[{"data":1,"prerenderedAt":-1},["ShallowReactive",2],{"$fvVcPjm1c3IUrB1ygD5x_KgdbC3bay_ZAQ4GMhm7eQWw":3},{"number":4,"title":5,"author":6,"authorBirth":7,"authorDeath":8,"slug":9,"bookId":10,"genreRaw":11,"genre":12,"themes":13,"origin":15,"language":16,"yearPublished":17,"yearPublishedTranslation":18,"wordCount":19,"charCount":20,"usRestricted":21,"gutenbergId":22,"gutenbergSubjects":23,"gutenbergCategories":26,"gutenbergSummary":29,"gutenbergTranslators":30,"gutenbergDownloadCount":31,"aiDescription":32,"preamble":33,"content":34},1256,"Friaren från landet","Runeberg, Johan Ludvig",1804,1877,"1256-runeberg-johan-ludvig-friaren-fran-landet","1256__Runeberg_Johan_Ludvig__Friaren_från_landet","Lustspel","naytelma",[14],"huumori",[],"sv",1834,null,6240,26074,false,51479,[24,25],"Comedy plays","Swedish drama",[27,28],"Humour","Plays/Films/Dramas","\"Friaren från landet: Lustspel\" by Johan Ludvig Runeberg is a comedic play written in the early 19th century. Set against a backdrop of societal norms and expectations, the work explores the humorous dynamics of love, marriage, and the clash between rural and urban lifestyles. The narrative revolves around an uncle who intends to move to his country estate, much to the confusion and dismay of his niece, Emelie, who is caught in the emotional turmoil of an impending arranged marriage.  The play unfolds as the uncle, disillusioned with urban life, decides to move to the countryside, believing that happiness and peace await him there. Emelie, who is reluctantly engaged to a much older landowner, grapples with her feelings for August, a young student who offers her a glimpse of true love. The comedic tension arises from misunderstandings, subterfuge, and the contrast between the characters' social aspirations and their actual desires. As Emelie and her maid Katrine conspire to navigate their predicament, the play humorously explores themes of identity, social class, and the search for genuine connection, culminating in a resolution that highlights the absurdities of societal expectations. (This is an automatically generated summary.)",[],229,"Runebergin huvinäytelmässä kaupunkielämään kyllästynyt setä päättää viedä veljentyttärensä maaseudun rauhaan. Teos käsittelee huumorin keinoin säätyläiselämän turhuutta sekä kaupungin ja maaseudun välistä vastakkainasettelua.","'Friaren från landet' av J. L. Runeberg är Projekt Lönnrots utgivelse\nnr 12369. E-boken är public domain såväl inom EU som i övriga världen,\nvarför vi inte sätter några som helst restriktioner med hänsyn till\ne-bokens användning eller dess distribution.\n\nDenna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lönnrot.","FRIAREN FRÅN LANDET\n\nLustspel\n\n\nAf\n\nJOHAN LUDVIG RUNEBERG\n\n\n\n\n\nHelsingfors,\nJ. C. Frenckell & Son,\n1834.\n\n\n\n\n\n\n      Imprimatur: Axel Gabriel Sjöström.\n\n\n\nPERSONERNE:\n\n Onkeln.\n Emelie (Niecen).\n August (Student).\n Katrine (Kammarjungfru).\n En Arrendator.\n\n\n\nI. SCENEN.\n\n    Onkeln. Emelie.\n\nOnkeln.\nNå gläd dig nu, min goda Emelie;\nNär helst du önskar kan du vara fri\nOch slippa dessa band af flärden bära.\nSom jag vet visst att dig besvära.\nLägg bort ditt köpta hår och bruka ditt,\nDitt snörlif, kasta det på brasan fritt\nOch dina armar från sin bronz-tyngd lätta!\n\nEmelie.\nMen, gode Onkel, hvad betyder detta?\n\nOnkeln.\nDu frågar? just hvad jag har sagt, min vän;\nSitt ner och hör mig blott berätta:\nDu vet ju af dig sjelf, hur tungt det är for den,\nSom hatar modet, yran, flärden,\nAtt lefva nära stora verlden,\nAtt se dess toma prål, dess falska glans,\nAtt se dess nöjen utan hof och sans\nOch dessa dårar utan inre värden,\nSom lefva blott för the och skrål och dans.\nÄn  mer, att se det lilla man fått spara,\nHvar stund, hvart ögonblick i fara,\nAtt sväljas opp, att bli förödt\nAf de behof, som yppigheten födt. --\nJag svettats tusende repriser,\nFör hufvudstan's enorma priser\nOch dröjt här år från år likväl.\nHvad är mitt ändamål, mitt skäl?\nMin handel har jag slutat längesedan,\nMitt capital jag lagt på ränta ned,\nMin lefnads-sol, den lutar till sitt nedan;\nOch jag behöfver fred.\nVälan, ställ dig i ordning bara;\ni nästa vecka, kanske förr, vi fara,\nFör alltid till det landtgods, som jag har.\nJag väntar blott på Arrendatorns svar.\n\nEmelie.\nMin Gud, men kan det allvar vara?\nOch inom några dar?\n\nOnkeln.\nNej, se blott hvilket glädjebud det var!\nJa, landet, landet, der är lyckan, Emma;\nPå fälten skördar, mjölk och honing hemma,\nOch ingen galg-fysionomi,\nSom går ditt fönster med lorgnett förbi\nOch yfves i den borgade surtuten.\n\nEmelie.\nMen, gode Onkel, hur så snart besluten\nBlef denna flyttning? Sedan många år\nNi lefver hemma lugn och sluten;\nIfrån den trånga kammar-knuten,\nDer er förtrogna länstol står,\nNi dock så sällan går.\nLåt verlden fritt sin bana vandra;\nDen stör ju mer ej er, än ni stör andra.\n\nOnkeln.\nDen stör ej mig! ett vackert språk!\nDet fordras säkert mer än hufvudbråk,\nAtt finna hur ett gammalt öra\nSkall tröttna vid att dar och nätter höra\nDet stoj, det larm, det rop och tjut och skrik,\nDen infernaliska musik\nAf drängar, kuskar, vagnar och kareter,\nSom kunnat, förr än Israels trumpeter,\nForstöra murarna i Jeriko;\nGe de mig ro, är det en satans ro.\nDen stör mig ej! Nej se på gatan bara,\nKan någon men'ska nog förstockad vara,\nAtt icke smärtas djupt af de vår herres ris,\nHan skickat oss gerad ifrån Paris,\nI form af junkrar, sprättar och krabater,\nAtt straffa oss för våra synda-dater?\nDen stör ej mig! se här, för ro skull blott,\nEn liten räkning. Säg mig hvad jag fått\nFör mina tjugu modiga riksdaler,\nDem jag har samlat, daler efter daler,\nMed svett och prut? En kapprock vänd! måske,\nHan stör mig ej en sådan skräddare?\nNej, nej, mitt barn, du vet ej hvad vi böra.\nVi flytta promt.\n\nEmilie (sakta).\n                 Hvad skall jag göra?\nJag borde tiga och jag borde be.\nO, August kunde du min ängslan se,\nOch jag dig höra!\n    (Högt)\nMin bästa Onkel, om vi före dit\nFör våren, för den vackra tiden,\nOch komme sen, då sommarn är förtiden,\nTillbaka hit?\n\nOnkeln.\nTy vintern blir der ledsam lär du mena?\n\nEmelie.\nDet är så svårt; man är dock så allena.\n\nOnkeln.\nHa, ha, jag gissat allt det der förut!\nMen kanske toge äfven vintern slut,\nOm i en makes hand din hand jag lade?\n\nEmelie (sakta).\nJag är förrådd; hvad var det Onkel sade?\n\nOnkeln.\nEn väns, som sloge sig med mödan ut,\nAtt roa dig, då nån'gång tomt du hade?\nHvad tror du, kanske skulle vintern gå?\n\n\nEmelie.\nDen måste väl, om Onkel vill det så.\n    (Sakta)\nHvar skall jag gömma mina heta kinder?\nO, August! hvilka sköna dar!\n\nOnkeln.\nSå trösta dig, jag ger ej några hinder;\nJag väntar blott på Arrendatorns svar.\n\nEmelie.\nPå Arrendatorns svar?\n\nOnkeln.\n                      Det tycks väl dröja;\nMen känner jag min karl,\nSå låter han ej lyckan flöja,\nSen han den en gång i sin hage har.\nJag såg vår man för tio år tillbaka,\nEn karakter af sten,\nDå var han yngling blott; men gällde det att vaka\nFör gods och gård, var han en gubbe ren;\nOch punctligt har arrendet fallit sen.\nVi resa dit, du blir hans maka,\nOch jag på gamla dar får smaka,\nDet lugn jag fåfängt söker här.\nNu återstår blott att bevaka,\nFör flyttningen, en lätt affär.\nFarväl, var du beredd! (går.)\n\n\n\nII. SCENEN.\n\n    Emelie (ensam).\n\nEmelie.\n                       Se der!\nEn vacker August. Himlars himlar!\nDet svartnar för min syn, det hvimlar;\nHvar får jag skygd, hvart skall jag fly?\nEn gammal Arrendator, fy!\nKatrine! Katrine!\n\n\n\nIII. SCENEN.\n\n    Katrine. Emelie.\n\nEmelie.\n                 Så tung som bly!\nSom skulle du till kyrkan tåga!\nJag skall bli gift.\n\nKatrine.\n                    Men hvilken låga!\nOch när? om jag får låf att fråga.\n\nEmelie.\nKanske i nästa månad ren.\n\nKatrine.\nIsanning ett parti för scen,\nAtt skratta åt på torg och gator!\nEn ung Student -- --\n\nEmelie.\n                     Jo pytt! en Arrendator,\nEn gammal vederstygglig en!\n\nKatrine.\nI himlens namn, hvad är på färde?\n\nEmelie.\nEn man af ett omätligt värde,\nI Onkels mun, en Pär, en Pål,\nMed karakter af sten och stål.\nFör Guds skull råd! hvad skall jag göra?\n\nKatrine.\nSäg nej!\n\nEmelie.\n         Och Onkels frid förstora?\n\nKatrine.\nI annat fall, så svara ja!\n\nEmelie.\nAh fy! och Arrendatorn ta?\n\nKatrine.\nSå svara ja och nej tillika,\nKanhända Onkel sjelf ger vika.\nFör öfrigt vet jag knappt ännu\nHvad saken rör -- --\n\nEmelie.\n                     Ack, bästa du!\nDu vet hur Onkels hjerta svider\nFör all vår flärd och våra dyra tider,\nHan ser vårt falska prål med harm,\nHan störs, som gammal man, och lider\nAf stadens stoj och larm;\nHan vill på landet, till sitt gods -- --\n\nKatrine.\n                                          På landet!\nÄr detta spånaden till äktabandet?\nDen tråden kommer jag att klippa af.\nPå landet, hu! det blef min graf.\nÄr Onkel hemma?\n\nEmelie.\n                Nej!\n\nKatrine.\n                     Ett bref jag glömde\n\nAtt Lemna fram --\n\nEmelie.\n                  Ett bref? tänk om det gömde\nHerr Arrendatorns svar.\n\nKatrine.\nOch väntas det?\n\nEmelie.\n                Ja alla dar.\n\nKatrine (springer efter brevet, böjer det och tittar deri).\nLåt se?\n\nEmelie.\n        Syns någonting?\n\nKatrine.\n                        En kråkfot bara!\n\nEmelie.\nGif brefvet hit!\n\nKatrine.\n                 Var tyst! låt vara:\n    (Läser)\n\"Och ställer allt på redig fot.\"\n\nEmelie.\nMer! mer! läs mer!\n\nKatrine.\n                   \"Ödmjukast svara\" -- --\n\"Mamsellens hand med tacksamhet emot.\"\n\nEmelie.\nNog! nog! Att han ej flatnar!\n\nKatrine.\n                              Får jag niga\nOch önska lycka, som er kammarpiga,\nMin fru Arrendatorska?\n\nEmelie.\n                       Ack, Katrine!\nAtt du kan hålla contenans och mine!\nHvad är att göra?\n\nKatrine (böjer brefvet än mer och tittar).\n                  Hålla sig till snillet!\n\nEmelie.\nO, Gud! nu bräckte du sigillet!\n\nKatrine.\nKantänka, hvilken stor malör!\n    (bryter brefvet)\nMan kan ej läsa utanför.\n\nEmelie.\nBetänk dig, hvad du tar dig för!\n\nKatrine (under det hon läser).\nJag dör!\nJag dör af skratt; hör hur poetiskt, hör!\n\"Hur ljuft för herr patron att morfar heta,\nDå våra barn, rödbrusiga och feta\" -- -- --\nHa, ha, ha, ha!\n\nEmelie.\n                Hvad du är stygg ändå!\n\nKatrine (allt vidare läsande).\nHan kommer hit, vid Gud, i afton sednast.\nVet August något?\n\nEmelie.\n                  Nej!\n\nKatrine.\n                       Så går jag genast\nOch kallar honom hit till råds också.\n    (Räcker Emelie brefvet och skyndar ut.)\nSe här, läs sjelf! (går)\n\n\n\nIV. SCENEN.\n\n    Emelie (ensam).\n\nEmelie.\n                   Om hon allenast\nEj ville brådska så!\nOch kommer Onkel hem, hvad blir det då?\nHur skall jag någon utväg hitta?\n    (Paus.)\nHär är hans bref. Man borde titta\nPå några rader.\n    (Läser)\n                \"Ädle herr Patron!\nJag har förfogat, efter instruction,\nAtt allt behörigt skall bli redt och lagadt.\"\n(Nå väl och dertill gissar man reson)\n\"Det gamla huset är väl nog bedagadt,\nMen torde dock sin tid stå mot.\nJag tror mig gissa hur Patron behagat\nOch ställer allt på redig fot.\nHvad arfvet rör, får jag ödmjukast svara,\nAtt det min största fröjd skall vara,\nAtt ta Mamsellens hand med tacksamhet emot.\"\n(Hvad arfvet rör! nej, såg man maken?\nDet duger åt den gamla draken;\nMig tar han mot, som en förskrifning blott.\nLåt se, hvad finns här mer för godt?)\n\"Att allt blir bra, tror jag mig veta:\nHur ljuft för Herr Patron.\"\n                            (Åh fy, det kan förtreta\nDet innersta utaf min själ.\nHvad tänker han, hvad tror han väl?)\n    (Läser vidare.)\nHan kommer hit, -- vid Gud -- kanhända\nI denna stund! Hur skall det ända?\nDet är förbi med mig, förbi!\n\nO! August, skall jag offer bli?\nHar kärlek ingen hjelp att sända.\nHar något mera grymt väl kunnat hända\nFrån hedenhös?\n\n\n\nV. SCENEN.\n\n    Katrine. Emelie. August.\n\nAugust.\nNå, Emma, nu är elden lös!\nJag måste skratta midt i sorgen;\nHvem af oss båda ger du korgen?\n\nEmelie (sorgligt).\nÅt hvem, om ej åt dig?\n\nAugust.\n                       Jo, pytt!\nMen säg hvad hörs här allt för nytt?\n\nKatrine.\nSe här är brefvet; herrn må läsa.\n\nEmelie.\nNej, ge det ej! är du besatt?\n\nAugust (under det han läser).\nDet är ändå ett litet spratt,\nAtt komma här, midt för min näsa,\nOch röfva bort min skatt.\nHvad nu? Jag dör af skratt:\nFör arfvets skull tar han emot Mamsellen.\n\nKatrine.\nÅh, herre, det finns bättre ställen;\nLäs mer!\n\nAugust (kastar bort brefvet).\n         Fördömdt! hur gränslöst platt!\nMen jag skall sätta P for hans projecter.\nVi resa bort i denna natt,\nI trots af Onklar, tanter, slägter.\nDet finns på jorden nog en vrå\nFör oss, att hitta på.\nStäll dig i ordning blott; vi resa.\n\nEmelie.\nNej, August, ingen sådan nesa!\n\nAugust (stött).\nSe så! gif råd då bäst du kan.\n\nKatrine.\nDet vore skönt minsann,\nAtt fara bort och lemna mig i sticket!\nDet går i evighet ej an.\nNej, sätt er ned på ögonblicket;\nNi kan väl härma Arrendatorns stil?\n\nAugust.\nOch hvarför ej?\n\nKatrine.\n                Till pennan, som en pil!\nConcepter borde jag dictera,\nMen kanske duga också era.\nFörstår ni hufvudsaken är,\nAtt lägga ut och reqvirera,\nAllt hvad som grannast finns i hufvudstaden här;\nOch såsom skäl ni förebär:\nAtt herr Patron må i sitt hus logera,\nSom folk af ton på landet plär.\nNär Onkel läsit allt det der,\nOch börjar grubbla och fundera,\nDå slå vi in, som Pål, som Pär,\nFrän orten komna dit han ärnar resa,\nOch skryta, larma, catechesa.\nI korthet, Onkel måste tro,\nAtt sta'n är der incognito\nOch lefver tusen gånger värre.\nNi känner nu min mening, herre;\nOch går förslaget icke an?\n\nAugust.\nKatrine, du borde få dig man,\nOch ledas rakt uppå Parnassen.\n\nKatrine.\nHaf ej bekymmer, skrif blott han!\n\nAugust.\n\nHur suddar då den gamla tassen?\nLåt se, hur väl jag härma kan?\nFörträffligt!\n\n    (Skrifver och skrattar).\n\nKatrine.\nNu, Mamsell, är det min mening,\nAtt ni ej blandar er i vår förening;\nMen sitter tyst hos Onkel och hör på.\nNi torde mig förstå?\n\nEmelie.\nKatrine, Katrine, hur skall det gå?\nHur blir det möjligt att en man bedraga\nSom hunnit nära sjutti år?\n\nAugust.\nVar tyst! det går, det går!\n\nKatrine.\nBed Gud, att ej vår galna saga\nGör gubben platt förryckt till slut.\nHur blir det möjligt att en man bedraga,\nSom sutit tio år uti sin knut,\nOch endast sysslat med att aga\nDen dårskap, som han sett förut?\nHur verlden är och nu ser ut,\nDet tror jag gubben litet känner -- --\nSå lita ni på edra vänner;\nDet värrsta er kan hända nu\nÄr ett vi låta er bli fru.\nBehagas det?\n\nEmelie.\n             Du är dig lika!\n\nKatrine (tittar ut genom fenstret).\nMen här blir annat, än predika;\nTy ser jag rätt på mannen der,\nSå ha vi Arrendatorn här.\n\nEmelie.\nDu narras?\n\nKatrine.\n           Han och ingen ann' det är.\n\nEmelie.\nBlif här för Guds skull, du!\n\n    (Springer bort.)\n\nKatrine.\nHär duger ej att vika. --\n    (Till August häftigt)\nFår herrn snart slut uppå sitt pränt?\n\nAugust.\nStudentikost och excellent!\n\nKatrine.\nVälan, håll mine, och hjelp tillika!\n\n\n\nVI. SCENEN.\n\n\n    Katrine. August. Arrendatorn (i gammalmodig landtlig drägt).\n\nArrendatorn.\nFörlåt att jag så dristigt stiger in.\n\nKatrine.\nHvem gör oss äran? -- -- får jag våga -- --\n\nArrendatorn,\nEn Arrendator -- -- --\n\nKatrine (pathetiskt springande fram till honom).\n                       Utan fråga,\nDen ädle man, som jag får kalla min!\nVälkommen, tusenfaldt välkommen!\nEr ankomst, ack, jag drömde om'en\nI natt, ja natten ren förut.\nNi kom då, ädle vän, till slut;\nMen ack, så kall! hur vill jag det förklara,\nKanske ni ej den rätta är?\nKanske ni ångrar er?\n\nArrendatorn.\n                     Bevara!\nNej dermed är det ingen fara.\n\nKatrine.\nSå stig då fram och var som hemma här.\nJag är så glad, jag höll just på att språka\nMed vår kusin, som här ni ser,\nOm lyckan att få kallas er,\nOm sällheten att er få råka.\n\nArrendatorn.\nJag tackar skyldigast, med mer.\nJag är så der, i qvinnovägen,\nEn smula ovan och förlägen.\n\nKatrine.\nDet ger sig nog!\n\nArrendatorn.\n                 Det är en sägen,\nAtt många yxslag jemna mon,\nOch allting vinns, då man är trägen --\nMen kanske träffas herr patron?\n\nKatrine.\nAck, bästa vän, hvad skall jag svara?\nJag måste väl uppriktig vara;\nNi får ej tycka att jag är kuriös,\nJag gör det allt af kärlek bara:\nMin Onkel är så skrupulös\nI allt, som hör till goda tonen.\nHan ser väl mycket på personen,\nMen mera på hans yttre skick,\nHans tal, hans drägt, hans mine, hans blick.\nEn rock, som ej är gjord på modet,\nKan sätta honom eld i blodet,\nOch en i förtid gjord visit\nFörstör hos honom rakt en mans kredit.\nNi måste anta en habit,\nSom mera närmar sig till den moderna,\nOch komma först om någon timme hit.\n    (Till August.)\nVill icke min kusin af nit,\nAtt blanka opp vår lyckas stjerna,\nGå oss med hjelp tillhanda?\n\nAugust.\n                            Gerna!\nOm herrn vill göra blott sin flit,\nSe här en ganska kort recit:\n    (Stiger opp och smäller Arrendatorn på axlarna.)\nLegerete i ord och låter,\nEn mine, som passar för soldater,\nParisisk frack, fransysk fason,\nEtt språk från alla verldens stater,\nI korthet: en person,\nSom kunde kalla sjelfva kungen frater,\nHör nu till goda ton.\n\nArrendatorn.\nMen kan jag lära slikt, dessvärre?\n\nAugust.\nPå någon timme, bästa herre!\nKom hem till mig,\nDer öfva vi oss bäst tycka.\n\nArrendatorn.\nMan borde få betänka sig.\n\nKatrine (bevekligt).\nO himmel, gå! och spill ej bort vår lycka.\n\nArrendatorn.\nMen herr patron, som af hans bref man ser,\nTycks vara mera för det moderata?\n\nKatrine.\nO Gud! det var han för att pröfva er.\nHär är ej tid att stå och prata;\nMin herr kusin bor här på nästa gata.\nFör min skull gör ert bästa, ädle man!\n\nArrendatorn.\nJag vill försöka då så godt jag kan.\n\n\n\nVII. SCENEN.\n\n    Emelie. Katrine.\n\nKatrine.\nKatrine, du borde få dig man;\nTill hustru är du klippt och skuren,\nMin själ, han skulle icke skena han!\n    (Öppnar kammardörren.)\nKom ut, mamsell, ur jungfruburen,\nEr hök har jag förpassat bort;\nHans första choque var lysande, men kort.\n\nEmelie.\nKatrine, jag andas knappast mera;\nJag ville kikna bort af skratt.\nHur såg han ut?\n\nKatrine.\n                Som en besatt.\nNu får jag låf att brefvet kuvertera -- --\nMen var ej der skymt af Onkels hatt?\n    (Tittar ut genom fenstret.)\nHan kommer. Gud ske lof att jag hann expediera\nSå väl er skatt, som vice skatt.\n    (Samlar papperen och skyndar bort.)\nVar på er vakt, mamsell!\n\n\n\nVIII. SCENEN.\n\n    Onkeln. Emelie.\n\nOnkeln.\nHåh, hå! jag blef så matt.\nJag ville knappast orka hem tillbaka.\nFörargelser hvar gång man tittar ut.\nMan blir väl öfverkörd till slut;\nMan kan ej ständigt se sig kring och vaka.\nPå alla sidor åkes det förbi.\nUr väg, ur väg! padi, padi!\nDet ljuder än uti mitt öra.\nFör skrammel, rop och blåst och dam\nMan kan knappt se, man kan knappt höra,\nÄn mindre slippa fram.\nDer kommer en pompös madam\nI vagn med fyrspann, kan du tänka;\nJag frågar hvem hon är? en enka,\nOch till från landet, ingen skam!\nNej, allt skall nu för tiden blänka.\n\"Finns ingen vrå dit lugnet flyr,\nFinns ingen däld dit glädjen ilar,\nOch leende i skuggan hvilar,\nNär stormen öfver jorden gnyr?\"\n\nEmelie.\nÅtminstone ger det bestyr,\nAtt söka denna yra. Tänk om vi före\nPå landet nu och sökte lugnet der,\nOch landet tusen gånger värre vore\nÄn nån'sin staden är?\n\n\n\nIX SCENEN.\n\n    De förra. Katrine.\n\n\nKatrine.\nAck, Gud ske lof, att herr patron är här!\nKanske mamseln har hunnit ren berätta -- -- --\n\nOnkeln (häftigt).\nHvad då?\n\nKatrine.\n         Ja något har man sett; men detta\nÄr galnare än allt förut.\nMan har fått nys om herrns beslut,\nAtt resa till sitt landtgods ut,\nOch genast strömmas hit med commissioner.\nAf fruar, fröknar, herrar och baroner\nHar salen varit full i hvar minut.\nDer hemtar en en ask, en lada,\nEn annan ett paket,\nEn tredje, värre än de båda,\nÄr icke nöjd att hemta ett,\nMen tiotal, om icke flera;\nOch allt beskrifs så smått, så lätt,\nOch så beqvämt att transportera.\n\nOnkeln.\nMen jag förstår ej rätt\nHvad man kan ha att trafikera\nMed orten der, på tusen sätt\nSå skildt från hufvudstan belägen,\nSå skildt från hela stora vägen. --\nDu var väl nog besatt, kan jag förstå,\nAtt ta emot hvad man dig gaf.\n\nKatrine.\n                              Hå, hå!\nVäl är jag from och eftergifven,\nMen blir jag något längre drifven,\nSå kan jag neka också jag --\nHär är ett bref.\n\n    (Aflemnar brefvet och går.)\n\n\n\nX. SCENEN.\n\n    Emelie. Onkeln (ögnande utanskriften).\n\n\nOnkeln.\n                Af bättre slag.\n    (bryter brefvet.)\nFrän Arrendatorn. Gläd dig Emma!\nMen säg mig, var du icke hemma\nI ons då hela skaran kom?\nDu nämnde ej ett ord derom.\n\nEmelie.\nJag hann ju knappast andan draga;\nJag ville låta Onkel klaga\nI sin tur först -- --\n\nOnkeln (läser brefvet och tar sig om pannan).\n                      Hvad är det här?\nMan kan bli galn till slut. Jag svär\nAtt hela verlden öfver ända seglar.\nHvad är det han begär:\nEtt dussin vaser, några större speglar,\nQuinquetter för salongen der,\nModerna kronor sen för taken\nI salarna och i gemaken\nMahogne-soffor, stolar, bord, med mer.\n    (Springer opp.)\nÄr jag en furste, en bojar, en pär,\nEn vild fantast?\n\nEmelie.\n                 O Gud, mår Onkel illa?\n\nOnkeln.\nSå säg mig hvad jag är?\n\nEmelie.\nOm Onkel kunde blott sin hetta stilla.\nDet är väl något skäl han förebär.\n\nOnkels.\nHvad skäl? jo, ton på landet der,\nEn ton för galningar och Hottentotter!\n\nEmelie.\nNi tror kanhända ej er dotter;\nMen hvad jag tycker mig med visshet se,\nÄr att han fattat en förvänd idé\nOm Onkels lefnadssätt och pretensioner.\nDen gode mannen har väl ment kanske\nAtt då på landet ringare personer,\nBestå sig spegel, bord och kanapé,\nVill Onkel ha det mycket mera ståtligt.\n\nOnkeln (sätter sig åter ock öppnar brefvet).\nVar tyst, det blir dock oförlåtligt,\nAtt trakassera så en gammal man.\nHan kommer hit -- i denna dag, minsan!\nLåt se hvad junkern har att förebära?\n\n\n\nXI. SCENEN.\n\n    De förra. Katrine (klädd som en förnäm fru).\n\nKatrine.\nMin herre, som mig ryktet sagt,\nHar ni beslutit resa till en trakt,\nDer jag en dotter har helt nära.\nKanhända vågar jag besvära?\nJag har ett bref, ett bref-paket,\nAlldeles lätt,\nJag ville be er -- --\n\nOnkeln.\n                      Gerna tar jag det,\nOm det ett litet bref blott gäller.\n\nKatrine.\nBlott ett paket, Parisiska noveller,\nJag fick af dessa skatter ett parti,\nJag ville skicka dem till min Sofie. --\n\nOnkeln.\nDe äro väl ej alltför många heller?\n\nKatrine.\n\nKors, nej! blott par och tjugu band\nEn skön lectur, förtjusande, gigantisk,\nAlldeles egnad för en flickas hand.\n\nOnkeln (ironiskt).\nI fordna dagar var man nog pedantisk,\nAtt neka sina barn en slik lectur ibland.\n\nKatrine.\nAck ja, romaner af det gamla slaget,\nI hvilka knappt en enda men'ska dör,\nOch ingen ryslig scen vårt platta lugn förströr!\nMen smaka blott en gång behaget\nUtaf de nya, läs och hör\nHur döden drabbar hela laget!\n    (i extas.)\nFölj med den dystra kraften blott,\nSom dricker blod ur hufvudskålar,\nSe blott en dödskamp, dubbelt tyngd af brott,\nEtt anlete, som hungerns fasa målar,\nSe styckets hjelte af tortur förgås,\nHans älskarinna stympas, sargas, flås!\nO Gud, det skakar, griper, tjusar, bildar!\n\nOnkeln (i raseri).\nÄr jag bland hedningar och vildar?\nHvem är er dotter? säg, af hvad reson\nÄr hon på landet?\n\nKatrine (förnämt).\n                  Kors, hur kan man fråga?\nI Fru de _Sans-Soucis_ pension!\n\nOnkeln (hejdadt).\nI ödemarken, i pension?\nAtt fatta slikt är öfver min förmåga.\n\nKatrine (mokant).\nMen hvilken hetta, hvilken pöbelton!\nDet skulle än i er förbistring fattas,\nAtt våga flytta ut\nI nejden af en ort, ett institut,\nDit allt, hvad landet äger bildadt, skattas -- --\n\nOnkeln (drömmande)\nHvad institut? hvad pöbelton?\nÄr jag förbistrad eller hon?\n\nKatrine.\nFarväl, min herre, det är tid att sluta;\nFör er har jag ej något uppdrag mer.\n\n    (Går.)\n\n\n\nXII. SCENEN.\n\n    Onkeln. Emelie.\n\nEmelie.\nSitt, bästa Onkel, lugna er!\n\nOnkeln.\nHvart är det verlden börjar luta?\n\nEmelie (sakta).\nHan är som fallen ned frän skyn.\n\nOnkeln.\nÄr det förbi med all försyn,\nStå alla våra lagar glömda?\nHvem nämnde hon, hvad hette hon?\n\nEmelie.\nHvem menar Onkel?\n\nOnkeln.\n                  Den fördömda\nFransyska frun, som höll pension?\n\nEmelie.\nDe _Sans-Souci_.\n\nOnkeln.\n                 Du känner hävan?\nÄn hon, som skrek om pöbelton\nOch läste den besatta läxan,\nSom kom mitt hår att resa sig,\nOm mord, tortur och blod och krig?\nHvad hette hon?\n\nEmelie.\n                Jag känner ingendera;\nVi lefva ju så litet med.\n\nOnkeln.\nHon tycktes ge en vink om flera,\nSom satt sig der på orten ned. --\nMen hon är galn, och jag än mera,\nSom grubblar öfver hennes prat.\n\n    (Sätter sig.)\n\n\n\nXIII. SCENEN.\n\n    De förra. August (förklädd, bryter på Franska).\n\nAugust.\nAh! servitör, Monsieur Magnat!\nJag är förtjust att er bekantskap vinna -- --\n(Sjunger) la, la, la, la, li, li, li, li -- --\n\nOnkeln.\nOm detta åskmoln vore väl förbi!\n\nAugust (märker Emelie ock skyndar till henne).\nEr niece? förtrollande Gudinna!\n\nOnkeln (häftigt).\nGå in i kammaren, Emelie!\n\n    (Hon går.)\n\nAugust.\n_Comment_, seigneur? hvad menar ni?\n\nOnkeln.\nMin bästa herre, hon är qvinna -- --\n\nAugust.\nAh ja! en dyr acquisition!\n\nOnkeln (sakta).\nSe så, farväl med all reson!\n    (Högt.)\nMin herre, vill ni kort förklara:\nHvad har ni att uträtta här?\n\nAugust.\nU--träta? _qu'est-ce_? nej inte träta -- --\n\nOnkels, (otåligt).\n                                            Svara!\nJag menar: har ni en affär,\nSå säg mig den i korthet bara!\n\nAugust.\nVoilà! en helsning från _mon père_.\nHan ber Monsieur att icke fara,\nPå resan, hans palais förbi.\n(Sjunger) la, la, la, la, li, li, li, li!\n\nOnkeln.\nHör han till fru de _Sans-Souci_?\n\nAugust\n_Oui! oui!_\nHan bor der ganska nära.\n\nOnkeln (sakta).\nDå låter jag ödmjukast bli,\nAtt denna gynnare besvära.\n    (Högt.)\nHvad har er far att skaffa der?\n\nAugust.\nHa, ha, ha, ha, que skaffa der?\n\nOnkeln.\nJag frågar enkelt hvad han är?\n\nAugust.\n_Ah, un Artist très grand et très célebre!_\n\nOnkeln.\nDet går för långt, man kan få feber!\nFinns der af detta slag också?\n\nAugust.\n_Oui Seigneur, tout comme il faut_.\n    (Sakta.)\nDen arma gubben! svetten lackar\nI droppar från hans panna ren. --\n\nOnkeln.\nArtist? i hvilken konstens gren?\n\nAugust.\n_Mon Dieu!_ han componerar frackar.\n\nOnkeln.\nOch tar betalt, som en artist?\n\nAugust.\n_Pour le façon, monsieur_, visst, visst!\n\nOnkeln.\nEtt tjog riksdaler?\n\nAugust.\n                    Fi! jag tackar!\n_Dans l'innocence de la prairie, Seigneur_,\nHar penningen en ganska fin valeur.\n\nOnkeln (som gjort de sista frågorna med synbart återhållen vrede,\nspringer opp).\n\nMen der är dörrn, senjör, munsjör!\nGå ut och kom mig ej tillbaka.\n\nAugust (sakta).\nJag visste väl det skulle smaka.\n    (Högt, i det han fattar Onkeln under armen)\n_Comment?_ en promenad? ah ja!\n    (Går halft dansande ut och drar Onkeln med sig.)\nLi, li, li, li, la, la, la, la!\n\n\n\nXIV. SCENEN.\n\n    Onkeln (kommer pustande in tillbaka och tar nyckeln\n    ur dörren). (Sednare) Emelie.\n\n\nOnkeln.\nFolk hit! är du i kammarn, Emma?\n\nEmelie.\nHvad vill min Onkel?\n\nOnkeln.\n                     Vatten hit!\nDet var mig en förbannad klämma.\n\nEmelie.\nMen Onkel darrar på sin stämma;\nHvad har då händt er?\n\nOnkeln (utan att ge akt på henne).\n\n                      En bandit!\nAtt öfverfalla mig här hemma\nI eget rum, i eget hus.\nHär duger ej att bruka krus.\n    (Till Emma.)\nSäg åt Katrine: om någon än mig söker,\nSå svarar hon att jag ej hemma är.\n\nEmelie (sakta).\nHvad skall jag företaga här?\nNej, det är bäst att jag försöker:\n    (Högt.)\nMen, bästa Onkel, har ni glömt\nHerr Arrendatorn?\n\nOnkeln.\n                  Ah, fördömdt!\nSätt nyckeln i; jag måste väl riskera.\nMen säg, begriper du det här?\n\nEmelie (i det hon öppnar dörren).\nNej, Onkel, det en gåta är.\n\nOnkeln (betänksamt).\nJag kan ej annat utfundera,\nÄn att en fru de _Sans-Soucis_\nHar kommit dit med ett partie\nLycksökare och pack, med mera,\nOch håller på att få kredit. --\nMen har jag en gång hunnit dit,\nSå skall, vid Gud, jag jaga bort dem alla.\n\nEmelie.\nAck, Onkel vill då resa dit likväl?\nDet är ej rätt --\n\nOnkeln.\n                  Jag hade skäl\nAtt låta mitt project förfalla.\nMen jag vill trotsa dem ännu;\nJag ger ej köp för en Parisisk fru.\n\n    (Emelie går.)\n\n\n\nXV. SCENEN.\n\n    Onkeln. Katrine (som modehandlerska.)\n\nKatrine.\nAck, hjelp mig, rädda mig, min herre!\n\nOnkeln.\nEn ny förbannelse och värre!\n\nKatrine.\nAck hjelp mig fly, ack för mig hän;\nJag ber derom på mina knän!\n\nOnkeln.\nHvad är på färde? låt mig höra.\n\nKatrine (gråter).\nOsaliga! hvad vill jag göra!\nJag står ej ut, jag vissnar bort.\n\nOnkeln.\nSäg ut, i herrans namn, var kort!\nEr jämmer kan ju sjelfva klippan röra.\n\nKatrine.\nNi ärnar fly från detta röfvarhål?\n\nOnkeln.\nJa väl.\n\nKatrine.\n        Och landet är ert mål?\n\nOnkeln.\nAlldeles så.\n\nKatrine.\n             O, protegera\nEn ensam dame på resan dit;\nDet är från samma ort jag kommit hit!\n\nOnkeln.\nVar detta allt? behöfs det mera,\nAtt bringa en i raseri!\nNi hör väl också ni till fru de _Sans-Soucis_?\n\nKatrine.\nSom modehandlerska till många flera.\nAck, jag kom hit, för att studera\nMin konst, min sköna konst. -- Och si!\nDen grufligaste anarki\nI modets verld slår här med skräck mitt öga\nEj skymt af smak bland låga, som bland höga.\nAck hör, ack hör!\nKanoner på en bal! jag dör!\nOch Freyschüts-ketten på supéer!\nGiraffer, pilar, Sevigneer!\nCrêpe à la neige!\nÄndå barège!\nBattister sen!\nOch lustre sen!\nÄnnu, i våra dar, ännu!\nHu, alla himlars himlar, hu?\n\nOnkeln (med händerna för öronen).\nHåll, håll i herrans namn, min fru!\nNi spränger mina öron sönder.\n\nKatrine (utan att låtsa märka något).\nSå gå hos oss ej en gång bönder.\nMen vet man af det nya? Nej!\nBaretter ej,\nCoquetter ej,\nSottiser, epauletter ej.\nModerna genombrutna vantar,\nSe efter om här någon antar.\nPirater? pytt!\nDet är för nytt.\nCrêpe lisse ej fås,\nChalis försmås.\nAf Carneol och Amethyst -- -- --\n\nOnkeln (springer opp och slår sin hand i bordet).\nTyst då, för tusen djeflar, tyst!\n\nKatrine (förskräckt).\nO, ve! ett raseri, som sårar\nDet innersta utaf min själ!\nFarväl, förfärlige, farväl!\n\n    (Går gråtande ut.)\n\n\n\nXVI. SCENEN.\n\n    Onkeln. August (i surtut, med sporrar, gehäng och sabel\n    vid sidan, möter Katrine i dörren).\n\nAugust.\nHvad ser jag här? en skönhet och i tårar.\n\n    (Följer Katrine ut och slår dörren till.)\n\nOnkeln (hastande efter).\nNu gäller att få nyckeln ut,\nTy kommer denne in till slut,\nSå lär han bli mig värst af alla.\n\n    (Öppnar dörren och vill taga ut nyckeln.)\n\nAugust (tränger sig in i det samma).\nDet kan man då barbariskt kalla!\nMin herre, ni förklarar er!\n\nOnkeln.\nSå, så! i hvilken sak? jag ber.\n\nAugust.\nSatisfaction, ej mer,\nBegär det sköna offret för er galla.\n\nOnkeln.\nOch hvem är ni, som här för stat?\n\nAugust\nEr Arrendators reskamrat.\nMen det apart. -- Säg, vill ni er förklara?\n\nOnkeln.\nDet låter jag ödmjukast vara.\n\nAugust.\nVid de tre ärofulla julidagarna!\nDå appellerar jag till heders-lagarna;\nDet gäller, herre, en af oss.\nDrag ut, vi slåss.\n\n    (Drar sin sabel och ställer sig i positur.)\n\nOnkeln (förfärad, sätter sig ned i sin länstol).\nVill ni då mörda mig, min herre?\nJag är en gammal man.\n\nAugust (häftigt)\nFörsvara er, ifall ni kan;\nOch hvarom ej, så blir det värre,\nSå kallar jag er en barbar,\nSom mer ej i ert hjerta spar\nEn enda gnista af Parisisk ära. -- --\n\nOnkeln.\nMin Gud, jag vill förlusten bära.\nVar glad att ni har äran qvar;\nMen kom för Guds skull ej så nära,\nJag har ju ondt ej gjort.\n\nAugust.\n                          Ni drar!\nI annat fall så vill jag svära,\nAtt ni är feg, att ni förlorat har\nAll rätt att er poin förfäkta.\nStig opp och gif mig svar!\nNi dröjer? -- då, farväl!\n\n    (Går.)\n\n\n\nXVII. SCENEN.\n\n    Onkeln, (sednare) Emelie.\n\nOnkeln (hämtande sig).\nDen der, det var en äkta,\nEn grym fantast, en vild husar,\nSom ville tvinga mig att fäkta\nPå mina gamla dar!\nJag arme man, hvad skall jag göra?\nDet är en olycksstund jag föll på det beslut,\nAtt flytta till mitt landtgods ut.\nDet var att radikalt förstöra\nDen lilla ro jag hade qvar förut.\nOch kommer Arrendatorn nu till slut!\nJag ryser ren för tanken bara;\nHan lär väl ropa sitt: förklara,\nFörklara er, ni drar, ni drar!\nDå jag mitt löfte återtar\nOoh ej bevekas kan att fara;\nTy brås han på sin reskamrat,\nBlir han för smått ej flat.\nMen resa dit! nej, Gud befara!\nDet rådligaste här lär vara,\nAtt bli i hast, så godt man kan,\nFransysk, som han!\nDet öker dock sin mon respecten.\n    (Öppnar kammardörren.)\nHör Emma.\n\nEmelie (utkommande).\n          Ja!\n\nOnkeln,\nDu har ju qvar helt visst\nDen öfverdrifna Tartar-khanska drägten,\nJag fick af dig till julklapp sist?\n\nEmelie.\nMen, bästa Onkel, hvarför ej förgäta\nEtt fel, som dock så välment var.\n\nOnkeln.\nMitt barn, det är ej för att träta,\nJag nämner om den nu; -- jag har\nBeslutit bära den. -- --\n\nEmelie.\n                          Hvad hör jag?\n\nOnkeln.\nDå jag bland ulfvar är, så bör jag\nFörstå att tjuta. Gif den hit!\n    (Emelie hemtar ett knyte och lemnar det åt Onkeln.)\nI sanning en förgjord habit\nFör en förnuftig man att bära;\nMen nöden gör det tunga lätt.\n\n    (Går in i sin kammare.)\n\n\n\nXVIII. SCENEN\n\n    Katrine. Emelie.\n\nKatrine.\nSå vidt, Mamsell, är allt på rätt,\nOch snart är Arrendatorn nära.\nDet blir ett möte, på min ära,\nSom man kan kalla pengar värdt;\nNu får han visa hvad han lärt.\n\nEmelie.\nAf hvem har han väl kunnat lära,\nDå August sjelf har varit här?\n\nKatrine.\nNå kors! han har vikarier der,\nMed möten, utskott och conventer,\nEn öfverdådig hop Studenter,\nSom lära björnen dansa nu.\n\nEmelie.\nHa, ha, ha, ha!\n\n\n\nXIX. SCENEN.\n\n    De förra. Onkeln (i modern storrosig nattrock, med\n    broderade stöflor och en brokig mössa med tofsar).\n\nOnkeln.\n                Du skrattar, du.\nGån in i kammarn, hönor, båda!\n    (Emelie och Katrine gå leende ut.)\nJag blygs att någon mig skall skåda\nI denna afskyvärda drägt.\nMen ger jag köp och visar mig förskräckt,\nSå löper jag en större våda,\nSå ser jag ej ett annat val förut,\nÄn stå för sabel, eller flytta ut.\nO Gud, hur allt har blifvit värre\nPå lumpna tio år!\nAf land har blifvit stad, af dräng har blifvit herre,\nOch hela verlden upp och nedvänd står.\nI all min sorg så måste jag dock säga,\nAtt det skall roa mig att se och väga\nHur mycket som kan vara qvar\nAf Arrendatorn, sedan fordna dar.\nHan kan ej vara rakt förändrad heller.\n    (Buller i farstun.)\nMen tyst! nu gissar jag det gäller.\nFå se om junkern ej är här?\n\n\n\nXX. SCENEN.\n\n    Onkeln. Arrendatorn (putsad och utstyrd i en spänd rock\n    med värja och mustascher).\n\nOnkeln (sakta)\nSå har min pröfvotimma slagit!\n\nArrendatorn (stiger stormodigt fram).\nPots sapperment! bonsjur monsjör!\n\nOnkeln.\nAha! très humble servitör!\n    (Sakta.)\nNu kan jag tacka Gud för allt det stryk jag tagit\nI fordna dar för Pepliers parlör.\n    (Högt.)\nComment vous portez vous senjör?\n\nArrendatorn.\nBien, bien!\n\nONKELN.\n            Hur lefs der borta?\n\nArrendatorn (sakta).\nMed Franskan kommer jag till korta.\n    (Högt.)\nOh excellent!\n\nOnkeln.\n              Som hvarje dag\nDen sista vore, menar jag.\nMan har der damer, ton och safter?\n\nArrendatorn.\nVoui, senjör, der lefs af alla krafter.\n    (Sjunger) Lo, lo, lo, lo! la, la, la, la!\n    (Sakta.)\nFör tusen dödar, det går bra.\n\nOnkeln.\nOch egendomen den florerar?\n\nArrendatorn.\nDen kunde sakta framåt dra;\nMen en förderflig pest grasserar,\nGudnås, bland kalfvar, får och lam.\n\nOnkeln (sakta).\nSå! der stack Arrendatorn fram!\n\nArrendatorn (erinrande sig).\n    (Sakta.)\nMitt dumma nöt! nu bar det af från vägen.\n\nOnkeln.\nAj, aj! på landet blir man snart förlägen,\nDå hjorden ej vill fort;\nMen allting vinns då man är trägen.\nDet är i år en allmän sägen,\nAtt åkrarna sitt bästa gjort.\nDet räcker dock, som jag mig föreställer,\nAtt träla och bekymra sig?\n\nArrendatorn (sakta).\nAha! nu vill han pröfva mig.\n    (Högt.)\nOh! das ist nikt! man är ej bonde heller,\nMan är en höfsad man,\nSom ser på annat än på maten.\nMan vet så väl, som någon ann'\nAtt leben och att leben laten.\nMan bryr sig hin hur kornet slår i spann\nOch ger åt pocker sädes-växten.\n    (Sakta.)\nSå, excellent, nu är jag in i texten!\n    (Dansar) Li, li, li, li, la, la, la, la!\n\nOnkeln (sakta).\nHär får man sig till vara ta.\n    (Högt.)\nDet är charmant att se hvad ni har vunnit\nI tankesätt, i ton, i takt,\nSen jag besökte sist er trakt.\nOm det är sannt, som man mig sagt,\nSå har hos er hvar bonde hunnit\nLångt längre fram, än nånsin vi,\nOch håller på att herre bli!\n\nArrendatorn.\nAck, herr Patron, med måtta är förbi,\nOch yppigheten den grasserar.\n\nOnkeln (sakta).\nDer sticker Arrendatorn fram.\n\nArrendatorn (erinrande sig).\n    (Sakta.)\nNu må min tunga få sig skam.\n    (Hostar.) (Högt.)\nJag menar blott, om den regerar,\nSå är den värd att göra det.\n    (Sakta.)\nNu kom jag just med prut på rätt.\n\nOnkeln (sakta).\nNu är han rasande, i sanning.\nEn underlig, förvirrad blandning\nAf vett och vanvett.\n    (Högt.)\n                     Hör, ett ord!\nNu måste jag mitt hjerta lätta;\nNi borde stå ännu att rätta:\nOm hela verlden är förgjord,\nHvem ber er följa den i spåren?\nJag kände er i unga åren,\nNi var en annan men'ska då.\nHvad skall det bli, hur skall det gå?\nNi lemnar plogen bort och spaden,\nOch börjar apa efter staden.\nHvad menar ni, hvart syftar ni?\nOm fritt en fru de _Sans-Soucis_\nEt compagni\nDicterar oss concepter,\nBehöfva vi väl skrifva efter?\nSlå om; det kan ej bära sig,\nDet blir elände af elände...\n\nArrendatorn (sakta).\nEn frestare han till oss sände;\nMen pass! han skall ej lura mig.\n    (Högt.)\nAha, senjör! ni skämtar bara;\nNi slår er löst!\nLi, li, li, li! très graciöst!\nHvad? skulle jag en slyngel vara\nSans ton och sans fason?\n    (Slår Onkeln på axeln.)\nLegerete i ord och later,\nEn mine, som passar för soldater,\nI korthet, en person,\nSom kunde kalla sjelfva kungen frater,\nDet har jag nu. Förr, weis ick nok,\nVar jag en sälle, en garsong, ett tok.\n\nOnkels (sakta).\nNu är ni galn, förr var ni klok.\n\nArrendatorn (slår på sin värja).\nOch vill ni det, skall jag försvara\nMin ambition, som kavaljer.\n\nOnkeln.\nNej, nej, senjör! behöfs ej mer!\n\nArrendatorn (torkar svetten af pannan).\n    (Sakta.)\nNu börjar all min Franska vara\nFörbi, och så min Tyska ock.\n\nOnkeln (sakta).\nO, vore du till fanders dock!\nHär gäller nu att klokt förfara.\n    (Högt.)\nMin herre, ni har fått mitt bref?\n\nArrendatorn (glad).\nJa, kanske komma vi till saken.\n\nOnkeln.\nVäl, har ni nånsin hört på, maken?\nSen jag det skref,\nHar jag mig fått en svår process. --\n\nArrendatorn.\n                                      Hvad mera?\n\nOnkeln.\nSom hotar att mig ruinera.\n\nArrendatorn (sakta).\nOh! om jag vackert vore fri!\n\nOnkeln.\nÅtminstone lär arfvet bli\nSå fint, att vi\nOmöjligt kunna subsistera,\nI synnerhet på landet der.\nHör, mitt project det är,\nAtt låta giftermålet vara.\n\nArrendatorn (sakta).\nJa, Gud ske lof, så är man qvitt all fara!\n\nOnkeln.\nHvad menar ni?\n\nArrendatorn.\n               Som herr Patron det vill.\nMen kostna'n, som jag skjutit till\nFör resan hit?\n\nOnkeln.\n               Går af på ert arrende.\n    (Sakta.)\nDet var ett Arrendators-drag!\n\nArrendatorn.\nSå far jag bort i denna dag.\n\n    (Tar farväl och går sjungande ut.)\n\n\n\nXXI. SCENEN.\n\n    Onkeln (ensam).\n\nOnkels.\nEn oförmodadt lycklig ände!\nAtt slippa den barbarn så lätt.\nHvad galenskap och hvad elände!\nOch då och då en skymt af vett!\n    (Tar nyckeln ur dörrn.)\nHvad jag i dag har kännt och lidit,\nVet jag och ingen ann' till mig.\n\n    (Går in i sin kammare.)\n\n\n\nXXII. SCENEN.\n\n    Katrine. Emelie.\n\nEmelie.\nKatrine! hur skall jag löna dig?\n\nKatrine.\nDet är för eget lif jag stridit;\nUppriktigt sagt, det gick ju bra?\n\nEmelie.\nDet kunde bättre slut ej ta;\nMen --\n\nKatrine.\n       Men? hvad men?\n\nEmelie.\n                      En lika fara\nKan komma snart igen uppå?\n\nKatrine.\nLåt då i herrans namn så vara!\nMå Onkel projectera bara;\nKatrine har vett och öfverdåd\nOch kommer tid, så kommer råd!\n\n\n\n"]