[{"data":1,"prerenderedAt":-1},["ShallowReactive",2],{"$fX5SFvsmc2hZUNmYqtQHHOpoc84TsqgV6FbI6rH4LgpY":3},{"number":4,"title":5,"author":6,"authorBirth":7,"authorDeath":8,"slug":9,"bookId":10,"genreRaw":11,"genre":12,"themes":13,"origin":14,"language":15,"yearPublished":16,"yearPublishedTranslation":11,"wordCount":17,"charCount":18,"usRestricted":19,"gutenbergId":20,"gutenbergSubjects":21,"gutenbergCategories":25,"gutenbergSummary":29,"gutenbergTranslators":30,"gutenbergDownloadCount":31,"aiDescription":32,"preamble":33,"content":34},1321,"Om medeltidens skådespel","Ingelius, Gustaf Edvard",1818,1864,"1321-ingelius-gustav-edvard-om-medeltidens-skadespel","1321__Ingelius_Gustav_Edvard__Om_medeltidens_skådespel",null,"naytelma",[],[],"sv",1861,46684,252874,false,52291,[22,23,24],"Chronander, Jacob Persson, approximately 1620-1694","Drama -- History and criticism","Theater -- History",[26,27,28],"History - Medieval/Middle Ages","History - Religious","Plays/Films/Dramas","\"Om medeltidens skådespel\" by Gustaf Edvard Ingelius is an academic thesis written in the mid-19th century. This detailed work explores the evolution of medieval drama with a particular focus on its origins and development, linking it to earlier theatrical traditions and the influence of religious practices. Ingelius specifically examines the role of Christianity in shaping drama during the medieval period, providing insights into how ancient theatrical elements were transformed and integrated into new artistic practices.  The opening of this scholarly work introduces the historical context in which medieval drama emerged, emphasizing the interplay between pagan traditions and early Christian culture. It outlines how, despite the decline of ancient theatrical forms during the rise of Christianity, elements of drama persisted and evolved through religious ceremonies and rituals. Ingelius suggests that the mimicry that characterized early drama was rooted in a deep-seated human instinct and was influenced by religious observances. He discusses genre transitions, the significance of early performances in churches, and the transition of theatrical practices from religious contexts to public entertainment, laying a strong foundation for understanding the historical continuum in dramatic arts that would lead to the emergence of more formalized medieval theater. (This is an automatically generated summary.)",[],252,"Akateeminen väitöskirja käsittelee keskiajan näytelmiä ja niiden kehitystä myöhempinä aikoina. Teos tarkastelee teatterin historiaa ja keskittyy erityisesti Jakob Pehrsson Chronanderiin, jota pidetään Suomen varhaisimpana näytelmäkirjailijana.","'Om medeltidens skådespel' av Gustav Edvard Ingelius är Projekt Lönnrots\nutgivelse nr 1321. E-boken är public domain såväl inom EU som i övriga\nvärlden, varför vi inte sätter några som helst restriktioner med hänsyn\ntill e-bokens användning eller dess distribution.\n\nDenna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lönnrot.","OM MEDELTIDENS SKÅDESPEL\n\noch deras fortgång till sednare tider,\nmed särskildt fästadt afseende vid\nFinlands äldste dramatiske författare\n_Jakob Pehrsson Chronander_.\n\n\nAkademisk afhandling\n      hvilken,\nmed den vidtberömda Historisk-Filologiska Fakultetens\nvid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland tillstånd,\ntill offentlig granskning framställes\n\n        af\n\nD:r Gustaf Edvard Ingelius,\nVice Bibliothekarie,\nuti historisk-filologiska lärosalen\nden 25 September 1861\np.v.t.f.m.\n\n\n\n\n\n\nKristendomen är lifsgrunden för menniskoslägtets högsta andeliga\nutveckling. På en tid då ett allmänt sedligt förfall hade genomträngt\ndet verldsbeherrskande romerska riket, då den menskliga anden,\nomtöcknad af mörker, förgäfves sökte en lösning af lifvets djupaste\nfrågor, kom \"i tidens fullbordan\" \"ett ljus till hedningarnas\nomvändelse\", \"vägen, sanningen och lifvet.\"\n\nUr denna lifgifvande källa begynte den moderna vetenskapen och konsten\natt framvälla. Men detta skedde först småningom under seklers tysta\narbete. Allt vetande har sin historiska kontinuitet. Derföre fortlefde\nock, efter kristendomens uppträdande i verlden, den hedniska litterära\nkulturen ännu länge, ehuru alltmer vissnande och vanställd. Slutligen\nfunno antikens engång så herrliga litterära alster sin graf under den\nnedstörtande romerska verldskolossens ruiner. Blott några fragmenter af\nvetandets skatter räddades från gruset af den allmänna förstörelsen.\n\nRomarene kände sig aldrig rätt hemmastadde i konstens ideala verld.\nSkönhetsbegreppet uppnådde hos dem aldrig någon högre sjelfständig\nutveckling, jemförlig med den hos Grekerne, sånggudinnornas och\ngracernas förklarade gunstlingar. Men behofvet af litteraturens och\nkonstens lifvet förädlande njutningar blef dock på längden oafvisligt.\nOch Romarene voro lycklige nog att i sådana saker, dem de sjelfve icke\nförmådde frambringa, finna de värdigaste föremål att efterlikna i\nHellas' ovanskliga snillefoster. Dramatiken, som klarare än något annat\nafspeglar det nationela medvetandet hos folken, kan äfven derföre sägas\nvara den högsta konstarten, om den ock icke alltid utvecklar sin\nblomkrona skönast och herrligast då folkanden i politiskt och socialt\nafseende uppnått sin höjdpunkt, utan stundom förr, stundom sednare.\nEmellertid sammanföll i Grekland, den antika konstens mönsterland,\ndramatikens kulmination med det politiska lifvets högsta utveckling.\nMed den politiska frihetens och den sedliga kraftens förfall aftynade\ndet grekiska dramat. Rom ärfde det besegrade folkets kultur, men den\ngrekiska inspirationens skaparekraft i diktens underverld kunde hon ej\närfva. Derföre blef äfven Roms dramatiska poesi i allmänhet\nosjelfständig.\n\nMedeltidens skådespel kunna icke rätt uppfattas utan\nkännedom om och sammanhang med den hedniska theatern, sådan den\nföretedde sig under de första kristna seklerna, då polytheismen var\nherrskande, samt ännu en längre tid derefter. Derföre torde ock en kort\nframställning af denna theaters tillstånd, så vidt detta blir möjligt\nur de torftiga underrättelser, man härom äger i behåll, här försvara\nsitt rum.\n\nEfter den romerska republikens undergång, och sedan\nriket erhållit ett monarkiskt statsskick, undanträngdes den\nefter grekiskt mönster bildade tragedin och komedin nästan\nhelt och hållet af _pantomimen_. En öfvergång till dessa\ndramatiska föreställningar utgjorde _mimerna_, ursprungligen\nåtbördsspel med dans, hvartill längre fram fogades monolog eller\ndialog. De voro ett slags till en del skrifna, till en del\nimproviserade farcer, föreställande scener ur det romerska folklifvet,\nmed nog grofkornigt skämt, gränsande till det obscena. Dessa små dramer\nuppfördes af skådespelare utan masker. Qvinnorolerna spelades nästan\nalltid af qvinnor. På Caesars tid synas mimerna erhållit en större\nregelbundenhet samt ett mera bildadt språk än tillförene. De förekomma\nännu i det fjerde seklet.[1]\n\nPantomimen, hvilken sedan kejsaretiden såges blifvit införd, var\nväsendtligen åtbördsspel. Med förtjusning sågos pantomimerna, dessa\nlefvande statyer, hvilka med talande mimik konstnärligt kunde uttrycka\nde finaste nyanser af de lidelser som uppröra ett menskligt hjerta,\nsamt utföra en dramatisk handling med en sanning, som gjorde det talade\nordet umbärligt. Också slösa flere författare de mest öfverdrifna\nloford på pantomim-skådespelarenas talang. Så såger t.ex. Cassiodorus:\n\"His sunt additae orchestarum loquacissimae manus, linguosi\ndigiti, silentium clamosum, expositio tacita\", samt \"Quibusdam\ngesticulationibus facit intelligi quod vix narrante lingua aut\nscripturae textu possit agnosci.\" Och Cyprianus uttrycker sig angående\nsamma sak: \"Cui ars sit _verba_ manibus expedire\".[2] Men ehuru\npantomimen förnämligast genom sitt åtbördsspel i förening med dans vann\nsin stora ryktbarhet, ingick, såsom beståndsdel i skådespelet, äfven en\ntext benämnd _canticum_, som afsjöngs med musikaliskt accompagnement,\nhvadan uttrycket: _agere, saltare canticum_ begagnades i betydelsen af\nuppföra en pantomim. Stundom, ehuru mycket sällan, utfördes\nrepresentationen utan musik och _canticum_, hvilken sistnämnda vanligen\nlånades ur tragiska och episka poeter samt äfven annorstädes ifrån.[3]\n\nUti pantomim-balletten, som uppnådde den högsta elegans och\nfullkomlighet i sitt slag, uppträdde i sednare tider äfven aktriser,\nmed de mest obeslöjade behag. Sådana representationer förekommo äfven i\nenskilda hus vid festmåltider. Danserskor från Grekland, Syrien,\nSpanien och andra länder infunno sig på sådana banketter. Ännu i fjerde\noch tillochmed femte seklet synas pantomimerna, hvilka funnos till ett\notroligt stort antal, hafva åtnjutit publikens oförminskade ynnest.[4]\nMen denna smak var i sedligt afseende ytterst förderflig både för Rom\noch provinserna, ty öfverallt hade den passionerade förkärleken för\npantomimen inträngt. Också söka många författare i pantomim-spelen en\naf de väsendtligaste orsakerna till det stora rikets gränslösa\nsedeförderf.[5]\n\nMen ehuru nu pantomimerna, hvilka genom sitt talande åtbördsspråk\nlyckades göra sig begripliga för alla de talrika massor af menniskor\naf olika nationalitet som strömmade till Rom, företrädesvis omhuldades,\noch härjemte smaken för gladiators- och djurstrider samt kappränningar\nvar allmän och liflig, fortfor dock äfven komedin oafbrutet under de\ntre första kristna seklerna samt förekommer ännu i det fjerde.\nTillochmed den antika äfvensom den derefter bildade tragedin, ehuru\nberöfvad den fordna choren, hade under nämnda tid ännn icke utdött\nFörst efter förra hälften af det femte seklet synes hon spårlöst\nförsvinna. Till bevis för dessa sceniska föreställningars tillvaro kan\nanföras, att Lactantius upphäfver sig emot sin tids komedi och tragedi\nför deras osedliga innehåll, att Claudianus omnämner tragedin och\nkomedin, samt att Chrysostomus omtalar särskilda roler som aktörerna\nspelade. Men dessutom finnas i behåll två komedier från det fjerde\nseklet: _Ludus septem sapientium_ och _Querolus_. Den förra, författad\naf Ausonius, är en liten pjes, bestående blott af på hvarandra följande\nmonologer, utan handling och upplösning.[6] Den sednare, Querolus, \"det\nsista stora monumentet af den antika komedin\",[7] såsom Magnin säger,\nenligt styckets prolog en imitation af Plauti _Aulularia_, innehåller\nmånga kristna tankar samt afspeglar det fjerde seklets seder lifligare\nän något annat arbete. \"Cet ouvrage\", såsom han vidare yttrar sig \"est\nà la fois une comédie de caractère, de moeurs et d'intrigue,\nétincelante d'esprit, de verve et de poésie\".[8] Dessutom återstå\nfragmenter af ännu några andra skådespel.[9]\n\nSålunda fortforo så väl _ludi circenses_ som _ludi scenici_ ännu under\nloppet af det fjerde seklet. Polytheismen var för djupt inrotad i\ntänkesätt och seder för att de gamla skådespelen, för hvilka den stora\nmassan vurmade, skulle kunnat utan den största svårighet utplånas.\nDualismen mellan den nya verldsomskapande kristendomen och den gamla\nhedniska traditionen upphörde blott långsamt med den sednares\nutrotande. Detta låg i sakens natur. Också förestafvade de förste\nkristne kejsarnes politik skonandet af hedniska seder och bruk så vidt\nmöjligt var. Äfven theatern tolererades, ehuru man ej härvid förfor\nkonseqvent. Först under Gratianus och Valentinianus begynte ett mera\nsystematiskt anfall emot den hedniska theatern. Den förra förbjöd alla\nspektakel på de stora kyrkohögtiderna samt söndagarna. Ett dylikt\nförbud finnes utfärdadt äfven af Theodosius. Men folkets passion för\ndessa nöjen ville icke vika. Derföre finner man ock att ännu Honorius\nauktoriserade de gamla skådespelen, likväl med förbud emot offer och\nhednisk vidskepelse. Under honom blefvo dock gladiatorstriderna, hvilka\nredan Constantinus, ehuru utan verkan, hade förbjudit, nästan utrotade.\nEndast några spår häraf förefinnas ännu sednare.[10]\n\nAtt den förderfvade hedniska theatern skulle från kristligt-moralisk\nsynpunkt blifva ett föremål för det högsta ogillande, är sjelfklart.\nOckså underläto icke kyrkofäderna att med värma och kraft uppträda emot\nalla arter af de antika skådespelen. Tertullianus anför i sin skrift\n\"de spectaculis\" bland annat, att, ehuru han medger det den heliga\nskrift på intet ställe uttryckligen förbjuder skådespel, den kristne\ngenom dopet afsvurit sig djefvulen och allt hans väsende samt derföre\nborde afhålla sig från förlustelser, uti hvilka hedniskt afguderi så\nväsendtligen ingick. Den kristnes hjerta borde vara den heliga andes\nfridlysta tempel, aflägsnadt från lidelsernas strider. Man skulle\nderföre afhålla sig från den farliga scenen, der syndiga tankar och\nhandlingar drefvo sitt demoniska spel. Och äfven i konstnärligt\nafseende borde man ringakta representationer, hvilkas idkare voro\nbelagda med allmän infami.[11] Clemens Alexandrinus finner likaså i\nlidelsernas väckande samt särskildt i komediernas och pantomimernas\nupprörande obsceniteter ett kraftigt skäl att förklara sig\nemot theatern. Cyprianus säger, att mimerna helt oförtäckt\nlära äktenskapsbrott och otukt. Med kraft ifrar Lactantius\nemot de sedeförderfvande skådespelen; emot komedin med dess\nföreträdesvis erotiska motiver, ett gift så mycket farligare, som\nspråkets och formens behag kastade en förförisk slöja öfver\nsinligheten; emot tragedin, som befläckades af mord, blodskam och andra\ngräsligheter; samt emot histrionernas och mimernas all sedlighetskänsla\npå det gröfsta hånande framställningar. Derföre och emedan de gamla\nskådespelen stodo i den innersta förening med den hedniskt-religiösa\nkulten, borde de undflys, såsom afledande sinnet från den ende, sanne\nGudens dyrkan. Hufvudsakligen samma skäl anför Chrysostomus emot\ntheatern. Kristendomen hade då redan någon tid varit statsreligion, men\npassionen för skådespel derigenom ingalunda aftagit. Tvertom uppträdde\nkristne sjelfve såsom skådespelare. Äfven Augustinus hänrycktes i sin\nungdom af den herrskande theaterlusten, såsom orden: _rapiebant me\nspectacula theatrica_ uti hans _Confessiones_ utvisa. Men sednare\nogillade han högeligen dessa nöjen såsom närande hedendomen i\nmenniskans hjerta. -- Dylika bevekelsegrunder som kyrkofäderne anfört\nemot den antika theatern, hafva äfven andra andeliga uttalat.[12]\n\nÖfverhufvud befinnes den gamla kristna kyrkan hafva fördömt theatern\nsåsom hednisk och förderfvad.[13] Tillochmed åtskilliga kyrkomöten\nfattade stränga beslut emot densamma. Skådespelare fingo icke blifva\nkristne förrän de hade öfvergifvit sitt yrke, och blefvo uteslutna ur\nden kristna kyrkans gemenskap om de återgingo till scenen. Efter\nallvarlig bot och ånger kunde de dock blifva befriade från en sådan\nexkommunikation, mot vilkor att icke mer återvända till denna djupt\nföraktade samhällsklass, hvars medlemmar icke blott af allmänna\nopinionen utan äfven genom af högsta makten utfärdade edikter\nstämplades såsom _inhonestae personae_, och ansågos såsom utan\nräddning förlorade varelser.[14]\n\nUndergräfna, såsom vi hafva sett, af staten och kyrkan, synas efterhand\nmest alla skådespel upphört i det vestra romerska rikets provinser,\nunder loppet af det femte seklet. De med allt skäl fördömda demoniska\nlustbarheterna funno icke mer någon tillflyktsort. Öfverallt ramlade\ntheatrarna, och tidens armod mägtade ej ur gruset återuppresa dessa\nkolossala konst-monumenter, hvilka blifvit oskärade af en helgerånande\noren ande.[15] Blott i Rom och Ravenna qvarstodo theatrarna något\nlängre,[16] utan att den antika konstens bättre ande, som hade vikit\nsamtidigt med försvinnandet af Roms sedliga kraft, någonsin mer kunde\nframmanas.\n\nDet var de stora folkvandringarna som fulländade den hedniska theaterns\nruin. De vilde krigarena räckte en hjelpsam hand att utföra det\nkatholska presterskapets straffdomar emot densamma, helst förstörandet\naf dessa hedendomens stamhåll förklarades för en Gudi behaglig gerning.\nInträdande uti en helt ny krets af idéer, uti en verld, för\nhvars kultur de utan traditionens upplysande fackla voro alldeles\nfremmande, öfverlemnade sig de barbariska horderna åt en blind\nförstöringsdrift. Också lyckades det förträffligt att tillintetgöra\nkonstskapelser som nnmera saknade all lifgifvande princip. Och den\nantika theaterns öde att upphöra såsom konstanstalt var härigenom\nafgjordt, helst dess förstörare saknade allt begrepp om densamma såsom\nsådan, och dessutom voro nästan fullkomligt obekanta med\ndess prestationer. Med rätta uttrycker sig derföre Magnin:\n\"Le moyen âge n'a pas connu le grand théâtre antique: à peine les\nbarbares ont-ils entrevu la dernière ombre de ces admirables\nsolennités, et entendu le dernier écho de la dernière comédie grecque\nou latine\".[17] Dock alldeles spårlöst försvunno likväl icke alla den\nantika dramatikens elementer. Men härom länge fram.\n\nMed medeltiden inträdde ett nytt, vigtigt tidskifte i den\nmenskliga andens utvecklings-process. Såsom sjelfva namnet\nutmärker, var det medeltidens mission att förmedla den antika\nbildningen med den moderna. Väl har detta påstående skenet emot sig. Ty\nden vandalism, med hvilken man öfverhufvud förfor emot antikens\nlitteratur- och konstalster, synes hellre vittna om en förödelsens\nstyggelse än om en traditionel anknytning vid en föregående\nkultur. Men den ännu i sina ruiner vördnadsbjudande grekiskt-romerska\ncivilisationen, förädlad och helgad genom kristendomens\nverldsombildande makt, inympades icke dessmindre tyst och omedvetet hos\nde talrika nya folk som nu uppträdde på den europeiska verldstheatern,\nför att i brokig, ofta fantastisk, färgskiftning afspegla de gryende\nnationaliteterna. Den allmänna menskliga bildningen, då högst\nrepresenterad af den antika, utvecklades sålunda på nationel grund och\nbotten. Väl är det uti det halfdunkel som höljer medeltidens hela\nbildningsprocess mycket svårt att upptäcka alla de källsprång, ur\nhvilka den antika knlturen inströmmat i det moderna medvetandet. Men\nderföre är man icke berättigad att förneka den traditionela bildningens\nallmänna lag. Och skulle icke kulturen så hafva fortgått, vore äfven\nden såkallade \"renaissancens\" tidehvarf oförklarligt.\n\nMen huru är det med denna bildningens historiska kontinuitet i\ndramatiskt hänseende sedan den antika theatern, såsom här ofvan\nnämndes, hade försvunnit? Besvarandet af denna fråga inleder oss i\nutredningen af dramats ursprung.\n\nDen mimiska instinkten är dramats källa. En sådan imitations-drift\nförefinnes i alla tider och hos alla folkslag, äfven dem som stå på den\nlägsta grad af bildning. Upplyste resande intyga, att de tillochmed hos\nvildarne i det inre Afrika och på söderhafvets öar samt annorstädes\nsett små dramer uppföras, stundom beledsagade af sång och dans samt\npantomim-spel. Det dramatiska sinnet synes derföre vara menniskonaturen\nmedfödt. Det är en plastisk drift som röjes äfven hos barn, hvilka\ngerna i sina lekar efterhärma fullväxta personer eller ock återgifva\nscener ur sin egen lilla verld.[18]\n\nMen emedan all skön konst ursprungligen utgår ur religiös grund, bära\näfven de äldsta dramatiska föreställningarna prägeln af detta ursprung.\nOch det är presterskapet som i samhällenas första tider, icke blott hos\nantikens kulturfolk, utan öfverallt, såsom innehafvare af all\nintelligens och gudomens tolkar, haft det största inflytande äfven på\ndramats utbildning.[19] Hvarje folk har således halt sitt sacerdotala\ndrama. Och ju innerligare presterskapet beherrskat folkets tänkesätt\noch inbillningskraft, desto mer uteslutande har ock dramat varit bundet\nvid den religiösa kulten. Derföre synes ock Judarnes dramatik hafva\ninskränkt sig till dramatiska elementer i deras gudstjenst: en\npraktfull tempel- och offertjenst, tempelmusik, offerdanser och\ndramatisk vexelsång. För öfrigt hafva Judarna, hvilka liksom\nMuhammedanerna afsky bilderdyrkan och anse hvarje afbildning af Gud\noch af menniskogestalten, emedan denna är skapad efter Guds beläte,\nför syndig och hednisk, i likhet med de sednare motvilja för den\nimiterande dramatiska konsten.[20] Med förbigående af andra folkslag,\ni hvilkas religiösa kult man upptäckt dramatiska elementer, bör här\nomnämnas, att äfven hos Grekerna, den antika bildningens högsta\nrepresentanter, dramat utgått ur samma källa. I den lyriska chorsången\ni förening med dans, ur hvilken detsamma ursprungligen härflutit,\nröjer sig en religiös betydelse. Denna sång var en vexelsång emellan\nchorföraren och hans följeslagare, uti hvilken den förre reciterade\nDionysos' öden och choren uttryckte i dithyramber de känslor af sorg\noch glädje, som härunder framkallades. Och emedan Dionysos benämnes\n\"befriaren\" från jordlifvets tvång och vedermödor, kan man icke undgå\natt i denna myth finna \"det personifierade uttrycket af en hedendomens\ndunkla längtan efter den som komma skulle\", ehuru icke i kristendomens\nrent andliga mening.[21]\n\nI grund af detta dramats allmänna religiösa ursprung, bör det icke\nförvåna att äfven en kristlig dramatik skulle uppstå. I sjelfva verket\nfinner man spår häraf i litterära produktioner redan från det andra\nkristna seklet. Och från det fjerde århundradet äger man en tragedi,\nKhristos paskon, tillskrifven Gregorius Nazianzenus. Detta dramatiska\nalster, hvilket till en betydlig del är lånadt från åtskilliga af\nEuripides' tragedier, söker att i klassisk form ingjuta ett kristligt\ninnehåll, ehuru detta tillfölje af nämnda lån måste blifva nog\ngrumladt. Också förtäljes sjelfva handlingen blott genom budbärare.\nChorens idé är den antika. Marias klagan öfver Frälsarens lidande, som\nframstår såsom styckets egentliga medelpunkt, är icke utan drag af hög\npathos. Denna tragedi, som icke var bestämd för scenen, innehåller\nembryoniskt det ämne som framdeles utgjorde kärnan af det kristna\ndramat.[22]\n\nDet är i den fornkristna _gudstjensten_, med dess återlösningsverket\nbetecknande symboler, man bör söka ursprunget till ett kristligt drama.\nFör att fästa ett vid hedendomens sinliga åskådningssätt traditionelt\nbundet folk vid den nya läran, var det nödvändigt att gifva den kristna\nkulten en så vidt möjligt var till ögat och fantasin talande gestalt.\nEn sådan framställde ock den kristna urliturgin, efter hvilken alla\nföljande liturgier, ehuru i förkortad form, äro bildade. Föremålet för\ndetta storartade symboliska drama var, såsom antyddes, en sinnebildlig\nframställning af Kristi hela återlösningsverk. Derföre ingingo\nhäri, såsom momenter, redan skapelsen och syndafallet. Längtan efter\nförlossning, profetiorna om densamma, samt deras fullbordan genom\nKristi födelse äro lifligt betecknade. Likaså Frälsarens läroembete\nsamt hans död såsom ett försoningsoffer för mensklighetens synder.[23]\nVäl är det sannt, att dessa symboler ännu icke utgöra drama, i ordets\negentliga betydelse. Men _vexelsångerna_ emellan presterskapet, cboren\noch församlingen -- de så kallade antiphonierna och responsorierna --\nsamt _vexeltalen_ emellan biskopen, presbytererne och diakonerne,\ninnehålla redan, jemte förenämnda symboler, dramatiska elementer,[24]\nsom erhöllo en högre utbildning i sednare hälften af sjette seklet,\ngenom Gregorius den Store, uti nattvardsmessan.[25]\n\nUr dessa elementer på kristligt-religiös grund och botten uppstod\nmedeltidens drama under sjelfva tempelhvalfvet.[26] Man åtnöjde sig\nicke på längden med en blott symbolisk liturgi, så imponerande den än\nvar. Icke heller var det tillräckligt att man i religionens tjenst\ndessutom hade införlifvat poesin, musiken, målarekonsten och\nskulpturen, för att gifva ett rikare, mångsidigare uttryck åt de\nkristna idéerna. Den lifliga och naturfriska fantasin fordrade en ännu\nstörre Åskådlighet. Och detta föranledde formliga dramatiska\nframställningar, förnämligast af Kristi lefverneshistoria,\nföranstaltade af presterskapet, sedan det icke mer kunde stäfja\nmassornas oemotståndliga skådelystnad. Det var sjelffallet att sådana\nskådespel, som utgingo ur kyrkans eget sköte, äfven skulle ställas\nunder dess presters omedelbara tillsyn och ledning. Dramats heliga\nföremål hade i annat fall så lätt kunnat oskäras. Också uppträdde, så\nvidt kändt är, endast personer tillhörande det andliga ståndet länge\nuteslutande på den nya scenen. Men var ens sådane skådespelares\nuppträdande berättigadt? kunde man härvid fråga. Hvarföre icke?\nKristendomen innehåller intet emot skön konst fiendtligt. Hon qväfver\noch dödar icke det sinliga, utan genomtränger detsamma renande,\nhelgande, förklarande. Hon är en förmedling af det sinligt sköna och\ndet andligt sanna. Och detta begrepp är verkliggjordt såsom ideal i\nGuds menniskovordne son, hos hvilken \"gudomens fullhet bodde\nlekamligen.\" Ur denna sublima dogm har, liksom hela den moderna sköna\nkonsten, äfven den moderna theatern härflutit och har i densamma sitt\nberättigande.[27]\n\nTiden, när de första skådespelen uppfördes i kyrkorna, kan väl aldrig,\ni anseende till det ogenomträngliga dunkel, uti hvilket den äldre\nmedeltiden är insvept, noga utredas. Också är det omöjligt att till\npunkt och pricka utpeka på verldsuret den stund då en bildningsart,\nvare sig hvilken som helst, först uppträder. Vetenskapen, konsten,\nsamhällsinstitutionerna, -- äro alla i detta hänseende oupplösliga\ngåtor.\n\nVi hafva i det föregående antydt, att hvarje folk haft\nsin hierarkiska period, då presterskapet i religionens namn\nbeherrskade all intelligens. Så hafva äfven de kristna folken haft sin\nhierarki, och denna ganska långvarig. Ända från den tid då kristendomen\nupphöjdes till statsreligion, samt isynnerhet efter det de germaniska\nfolkslagen hade bildat stater på det vest-romerska rikets ruiner,\nfortfor denna hierarki, visserligen stundom tillochmed häftigt\nbestridd, men aldrig besegrad, att äga bestånd till utgången af det\ntrettonde seklet, samt att äfven derefter, ehuru till sitt innersta\nundergräfd, vara den makt som gaf grundtonen åt medeltidens idéer ända\ntill dess reformationen ohjelpligen bröt den katholska enheten och\ninledde den menskliga anden uti en väsendtligen modifierad\nbegreppssfer. Dessa allmänna konturer äro här uppdragna, för att inom\ndenna ram kunna gifva en teckning af medeltidens theater.\n\nMedeltidens andliga skådespel, utgångna, såsom vi hafva sett, ur\nliturgin, hade, liksom den sistnämnda, ursprungligen till föremål en\nframställning af Kristi återlösningsverk. Men emedan dramat icke kunde,\nsåsom den blott symboliskt betecknande liturgin, på engång återgifva\nalla facerna i detsamma, inskränkte man sig till att på de\nhögtidsdagar, då särskilda momenter ur Frälsarens lif och\nverksamhet utgjorde gudstjenstens föremål, liksom i skilda\nakter, en för hvarje helgedag, dramatisera den motsvarande\nbibeltexten. Derföre återfinnas ock i dessa skådespel högtidsdagarnas\nkyrkotext antingen helt och hållet eller till en del. Och för alla de\nkyrkofester som särskildt behandla Jesu lefverne, ända från julen till\nKristi himmelsfärd, äger man i behåll religiösa skådespel, hvilka\nutgöra medeltids-dramats hufvudcykel.[28]\n\nÄmnet var det sublimaste, man kunnat välja för dramatisk behandling.\nHärom yttrar sig en författare: \"Zuerst im Advent die Vorbereitung,\ngleichsam der Prolog zu dem ergreifenden Schauspiel, dann im\nWeihnachtsfest die Geburt des göttlichen Helden; in dem der\nunschuldigen Kinder und der Epiphanien die bedeutsamsten Momente,\nwelche seine Wiege umgeben und sein Jugendleben erfüllen; hierauf in\njedem der einzelnen Festtage, welche den Ostercyklus bilden, die\nGedächtnissfeier der Passion und Auferstehung in ihren wichtigsten\nUmständen; im Himmelfabrtsfeste zuletzt der Schlussact des göttlichen\nLebens: hier haben wir ein Ganzes von höchst dramatischer Gestalt, und\ndas geistliche Schauspiel musste durch Anschliessen an diesen Typus von\nselbst zu weiterer Ausbildung gelangen\".[29] Men detta skådespel,\nsådant det uppfördes, företer en väsendtligen episk karakter, i det\ndetsamma, fullkomligt obekymradt om de så kallade dramatiska enheterna,\ni antik och modern mening, framställer en cykel af handlingar såsom ett\nhelt, och hvarje särskild handling, från början till slut omständligt\nutförd, såsom en del af det hela. Uti en sådan handlingarnas\ngruppering, så vidt möjligt var, i organiskt sammanhang i\nöfverensstämmelse med bibelordet, hvilken måste betraktas såsom den\nenda möjliga enheten i medeltidens andeliga drama, öfverensstämmer\ndetta med tidehvarfvets skulptur och måleri, som äfven älskar att i\ngrupper framställa hela den heliga historien.[30] En sådan på episoder\nrik mångfald är väl, äfven i dramatiskt hänseende, icke fremmande för\nden romantiska poesin öfverbufvud, men dennas sjelfständighet, att i\nsig upptaga samt med fantasins rätt och frihet gestalta och utbilda\nverklighetens stoff, hvaraf hon eljest är bunden,[31] saknade det\nreligiösa medeltidsdramat, så länge det strängt höll sig till\nbibelordet. Derföre kunna icke heller de esthetiska konsttheorierna\ntillämpas uppå detsamma.\n\nDe bibliska skådespelen, hvilka ursprungligen öfverallt i de katholska\nländerna voro affattade på det latinska kyrkospråket och utgjorde en\ndel af sjelfva kulten, fortforo, till en del ännu i det trettonde\nseklet, att på nämnda språk uppföras af personer tillhörande det\nandeliga ståndet. Det latinska andeliga dramat uppnådde tillika med\nhierarkin under loppet af det elfte, tolfte och början af det\ntrettonde århundradet sin höjdpunkt. Det var äfven då måleriet,\nskulpturen och musiken, i kyrkans tjenst, i de vördnadsbjudande\ngöthiska domerna -- dessa medeltidens mästerverk -- lifiigast uttryckte\nden kyrkligt-hierarkiska idékretsen.[32] Men någon högre utbildning\nkunde, af skäl som redan blifvit antydda, sådana skådespel likväl icke\nuppnå. Det latinska språket, som var okändt af den stora mängden, var\nhärtill äfven en väsendtlig orsak, ibland annat derföre, att den\nnödvändiga vexelverkan emellan scenen och publiken härigenom stördes.\nDessutom gjorde de spelandes ringa antal, att ingen mera komplicerad\ndramatisk handling kunde utföras.\n\nOckså innehöllo oftanämnda skådespel i början ganska ringa af det man\nkunde benämna dramatiskt. De voro då kanske endast mimiska\nframställningar af ritual-böckernas texter, hvarmed stundom förenades\nprofeterande scener ur gamla testamentet samt visioner ur Johannis\nuppenbarelsebok, utförda af de spelande såsom tableaux vivants.\nDe liturgiska vexelsångerna, antiphonierna och responsorierna, gåfvo\nhärtill en slags musikalisk-dramatisk dialog, hvilken först sednare\nerhöll en större utsträckning, sedan ritualtexterna, förbundna med\nbibelställen, utbildats till mera sammanhängande episkt-dramatiska\nberättelser uti recitativet (_cantitatio_) och den egentliga\nkyrkosången (_cantus_). Genom de föredragandes gående fram och tillbaka\nerhöll taflan mera lif och rörelse, hvarigenom en dramatiskt framställd\nhandling upprann.[33] Ur denna musikalisk-lithurgiska grund utvecklades\nsmåningom det andeliga skådespelet.\n\nSåsom förut blifvit nämndt, utgjorde de särskilda kyrkofesterna till\nåminnelse af Frälsarens lefverneshistoria det första och förnämsta\nämnet för den kristna dramatiken. Redan i slutet af det fjerde\nårhundradet skall en hymn, uppstämd af presten i englarnes samt\nbesvarad af folket i herdarnes namn, varit nästan allmänt införd i\nkyrkorna.[34] Och sedan ett halfbarbariskt folk blifvit det herrskande,\nbegynte presterskapet, för att tillfredsställa dess vid sinliga bilder\nbundna fantasi, att, till minne af Kristi födelse, i kyrkorna under\njulhelgen inrätta en krubba -- _praesepe_ --, för att kunna gifva de\nhändelser som inträffade vid Kristi vagga en dramatisk form. Uti samma\nhelgade rum framställdes likaledes på ett theatraliskt sätt de tre\nkonungarnes tillbedjan af Kristusbarnet samt huru desamme åt den\nnyssfödde Frälsaren framburo sina håfvor. Äfven magernes stjerna\nfigurerade vid detta tillfälle. Och redan från fjerde seklet äger man\nen vexelsång emellan Maria och magerne, tvifvelsutan bestämd att\nutföras i kyrkan.[35] Sådana julspel befinnas stundom haft ett\nvidsträckt omfång. Så förekomma i dem än menniskans skapelse, än\nsyndafallet, än profetior om återlösarens ankomst m.m. Dessa\nskådespel slutas icke heller, alltid med Kristi födelse och dermed\nnärmast förenade omständigheter. Man har exempel uppå, att desamma\nutsträckts till den heliga familjens flykt till Egypten samt Guds\nbefallning om dess återvändande. De gammaltestamentliga parallelerna,\nhvilka i julspelen användas, förefalla ofta nog sökta: t.ex. paradiset\nsåsom en motbild af stallet i Bethlehem, Rachels klagan öfver sina barn\nsåsom en förklang af Marias klagan, det bethlehemitiska barnamordet,\nsåsom förebildande Kristi lidande, återvändandet från flykten till\nEgypten, hans uppståndelse från de döda o.s.v.[36]\n\nMen ibland kyrkohögtiderna erbjöd Påsken, som redan på Constantin den\nStores tider firades med synnerlig prakt, under många festliga dagar\nsjelfmant anledning till uppförande af talrikare andeliga skådespel än\nnågon af de öfriga högtiderna. Också insåg presterskapet, under den\nhierarkiska perioden, ganska väl nödvändigheten af att efter den långa\nfastan upplifva sina åhörares sinnen äfven genom dramatiska\nrepresentationer, hvilka derjemte voro egnade att genom lefvande\nåskådning djupare inskärpa kristendomens dogmer hos ett folk som var\ngenomträngdt af en lågande, ehuru blind auktoritetstro. Derföre\nerhöll ock det så kallade påskspelet, _ludus paschae_, efterhand en\nutsträckning, som omfattade icke blott Kristi lidande, död och\nuppståndelse samt stundom äfven hans himmelsfärd, ja någongång\ntillochmed sjelfva yttersta domen, utan härtill ännu icke mindre\nFrälsarens hela öfriga lefnadshistoria än profetiorna om hans ankomst\ntill verlden.[37]\n\nDet torde blifva omöjligt att afgöra, hvilken af de kristna\nkyrkohögtiderna först blifvit dramatiskt framställd. Kanske voro flera\nibland desamma nära nog samtidigt föremål för en sådan behandling. Men\nde äldsta och talrikaste till gudstjensten sig hänförande\nskådespelstexter, man känner, äro de latinska påskspelen.[38] Dessa\nsynas närmast blifvit föranledda af en symbolisk handling,\nföreställande Kristi grafläggning, hvilken förekommer såsom en\nmycket gammal sed i den kristna kyrkan. Man plägade nemligen\nlångfredagseftermiddagen nedlägga crucifixet uti ett inom sjelfva\ntemplet iuredt grafkapell, för att derifrån, påskmorgonen under\nhögtidlig sång, upplyfta detsamma. Folket sammanströmmade\ni täta massor för att åse denna Kristi uppståndelse betecknande\nkorsupphöjelse-ceremoni. Men emedan den vidskepliga tron hade rotfästat\nsig hos mängden, att hvarochen som med egna ögon kunde vara vittne till\ndetta upplyftande af crucifixet icke skulle dö under det löpande året,\nblef det en nödvändighet att besluta, det denna ceremoni skulle\nförrättas af presterskapet inom lyckta dörrar före folkets inträdande i\nkyrkan.[39] Härifrån var öfvergången lätt till ett dramatiskt utförande\naf Kristi uppståndelse. Också äger man åtminstone redan från det\nelfte seklet en anvisning härtill uti ett latinskt _Mysterium\nResurrectionis_. Saken gäller den scenen, då qvinnorna framgingo till\nKristi graf, hvilken utfördes af tre andelige män uti en drägt som\nskulle föreställa de tre Mariornas: _Primum procedant tres fratres\npraeparati et vestiti in similitudinem trium Mariarum.[40] Den\ndramatiska tillgången härvid framlyser klarare uti följande mera\nomständliga framställning: Duo sacerdotes se cappis induunt, sumentes\nduo thuribula, et humeraria in capita ponent, intrantes chorum,\npaulatim euntes versus sepulchrum, voce mediocri cantantes: _quis\nrevolvet nobis lapidem_, quos diaconus, qui debet esse retro\nsepulchrum, interroget psallendo: _quem quaeritis_, deinde illi: _Jesum\nNazarenum_, quibus diaconus respoudet: _non est hic_. Mox incensent\nsepulchrum et dicente diacono: _ite, nuntiate_, vertent se ad chorum,\nremanentes super gradum, et cantent: _surrexit dominus de sepulchro_\nusqve in finem. Finita antiphona domnus abbas incipiat: _te deum\nlaudamus_ in medio ante altare, moxque campanae sonentur in\nangularibus.[41] Ifrån det tolfte århundradet har man en teckning af\nmeranämnde scen, uti hvilken man ser tre prester klädde som qvinnor,\nbärande rökelsefat, samt engeln, sittande på den toma grafven.[42] Mone\nhar meddelat ännu åtskilliga andra, mera utvidgade, påskspelstexter\nifrån det trettonde och fjortonde århundradet. Uti några af dem\nuppträda, utom förut nämnda personer, äfven Frälsaren (dominica\npersona) och flere eller färre apostlar, samt uti ett stycke dessutom\nprofeterna. Dessa skådespel innehålla jemte kyrkotexten oftast äfven\nrimmade verser, hvilka sistnämnda, ehuru af kyrkan icke auktoriserade,\nlikväl tolererades, med vilkor att de voro affattade i kyrkostil. Härom\nupplyses man af ett i de fransyska kyrkorna hållet latinskt påskspel,\nfrån det trettonde århundradet, uti hvilket följande anvisning lemnas:\n\"si qui autem habent versus, de hac repraesentatione compositos, licet\nnon autenticos, non improbamus_\".[43] Såsom profstycke af ett påskspel,\nsamt för att härjemte ännu närmare belysa det ofvansagda, må här\nmeddelas följande, hufvudsakligen af kyrkotext bestående, dramatisering\naf scenen vid grafven.\n\n_In reeurrectione_.\n\nAngelus dicit.\nQuem quaeritis in sepulchro, o christicolae?\n\nMulieres respondent.\nJesum Nazarenum crucifixum, o coelicola.\nAngelus dicit.\nNon est hic, surrexit sicut praedixerat; ite, nuntiate,\nquia surrexit de sepulchro.\n\nMulier secum cantat.\nQuis revolvet nobis ab ostio lapidem, quem tegere\nsanctum cernimus sepulchrum?\n\nAngelus inquirit.\nQuem quaeritis, o tremulae mulieres, in hoc tumulo plorantes?\n\nRespondent mulieres.\nIhesum Nazarenum crucifixum quaerimus.\n\nAngelus dicit.\nNon est hic, surrexit, sed cito euntes dicite discipulis\nejus et Petro, quia surrexit Ihesus.\n\nMulieres redeuntes secum cantant.\nDicant nunc Judaei, quomodo milites custodientes\nsepulchrum perdiderunt regem ad lapidis positionem? quare\nnon servabant petram justiciae? aut sepultum reddant, aut\nresurgentem adorent nobiscum, dicentes alleluja.\n\nVenientes autem ad discipulos dicunt.\nAd monumentum venimus plorantes, angelum domini sedentem vidimus\nac dicentem, quia surrexit Ihesus.\n\nChorus.\nTe deum laudamus.[44]\n\nTill de skådespel som behandla Jesu lefverne, och utgöra hufvudcykeln\naf medeltidens andeliga dramer, ansluta sig närmast de så kallade\n\"Mariaspelen.\" Det var ett älsklingsämne för medeltidens skalder, att\nmed bildrika ord söka uttrycka den heliga Jungfruns klagan vid sin\nSons kors. Den berömdaste latinska Marieklagan är _Stabat mater_. Dessa\n_planctus b. Mariae virginis_, ehuru dialogiserade, äro likväl mera\nblott lyriska utgjutelser af en djup och innerlig känsla än egentligen\ndramatiska alster, hvarföre de äfven oftast befinnas förbundna, såsom\nrörande episoder, med Kristi dramatiserade korsfästelse och begrafning.\nDock förekommer en och annan Marieklagan såsom särskildt dramatiskt\nstycke, äfvensom Mariehimmelsfärd, grundad på legenden.[45] Men\ndessutom uppfördes andeliga skådespel äfven vid andra katholska\nreligiösa fester. Också voro några söndagsevangelier, t.ex.\ndomsöndagens, dramatiserade. Likaså några apokryfiska evangelier.\nOch en särskild dramatisk krets, äfven den af väsendtligen andeligt\ninnehåll, ehuru ofta innerst uppgrumladt af djup vidskepelse, utgick ur\nhelgona-legenderna.[46]\n\nEhuru denna afhandling har en öfverhufvud alltför allmän karakter för\natt här tillåta ett mera specielt skärskådande af några enskilda\ndramatiska arbeten, vore den likväl nog för mycket ofullständig, om den\nalldeles med stillatigande förbiginge en författarinna, hvars rykte hos\nhennes landsmän varit så stort, att tillochmed de mest betydande\nmän skänkt henne en gärd af beundran, och att man benämnt henne _den\ntionde sånggudinnan_. Om detta fruntimmer, Hrotsvitha, en nunna i det\nsaxiska benediktinerklostret Gandersheim, yttrar sig en af\nhennes gamle biografer: \"Rara avis in Saxonia visa est.\" Och Magnin,\nsom egnat hennes dramer, dem han utgifvit i fransysk öfversättning,\nen kritisk forskning, säger om henne: \"Cette Sapho chrétienne, ...\ncomme l'appellent ses compatriotes, ne fut pas seulement une merveille\npour la Saxe, elle est une gloire pour l'Europe entière. Dans la nuit\ndu moyenâge, on trouverait difficilement une étoile poétique plus\néclatante\".[47]\n\nHrotsvitha uppträdde såsom författarinna under sednare hälften af det\ntionde seklet, -- ett århundrade, som man är van att anse för\nmedeltidens stjernlösa midnatt. Så mycket större uppmärksamhet förtjena\nderföre litterära prestationer, hvilka erbjuda bilden af en oas uti en\nöcken, helst de förråda en nära bekantskap med Horatius, Virgilius,\nOvidius, och framför allt med Plautus och Terentius.[48] Utom\nåtskilliga i poetisk form troget återgifna legender, samt några\nhistoriska qväden, har Hrotsvitha efterlemnat sex dramer, af Celtes och\nandra, men ej af författarinnan, benämnda komedier, ehuru deras\ninnehåll är väsendtligen af tragisk art. Dessa dramatiska arbeten äro\nalla, liksom hennes öfriga litterära qvarlåtenskap, författade på\nlatin. Uti Hrotsvithas eget företal till sina dramer finner man\nanledningen uppgifven till deras författande. Hon säger nemligen, att\nmånga funnos, som hänförda af den klassiska litteraturens bildade språk\nföredrogo de hedniska böckerna framför de heliga skrifterna. Detta\ngällde isynnerhet läsningen af Terentii komedier, så befläckade dessa\nän voro med lättfårdiga skildringar af fallna qvinnors osedliga vandel.\nFör att afleda en sådan för det kristliga sinnet förderflig lecture,\nhade hon föresatt sig att, i motsats till den hedniske poeten,\ndramatiskt afmåla heliga jungfrurs kyskhet (sacrarum castimonia\nvirginum), utan att likväl derföre sky en imitation af den omtyckte\nTerentii skrifsätt.[49] Men denna imitation är af alldeles negativ art.\nDen består förnämligast blott i ofvannämnda motsats: ett förherrligande\naf den af kristendomen genomträngda qvinnans seger öfver frestelsen i\nstället för den hedniska och omoraliska qvinnans, sådan hon tecknas i\nTerentii komedier, fall och undergång. Situationerna äro stundom ganska\nömtåliga. Men hennes innerligt religiösa sinnelag afspeglar öfverallt\nen skär, jungfrulig kyskhet. Diktionenn röjer intet spår af en genom\nsinliga lidelser grumlad fantasi.[50]\n\nHrotsvithas sex dramer äro: Gallicanus, Dulcitius, Calimachus, Abraham,\nPaphnutius, samt Sapientia. Dessa grunda sig på legender, hvilkas\ninnehåll öfverhufvud troget återgifves, så att inventionen förnämligast\ninskränker sig till detaljerna. Orts- och tidsenheten är i allmänhet\nicke iakttagen. Ehuru scenen är förlagd till kristendomens äldre\nmartyrperiod, befinnes dock det tionde seklets lokal- och tidsfärg\ntroget anbragt i dessa dramer, hvilka redan såsom den tyska dramatikens\näldsta kända minnesmärken äga en större betydelse.[51] Men härtill\nkommer ännu deras inre värde i och för sig. Uti desamma framblixtra\ndrag af djup och innerlig känsla samt med psykologisk sanning utförd\nkaraktersteckning. Men emedan här icke är tillfälle att ingå uti en\ndetaljerad framställning af deras innehåll, må endast följande yttrande\naf Magnin om Calimachus anföras: \"La troisième comédie, _Callimaque_...\nest de tous les drames de Hrosvita, celui qui, par la délicatesse\npassionnée des sentimens, l'exaltation du langage et le romanesque de\nla légende, se rapproche le plus du drame de nos jours. On a dit\nsouvent que l'amour est un sentiment moderne, né en Occident, du\nmélange de la mysticité chrétienne et de l'enthousiasme naturel aux\nraces dites barbares. Toujours est-il bien remarquable que ce soit\nHrosvita, une religieuse allemande, contemporaine des Othons, qui nous\nait legué la première et une des plus vives peintures de cette passion,\npeinture sur laquelle prés de neuf cents ans ont passé et qu'on dirait\nd'hier, tant nous y trouvons déjà les subtilités, la mélancolie, le\ndélire de l'ame et des sens, et jusqu'à cette fatale inclination au\nsuicide et à l'adultère, attributs presque inséparables de l'amour au\nXIX siècle\".[52] Också finner Magnin, samt med honom Barack, en\nöfverraskande likhet emellan Hrotsvithas \"Calimachus och Drusiana\" samt\nShakespeares \"Romeo och Julia\".[53] -- Föröfrigt må här anmärkas, att\nskådespel till de heliga martyrernas ära -- likartade med Hrotsvithas\ndramer, såsom äfven grundade på legender, men deruti olika, att de\nsynas haft till föremål endast af kyrkan kanoniserade helgon -- äro\nganska gamla, törhända samtida med de i det föregående omtalade, med\nkyrkofester förbundna, latinska andeliga skådespelen. Dessa martyrspel,\nicke mindre rika på underverk än Hrotsvithas så kallade komedier, stodo\ni sammanhang med de pompösa processioner och de kyrkliga ceremonier som\ntillhörde helgonfesternas begående. Munken Geoffroy föranstaltade i\nEngland redan omkring 1110 uppförandet af ett skådespel, hvarom det\nheter: \"apud Dunestapliam, quemdam ludum de sanctâ Katerinâ _quem\nmiracula vulgariter appellamus_, fecit.\" Och en engelsk författare,\nifrån sistnämnda sekel, Stephanides säger i en beskrifning öfver\nLondon: \"Lundoniae pro spectaculis theatralibus, pro ludis scenicis,\nludos habent sanctiores, representationes miraculorum quae sancti\nconfessores operati sunt, seu repraesentationes passionum quibus\nclaruit constantia martyrym\".[54]\n\nIbland de många uti kulten efterhand införda ceremonierna, benämndes\nen, nemligen korsupphöjelsen, såsom förut blifvit nämndt,\n_resurrectionis mysterium_. Det sista ordets grundbetydelse af det\ndolda, det hemlighetsfulla, egnade sig väl att uttrycka Guds rikes\nhemligheter i allmänhet, samt särskildt och ursprungligen den gudomliga\nmandomsannammelsen samt återlösningen; derföre betecknades\nock med ordet mysterium en dramatiserad framställning af Frälsarens\nlif, men förnämligast af hans lidande och död samt uppståndelse ifrån\nde döda.[55] Annu i trettonde och fjortonde seklerna kallades endast\nsistnämnda skådespel mysterier.[56] Härefter begynte bibliska skådespel\ni allmänhet äfvensom de på helgonlegender grundade att erhålla detta\nnamn. Och slutligen erhöllo mysterierna en ännn mera omfattande\nbetydelse, så att äfven verldsliga skådespel af allvarligare innehåll\nerhöllo denna benämning.[57]\n\nMysterierna -- till sitt begrepp således ursprungligen identiska med\npåskspelen -- synas från det elfte seklet varit allmänna i Frankrike,\nTyskland, England, Italien och Spanien.[58] Uti hvilket af dessa\nländer, de först uppstått, är icke tillräckligt utredt. Men likartade\nprinciper framkalla öfverallt likartade fenomener. Och religionen var\nunder medeltiden den medelpunkt, från hvilken alla så väl det enskilda\nsom det offentliga lifvets facer såsom radier utgingo. Man kunde\nderföre deraf sluta, att mysterierna framträdt något så när samtidigt\nuti ofvansagda länder. Dock hafva några författare, med afseende å\nderas uppkomst, tillerkänt Frankrike förstfödslorätten. Så säger\nSismondi, att Fransoserne framför alla andra moderna folkslag hafva\n\"esprit inventif\", att det tillhört dem att \"découvrir les premiers\ncette vie nouvelle qu'on pouvait donner aux ouvrages de l'esprit, par\nla représentation dramatique\", samt att \"ce furent eux encore qui dans\nle temps où le théâtre des anciens était complétement oublié, songèrent\nles premiers à mettre sous les yeux de spectateurs rassemblés, ou les\ngrands événemens, qui ont accompagné l'établissement de la religion\nchrétienne, ou les mystères dont elle ordonne la croyance\".[59] Hase\nyttrar sig i detta afseende: \"Die erste Entwicklung dieser geistlichen\nSpiele im 11 Jahrhunderte ist bis jetzt für Frankreich beurkundet\", men\ntillägger: \"bald haben alle germanische und romanische Völker daran\ntheilgenommen\".[60] Och Mone icke allenast anför flera drag af fransyska\nförebilder i de tyska mysterierna, utan finner dessutom uti medeltidens\nskådespel åtskilliga beröringspunkter med den gallikanska liturgin från\ndet sjette århundradet, hvilka han anser förtjena uppmärksamhet,\nemedan, såsom han säger: \"solche Andeutungen ... können zu dem Beweise\nführen, dass in Frankreich das Schauspiel des Mittelalters entstanden\nist\".[61]\n\nVi hafva i det föregående försökt att i allmänna drag karakterisera det\nlatinska andeliga dramat, sådant det var under medeltidens hierarkiska\nperiod. Vi komma nu till den tidpunkt då detta sacerdotala drama icke\nlängre tillfredsställde den stora mängdens sceniska behof. Man begynte\nfordra mera handling än den ringa tillstymmelse som härtills förefanns,\nsamt ett rikare innehåll än kyrkotexten allena kunde meddela. Men genom\ntillfredsställandet af sådana fordringar, beträddes en farlig väg. Ty\nju mer mysterierna nu öfverskredo den af kyrkan föreskrifna lithurgin,\ndesto vidsträcktare fält öppnades för missbruk och villfarelser af\nhvarjehanda slag. De heliga dogmernas innehåll begynte profaneras genom\ngodtyckliga tillsatser, de åt Gud invigda templen oskäras på ett\nhimmelskriande sätt genom menniskofunder af den förderfligaste art.\nDerföre sökte äfven påfven och enskilda synoder, under loppet af det\ntrettonde århundradet, att genom allvarliga påbud forvisa sådana\nförfärligt urartade skådespel från Herrans hus.[62] Derifrån försvunno\nde ock slutligen, men blott för att framställas af andra aktörer och på\nandra språk samt på en annan scène under bar himmel, utan att\nderföre förneka sitt ursprungliga, andeliga grundväsende. Men\nöfvergången till detta nya stadium, som synes hafva erfordrat en lång\ntid, förbereddes likväl i sjelfva kyrkorna, under kleresiets uppsigt\noch medverkan. Jemte och i bredd med det latinska språket infördes nu\näfven modersmålet. De gamla latinska kyrkohymnerna fortforo att sjungas\nsåsom forut, äfvensom den heliga skrifts ord att reciteras på latin,\nmen de sednare erhöllo omedelbart härpå en utläggning på folkspråket\nSpelordningen var fortfarande länge affattad på latin, och åtskilliga\nroler, isyhnerhet heliga personers, utfördes af klerker. Men lekmän\nöfvertogo dock de flesta rolerna. Och följden häraf blef den, att\nskådespelet slutligen alldeles förverldsligades samt att de andelige\nafträdde från all befattning med detsamma.[63]\n\nFörr än vi skrida till en närmare utredning af nämnda förändrade\ndramatiska förhållanden, torde det vara lämpligast att här vidröra en\nart af dåtidens skådespel, uti hvilken man igenkänner ett starkt\ngenljud af tidehvarfvets religiösa grundton, med tillblandning af dess\nfantastiska tros- och begreppsförvirring. Det sublima och det\ngroteskt-komiska gingo ofta hand i hand vid sådana representationer.\nOch en anspelning af bitande satir öfver tidens så väl andliga som\nverldsliga förhållanden vågade här och der framsmyga sig, än lekande,\nän med utmanande djerfhet.\n\nPilgrimsfärder till det heliga landet under korstågsperioden synas\nhafva gifvit den första väckelsen till dessa skådespel. De återvändande\nbotgörarena framställde, på öppna platser och gator, för sina\nhemmavarande, af lågande trosnit och den lifligaste nyfikenhet\ngenomträngda landsmän scener ur den underverld, de med egua ögon\nskådat, samt dessutom och framförallt scener ur Kristi lefnads- och\nlidandeshistoria. Man tror att sådana representationer blifvit gifna i\ndet tolfte eller åtminstone det trettonde seklet.[64] Och ifrån sednare\nhälften af sistnämnda århundrade var det brukligt, åtminstone i\nFrankrike, att vid furstliga fester, under bar himmel, uppföra\nskådespel, som af Villemain karakteriseras sålunda: \"Ces\nreprésentations étaient fort simples: tout le monde y jouait, on\nallait, on venait dans un certain ordre; on changeait deux, ou trois\nfois de costume. Le peuple était chargé de representer le peuple; on le\ndivisait quelquefois en Chretiens et en Sarrasins, en Romains et en\nJnifs. C'était une pantomime å laquelle on mélait le jeu de quelques\nmachines\".[65] Huru det heliga och det profana sammanfördes i brokig\nförvirring uti dessa vidunderliga representationer, framlyser lifligt\nuti skildringen af den fest, Philip den Sköne gaf år 1313 vid det\ntillfälle, han gaf ridderslaget åt sina tre söner. En samtida poet,\nGodefroy de Paris, qväder härom, ibland annat, följande:\n\n    \"Là vit-on Dieu sa mère rire,\n    Renart fisicien et mire;\n    Et si virent lors mains preudommes,\n    Nostre Seingnor mengier des pommes;\n    Et nostre Dame sans esloingne,\n    Ovec les trois roys de Conloingne,\n    Et les anges en paradis\n    Bien entor quatre vingt et dis;\n    Et les ames dedens chanter...\n    Dyables i ot plus de cent...\n    Là vit-on Dieu et ses apostres,\n    Qui disoient leurs patenostres\n    Et là les inocena ocire,\n    Et saint Jehan, mettre à martire\n    Véoir pot on et décoler...\n    Et Renart chanter une épître\n    Là fu véu et évangile...\n    Et d'autre part\n    Adan et Ève,\n    Et Pilate qui ses mains lève...\n    Mestre Renart i fu evesque\n    Véü, et pape, et arcevesque\".[66]\n\nÄnnu åtskilliga andra scener erbjuder detta regellöaa\nspektakel. Ingen dialog förepörjes. Personerna röra sig\nblott såsom stumma figuranter.\n\nMed förbigående af andra exempel på likartade dramatiska upptåg, må här\nännu anföras en scène vid konung Carl VI:s gemål Isabellas af Baiern\nhögtidliga intåg i Paris år 1389, naivt och färgrikt målande, som\nvanligt, framställd af Froissart, som var, såsom han sjelf säger,\nnärvarande \"à toutes ces choses.\" Man såg der \"un ciel nu et\ntout estellé très richement, et Dieu, par figure, séant en sa\nmajesté, le Père, le Fils et le Saint-Esprit; et là, dedans\nce ciel, jeunes enfans de choeur, lesquels chantoient moult\ndoucement, en formes d'anges, laquelle chose on véoit et\noyoit moult volontiere. Et à ce que la roine passa dedans\nsa litière dessous, la porte de paradis ouvrit et deux anges\nissirent hors; et tenoient en leurs mains une très riche couronne d'or\ngarnie de pierres précieuses, et la mirent les deux anges et l'assirent\nmoult doucement sur le chef de la roine, en chantant tels vers:\n\n    \"Dame enclose entre flenre de lis,\n    Roïne estes vous de Paris,\n    De France et de tout le pays.\n    Nous en rallons en paradis\".[67]\n\nGenom modersmålens införande uti de latinska andliga skådespelen,[68]\nerhöllo de mera färg och lif. Väl är det sannt, att den latinska\nbibelöfversättningens, den af kyrkan sanktionerade Vulgatas, ord\nåtergåfvos i början så troget som möjligt på de moderna språken, men\ndet låg i sakens natur att en friare parafras af bibelordet skulle\ninträda ju mer lekmannainflytandet lyckades att göra sig gällande. Och\ndetta inträffade i samma mån som hierarkins makt och betydelse begynte\nsjunka. Den omedelbart efter den latinska bibeltexten följande\nöfversättningen på folkspråket skulle ursprungligen vara en\n_bibelförklaring_, hvars betydelse, såsom sådan, icke bör underkännas.\nDenna sistnämnda version var ock jemförelsevis trogen så länge prester\noch klosterbröder med sina lärjungar uteslutande uppförde de, af de\nandelige sjelfve författade, till omfånget ännu inskränkta bibliska\ndramerna. Men förhållandet blef mycket förändradt sedan lekmän begynte\nuppträda på scenen.[69] De andeliga skådespelen erhöllo nu efterhand\nett oerhördt omfång. Aktörernas antal uppgick snart till hundradetal.\nLekmännen förstodo icke latin. Derföre måste allt flera delar, och\nslutligen hela pjeserna öfversättas till modersmålet. Bearbetningarna\ntillväxte i antal och blefvo iochmed detsamma allt friare. Styckena\nerhöllo en nationel och lokal prägel, som de andeliga dramerna förut\nalldeles hade saknat. Men härtill kom ännu en tillsats af det\ngroteskt-komiska, det burleska, hvilket slutligen gaf det ytterst\nurartade religiösa skådespelet sin bane. Till detta komiska element,\nsom spelade en vigtig rol i medeltidens sednare dramatiska alster,\nskola vi längre fram återkomma.\n\nSåsom ett kort profstycke på den ofvannämnda bibelparafraseringen,\nhvilken alltid synes varit på rimmad vers, må här anföras, ur ett tyskt\npåskspel från fjortonde seklet, den scen då Kristus efter nattvardens\ninstiktelse företager fottvagningen med sina lärjungar. Denna föregås\nuti den af Mone införda skådespels-texten omedelbart af Frälsarens ord:\n\"Ett nytt bud gifver jag eder, att j älsken eder inbördes, såsom jag\nhafver älskat eder, på det j ock skolen älska eder inbördes.\"\n\n_Ihesus cantet: mandatum novum etc. et dicat_. (Joh. 33, 34.)\n\n     Ich wil uch geben ein nuwe gebot,\n     daz ir nit brechent dorch keine not,\n     ir sollent einander lieb han,\n     rehte als ich uch han gedan.\n\n_Tunc praecingens se linteo et apprehensâ pelvi cum\naquâ lavet pedes singulorum et cum pervenerit ad Petrum,\ncantet Petrus: non lavabis, et dicat_ (Joh. 13, 6-9.)\n\n    Herre meister, ez sal nit sin,\n    daz dü waschest die vüze min.\n\n_Reepondet Ihesus cantant: si non lavero tibi etc. et dicat_.\n\n    Lezest du dir die vüze nit\n    waschen hie zü dirre zit,\n    so inhast du sicherlich\n    kein deil an mime rich.\n\n_Respondet Petrue cantans: domine, non tantum pedes\netc. et dicat_.\n\n    Herre, die rede sai nit sin,\n    wasche nit alleine die vüze min,\n    wasche mir daz heubet und auch die haut,\n    e ich so dure worde gepant.\n\n_Post lotionem resedeant, cantat: scitis quid fecerim_\n[dicat Ihesus] (Joh. 13, 12-15.) o.s.v.[70]\n\nFörestående utdrag är ur det icke mindre än trettonhundra fyrtio verser\nlånga skådespelet \"Leben Jesu\".[71] Detta berör allt det hufvudsakliga\naf Kristi offentliga uppträdande, ifrån hans dop till hans\nuppståndelse. Inga rimmade latinska verser, såsom i många andra\nskådespel, utan blott kyrkohymner eller bibelord förekomma i detta i\nallvarlig kyrkostil hållna stycke, som dessutom uti bemödandet att\njemförelsevis strängt hålla sig till dogmerna röjer en författare af\ndet andliga ståndet. Ehuru det tyska språket i detta skådespel finnes\ngenomgående infördt, är dock spelordningen, såsom äfven föregående\nprofstycke utvisar, antydd på latin, äfvensom den latinska kyrkotexten\npå många etållen angifven.[72] Orden \"dicat\" och \"cantet\", som på många\nställen förekomma, tillkännagifva, att kyrkotexterna och hymnerna\nsjöngos, men parafrasen på modersmålet blott lästes. Men att ingå uti\nnärmare detaljer af detta skådespels innehåll, förbjuder ej mindre\nutrymmet än planen för denna afhandling. Må här blott tilläggas, att\nförfattarne till de så kallade mysterierna i allmänhet icke förtjena\nall den ringaktning, de särdeles i slutet af det föregående och början\naf det närvarande århundradet fått röna. Ty de ådagalägga stundom en\nstor skicklighet uti att sammanställa evangelisternas berättelser i ett\norganiskt sammanhang, hvilket bevises äfven af sistnämnda skådespels\nanordning.[73] Mone säger om de forntyska skådespelen: \"Manche\nderselben haben eine tief gedachte Gruppirung der Personen und ihrer\nGeschihten, und fassen die innern Beziehungen des geschichtlichen\nZusammenhangs in so gedankenvoller Betrachtung auf, dass sie auch in\ndieser Hinsicht ihren alten Namen Mysterien verdienen\".[74]\n\nAngående mysteriernas musikaliska beståndsdel må ännu nämnas, att\nmusiken, tillfölje af det som i det föregående ofta blifvit antydt, uti\ndessa skådespel obestridligt spelat en vigtig rol, ehuru de författare,\nsom berört detta ämne, härom lemnat högst sparsamma underrättelser.\nDeandeliga skådespelen voro mest melodramer, med omvexlande tal och\nsång, samt hade musikaliska ouverturer. Vanligast öppnades skådespelet\nmed hymnen _Veni Sancte Spiritus_, hvari jemväl åskådarena instämde.\nÄfven körerna, hvilka ofta förekomma, synas icke blifvit utförda utan\nall konst. Chorgossarne torde väl oftast hafva sjungit dessa körer, men\näfven hela den församlade menigheten, hänförd af religiös känsla,\nutbrast emellanåt i sådana samljud. \"Tout à coup\", yttrar sig Le Roy\n(l.c. pp. 117-118), \"au milieu du spectacle, où l'orgue tenait lieu\nd'orchestre, des cantiques étaient entonnés par les acteurs et répétés\nen choeur par toute l'assemblée:\n\n    \"Allons faire nostre _Oremus_,\n    Chantons _Te Deum laudamus_.\n\n\"Tel est, à peu près, le _final_ de tous les miracles et mystères qui\nnous ont été conservés\".[75]\n\nHuruvida choren är en väsendtlig beståndsdel af det kristna\nmedeltidsdramat, liksom den fordom var det i den grekiska tragedin, är\nen fråga som här icke bör med tystnad forbigås. Den antika choren\ntillhörde den bildningsperiod, då hvarken statens lagar eller religionens\ndogmer ännu förmådde att fjettra den individuela handlingens sjelfviska\ngodtycke. Under de sedliga förvecklingar, som härigenom nödvändigt måste\nuppstå, framgår choren, såsom representant af det substantielt allmänna,\nutan att likväl ingripa i handlingens fria gång, blott uttalande sitt\nomdöme, än beklagande, än varnande, än vädjande till de höge gudarnes\nmakt och rättvisa. Choren är sålunda lyrisk, ehuru den derföre icke\nförlorar den episka karakteren af substantiel allmänhet.[76] Men\nchorens införande, i grekisk mening, uti den romantiska tragedin har\nmisslyckats. Kristendomen har gifvit icke mindre de menskliga än de\ngudomliga tingen en högre förklaring. Derföre äro ock den antika\nchorens dunkla orakelspråk icke längre berättigade. Äfven den handlande\npersonens sjelfviska trots emot ett blindt fatum har försvunnit. Hon\nkan nu med subjektiv innerlighet hängifva sig åt en tingens ordning,\nuti hvilken hon igenkänner en gudomligt ledande försyn. Också\nframställa medeltidens mysterier ingen handling uti den ursprungligt\ngrekiska meningen.[77] Och choren i dessa dramer -- ursprungligen\ntillhörande gudstjensten samt efter mysteriernas förflyttning från\nkyrkan ännu bibehållen i desamma -- var blott ett lyriskt uttryck af\nden religiösa samkänsla, som på andaktens vingar i toner uppsvingade\nsig mot himlen.\n\nÄfven toner af verldsligt innehåll ljuda någongång i de andeliga\nskådespelen, t.ex. såsom kärleksqväde i Maria Magdalenas eller hennes\ntillbedjares mun.[78] Hennes person framhålles eljest med afgjord\nförkärlek framför andra uti mysterierna förekommande individer. Hon\nframstår der såsom en typ af det åt en ohejdad verldslust hängifna\nsinnet. Än är det yttre prydnad och grannlåt, som på ett barnsligt --\nnaivt sätt fängslar hennes håg, än nöjenas hvirfvel, som kommer henne\natt glömma lifvets högre allvar. Utan qvinlig blygsamhet föreställes\nhon slutligen, isynnerhet i några franska påskspel, såsom djupt fallen\noch på branten af sin undergång. Men då, ångerfull och förkrossad,\nnedkastar sig den botfärdiga Magdalena till Frälsarens fötter, som full\naf förbarmande emottager synderskan med dessa trösterika ord:\n\n    Lève -- toy, femme, va en paiz,\n    Pardonnez te sont tes meffaits,\n    Ta parfaite foy t'a saulvée.[79]\n\nSåsom profstycke må anföras nedanstående dialog emellan Magdalena, ännu\ni sorglös verldslust, och den allvarliga, kärleksfullt varnande Martha:\n\n_Tunc Maria Magdalena cum una puella et II juvenibus curizet dicens_.\n\n    Ich bin ein ledig junges wip\n    unt tragen einen stolzen lip,\n    ich wil mit freuden vrolich sin,\n    zu danzen stet das gemude min.\n    weme freude ist swere,\n    daz ist mir gar unmere.\n\n_Tunc dicat ad eam Marta_.\n\n    \"Maria liebe swester min,\n    gesteme den wilden mude din,\n    gedenke, daz uns got hat gegeben\n    in dirre werlet ein krankes leben,\n    in dem wir gedienen sollen\n    godes riche, ob wir ez wollen;\n    dar ume wende dinen müt,\n    daz ist dir an der selen gut\".[80]\n\nMagdalenas historia, kort före hennes omvändelse, är i de dramatiska\nmysterierna utspäckad med en mängd scener af ganska verldslig\nbeskaffenhet. Detta bevisar det profana elementets inträngande\ni skådespel, hvilka ursprungligen voro fremmande för detsamma.\nHärigenom erhöllo mysterierna ett efterhand allt mer och mer\nomfattande innehåll. Och sedan klerkerne upphört att författa\nsådana dramer, blefvo, ehuru äfven desse hade gjort sig skyldige\ntill många verldsliga tillblandningar, genom troubadourer och andra\nlekmän, till det nu starkt travesterade bibelämnet tillagda många\ndramatiserade scener ur romantiken och nationalhistorien, hvilka allt\nefter omständigheterna lokaliserades.[81] Dessa redan förut antydda\nförhållanden föranleda oss att, med särskildt fästadt afseende vid\ndet groteskt-komiska och satiriska i medeltidens dramer söka belysa\nvårt ämne från en annan, men detsamma likväl väsendtligen tillhörande\nsynpunkt.\n\nMenniskonaturen har sina kontraster. Visheten och dårskapen finna\ntillräckligt utrymme inom samma individ. Ifrån den sublimaste\nhänförelse kan hon så lätt nedsjunka tillochmed till ett\nförlöjligande af det, åt hvilket hon kort förut egnat sin tillbedjan.\nDerföre bör det förefalla mindre oväntadt, att äfven det komiska\nelementet insmygt sig i det andeliga medeltidsdramat. Länge förr\nän detta skedde, hade likväl redan några dramatiska upptåg, hvilka\nstodo i förening med traditioner om de romerska saturnalierna, banat\nsig väg ända in i kyrkan. Den kristna julhögtiden inföll nemligen på\nsamma tid som Romarne firade sin fröjdefest till minne af Saturni\ngyllene ålder. Folket ville icke heller nu försaka den fröjd som\nåtföljde den fordna hedniska festen. Förtryckt, som det var,\nslafvande under dagens tunga och hetta, fordrade dock äfven det att\nåtminstone en gång om året få njuta sin \"libertas decembris\".[82] Och\nemedan allt under medeltiden gerna antog en kristligt-andelig prägel,\nblef den hedniska gudstjensten i början ett föremål för gyckel.\nMan iklädde sig hvarjehanda masker, mest föreställande vilda djurs\nskepnader, emedan djurfäktningar vanligen hade stått i förbindelse\nmed de hedniska festerna. Den hedniske offerpresten uppträdde och\nbegycklades. Men sedan minnet af hedendomens religiösa orgier hade\nutplånats, öfvergick gycklet på den kristna kulten. Icke blott de\nliturgiska ceremonierna, äfven sjelfva kyrkotexten och musiken\nparodierades. Men i stället för den fordne offerpresten, uppträdde nu\nen \"narrbiskop\", utstyrd med kåpa, mitra, kräckla och kors. Festen\nöppnades högtidligt med orden: \"silete, silentium habete\", hvarpå\nförsamlingen lika högtidligt svarade: \"Deo gratias.\" Narrbiskopen\nförrättade härefter messan, uti hvilken det heliga upplöste sig i\nett burleskt charivari. Den allvarliga, högstämda kyrkosången var\nförvisad för tillfället. I dess ställe hördes skärande dissonancer\naf jamningar, hvisslingar, tjut. Och härunder ringdes kyrkans\nklockor med full fart. Uti en vild yrsel strömmade man ur kyrkan,\noch med den uttågande massan förenade sig på gatorna hvarjehanda\ngyckelmakare, sjungande satiriska kupletter. Denna _narrfest_\n(festum stultorum, fatuorum), hvilken är urgammal, emedan redan\nAugustinus befinnes hafva ifrat emot densamma, firades icke allenast\ni kyrkorna af prester och andra tempeltjenare, utan äfven i munk- och\nnunnekloster.[83] Ett narrfesten liknande upptåg, ehuru jemförelsevis\naf menlös art, var \"la fête des Innocents\", då messan förrättades\naf en \"barnbiskop\", och den hierarkiska ordningen föröfrigt för\ntillfället var omvänd, så att det högre presterskapet hade de lägre\nförrättningarna.[84]\n\nEn annan, äfven ganska gammal religiös farce var _åsnefesten_, som\nsynes blifvit firad till minne af Jungfru Marias flykt till Egypten.\nEn präktigt utstyrd flicka, med ett barn i sin famn, fördes på\nryggen af en åsna i procession till kyrkan. Åsnan framleddes till\nhögaltaret. Härpå firades messan med pomp och ståt. Efter dess slut\nhärmar presten tre gånger åsnans skriande, hvilket af folket i chorus\nbesvarades lika många gånger med _hinham, hinham, hinham_. Till slut\nuppstämdes \"Sire Asnes\" till ära en halft latinsk, halft fransysk\nsång, hvaraf första versen lydde:\n\n    Orientis partibus\n    Adventavit Asinus;\n    Pulcher et fortissimus,\n    Sarcinis aptissimus.\n    Hez, Sire Asnes, car chantez,\n    Belle bouche rechignez,\n    Vous aurez du foin assez,\n    Et de l'avoine à plantez.\n\nDialog ooh sång omvexlade i denna farce, uti hvilken flera bibliska\npersoner uppträdde, t.ex. Moses, Aron, Bileam ridande på en åsna,\nm.fl.[85].\n\nSådana ursinniga orgier, föröfvades uti Guds hus. Uti några af dessa,\nsåsom narrfesten, förmärkas tydliga spår af djupt inrotad hedendom. Men\nhärtill komma, på en annan scen, ännu andra dramatiska företeelser af\ngrotesk-komisk art, hvilka äfven hafva sin upprinnelse i hedendomen och\nådagalägga huru denna traditionelt fortlefde hos medeltidens folk.\nDessa företeelser förtjena uppmärksamhet icke allenast ur allmän\nkulturhistorisk synpunkt, utan äfven särskildt i dramatiskt hänseende,\nemedan de utgöra den antika scenens anslutningspunkt till den\nmoderna.[86]\n\nMen man bör härvid erinra sig, hvad förut blifvit nämndt, att den\nantika dramatiken i högre mening, länge undergräfd, hade, vid\nmedeltidens ingång, genom folkvandringarne förlorat sin sista\nlifsgnista. Det är derföre en annan källa, man måste uppsöka, för att\nuppfånga bilden af antikens dramatiska genius, sådan den i bizarr,\nfantastisk gestalt afspeglade sig för nya på verldstheatern uppträdande\nnationer, hvilka, emedan deras verldsåskådning ursprungligen\nvar rotfäst på hednisk grund, uti gamla romerska traditioner länge\nförnummo kära genljud af egna fornminnen.\n\nDet var på den regellösa folktheatern, i vidsträcktaste betydelse,\nantikens dramatiska minnen fortplantades hos de kristna folken. Det var\ngenom denna alla folk i alla tider tillhöriga theater, den klassiska\nhedendomens dramatiska spel och lekar, såvidt görligt var, blefvo\nomedelbart förbundna med de elementer till dylika, som förefunnos hos\nde celtiska och germaniska folkslagen.[87] Och sedan kristendomen\nibland dem blifvit utbredd, torde äfven den nya läran icke varit utan\nallt inflytande på de gamla sceniska bruken.[88] Men vare sig härmed\nhuru som helst är det åtminstone säkert, att den stora massan\nsynnerligen omhuldade de eljest, såsom förut blifvit omordadt, af stat\noeh kyrka förskjutne komedianterna. Deras gyckelspel skänkte folket på\ntorg och andra öppna platser, en kär förströelse. Äfven rika och\nförnäma personer befinnas hafva gerna åsett deras dramatiska\nprestationer, hvarmed de förra plägade hemma i sina hus roa sina\ngäster. Allvarliga varningar emot dylika förlustelser uteblefvo väl\nicke. Så skrifver t.ex. Alcuin på Carl den Stores tid; \"Nescit homo,\nqui histriones et mimos et saltatores introducit in domum suam quam\nmagna eos immundorum sequitur turba spirituum.\" Men sådana varningar\nblefvo utan verkan. Icke långt derefter omtalar en erkebiskop Agobard,\natt man ända till öfvermått undfägnade skändliga gyckelmakare med\nstarka drycker, under det man lät församlingens fattiga dö af hunger:\n\"Inebriat histriones, mimos turpissimosque et vanissimos joculatores,\nquum pauperes Ecclesiae fame discruciati intereant.\" Tillochmed säges\ndet hafva varit vanligt, att sådana aktörer, bildande en art trupper,\nerhöllo tillträde till furstliga fester, der de ofta begåfvades med\ndyrbara skänker, ehuru dock icke exempel saknas derpå, att de äfven\nblifvit rätt snöpligen affärdade från sådana samqväm.[89] Dessa\ngyckelmakare, hvilka vanligen förbundo sina sceniska upptåg med sång\noch spel på något instrument, voro ett kringirrande slägte -- _homines\nvagi_, såsom de äfven benämndes -- från den ena staden samt furste- och\nadelsborgen till den andra. Det finnes omtaldt, att de någongång ända\ntill hundradetal varit församlade från skilda länder. Och ända till\nSkandiens bygder framträngde \"the _gärande_\" \"aff mongom landom\", såsom\nrim-krönikan säger, och erhöllo dyrbara gåfvor, t.ex. vid hertigarne\nWaldemars och Eriks förmätningar:\n\n    \"The gärande fingo ther dyra hafvor,\n    Örs ok gangare ok andra gafvor,\n    Kläde ok Sölf ok alle handa,\n    Sva at the foro gladi hem till landa\".[90]\n\nÖfverallt i Europa, och synnerligen i dess sydliga länder, förekommo\nsådana spelmän och komedianter, under hvarjehanda benämningar, hvilka\ndock såväl i södern som norden synas haft en likartad betydelse af\ngyckelmakeri. Kydqvist, som lemnat en intressant filologisk-historisk\nundersökning öfver detta föga utredda ämne, uppräknar en stor mängd\nbenämningar på dessa scenens enfans perdus. Utom de latinska orden:\n_histriones, mimi, ministelli, thymelici, scurrae, joculatores,\nludiones, lusores,_ förekomma i hans afhandling: _juglator, joglar,\njogleor, jngler, jongleur, guchelare, kokeler, giocolatore, giocolare,\nludrer, minstrel, leikari, lekare, loddare, lyddare, lakara, kocklare,\ngöcklare, gycklare, gärande, spilman, pipare, bombare, trumpare,\nfidlare o.s.v._[91] Spelman och gycklare synas öfverhufvud varit\nidentiska begrepp under medeltiden. Och \"det allmänna omdömet fästade\nvid spelmans-egenskapen någonting löjligt, tillochmed då den var parad\nmed hjeltebedriften\".[92] Endast troubadourerne, stundom förnäma och\nhögtbildade personer, hvilka med accompagnement af harpa, som ansågs\nädlare än andra instrumenter, afsjöngo sina sånger, synas aldrig varit\nunderkastade det allmänna åtlöjet, men så mycket mer drabbade detsamma\nderas beledsagare jonglörerna, hvilka uppträdde med burleska danser,\ntaskspelerier och andra upptåg.[93] Ehuru man gerna såg dem öfva sina\nkonster, voro likväl de och deras vederlikar hemfallna under det\nföraktliga löjets gissel. Men icke nog härmed, äfven den medborgerliga\nrättslösheten låg tung öfrer dessa föraktade varelser, så att t.ex.,\nsåsom det uppgifves i Sachsenspiegel, mansboten för spelmän utgjordes\n\"af en mans skugga.\" (Spilleuten und allen den, die sich zu eigen\ngeben, den gibt man zu bus den schatten eines manns).[94] Äfven i\nSverige var lagen lika hård emot sådana personer, som kan ses af\nVestgötha-Lagens \"Lekare-Rätt\", der det är stadgadt: \"Varder Lekare\nslagen, det skall alltid ogildt vara\".[95]\n\nAlla förut anförda latinska namn på gycklare, äfvensom _jongleur,\nminstrel, spilman,_ m.fl., hvarifrån Sveriges lekare och dylika icke\nsynas göra undantag, \"voro under medeltiden stående rubriker för allt\nslags putsmakare, jemväl hofnarrar och folknarrar\".[96] De så kallade\nhofnarrarne, hvilka voro anställde i tjenst icke blott vid furstliga\nhof utan i allmänhet hos förnäma personer, äfven af det andeliga\nståndet, och bibehöllos långt in på nyare tider, buro en egen löjlig\ndrägt, hvartill ibland annat hörde åsneöron, bjellror och narrstaf,\nsamt tvenne horn på hufvudet.[97] Icke sällan uppträdde äfven\nmedeltidens gycklare, ifrån hvilkas krets ofvannämnde narrar\nursprungligen utgått, under hvarjehanda förklädningar, än i\ndjurskepnader, än såsom spöken, tomtegubbar, jättar och onda andar m.m.\nMed danser, ofta nog obscena, lindansarekonster och taskspelerier, allt\nbeledsagadt af sällsamma åtbörder, roade dessa nomadiserande\nupptågsmakare både hög och låg. Men de hade härtill ännu andra\nbefattningar. De utbjödo till salu örter och andra läkemedel, hvilka\nfolket under den magiska medicinens månghundraåriga tidehvarf ansåg\nbesitta en undergörande kraft, sedan de under sång, besvärjelser och\nmystiska ceremonier blifvit behörigen beredda. Och dessa jonglörer, uti\nhvilkas sånger många vidskepliga fornminnen, ända från den gråa\nhedendomen, genljödo, ansågos par préférence vara synnerligen väl\nqvalificerade farmaceuter och läkare. Möjligt nog, att verkan af deras\nlifselixir emellanåt betviflades. Men emellertid förtjenar\ndetta deras qvacksalveri uppmärksamhet, emedan uti medeltidens andeliga\nskådespel läkaren, som tillika är köpman, åtföljd af narren, spelar en\nframstående rol.[98]\n\nAtt presterskapet skulle ifra emot gycklarena och deras konster, är\nsjelffallet, helst hednisk vantro och vidskepelse derigenom underhöllos\nhos folket. Dessutom närdes hedendomen hos de nyeuropeiska nationerna,\nhvilka länge blott till namnet voro kristna, genom de qväden ur den\nepiska folksagan, som sjöngos af oftanämnde menniskor, och\nhvartill den stora massan med begärlighet lyssnade. Men om ock de\nfleste andelige stämplade gycklarena såsom djefvulens anhang, utföll\nlikväl domen stundom mildare. Så sade t.ex. Thomas Aqvinas, denne\n_doctor angelicus_, som på sin tid gällde som ett orakel, sin åsigt\nvara, att histrionernas spelyrke i och för sig icke vore förkastligt,\nblott detsamma med sans och hof utöfvades, och det så mycket mindre,\nsom menniskonaturen kräfde en sådan vederqvickelse. Klokheten och\npsykologisk erfarenhet manade till eftergift för ett folknöje, som hade\nslagit för djupa rötter för att genom stränga förbud kunna utrotas.[99]\n\nUti kulturhistoriskt hänseende är en undersökning om gyckelspelarnes\nsociala ställning icke oberättigad, helst äfven härigenom något ljus\nsprides öfver den europeiska medeltids-odlingens äldre tider. Men det\när icke så mycket denna sakens allmänna sida, vi afsett med föregående\nframställning, som särskildt den omständighet, att gyckelmakarne, såsom\ni det föregående redan blifvit antydt, omedelbart förbundo antikens\nskådespel med medeltidens,[100] samt att deras spel innehåller en\ntillstymmelse till komisk dramatik. Dessa personer uppträdde dessutom,\nsåsom vi straxt få se, äfven på en helt annan scen, men deras\nprestationer förnekade icke heller der sitt grundväsende. Och det var\njust ur denna källa, det grotesk-komiska elementet hufvudsakligen\ninströmmade i medeltidens andeliga skådespel, mysterierna, till hvilka\nvi nu återvända.\n\nAtt det sublimt-tragiska, som tillhörde mysteriernas begrepp, kunde\nbefläckas af tillsatser af grotesk-komisk art, förefaller vid\nförsta påseendet nog oväntadt och besynnerligt. Väl har man allmänt\nsökt förklaringen till detta sällsamma fenomen i menniskonaturens\nväsende, der ytterligheter beröra hvarandra så nära, att den fina\ngränslinjen emellan desamma med största lätthet öfverträdes. Men\nom man ock icke kan bestrida sanningen af denna psykologiska\ngrundsats, borde åtminstone det heligas område vara fridlyst emot\nall besmittelse. Och likväl --, så har det icke varit. Medeltidens\nkyrkliga förhållanden öfverhufvud erbjuda de mest ojäfaktiga bevis\npå en upprörande sammanblandning af det heliga och det profana.\nHvad under då, att tidehvarfvets dramatik framställde en likartad\ntafla! Det vidunderliga, det fantastiska, det groteska låg innerst\ni ett folkmedvetande, hvarest hedendomens skuggor långsamt veko för\nkristendomens gryende ljus.\n\nVi hafva sett, att sådana religiösa farcer som narr- och åsnefesten\nblifvit uppförda i kyrkorna. Och emedan dessa skändliga uppträden, af\neftergift för de barbariska folkens råa föreställningssätt, redan under\nden tidigare medeltiden kunde äga rum i sjelfva Guds hus, är det icke\nosannolikt att äfven det sacerdotala dramat, som behandlade\nmysterierna, af samma orsak varit behäftadt med någon burlesk oart, så\nmycket det än i allmänhet synes varit presterskapets allvarliga\nsträfvande att utestänga allt sådant ofog från helgedomen. Ehuru\nbevisen för detta antagande äro få, må likväl anföras, att en\nbyzantinsk författare från elfte seklet omtalar, det en art\nskådespelare, med biskopens tillstånd, fått inträda uti en kyrka i\nKonstantinopel samt att sålunda genom oanständiga danser, sånger, tal\noch åtbörder de heliga hymnerna och ceremonierna blifvit störda.[101]\nMera bevisande äro dock påfven Innocentii III:s samt några synoders\nförbud emot likartade dramatiska upptåg i kyrkorna, hvarom förut\nblifvit nämndt. Men först efter det att de andeliga skådespelen\nicke mer gåfvos i kyrkor, sedan theatern blifvit uppslagen på\nvida, öppna platser och lekmän hade, på modersmålet, i mängd\nuppträdt på scenen, synes det komiska elementet vunnit en allt större\nutsträckning, ju längre det led. Och hvilka kunde väl nu anses\nvara lämpligare att utföra de komiska rolerna, än företrädesvis\n_gycklarena_, hvilka ända från hedenhös genom skicklighet i sitt\nfack hade tillvunnit sig en allmännare uppmärksamhet. Också\nsynas de blifvit använde redan förrän det andeliga dramat\nhelt och hållet hade emanciperet sig från sacerdotal ledning.[102] Och\ndenna association knnde utan svårighet verkställas, helst dessa\njonglörer, långt ifrån att vara fremmande för det andeliga skådespelet,\ntvcrtom tillocbmcd på egen hand skola uppfört mysterier.[103]\n\nMen hvilket var det komiska stoffet par préférence i medeltidens\nmysterier? I det föregående är förut omnämndt, att djurmaskeringar, ett\narf från antiken, användes vid narrfestens kristna saturnalier, samt\natt gycklarene plägade bland annat uti djurskepnader uppträda med\nsina konstmakerier. Också var den herrskande lusten för dylika\nmetamorfoser ett betecknande uttryck af föreställningssättet hos\nmenniskor som stodo naturlifvet mycket närmare än civiliserade\nnationer. Derföre var ock djurfabeln mycket en vogue hos medeltidens\nfolk. Häraf synes äfven lättast kunna förklaras, att den personifierade\nonda principen, djefvulen, uti folkföreställningen framstod med\nsvans, horn, bockfötter, svart och luden kropp m.m. Fantasin\nutrustade den bizarre gestalten med ännu flere andra attributer, hvilka\nvarierade efter omständigheterna. Djefvulen framställde öfverhufvud,\ngenom en förening af det förfärande och det groteska, bilden af det\nidealiskt fula.[104] Härigenom blef han, såsom en, ehuru karrikerad,\nfantasibild af det onda, en poetisk person,[105] införd i dramat, att\ntrots all sin förskräcklighet, vara det nyare komiska elementets första\nock förnämsta representant.[106] Såsom sådan fortfor han, till folkets\nomätliga förlustelse, under medeltiden och ännu längre att vara\nhjelten icke mindre i de mest sorgliga dramer än i de tokroligaste\nkomedier.[107] För öfrigt är han i sina handlingar icke bunden af några\nden fysiska eller moraliska verldens lagar. Frestaren kan efter behag\nantaga hvilken skepnad som helst. Besvärjelser, trolldom, list och lögn\nanvändas allt efter omständigheternas kraf. Också lyckas hans\nförderfliga anlag utomordentligt väl. Gud sjelf kan, efter medeltidens\nbegrepp, icke alltid skydda sina tillbedjare. Endast vid den heliga\njungfruns förmedling stannar den onde rådvill och maktlös. Och derföre\när ock det första vilkoret för hvarje förbund med djefvulen, att\nafsvärja Jungfru Maria.[108]\n\nFör att närmare förtydliga de förkroppsligade onda andarnes uppträdande\nuti de dramatiska mysterierna, må här ur det fransyska skådespelet\n_Mystère de la Passion_ följande scen anföras:\n\nGud Fader sitter på sin thron, omgifven af sina englar. Han vill att\nalla menniskor skola saliga varda. Men hans rättvisa kräfver att\nsaligheten skall förvärfvas. Då uppstår en lång debatt öfver denna sak\nemellan Guds personifierade egenskaper: Mildheten och Barmhertigheten å\nden ena sidan, samt Rättvisan och Sannfärdigheten å den andra,\nhvarefter Gud af sin oändliga godhet besluter att utgifva sin enfödde\nSon till ett försoningsoffer för menniskornas synder. Men då öppnas\nafgrundens gap, och ut störtar derifrån Lucifer, som i raseri öfver den\nHögstes beslut framkallar sina tjensteandar med följande energiska\nskymford:\n\n    \"Diables d'enfer horribles et cornus,\n    Gros et menus, aus regardz basiliques,\n    Infames chiens, qu'estes-vous devenus?\n    Saillez tous nudz, vieulx, jeunes et charnus,\n    Bossus, tortus, serpens diaboliques,\n    Aspidiques, rebelles tyranniques,\n    Vos pratiques de jour en jour perdez.\n    Traistres, larrons, d'enfer sortez, vuidez...\n    Venez à moy, mauldis espritz dampnez!\"[109]\n\nUti en annan scen i samma mysterium framställes Maria, såsom ett\ntreårigt barn, uti templet samtalande i andeliga ämnen med sina\nleksystrar.[110] Det englalika uti hela hennes väsen upprör det\ninnersta hos Satan, som, i dyster förkänsla af den stundande gudomliga\nåterlösningen, orolig framrusar på skådeplatsen och samtalar med\nLucifer och Belial:\n\n_Sathan_.\n\n    Hau! Lucifer, prince des dyables!...\n\n_Lucifer_.\n\n    Et qu'y a-t-il, Sathan?\n\n_Sathan_.\n\n                            Je voy\n    Ce que jamais diable ne vit.\n\n_Bélial_.\n\n    Sathan, Sathan, rappaise-toy;\n    Conte à Lucifer nostre roy\n    Que c'est que ton esprit ravit.\n\n_Sathan_.\n\n    Je croy quant ja lui auray dit\n    Que de despit il crevera...\n    Tout nostre enfer destruit sera,\n    Nostre renom s'abolira,\n    Et bref nous serons destruits tous.\n\n_Lucifer_.\n\n    Sathan, qu'y a-t-il, dis-le nous!\n\n_Sathan_.\n\n    Une vierge sur terre est née,\n    Si saige et si morigenée,\n    Et en vertus si très parfaicte!...\n\n_Lucifer_.\n\n    Et que est-elle?...\n\n_Sathan_.\n\n    Elle est plus belle que Lucresse,\n    Plus que Sara dévote et saige,\n    C'est une Judic en couraige,\n    Une Hester en humilité,\n    Et Rachel en honnesteté,\n    En langaige est aussi benigne\n    Que la Sibille Tiburtine.\n    Plus que Pallas a de prudence;\n    De Minerve elle a la loquence.\n    C'est la non pareille qui soit;\n    Et suppose que Dieu pensoit\n    Rachepter tout l'humain lignaige\n    Quant il la fist.[111]\n\nUti det tyska mysterium _De resurrectione_ inledes \"das Teufelspiel\"\ngenom den latinska rubriken: _Tunc diaboli educunt Luciferum,\ncatenatum, qui sedens in dolio lamentando dicit_. Uti denna jämmerliga\nbelägenhet håller Lucifer först en monolog, uti hvilken han med\nbitterhet, blandad med vemod, klagar öfver förlusten af de från Hades\nbortryckta själarne, hvilka ingingo i det rike, derifrån han och hans\nolyckskamrater blifvit uteslutne:\n\n    \"Patriarchen unt propheten\n    unt alle, de dar mynschen heten,\n    se weren sundich edder nicht,\n    we nemen se al an unse richt,\n    de sint uns al to male untswunden,\n    wente Ihesus heft se untbunden\n    unt brochte se an synes vader rike,\n    dar wy armen al ghelike\n    worden schemeliken afgheslaghen.\n    Nu mote wy an der helle plaghen.\"\n\nMen detta qvalfulla vemod aflöses omedelbart af begäret att uti det på\njorden lefvande menniskoslägtets förderfvande finna en ersättning för\nförlusten af egen sällhet:\n\n    \"Doch wille we wesen unvordraten\n    unt nummer ave laten.\n    nu uns de hilgen aldus untslyken,\n    So wille wy na den sunderen kyken.\"\n\nOch nu afsänder Lucifer sina tjenare, ibland hvilka han anser Satanas\nför sin förnämsta handtlangare, såsom efter hans mening den slugaste,\nehuru denne i skådespelet föreställes såsom en dum djefvul, på jagt\nefter menniskor af alla stånd och yrken, hvilkas synder han härjemte på\nett löjligt sätt uppräknar. De onde englarne sprida sig åt alla\nväderstreck. Men knapt voro de borta, förrän Lucifer blir orolig och\nkallar dem tillbaka. Men de höra honom icke, ehuru han anstränger sitt\nrytande till det yttersta. Slutligen återvänder dock Satanas, klagande\nderöfver att han och hans medtjenare, genom återkallandet i förtid,\ngått miste om det åsyftade rofvet. Lucifers oro ökas. Han återkallar\nännu engång de öfrige afgrundsandarna, hvilka nu inställa sig och\nerhålla nya förhållningsorder. Astrot, som säger sig lupit väl hundra\nhvarf hela verlden omkring, men förgäfves, får derföre uppbära skarpa\nförebråelser, helst han för ingen del motsvarat de föreställningar,\nLucifer gjort sig om honom:\n\n    \"Ik mende, gy weret ducent -- kunste -- heren,\n    nu mach ik jw noch wol anders leren\".[112]\n\nKomiska drag hafva icke saknats uti de föregående situationerna,\nisynnerhet uti Lucifers satir öfver de herrskande lasterna hos skilda\nstånd. Men nu blir satiren lokaliserad. En luminös idée uppstår i\nLucifers hjerna. Man behöfde icke löpa veriden ikring för att erhålla\nerforderliga subjekter, då sådana funnos på nära håll i -- Lybeck. Der,\nmenade afgrundsfursten, erbjöds ett ypperligt tillfälle att \"vele zelen\nvorwerven\", så väl klerker som lekmän af alla klasser.[113] Och\nomedelbart härpå skyndade sig tjensteandarne, utan motsägelse, till den\nanvista orten. Der ansattes förnämligast näringsidkare, såsom bagare,\nslagtare, värdshusvärdar, skomakare, skräddare, väfvare o.s.v. Efter\nvälförrättade ärender återkommo de utskickade, \"et sic portant animas\nad Luciferum.\" Denne anställer räfst och ransakning med de fångne,\nhvilka för honom bekänna sina synder och bedja om nåd, som naturligtvis\nicke beviljades. Alla budbärare hade återvändt, med undantag endast af\nSatanas. Lucifer ser sig omkring, med oroliga blickar. Kunde väl\nSatanas plågas af gikt eller någon annan krämpa, han, som förut varit\nså flink och färdig?\n\n    \"An kunsten was he jo de beste,\n    o wig nu is he de leste.\"\n\nDå infinner sig ändtligen Lucifers gunstling, \"portans clericum\", såsom\ndet står skrifvet i skådespelet. Den sistnämnde hade, läsande i sitt\nbreviarium, blifvit anfångad af den onde anden. Framförd till Lucifers\ntribunal erhåller klerken bitande tillvitelser derföre, att han, som\nbordt visa salighetens väg åt andra menniskor, nu sjelf kommit till\nafgrunden. Men den andliges närvaro väcker dock en brännande ängslan\nhos Lucifer, helst presten plågade honom med scholastisk dialektik samt\nderjemte \"drecht dat wigwater an der nesen.\" Derföre säger Lucifer: \"de\npape heft my de har vorsenghet\", och tillägger:\n\n    \"Satanas, lat den papen gan,\n    ik enkan van hette nicht lengber stan.\"\n\nFall af harm efterkommer Satanas sin herres befallning. Den andlige\nblir fri och aflägsnande sig slungar han en exorcism emot satan,\nhvilken med jämmer erfar dess kraft, och blir tillika hånad af Lucifer:\n\n    \"Haddestu den papen bytiden heten gan,\n    so droftestu nicht so schemeliken stan.\"\n\nMen också denne sjelf undgår icke prestens hot:\n\n    \"Kumpt Ihesus noch ens vor dyre doren,\n    he schal de ganzen helle vorstoren.\"\n\nDetta synes i början mindre upprört afgrundsfursten, än medvetandet af\nden eviga fördömelse, uti hvilken han och hans anhang, för högmodet som\när alla synders urgrund, blifvit försänkta. Och det är derföre han\n\"lamentando\" utbrister:\n\n    \"Dor mynen homut bun ik vorlaren,\n    o wig dat ik je wart ghebaren!\n    o we wafen my vil armen!\n    we schal sik over my vorbarmen?\n       -- -- -- -- -- -- -- --\n    homud is en ambegyn aller sunde,\n    homud heft uns duvele senket in afgrunde,\n    de mynsche is to den vrouden karen,\n    de we duvele hebben vorlaren.\"\n\nDå nu så var, återstod blott att i ilsken förtviflan bringa i afgrunden\nså många syndare som möjligt:\n\n    \"He si leye edder pape,\n    here, ridder edder knape,\n    bischop, Cardinal edder pawes,\n    Hyntzke, Hermen edder Clawes,\n    klostemunne edder bagyne,\n    se si eyslik edder fine,\n    wan se de sunde hebben dan,\n    se scholen myt uns duvelen to der hellen gan.\"\n\nMen plötsligt begynner prestens hotelse att plåga Lucifers inbillning.\nSkrämd deraf vill han hasta till sin afgrund för att i förening med\nsina demoner väl förvara helvetets portar och de innelyckta själarne.\nDock, sjuk som han var och utmattad af själsqval måste han bedja sina\ntjensteandar släpa sig fram:\n\n    \"O knechte, myn jamer is so lank,\n    von kummer bun ik worden krank,\n    wolde gy my to der helle dreghen?\"\n\nHånande framsläpa desse sin herre till hans bostad. Och sålunda ändas\n\"das Teufelspiel\".[114] Omedelbart härefter afslutas hela skådespelet\naf \"Conclusor\" med en uppmaning till alla de församlade att akta sig\nför djefvulens arga list. Men emedan det eviga lifvets hopp var beredt\ngenom Frälsarens uppståndelse, skulle härjemte alla förena sig uti en\nfröjdesång:\n\n    \"Des wille wy uns vrowen in allen landen\n    unt synghen: Christus is up ghestanden\".[115]\n\nEn sådan oerhörd sammanblandning af det burleska med det allra\nheligaste uppstod genom det komiska mellanspelet, som efterhand insmög\nsig uti det andeliga dramat. Ett sådant intermezzo framkallades af de\nmarknader och folkförlustelser som voro förenade med de stora\nkyrkofesterna. Isynnerhet erbjöd påskhögtiden, efter den långa fastan,\nett efterlängtadt tillfälle att gifva luft åt en länge återhållen\nlefhadslust. Deraf förklaras äfven närmast tillkomsten af åtskilliga,\nofta ganska råa pöbelscener, hvilka uti den mest skärande motsats till\nmysteriernas högstämda innehåll afbröto det religiösa skådespelets\nsammanhang. Ibland figuranterna uti denna pöbelkomedi, hvarest\nprygelscener, skymford och grofva tvetydigheter utgjorde den förnämsta\nkryddan, bör, utom hin Onde och hans följe, förnämligast omnämnas den\nredan förut omtalade qvacksalvaren-krämaren, hvilken jemte sin tjenare\n_Rubin_ förehade allehanda bouffonnerier. Men emedan utrymmet förbjuder\natt detaljera desamma, och de föröfrigt stå utom allt förnuftigt\nsammanhang med mysterierna, skola vi härom endast anföra, att uti\npåskspelena allmänt förekommer en scen, der _Mercator_ -- \"eyn arczt\nwit bekant, meister Ypocras\", som \"hat durchfaren manche lant, Hollant,\nProbant, Russenlant, Prussenlant\" o.s.v. -- säljer salfvor åt qvinnorna\nsom voro på väg till Herrans graf. Men hvilken vidrig kontrast emellan\nqvinnornas fromma sånger, af hvilka en lyder:\n\n    \"Sed eamus et ad ejus\n    properemus tumulum,\n    si dileximus viventem,\n    diligamus mortuum\n    et ungamus corpus ejus\n    oleo sanctissimo\",\n\nsamt det derpå följande köpslageriet, hvarvid Mercator och Rubin\nframstå såsom listige och snikne krämare och qvinnorna -- pruta![116]\nEfter den långa, af Mercator inledda, profana episoden[117] vidtager\nåter den fromma handlingen vid qvinnornas ankomst till den Uppståndnes\ngraf.\n\nFör att tillfredsställa den stora massans smak, gick man slutligen så\nlångt, att man tillät tillochmed det allra heligaste antaga en burlesk\nanstrykning, ehuru man derföre icke synes föreställt sig att detta\nskulle oskära andakten. Så framställer sig Frälsaren, uti ett\ntyskt mysterium från femtonde seklet, för de tre Mariorna i en\nörtagårdsmästares skepnad, och ger dem tillvitelser för det de så\ntidigt om morgonen drefvo omkring. Och då de spörja honom om deras\nherre, svarar han:\n\n    \"Ich kann dein ja nicht gewarten,\n    Ich muss graben mein garten.\n    Ich bereite mein pastarnack\n    Und stopfe den in meinen sack\n    Und will damit zu markte lauffen\n    Und mir des Brodes kaufen\".[118]\n\nNågongånsg kunde det plumpa skämtet urarta till de gröfsta\nanstötligheter, såsom t.ex. då uti ett fransyskt mysterium Gud Fader\nsågs sofvande på sin thron under Kristi korsfästelse och grafläggning,\nsamt uppväcktes af en engel med ord uti den råaste pöbelton.[119]\n\nFör öfrigt bör anmärkas, att alla medeltidens litteratur- och\nkonstalster bära en skarpt markerad prägel af tidehvarfvets\nåskådningssätt. Det chaos, uti hvilket all forntid låg för medeltidens\nfolk, gjorde att äfven personer från antiken måste ikläda sig en för\ndem fremmande kostym. Men en sådan anakronism företer sig icke endast\nuti den yttre drägten. Äfven institutioner, som icke tillhörde den\nklassiska hedendomen, öfverfördes på densamma utan all tvekan. Så t.ex.\nskänker en uti skådespelet \"Himmelfart Maria\" uppträdande konung åt\nsina krigare ridderlig drägt och insignier, hvilkes symboliska\nbetydelse han förklarar, samt lägger de dubbade riddarena på hjertat en\nsannskyldig riddares pligter. Om ridderlighet tala föröfrigt krigarne\nuti detta skådespel jemnt och samt. Och uti ett annat (\"Auferstehung\nChristi\") svära väktarena vid Frälsarens graf \"by unsern ritterlichen\neren\".[120] Derföre finnas i mysterierna så många situationer, hvilka\nförefalla oss löjliga, ehuru de i den naiva okunnighetens tidehvarf\nicke så uppfattades. Men när vi i våra dagar läsa, att Paulus\ntitulerades _Monseigneur Saint Paul_; att Gud Fader kallade Adam i\nparadiset: _beau frère_; att Kristus vid nattvardens instiktelse sjöng\nsin första messa, samt kallade krigsknektarne som grepo honom _beauls\nseigneurs_; att Nero, äfvensom Frankernes konung Chlodwig och den\nheliga Ignatius, svuro vid Muhammed[121] m.m.m.m., kan man svårligen\nundertrycka utropet: o sancta simplicitas!\n\nMysterierna, hvilkas ursprung och väsende vi i det föregående sökt\nutreda, hade under tidernas lopp allt mer och mer förlorat sin\nlithurgiskt-kyrkliga karakter samt iochmed detsamma till det mesta\nemanciperat sig från sacerdotal ledning. Detta sammanhängde, såsom\nförut blifvit nämndt, med det kyrkliga lifvets förfall i allmänhet. Men\nhärtill kom en annan väsendtlig orsak. Det _tredje ståndet_ hade under\nkorstågs-perioden tillkämpat sig en social emancipation samt bildat\n_kommuner_. Borgerskapet inom dem hade fördelat sig i särskilda\n_skrå_-korporationer. Och det var nu till desse sistnämnde, ledningen\naf de dramatiska mysterierne förnämligast öfvergick i det trettonde\nårhundradet. Med utomordentligt intresse omfattades dessa skådespel,\nsom numera gåfvos på modersmålet,[122] och utbreddes isynnerhet från\nförenämnde tid, i alla kristna länder.[123] Huru likväl det latinska\nspråket delvis ännu länge derefter bibehölls i mysterierna, är på sina\nställen omtaladt. Men i alla fall blef i hvarje land modersmålet det\nöfvervägande, sedan skrå-brödraskapen begynt uppföra andeliga\nskådespel, hvilka på särskilda tider hos särskilda nationer erhöllo en\nalltmer verldslig karakter, och tidigast såsom det synes, hos\nFransoserne, hvilkas religiösa drama redan i det trettonde seklet visar\nsig fullkomligt fritt från kyrkligt inflytande.[124]\n\nDe äldsta dramatiska föreningar af ofvansagde art, vi funnit omnämnda,\näro brödraskapet _del Gonfalone_ i Rom, år 1261, och sällskapet\n_Batutti_ i Treviso, år 1264. Medlemmarne uti dessa begge föreningar,\nhvilka uppförde passionshistorien, synas, åtminstone de i det sednare\nsällskapet, nästan uteslutande hafva bestått af lekmän.[125] Men den\nmest bekanta och tillika den ryktbaraste dramatiska associationen under\nmedeltiden var _la Confrérie de la Passion_, stadfästad af franska\nkonungen Carl VI år 1402.[126] Detta är den första formligen\nsanktionerade organisation, theatern erhållit.[127] Aktörerna uti detta\ndramatiska samfund, hvilka af konungen behedrades med titel af hans\n\"_chers et bien-aimés confrères_\", och till största delen bestodo af\nborgare och handtverkare, inredde sin theater uti \"l'hôpital de la\nTrinité\".[128]\n\nUppförandet af ett mysterium var ett evenement för en provins, ja\ntillocbmed utom densamma.[129] Ty sådana skådespel kunde blott sällan\ngifvas, emedan härtill erfordrades en ofantligt stor personal, som\nskulle inöfvas i sina roler, samt för öfrigt stora tillrustningar.\nOckså åtnöjde sig icke menniskorna i medeltiden med dramatiska\nmysterier, som skulle hafva räckt endast några timmar. Nej, flera dagar\nå rad, stundom bela veckor fortsattes dessa skådespel, hvilka icke voro\nindelade i akter, utan i \"dagsverk\" (journées).[130] Och dagsverk, i\nordets egentliga mening, voro äfven dessa sceniska representationer, ty\nde fortforo ofta både för- och eftermiddagar, med endast några timmars\nafbrott. Men så behöfdes ock den långa tiden alltför väl, då de\nandeliga dramerna stundom börjades med verldens skapelse eller\nsyndafallet ocb slutades någongång först med -- yttersta domen. Hvilken\nofantlig mängd af bibliska personer måste icke uppträda på en sådan\nscen! Och då härtill kommo englar, både goda och onda, skaror af helgon\noch martyrer, samt dessutom ännu en hop mythologiska, klassiska ocb\nfingerade personer -- låt ock vara att många bland dem icke hade något\natt säga, utan voro endast stumma figuranter --, kan man lätt\nföreställa sig, att flere dagsverk erfordrades till fullbordandet af\ndetta vidlyftiga arbete. Och sedan hvilken omständlighet så väl i\nmonolog som dialog! Ty det var en samvetssak att göra bibelparafrasen\nså uttömmande som möjligt. Mysteriernas grotesk-komiska intermezzo\nbidrog ock uti icke ringa mån att förlänga skådespelen. Men framför\nallt förlängdes desamma genom de i stor mängd inflätade hymnerna samt\nöfriga sångpartier.\n\nSå långa och vidunderliga dessa sceniska framställningar än voro, synes\nlikväl åskådarenas tålamod hafva varit outtröttligt. I våra dagar\nförefaller detta nog sällsamt. Men man såg saken med helt andra ögon i\nmedeltiden och ännu någon tid derefter. Då betraktades sådana skådespel\nsåsom verksamma medel till from uppbyggelse, gemensam för åskådare och\naktörer. Derföre ansågos de äfven såsom andra religiösa fester, under\nhvilka man, så länge de varade, borde afhålla sig från verldsligt\narbete. Då \"Mystère de Saint Martin\" 1496 gafs uti staden Seurre,\nhade man utfärdat det påbud, \"que nul ne fût si osé ni si hardi de\nfaire oeuvre mécanique en ladite ville l'espace de trois jours, pendant\nlesquels on devait jouer le mystère\".[131] Mysterierna voro härjemte en\n\"charge communale\", jemförlig på sätt och vis med \"la choragie\nantique\", såsom sistnämnde författare yttrar sig.[132] För aktörerne\nvoro dessa representationer stundom förenade med ganska drygt ansvar\noch otrolig ansträngning, ty det finnes antecknadt att desamme\nförbundit sig \"par corps et sur leurs biens, à parfaire l'emprise; item\nétoient ténus de faire serment et eulx obligier par devant hommes de\nfiefs et jurez de cattel et notaires, de jouer ès jours ordonnez par\nsupérintendantz.\" Och emedan den dramatiska handlingen så naturtroget\nsom möjligt skulle utföras, inträffade fall då i den fromma ifvern\nsjelfva lifvet sattes på spel. Så hände år 1437, då passions-mysterium\ngafs i Metz, att en prest, som spelade Frälsarens rol, \"fat presque\nmort en la croix, s'il n'avoit esté secouru; et convient que un autre\nprestre fat mis en la croix pour parfaire le personnage du\ncrucifiement.\" Och om en annan prest, som vid samma tillfälle\nföreställde Judas, säges det, att han \"fat presque mort en pendant,\ncar le coeur lui faillit, et fat bien hastivement despendu,\net porté en voye\".[133]\n\nMedeltiden saknade en utvecklad konst-poesi. Derföre var ock, i\ndramatiskt hänseende, den idéens och formens sammangjutning till en\nharmonisk enhet, som är ett oeftergifligt vilkor förr all skön konst,\nokänd i detta tidehvarf. Mysteriernas sublima tanke framskymtar väl här\noch der, men den kaotiska formen insveper densamma åter snart i dunkla\nmoln. Det hela förlorar sig uti en brokig mångfald af episoder och\nenskildheter, framställda i episk bredd, hvarigenom den dramatiska\nhandlingens trådar brista. Härigenom uppstår en följd af särskilda\nhandlingar, allt lösare sammanbundna, ju flera de äro. Visserligen är\ngrupperingen af det bibliska stoffet stundom rätt sinnrikt utförd, men\nsträngt bundne, som dramaturgerne det voro, vid bibelordets\nordningsföljd, hvilken så litet som möjligt borde rubbas, kunde de med\nbästa vilja icke åstadkomma annat än en blott approximativ dramatisk\nenhet uti de andliga skådespelen. Och hvad den sceniska framställningen\nbeträffar, hvarigenom dramat erhåller kött och blod, en andligt\nförkroppsligad gestalt, måste densamma naturligtvis stå uti ett\nomedelbart sammanhang med texten och sålunda förete en sällsam anblick.\nHärom hafva vi väl redan i det föregående meddelat några notiser, men\nskola nu till slut, i sammanhang med beskrifningen om scenens yttre,\ntekniska inrättning, härtill bifoga åtskilligt som närmare belyser\nnämnda sak.\n\nHuruvida några sceniska tilbedelser blifvit gjorda i kyrkorna, så\nlänge de religiösa skådespelen derstädes uppfördes, är väl icke\ntillräckligt utredt; men man har dock anledning att förmoda, att\nnågon liten flyttbar theater äfven der blifvit uppställd, äfvensom\npå kyrkogårdarna, dit scenen först förflyttades från templet.[134]\nSedan torg och andra öppna platser härefter blefvo den skådebana,\npå hvilken mysterierna uppfördes, gjordes naturligtvis mycket\nstörre tillrustningar. Ehuru underrättelserna härom öfverhufvud äro\nsparsamma, kan man dock af dem göra sig en allmän föreställning\nom theaterns inrättning, hvilken hufvudsakligen synes hafva varit\nlikartad i alla kristna länder under medeltiden. Scenen bestod af tre\nafsatser eller våningar, till hvilka man stundom uppklef på stegar.\nUti den öfversta, i fonden belägna, afdelningen thronade den heliga\nTreenigheten, omgifven af englar och helgon. Gud Fader sågs hvitklädd\noch med krona på hufvudet. Freden, Rättvisan, Barmhertigheten och\nSanningen stodo vid hans sida. Denna lokal föreställde det himmelska\nparadiset, med grönskande träd. Den medlersta våningen, som var den\nvidsträcktaste, var den jordiska vädjobanan med många särskilda\nlokaler, hvilkas benämning stundom var skriftligen påtecknad.[135]\nDen nedersta afsatsen var helvetet, som vanligen utgjordes af ett\ndraksvalg, hvilket efter behof öppnade och tillslöt sig.[136] Men\nstundom fick den Onde åtnöja sig med ett stort kar, \"darin ein und\naus zu springen, als der rechte Höllenhund\".[137]\n\nKallelsen till sådana skådespel skedde stundom genom ett högtidligt\ntrumpetskall (le cri du jeu). Skådespelarne framträdde i procession\npå scenen och uppstämde en andelig hymn, hvarefter de fördelade sig\ni grupper. Härpå uppträdde härolden, som förekommer under många\nbenämningar, såsom _Herold, exlamator, proclamator, argumentator,\nactor, præcursor, expositor ludi, meneur du jeu_. Denne person,\nsom var en slags theaterdirektör eller regissör, hvilken ledde\nanordningen af skådespelet, utlade i en prolog styckets innehåll\nsamt lät åskådarena veta hvilken rol hvarje aktör hade att utföra.\nNågongång saknades dock härolden, i hvilket fall skådespelarne\npresenterade sig sjelfva. Härolden, ehuru icke uppträdande som aktör,\nmåste likväl hafva haft en ganska besvärlig befattning. Ty det var\njemväl hans sak att mana åskådarena till tystnad och uppmärksamhet\ngenom ett esomoftast upprepadt _silete, silentium habete_. Och detta\nvar sannerligen ingen lätt sak med en af tusentals personer bestående\nfolkskara. Dessutom var det häroldens åliggande, att, så mycket\nmöjligt var, för åskådarena förtydliga bibeldramemas sammanhang\ngenom kommentarier, som anbragtes emellan särskilda scener. Äfven\nslutade han icke mindre hvarje \"journée\" med en from uppmaning till\nfolket, att allvarligen besinna hvad de under dagens förlopp hade\nsett uppföras, än det hela med en likartad epilog, som på sätt och\nvis uttalade styckets moral; hvarefter församlingen skildes sedan den\nafsjungit en hymn, vanligast _Te Deum laudamus_.[138]\n\nSkådespelarne fördelte i grupper, såsom sagdt blifvit, intogo platser\ninom särskilda afdelningar, der de förblefvo sittande tilldess turen\nkom till dem att uppträda på scenen, \"donec ordo eum tangat\". Då ägde\nde hvar för sig att uppstiga från sina platser, \"sargat a loco suo\",\nsamt träda fram, hvarefter de återvände dit, derifrån de hade kommit.\nEhuru åskådarena under dagar och veckor voro i tillfälle att se sina\naktörer, skulle de ändock naturligtvis anses vara frånvarande alltid\ndå de icke agerade. Ingen egentlig scenförändring ägde rum. Också\nfanns intet theaterperspektiv, emedan kulisser saknades. Lokalenoch\ndekorationerna -- uti hvilka sistnämnda stundom, isynnerhet hos\nFransoserne, utvecklades icke ringa prakt -- förblefvo öfverhufvud\ndesamma. Dock synas emellanåt lokaliteter, som under en dag icke\nbehöfdes, på någon följande blifvit tillsatta. Handlingarnas mängd\nvar emellertid så stor, att hvarochen af dem icke kunde förrättas uti\nsin särskildt erforderliga lokal. Derföre omtalas ock uti ett tyskt\n\"Passionsspiel\" \"eine gemeine burge, dar in man kront, geislet, das\nnachtmal und ander ding volbringt.\" Eljest fordrade man att allting\nskulle framställas med största möjliga naturtrohet. Derföre förblef\näfven åsnan, som användes vid Kristi intåg till Jerusalem, under hela\ndenna dag stående på theatern. För öfrigt bortburos icke saker, som\nej mera behöfdes, utan ställdes blott åsido, såsom t.ex. bordsservis\noch öfverblifna anrättningar efter en måltid. Men då många handlingar\nicke kunde i verkligheten utföras, måste man åtnöja sig med\nsymboliska antydningar. Så föreställdes det att djefvulen hade gått\nin i Judas, genom en lefvande svart fågel, hvilken han fasthöll i\nfötterna och lät flaxa framför sin mun. De aflidnes själar i Hades\nföreställdes genom hvita linnetyg, som drogos öfver de spelande,\no.s.v.[139]\n\nDen ursprungliga theater-kostymen, så länge skådespelen gåfvos\ni kyrkorna, var den vanliga prestkåpan samt för heliga personer\nmess-skruden. Och äfven sednare synas de som utfört sistnämnda\nroler begagnat presterlig drägt. Så vidt bekant är, uppträdde inga\nqvinnor på scenen under medeltiden. Alla qvinnoroler spelades förthy\naf personer af det manliga könet. All slags maskering var föröfrigt\nmycket omtyckt uti detta fantastiska tidehvarf. Och dåtidens\npittoreska drägter voro redan iochförsig så målande, att de erbjödo\nen theatralisk anblick.[140]\n\nMysteriernas innehåll, sådant det företedde sig vid medeltidens\nutgång, var så allmänt omfattande, att det i sig upptog hvarje art\naf dåtidens dramatik. Bibehållande sin ursprungliga musikaliska\noch historiska natur, hade mysterierna härjemte redan tidigt\ninfört pantomimen uti många tableaux vivants, hvilka ur det gamla\ntestamentet framställde förebilder till det som fullbordades i\ndet nya förbundets tider. Dessutom hade genom det grotesk-komiska\nmellanspelet farcen efterhand inträngt i det andliga skådespelet. Och\nhärtill kommo ännu elementer af de dramatiska _Moraliteterna_,[141]\nhvilkas väsende vi nu gå att betrakta.\n\nHos hvart och ett folk, som äger en litteratur, synes, isynnerhet\nuti dess litterära bildnings äldre stadier, allegorien hafva spelat\nen vigtig rol. Behofvet att åskådliggöra abstrakta begrepp uti\nen konkret form är oafvisligt för menniskor som på naturlifvets\nståndpunkt ännu dväljas i andens sömn, ehuru det härmed icke är\nsagdt, att en mera utvecklad bildning skulle helt och hållet\nutesluta det allegoriska åskådningssättet. Ty äfven den klassiska\nantiken, tillochmed på höjden af sin utveckling, var icke fremmande\nför detsamma. Men öfverhufvnd torde dock ett sådant åskådningssätt\nföreträdesvis tillhöra hvarje litteraturs barndom. Och hvad de\nny-europeiska folken vidkommer, hos hvilka \"barbariet var engång\nfosterländskt\" under långa sekler, måste bildningsarbetet, äfven i\nspråkligt hänseende, isynnerhet hos de nationer hvilkas tungomål\nutgått ur flera stridiga elementer, hafva varit så svårt, att\nanvändandet af allegorin för att uttrycka abstrakta begrepp redan\nderföre ofta blef en nödvändig nödfalls-utväg.\n\nAllegorin inträngde äfven uti medeltidens uppspirande konst. Måleriet\noch skulpturen framställde allegoriska grupper. Men också poesin i\nallmänhet, och särskildt den dramatiska, införde allegorin. Denna\nförekommer redan uti Hrotsvitha's dram \"Sapientia\", om hvilken\nMagnin yttrar sig: \"Ce drame _allegorique_ est un des premiers et\nsans contredit un des plus remarquables modèles de ce qu'on a appélé\ndans la suite _moralités_\".[142] Och uti mysterierna i allmänhet\nförekomma allegoriska personer på flera ställen. Förut är omtaladt\nhuru uti dessa Guds egenskaper föreställas personifierade. Men äfven\nandra abstrakta begrepp uppträda i desamma under personlig gestalt.\nUti en tysk dram från tolfte seklet: \"Ludus paschalis de adventu\net interitu Antichristi\", framställes på sådant sätt icke blott\nAntichrist -- \"denna fantastiskt tänkta personifiering af alla emot\nkristendomen fiendtliga makter\" --, utan härtill ännu Hedendomen,\nSynagogan, Kyrkan, Tron, Kätteriet med flera.[143] Uti \"Mystère de\nla Passion\" plågas Judas, efter sitt förräderi, af den allegoriska\npersonen Désespérance.[144] Och synnerligen personifieras uti\nmysterierna enskilda laster. De onda andarne framträda vanligen såsom\nrepresentanter hvar för sig af särskilda arter af personifierad ilska\noch förderf.[145]\n\nFör att lätta uppfattningen af de sällsamma dramatiska moraliteternas\nuppkomst och utbildning, är det nödigt att ännu förutsända\nnågra upplysningar. Uti den äldsta franska moderna litteraturen\nbör det mönster uppsökas hvarefter de öfriga romaniska folkens\nnationallitteratur bildats. Och hvad särskildt det allegoriska\nelementet beträffar, synes tillochmed Dante hafva från de franska\ntrouvérernas skola lånat sina \"majestueuses allégories\" och uti\n\"le Roman de la Rose\" funnit en förebild, hvilken han dock,\nväsendtligen ledd af sin egen mäktiga genius, vida öfverträffat.[146]\nNämnde Roman de la Rose, börjad af Guillaume de Lorris, på\nLudvig den Heliges tid, och fortsatt af Jean de Meung, under Filip\nden Skönes regering, åtnjöt ända till renaissancens tidehvarf det\nallra högsta anseende. Detta ofantligt vidlyftiga allegoriska\npoem var den chevalereska kärlekens och galanteriets verkliga\ncodex. Men utom det fantastiska, mystiska och sentimentala, uti\nhvilket allt en sinlig glöd framlyser, innehåller denna dikt,\nsynnerligen uti dess ofvannämnde fortsättning, en den skarpaste\nsatir öfver tidens sociala, politiska och religiösa förhållanden.\nOch allt detta var insvept i allegorisk drägt.[147] \"Une muse ou\nplutôt une fée régnait: l'allégorie\", yttrar sig Philarète Chasles om\ndenna tids mani för allegorier.[148] Dygder, laster, alla känslor\nuti de finaste nuancer, äfvensom de mest klyftiga distinktioner i\nallmänhet, uppträda personifierade, och åtnjuta alla feodaladliga\nföreträdesrättigheter, såsom sistnämnde författare säger: \"Ces\npersonnagea imaginaires jouissent du privilége de la noblesse: chacun\nd'eux a ses chapelains, ses destriers, ses clercs, ses châteaux\net ses oratoires.\" Vurmen för den allegoriska genren stegrades\nslutligen till den smaklösaste öfverdrift, exempelvis då Olivier de\nla Marche uti sin \"le Triomphe et Parement des Dames\" yttrar, att en\nrättskaffens qvinnas drägt bör hafva _ceinture de chasteté, tablier\nde diligence, et pantoufles d'humilité_.[149]\n\nTroubadourer och Trouvèrer underhöllo och lifvade genom egna\nskönlitterära alster smaken för allegorier, hvilken genom _Cours\nd'Amour_ och andra derefter bildade poetiska föreningar än vidare\nutvecklades. De bekanta _Jeux Floraux_, sedan 1324, bidrogo ock\nväsendtligen att utbreda det allegoriska skriftställeriet. Och\nföljden af allt detta blef, att furstliga och andra förnäma\npersoner författade rimmade afhandlingar, _\"beaux dictiez\"_, uti\nhvilka täflingssånger i den \"glada vetenskapen\" satiren sällade sig\ntill allegorin. Uti hof och slott samtalade man i allegorier. Vid\nfêter och tornerspel komplimenteredes bålde riddare af allegoriska\npersoner.[150] I de feodala slotten plägade man uppföra smärre\npantomimer, uti hvilka så väl bibliska, klassiska och moderna, som\nock allegoriska personer uppträdde i kostym. Dessa förvandlades\nefterhand till talpjeser.[151] De såkallade _jeux-partis_ och\n_entremets_, hvilka uppfördes i de aristokratiska borgarne i det\ntolfte och trettonde seklet, torde hafva varit sådana skådespel.[152]\nMen vid slutet af det fjortonde seklet omtalas i Frankrike\nallegoriska dramer under ett nytt namn, de såkallade _Moralités_.[153]\nOch det var först med dessa skådespel, allegorin, hvilken redan\nlänge förut hade beherrskat den romantiska litteraturen, i stort\ninkom på den dramatiska scenen.\n\nMoraliteterna synas ursprungligen varit rent allegoriska skådespel,\naf religiös och moralisk tendens. Derföre uppträda i desamma\ndygder och laster, känslor, lidelser m.m. personifierade. Men\ndet karakteristiska i dessa allegoriska dramer är, att alla dessa\nabstrakta personifikationer stå i strid emot hvarandra. Det Ondas och\ndet Godas makter kämpa om segern öfver den menskliga anden. Genom\nden konflikt emellan motsatta lidelser, som tillhör moraliteternas\nväsende, äro de mera dramatiska än de episkt beskrifvande\nmysterierna, helst de sednare, bundna af bibelordets textsammanhang,\ninnehålla en rad af på hvarandra följande handlingar. Dramat fordrar\nen vida strängare concentrering än mysteriernas nästan vers för\nvers och ord för ord fortlöpande bibelparafras. Och dessutom är\nden dramatiska handlingen väsendtligen beroende af de kollisioner,\nsom uppstå derigenom att särskilda individer söka att verkliggöra\nsina sjelfmant förelagda ändamål.[154] Mysterierna sakna väl icke\nheller dylika konflikter, men dessa framstå der fragmentariskt\ninfogade uti episoder, som störande afbryta handlingens erforderliga\nenhet och utveckling. Uti de religiösa moraliteterna är deremot\nden dramatiska sammanhållningen jemförelsevis större i det att de\nsceniskt framställa innehållet af den kristna sedoläran, efter fri\nbearbetning. Också voro moraliteterna, vid valet af motiver, icke\nuteslutande bundna vid bibeln; ty de behandlade härjemte redan tidigt\näfven jordlifvets konflikter i allmänhet, skärskådade från allmänt\nsedlig synpunkt.[155]\n\nHen ehuru nu moraliteterna på ofvansagda sätt hade ett friare\nutrymme än mysterierna, kunde de likväl icke, så länge de endast\nframställde en personifiering af abstrakta begrepp, tillvinna sig\nden stora mängdens bifall, emedan de uti dessa skådespel uppträdande\nallegoriska gestalterna saknade dramatiskt lif och rörelse. Sådana\nbleka, blodlösa hamnar kunde hvarken anslå känslan eller fattas\naf tanken. Det var icke möjligt att gifva åt desamma en utpräglad\nindividualitet, hvilka attributer man än använde för att söka göra\ndem begripliga, medan bibeldramernas älskade gestalter stodo varma\noch lefvande för folkets ögon. De, uti sådant skick, så impopulära\nmoraliteterna skulle väl ock snart hafva spårlöst försvunnit, om\nej nya lifgifvande elementer från mysterierna hade inkommit i\ndesamma. Det behöfdes härtill mera bibliskt stoff än blott moraliska\nabstraktioner. Verkliga personer med kött och blod måste derföre\ninföras. Och emedan i sådant afseende den bibliska parabeln närmast\nöfverensstämde med moraliteternas begrepp, ställde man vid sidan af\nde allegoriska personerna äfven bibelns rike man och Lazarus, de\nvisa och fåvitska jungfrurna,[156] m.fl. Men icke engång denna\nbrokiga samling förmådde tillräckligt fängsla åskådarenas sinnen.\nHärtill erfordrades ännu nya omskapande elementer, hvilka i det\nföljande skola beröras, sedan förut några prof på de rent abstrakta\nmoraliteterna blifvit framställda.\n\nDe religiösa moraliteterna äro stundom genomträngda af mysticism.\nSå är föremålet för en moralitet själens förmälning med Jesus. De\nuti densamma förekommande personerna äro Jesus, Själen, _Charitas_,\n_Veritas_, Goda Ingifvelsen, Synderna, Rättvisan och Zions\ndöttrar.[157] En annan moralitet framställer de nio grader, hvarigenom\nden i synd fallna menniskan inkommer i paradiset, på sätt som följande\ninnehållsförteckning utvisar: \"L'homme produit de nature au monde,\nqui demande le chemin de Paradis et y va par neuf journées; la\npremière de nature à pêché, la seconde, de pêché à pénitence\npassant par liberal arbitre, la troisième, de pénitence aux divins\ncommendemens, la quatrième, des commendemens aux conseils, la\ncinquième, des conseils aux vertus, la sixième, des vertus aux\nsept dons du St. Esprit, la septième, des dons aux béatitudes, la\nhuitième, des béatitudes aux fruits du St. Esprit, la neuvième, des\nfruits du St. Esprit au jugement et Paradis\".[158]\n\nDen fransyska moraliteten: \"Bien-Advisé et Mal-Advisé\" personifierar\ndygden och lasten. Bien-Advisé och Mal-Advisé föreställas hvardera\nvandrande på sin särskilda väg, den ena ledande till salighet, den\nandra till förderf. Den förre, efter att hafva tagit råd af Tro\noch Förnuft, träffar på sin väg Ånger, Bön och Ödmjukhet. Dessa\nallegoriska personer, iklädda qvinnodrägt, understödja Bien-Advisé\nuti dennes bemödanden att för förvärfvande af himmelska håfvor\nberöfva sig alla jordiska egodelar. Tillochmed mantel och skor måste\nderföre afklädas. Mal-Advisé faller, under sin vandring, i dåliga\nrådgifverskors våld. Dessa äro Förmätenhet, Yppighet, Uppror, Dårskap\noch Hyckleri, hvilka släpa sitt offer till en krog, der de slutligen\nöfverlemna Mal-Advisé, med ett rep om halsen, åt Förtviflan, som för\nhonom rakt fram till Dåligtslut.[159]\n\nDe gamla engelska moraliteterna (moral plays, moralities) äro,\nliksom andra länders, af religiöst-moralisk natur. En ibland de\nmest bekanta är _Every Man_. Moraliteten begynnes med en af\nBndbäraren (messenger) framförd prolog, som i korthet redogör för\nstyckets innehåll. Härpå uppträder Gud Fader på scenen, klagar\nöfver menniskornas urartande, kallar på Döden och befaller honom\natt frambringa Every Man (Hvarochen), som representerar hela\nmenniskoslägtet, inför den gudomliga domstolen. Bäfvande söker då\nEvery Man, i sin nöd, skydd hos Godtsällskap, Förvandtskap och\nKikedom. Men då dessa, den ena efter den andra, öfvergifva honom,\nvänder han sig till Godgerning. Efter att hafva förebrått Every Man\nför långvarig försummelse att anlita henne, förer Godgerning honom\ntill sin syster Kunskap, och denna till Bekännelse, en helig man, som\nälägger honom en botgörelse, hvilken han verkställer på skådeplatsen;\nhvarefter han annammar sakramentet. Nu öfvergifves han af Styrka,\nSkönhet, Öfverläggning och slutligen Besinning, alla allegoriska\npersoner, men Godgerning qvarstår vid hans sida tilldess han dör.\nHärpå nedstiger en engel och sjunger Reqviem. Moraliteten afslutas\nsedan af \"Doctor\" med en epilog, som inskärper styckets moral.[160]\n\nMen moraliteterna afsågo icke uteslutande själens välfärd. Äfven\nkroppens helsa var någongång deras föremål. En sådan medicinsk\nmoralitet är den fransyska: _la condemnation de Banquet_. Hos Banquet\nsamlas till gästabud åtskilliga personer: Frossen, Läckerhet,\nJag-dricker-eder-till (Je-bois-à-vous) och andra. Vid ett fönster\nutanför matsalen visa sig Slagfluss, Gikt, Kolik m.fl. Äfven dessa\ninkallas af Banquet. Men nu uppstår en så häftig strid emellan de\nförra gästerna och de sednast ankomna, att af de förstnämnda fyra\nnedfalla döda på valplatsen. De återstående instämma derföre Banquet\ntill rättegång inför domaren Erfarenhet, hvilken ådömer Souper ett\nstraff, derföre att denne frambragt alltför många fat, med tillagd\nhotelse att låta hänga honom, om han understode sig att nalkas Diner\npå närmare afstånd än sex lieues. Härefter befaller Diète, en torr\noch gravitetisk personlighet, att arrestera Banquet och döma honom\ntill döden. Läkemedel, en allegorisk person liksom alla de andra, är\nålagd att uppläsa domslutet:\n\n    \"Que le Banquet par sa faulte excessive\n    En commettant cruelle occision,\n    Sera pendu à grant confusion\".[161]\n\nSådana voro de ursprungliga, rent _allegoriska_ moraliteterne, hvilka\nöfverhufvud buro prägeln af en religiös anda och ett sedligt allvar.\nDetta framlyser t.ex. ur prologen till \"Bien-Advisé et Mal-Advisé\":\n\n    \"Nous faisons protestacion\n    Que n'est point notre intencion\n    De rien dire contre la foy,\n    Contre Dieu ne contre la loy\".[162]\n\nOckså afsågo moraliteterna att väcka andelig uppbyggelse hos åskådare\noch skådespelare. Lifvade af en gemensam andakt, afsjöngo så väl de\nförre som de sednare hymner till den Högstes ära, på samma sätt som i\nmysterierna.[163] Men profana elementer inträngde tidigt i sistnämnda\nskådespel. Och samma fall inträffade med moraliteterna. De erhöllo en\nburlesk-komisk tillsats i likhet med bibeldramerna. Härigenom uppstod\nen lika förvirrad sammanblandning af det sublima och det groteska, som\ni mysterierna. Djefvulen, som var mysteriernas förnämsta lustiga\nperson, erhöll samma rol äfven i moraliteterne, der han vanligen\nåtföljdes af en allegorisk figur: Lasten (Vice), hvilken såsom narr och\nrolighetsmakare dref sitt spel med menniskor och afgrundsandar. Så\nsammanflöt i femtonde och sextonde århundradet föreställningen om den\nonda principen med den om det löjliga i allmänhet.[164] Den satiriska\nfarcen, lokaliserad, är gemensam för mysterierna och moraliteterna, af\nhvilka de sednare ännu mindre än bibeldramerna kunde umbära ett sådant\nbihang, emedan åskådarenas intresse i motsatt fall svårligen kunnat\nhållas vaket.\n\nMen den stora hopens sceniska behof tillfredsställdes icke nog af de af\nkyrkan auktoriserade mysterierna, icke ens sedan en utväxt af burlesk\nkomik anslutit sig till det andeliga skådespelet. Ännu mindre kunde, af\nhär ofvan uppgifven anledning, moraliteterna, hvilka förnämligast\nsenterades af de jemförelsevis mera bildade klasserna, uppfylla nämnda\nbehof. Också erfordrades så stora tillrustningar och kostnader till\nhvardera slaget af dessa representationer, att de blott sällan, vid en\neller annan högtidlig fest, kunde uppföras. Derfore, och till följe af\nden naturliga dramatiska instinktens kraf, stod, alla kyrkans förbud\noaktadt, den stora folktheatern på torg och gator alltid öppen för den\nskådelystna mängden, som härvid af hjertans grund fröjdade sig öfver de\nförut beskrifna gycklarenas prestationer.[165] Men vi skola icke längre\nuppehålla oss vid dessa jonglörer. Det kan vara nog att endast tillägga\ndet de synas blifvit använde såsom skådespelare äfven uti\nmoraliteternas komiska partier,[166] samt att för öfrigt dessa\nvagabonder, hvilka innästlade sig hos både höga och låga, voro\nkolportörer af de idéer som rörde sig på samhällets djup. Allt, så väl\nprofant som heligt, var ett föremål för deras skoningslösa gyckel. Det\nfeodala samhällets personer och institutioner mönstrades af denna\nfarliga areopag, så mycket farligare, som den sorglöst ringaktades af\nde privilegierade klasserna, hvilka icke synas hafva anat att de\nföraktade gyckelmakarnes satir var ett uttryck af _vox populi_.\n\nSedan folket kommit till något medvetande af sin sociala ställning,\nupprördes dess känsla af de skärande dissonancerna uti samhällets hela\norganisation. Sålänge den religiösa hänförelsen ännu var lefvande och\nchevaleriet samtidigt bibehöll sin ursprungliga idealiska karakter,\nvarsnade man mindre dessa missförhållanden. Men så snart kyrkans\ntjenare begynte att allt mer och mer förverldsligas, och feodaladelns\nrofgirighet att tillväxa, alstrade det stigande fortrycket hos massorna\nen motsvarande förbittring, hvilken stundom öfvergick till öppet våld,\nmen dock oftast gaf sig luft i satiren. Medeltidens folksång och saga\nbära vittne härom. Det är i satirens drägt, medeltidens tänkesätt\nfriast och fullständigast uppenbarar sig. Vi hafva förut antydt hvilket\ninflytande \"le Roman de la Rose\" i sådant afseende utöfvade. Om\nfortsättaren af detta berömda verk, Jean de Meung, yttrar sig Lenient:\n\"Il est véritablement l'Homére de la satire au moyen âge\".[167] Men på\nett djupare, innerligare och mera omfattande sätt uttrycker dock ett\nannat litterärt alster från medeltiden denna epoks idéer.\nDetta verk, seklers arbete, är \"Reineke Fuchs\" (Reinardus\nVulpes, le Renart, Reinaert), hvars första uppkomst åtskilliga nationer\ntillegnat sig. Rikt och snart sagdt obegränsadt är innehållet af denna\nallmänt bekanta folkbok,[168] hvilken, under den i medeltiden så\nomtyckta djurfabelns form, parodierar icke mindre kyrkan och statens\ninstitutioner än skilda samhällsklasser och enskilda personer, samt\ningriper i alla lefnadsförhållanden på ett oförargeligt, men\nlikväl djupt och kraftigt sätt; hvarom Lenient (l.c. p.\n149) ibland annat träffande uttrycker sig: \"Tout ce que le\nmoyen âge a vénéré, pratiqué avec foi, avec amour, pélerinages,\ncroisades, miracles, pieuses légendes, duels judiciaires, confession,\nchevalerie, papauté, se retrouve là parodié sans éclat, sans violence,\navec une ironie douce et legère, qui n'est pour cela ni moins vive, ni\nmoins profonde.\" Reineke framrullar taflor, der verldslige och andelige\npotentater ingalunda äro tecknade med ljusa färger. Isynnerhet\nfår presterskapet uppbära skulden för det mesta onda.[169]\nMen grundkarakteren i denna satiriska folkdikt är, såsom\nredan sjelfva namnet tillkännagifver, en utläggning af huru\nfintlighet och list förmå besegra den råa styrkan, samt huru\nomöjligt det är, att göra lycka i verlden utan dessa egenskaper.[170]\n\nMedeltidens samhällsförhållanden gåfvo ett rikt ämne\nför den satir, vi i det föregående funnit genomgå le Roman\nde la Rose och le Renart. Men ett ännu friare fält än litteraturen,\nerbjöd theatern för dess gissel. Också hafva vi redan funnit huru\nsatiren röjde sig uti mysterierna och moraliteterna. Dessa dramers\nallvarliga grundämne föreskref dock någon gräns för dess lopp. Men\notyglad deremot kunde densamma alltid framrusa på jonglörernas scen.\nOch härtill öppnades ännu, under medeltidens sista århundrade, en ny\nbana för det satiriska elementets verksamhet: uti den från de bibliska\noch moraliska skådespelen emanciperade _Farcen_.[171]\n\nFarcen utgick närmast ur de fransyska _fabliaux_ och _contes_,[172]\nhvilka företrädesvis behandla hvardagslifvets tilldragelser. Slotts-,\nstads- och kloster-anekdoter af hvarjehanda slag, men framför allt\nkärleks- och äktenskapshistorier utgöra det förnämsta föremålet för\ndessa berättelser, en genre, uti hvilken fordna tiders Fransmän\nisynnerhet excellerade. Qvinnan är själen i dessa fabliaux. Den äkta\nmannen framställes gemenligen såsom dum och bedragen. Munken och\npresten spela en vigtig rol. Den vinningslystne krämaren är icke\nbortglömd. Äfven den lifegne bonden, visserligen grof och tölpig, men\nmed ett elakt, satiriskt smålöje på läppen och ett träffande ordspråk i\nmunnen, finner en plats i dessa naiva, men stundom nog obscena\nhistorier, hvilka för öfrigt icke heller utesluta ädlingen, ehuru de\nföreträdesvis röra sig inom den borgerliga medelklassen.[173] Den\nfransyska farcen bestod i en dramatisering af de särskilda\nsamhällsklassernas seder och lefnadssätt, uti en yrt lekande och\nöfverdådig form, ehuru utan konstnärlig utbildning. Dessa bouffonnerier\nberörde med all fransysk liflighet och glädtighet det sociala lifvets\nsvaga sidor. Intet stånd skonades. Klerker och lekmän af alla klasser\nvoro lika utsatta för den satiriska farcens anfall. Och dagens\nchronique scandaleuse erbjöd ett önskadt tillfälle att gifva ett\nskarpare eftertryck, en lifligare farg åt det hela.\n\nLes clercs de la Basoche insågo snart att de torra,\nabstrakta moraliteterna icke kunde behaga åskådarena. De\nbegynte derföre att äfven uppföra farcer. Men vid samma\ntid uppstod ett annat dramatiskt samfund, priviligieradt af\nfranska konungen Carl VI, _les Enfants sans soucy_. Medlemmarne\nuti detta skådespelaresällskap bestodo af ungt, sysslolöst folk, till\nstörre delen tillhörande de högre samhällsklasserna.[174] Denna glada,\nsorglösa ungdom förlustade sig sjelf och andra med farcer som benämndes\nsoties.[175] Direktören för detta sällskap, som bar en capuchon beprydd\nmed två åsneöron, kallade sig _le Prince_ eller _le Roi\ndes Sots_.[176] Dessa i början rivaliserande sällskap kommo\nsnart väl öfverens och voro sedan ofta förenade. Åtskilliga\nandra dylika föreningar sammanslöto sig efterhand med la Basoche\noch les Enfants sans soucy.[177] Religion, politik, moral,\nsamhällsinstitutioner, privatlifvet, -- allt underkastades\ndessa farceurers dom. Det var derfore icke underligt, att de ådrogo sig\nmånga enskilda personers och äfven parlamentets vrede. Dock befinnes\nLudvig XII hafva uppmuntrat den censur, la Basoche genom sitt spel\nutöfvade öfver laster och missbruk. Också lät han les Enfants sans\nsoucy år 1511 uppföra Gringore's emot påfven Julius II rigtade bitande\nfarce \"la Chasse du Cerf des cerfs\", en ordlek öfver den antagna\npåfvetiteln: _Servus servorurn Dei_. Men under Frans I:s regering\nblefvo dessa representationer inställda \"sous peine _de la hart_\" samt\nupphörde derefter för alltid.[178]\n\nEhuru Italien är den katholska kristenhetens stamsäte, synas likväl den\nklassiska antikens hedniska traditioner, hvilka i detta land voro\nnationela, hafva derstädes fortlefvat i folkmedvetandet långt in i\nmedeltiden. Derföre är det ock sannolikt, att Italienarnes eå omtyckta\nurgamla, mest improviserade lustspel (commedia dell' arte) härleder sig\nfrån de gamle Romarnes mimer.[179] Också framlyser detta burleska spels\nomedelbara samband med antiken deraf, att den italienska farcens\nförnämsta komiska person, Arlecchino, är kostymerad i likhet med de\nromerska mimer, som benämndes _planipedes_, hvilka med bara fotter\n(planis pedibus) uppträdde på proscenium, samt dessutom hade rakade\nhufvuden, svärtade ansigten, och en brokig drägt. Ty äfven den moderna\nHarlekin bär en mångfärgad drägt, som bildande ett sammanhängande helt\nsaknar egentlig fotbeklädnad, samt dessutom en svart mask och en liten\nhatt som knapt betäcker det rakade hufvudet. Den italienska\nfolktheatern har ännu åtskilliga andra stående komiska roler, hvüka\nerinra om dylika i den romerska antiken. En sådan är t.ex. Scapino,\nhvilken jemte Arlecchino af toskanska skriftställare benämnts Zanni,\nett ord, sannolikt härledt af det latinska Sannio, och betecknande\negenskaper som tillhöra Harlekin, enligt Cicero's (de Oratore lib. II.\ncap. 61.) härom meddelade beskrifning: \"Quid enim potest tam ridiculum\nesse quam Sannio est? qui ore, vultu, imitandis moribus, vocibus,\ndenique corpore ridetur ipso?\" En annan burlesk gestalt, Pulcinella,\nsynes omedelbart härstamma från den latinska Maceus.[180] Dock har man\nförst från medlet af det femtonde århundradet säker underrättelse om\nden italienska farcen.[181]\n\nEmedan burlesk-komiska elementer redan tidigt hade orenat Spaniens,\nliksom andra länders, andeliga skådespel, samt dessutom jokulatorer\näfven i detta land finnas omtalade,[182] torde väl ock den egentliga\nfarcen, såsom en särskild dramatisk art, der hafva varit bekant under\nmedeltiden. Men med säkerhet kan detta dock icke afgöras, emedan hela\nden spanska medeltidslitteraturens öden äro insvepta i mörker.[183]\nFörst hos dramatikern Juan de la Encina (f. 1468, d. 1534) finnes en\nbestämd åtskilnad emellan andeliga och verldsliga skådespel, de\nsedermera benämnda comedias _divinas_ och _humanas_. Och ibland\nde sednare förekomma två dramer, hvilka tillhöra farcen.[184]\n\nUnderrättelserna om den engelska farcen under medeltiden äro sväfvande\noch dunkla. Men helt säkert existerade äfven då detta slags skådespel i\nEngland, helst detsamma i det sextonde seklet befinnes hafva på det\nhögsta förtjusat hela det engelska folket samt skänkte den\nstore Shakespeare's snille rika ingifvelser. Hof- och folknarrar\nuttryckte då i sina bouffonnerier, Iigs, sådant som i folkets innersta\nmedvetande fann en allmän genklang. Också voro på denna tid\ndessa tokroliga figurer, hos hvilka humorn spelade på djupet,\ntheaterpublikens älsklingsgestalter.[185] Det vore intressant\natt uti aflägsnare tider kunna uppspåra utvecklingsgången af dessa\ngrotesk-komiska företeelser, hvilka i England hade en så framstående\nnationel betydelse. Men af förenämnda skäl, samt emedan detta för\nöfrigt öfverskrider vår förmåga, inskränke vi oss till endast några\nantydningar. Vid medeltidens banketter i förnäma hus uppfördes en art\nsmå allegoriska dramer, som i Frankrike benämndes _entremets_,\n_intérludes_. Ifrån detta land öfverkommo de till England. Dessa pjeser\nafsågo förnämligast ett underhållande skämt. Men emedan den allegoriska\nformen var för mycket sväfvande och abstrakt, aflade man densamma\nslutligen, och inkom härigenom mer och mer på det verkliga lifvets\nkonkreta område. En komisk-satirisk, till karikatyr gränsande, teckning\naf personer och förhållanden, äfven från det lägre folklifvet,\nutmärkte efterhand dessa dramatiska stycken, hvilka, i saknad\naf all egentlig handling, på ett fullkomligt fritt och obundet sätt\nuttalade befängda infall och qvickheter, utan att derföre sakna en\ndidaktisk-moraliserande rigtning. En ibland de förnämsta författare\ntill sådana farcer är John Heywood, som var mycket gynnad af konung\nHenrik VIII. Hans dramatiska kompositioner skola, ehuru i en något\nhögre utbildning, hafva stor likhet med dem af samma art, tysken Hans\nSachs diktat. Att dylika prestationer inom de lägre samhällsregionerna\nskulle ikläda sig en ännu mera karikerad gestalt än vid hofvet och hos\nde förnäma, synes kunna antagas såsom sjelffallet.[186]\n\nI Tyskland framträdde medeltidsfarcen under namn af _Fastlagsspel_\n(Fastnachtsspiel). Detta regellösa skådespel utgick ur förklädningar\nsom voro sedvanliga under karnavalen, då maskerade personer gingo från\ngård till gård hos sina bekanta, der de tillställde hvarjehanda upptåg.\nDe uppförde äfven små dramer, hvilka i början torde hafva inskränkt sig\ntill endast en mimisk representation. Men efterhand uppstodo ett slags\nkaraktersmasker med dialog. Aktörerna, som tillhörde den borgerliga\nsamhällsklassen och förnämligast voro handtverkare, dramatiserade\nscener ur hvardagslifvet, sådana desamma presenterade sig inom deras\nsfer. Situationerna uti dessa troligen mest improviserade dramatiska\nupptåg voro komiskt-burleska. Om den sceniska apparaten bekymrade man\nsig icke det ringaste.\n\nEfter väl förrättadt värf samt erhållen undfägnad, förflyttade sig det\nlustiga sällskapet till en annan gård, hvarest samma upptåg, med för\ntillfället erforderlig variation, blef förnyadt. Men så menlösa och\nokonstlade voro fastlagsspelen icke alltid. Det hände ock att man hade\nväl öfvertänkt sina roler, att de husliga sederna träffades af satirens\ngissel, samt att de inrotade missbruken, i socialt, kyrkligt och\npolitiskt afseende, underkastades en sträng censur. Och isynnerhet\nblefvo kyrkans förderfvade tjenare af desse fastlagsgycklare så hårdt\nangripne, att reformationens luttringseld derigenom uti icke ringa mån\nförbereddes.[187]\n\nDe genom handel och näringsflit uppblomstrande tyska riksstäderne,\nframför allt Nürnberg, voro stamhållet för sådana fastlagsspel. Det var\nock i sistnämnde stad, der mästaresången tidigast utbildades, en\n\"Meistersänger\" Hans Rosenplüt, som lefde vid medlet af femtonde\nseklet, utom en mängd rimmade komiska berättelser och sånger,\nefterlemnat äfven fastlagsspel, hvilka, jemte dylika af hans samtida\nHans Folz, som ock lefde i Nürnberg, äro de äldsta med säkerhet kända\ndramatiska alster af nyssnämnde art. Men dessa kompositioner sakna allt\nkonstnärligt värde. Språket är rått. Ett ytterst plumpt och grofkornigt\nskämt utgör deras förnämsta krydda. De behandla med förkärlek erotiska\nföremål. Det hela bär prägeln af en inskränkt kälkborgerlighet, utan\nnågra spår till idealisk lyftning.[188] Uti reformationstidehvarfvet\nantog fastlagsspelet en polemisk-dogmatisk karakter, förenad med den\nskarpaste satir öfver de kyrkliga missbruken. I sådant afseende utmärka\nsig isynnerhet Niclas Manuel's två fastlagsspel, uppförda i Bern år\n1522. Deras tendens röjes redan af namnet på de personer som uppträdde\ni hans \"_Todtenfresser_\" -- så benämnes den ena af de nyssnämnda\ndramerna --, utgående ur själamessans indrägtighet för det andeliga\nståndet. Ibland dessa personer må anföras: abboten Nimmergnug, dekanten\nScbindebauern, prosten Geizsack, pastorn Wetterleich, biskopen\nWolfsmagen, kardinalen Hochmuth samt påfven Entchristelo. Såsom prof på\nden bitande skärpa som genomgår hela detta skådespel gäller följande:\n\n_Pabst Entchristelo_:\n\n    Der Tod ist mir ein gut Wildpret,\n    Dadurch mein' Diener und mein Räth\n    Mögen führen hohe Pracht\n    In allem Wollust Tag und Nacht\n    Dieweil wirs haben gebracht dahin,\n    Dass man nit anders ist im Sinn,\n    Dann dass ich also gewaltig sei,\n    Wiewohl ich leb von Büberei.\n    Noch mög ich die Seel in Himmel lupfen,\n    Dadurch ich manchen Vogel rupfen.\n    Auch wähnen sie, ich hab den Gwalt,\n    In die Höll zu binden, wer mir gefallt...\n\nPastor Wetterleich klagar för påfven öfver den nödställda belägenhet,\nuti hvilken påfvedömet råkat genom bibelöfversättningen:\n\n    O heiliger Vater, nu hilf und rath,\n    Damit wir bleiben bei unserm Staat --\n    Die Layen merken unsre List,\n    Wo Du nit unser Helfer bist --\n    Der Teufel nehm die Druckergesellen,\n    Die alle Ding in Deutsch stellen,\n    Das alt und neu Testament,\n    Ach, wären sie halb verbrennt...\n    Unsre Kunst die hilft nit meh,\n    Paulus thut uns Leiden web,\n    Mit sein' tief gegründten Episteln,\n    Die schmecken mir gleich wie grob Disteln,\n    Wo man nit mag mit Bannbriefen schaffen,\n    Dass sie nit thäten wider uns Pfaffen.\n\nDetta skådespel gjorde ett så djupt intryck på sinnena, att, såsom\nkrönikeskrifvaren Anshelm förtäljer, \"durch diss wunderliche und vor\nnie als gotteslästerlich gedachte Anschauwungen ward ein gross Volk\nbewegt, christliche Fryheit und bäbstliche Knechtschaft ze bedenken und\nze underscheiden\".[189] Theatern var i reformationsseklet ett ofta\nanlitadt och verksamt medel för den protestantiska lärans inskärpande,\nicke allenast i Tyskland och Schweitz utan äfven i England och\nSkottland. Också de inre stridigheterna inom den nya kyrkan blefvo\ndramatiskt framställda. Från katholikernas sida uppträdde man sällan på\nscenen till försvar af den gamla samt vederläggning af den nya läran.\nDock skedde sådant någongång.[190]\n\nGenom den upplifvade bekantskapen med antiken uppstod i Italien det\nlärda skådespelet, _Commedia erudita_, hvilket till största delen\ninskränkte sig till öfversättningar eller efterbildning af grekiska och\nromerska dramatiker. Men emedan detta icke utöfvade något märkbart\ninflytande uppå medeltidens skådespelsväsende i allmänhet, kan det vara\nnog att endast omnämna, det åtskilliga på latin skrifna theaterstycken\nföregått Politiani dram \"Orfeo\", som blifvit kallad för den första\ntragedi på italienska språket samt uppförd 1472; hvartill kan tilläggas\nBibiena's \"Calandra\", författad omkring 1490, hvilken man anser för den\nförsta komedi på italiensk prosa.[191] Dock, ehurn den klassiska\ndramatiken iochförsig är fremmande för vårt ämne, bör det likväl icke\nmed tystnad förbigås, att ett nytt slag af skådespel, som kan betraktas\nsåsom en mellanlänk emellan det andliga och det lärda dramat, i latinsk\ndrägt uppstod vid medeltidens utgång. Dessa skådespel, hvilka äro kända\nunder namn af _skolkomedier_, och synas närmast haft skolelevernes\nbehof af praktisk kunskap i latinska språket att tacka för sin\nuppkomst, infördes veterligen först i Tyskland, af de såkallade\nhumanisterne. Den äldsta dramatiska produkt af sådant slag, vi funnit\nomnämnd, är Reuchlins' \"Henno\", en komedi i fem akter, spelad af\nstudenter -- ty äfven desse plägade uppträda såsom aktörer i skoldramer\n-- år 1497. En annan representation af samma pjes föranstaltades\nsednare af Melanchton till Reuchlins ära.[192]\n\nI början synas förnämligast Terentii komedier hafva blifvit\nuppförda.[193] Skolföreståndarene afsågo härvid hufvudsakligen det\nlatinska språkets inpräglande i elevernes minne, men härjemte äfven ett\nledigare skick hos desamma, samt frimodighet att uppträda infor en\nstörre allmänhet. De betänkligheter och skäl, som möjligen kunde\nanföras emot sådana representationer, måste vika, di äfven Luther\nförklarade skolkomedierna vara nyttiga.[194] Också befinnas studenterne\ni Wittenberg under Luthers lifstid hafva uppfört latinska\ntheaterstycken utan att han haft något att anmärka deremot.[195]\n\nDet skulle på längden hafva blifvit nog enformigt att inskränka sig\ntill endast Terentii sex samt härtill möjligen ännu några af Plauti\nkomedier. Derföre begynte skollärarene sjelfva författa latinska\nkomedier, hvilkas representationer de torde hafva ledt såsom\nregissörer. Äfven synas de hafva uppträdt i prolog och epilog. Sådana\nskådespel befinnas stundom hafva blifvit gifna såsom ett fastlagsnöje.\nAfven föranleddes dessa dramatiska öfningar af de årliga skolexamina\nsamt andra högtidligheter. Elevernes föräldrar och syskon funno ett\nstort behag uti åskådandet af dessa föreställningar, hvilket än mera\nförökades derigenom, att, i likhet med det som hade skett med de gamla\nlatinska mysterierna, äfven en öfversättning eller förklaring på\nmodersmålet efterhand bifogades. Slutligen gåfvos dessa dramer helt och\nhållet på modersmålet. Ehuru de icke hade något konstnärligt värde,\ninverkade dock deras författares förtroligare bekantskap med antiken\nåtminstone i någon mån uppå skoldramats formela utbildning. Men\nskolkomedierna erhöllo snart ett väsendtligen förändradt innehåll.\nReformationen blef en häfstång för tidens alla ideela intressen. Allt,\näfven dramatiken indrogs uti denna krets. Också hade tidehvarfvet\nsjelft ett dramatiskt skaplynne. Stora karakterer uppträdde då i\nstorartade konflikter emot hvarandra. Intet under derföre, att ock\nskolkomedierna gingo i polemisk-dogmatisk härnad emot katholicismen.\nMen sedan äfven den stridande protestantismen sjelf hade stelnat uti en\nnog kärf orthodoxi, förlorade äfven dramat sin spänstighet och\nrörlighet. Allmänna moraliska betraktelser, med en strängt didaktisk\nrigtning, samt härjemte bibliska historien, till största delen gamla\ntestamentets, utgjorde härefter föremål för skolkomediernas\ndramatisering. Allegoriska och klassiska personer fingo plats jemte de\nbibliska. Äfven det burlesk-komiska elementet var icke alldeles\nuteslutet, ehuru icke blott skollärare utan ock pastorer voro\nskolkomediernas författare. Dock synes djefvulen och andra\nvederstyggliga masker efterhand hafva försvunnit från skolans\ndramatiska scen. Åtminstone voro sådana figurer förbjudna att der\nuppträda genom en förordning af hertig Albrecht af Preussen år 1585.\nMen många slippriga saker, grofkorniga och obscena, tillät man i\nnyssnämnde sekel och ännu långt sednare halka öfver de unge aktörernes\nläppar.[196]\n\nIbland de talrika uti skolkomedierna dramatiserade bibliska ämnena,\nhvilka vanligen framställdes uti en långsläpig omskrifning af\nbibelordet, utan poetiskt fri lyftning, med tillkännagifven afsigt att\ngälla såsom en dygde- och lastspegel, må exempelvis omnämnas\nberättelserna om Abrahams offer, Sodoms undergång, profeten Jonas,\nDaniel i lejonkulan, den vise Salomo, den tappra Judith, den fromme\nTobias, Jakob och hans tolf söner, den kyske Joseph, samt den\ngudfruktiga Susanna. Denna sistnämnde \"komedi\", som var särdeles\nomtyckt och äfven blifvit uppförd i kyrkor, framställde dock många\nganska verldsliga scener. Ur nya testamentet dramatiserades\nförnämligast några parabler, såsom den om den förlorade sonen, den rike\nmannen och Lazarus m.fl. Inblandade enskilda sånger och körer gåfvo\nnågon omvexling åt dessa enformiga skolkomedier, hvilka, så\nbristfälliga de än voro, dock ännu i det sjuttonde århundradet voro\nmycket omtyckta och upphörde icke förr än mot slutet af det adertonde\nseklet. Dock synas uti sistnämnde sekel nästan endast verldsliga\nstycken hafva blifvit uppförda i skolorna. Beträffande skolkomedierna\nkan här till slut tilläggas, att ämnet till desamma äfven togs från\nskol- samt isynnerhet studentlifvet.[197]\n\nOckså Jesuiterne läto uppföra skådespel uti sina udervisningsanstalter.\nGrundämnet var bibliskt, men så utblandadt med klassiskt-mythologiska\noch profanhistoriska tillsatser, att det andeliga innehållet härigenom\nblef alldeles förflyktigadt, helst operan och balletten äfven inmängdes\nuti dessa sinneberusande dramatiska kompositioner. Allt var beräknadt\npå yttre effekt: de praktfulla kostymerna och dekorationerna, det\nkonstrika maschineriet m.m. Också uppfördes dessa skådespel inför en\npublik, der tillochmed kejsare, konungar och andra furstliga personer\nsågos bland åskådarena, af en ungdom som tillhörde den högsta\naristokratin. Jesuiterordens upplösning gjorde ett slut på dessa\nrepresentationer.[198]\n\nMedeltidens andeliga skådespel, mysterierna, fortforo i det sextonde\nårhundradet nästan öfverallt att åtnjuta den stora allmänhetens bifall.\nDock var reformationens inflytande på dessa dramer i protestantiska\nländer genomgripande. De erhöllo der en företrädesvis evangelisk\nkarakter. Helgonalegender jemte dithörande underverk samt öfverhufvud\nmånga den katholska kyrkans dogmer försvnnno derföre efterhand från\nprotestanternas dramatiska scen. Men mysterierna i inskränktare\nbetydelse, den dramatiserade passionshistorien, uppfördes numera\nsällan. Och detta gäller icke mindre den katholska än den\nprotestantiska församlingen. Öfverallt valdes de bibliska motiverna\nförnämligast från gamla testamentets historiska skrifter samt till en\ndel från nya testamentets parabler. Dock befinnas äfven\nApostlagerningarna dramatiserade, ehuru någongång på ett ursinnigt\nsätt. Så uppfördes dessa \"Actes des Apôtres\" i Frankrike[199] \"moult\ntriomphantement.\" Fyrahundra åttatio aktörer visa sig på scenen. Om\nhvarandra figurera heliga och profana personer. Djefvulen och narren\nsaknas icke heller. Ingen begränsad tanke eller handling genomgår det\nhela. Hastiga dödsfall och uppståndelse från de döda, mord, brand,\nkrig, förbannelser, trolldom, slippriga kärleksscener omvexla, i den\nmest fantastiska förvirring, med martyrers lidanden. Blixt och dunder\noch jordbäfning förekomma i alla akter af detta vidunderliga skådespel,\nsom slutas med den yttersta domen.[200]\n\nI Frankrike och Italien bibehöll det religiösa skådespelet, så länge\ndet der hade en tillvaro, en väsendtligen katholsk karakter. Men redan\nföre den nyare tidens ingång synes detsamma hafva upphört i sistnämnda\nland, hvarest dramatiken, öfvergifvande sitt religiöst-kristna\nursprung, härefter utgick ur en efterbildning af den upplifvade\nklassiska antiken. Äfven i Frankrike öfvergick man, under renaissancens\ntidebvarf, från \"mystère\" till klassisk tragedi. Dock fortlefde\nhärjemte det religiösa skådespelet derstädes under hela detta\nsekel,[201] förnämligast uppfördt af \"les confrères de la\npassion\", hvilka foro omkring i städerna för att gifva sina\nrepresentationer,[202] ehuru dessa \"tragédies saintes\", mest af\ngammaltestamentligt innehåll -- af hvilka en stor mängd tillochmed från\ndet sjuttonde århundradet kunde uppgräfvas ur arkivernas gömmor, om det\neljest lönade mödan -- icke voro fria från inflytelse af antik\nförebild. Härtill kommer ett stort antal religiösa dramer på latin,\nförnämligast af jesuiter.[203] Och ytterst kan tilläggas, att äfven det\nfranska klassiska dramats heroer, Corneille och Racine, upptagit många\ndet andeliga skådespelet tillhörande motiver.[204]\n\nI Spanien utvecklades, på äkta nationel grund och botten, en yppigt\nblomstrande dramatisk litteratur. Hvad det nyare spanska andeliga\ndramat vidkommer, utgick detsamma omedelbart ur mysterierna, och\ni formelt hänseende, förnämligast ur moraliteterna. Dock benämnas\ndessa religiösa skådespel redan i det femtonde seklet _Autos_ --\nakter, heliga handlingar --, såsom _Autos al nascimiento_, motsvarande\nde gamla julspelena. _Autos sacramentales_, hvilka trädde i stället\nför de gamla påskspelen, egentligen till förherrligande af den\nkatholska \"festum corporis Christi\", hade företrädesvis allegoriska\npersoner. Guds egenskaper, dygder, laster, döden, kyrkan, kätteriet,\njudendomen, Islam, afgudatjensten, verldsdelarne, naturen, årstiderna,\nljuset, mörkret m.m. äro här personifierade. Också historiska\npersoner förekomma i autos, men äfven dessa gerna i en kristligt\nallegorisk beslöjning, på samma sätt som de i nämnda skådespel från\nden antika mythen uppträdande Amor, Psyche och andra, hvilka alla\nrepresentera kristligt-religiösa föreställningar. Lope de Vega --\ndenne utomordentligt produktive dramaturg, som skall hafva författat\nadertonhundra dramer af dels komiskt dels tragiskt inneh&ll, indelade\nliksom Calderon's skådespel i tre akter (Jornadas), samt fyrahundra\nautos sacramentales -- har uti sina andeliga skådespel (comedias\ndivinas) \"framställt alla schatteringar af sitt folks religiösa\negendomlighet: obetingad undertro, drömmande mystik, försänkning\ni öfvermenskliga smärtor eller fröjder, barnslig trosnaivetet,\ntillspetsad trossubtilitet och dyster förföljelselystnad.\" Och\nCalderon, som i de finaste nuancer gestaltat det menskliga lifvets\näflan uti sitt beundransvärda intrigspel, har dock ur religionen\ninandats sin egentliga lifsluft samt \"äfven i några komedier med\nsnillets visa måtta framställt sitt folks religiösa känslor.\" Också\nuti åtskilliga af hans rent verldsliga skådespel förnimmes en\nreligiös grundton. Och sålunda sammanfaller ännu i det sjuttonde\nseklet blomman af Spaniens nationalpoesi med det andliga dramat.[205]\n\nNågra mysterier uppfördes i England ännu under loppet af det sextonde\nseklet.[206] I Tyskland synes på samma tid antalet af uppförda\nandeliga skådespel hafva varit vida större. Den spelande personalen,\nsom bestod af unge män af borgareståndet, var stundom mycket talrik.\nSå uppträdde t.ex. år 1571 uti Holzwart's \"schön neu Spiel vom\nSaul\" icke mindre än hundra talande och femhundra stumma personer.\nMen såsom offentliga folkskådespel torde mysterierna hafva npphört\ni detta land redan mot slutet af sistnämnda århundrade.[207] Hurn\nde religiösa skoldramerna, hvilkas innehåll var enahanda med det i\nnyssnämnda offentliga skådespel, ännu länge härefter, såsom enskilda\namatörsspektakel, fortforo att gifvas af skolelever och studenter, är\nredan i det föregående omnämndt.\n\nSå upphörde efterhand det andeliga skådespelet. Men folktraditionen\när underbart minnesgod. Skulle man väl kunna föreställa sig\natt ännu i vårt århundrade, liksom i den kristna dramatikens\nursprungstider, herdarnes tillbedjan, offrandet vid krubban samt\nscener ur passionshistorien blifvit dramatiskt uppförda uti några\nkyrkor i franska Flandern. Men så har det likväl varit, hvarföre\nbiskopen i Cambrai såg sig föranlåten att år 1834 formligen förbjuda\nalla sådana representationer. Dock finnes det antecknadt, att\npassions-dramat ännu det följande året blifvit uppfördt på många\norter i nämnde provins.[208] I Tyrolen, Kärnthen och Steiermark\nhafva likartade skådespel blifvit framställda af landtfolket\nderstädes ännu uti innevarande sekel. Men större uppmärksamhet än\nnågot annat dylikt, har det andeliga skådespelet i byn Oberammergau\nuti bajerska höglandet väckt bland talrika åskådare af alla\nsamhällsklasser. Detta passionsspel, hvilket sedan 1633, endast\nmed färre afbrott blifvit uppfördt hvarje tionde år, gafs sednast\ni fjol. Under spelåren 1830, 1840 och 1850 räknade man på hvarje\nspektakeldag (sistnämnde år tolf till antalet) fem à sextusen\nåskådare. De spelande, alla Oberammergauare, voro tre à fyrahundra,\nfrån dibarnet till åttioåringen. För ändamålet har man inrättat en\nsommartheater, emedan det är under sommarmånaderna och då mest på\nsöndagar, dessa representationer förefalla. Askådarenas bänkar,\nutan ryggstöd, höja sig amfitheatraliskt öfver hvarandra under bar\nhimmel, men omgifna af ett brädskrank. Den sceniska inrättningen\nmed rideau, kulisser, särskilda rum och gator m.m. är sinnrikt\nuttänkt. -- Den ursprungliga texten är 1811 omarbetad. Härigenomhafva\ndjefvulen med sitt anhang, de personifierade synderna och döden\nförsvunnit. Ingen narr eller såkallad lustig person förekommer. Men\nehuru stycket sålunda är moderniseradt, återstår dock tillräckligt\nför att gifva detta skådespel en äkta medeltidskarakter. Rimmade\nsångstycken afsjungas emellan särskilda scener af choren, af folket\nkallad skyddsandarne, hvilka dessutom inledningsvis framställa i\ntableauz vivants gammaltestamentliga förebilder till den evangeliska\nhistorien. Det gamla testamentets rika innehåll indrages i\nevangelierna för att härigenom uti stundom nog vågade och sökta\nparalleler visa huru allt hänvisar på återlösningsverket. Den sceniska\nframställningen af passions-historien, som begynner med Hosiannah\nvid Kristi högtidliga intåg till Jerusalem, upptager i biblisk\nordningsföljd de förnämsta momenterna af densamma samt afslutas,\nemedan himmelsfärden, af brist på erforderligt maschineri, icke kunde\nvisas, med en tableau, föreställande Frälsaren i triumf, omgifven\naf sina trogna bekännare i tillbedjan. Det hela har gjort ett djupt\nintryck på den talrika församlingen.[209]\n\nDet komiska elementet gick i arf från medeltida-mysterierna till\nlikartade dramatiska alster i nyare tider. Djefvulen, som uti de\nförra parade begreppet af det förskräckliga och det löjliga, var\näfven i de sednare en i ordets egentliga bemärkelse förskräckligt\nlöjlig figur. Han uppträdde på scenen vanligen åtföljd af flera\nandra afgrundsandar. Också synes deras antal hafva varit alldeles\ngodtyckligt. Så finnes det uti företalet till en dramatisk\nbearbetning af parabeln om rike mannen och Lasarus, från 16\nseklet, visserligen sagdt att \"sechs scheusliche Teufel\" skulle\nuppträda, men tillägget: \"allhier mag man auch wohl noch mer Teufel\nverordnen\",[210] bevisar nogsamt att man icke just så noga brydde sig\nom antalet. Äfven Döden, personifierad, spelar i de seduare\nmedeltidsdramerna en tragi-komisk rol.[211] Uti nyare dramer af\nreligiöst-moraliskt innehåll synes Döden ännu oftare med samma\nkarakter.[212] Men det är egentligen Narren som uti sistnämnde\nskådespel spelar den mest framstående komiska rol. Han förekommer\nredan i medeltideu, som förut blifvit nämndt, såsom hof- och\nfolknarr. Men först sednare afträder hin Onde, hvilken under tidernas\nlopp förvandlades till ett sceniskt bihang och slutligen alldeles\nförsvann från skådeplatsen, sin komiska hufvudrol åt narren, som i\nsjelfva verket var af större betydenhet än man vid första påseendet\nskulle föreställa sig. Utgången ur samhällets lägsta regioner, der\nde mägtiges förtryck herrskade, var han i en ständig opposition\nemot det bestående statsskicket, hvars invecklade förhållanden han\nväl icke mägtade fatta, men hvars svaga sidor och utväxter voro\ntillräckligt i ögonen fallande för att mana till tadel och anfall,\noch derföre af narren angrepos med plumpa stickord och gäckerier.\nFör öfrigt är anmärkningsvärdt, att, emedan tillfredsställandet af\nlifvets oundgängligaste materiela behof stod i det omedelbaraste\nsamband med den slafvande hopens existens, narren erhöll benämniug\nefter särskilda nationers älsklingsrätter. Så erhöllo italienarne\nsin Signor Maccaroni, engelsmännen sin Jack Pudding, fransmännen\nsin Jean Potage, tyskarne sin Hauswurst o.s.v. Genom allt detta\ninflätades i mysterierna och moraliteterna, ja någongång tillochmed i\nskolkomedierna ett komiskt intermezzo, som urartade till en verklig\npöbel-farce, hvars själ narren var. Åt denna dramatiska figur har\nendast Shakespeare gifvit en konstnärligt utbildad gestalt. Stundom\nsynes det dock hafva lyckats äfven för Calderon att i den komiska\npersonnagen inlägga en djupare betydelse genom att framställa\ndensamma såsom representant af den prosaiska verkligheten i motsats\ntill idealet, genom att göra Gracioso till hjeltens karikatyr. Men\nöfverhufvud nådde narren icke någon högre utbildning. Ju längre\ndet led, desto mer blef han en blott abstraktion, utan sammanhang\nmed handlingen, förvandlades slutligen till ett improviseradt\nfantasistycke, samt försvann såsom sådant från den dramatiska\nscenen.[213]\n\nLikasom medeltidens mysterier hade uti sig upptagit hvarochen\ndå existerande dramatisk art, så att en strängt karakteristisk\nåtskillnad emellan mysterier, moraliteter och farcer vid detta\ntidehvarfs utgång icke kan uppdragas, så erhöllo äfven den nyare\ntidens moraliteter ett allt omfattande innehåll. Väl uppfördes ännu\nunder loppet af det sextonde seklet talrika bibeldramer i många\neuropeiska länder, ja tillochmed sednare förekomma dylika här och\nder; men behandlingen af det religiösa ämnet hade blifvit en annan\nän den ursprungliga. En ofta dogmatisk och polemisk rigtning gaf\nmysterierna under reformationstidehvarfvet en förändrad karakter.\nMoraliteterna -- förnämligast de som innehöllo bibliskt stoff, --\nhvilka redan från början hade en dualistisk tendens, voro egnade\natt i dramatiskt hänseende yttrycka denna nya religiösa rigtning.\nOch äfven de moraliteter som rörde sig inom det allmänt sedligas\nområde, äfvensom de hvilka med förkärlek behandlade konflikterna\ninom det medborgerliga sambällslifvet, skärskådade allt detta ur en\nreligiöst-moralisk synpunkt. Också inskärptes den praktiska moralen\nicke mindre uti de långa, i predikostil hållna prologerna, än i\nsjelfva styckena och epilogerna. Dessa skådespel erhöllo härigenom,\nsynnerligen i de protestantiska länderna, en mycket didaktisk\nnatur. Ehuru den allegoriska formen, hvilken de allt fortfarande\nföreträdesvis bibehöllo, icke mägtade gifva nog lif och rörelse åt\nde färglösa gestalter, de framställde på scenen, fortlefde dessa\ndramer emellertid på skådeplatsen under hela det sextonde seklet.\nOckså voro de icke utan inflytande på åtskilliga romantiska skådespel\noch historiska dramer, ty dessa innehålla i mängd elementer från\nmoraliteterne. Och ännu i det sjuttonde seklet hade dessa skådespel\nicke upphört. Så äro t.ex. Calderons allegoriska autos sacramentales\nicke blott i formelt hänseende, utan äfven till sitt inre väsende,\nförnämligast moraliteter.[214]\n\nHvad i det föregående blifvit sagdt om det burleskt-komiska\nmellanspelet, narren m.m. i mysterierna, gäller äfven moraliteterne.\n\nI det föregående hafva vi sökt gifva en bild af medeltidens skådespel\nsamt af de derur i nyare tider omedelbart utgångna dramatiska\nalstren. Emedan den skandinaviska, och synnerligen den svenska,\ndramatiken under nämnda epoker närmast ansluter sig till vårt\nspeciela ämne, hafva vi ända hittills uppskjutit att beröra Danmarks\noch Sveriges skådespel, för att härigenom bereda den naturligaste\nöfvergång till sagde ämne.\n\nDanmarks skådespelsväsende under medeltiden är nästan alldeles\nokändt. Men emedan mysterierna i grannlandet Tyskland voro mycket\ngamla, och detta lands dramatik isynnerhet utöfvat inflytande på de\näldsta danska dramaturgerne, kan man väl antaga såsom helt säkert\natt andliga skådespel blifvit uppförda i Danmark redan långt före\nkonung Hans' regeringstid, ehuru de första kända representationerna\naf \"komedier\" -- den vanligaste benämningen för skådespel i allmänhet\npå femton- och sexton hundratalet -- skedde först år 1501. Dessa,\nsistnämnde år, af skolelever uppförda komedier voro sannolikt\n\"Efterligninger af Mysterierne\".[215] Under reformationstidehvarfvet\nsynes theatern i Danmark på samma sätt som i andra protestantiska\nländer blifvit använd till utbredande och befästande af kyrkoläran.\nOckså gåfvos skådespel ofta i sjelfva kyrkorna. Detta skedde ännu i\nsjuttonde seklet, såsom t.ex. 1635 i domkyrkan i Sleswig och 1690 uti\ndomkyrkan i Bergen, på hvilket sistnämnda ställe passionshistorien\noch andra bibliska historier blefvo dramatiskt framställda af\nkathedralskolans elever.[216] Ämnen till dessa i Danmark mycket\nomtyckta skolkomedier, hvilka, liksom i Tyskland, ursprungligen voro\naffattade på latin, samt äfven sednare, efter det modersmålet begynt\nanvändas, ofta förekommo på förstnämnda språk, valdes dels ur bibeln\ndels ur den grekiska och romerska antiken. Men äfven bibeldramerna\nblefvo utstofferade med många klassiska zirater, mest ur\nmythologin.[217] Skoleleverne torde företrädesvis hafva uppfört\nskådespel på danska, under det studenterne, hvilka år 1574 befinnas\nblifvit ålagde att på sina konventer uppföra Terentii komedier, \"holdt\nsig til Latinen, rimeligtviis forde de ikke ansaae det för Provectiores\nanstaendigt at producere sig i Landets Tungemaal.\" Men om ock\nstudenterne jemförelsevis oftare än skolans lärjungar begagnade\nromarespråket till dramatiska representationer, synas likväl äfven\nde sednare kunnat med stor ledighet uttrycka sig på latin, då de\nuppförde skolkomedier på detta språk. En latinsk komedi af denna art,\n\"Susanna\" uppfördes 1574 af skolan i Viborg \"der havde den AEre,\niblandt Tilskuerne at have Kongen selv, som fandt sig saa synderlig\ntilfreds med Udførelsen, at han til Skolen forærede 20 Læster korn\ntil 30 Disciples Underhold.\" En sednare representation af \"Susanna\"\nägde rum vid en fest med anledning af Christian den fjerdes födelse,\n1577. Då blefvo \"den anden Dag nogle af de Høilærde (Professorerne\nved Kjøbenhavns Universitet) med deres Studentere opfordrede til\n(paa Kjøbenhavns Slot i Gaarden) at lade see en Comedie, som dennem\nvar bleven befalet at agere, og blev den Historie om Susannæ\nUskyldighed antagen og yudeligen ageret; Siden blev og en mærkelig\nmoriansk Daaredands anstiftet. Om Tirsdageftermiddag bleve atter de\ntilforordnede Høilærde igjen opkaldede og legede den mærkelige Seir,\nsom Kong David haver indlagt sig over den mægtige Kæmpe og Philister\nGoliath; derefter blev ogsaa bestilt en mærkelig Pygmeers Kamp med\nTranerne\".[218]\n\nIbland de ganska talrika danska skolkomedierna, hvilke ända till\nsednare hälften af det sjuttonde århundradet allmänt omhuldades af\npublikens ynnest och utgjorde en hufvudsaklig förlustelse vid de\nförnämas fester, synnerligen vid bröllop, förekomma äfven några\nmoraliteter. En sådan var t.ex. i sednare hälften af sextonde seklet\n\"Kortvending\" med allegoriska personer. Efter enhvar af dess tre\nakter följde sång och dans.\n\nEn religiös grundton synes genomgå denna dram, att döma af slutorden\nuti epilogen:\n\n    \"Thy wille wy alle gladelig quede,\n    Oc Bede gud alle ssammen,\n    Att handtt will giffue oss hymmerigs glede;\n    Ther till siger alle Amen!\"\n\nEn annan moralitet, \"de Mundo et Paupere\" som uppfördes i början\npå sjuttonde seklet, skall, enligt Rahbek, hafva någon likhet med\nden af oss förut omnämnda franska moraliteten \"Bien-advisé et\nMal-advisé\".[219]\n\nÄfven uti de danska mysterierna från nyare tider, hvilka i likhet med\nandra länders religiösa skådespel, under reformationstidehvarfvet och\nsednare, nästan uteslutande tyckas behandlat bibliska ämnen ur gamla\ntestamentet, saknas icke burlesk-komiska elementer. Så uppträder\nuti \"Kong Salomons Hylding\", som uppfördes inför det kungliga huset\nvid Christian den fjerdes hyllning 1584, utom en djefvul, hvars\nrol troligen här såsom annorstädes hade en komisk anstrykning, en\nhofnarr, benämnd Krage, med ett ofta groft och plumpt skämt. En annan\nnarr, Brynke, utöser en lång rad plumpa skällsord i \"den gudfrygtige\nTobiæ Giftefærd\", uppförd 1635 vid ett förnämt bröllop, hvilket\nChristian IV behedrade med sin närvaro.[220] Men emedan dessa råa\nutvexter i bibeldramerna, utan allt sammanhang med handlingen, redan\nförut blifvit skärskådade, torde en vidare utläggning häraf vara\nobehöfiig. -- Att farcer, liknande de tyska fastlagsspelen, också i\nDanmark förekommit, torde kunna antagas, emedan \"Fastelavnsløben\"\nvar de danske studenterne förbjudet.[221] Men sådana farcer voro\nsannolikt mest alla improviserade.\n\nDe danska skolkomedierna, hvilka till största delen lära varit\nöfversättningar eller bearbetningar af tyska mönster, voro en slags\nsammanblandning af mysterier och moraliteter samt mångfaldiga från\nden klassiska lärdomens rustkammare för särskilda tillfällen anbragta\ntillbehör. Om dessa på rimmad vers, med oregelbundet omvexlande\noutbildade trochæer, jamber, anapæster och daktyler, affattade\ndramer yttrar sig Överskon sannt och träffande med följande ord,\nhvarmed vi kunna afsluta skolkomediernas karakteristik: \"Deres Kjærne\nvar i Almindelighed lange Taler, hvori Personerne mere beskreve\nend udtrykte deres Følelser og derhos lode sig det være vigtigt\nat fremkomme med saa mange Allusioner, Lærdomme og Sententser,\nsom Författaren havde kunnet finde paa. Fablen var yderst simpel,\nog Savnet af Handling søgtes ofte erstattet ved Sange, Dandse\nog langstrakte, i Comedien aldeles vilkaarligt indlagte platte\nEpisoder, som undertiden gik over til at blive egne Smaastykker,\nder sønderlemmedes og fortsattes paa hvilket Sted Författaren\nansaae det godt at give Tilskuerne nogen Afvexling. I de senere\nStykker maatte Narren ikke savnes, men han stod ikke i mindste\nForbindelse med Handlingen, hvorimod han ikke sjelden brugtes, som\nde Gamles Chor, til at fremsætte Reflexioner over Personernes Ord\nog Foretagender. Fro Mysterierne beholdt endeel af Skolestykkerne,\nuagtet Reformationen, lige til deres Undergang mange Træk, som\nlevende erindrede om Catholicismen\".[222]\n\nDen svenska medeltidsdramatiken är, liksom den danska, insvept\ni mörker. Men tillvaron af skådespel i Sverige, under nämnda\ntidskifte, kan derföre icke bestridas. Väl är det sannt, att en\nlyrisk stämning är förherrskande hos den svenska nationen. Men om\nock svensken, hängifven åt en lyriskt-subjektiv innerlighet, med en\nansats af didaktik, är \"en monologisk natur\", som \"mera discurerar\nän samtalar\",[223] samt derföre äfven i diktens verld icke utan\nsvårighet frambringar en dialog med utpräglad karaktersteckning;\nsaknar han likväl icke ursprungliga dramatiska anlag. Också har\nredan den skandinaviska mythen en afgjord dramatisk karakter.[224]\nÄfven de svenska folkvisorna, dessa omedelbara utgjutelser\naf det nationela medvetandets allmänna innehåll, hafva stundom ett\ndramatiskt skaplynne, tillochmed dialogiserad uppställning.[225]\nMen detta gäller i högre grad om de svenska folklekarna, hvilka äro\nän endast mimiska och symboliska, än härjemte i dialog uttryckande\nnågon konstlöst enkel handling från hvardagslifvets sfer, samt ofta\nåtföljda af sång och dans.[226] På folkfester ända från uråldriga\ntider, såsom den första maj, midsommarsdagen, jultiden o.s.v.,\nplägade man roa sig med sceniska lekar och danser.[227] Och ännu\ni våra dagar fortlefva dessa lekar och ringdanser, förnämligast\njultiden, till en del äfven i vårt land. Med allt detta hafva vi\nendast velat antyda, att det svenska folket, i likhet med öfriga\nnationer, icke kunnat vara i saknad af skådespel under medeltiden.\nAtt i sådant hänseende den andeliga dramatiken då äfven i Sverige\nhufvudsakligen blifvit bearbetad, framgår ur det vi förut varit i\ntillfälle att utlägga, ehuru blott ytterst få fragmenter af likartade\nskådespel från denna tid i sistnämnda land förefinnas. Ett sådant\nsynes vara ett samtal om Kristi korsfästelse mellan en bedjande\nkristen och jungfru Maria, der det långa svar, \"Bedjaren\" ger åt \"Vår\nFru\", är utmärkt af en rörande skönhet och, såsom Wieselgren säger,\n\"eger ett natursannare pathos än moderskänslans uttryck i många nya\ndramatiska försök.\" Såsom ett annat dylikt torde man kunna anse\n\"Trætte imellum Jesum af Nazareth och Belial.\" \"Jesus nederfor till\nhelvete med en hvit fana och rödt kors; Patriarcherne börja ropa,\ndå han nalkas, att han ville förlossa dem ur förborgen. Emellertid\nförordnar Herren en domstol, som först med sin dom kunde visa att\nnåden vore rättvis. Kring domarbordet ser man nu, hvad man väntat,\nMoses, Salomon, Joseph o.a. men helt oväntadt insänder vördnaden\nför klassikens mästerverk äfven en Virgilius, en Aristoteles, en\nHippokrates. Men desse jäfvar Satan.\" Möjligen kan ock hit räknas:\n\"Aff huru kroppin och själen thrätte.\" Detta \"samtal emellan en\nkropp och själ i helvete\" är, enligt Hammarsköld, \"till sitt innehåll\nen moraliserande vision, enligt den tidens smak, i hvilken man mycket\nigenkänner af andan i la Divina Comedia, ehurn naturligtvis detta\nlilla stycke ej uthärdar någon jemförelse med Dantes stora, himmel\noch helvete omfattande, mästerstycke\".[228]\n\nDen poetiska medeltidens bisarra, fantastiska skapelser i litteratur\noch konst förbleknade och bortdogo efterhand, isynnerhet i\nprotestantiska länder, under inflytelsen af den strängt dogmatiska\noch kärft polemiska begreppsutveckling, reformationen framkallade.\nFör den didaktiskt-moraliserande rigtning, som nu inträdde, måste\nden uppsluppna fantasins ystra lekar flykta. Men ehuru af denna\norsak en vresig stämning emot vitterheten öfverhufvud var märkbar,\nbegagnade likväl äfven reformationens befordrare och vänner den\ndramatiska dikten såsom ett verksamt medel till den renade lärans\nbelastande och utbredande. Utom Luther, hvilken, såsom vi hafva sett,\nfri från all trångbröstad ensidighet, gaf den dramatiska konsten\ndess berättigande, var äfven den svenske reformatorn Olaus Petri\nöfvertygad om nyttan af skådespel, naturligtvis förutsatt att den\nkristna religionens och moralens läror uti desamma icke oskärades,\nutan tvertom rent och klart framställdes. Ett interessant bevis\nhärpå bibringar sistnämnde utmärkte man uti företalet till sin _Tobie\nComedia_, det första med säkerhet kända och tryckta dramatiska verk på\nsvenska.[229] Emedan man härjemte ur detta företal erhåller upplysande\nantydningar om tillvaron af en äldre svensk dramatik, tveka vi icke att\nafskrifva följande längre utdrag af detsamma: \"Lika mycket, hvad man\nfår veta Guds vilja, under enfaldig ord eller konsteliga dikter, all\nthen tid thet är ju Guds vilje som vi få veta... Och såsom man seer\nskeedt wara när Gudz almogha, så seer man ock wara skeedt ibland\nförståndigha Heedningar, att lärde män som mera haffua besinnat\nhwadh godha sedher och itt ärligit liffuerne kraffdt haffuer, än\nthen menighe man, the haffua brukat mong sett, ther the haffua lätit\nthen menighe hopen förstå medh, hwadh rett eller orett giordt war,\nSomlighe brukadhe slätt och enfaldigh ord och taal ther til, Somlighe\nwijsor, ordspråk, och mongahanda Poetiska dichter, för them ther\nhahde lust til, Somlighe brukadhe Spel eller Comedier och Tragedier\npå vppenbara spelplatzer eller skodoplatzer, på thet at the som\nlust hadhe til at se vppå huru the som spelet driffuo, hadhe (vnder\nfremmande klädhebonat) vnderligha åthäffuor, skulle ock ther bredho\nwidh någhot lära thet them nyttigt wore, antingen at göra eller låta,\nSå at hwar och en fick ju någhor rettelse vnder thet sett som han\nhahde lust til. Thet samma haffua ock wåre förfähder brukat så här j\nlandet som j annor land, sedhan Christendomen hijt kom, medh vijsor,\nrijm och Comedier om helgha män, som föregafiz til godh exempel, om\ntbe ellies hadhe altijdh så rett drabbat sanningen, som the thersådana\ndichtadhe, synas haffua hafft meningen godh, Så haffuer man nu\nhär utsatt på rijm i Comedie wijs, för them som ther haffua lust til,\nTobie Historie\" etc.[230]\n\nMan finner af ofvan anförda företal att andeliga skådespel äfven i\nSverige under medeltiden verkligen ägt rum.[231] Och att desamma\nockså derstädes liksom i andra länder haft ett lithurgiskt ursprung,\nframstår såsom en naturlig följd af det som förut blifvit sagdt\nom det kristna dramata upprinnelse. Också hade den påfliga kulten\nöfverallt såsom Wieselgren säger, ett \"theatraliskt väsende\".[232]\nUnder reformationstiden var den intellektuela verksamheten i\nSverige med afgjordt företräde vänd åt det andeliga hållet, och\ndetta förnämligast i polemisk-dogmatisk rigtning. Hvad den svenska\ndramatiska litteraturen under detta tidskifte vidkommer, känner man,\nefter Tobiæ Comedia, från sednare hälften af femtonhundratalet\nendast följande trenne skådespel, alla i handskrift: _Comoedia\nStudiosorum, Holofernis och Juditz Historia samt De Creatione Mundi\neller Om Meniskiones Skapelse och hennes Fall_.[233] Men ehuru så\nfå spår af dramatiska kompositioner qvarstå från denna tid, har\nderas antal likväl sannolikt varit vida större. Från det följande\nårhundradet förefinnas talrikare så väl andliga som verldsliga\nskådespel.[234]\n\nPå sextonhundratalet hafva, så vidt vi kunnat finna, följande\nskådespel, af andeligt innehåll, blifvit tryckta dels i Sverige dels\ni Finland, samt troligen alla uppförda: _Josephi Historia_ och\n_Konnungh Dawidhz Historia_, begge sannolikt af Thomas Petri\nGevaliensis;[235] _En lijten andelig Tragoedia om the 3 vijsa Män_,\naf Olffsson; _Salutaris Jesu Christi Nativitas_, af Pachius, på tyska,\n(spelt inför Drottning Christina); _Acta et Martyria Apostolorum. Thet\när Een Tragico-Comoedia om Apostlarnes gärningar och jämmerliga\nmarteringar_, af Brask; _Itt gudeligit Samtaal eller andelig\nProsopopoeiae Dicht, aff then helige Bernhardo Componerat, verterat och\npå Rijm affsatt aff Josepho Chaerbero; Genesis Aetherea eller Jesu\nChristi Födelse_, af Kolmodin, uppfördt i Åbo år 1659, _Rebecca_, en ny\noch andelig Comoedia, af Beronins; samt slutligen _Thet Himmelske\nConsistorium tilhoopa kallat, för våra förste Föräldrars ynkeliga\naffall skull: vthi een lijten Skohle öfning och Comoedia medh någre\nSkohle-gåssar, närwarande Höge sampt Lägre Ståndz-Personer, uppå\nWijborghs Slott repräsenteradh och förestält Anno 1674_; af\nCarstenius.[236] I det sjuttonde seklet uppfördes äfven skådespel på\nlatin. Och under sednare hälften af detta århundrade synes man\nisynnerhet i Åbo bafva interesserat sig för sådana dramatiska\nrepresentationer, af andligt innehåll, enligt Wieselgrens ord: \"På\nlatinska andliga komedier skaffade man sig bättre tillgång i Åbo genom\natt 1670 upplägga, utur 'Corn. Schonæi Terentius Christianus s.\nComoediae sacrae': _Comoed. Dyscoli, Josephus, Pentecoste, Triumphus\nChristi, Daniel_\".[237] Slutligen bör tilläggas att några skådespel af\nreligiöst innehåll finnas i handskrift, såsom t.ex. _Judas Redivivus,\nthet är en christelig Tragico-Comoedia_ -- enligt Rydqvist (a st., s.\n235) den utmärktaste och friast behandlade af alla här ofvan nämnda\nreligiösa dramer på svenska, innehållande några äkta tragiska\nbeståndsdelar --;[238] _Christianus Redivivus eller Christtrognas\nDygdespegel, i en lustig comoedia författat_, af Lundius; samt\n_Josephus venditus, en svensk comoedia_, af Brask.[239]\n\nDessa religiöst-moraliska skådespel äro till innehållet\nöfverensstämmaude med andra kristna länders mysterier, sådana\nde framstå efter medeltidens utgång. De bibliska dramerna följa\nöfverhufvud troget bibeltexten.[240] Men någongång tilläggas dock\nsaker som äro alldeles fremmande för den tid och de personer, dramen\nbehandlar. Huru sällsamt låter det t.ex. icke att få höra den man,\nJosef möter, då han på sin faders befallning utgått för att uppsöka\nsina bröder i Sichern, sjunga en svensk folkvisa, der Frälsarens namn\nförekommer:\n\nJoseph.\n\n    Käre Fadher iagh gåår nu åstadh,\n    Och wil beställat, som tu migh badh.\n\n_Hic errat in solitudine_, Och honom möter een bondbe.\n\n    Min käre Wen, höör migh itt ordh,\n    Wijss migh rätte wäghen til min Fadhers hiordh.\n\nRostiens.\n\n    Thenna wäghen skal tw rätt framgåå,\n    Ingen annan wägh tu pass vppå.\n\nJoseph.\n\n    Faar wäl min wen, iagh tackar tigh,\n    At tu rättan wägh, wijste migh.\n\nRusticus.\n\n    Faar och tu wäl min wen så from,\n      Rätt nu han på wäghen kom.\n    Ty gåår iagh min koss j fagre wädher,\n      Så gladeligb iagh een wijsa quädher.\n    _Duffuan sitter på Lilie quist, gudh rådhe,\n      Hon siunger så fagert om Jesu Christ\n    Men Gudh giffue oss sina nådher_.[241]\n\nNågon dramatisk enhet söker man förgäfves i dessa skådespel. Så\nfinner man t.ex. uti Josepbi Historia omedelbart efter Jakobs\nvälönskningar för sina söners förnyade resa till Egypten Ruben\nsamtala med Josef och adressera till honom följande ord:\n\nRuben.\n\n    Hell wari tigh tu Förste godh,\n    Gudh giffue tigh altijdh itt frit modh.\n\nJoseph.\n\n    I ähre nu alle komne igen,\n      Löp min drengh och waar ey seen.\n    Lät maat tilpynta, lät all tingh wara rede,\n      Och lätt duken på bordhet bredhes.\n    Leffuer edher gamble Fadher än,\n      Heller hwadh seije j fremmande Män,\n    Ähr thetta Benjamin eder yngste broder,\n      Som haffuer födt Josephs Modher?\n\n_Här skijndar han sig från them för gråt skull_.\n\nRuben.\n\n    Ja, nådighe Herre, wår Fadher måår wäll,\n    Han önskadhe E. N. wara hell och säll. o.s.v.[242]\n\nIbland de anförda svenska skådespelen stå, enligt Rydqvist,\n\"Prosopopoeiae Dicht\" och \"Thet Himmelske Consistorium\" på\ngränsen mellan mysterier och moraliter.[243] Och i sjelfva\nverket utmärker redan sjelfva titeln på det förstnämnda stycket,\nhvars innehåll vi föröfrigt icke känne, att pjesen är en religiös\nmoralitet. Ty berörde titel lyder sålunda: \"Itt gudeligit Samtaal\neller andelig Prosopopoeiæ Dicht, vthi hvilken the Gudhomlighe\nEgenskaperne, Rättfärdigbeten, Sanningen, Barmhertigheten, Fridhen\noch Allvijsheten, med Gudh Alzvoldigh, om Menniskiones Fall och\nVprättelse, vthi Discours-vijs anförde blifva\".[244]\n\nTill samma art af skådespel hör äfven det ofvan nämnda i Finland\nuppförda \"Himmelske Consistorium.\" Dess innehåll, som för oss har\nett inhemskt intresse, är i korthet följande. Adam och Eva beklaga\nsig öfver syndafallet. Den sednare, som nu för sent önskar att hon\n\"hade smakat något annat i ställe för detta förbannade äplet\",\nmenar att Adam icke hade bort tillstädja henne en sådan dårskap,\neller åtminstone icke sjelf följa exemplet. Men härtill svarar Adam\nhelt artigt: \"Mitt eendaste Hjerta! skulle iagh så grymm och afwogh\nstella migh emoot tigh, som så mången kärleks glädje och lust i\ntigh altijd funnit hafwer, at iagh tigh i någor måtto mootsträfwa\nskolie. Håller du migb tå _för een beest_ eller omeniskligh, at iagh\ntiu kärleek wärt umgänge icke lijda och efterfölia måtte.\" Gud\nFader, efter att i en lång monolog hafva ådagalagt menniskornas\notacksamhet och brottslighet, sammankallar af medömkan öfver de\nfallna sitt Consistorium, sina _Himmelske Möör_, på det att han, såsom\norden lyda, \"förnimma må hvad står til görande\", samt presiderar uti\nandra akten i rådet, med Freden, Nåden, Mildheten, Långmodigheten m.fl.\ntill venster om sig, och till höger Rättfärdigheten, Strängheten,\nStadigheten, Heligheten och Sanningen. Consistorium uppmanas att\nyttra sina åsigter om \"desse ynckelige persohner, som för wåra ögon\nståå\", Adam och Eva, hvilka under rådplägningen äro tillstädes\näfven som Mensklige slechtets eländighet, deras advokat, samt\nLucifer, deras anklagare. Freden talar till menniskornas förmån.\nMed henne instämmer Enigheten. Men derföre får den sistnämnda en\nskarp tillrättavisning af Rättfärdigheten, som frågar henne om hon\när _klok eller nöchter_. Rättfärdigheten och Strängheten yrka på hårdt\nansvar, hvilket naturligtvis också Lucifer tillstyrker. Vänligheten\nvill ännu lägga sig ut för menniskornas sak, men blir snäst af\nLucifer med orden: \"Tig du näsvisa qvinna, war tyst tu owettige\noch krysta läpparna tilsamman.\" I tredje aktens början instörtar\nLucifer med tjenare för att basta och binda Adam och Eva, sägande:\n\"Jo, jo! mina trognaste camrater! Tager Cerberi kädjor, glömmer\nintet Handklofvarna. Slår, binder, sargar, skonar intet.\" Under det\nbefallningen verkställes, heter det om Consistoriales: Dessemellan\nsucka samptelige Himmelens Möör. Men Nåden förhindrar menniskoparets\nbortsläpande, med en sång, hvars första strof begynnes med orden:\n\"Lät bli, lät bli, tu arge skalker, Tag bort tiu näbb tu glupig\nfalker.\" Adams och Evas sak utföres allt fortfarande pro et contra.\nDen för menniskorna bönfallande Mildheten yttrar bland annat: _Ack!\nkäre, lät migh icke fåå repuls!_ Rättfärdigheten, häröfver förgrymmad,\när obevekligt sträng, och vill att man \"gäntzligen\" skall \"vräka och\nupphäfva\" Freden och Mildheten. Med henne förena sig Stadigheten och\nHeligheten. Lucifer \"_gillar theras tahl_\", sägande: \"Herr Domare,\ndesse hafva icke så galit dömbt. _Eija förty, o mine käre, krapser them\ni ett huj härifrån med eder_.\" Men då Långmodigheten, Sachtmodigheten,\nAlsmechtigheten, Godheten och Mensklige Slechtets Eländighet med\nkraft tala för menniskornas förskoning, samt äfven Änglarnes Chor\ninstämmer i förbön för desamma, bevekes slutligen Fadren att säga\ntill Lucifer: \"Tag bort tin band, tu förbannade, och gack bort til\ndit herberge: ännu är menniskjan tig icke tildömbd.\" I fjerde akten\nfortsättes Consistorii öfverläggning med all ifver. Äfven dogmatiska\nbevisningsgrunder användas. Och då ändtligen menniskornas sak börjar\nljusna, \"_begynna Adam och Eva se gladlynt ut; men deremot taga\ndjeflarna på rasa_.\" Slutligen håller Visheten ett tal, hvaruti hon\ndogmatiskt bevisar, att menniskornas Frälsare måste vara både Gud\noch menniska. Consistoriales förundrade öfver detta tal, \"foga sina\nhufvuden tilhopa.\" Uti fortsättningen af talet framställer Visheten\nförslaget om Guds Sons menniskoblifvande, samt förenar sig med hela\nden venstra sidan af rådsförsamligen uti en bön härom, på vers, till\nSonen. Han, som härpå uppstiger, förklarar sig villig att blifva\nett försoningsoffer för menniskornas synder, samt erhåller Fadrens\nsamtycke till återlösningsverkets utförande. Sedan härefter de\nsystrar som framför andra gynnat de fallna dödliga, hade på latin\nafsjungit _ära vare Gud i höjdene_, tillslutes skådeplatsen. Dock visa\nsig ännu \"i öpningen\" Adam och Eva, yttrande sin tacksamhet samt\ninstämmande i psalmen: _O Jesu Christ som mandom tog_.[245]\n\nDetta allegoriska stycke, som lifligt erinrar om de gamla\nmedeltidsmysterierna, uti hvilka, såsom vi hafva sett, Guds egenskaper\nlikaledes framställas personifierade, har äfven ett mellanspel,\ninflätadt i de skilda akterna. Detta mellanspel är delvis lånadt ur\nStjernhjelms ballet _Then fångne Cupido_. Cupido, Venus och Diana med\nsina Nympher, Pallas, Aesculapius, två Satyrer, drengen Doris, samt\nherdarne Tityräs och Melibäus uppträda häruti på scenen.[246]\n\nAtt icke heller de svenska mysterierna och moraliteterna sakna\ngroteskt-komiska partier, ses af ofvanstående på sina ställen nog\ngrofkorniga dramatiska komposition. Men öfverhufvud öfverträffa\ndock Nordens religiösa och moraliska skådespel i sedligt allvar\ndet mellersta och synnerligen det södra Europas. Det nordiska\nfolklynnet var för mycket inåtvändt, för att kunna känna en hjertlig\nlust och fröjd vid sådana dramatiska bouffonnerier, som förtjuste\nde sydligare, lättrörligare nationerna. Derföre forekomma ock\ndylika afarter blott sparsamt i de svenska dramerna af religiöst\ninnehåll. Stundom saknas det komiska elementet helt och hållet,\nsåsom t.ex. i Josephi Historia. Naturligtvis orenades de katholska\nandeliga medeltidsskådespelen i Sverige mera än de protestantiska\naf burleska tillsatser. Då Olaus Petri uti företalet till sin Tobiæ\nComoedia säger om föregående svenska dramatiska skribenter: \"Om\nthe ellies hadhe altijdh så rett drabbat sanningen\", torde han\nhärmed närmast hafva åsyftat inblandningen af profana, det heliga\nsårande föremål i de andliga dramerna.[247] Men helt och hållet utan\nsådana andakten störande utväxter voro dessa skådespel icke heller\nefter reformationens införande i Sverige. Härpå lemnar det förut\nanförda bevis. Och vi kunna tillägga följande exempel. Uti Olffssons\n\"Tragoedia om the tree wisa Män\" förekomma, efter första aktens slut,\ndessa ord: \"1 medler tijdh figurers eller något annat kortt wijl\"\n(kurzweile); hvarmed afses, enligt Rydqvist, \"förmodligen skuggspel,\npantomim eller annat upptag\".[248] Att för öfrigt slika roligheter\nvanligen iörekommo i de verldsliga skådespelen, synes deraf, att\nsamteliga Messenii dramer voro försedda med en såkallad _lustig\nperson_.[249] Och kanske uppträdde, äfven uti andliga spel, narren i\nSverige, liksom annorstädes, med diverse improvisationer.\n\nBeträffande farcen, så är det i det föregående omnämndt, att\ngycklare, jemväl från utlandet, under medeltiden med framgång\nuppträdt i Sverige, och med all sannolikhet kan antagas, att\nderas prestationer der såsom annorstädes varit till största delen\nimproviserade. Må det ock äga sin riktighet, att, såsom Rydqvist\n(Skandia VII, 214) säger, Sverige, så vidt kändt är, icke \"haft\nnågon egentligen lokaliserad folkmask\", och att detta lands \"Dummer\nJöns, Jon Blund och andra personifikationer af vissa svagheter äro\nblotta abstraktioner, utan åskådlighet och dramatisk bestämdhet;\"\nså finnas likväl af både in- och utländske författare åtskilliga\nburleska varelser omtalade, hvilka i narrkostym i Sverige,\nännu på femton- och sextonhundratalet, uppträdde vid särskilda\ntillfällen såsom gycklare (Skandia VII. 206, 207). Dessa voro\nhof- eller folknarrar. Och härtill komma åtskilliga intyg från\nreformations-seklet, hvilka ovedersägligen ådagalägga tillvaron af\nen gammal folkförlustelse i meranämnda land, jemförlig med Tyskarnes\nfastlagsspel. Vi hafva förut omnämnt, att hvarjehanda maskeringar\nvoro vanliga vid dessa dramatiska lustbarheter. Så skedde äfven i\nSverige. Olaus Magnus säger, att man under de sex sista dagarne\nföre fastan plägade derstädes anställa maskrader, hvilka stundom\nvoro så ohöfviska, att de väckte allmän förargelse. Och att man\näfven vid den svenska karnavalen, liksom vid den tyska, tillåtit sig\nsatiriskt skämt och hån, framgår ur det begrepp, ordet \"Fastelagen\"\nfordom synes inneburit. Till närmare förklaring häraf bifogas några\nhistoriska upplysningar. Gustaf I tillstadde att man så skymfligen\nbehandlade Peder Sunnanväder och Mäster Knut, till straff för deras\nbrottslighet, att de \"bleffue införde i Stockholm genom Norra Port\nmedh en _Fastelagen_, them til Försmädelse, Hån och Spott, och wore\nklädde i gambla uthnötte och slarffuota Chorkåpor, åther affuoga\nsatte på suultna Hästar\", den förre \"medh en Halm Crona på Hoffuudet\noch ett Träswärd widh Sijdhon\", den sednare \"medh en Biskopz Hatt\naff Näffuer, och fölgde them en stoor hoop i Larffua klädher\"\n(maskerade personer), \"som ropade ti Folcket.\" Och när delinqventerne\nschavotterade, \"wordo monga Rijm them til stoor Spott ther upläsne\naff them, som i Larffua kläderne wore\".[250] Tegel berättar\näfvenledes, att Biskop Brask gjorde \"sigh sjelff til Fastelagen\",\nför att genom ett slikt gyckelspel roa Gustaf I, då denne konung var\nhans gäst i Linköping.[251] Äfven sjelfva konungen fruktade, såsom\ndet heter i Vesterås Recess 1527, \"att slige fastelagen företoges\nmed honom, som mz mongom androm skedt är\", samt ville hellre afstå\nsin spira \"enn att man skall tagha sig nogon ny _fastelagen_ för mz\nhonum\".[252] Ännu kan tilläggas, det Olaus Petri klagar, att af\ngudstjensten blifvit \"fögho better än en _fastelaghen_\".[253] Häraf\nsynes följa, att \"Fastelagen\", som ursprungligen utmärkte aftonen\noch natten före fastan, och sedermera i vidsträcktare mening hela\nkarnavalstiden, under tidernas lopp äfven särskildt betecknat\nhufvudpersonen i karnavalsmaskraderna samt slutligen ett hånfullt\ngäckeri i allmänhet.[254]\n\nReformationstidehvarfvet synes småningom hafva utrotat den gamla,\npå katholsk grund hvilande svenska farcen, hvars beskaffenhet\neljest är foga känd, emedan densamma veterligen icke hunnit att\nfrån improvisation träda i skrift.[255] -- Att för öfrigt farcen\nöfverallt blifvit modifierad efter skilda tiders och nationers\nskaplynne, samt ännu i dag fortlefver, behöfver en gång för alla\nblott antydas.\n\nLiksom de danska religiösa och moraliska skådespelen, voro äfven de\ndermed nära beslägtade svenska[256] enligt all sannolikhet till\ndet mesta skolkomedier, uppförda af djeknarne vid landets skolor\noch gymnasier. Från det sjuttonde seklets början fanns, såsom\nWieselgren (Sv. Sk. Litten III, 508) säger, \"en theater möjligtvis\ni hvarje schola.\" Men äfven vid rikets universiteter förehades\ndramatiska öfningar.[257] Så uppfördes t.ex. Messend \"Disa\" i\nUpsala af studenter år 1611.[258] Och Åbo Akademies sjelfva\ninvignings-högtidligheter afslötes, den 17 Juli 1640, med en under\nprofessor Wexionii inseende af studenterne uti högskolans auditorium\nsuperius uppförd \"Comoedia\", benämnd _Studentes_. Detta moraliska\nskådespel, som gafs under lifliga bifallsyttringar af de talrikt\nnärvarande åskådarne och åskådariunorna, afsåg det akademiska lifvet\nsamt föreställde \"huru somlige föräldrar visa sig mycket knappe att\nbestå penningar åt sina söner, hvilka då gemenligen blifva flitige;\nmen andre bestå dem allt hvad de åstunda, genom hvilken obetänksamma\nfrikostighet sönerne blifva försummelige, ohörsamma och förlorade:\nhuru somlige ynglingar slå sig till yppighet, spel och andra laster,\nsamt blifva förderfvade; men andre beflita sig om vetenskaper, dygd\noch Gudsfruktan, samt blifva berömlige och ypperlige män\".[259]\n\nSkolkomedierna (i ordets vidsträcktaste betydelse omfattande\näfven skådespelen vid universiteterna) förekomma väl, såsom förut\nblifvit sagdt, ännu under loppet af det adertonde seklet, men vid\nmedlet af det sjuttonde århundradet synas de upphört att omhuldas\nmed lika allmänt intresse som tiilförene. Åtminstone rigtades de\nhögre samsällsklassernas håg mot representationer af en helt annan\nart. Dessa voro de icke allenast i Italien, utan äfven i Spanien,\nFrankrike, Tyskland och annorstädes mycket omtyckta herdaspelen.\nEfter det trettioåriga krigets fasor älskade man att i diktens verld\nframtrolla ett Arkadien, der herdar och herdinnor i idyllisk\nfrid figurerade vid sidan af gudar och gudinnor. Äfven allegoriska\npersoner uppträdde. Musik, dans, präktiga kostymer och dekorationer\nvoro ett bihang till dessa vid hofven och förnäma privatfester\nvanliga representationer. Härtill kommo de så kallade _värdskaperna_\n-- ett slags hofmaskrader, hvarest furstliga värdar och värdinnor,\nför ställande brudföräldrar vid ett bondbröllop eller dylikt,\nuudfägnade sina gäster, tillhörande hofkretsen, men för tillfället\nutklädde till bönder o.s.v., -- samt balletter och operor.[260]\nLikartade dramatiska förlustelser infördes samtidigt äfven i Danmark\noch Sverige. Uti sistnämnda land utgaf Stjernhjelm, på flera språk,\nsina balletter -- \"ett slags uppränningar till operor\", uti hvilka\nmest klassiskt-mythologiska och allegoriska personer uppträdde --\nför den konst- och praktälskande drottning Christinas hoffester,\näfvensom _upptåg_, \"allegoriska representationer utan dans, med en\nblandning af vers och prosa.\" Äfven skådespel på italienska språket\ngåfvos vid Christinas hof.[261] Af ofvan nämnda orsaker begynte, vid\nsagde tid, de andliga ooh sedolärande skådespelen öfverallt småningom\naftyna. Men emedan den europeiska civilisationen rotfästades\njemförelseviv sent uti Norden, hade denna ock i sjelfva verket en\nlängre medeltid än det öfriga Europa. Derföre torde det icke sakna\nallt intresse, att se huru den från sistnämnda tidehvarf härstammande\ndramatiken hade gestaltat sig uti vårt undangömda fosterland då när\nmysterierna och moraliteterna öfverhufvud icke mera voro annat än ett\nsvagt genljud blott från den långt aflägsna bildningsperiod, ur hvars\nsköte de hade upprunnit. Men saken har härjemte ett ännu mera specielt\nintresse. Ty vi komma härigenom till den svensk-finska dramatikens\nvagga, då vi nu gå att skrifva om Finlands förste kände dramaturg.\n\n\n\n\nJakob Pehrsson Chronander.[262]\n\n\nFinlands litterära häfder återspegla troget det nationala armodet.\nDess vitterhet, vare sig på det ena eller det andra af landets tvenne\ntungomål, är i stånd att uppvisa så få utmärkta namn, att i forskarens\nögon äfven en ringare förmåga måste tillvinna sig åtminstone en relativ\nbetydenhet. Det torde derföre rätt väl kunna försvaras att bland\nFinlands minnesvärde män upptaga dess till tiden förste, ehuru till\nsnillet föga utmärkte dramatiske skald, utan afseende derpå att han\ntill börden var svensk. Ty mannens poetiska verksamhet inrymmes hel och\nhållen inom de år han tillbragte vid akademien i Åbo, och hans minne\nskulle för efterverlden äga ingen betydelse, vore det ej för några,\nunder hans ungdomslif vid Auras stränder företagna ströftåg inom\n\"sånggudinnornas\" område. Dessa vittra öfningar hafva förvärfvat honom\nett rum i alla svenska litteraturhistorier, ehuru dessa om hans öfriga\nvärf och lefnadsöden hafva mycket litet att förmäla. Icke heller har\ndet velat lyckas oss att vinna synnerlig upplysning om hans personliga\nförhållanden, oaktadt mycken härpå använd tid och möda, mera kanske än\nhela saken varit värd, ty de förhoppniugar, hvartill den unge skalden\noch vetenskapsidkaren i Åbo berättigade sin samtid, tyckas icke gått i\nfullbordan under hans sednare obemärkta embetsmannabana. Hvad vi om\nhans lefnad kunnat inhemta, består i följande:\n\nJacobus Petri Chronander var född i Vestergöthland. Hans föräldrar\näro obekanta, liksom hans födelseår, ehuru detta sannolikt kan\nutsättas till början af 1620-talet. Han begaf sig i sin ungdom till\nÅbo, der han inskrefs som student år 1643.[263] Här tycks han\nforvärfvat sig flere vänner och gynnare, deribland den på sin tid\nansedde professoren Mich.[264] Wexionius, hvilken ock, att döma af\nden \"Censura\" som i det följande skall anföras, synes haft ganska\nfördelaktiga tankar om Chronanders litterära förmåga. Tor hända\nhade han i främsta rummet sin dramatiska talang att tacka för det\natt han blifvit bemärkt äfven på samhällets höjder. För denna\nförmodan talar åtminstone den omständighet, att hans _Bele Snack_,\ndedicerad till riksrådet och presidenten i Abo Hofrätt Jöns Kurck\n\"till Laucko, Anoila, Kiulaholm och Klackeberg etc.\", samt dennes\nfru Christina Horn \"till Humblesund och Runagård etc.\", blifvit,\nenligt författarens egen utsago, tryckt på nyssnämnde förnäma\npersoners bekostnad samt tvenne gånger uppförd till firande af deras\nbröllopsfest. Med afseende barn, samt för öfrigt för att antyda\nrigtningen af hans i Åbo idkade studier, torde följande afskrift ur\ndedikationen här förtjena att införas, helst vi om hans personliga\nförhållanden under vistelsen i Finland, utom det förut sagda, inga\nandra underrättelser äga, än de meranämnde dedikation jemte en\nannan till hans vän Johannes Wassenius,[265] och ännu en dylik\ntill assessorn Petrus Vigelius, äfvensom åtskillige hans vänners\nlyckönskningsverser innehålla.[266] Chronander \"Tilskrijfwer och\nDedicerar Vndertienstligen\" sin _Comoedia_ Bele Snack till sin \"Nådige\nHerre och Gunstige Patron så ock Hans Nådes kärälskande Hws Frw\" på\nföljande sätt:\n\n\"Eders Nåde Wälb. Herre är Jagh icke ringa förorsakat\nVndertienstligen betacka, när Jagh rätteligen hoos mig öfwerlägger,\nthe Nådige och Höggunstige, vthaff E. N:dea medfödde Höghbeprijselige\nmildbeet, Jagb så wäl som månge andre Studerande Personer ehrfarit och\nrönt hafwer. I synnerheet kan, eller må jag icke forbij gåå den höga\nGunst aff E. N:de Mig wederfaren är, i thet mig såsom det berömliga\nStudii Juridici ringa Dyrckare, bleff för en tijd sedan, jempte mina\nStndia Academica effterlåtet E. N:des och thet Konglige Hoffrättz\nHöglofl. Collegii Högwijse taal, nyttige Discurser och skarpsinniga\nJndicia höra och bijwistas, och altså Theoriam med Praxi sammanfoga,\nhwilket Jagh med tacksampt Hierta bekänner, migh, vthi min ringa\nProgress, icke lijtet till Fordeel och fortsättiande warit. Nu såsom\nJagh ödmiukeligen altijd der hän hafwer trachtat och åtänckt, huru och\npå hwadh sätt E. N:de Jagh något Vnderdånigt tacksamheetz Tekn kunde\nsee låta, Föresatte jag mig til E. K:des gladelige och Högthijdelige\nBrölloppz-Fäst, med then Ädle och Wälborne Frw, Frw Christina Horn,\nbägges E. N:der til Ähra och ödmiuk Tienst, een ny Comoedia att\nsammansättia, och den sedan Agera låta, om sådan Materia, som med\nsielfwe tijdhen sigh bäst lämpar och beqwämer. Hafwer altså thetta\nmitt ringa Wärck vnder bägges E. N:ders' Kampn aff Trycket welat\nlåta vthgåå, deelss min skyldiga vnderdåniga Tienst at afläggia,\ndeels at Comoedien medh E. N:ders bekåstnadt är afftryckt, deels\noch, såsom förnämhligast är, E. N:ders hugneliga Heders-Dagh, med\ninnerligh Lyckönskan, Heder och Prydnadt at Celebrera. Bedher\naltså med Vndertienstligh tilförsicht ödmiukeligen, at thetta\nMitt ringa doch wälmeenta Wärck aff E. Nåde Nådigst vptagas, som\nthet Vnderdånigst offereras.\" Härefter nedkallar författaren den\nHögstes välsignelse till detta äktenskap, samt innesluter sig uti de\nhögförnäma makarnes \"beskydd\" och \"Waanlige höghbeprijslige Gunst och\nBenägenheet\" Här kan ock nämnas, att prologen till detta stycke är\ndedicerad till grefve Pehr Brahe och ofvannämnde riksråd Jöns Kurck.\n-- Synnerligen omhuldad tycks Chronander varit af assessorn i Åbo\nHofrätt Petrus Vigelius, adlad Ekenberg, som \"ansågs för en utmärkt\nlärd och skicklig man\".[267] Ty då Chronander tillegnade nyssnämnda\ndisputation \"Maecenati propensissimo ac _nutritio_ meo liberalissimo\",\nsåsom han benämner Vigelius, innebär detta, att han ansåg honom\nför sin verklige fosterfader. Så sparsamma dessa underrättelser om\nvår författares enskilda förhållanden än äro, ådagalägga de likväl\ntillräckligt, att han genom tacksamhetens och tillgifvenhetens band,\nunder sin vistelse i Finland, varit fästad vid åtskillige utmärkte\nmän.\n\nChronanders förnämste gynnare, Kurck, Wexionius (berömd på sin tid\näfven såsom rättslärd) och Vigelius, äfvensom hans förtrogne vän\nWassenius, voro alla jurister. Också var det åt rättsvetenskapen, han\negnade sin verksamhet och det med sådan framgång, att han blef en af\nde sex som under det sjuttonde århundradet veterligen tillvunnit sig\njuridisk fakultetsgrad vid Finlands universitet.[268] Tvenne examina,\n\"unum privatum, alterum publicum\", berättigade enligt Konung Karl X\nGustafs Constitutiones för Upsala Akademi, af år 1655, gällande äfven\nför den i Åbo, i äldre tider till erhållande af fakultetsgrader vid\nde svenska universiteterna. Om och när Chronander undergått det förra\nlärdomsprofvet, bestående uti ett enskildt förhör inför fakulteten\n(den juridiska i Åbo då representerad af en enda professor), äross\nobekant. Vi veta icke heller om ett sådant förhör, som medförde\nkandidatgrad i den fakultet, inför hvilken det anställdes, före\nnämnde konstitutioners införande erfordrades. Dock är detta sannolikt\nLicentiatgraden finnes \"icke ens vara omnämnd och än mindre någon\ntidpunkt för dess inträdande bestämd.\" Dock kan i sjelfva verket\n\"publicum examen\", som \"consistet in disputationibus, orationibus\nac lectionibus\",[269] anses motsvara sistnämnda grad. Chronander\ndisputerade är 1651 för juridisk grad under præsidium af M.\nGyllenstolpe, den förenämnde Wexionius, som 1650 blifvit adlad,[270]\n\"de obligationibus ex contractu vel quasi contractu\".[271] Axelson\nuti sin disp. \"de primordiis et incrementis poeseos svecanae\",\nutg. i Upsala 1748 under Hydréns praesidium, benämner Chronander\nJur. Licent. Hammarsköld, uti sitt ofta citerade arbete, sid. 66,\nsäger ock att han blef juris licentiat i Åbo. Denna titel ger honom\näfven Stiernman, i sin \"Aboa literata\", p. 37. Och Babenius, uti\n sitt programm till juris doktors-promotionen i Upsala 1818, säger\natt Chronander blifvit utnämnd till juris doktor i Åbo, dock utan\npromotionsakt.\n\nUtom förenämnde gradualdisputation har vår författare, på latin,\nskrifvit \"Oratio Amplissimæ Regionis Westrc-Gothiae, descriptionem,\nveraque ac digna encomia repraesentans, 1646 in fol\".[272] samt\n\"Fasciculus Juridicus, praecipua Digestorum contenta, secundum seriem\nTitulorum, novem disputationibus comprehendens, cum collatione Juris\nSvecani. Quem sub moderamine -- -- -- Mich. Gyllenstålpe Wexionii\n-- -- -- publice in Academia Christinea, quae Aboae est, disputando\nproposuit et intra biennium consumavit Jacobus Pet. Chronander, W.\nGothus. Aboae 1651\".[273]\n\nEfter sistnämnda år ända till slutet af år 1660 hafva vi ingen annan\nkännedom om Chronanders lif och verksamhet än att han under denna tid\n(huru länge, veta vi icke), enligt Stiernman (Aboa lit. p. 37) och\nandra författare, varit justitiae administrator i Pommern. Men af en\n\"Kongl. May:tts Resolution gifwen des Häradhz höfdingh på Gåttlandh\nwällb. Jacob Chronander\", daterad Hamburgh 28 Sept 1667 och förvarad\ni Svenska riksarkivet, inhemtas att han den 22 December 1660 fått\nfullmakt på denna häradshöfdingetjenst och nu konfirmeras dervid.\nSamma resolution innehåller härjemte, att Chronander begärt \"nu\nsåsom tillförna om een Nådig Dimission ifrån Praesidentz Tiensten\",\nemedan häradshöfdinge- och presidentssysslorna i förening voro\nför mycket att sköta. H.K.M. samtyckte till denna begäran, dock\nså att Chron. skulle behålla presidentsplatsen hela året 1667 och\nnjuta fulla lönen. Till sistnämnde plats, som möjligen varit ett\nöfverborgmästareembete, kom Chr. åtminstone redan i början af\n1661. Ty \"Wisby Rådstugfu-Rätts\" protokoll 1661 innehåller härom\nföljande underrättelse. \"Anno 1661 den 11 Februarij höltz allmänna\nRådstugu, öfwerwarande Hr Gouverneuren Wälb:ne Peer Flemming, sampt\noch samptllige Borgemästare och Rådh. Giorde, effter föregångne\nwanhlige Ceremonier, Hr Jacobus Chronander sin Borgemästare Eedh,\natt wara Wijsby Stadz Praesident, och hans fullmacht i samptlige\nBorgerskapetz närwaro oplästes.\" Han, som sålunda nära nog samtidigt\nhade erhållit begge de förenämnde tjensterna, höll, såsom 1661 års\ndombok för Gottlund utvisar, den 4, 5 och 6 februari \"lagha tingh\nmädh menighe man aff norra tredinghen\" samt tillkännagaf, \"tå nu\nNembdhen satt war och tingh lijst\", att honom blifvit allernådigst\nanförtrodd \"Häredtzhöffdingz tiänsten öffwer Gothland, såsom\ngiffna fullmacht i Bookstaffwen uthwijser, then han begäradhe, att\nBefaldningz Mannen wille låta för Allmoghen, såsom sedwanligit ähr,\nvpläse.\" Vidare upplyses, att edens afläggande, enligt guvernören\nFritz' muntligen gifna befallning, skulle uppskjutas till dennes\nankomst, som \"tå effter afflagdh Eedh honom wärkeligh jnstallera\nskole; medler tidh eij mindhre såsom sedermehra betrachta sin\nämbetess plicht och en rättsinnigh domare Eedh, ther han och\nför dhetta i sitt förrigha domare ämbete, och afflagt hadhe.\"\nBeträffande åter presidentstjensten i Wisby, från hvilken, såsom\nsagdt, afsked beviljades åt Chron. 1667, befullmäktigades, enligt\nsvenska riksregistraturet, Pedher Gråå till densamma den 6 Mars 1669.\nEmedan uti denna fullmakt säges, att \"embetet nyligen är vordet\nvacant och ledigt\", torde Chron. ända till den 17 Juni sistn. år, då\nGråå, enligt Wisby rådst.rätts prot., presenterade sin fullmakt och\naflade ed, fortfarit med förvaltningen af detsamma. Ehuru Chron.\nblifvit utnämnd till häradshöfding öfver hela Gottland, befinnes\ndomsagan likväl redan under hans tjenstetid såsom domare derstädes\nblifvit delad, och han förthy inskränkt till häradshöfding endast\nför södra befallningen, uti hvilken befattning han qvarstod till mot\nslotet af 1689, då den 6 November Daniel Lindelii fullmakt att vara\nhäradshöfding öfver södra befallningen på Gottland publicerades.\nDenne utnämndes till sagde tjenst, \"emedan ett häradshöfdings ställe\nupå Gottland är kommit att blifwa ledigt, förmedelst det at den förre\nhäradshöfdingen därsammastädes -- -- -- Chronander för sin ålder ock\nandre tilstötande swagheters skuld sitt ämbete som sig bör, icke\naldeles förmår at förträda.\" (Riksreg. 1689 Aug.)[274] Chronanders\nlefnadsomständigheter efter denna tid äro okända.\n\nChronanders efterlemnade dramatiska skrifter äro de redan nämnda\n_Surge_ och _Bele Snack_. Vi skola nu i texten ordagrannt meddela\ndet oss gifna utdraget af förstnämnda skådespel, med uteslutande\nendast af några få ställen, hvilka synats oss alltför mycket såra\nanständigheten. De särskilda scenernas innehåll införas äfven från\nTörnegrenska manuskriptet i oförändradt skick. I noterna bifogas\nnågra tillägg ur den från K. bibliotheket i Stockholm godhetsfulIt\nmeddelade fullständiga afskriften af i fråga varande skådespel.\n\n\n\n\n\n\nSURGE\n\nEller\n\nFlijt ooh Oflitighetz Skode Spegel\n\nFörfattat vthi een Lustigh Comoedia.\n\nI hwilken Lättia och Flijtigheet, besynnerligen bland studerande\nPersoner, med sine rätte Färgor, brede widh begges theras\nåtskilliga vtgång beskrifwes:\n\nHwar vtinnan och Lärdom och skickeligheet, som aff bokligha\nkonster hämptas, sampt thess beståndigheet, mz andre förwanskelighe\nhåfwor och Ähra, mz thes obeståndigheet jämnföres.\n\nHwilken bleff vtij Åbo An. 1647\nden 6 Maji, som war 2. Daghar effter at the\nXVIII PHIL. CANDIDATI Gradum Magisterij med stoor Solennitet\nantogho, hollen och Celebrerat.\n\nSammansatt, AUTHORE\n\nJACOBO P. CHRONANDRO,\n\nW-Gotho, Reg. ibid. Acad. Alumno.\nSumptibus Anthoris\nTryckt aff Peder Wald, Åhr 1647.\n\n\n\n        Viro Iuveni\n        Politissimo ac Clarissimo\n        DN. H. JOHANNI S. WASSENIO\n        VV-GOTHO,\n\n    Min Högtährade Trogne Broder\n\n    Wil iagh bafwa thenna min\n    Skode-Spegel till itt fast\n    broderligit wenskaps tekn\n    ocb Congratulation    dedicerat och förährat.\n\n\n\nClarissime Dn. M. Wasseni.\n\nJagh håller onödigt thenne min ringa Invention och Dicht vrsächta:\nty först är nogsamt kunnogt at liufliga Comoediers vpdichtande\när en gammal och lofligh plägseed, hwilken en part meena at the\nberömlighe Athenienser haffwa först vpfunnit, thet och sedan många\nfömemlighe Philosophi haffwa effterfölgt, sig ther med itt odödeligit\nnampn förwerffwandes. Ther til med förer en höfligh Comoedia ey\nringa nyttigheet medh sigh. Ty hon är intet annat än en affmålning\nhwilken oss föreställer huru vthi werlden tilgår, hwar aff wij\nkunna menniskiornes leffwerne lijka såsom vthi en Spegel beskoda,\naltså ther igenom ransaka oss sielffwa, och ey sällan wachta oss\nför tilstundande olycka. Hennes nyttigheet består och ther vthinnan\nat aff Comoediers Speelandc Corrigeres och rättes ohöflige och\nBondachtige seder både vthi åthäffwor, affecter och Taal, Hwilket ey\när en ringa nyttigheet.\n\nHwad lust och liufligheet, ther hon höffligen brukas, vpwäckes, kan\nhwar och en som på sådanna speel haffwer tilstädes warit, hoos sigh\nbesluta.\n\nThet synes och en deels nödigt wara, at höfliga Comoedier bland then\nstuderande vngdomen framställes: Ty han haffwer träffwat sanningen\nthen som sade:\n\n    Interpone tuis interdum gaudia curis,\n    Ut possis animo quemvis sufferre laborem.\n\nItem Johannes Lauterbachius säger:\n\n    Seria non semper tractare negotia prodest,\n    Sint quandoq' bono seria mixta sale.\n\nJa aff Comoediers Speelaade wederqwekes och vpfriskes ens studerande\nPersons Sinne och Minne, hwilket vndertijden aff långwarachtig\nstuderingar mycket förswages och forderfwes, och om en Studiosus wil\nmed frucht sina studier handla så moste han wara frisk, lustigh och\ngladh.\n\nFör tesse bemelte orsaker syntes migh och loflight wara mit ringa\ningenium vthi samma öffning pröffwa och lita en Comoediam, aff\ngiffwen lägenheet publicera och vtgå, angåendes mäst oss, som i thet\nstuderande ståndet wistas.\n\nSå emädan Tua Claritas, Clarissime Wasseni är med sådant förstånd\noch högha gåfwor aff Gudi beprydd at Tua Cl. är aff Vendå facul:\nPhil: nu ibland the Aderto mz stort beröm Philosophiae Magister\nsolenniter ythropat och Krönt, och thet mz Tuae Cl. bekantes\nalsomstörsta Congratulation: Ty är iagh i synnerheet förorsakat at\nglädias öffwer Tae Cl. lyckelige success, besinnandes then liuflige\nbroderkärlige och ovplöselighe wenskap som wij ifrån wår barndom\nhafft och än dagheligen haffwa, tilägnar altså mig then wälgång\noch lycka, såsom och (hwilket Gudh affwende) olycka, som tigh\nwederfares, effter wij til personerna, oansedt Twå doch til sinnen\nför wår ståndachtighe samdrächtigheet En ära. Hwad är liufligare ja\nnyttigare än haffwa en sådaa trogen wen, then haa, såsom sig sielf\ntroo och i moot och medgång sigh på fördrista kan? En sådan wenskap\när migh aff Ta Cl. stedze wederfaren, altså fordrar wår broderligha\nwenskap at iagh thenna min wälmenta Dicht til itt brodertaksamhets\ntekn och Congratulation vthi sönnerheet Tae Clti offerera skal,\nintet tvijflandes vthan Ta Cl. thenna til ähra och Fraternitatis\nmonumentum giffwen skänck, för tin wanlige broderlighe affection\nvptaghandes warder. Gudh som tig höga gåffwor förlänt haffwer, styre\nthem til sins nampns ähro och än wijdare förmeere, Tig til odödeligt\nnampn, Mig til stadig frögd och hugnat\n\n                                       T:ae Cl:ti\n\n                                          Trogne Broder Altijdh\n\n                                              Chronander.\n\nSkriffwit i Åbo S. Johannis Dagh 1647.\n\n\n\nCensura.\n\nTria hominum genera esse svavissimus Graecorum poëtarum Hesiodus jam\nolim, et ex illo summus iste philosophorum Coryphaeus Stagirites\nobservarunt: Primum videlicet eorum qui suâ sponte quid agendum\nperspiciunt idq' vel sine monitore agunt, et alacriter exequuntur:\nSecundum eorum, qui licet ipsi quid gerendum et faciendum per se non\nintelligant, alios tamen bene monentes et sana consilia propinantes\nlubentes gratoq' animo audiunt ijsdemq' obsequuntur: Tertium vero\nomnium deterrimum ac plane deploratum eorum est, qui nec ipsi quid\ndesignandum aut qvomodo vivendum ex se ipsis assequuntur, nec\nalios honesta et utilia svadentes ullatenus admittunt aut sanis\net utilibus admonitionib' locum relinquunt. Isti ut omninm etia\nhoc tempore rarissimi; illi freqventiores: Ita hi proh nefas! plus\nsatis freqventes. Et ne longius abeatur, vel in hâc ipsa regiâ et\nflorentissimâ Acad. per Dei gratiam non desunt felicissima ingenia ex\nvariis nationibus, quae ad omnigenae virtutis solidaeq': eruditionis\narcem plenis passibus grassantur, Alij Ductores suos haud segniter\nnec absq'; successu consequuntur; ita, quod dolendum est, hic\nut in omni loco, conditione atq': officio inveniuntur, q' omnes\nbene monentes spernunt suis moerorem intolerabilem sibiq'; ipsis\nindubitatum exitium attrahentes. Illos quippe et istos gloria, decus\net praemia manent; Hosce pudor, dedecus et extrema miseria expectat.\nQuae omnia ingeniose satis inter regiae hujus universitatis alumnos\nPraestantissimus Juvenis Dn Jacobus P. Chronander W-G praesenti hac\ncomoediâ expresserat; proinde haud indigna videtur, quae non tantum à\nliberalium artium studiosis relegatur, sed etiam à quovis mediocris\nconditionis ponderetur. Neminem lacessit; nisi vitia ijsdemq deditos:\net cumprimis Negligentiae. Legat igitur in officio diligens et\nrecreabitur. Legat et relegat etia negligens et, si modo emendabilis,\nemendabitur. Etiam atq'; etiam candid' lector valeat\n\n                                          Mich: O. Wexion'.\n                                      p.p. et Fac. Phil. p.t Dec.\n\n\n\nPrologus.\n\n    Edle, Wälborne, Gunstighe,\n    Höglärde män, förståndighe\n    Frwer, Jungfrver, Matroner,\n    Wäll Studerande Personer.\n    Hwarföre wij så gladeligh\n    Ära hijt komna eendräkteligh,\n    Kan nogh förståås vthan många ord,\n    Fast man intet blifver kundgiord,\n    Een Comoediam wij nu akta\n    Medh wår Sermon här betrakta,\n    Hwilken är stält eenfaldeligh,\n    För några dagar hasteligh\n    Til een ringa tienst och behagh\n    Wåre Vnge Magister i dagh,\n    Och wilia medh thetta wårt Speel,\n    Glädias medh them, öfwer then deel,\n    Sampt heder och så stoora ähra,\n    Som Gudh monde them beskära, etc. etc.[275]\n\n\n\n\nAct. I. Scena I. Diligentia.[276]\n\n\nScena II.\n\n    Negligentia, Circejus, Tubbe, Nimmergodt, Dragwaal, Styrbiörn.\n\nNeglig.\n\n    Sälsamme ordh iagh här hörer,\n    Them Diligentia förer,\n    Skammeligh hon mig förtalar\n    Ähndoch iagh alla hugswalar.\n    Hon skäms ey att Ungdomen råda\n    Sigh att tiena vthan all wåda,\n    I synnerheet hon locka will\n    Studenterna från migh här till.\n    The som henne troo äre dårar\n    Och fälla medh tijden tårar.\n    Hoo will låta sigh bedragha\n    Medh Studering så förswagha?\n    Therföre O Yngling hör mit taal,\n    War ey så lätt holla tigh faal,\n    Ty hwad gagnar så högeligh\n    Studera här bedröfweligh?\n    Werldzlig Wijsheet förbudin är\n    Aff Gudi Skriften Witne bär.\n    Ja, mången wijs blifwer een took\n    När han förmodar blifwa klook,\n    Lärdom kommer trättor åstaadh,\n    Een olärd lefwer trygh och gladh.\n    Sedan när tu tå omsider döör\n    Käre hwem troo tigh ähra gör?\n    Therföre tigh ingen lyder\n    Hwilket iagh Styrker ocb biuder.\n    Men hören ynglingar käre\n    I min tienst i tienligha äre,\n    Här fån i lustighe dagar\n    Och alt hwad eder behagar,\n    Dansa, Springa och så spassera\n    Sköna kläder ehr stoffera,\n    Hwar dagh dricka will iagh lofwa,\n    Sedan till middagen soffwa,\n    Frukost skal strax ferdigh wara,\n    Jagh will för ehr intet spara.\n    Medh arbeet iagh ingen möder,\n    Men i wellust mina föder,\n    Circejus witner thet samma,\n    Willen i hans ord anamma.\n\nStudenten Circejus, bönderne Tubbe[277] och Nimmergodt följa hennes\nråd. Förgäfves varna Styrbiörn och Dragwaal, samt hota med Fogden som\nwill kräfva skatten.\n\n\nScena III.\n\nStndenten Falladius frestas af Negligentia biträdd af Circejus,\nmen afhålles genom Diligentias råd.\n\nChorus.\n\n    Vivat ter felix Christina Augusta perennis.\n    Regnet ter felix Regina Togaq' Sagoq'.\n    Vivat fundatrix nostri nutrixq' Lycei.\n\nFacetiae Intercalares.\n\nTubbe och Nimmergodt äro pä en krog och dricka \"Altrakant\"\n(l. \"Alekant\"). Cellarius gör räkningen till 1 Rdr,[278] men\ngräl uppstår och han fär slag af yxhammaren.\n\n\n\n\nAct II.\n\n\nScen. I.\n\n    Circejus, Virgo, Pediseqva, Cupido, Cellarius.\n\nCirc.\n\n    Nv äre the bäste Vngdomsdagar\n    Ware Lustigh migh behagar,\n    Guld och Penningar ey feelar:\n    Ty them migh Fadher meddeelar.\n    Hwadh Fadher itt helt Åhr samkar\n    Medh arbete och swåre tanckar,\n    Spenderar iagh een lustigh Qwäll\n    På Speleman, Wijn, Miödh rätt wäll.\n    Häraff är iagh i stoor Respect,\n    Alt hwad iagh gör thet synes tächt.\n    Bröder alla wara wilia\n    Och ingen migh från sigh skilia.\n    Doch intet iagh studerar högt,\n    Ther till är ey mitt hierta bögt,\n    Bättre Dagher haffwer iagh fört\n    Än swälta misereres törst\n    När andra the läsa och waka,\n    Monde iagh på Wijnet smaka.\n    Om någon han Disputerar,\n    Strax min näfwe praesiderar,\n    Och när iagh blifwer Opponent,\n    Will ingen wara Respondent;\n    Ty fåår iagh fram itt Argument,\n    Thet andra kan han swara sent;\n    Doch om näfwen ey haar framgång,\n    Skall iagh lijkewäl göra bång:\n    Ty Archipraeses iagh widh sijdan bär,\n    Han får strax Heus vthan beswär.\n    Men een Jungfrw migh beweeker,\n    Medh then jagh dansar och leeker.\n    Sardanapalus een Konung\n    War ooh lustigh, När han war vng.\n    Ach sij iagh seer en Jungfrw Skön!\n    Till henne steller iagh min bön.\n    War sund och säll tu fijn Damme.\n\nVirgo.\n\n    Jagh önsker Ehr och thet samme.\n\nCirc.\n\n    Täckes min Jungfrw hwijla en stund\n    Mädan att wij göra förbund.\n\nVirgo.\n\n    Tijden medhgifwer ey snacka,\n    Doch will iagh min Herre tacka.\n\nCirc.\n\n    Källarswen, Wijn och Miödh bästa\n    Giff' hijt, tigh lyster iagh gästa.\n\nVirgo.\n\n    För min skull thet ey behoff göre,\n    Far wäll, iagh rädes att thet spörs:\n    Förty ingen nogsampt sigh wachtar\n    För folks taal, thetta betraktar.\n    Min Modher baad och alwarligh\n    Migh igen komma rätt snarligh.\n\nCirc.\n\n    Ack Lilie green och sköne roos!\n    Gack ey hastigt från migh tin koos.\n    Een goodh Skåål iagh tigh till dricker.\n\nVirgo.\n\n    Tacksäijelse, om thet sigh skicker\n    Så dristigt hoos obekända\n    Sigh ställa, mycket kan hända.\n\nCirc.\n\n    Tu sköna Nympha är behagligh,\n    Blijf migh en Wen altijdh dagligh,\n    Migh behagar tin skön gestalt,\n    Tin sedigheet och öfwer alt.\n    Apelles ey conterfeger\n    Then sköne skapnat som tu äger:\n    Som Stiernor tin ögon Skijna,\n    Ansiktet Rubiner fijna.\n    I hwar tin kind är en Roos rödh,\n    Aldrigh borde tu blifwa dödh.\n    Aff titt taal hiertat kitlar;\n    Medusa gulhåår här glitrar.\n    Tin mun är sötare än Socker\n    Tin fingrar är små Gulddocker;\n    Som Hesperus pä Himmelen ståår\n    Pryda tigh Läppar och ögnehåår.\n    Tin hals är som hwijt Elphenbeen,\n    Brysten som Alabastersteen.\n    Som Nächtergaal klingar tin Röst,\n    När tu talar får iagh stoor tröst\n    I titt kött pryda tin senor,\n    Rödt silke äre tine små ådror;\n    Händer, Armar, alla Lemmar,\n    Aff stoor skönheet thet alt glemmar.\n    Ehwar tu träder strax en Roos\n    Yprinner, Som een skön Turkoos.\n    Jupiter aff Calistonis\n    Skönheet betogs och Junonis;\n    Men tu är fast mycket Skönare;\n    Ey war Dido prächtigare.\n    Paris han Venus tildömde\n    Äplet, och Minervam glömde:\n    Men om thet efter min dom ginge,\n    För alla tu Guldäplet finge:\n    Ty tin Skönheet migh behagar\n    Såsom hände fordom dagar,\n    Att Eyryale alla beweekte\n    Och Sthenyo, när Ögon leekte.\n    Hercules för Dejanira,\n    Pelops för Hyppodamia,\n    Æneas för Lavinia,\n    Vtstodo fältslagh, för än thee\n    Them finge, thetta märk och see!\n    Medh Löpande Hippomenes\n    Atalanta han wan, man läss;\n    Sä will iagh medh en Starck Hielte\n    Fäckta om tigh, fast han migh fälte.\n    Laertes han köpte sin brudh\n    Euryclea efter påbudh,\n    Wore tu så för fint guld faal\n    Köpte iagh tigh med liufligt taal.\n    Och Amor tu är så hätsk och gram\n    Som Enceladus geer tu flam.\n    Om tu neekar iagh förkalnar,\n    Som gräss aff Solen förfalnar.\n    Tå Anaxarete hon försköt\n    Iphis, han strax sitt lijf vtgöt;\n    Jagh troor thet samma om migh talas,\n    Om iagh ey aff tigh hugswalas,\n    Altså Cupido Bogan spänd,\n    Medh kärleek tu Jungfrwn vptänd.\n    Hade iagh Apollos Skäckta\n    Jagh tigh sköte att intet häckta;\n    Doch intet felt, som honom förtröt,\n    Tå han Cyrenes för Daphnes sköt.\n    Ach saligh then dagh vprunne!\n    Om iagh tin kärlek här wunne.\n\nCupido.\n\n    Jagh skiuter nu medh min bogha,\n    Tu skalt känna kärleks Logha,\n    Doch thetta iagh tilkenna gifwer,\n    På sidstonne hon falsk blifwer.\n\nVirgo.\n\n    Hwadan kom thet Venus swäfwar,\n    All min kropp aff Kärleek bäfwar!\n    Jag tänckte som Orithia\n    Och Electra migh ey befrija;\n\n    Men nu skiutas kärleks Strålar,\n    Jagh fångas aff Elskogs pålar.\n    Ingen Jungfrw så kysk finnes,\n    Vthan hon aff kärleek winnes.\n    Juno, Rhea äre Gudinner,\n    Cupido them bådha hinner.\n    Fast wij subtil ära i taal och lagh,\n    Medh Venus tappa wij doch fältslagh,\n    Troo migh iagh haar thet försökt bäst,\n    Venus är een oroligh gäst:\n    Ty hon kan mootstå hans snara,\n    Therföre will iagh tigh swara:\n    Skulle nu icke tin sedhigheet\n    Beweeka migh till kärligheet,\n    Wore Hiertat en hård Demant\n    Jagh är tin tröst och edla pant\n    Marpessa hafwer Ida vtwalt,\n    Försköt Apollo när thet galt:\n    Altså för någon Vngerswen\n    Wälier iagh tigh till bäste wen.\n    Vti Tiugu Åhr Penelopes\n    Span och Wäffde för Vlysses.\n    Ems på Leander tänckte:\n    Ty för hans dödh hon sigh dränckte.\n    Helena sina ådror vpslogh\n    För Paris och sitt Lijf borttogh.\n    Cleopatra Antonius\n    Alcestis sin Wen Admetus,\n    Elskade och vtaff Hiertans grund;\n    Så kär äst tu migh vti all stund,\n    Blifwer tin Wen vti Ährligheet,\n    Här är min Hand medh sedigheet\n    Doch ey otrohet emoot migh haff,\n    Som Jason Medea öfwergaff,\n    Gör tu thet, iagh medh Porsia\n    Kortar mitt lijff och Pantea.\n\nCirc.\n\n    Haff tack Jungfrw för Liufligh Swaar,\n    All frögd migh thenna stund tilbaar.\n    Medh migh Paeana nu siunger\n    I Nymphae medh Engla tunger!\n    Om tu mitt Lilla Hiertekorn\n    Kommo vthi nödh, ia dödzens torn;\n    Som Orpheus sin Wen bäste\n    Eurydice, iagh tigh frälste,\n    Thenna guldkiäd för min skull bär,\n    Tänck vppä migh fierran och när.\n    Tolf Gylden geer iagh tin pijga,\n    Wår Kärleek skall hon förtiga.\n\nPediseqva.\n\n    Troheet och tienst iagh bewijsar\n    Hoos hwar man tigh högt beprijsar.\n\nVirgo.\n\n    Hwad skall iagh gifwa tigh för skänk?\n\nCirc.\n\n    Ach Hiertans Wen ey ther om tänck.\n\nVirgo.\n\n    Doch itt Fampntagh, iagh är tigh hull.\n\nCirc.\n\n    Ach thet war bättre än alt mitt gull!\n    För then gunst sig hiertat gläder,\n    Tungan och frögdesång qwäder.\n    Nödigt skildes iagh från tigh bort\n    Thet moste doch skee på een tijdh kort.\n\nVirgo.\n\n    Ey behagar mig thetta taal.\n\nCirc.\n\n    Min frögd, giff tigh till ingen qwaal,\n    Möt migh igen om tree dagar.\n\nVirgo.\n\n    Thetta hans taal migh behagar;\n    Doch medh Wartekn thet stadfäst,\n    Till thes att wij mötas här näst.\n\nCirc.\n\n    See här min Ring och Armeband,\n    Tagh them medh tin snöhwijta hand.\n\nVirgo.\n\n    Far wäll, Gudh han tigh bewara,\n    Ifrån all Olycka och Fahra.\n\nCirc.\n\n    Ach hör Jungfrw lijtet bijda:\n    För tin bortgång får iagh qwijda!\n\nVirgo.\n\n    Tin wåte kinner iagh klappar,\n    War till fredz tu migh ey tappar.\n\nCirc.\n\n    Haf tack för gunst tu bewijsa,\n    Far wäll, nu fick iagh goodh lijsa.\n\nCellarius.\n\n    Ey penningar iagh än bekom,\n    För Wijnet hör min Herre from.\n\nCirc.\n\n    Hey, Hey, käre, tagh icke pant!\n    Jagh betalar tigh wäll sielffinant\n\nCellar.\n\n    Een sådan gäst kan behöfwas,\n    Aff honom iagh ey bedröfwas.\n    Fem kannor togh han, iagh skref Siu.\n    Så skall man skriffwa X för V.\n    Men iagh förstår then frija will,\n    Moste intet knyta pungen till.\n\n\nScena II.\n\n    Palladiaa, Mercator, Circejus, Aulicus.\n\nDen förete, ehuru i stort behof af kläder, köper dock böcker hos en\nhandlande. Circejus och en \"hofbuss\" köpa kort, terning, svärd, krut,\nnya kläder och gyllenduk till en tröja åt Virgo.[279] Af böcker\nvärderar Circ. blott Cornel. Agrippa, som säger att lärdom är onyttig.\nSedan göra båda narr af Pallad. och vilja ehuru förgäfves locka honom\nfrån sina böcker.\n\n\nSc. III.\n\n    Palladius, Professor.\n\nPallad. går till Prof. och klagar att han ej förstår \"Philosophian\"\nsamt begär handledning.[280] Får derjemte uppmuntringar, och tackar.\n\nChorus.\n\n    Crescant Sveciaci Gothiciq' Columina Regni\n    Qvina: Micent Proceres, Stemmata clara cluant.\n\n\n\n\nActus III.\n\n\nScena I.\n\n    Circejus, Servus, Virgo.\n\nCircejus lemnar ett gladt sällskap för att efter aftal möta Virgo;\nhan begär åter sitt \"Wartekn\", sitt armband och sin ring, men hon\nsäger sig tappat dem. Circ., dermed tillfreds, föreslår brädspel,\nsedan han skänkt henne gyllenduk, och förlorar derpå damask till en\nkjortel. Sedan dansas efter musik, och sist låter Circ. sjunga en af\nhonom författad\n\n            En Ny Wijsa.\n\n        Siunges effter then Werssen\n    Frijar tu til then Rijka, För hennes Rijkedom.\n\n    1.\n\n    Intet högre bepryder\n    Een Jungfrw aff vng åhr,\n    Ähn sedigbeet och Dygder,\n    Wisserligh hon tå får,\n    Then henne högt begärer.\n    Aff Hiertat och altijd ährer\n    I Kyskheet menar iagb.\n\n    2.\n\n    På tigh altså, Mijn Lilja,\n    Jagh täncker vthan List:\n    Ingen skal oss åthskilia\n    Ty tu är then förwist,\n    Såsom Dygden högt wärderar,\n    Troheet och så praesenterar\n    Med tuckt och sedigheet.\n\n    3.\n\n    Som Diuren aff glädie springa\n    Emoot Sommaren blijdh,\n    Ty them kan tå ey tvinga\n    Winterens hårda tijdh;\n    Altså tu migh och hugswalar\n    När tu liufligt medh migh talar\n    Min Sorg förswinner bort.\n\n    4.\n\n    Herrans ord tröstrijkt sjna\n    Aff tigh och dyrkas högt,\n    Ja til Kyskheten fijna\n    Är och titt Hierta bögt;\n    Sedigt tu tigh Modererar,\n    Tin tienst och Accommoderar\n    Efter hwars Dignitet.\n\n    5.\n\n    När iagh och Skodar lenge\n    Tin Snälheet vndrar migb:\n    I taal Swaar och omgenge\n    Är tu allom liufligh,\n    Tit Gemöte migh behagar,\n    Tin Gestalt och alla dagar,\n    Dägligh är tu försan.\n\n    6.\n\n    Tina dygder vtföra,\n    Kan iagh ey Hiertans kär,\n    Doch wil iagh them kundgöra\n    Korteligh, mark nu här:\n    All sedigheet som kan falla\n    Aff Damer och Jungfrwr alla\n    Är tu begåffwat medh.\n\n    7.\n\n    Jagh märker och begrundar,\n    Ach tu fijne Coral,\n    At nu snarligh tilstundar\n    Then tijdh iagh reesa skal.\n    Lät migh tin kärleek doch winna,\n    En stadigh wen hoos tigh finna,\n    Ehwar wij mötas åht.\n\n    8.\n\n    Min ringa dicht fuländar\n    Jagh nu, O Sköna Dam,\n    Och henne tigh forsender\n    Aff stoor kärlighets flam.\n    Låt henne tigh behaga\n    Titt Hierta och til migh lagha,\n    Ach min Lust, Hiertans frögd.\n\nHvarefter de skiljas under kärleks-försäkringar.\n\n\nScena II.\n\n    Palladius, Circejus.\n\nPallad. frestas åter af Circ. men gifver denne i stället goda råd,\nsom han visar från sig med förakt.\n\n\nScena III.\n\n    Professor, Circejus.\n\nProf. grälar på Circ. för hans liderliga lefverne. Denne gör först\nsvaga ursäkter, men gör sedan löfte om bättring.\n\nChorus.\n\n    Brahaeus vigeat Magnanimus Comes\n    Cancellarius et Pieriae domus\n    Nostrae in secula cana\n    Optat nostra Academia.\n\n\nII. Facetiae Intercalares.\n\n    Styrbiörn, Dragwaal, Praetor och hans Poicke.\n\nStyrb.\n\n    Hör Granne Dragwaal, iagh hafwer förståt\n    At wår Vtridare han kommer bråt,\n    Pälsagiälan wil han af oss hafwa,\n    Landgillet, Taxen skola wij och skaffwa.\n\nDragw.\n\n    Meera hör tu, meenar tu han glömmer\n    Smörskatten, then han så högt berömmer;\n    Tro fritt Vtridaren thet ey göret:\n    Ty han skiärmiserar dicht med smöret:\n    Jagh hörer bär kommer och Fougden wår,\n    Therföre laga, att hoos oss wäl tilstår.\n\nStyrb.\n\n    Min Kona skal rät strax bryggia och baaka,\n    Gott Brännewijn kan och Fougden smaaka.\n\nDragw.[281]\n\nStyrb.\n\n    Tyst, sij Fougden kommer sielff nu starck,\n    Tagh myssan aff, gör kors och nigh til marck.\n\nPraetor.\n\n    Gudz frid, i Dannemän båda,\n    Eder monde iagh öfwerråda.\n    Chronans skatt migh strax nu gifwer,\n    Så mycket iagh på eder skrifwer.\n\nStyrb.\n\n    Heyle, tagh strax Husbondens Häst i stal,\n    Thet bästa Höö och Haffre tu gifwa skal.\n    Huru mycket är innevarande åhr\n    Ära wij skyldigha, Husbonden wår?\n\nPraetor.\n\n    Först 6 Daler och 10 Marck,\n    Ther til tre Daler: thetta märk,\n    Siutton daler gör thet tilhoop,\n    Skal tu förstå, tin gamble took.\n\nStyrb.\n\n    Gudh han löne wår Husbonde therför\n    Een rätt räkning han medh oss båda gör.\n    Här är therför, Husbonde wår skatt al,\n    Såsom Dragwaal och iagh vtleggia skal.\n    Jagh wil och förähra Husbondan min\n    It sköna paar Strumpor och Klippingz skin.\n\nDragw.\n\n    Jagh gifwer och en stoor förgyltan skeed,\n    Jagh skal och senda en Oxe efter plägseed\n    Itt wäl skrifwit Supplicas iagh frambär,\n    Till Husbonden är wårt högsta begär,\n    Laga så, att wij icke meera skula\n    Skiutza och maata the Knechtarna fula.\n    För thy när the komma i wårom gåla\n    Snoka the i hwar wrå och ära snåla.\n    Heylin, Drengen och migh strax köra the vth\n    Medh sina Kroksablar och hwassa Spiut;[282]\n\nStyrb.\n\n    Hossbonde the rijda och wår Hors så fort,\n    At the på stunden kasta fölet bort\n    Haa wij ööl, til wår Dotter han frijar,\n    När thet blir alt, han oss båda hijar:\n    Han rister och skakar mitt gambla skegg,\n    Wender Foten vp, slår Hufwud i wägg.\n\n    Gode Hossbonde, iagh beder rätt Ehr,\n    At then Blårocken icke kommer meer.\n    Ty han kitlar medh sablen mongen stund,\n    At iagh wil gå både från gård och grund.\n    Wee then såsom theras Narri lijder:\n    Ty Rygknoten ther effter hårt swijder.\n\nPraetor.\n\n    Gåår bort båda: På thetta hoot\n    Skal iagh med första råda boot\n    Poicke, förwara the skäncker,\n    At löna eder iagh wist täncker.\n\n\n\n\nAct. IV.\n\n\nSc. I.\n\n    Circejus, Palladius, Cellarius.\n\nCirc. ber Pallad. följa till källaren. Denne stöder sig på Seneca\noch menar att det ej skadar att dricka måttligt, men tror det bättre\natt taga ett rus på sitt rum än borta. Han följer dock Circ., som\npå källaren gör honom spratt och går bort, då Pallad. fordras för\nhela förtäringen, och då han ej har penningar, tages hans kappa i\npant.[283]\n\n\nSc. II.\n\n    Circejus, Hospes.\n\nVärden kräfver Circ. Denne begär och får slutligen anstånd och\nbesluter låta en bekant skrifra till hans föräldrar och säga att han\när sjuk och beböfver penningar till böcker.\n\n\nSc. III.\n\n    Circeji Pater.\n\nMonolog, der gubben som fått brefvet, lofvar sända Circ. penningar.\n\n\nSc. IV.\n\n    Palladius, Circejus, Miles, Scriba.\n\nCirc. med sitt liderliga sällskap möter Pallad. och begabbar honom.\n\nChorus.\n\n    Ut Claris Academia baecce coepit\n    Florere artibus, ita ad astra semper\n    Nitatur magis: Inclyti Lycei\n    Doctores valeant nitore adaucti.\n    Florescant Studiosi in omne tempus.\n\n\nIII. Facetiae Intercalares.\n\nTubbe, Nimmergodt, Praetor och hans Poicke, Dragwaal.\nTubbe och Nimmerg. få besök af Fogden, men möta honom med ovett samt\nslutligen med hugg och slag, så han med sin pojke måste taga till\nflykten (Flere tvetydigheter.)[284]\n\n\n\n\nAct V.\n\n\nSc. I.\n\n    Miles, Aulicus, Scriba, Circejus.\n\nCircejus, som råkat i gräl med dessa sina supbröder, blir af dem med\nhugg och slag utdrifven från en källare, samt ångrar att han ej följt\nPalladii råd.\n\n\nSc. II. Miles, Mercator, Artifex.\n\nEn soldat, en köpman, en handtverkare prisa en hvar sitt yrke.\n\n\nSc. III.\n\n    Aulicus, Scriba.\n\nEn hofbuss och en skrifvare göra detsamma.[285]\n\n\nSc. IV.\n\n     Palladius, Negligentia, Professor.\n\nPalladius klagar öfver sin fattigdom och sitt betryckta läge.\nNegligentia vill ännu fresta honom med Circeji exempel,[286] men han\när fast. Han går i stället till Prof. och begär råd och hjelp. Denne\nlofvar honom stipendium.\n\n\nSc. V.\n\n    Pater et Mater Circeji.\n\nDessa, som kommit under fund med sin sons laster, klaga öfver dem och\nönska sig döden.\n\nChorus.\n\n    Sit sacrum coeptum stimuliq' casti\n    Qveis Notos Phoebus petiit Magistros:\n    Prole foecundà beet hos celebris\n                           Sponsa Sophia.\n\n\nIV. Facetiae Intercalares.\n\nNimmergodt, Tubbe, Praetor med sina tjenare Dromo och Smelring,\nStyrbiörn ocb Dragwaal.[287]\n\nFogden kommer för att släpa Nimmergodt och Tubbe till tings för att\nsvara för öfverfallet pä honom, då han sednast var der. De bedja om\nnåd. Han fordrar skatten för tvenne år, och då de ej kunna betala,\nfängslar han dem. Styrbiörn och Dragwaal förbarma sig öfver dem och\nblifva deras löftesmän, då de slippa lösa och lofva skaffa penningar.\n\n\n\n\nActus VI.\n\n\nSe. I.\n\n    Circejus, Virgo, Pediseqva.\n\n(Här ombyter Circejus sine sköne kläder. Förf:s anm.)\n\nCircejus kommer illa klädd och vill besöka Virgo, men som han inga\npresenter har, blir han illa bemött. Hvarken hon eller pigan vilja\nkännas vid honom, och förgäfves påminner han dem om sina fordna\ngåfvor. Han blir utstängd och går bort, bittert moraliserande öfver\nqvinnokönets naturliga obeständighet.\n\n\nSc. II.\n\n    Miles, Mercator, Artifei.\n\nSoldaten, lemlästad i krig, köpmannen, hvars fartyg förlist,\nhandtverkaren, hrars egendom brunnit, klaga öfver fattigdom och nöd,\nsamt önska sig döden.\n\n\nSc. III.\n\n    Aulicus, Scriba.\n\nHofbussen, skild från sin tjenst, och Skrifvaren, beträdd med\nbalance, klaga sin nöd och sitt elände; de åkalla äfven döden.\n\n\nSc. IV.\n\n    Mors.\n\nMoraliserar öfver huru sällan menniskorne i lyckan, huru ofta i\nolyckan, minnas döden. Han kommer, ej efter menniskornas åkallan, utan\nefter Guds vilja.\n\n\nSc. V.\n\n    Palladius.\n\nDenne som nu, fri från tryckande nöd, med ifver och framgång\nstuderar, prisar sig lycklig och säll.\n\nChorus.\n\n    Exaudi Patriae tu gemitus Deus!\n    Belli Teutonici nunc facito exitum,\n    Quo nostro liceat dicere tempore:\n    Salve pax miserum spes, Salus unica.\n\n\nV. Facetiae Intercalares.\n\nNimmergodt, Tubbe, Praetor, Dromo, Smelring, Dragwaal och Styrbiörn.\n\nDe båda första ha förslöst penningarne, de lånat af sina grannar,\ntill utgörande af skatten. Fogden kommer; förgäfves vilja de muta\nhonom, de gripas och sättas i tornet, under klagan att de följt\nNegligentia.[288] Dragwaal och Styrbiörn deremot fröjdas ofver att\nde följt Diligentias läror.[289]\n\n\n\n\nAct VII.\n\n\nSc. I.\n\n    Apollo, Angelus, Palladius, Philosophia medh sina sin Dotrar\n    Metaphysica, Physica, Mathesis, Ethica, Politica, Logica,\n    Rhetorica.\n\nApollo berättar sagan om Hercules vid skiljevägen och liknar Palladius\nvid honom. Dennes belöning förkunnas: magisterkransen och förmälning\nmed Philosophia, som med sina sju döttrar inträder.[290] Så väl modren,\nsom döttrarne gifva underrättelse om hvartill de kunna tjena och hvad\nde innehålla en hvar.\n\n\nSc. II.\n\n    Palladius.\n\nI en monolog uttalar Palladius sin glädje att hafva följt Diligentias\nråd. Han har, oaktadt möda och besvär i början, vunnit yttre anseende\noch inre tillfredsställelse.\n\n\nSc. III.\n\n    Circejus.\n\nI en monolog uppträder Circejus och klagar öfver sin förra dårskap,\nsin forspilda ungdom och sin förstörda förmögenhet. På grund af\negen erfarenhet varnar han ungdomen från utsväfningar och liderligt\nlefverne, samt lättjan. På deras korta fröjd kommer långvarig ooh\nfruktlös ånger.\n\n\nEpilogus.\n\nFörfattaren drager moralen ur skådespelet och framställer den, samt\nvänder sig med en slut-lyckönskan till de promoverade, och tackar\nsist Fruar, Jungfrur samt studerade personer för deras \"audiens.\"\n\nChorus.\n\n    Concede nobis, tu pater optime,\n    Sic hisce terris qvaerere gaudia\n    Comoediarum ludrica, ne tua\n    Perdamus illic coelica jubila.\n\nPersonerne hvilka Comoediam presenterade wore thesse:\n\n Prologus, Wälb. Johannes Stierna.\n Diligentia, Flijtigheet, Hardevicus And. AEimelaeus.\n Negligentia, Oflijtigheet, Balthasar Wernle, Junior.\n Circejus, oflijtigh student, Jacobus P. Chronander, West Gothus.\n Servus, Circei tienare, Johannes Olavidi, Westman.\n Palladius, flijtigh student, Olaus Olai Wexionius.\n Virgo, Jungfrw, Gustavus Andreae AEimelaeus.\n Pediseqva, Frwstuffwepiga, Henricus B. Gråå.\n Cupido, Kärleeks Gudb, Johannes Wernle.\n Cellarius, Källarswen, Daniel p. Terserus, Wesm.\n Mercator, Köpman, Laurent Andreae Kempe, Botn.\n Aulicus, Hoffbuss, Laurentius Norganius, Suderm.\n Professor, Läsemästare, Olaus J. Naesander, Suderm.\n Miles, Krigzman, Samuel And. Bergius, Smoland.[291]\n Hospes, Circei Werd, Andreas M. Kinnoraeus, W-G.\n Senex, Circei Fader, Johan Johan. Nybelius, W-G.\n Mater, Circei Moder, Henricus Sigfridi, Nyland.\n Artifex, Handwerckzman, And. Landweter, W-G.\n Scriba, Skriffware, Ericas Andreae, Botn.\n Mors, Döden, Johannes Johan. Bruntonius, W-G.\n Apollo, Bokliga konsters Gudh, Lauren. Olai Vigelius, Wermel.\n Angelas, Engel, Laurentius Petri Vigelius.\n Philosophia, Johannes Svenonis Forsenius, Nyl.\n\nHennes siu Dotrar:\n\n 1. Metaphysica, Ericus Clavidi Forshn.\n 2. Physica, Isacus Abrahami Hermainen, Nylan.\n 3. Mathesis, Johannes Theet, Nylandus.\n 4. Ethica, Johannes Johannis Plagman.\n 5. Politica, Johannes Petri Plagman.\n 6. Logica, Elias Eliae.\n 7. Rhetorica, Gustavus Gustavi, Nylandus.\n    Epilogus, Welb. Jacobus Swart.\n    Praetor, Fougde, Sveno Petri Torelius, W-G.\n\nFougdekarar:\n\n Dromo, Bartholdus Jacobi.\n Smelring, Paulas Henrici Kerconius.\n Fougdens Poicke, Daniel Kort, Aboen.\n\nBönderna:\n\nDe flijtighe.\n\nDragwaal, Johannes Clingius, Nericiencis.\nStyrbiörn, Esaias Gabr. Gammal, Botn.\n\nDe oflijtighe.\n\n Nimmergot, Sveno Johannis Caliander, O-G.\n Tubbe, Sveno Petri Bohl, Smolandus.\n\nLarvatores.\n\n Eschillus Petri Stolpe, Smolandus.\n Olaus Henrici Hambrinus, Nericiensis.\n\nTil then fromme, såsom och wrångwijse Läsaren:\n\n    En from Läsare mindicht wäl vthförer:\n    Ty thet en Christeligh wenskap tilhörer:\n    Men Mome fast tu leggier en wrång dom til,\n    Jagh tigh ey sköter, gör man huru tu wil.\n    Hör Mome, Jagh sågh tigh med mig på itt byte,\n    Om iagh mins rät, slapp tu ey vthan tit lyte,\n    Tberföre ransaka först tin egen barm,\n    När thet är wäl giordt, gör tu migh ey harm.[292]\n\nDen genomgående tanken uti ofvanstående \"Flijt och Oflitighez\nSkode Spegel\", är tillkännagifven redan i sjelfva titeln, hvarest\nförfattaren säger, att i hans \"Comoedia\" \"Lärdom och skickeligheet,\nsom aff bokligha konster hämptas, sampt thess beståndigheet, mz andre\nförwanskelighe håfwor och Ähra, mz thes obeståndigheet jämnföres.\"\nUtan aning om att ett konstverk kunde hafva sitt ändamål i sig\nsjelf, delade Chronander sin tids rådande åsigt, att den praktiska\nnyttan och tillämpningen på lifvets särskilda förhållanden borde i\ndramatiken i främsta rummet uttryckligen framhållas. Också säger\nhan, att \"en höfligh Comoedia\" medför \"ey ringa nyttigheet med sigh.\nTy hon är intet annat än en affmålning hwilken oss föreställer huru\nvthi werlden tilgår, hwar aff wij kunna menniskiornes leffwerne lijka\nsåsom vthi en Spegel beskoda, altså ther igenom ransaka oss sielffwa,\noch ey sällan wachta oss för tilstundande olycka.\" Men icke endast\ndenna skådespelets moraliska nytta är afsedd. \"Hennes nyttigheet\nbestår och ther vthinnan at aff Comoediers Speelande corrigeres och\nrättes ohöflige och Bondachtige seder både vthi åthäffwor, affecter\noch Taal, Hwilket ey är en ringa nyttigheet.\" Hvardera syftemålet,\nså väl det moraliskt-didaktiska som det att befordra yttre skick och\nlefnadsvett var förherrskande särdeles i skolkomedierna. Ocb äfven\nChronanders åsigt, att \"aff Comoediers Speelade wederqwekes och\nvpfriskes ens studerande Persons Sinne och Minne\", hystes af\nförfattarne till nämnda skolkomedier, hvartill äfven Surge bör\nhänföras.\n\nSkoldramerna voro företrädesvis antingen mysterier eller moraliteter.\nVi skola undersöka om Surge kan räknas bland någondera af dessa\ndramatiska arter. Nyare tiders mysterier och moraliteter hade\nstundom så nära beröringspunkter med hvarandra, att man icke utan\nsvårighet kan särskilja dessa begge slags skådespel. Ty ämnen ur\nbibliska historien ingå, i sådana fall, i moraliteterne och moraliska\nbetraktelser m.m. i mysterierna. Men hvad nu ifrågavarande skådespel\nvidkommer, är ämnet dertill icke taget ur den heliga skrift. Dock är\nen religiös grundton förnimmbar i detsamma. Och så till vida har Surge\nnågon likhet med de bibliska skådespelen, t.ex. då Professor (Act II.\nSc. III. p. 42) säger uppmuntrande och rådande åt Palladius:\n\n    \"För allting skall tu fruckta Gudh:\n    Wara lydigh effter hans Budh\",\n\noch förmanande (Act III. Sc. III. p. 51) åt Circejus:\n\n    \"Thetta tu rätt öfwerwäger,\n    Kom ihugh hwadh Syrach säger:\n    Lydh Föräldrarnas godha rådh,\n    Så frampt tu wilt haffua Gudz nådh;\"\n\nsamt då Palladius, belönad af Diligentia, slutar (Act VII. Sc. II. p.\n111) sin monolog med orden:\n\n    \"O Gudh giff oss tin helga nådh,\n    At wij lyda titt helga rådb,\n    Öffwa oss i alla dygder här,\n    Och leffwa sedan medh tigh ther.\"\n\nUti förenämnda hänsigt kunna äfven nedanstående lyckönskningsord af\nEpilogus (p. 116) till de promoverade magistrarne här förtjena sin\nplats:\n\n    \"The vnge Magistrer lycka och frögd\n    Önska nu wij vtaff Himmels högd,\n    At Gudh them wäl bewarer\n    I thetta stand och forswarer,\n    At thet behagar Gudi först,\n    Länder fäderneslandet til tröst,\n    Hwar aff wänner och fränder stort\n    Frögdas, glädias hwar på sin ort\n    Medb stort beröm och vtsprijder\n    Edert nampn vthi alla tijder.\n    Effter döden inför Gudz Troon\n    Mötas medh frögd och heligh Croon\",\n\näfvensom Epilogi slutord:\n\n    \"Hwar och en gåår nu til sit stand,\n    Regere oss Gudh then Helge And.\"\n\nÄfven den latinska Chorus, som omedelbart härpå afslutar skådespelet,\när en bön till den Högste, och derföre särskildt anmärkningsvärd,\natt författaren anser fikandet efter \"gaudia Comoediarum _ludrica_\",\nkunna blifva så farligt, att menniskan, genom att missbruka desamma,\näfventyrar förlusten af delaktighet i det himmelska rikets salighet.\n\nMen oaktadt meranämnda skådespels religiösa princip, kan det likväl\nicke räknas bland mysterierna, emedan inga bibliska personer\nderuti uppträda i handling. Närmare ansluter sig detsamma till\nde ursprungliga religiösa moraliteterna, emedan dess innehåll är\nsedolärande, ur kristlig grund. Men då härjemte talrika moraliska\nmaximer ur hedniska författare förekomma spridda öfverallt i Surge,\naflägsnas åter härigenom detta skådespels likhet med sistsagda\nmoraliteter. Vi skola här anföra blott ett enda ställe såsom\ntillräckligt bevisande vår Cbronanders sammanblandning af kristna\noch hedniska författares grundsatser. Palladius säger uti sin nämnda\nmonolog (Act VII. Sc. II. pagg. 109, 110) bland annat följande:\n\n    \"Aff Epicteto har iagb lärt\n    Lijda hwad Gudh haffwer beskärt,\n    Jagh haar Gästebudh dageligb,\n    Platonis Rätter mndeligb.\n    Boëtius migh vnderwijsar\n    Wara ödmiuk thet iagh högt prijsar,\n    Menniskiors haat lijda toligh,\n    Luther binder wara roligh.\n    Medh Xenocrates iagh rustar\n    Migh emoot Kropsens onda lustar.\n    Rät bruka lyckan Ausonius,\n    Intet fruchta olyckan Tullius\n    Aldrigh högfärdas Publius,\n    Ingen smäda Nazarius,\n    At girugheet fly Enmenius,\n    Ey bedragha Lucretius,\n    Wara tacksam Valerius,\n    Ey missunna Horatius,\n    Wara rätfärdigh Lampridius,\n    Ey olydigh wara Ovidius,\n    Ey sökia fordeel Sophocles,\n    Wara barmhertigh Augustinus\n    Ey wara wredsam Iulius,\n    Gudfruchtig leffwa Basilius,\n    Omsider saligh döö Ambrosius.\"\n\nRydqvist säger: \"Någon svensk moralitet, i ursprunglig drägt,\när icke bekant; men den förutnämnda komedien Surge står detta\nskaldeslag ganska nära\".[293] Emot denna författare anse vi oss\nhär böra anmärka, att \"_Prosopopoeiae_ Dicht\" och \"_Thet Himmelske\nConsistorium_\" mera närma sig de ursprungliga moraliteterna än Surge,\nom nemligen, såsom allmännast blifvit antaget, moraliteterne utgått\nur mysterierna.[294] Men i alla fall är sistnämnda skådespel,\nsåsom sagdt, icke utan likhet med de gamla moraliteterna. Dess\nreligiöst-moraliska rigtning berättigar till detta påstående. Dock,\nemedan sjelfva ämnet icke är bibliskt, utan taget ur det allmänt\nsedligas område, der styckets handling förnämligast lefver och rör\nsig, står Surge på gränsen emellan de äldre och nyare moraliteterna.\nOch då man härtill lägger de sedliga grundsatsernas uti denna dram\nförekommande tillämpning på särskilda samhällsstånd, -- en rigtning\nsom företrädesvis karakteriserade nyare moraliteter -- samt framför\nallt ett i ymnigt mått anbragt lärdomskram; röjer allt detta på ett\nomisskänneligt sätt Surges förvandtskap med de moraliska skådespelen,\nsådana desamma hade gestaltat sig efter den upplifvade bekantskapen\nmed antiken. Med rätta säges derfore uti biographiskt lexicon\nöfver namnkunnige svenska män (3 Band. sid. 266), att Surge är \"en\n_Moralitet_, lik de, som under slutet af medeltiden allmänt uppfördes;\"\noch vi tillägge: ännu mera lik moraliteterna efter nyssnämnda periods\nutgång. Surge har äfven deruti moraliteternas väsendtliga egenskap,\natt den är ett _allegoriskt_ skådespel, ty der förekomma talrika\n_personifierade_ abstrakta begrepp. Och \"Chronander är\", såsom den\nsvenske biografen yttrar sig, \"märkvärdig, emedan om han hos oss ej\när den enda, dock den _första författare_ till slika moraliteter\".[295]\nMen för oss Finnar har han, _vår förste kände dramaturg_, såsom\nförut blifvit sagdt, ett ännu specielare intresse.\n\nHandlingen (eller handlingarne, ty de äro flere, ehuru ledande till\nsamma mål) i Surge är fri, utgående ur viljans sjelfbestämning. Det\nberor af hufvudpersonernas, Palladii och Circeji, fria val att följa\nDiligentias eller Negligentias råd. Men den dramatiska handlingens\nmotivering är nog svag. Circeji val är snart gjordt. Utan synbart\nbetänkande öfverlemnar han sig åt Negligentia, som benämner sig\n\"Voluptas' Gudinna så klaar\" (Act. I. Sc. III. p. 20), i det han (Act\nI. Sc. II. pagg. 16, 17) säger:\n\n    \"Tin tienst O sköna Gudinna\n    Är liufligh, kan iagh besinna;\n    Ty i wellust lefwer iagh hwar stund,\n    Tu holler titt giorda forbund.\n    Een lijten tijdh war iagh flijtigh,\n    Tå trängde migh sorgh otijdigh,\n    Men nu är iagh vtan bekymmer,\n    Frisk lustig iagh thigh berymmer.\"\n\nPalladius, som lyssnar till de råd, Diligentia, som säger sig vara\n\"Apollos Gudinna prächtigh\", framställt, har i början någon tvekan\natt beträda mödornas törnbeströdda stig, helst Negligentia och hennes\ntjenare Circejus icke underlåta att fresta honom med sinlighetens\nlockelser. Derföre, då den sistnämnde (Act. I. Sc. III. p. 21) talar:\n\n    \"Skot ey flitigheten nogha,\n    I mit stalbrorskap tigh foga.\n    Låt boken fara hwart hon kan,\n    Thet råder iagh och bliff een man.\n    När andra gå att läsa och skrijfwa,\n    Wilia wij på krogen blijfwa,\n    Och ther dansa dricka och speela,\n    Troo migh, intet skall tigh feela\",\n\nsvarar Palladius, för ögonblicket hängifven åt den sinliga lustan ocb\nhärjemte helt oväntadt groft fatalistisk:\n\n    \"Thet synes wäl migh wara kärt,\n    Om Gud hafwer thet så beskärt.\"\n\nMen sedan Diligentia omedelbart härpå hade sagt honom:\n\n    \"Ney Gudh han befaller klarligh.\n    Tu skalt studera alwarligh\" o.s.v.\n\nsamt att lättjan är roten till allt ondt, segrar hans goda genius, och\nhan förblir härefter, ehuru åtskilliga gånger frestad till affall\n(synnerligen uti Act. V. Sc. IV), ståndaktig uti Diligentias tjenst.\n\nStyckets karakterer äro öfverhufvud föga individualiserade. Att detta\nmåste gälla dess många allegoriska personligheter, är sjelffallet. Ty\nsådana karakterer äro abstrakta. Utan rotfäste uti en tänkande ocb\nkännande persons inre, äro de luftiga, sväfvande väsenden, som förlora\nsig uti allmänheten af ett begrepp. De äro fantomer, dem den\nförsinligande konsten icke mägtar uppfånga. Dock synas oss så väl\nDiligentia som Negligentia, såsom bärare af allmänna moraliska satser,\nicke vara utan all förtjenst tecknade. Hvad åter de verkliga personerna\nbeträffar, är Palladii karakter mera svagt hållen. Det personliga uti\ndensamma är nära nog att förflyktigas af allmänna religiösa och\nmoraliska betraktelser samt lärdomsprål. Också äro de situationer, uti\nhvilka han uppträder såsom handlande, nog enformiga, och konflikterna\nlikaså. Circeji karakter är jemförelsevis raskt och lifligt tecknad.\nEngång hemfallen åt Voluptas och hennes gudinna Negligentia, rusar han\nhejdlöst fram på förderfvets väg, härunder sällande sig till andra\nlikstämda personer samt på hvarjehanda sätt begycklande Palladius,\nsåsom t.ex. (Act. III. Sc. II. p. 49) då denne, som skulle gå först\ntill kyrkan och derifrån till akademien, för att på sistnämnda ställe\nhålla en \"oration\", hade bett honom allvarligt besinna nödvändigheten\naf att väl använda den hastigt försvinnande ungdomstiden:\n\n    \"När som tu blifwer wår Domprost\n    Skal iagh skänckia tigh en stoor Ost:\n    Ty så wäl är tin Predikan giord\n    Att iagh rätt icke achtar itt titt ord,\n    Om Staden wil iagh Spassera,\n    Medh Lustige sälskap Brawera.\n    Helsa them alla tijt tu gåår\n    Medh min tienst: ty iagh sielf ey nåår.\"\n\nDet är numera icke endast lättsinnet som ger sig luft i Circeji tal\noch handlingar. Härtill kommer ännu ett bitande hån öfver hvarje\nallvarligt sträfvande i lifvet. Den sedliga kraften förslappas\nju längre dess mera. En slaf af sina lidelser, bedrager han, för\natt kunna tillfredsställa desamma, slutligen sina egna föräldrar.\nDe löften att förbättra sitt lefverne, han dessförinnan gifvit\nProfessor, voro endast toma ord, helst hans föregående uttryck (Act\nIII. Sc. III. p. 50) till densamme:\n\n    \"Hwilken kan lefwa allom til lagh\"\n\nbevisa frånvaro af ånger och behof af bättring. Först då han blifvit\nskymfligen behandlad af Miles, Aulicus och Scriba, ibland hvilka den\nsistnämnde (Act V. Sc. I. p. 71) säger:\n\n    \"Så skal man lära en Drijfware,\n    Dricka medh Hoffbuss och Skrijfware\",\n\nvarsnar man en skymt af ånger hos Circejus. Men denna var intet annat\nän ett förgängligt foster af ögonblickets ängsliga belägenhet. Ännu, så\nfattig och förfallen han än var, hoppades han dock på Virgos kärlek ocb\ntillgifvenhet. Men häruti blef han förfärligt bedragen, såsom\nnedanstående utdrag ur den långa dialogen uti Act VI. Sc. I. nogsamt\nutvisar:\n\nCirc.\n\n    Min Jungfru kär, war ganska säl,\n    At iagh tigh fan war mycket wäl.\n\nVirgo.\n\n    Tu talar mächta dristigt här,\n    Säg, när bleff iagh tin Jungfru kär.\n\nCirc.\n\n    Min Roos weet wäl wår kärleek stoor,\n    Hon tröstar migh iagh wist thet troor.\n\nVirgo.\n\n    Tit taal iagh intet lijda kan,\n    Tin Roos bliffwer iagh ey försan.\n    Menar tu at iagb är lätfärdigh,\n    Smikra medh sådan owärdigh?\n    Ney, mit stand thet ey medgiffwer,\n    Tuchtigh, sedigh, kysk iagh leffwer.\n    Tu är migh aldeles obekend,\n    Tit Ansichte strax från migh wend.\n\nCirc.\n\n    Wist äst tu vpföd vthi then Buur\n    Dher Tygris boor it grymt wildiur.\n    Födh äst tu vtaff een Leyinna,\n    Och aldrigh aff någon Qwinna...\n\nVirgo.\n\n    Ay twij, twij om iagh hadhe en mun\n    Aff leer, iagh tigh kyste ingalund...\n    En Morian äst tu lijker,\n    Som Lazarus äst tu rijker.\n    Käre see huru krokot han står,\n    Hwad är för en Jungfru som tu får?\n\nCirc.\n\n    Annat loffwa tu när iagh thig\n    Gaff skäncker, ach tu lätfärdigh.\n    Jagh hoppas min hiertans lust,\n    Wårt giorda bund bär i sitt bryst.\n\nVirgo.\n\n    Skal iagh så lijtet wyrda migh,\n    At iagh bleffwe en sådan gunstigh,\n    Som står slarffwot til hand och foot,\n    Ney, packa tigh pocker emoot\n    Tu har wist speelat Panckerut,\n    Fnaska tigh strax på dören vth,\n    Eliest skal tu fast taghas,\n    Med Eldgafflen hädan jajas.\n    Then min Kärleek begära wil,\n    Skal wara rijk Munseur ther til...\n    Jagh til Fawour thenna här korg,\n    Ther i kan tu läggia tin sorg,\n    Bind honom strax vppå tin rygg,\n    Wandra ther med och war nu trygg...\n\nCirc.\n\n    Skamligh fixeras iagh forvist\n    Aff then som iagh trodde vthan list,\n    När iagh til hen skencker baar,\n    Ingen kärare än iagh tå war.\n    Therföre yngling Exempel tagh,\n    Troo intet Jnngfruns goda behagh,\n    I dagh haffwer hon lurat migh,\n    I morgon kan thet hända tigh,\n    Äst tu rijk hon wäl tigh lijder,\n    Bughar, nijger, alla tijder...\n    Men om Hiulet löper omkring,\n    Hon tigh tå känner ingen ting.\n    Jungfruns kärleek kan snarligh fås,\n    Men såsom wädret han forgås,\n    Troo frijt Jungfruns taal thet är snält,\n    Mongen yngling är ther med fält.\n    Såsom Törne Rooser hölier,\n    Altså Jungfrun hiertat dölier.\n    Jungfruns sinne är ostadigt så,\n    At hon gärna wil älska twå...\n\nEfter denna katastrof, hvars tragikomiska effekt yterligare förhöjes\ngenom Pediseqva's glåpord emot Circejus, återstår för denne icke mera\nnågon tröst eller något hopp. Nu ändtligen, ehuru för sent, erkänner\nhan det sedligt verksamma lifvets sanna värde. Och ett föremål för\nmenniskornas bespottelse samt förskjuten af alla, klagar han bittert\nöfver att dåraktigt hafva följt Negligetias råd, men tillskrifver\ndock sin ohjelpliga ofärd i främsta rummet sig sjelf. (Act. VII. Sc.\nIII.) Genom viljans sjelfbestämning samt genom att tillräkna sig\nden derur härsprungna handlingens följder, framstår Circejus såsom\nen dramatisk karakter. Såsom individ går han det sjelfförvålladt\nelände till mötes: men på sin jordiska lyckas ruiner erkänner han de\novanskliga sedliga makternas himmelska rätt.\n\nVirgo, denna \"fijn Damme\", hvars dygder och behag Circejus med varma\nfärger afmålar, underlåter heller icke sjelf att beprisa sin tukt och\närbarhet. Hon går och gäller för ett bildadt fruntimmer. Äfven på den\nklassiska lärdomens fält visar hon sig bevandrad. Men snart röjes\ndock hvars andas barn hon i sjelfva verket är, ehuru den förblindade\nCircejus först sent kom till denna erfarenhet. Nu öppnas ändtligen\nhans ögon, och han fann sin dyrkade Virgo vara en ytterligt flärdfull\nvarelse, utan hjerta, utan kärlek, utan trohet. Då skyr han icke att\nframställa denna från all sann qvinlighet emanciperade menniska såsom\nen typ af hela könet. Något sådant synas åtminstone hans reflexioner\nantyda. Eller kanske gällde desamma endast denna Virgo ooh hennes\ngelikar.\n\nUti de gamla mysterierna och moraliteterna är icke sällan en\n_bondekomedi_, utan förbindelse med handlingen, inflätad.[296] En\ndylik, benämnd _Facetiae Intercalares_, förekommer äfven i Surge,\nmed andra personer än de i hufvudhandlingen. Men bihandlingen, om\nman så vill kalla den, uti dessa \"facetiae\" utgår ur samma idé som\nhufvudhandlingen. Bönderne, så väl de \"flijtighe\" som de \"oflijtigbe\",\nhafva samma skyddspatronessor som Palladius och Circejus, de förre\nnemligen Frw Deligensa och de sednare Frw Neglagensa. Flitens och\nlättjans motsatta följder framställas äfven här. \"Mellanspelen i\nSurge utgöra en lägre, plumpare, af bönder framställd behandling af\nsamma ämne, som den egentliga komedien\".[297] Dessa (särdeles Fac.\nInterc. II) lemna en liflig skildring af den orättrådighet och det\nförtryck, kronans uppbördsmän och krigsfolket, såsom kändt, på den\ntiden utöfvade i vårt land emot bönderna. Uti sistnämnda Facetiae\nerlägga Styrbiörn och Dragwaal, med illa dold satir, åt fogden\nkronans orätt debiterade skatt jemte thy åtföljande skäncker, men\nTubbe och Nimmergodt (Fac. Int. III) betala honom med annat mynt:\n\nPraetor.\n\n    Gudz frid, tagh i stallen min Häst,\n    Gif honom gryn och Hwete bäst.\n    Gif Brennewijn, lät duka Bord,\n    Hör Siik, när iagh talar itt ord.\n\nTubbe.\n\n    Hör, stöt man pasligh Buss, Hwadan kom tu\n    Eller hwem lade tigh til wår by nu.\n    Jagh troor wist i dagh tigh ey hugg tryter,\n    Endoch tu så stort mz orden skryter.\n\nNimmerg.\n\n    Tu ledes widh lefwa som iagh förstår,\n    Rätt strax min Brunsbijla på tin rygg går.\n\nPraetor.\n\n    Bonden är galen som iagh weet,\n    Jagh är Fougden erh öfwerheet.\n    Skatten skolen i lefrera,\n    Ther til skäncker ytermera.\n\nMen desse låta ej skrämma sig. Praetor och hans \"Poicke\" blifva slagne\noch taga till flykten:\n\nPraetor.\n\n    Bonden är galen mz Yx och Knijf,\n    Medh foten frälsar iagh mitt lijf.\n\nPuer.\n\n    Jagh taar Wååtsäcken och löper til foot:\n    Förthy the basta sönder hwar min knoot.[298]\n\nDå fogden följande gången (Fac. Int. IV) besökte Tubbe och Nimmergodt,\nerinrande dem om den förra undfägnaden, säger\n\nTubbe:\n\n    Käre Husbonde iagh har ondt i mit öra,\n    Jagh hörer ey hwadh ord i nu här föra, och\n\nNimmerg.:\n\n    Käre Husbonde wij eder ey kände,\n    Wij wiste ey hwart edert ährande lände.\n\nMen då Praetor härtill genmäler:\n\n    Hörer bonden hwilken en skälm,\n    Bättre iagh rister tigh Grå hielm.\n    Nogh mins iagh wäl tin rustiga yx,\n    Och at iagh en gång med tigh högz,\n\nsvarar Tubbe, som nu mera icke var döf, ironiskt:\n\n    Håller til godhe, ty i wore så snar,\n    Husbonden skulle bleffwet een stund qwar:\n    Förty tå begynte wij slå vpp therför,\n    Husbonde tunnan såsom eder bör.\n    Tå haden i så god wälplägning fåt,\n    At i ey skole orkat gåt eller ståt.\n    Men när wij wore lustighe som bäst,\n    Tå wille Husbonden ey bliffwa wår gäst\n\nUr denna med mycken verve utförda dialog vilja vi ännu anföra följande,\nsom omedelbart ansluter sig till det föregående:\n\nPraetor.\n\n    Nu narra the migh vpp i mund,\n    Men iagh skal löna tigh strax på stund.\n    På tin wälplägning som tu böd,\n    Jagh stod therföre bleek och rödh.\n    Til Tinget skolen i reesa,\n    Om tu wilt pipa eller wreesa.\n    Ther skal iagh lära tigh forstå,\n    Hwad thet heter at Fougden slå.\n\nNimmerg.\n\n    Käre Husbonde skonar oss båda,\n    Ty thet hände vthaf en slump och wåda,\n    Eder rygg skola wij wäl läkia och smöria,\n    Med en Bock och Oxe först at böria.\n\nEhuru Tubbe och Nimmergodt snart härpå fängslas af Praetors tjenare\n(\"Fougdekarar\") Dromo[299] och Smelring, upphöra de likväl icke\nmed sitt satiriska gyckel. Men sedan de af sina grannar fått låna\npenningar, dem de aldrig lofva återbetala, (Fac. Interc. V) samt\nförslöst dem \"vppå ööl, wijn, toback\", faller deras mod då de se\nfogden återkomma:\n\nNimmerg.\n\n    See nu kommer Fougden manstarck och wreed,\n    Til Böneboken tu nu tigh bereed.\n\nTubbe.\n\n    Wij loffwa och liugha såsom wij äre waan,\n    Å Herre Gudh giffwe Böffwelen haan.\n\nMen nu hjelpte icke mera de af Tubbe afsides erbjudna mutorna, helst\nPraetor, varnad af sin erfarenhet, svarade honom:\n\n    Tit skiälms hierta känner iagh rätt,\n    Tu migh ey lurar på thet sätt,\n    Wore iagh ensam skäncktes migh\n    Feeta öxhammars slengar aff tigh....\n\nLika fruktlös var Nimmergodt's bön:\n\n    O Husbonde warer barmhertighe,\n    Och hielper oss nu både Elendighe.\n\nOch då allt hopp var förloradt, utbrister slutligen Tubbe:\n\n    Jagh seer at wår matmoor nu oss bedragher,\n    Som wäl i förstone syntes fager,\n    Ty så lenge wij arbetade dagh från dagh,\n    Hade wij alt godt effter wårt behagh o.s.v.\n\nVi hafva omnämnt, att de nyare moraliteterna med förkärlek behandla\nde skarpt begränsade samhällsklassernas olika intressen. En sådan\nståndsrepresentation erbjuder ock Surge. En hofman, en krigare,\ncivile tjenstemän, lärde, borgare och bönder uppträda här ibland de\nhandlande personerna. Men vanskligheten af deras diktan och traktan,\naf all den lycka, de jordiska sträfvandena, såsom sådana, erbjuda,\nådagalägger författaren då han inleder en tredje handling, eller\nhär rättare situation, hvars medelpunkt är Mors. Miles, Mercator,\nArtifex, Aulicus, Scriba, äfvensom Senex och Mater, alla skeppsbrutna\nseglare på lifvets haf, anropa döden om befrielse från ett tryckande\nelände. Mors, som börjar (Act VI. Sc. IV. p. 95) sin monolog:\n\n    Rädens nu all skiälfwa och bäfwa:\n    Ty nu see i döden här swäfwa,\n    See min Bogha, Pijl och Skächta,\n    Tråtz någon tör medh migh fächta,\n\nbeklagar menniskornas andeliga säkerhet och forblindelse under lyckans\ndagar, samt tillägger att han, som är syndens lön, i sinom tid, när Gud\nså vill, skall verkställa sitt värf, och slutar med uppmaningen:\n\n    Warer therföre alla reedhe:\n    Ty ingen står emoot min wreede.[300]\n\nOmedelbart härpå (Act VI. Sc. V.) låter författaren Palladius uti en\nmonolog yttra bland annat följande:\n\n    Pythagoras haffwer wäl lärt,\n    Alt hwadh Gudh haffwer tigh beskärt,\n    Om tu thet ey i huffwudet bär,\n    Sey ey at thet titt egit är.\n    Så wara sant, witna klarligh,\n    The män här talte vppenbarligh.\n    Alla önska dödhen öffwer sigh,\n    Men nu först leffwa lyster migh.\n\nGenom framhafvandet af denna intelligensens af hvarje yttre\ntillfällighet oberoende makt, är äfven den nyssbeskrifna eljest\nepisodartade handlingen, såsom öfverensstämmande med styckets idé,\nberättigad.[301]\n\nKörerna uti Surge innehålla, liksom de gamla mysterierna och\nmoraliteterna, böner till den Högste, samt härjemte till särskilda\npersoner ställda välönskningar. Det är fäderneslandets lycka och\nära, i ljusets och sanningens tjenst, som utgör det närmaste\nföremålet för dessa fromma utgjutelser. I sådan hänsigt egnas den\nförsta kören åt den lika segersälla som intelligenta Christina,\n\"ter felix Regina togaq' eogoq', fundatrix nostri nutrixq' Lycaei.\"\nOch detta med rätta. Ty äfven för oss är hon \"ändå den Store Gustaf\nAdolphs dotter\", denna snillrika drottning, som i Finland för all\ntid rotfästat den högre upplysning, hvilken redan hennes af stora\nvyer intagne ädle fader här hade forberedt. Också den andra kören,\nför rikets fem högste embetsmäns välgång, är fullt berättigad.\nÄfven desse ifrade med värma för vårt lands sedliga och litterära\nförkofran.[302] Men ibland dem strålade dock, i nämnda hänseende,\nherrligast \"Grefven\", offrande sina ädlaste krafter, såsom skalden\nqväder:\n\n    Åt detta land, hvari sin själ\n    Han gjöt,\n    Som vårens flägt gjuts i den stela lunden.\n\nDet var han, Pehr Brahe, som på Auras strand, hans \"fordna\nälsklingsstrand\",\n\n    Den fackla utsträckt höll,\n    Hvars gnistor öfver stad och land\n    Den nya gryningen i Finland tände.\n\nDerföre egnas ock åt honom, med allt skäl, en särskild kör.\n\nDen härpå följande kören önskar, att universitetet aldrig måtte lemna\nur sigte sitt idealiska mål, utan städse sträfva allt högre och\nhögre, sedan det under lyckliga auspicier hade begynt sin verksamhet\nVidare tillönskas dess lärare och studerande allt godt. Härefter\negnas, i kristligt sedlig anda, en kör åt de nyss promoverade\nmagistrarne, med bifogad önskan att de måtte i ymnigt mått\nlyckliggöras af Visheten, med hvilken de hade trolofvat sig. Alla nu\nnämnda körer afse öfvervägande akademien och dess sträfvanden. De\ntvenne återstående beröra andra föremål. Så ärofullt än det stora\ntyska kriget var för Sveriges vapen, kräfde dock detsamma af det\nlilla riket så smärtsamma offer, att det var nära att digna under\nbördan af sin plötsligt förvärfvade politiska storhet. Man längtade\nderföre innerligt efter en snar fred. En varm bön till den Högste\nhärom utgör ock föremålet för den följande kören. Och den sista,\nhvarmed skådespelet slutas, innehåller, såsom förut blifvit sagdt, en\nbön om de vådliga dramatiska förlustelsernas rätta bruk.\n\nLarvatores uti studentkomedierna hade, såsom i det föregående nämndes,\nblifvit allvarligen tillsagde att afhålla sig från allt ofog. Men\nhvilka deras roler i allmänhet och särskildt i Surge varit, känne\nvi icke. Troligen voro de dock maskerade personer, som förehade\nhvarjehanda improviserade upptåg, liknande det då på scenen allmänt\nöfliga narrspelet. Icke mindre härigenom än genom de burleska\nfacetiae intercalares -- ett slags modernt drama satyricum -- var,\nliksom i andra moraliteter, farcen införd äfven i Surge.\n\nUti allmänt kulturhistoriskt hänseende hafva mysterierna och\nmoraliteterna ett värde, som icke bör underkännas. Så äfven Surge.\nMen ingen af dessa dramer kan i konstnärligt afseende högt\nskattas. Väl innehålla de stundom någon rikedom på idéer, men de\nsakna helt och hållet en formel språkutbildning. Den innehållets\noch formens sammangjutning till en organisk totalitet, som den\ndramatiska konstens begrepp innebär, finnes icke uti dessa regellösa\nkompositioner. Reformationstidehvarfvet, samtidigt med den upplifvade\nhågen för antikens studium, hann icke gifva dessa hänsvinnande\nskådespel en utbildad konstnärlig technik. Rimmeri-vurmen, ärfd\nfrån medeltiden, fortgick långt in på nyare tider, utan synnerlig\nformförändring. Äfven all högre uppfattning af poesin saknades länge.\nDen svenska \"Allmänheten\", ännu under det sjuttonde seklet, \"ansåg\nPoesien nästan endast såsom ett gyckelspel, hvilket man vid vissa\nhögtidliga tillfällen skulle hafva med för praktens skull, och poeten\nsjelf såsom en Pagliazzo, hvilken alltid borde stå tillreds att roa\nden resp. Publiken. De så kallade Poeterna arbetade också ifrigt att\nunderhålla denna stämning och bereda den åsigt af konsten, att den\nborde vara en tjenarinna för alla hvardagslifvets småbestyr\".[303]\nVid hvarjehanda tillfällen skulle en sådan poet rimma.\nTillfällighetsdikten blef sålunda den herrskande. Också Chronanders\nrimmade dramer äro ingenting annat än tillfällighetsstycken.\n\nEhuru flere författare omnämnt Chronauder bland dramatiske\nskriftställare (mest anförande endast titlarne på hans utgifna\nskådespel), har dock egentligen Hammarsköld ensam lemnat en\nkarakteristik öfver honom såsom dramaturg. Efter att först ur\nförfattarens dedikation till Wassenius hafva citerat utläggningen\nom nyttan af skådespel, säger Hammarsköld, att Chronander valt\nhvarken något bibliskt eller historiskt ämne, utan till alla delar\nsjelf uppfunnit icke mindre Surge än Bele Snack. Härefter redogör\nhan med några ord för Surges innehåll, samt slutar med följande\nkarakteristik: \"Kännaren skall snart upptäcka, att vår auctor velat,\ni anseende till inrättningen af sina dramer, hafva Aristophanes\ntill sin förebild, hvadan här visserligen mycket händer, och\nhufvudpersonens tillstånd betydligen förändras, dock utan att här\nträffas, hvad man vanligen kallar dramatisk intrigue. Likaså uppträda\nallegoriska personer bland verkliga och lefvande, och flera händelser\nlöpa bredvid sjelfva hufvudhändelsen, utan att på den något inflyta,\nfastän ledande till samma mål. Men Chronander hade på långt när\nicke den phantastiska djuphet och det rika snille, som erfordras\nför att med framgång träda i så väldiga fotspår. Hans uppfinning\när föga sinnrik, framställningen utan qvickhet och, der den skall\nvara skämtsam, af den mest råa och ohyfsade plumphet: dictionen\ntrög, opoetisk och nedtyngd af ett allestädes otidigt anbragt och\naffecteradt lärdomsskryt, och knittelversen hvarken vårdad eller\nflytande, ehuru vid den må anmärkas, såsom en egenhet, att Chronander\nunderstundom i den har användt daktyliska rim, och att han i sin\nBele Snack stundom skall hafva afbrutit den versifierade dialogen\nmed obundet tal. Men ej allenast i afseende på dessa nyheter i den\nyttre formen, utan äfven genom den friare, mera spelande andan i\nhela compositionen, skulle man förväntat, att Chronander -- ehuru\nhan ej var ett bland dessa mägtiga snillen, som göra epoch --\nlikväl på Dramatikens utveckling i Sverige bordt hafva haft ett\nmägtigt inflytande, i hänseende till den kärlek för theatraliska\nrepresentationer och den dramatiska formen, som utmärkte Svenskarne på\nden tiden\".[304]\n\nÄnnu på ett annat ställe talar Hammarsköld om Chronanders \"synbara\nfikande efter Aristophaniskt manér i sina båda komedier\".[305]\nHvaruti detta \"fikande\" skulle bestå, derom upplyser han oss icke.\nOckså skall det tvifvelsutan blifva omöjligt att upptäcka denna\n\"förebild.\" Den innerliga förbindelse med det offentliga lifvet,\nsom väsendtligen utmärker Aristophanes' lustspel, förspörjes icke\ni Chronanders anspråkslösa dramatiska alster. Och hvad det sociala\nlifvet och dess konflikter vidkommer, äro de grekiska medborgerliga\nsamhällsförhållandena icke heller det allra ringaste dramatiskt\nlokaliserade af vår dramaturg. Låt ock vara, att Chronander kunnat\nfrån Aristophanes' komedier erhålla allmänt menskliga motiver,\näfvensom elementer till det groteskt-komiska och satiriska, --\nhvarföre beböfva uppsöka desamma från så aflägsna tider, då hans\negen samtid och ännu mera den närmast föregående perioden, uti\nmoraliteterne erbjödo en naturlig källa, hvarifrån allt detta kunde\nösas? Obetingadt måste derföre en sådan Hammarskölds åsigt förkastas.\nFör öfrigt vilja vi gerna erkänna sanningen af hans påstående, att\nChronanders skådespel sakna dramatisk intrig, endast tilläggande,\natt en dylik sällan eller aldrig förekommer i moraliteterne. Det är\nockså sannt, att författarens \"uppfinning är föga sinnrik\"; men \"utan\nqvickhet\", såsom Hammarsköld äfven säger, synes oss framställningen\ndock icke vara, särdeles i Facetiae Intercalares. Påståendet att\ndiktionen är trög och opoetisk, är visserligen väl grundadt, men\nfinner sin naturliga förklaring äfvensom sin ursäkt uti det af\nhonom begagnade språkets då ännu outbildade skick. Att under sådant\nförhållande knittelversen kan vara \"hvarken vårdad eller flytande\", är\nsjelffallet. Hvad åter beträffar det anmärkta lärdomsprålet, så delar\nChronander detta fel med alla öfrige den tidens författare af\nskolkomcdier.\n\nAf allt det föregående kan nogsamt inses, huru behäftade med\nhvarjehanda brister vår Chronanders dramatiska alster äro. Men\nmed allt detta är dock \"den friare, mera spelande andan i hela\ncompositionen\" fortjent att med beröm uppmärksammas. Der är\nverkligen ett lif, en rörlighet, som man knapt hade kunnat vänta\nsig af de eljest vanligen tungt släpande moraliteterna. Också är\ndialogen öfverhufvud icke synnerligen tröttande genom sin längd.\nMen att den oftare är \"taal\" (såsom Epilogus, s. 115, benämner\nhela kompositionen) än egentligt samtal, ligger i moraliteternas\nnatur. För öfrigt har Chronander -- hvilket kanske är hans största\nförtjenst såsom dramaturg -- i Surge, uti parallelt löpande\nhandlingar, konseqvent utfört en och samma tanke. Orättvist vore\nderföre att frånkänna honom ett namn bland diktare af moraliteter.\nMen att instämma uti Hammarskölds, med hans anförda premisser\nföga öfverensstämmande påstående, det man skulle \"förväntat, att\nChronander på Dramatikens utveckling i Sverige bordt hafva haft ett\nmägtigt inflytande\", vore påtagligen att för mycket nedsätta den\ntidens dramatiska anspråk i det svenska riket, så små de än då kunde\nvara.\n\nAf förteckningen öfver \"Personerne hvilka Comoediam presenterade\"\nfinner man, att åtminstone större delen af de aktörer som uppförde\nSurge voro studenter, att sluta af uppgiften, hvilken nation de\nagerande tillhörde. Och ehuru författaren, hvilken sjelf utförde\nhufvudrolen i denna dram, icke antecknat alla de medspelandes\nlandsmanskap, följer häraf likväl icke såsom afgjordt, att de öfrige\nej kunnat vara studenter. För öfrigt synes det nog sannolikt, att\npå denna tid, vid en dramatisk representation, hvilken anställdes\ni universitets-staden med anledning af en akademisk högtidlighet,\nendast studerande som tillhörde högskolan derstädes skulle uppträda\nsåsom skådespelare.\n\nTiteln på Chronanders andra skådespel är: \"Bele Snack eller een Ny\nComoedia, Innehållande om Gifftermåhl och Frijerij åthskillelige\nLustige Discurser och Domar; Hwilken bleff til Twenne Ädle, Wälborne,\nHöge och Fornämhlige Personers Bröllopz-Fäst, Hållen och Agerat,\nden 22 Julii och 1 Augusti 1649 på then Kongl. Academien vthi Åbo.\nTill Nådigt behagh, een wälmeent och Vnderdånigh Tienst, Stält och\nSammansatt aff Jacobo P. Chronandro W-Gotho. Tryckt i Åbo aff Petro\nWald.\" Äfven denna \"Comoedia\" är en moralitet, men nära gränsande\ntill farcen. Ehuru den uppfördes till firande af en högaristokratisk\nfamilje-fest, innehåller den icke dess mindre många slipprigheter\noch grofheter, som såra nutidens ömtåligare anständighetskänsla. De\nuti skådespelet uppträdande personerna voro icke färre än sjuttio\ntill antalet. Också består stycket af icke mindre än tio tryckta ark.\nHärtill kommo Facetiae Intercalares eller \"Bonde-Acten\", hvilken,\nehuru uppförd då pjesen gafs, icke trycktes, \"effter han något\nwidhlyfftigh är\", såsom författaren uttrycker sig. För öfrigt är\nBele Snack en i alla afseenden sämre pjes än Surge. Handlingen är\nnästan ingen. En redogörelse för styckets innehåll kan derföre gerna\nutelemnas.\n\nSist må anmärkas, att Chronanders begge dramatiska arbeten höra till\nden finska tryckpressens allra största bibliografiska sällsyntheter.\n\n\n\n\nFOTNOTERNA:\n\n\n[1] Magnin, La Comédie au IV:e siècle. Uti Revue des deux mondes,\ntome II 1835, pagg. 648, 650. Alt, Theater und Kirche, sidd. 13,\n285. Mimer kallades icke mindre skådespelarena än de af dessa\nuppförda skådespelen. Aktörerne uti förstnämnda dramer benämndes\npantomimer.\n\n[2] Magnin, Les origines du théâtre moderne, t. I., 476, 477. Alt, 287.\n\n[3] Magnin, sist anf. a., 488 ff. Alt, 288, 289.\n\n[4] Magnin, la com. au IV:e s., 647, 648. Alt, 290.\n\n[5] Magnia, la orig. du th. mod., 473. Alt, a.a., 13.\n\n[6] Magnia, la com. au lV:e siècle, a. st. 634, 635, 651-656.\n\n[7] Magnin, De la comédie au dixième siècle, uti Revue des deux\nmondes, t. XX. 1839, pag. 441.\n\n[8] Magnin, La oom. au IV:e s., pagg. 659, 669, 673. Magnin redogör\nomständligt för innehållet af denna komedi.\n\n[9] Magnin les orig. du th. mod., XX.\n\n[10] Magnin, la com. au IV:e s., 637-640. Alt, 321-323.\n\n[11] Jmfr Alt, 310-312.\n\n[12] Jmfr Alt, 313-317. Om Augustini ungdomslust för theatern kan\ntilläggas, att han sjelf täflat såsom dramatisk diktare. \"Cum mihi\ntheatrici carminis certamen inire placuisset\", yttrar han sig uti sina\n_Confestiones_ III. 3. Se Hase, das geistliche Schauspiel, sid. 7.\n\n[13] Magnin, les orig, du th. mod., XVIII. Villemain, Tableau de la\nlittér. du Moyen Age, II., pag. 216.\n\n[14] Alt, 318-319, 323, 327.\n\n[15] Per omnes civitates cadunt theatra, cadunt et fora et moenia, in\nquibus daemonia colebantur. Unde enim cadunt, nisi inopia rerum,\nquarum lascivo et sacrilego usu constructa sunt. _Augustinus, de\nconsensu evang._ L 33. Se Alt, s. 400.\n\n[16] Alt, sist anf. s. 400. I Konstantinopel bibehöll sig theatern ännu\ni det sjunde seklet, men ytterst depraverad. Villemain, a.a. 217.\n\n[17] Magnin, les orig. du. th. mod., XV.\n\n[18] Magnin, les orig, du th. mod., III-IV, XVII-XVIII, 8-9, 11,\n44 ff. Prutz, Geschichte des deutschen Theaters, 13, 44. Villemain,\na.a., 217.\n\n[19] L'influence du clergé sur le drame, et généralement sur la poésie\net les arts, n'est pas un fait particulier aux populations grecques et\nitaliques. Cette influence est une loi sociale, absolue, universelle,\nune conséquence de l'état hiératique par lequel passe toute société.\nMagnin, les orig. du th. mod., XVII.\n\n[20] Ibid., l.c. Alt, III-IV, 4, 302. Afskyn för theatraliska\nframställningar skall i sednare tider betydligt hafva aftagit så väl\nhos Judar som Muhammedaner, hvilka hvardera uppträdt på scenen. Men\nderas stela, abstrakta monotheism sätter ett oöfverstigligt svalg\nemellan det andliga och sinliga, så att ingen skön konst i djupet af\ndem kan fattas. Alt, 303-306.\n\n[21] Alt, 4-6, 60-62, 345. Magnin, les orig. du th. mod., 21, 22, 28.\nHase, das geistl. Sch., I.\n\n[22] Hase, a. arb., 4-7. Magnin, les orig. du th. mod., XXI.\n\n[23] Alt, 328 ff. Denne författare lemnar en varm och liflig\nframställning af den kristna urliturgins begrepp. Rörande den kristna\ndramatikens ursprung ur gndstjensten, öfverensstämma författarna\nallmänt. Se Villemain, (a.a., 218), Magnin (les orig. du tb. mod.,\nVII), Prutz (a.a. 15, 16), Mone (Altteütsche Schauspiele, 14), Hase\n(a.a., 11) m.fl.\n\n[24] Jmfr Wolf, Gesch. d. Span. u. Portugies. Nationalliteratur, s.\n567. Mone, Schauspiele des Mittelalters I, s. 6. Alt, s. 18.\n\n[25] Die Messe war seit Gregor dem Grossen eine fast dramatische\nGedichtnissfeier des heiligen Weltschauspiels auf Golgatha, die ganze\nTonleiter religiöser Stimmungen umfassend von schmerzensvollen\n_miserere_ bis zum Jubel des _gloria in excelsis_, daher sie nachmals\nauch so leicht zum Textbuche geworden ist für grossartige Symphonien.\nHase, a.a., s. 11. -- En dramatisk vexelsång, behandlande Kristi\nlidande, utföres ännu i våra dagar i många katholska kyrkor under\ndymmelveckan. Så t.ex. i Vaticanska kapellet i Rom. Stämmorna\näro fördelade. Kristus sjunger tenor, Pilatus bas, o.s.v. Sångarenas\nantal är, efter regel, så stort som de talande personernas i\nevangelii-texten. Evangelistens berättande ord framföras i recitativ.\nFolket sjunger i chor. Mone, Altt. Sch., 14. Hase, s. 11.\n\n[26] Vi kunna här omnämna, att, utom liturgins dramatiska elementer,\nspår af andra sådana förefinnas under de fem första kristna seklerna,\nt.ex.: vexelsångerna vid de så kallade kärleksmåltiderna, danser\nvid visen processioner och omkring martyrernas grafvar, samt andra\nsceniska bruk, uti hvilka, till en del hedniska, en religiös hänförelse\nuttalade sig under en liflig mimik. Magnin, les orig, du th. mod., XXI.\n\n[27] Wie die christliche Kirche, so hat auch das Theater die, das Wesen\naller Religion und Konst ausmachende und in dem Dogma von\nden Gott-Menschen sich concentrirende Idee von einer Vereinigung\ndes Göttlichen und Menschlichen zur Grundlage. Alt, a.a., s. 703.\n\n[28] Mone, Schauspiele des Mittelalters I., 4, 251. Mone har, ehuru\nblott i strödda aphorismer, införda vid de tyska skådespel, han ur\nhandskrifter i tryck utgifvit, lemnat om grundlig forskning vittnande\nnotiser rörande medeltidens skådespel. Men ingen vetenskapligt\nsammanhängande historia öfver medeltidens theater i allmänhet\när, oss veterligt, ännu utgifven. Endast några särskilda länders\ntheaterväsende på denna tid har, synnerligen under sednaste decennier,\nblifvit med intresse bearbetadt. Men emedan blott ett ringare\nantal af hithörande talrika manuskripter härtills blifvit tryckt, är\ndet sjelffallet, att ett stort dunkel under sådana förhållanden ännu\nhöljer ämnet.\n\n[29] De citerade orden äro af v. Schack (Gesch. der dramat. Lit. u.\nKunst in Spanien) och anförda af Wolf (Gesch. d. Span. u. Portug.\nNationallit.) s. 566.\n\n[30] Mone, Altt. Schausp., 15, 16. Mone, Scbausp. des Mittelalters I.,\n3. Alt, a.a., 358, 388.\n\n[31] Hegel, Aesthetik III., sidd. 255, 269.\n\n[32] Jmfr Magnin, les orig. du th. mod., XXI, XXII. Mone, Altt.\nSch., 13, 14. Le Roy, Etudes sur les mystères, pag. 10.\n\n[33] Jmfr Wolf, 567. Mone, Sch. d. Mittelalt. I, 6, 7. Hase, 24, 25.\nPrinz, 28. Man bör härvid icke glömma att äfven orgeln var införd\nredan i medeltidens kathedraler.\n\n[34] Prutz, 28.\n\n[35] Magnin, les orig. du tb. mod., XVIII. Alt, 352. Hase, 20, 21.\nPrutz, 28. Såsom en from plägsed, har offrandet vid krubban länge\nfortfarit äfven ibland furstliga personer. Så gjorde t.ex. kon.\nCarl V af Frankrike årligen. Se Le Roy a.a., 3. De så kallade\ntre konungs- eller julspelen uppfördes vanligen på de tre närmaste\ndagarne efter juldagen. Mone, Sch. d. Mittelalt, I. 133. \"Als\nKindersitte\", tillägger sistn. författare, (sist anf. arb. s. 138)\n\"sind die Dreikönigsspiele ja bis in die neueste Zeit übrig geblieben.\"\nMan erinre sig härvid våra _stjerngossar_. På den sista af ofvannämnda\ntre dagar infaller Menlösa-barnsdag, hvilken äfven tidigt blifvit\ndramatiskt firad. Detsamma gäller ock Palmfesten, som firades med\npalminvigning, högtidlig procession samt dramatisk vexelsång. Prutz,\n28. Mone, Altt. Sch. 14. Alt, 346.\n\n[36] Mone, Schausp. d. Mittelalters I., 133.\n\n[37] Alt, 345. Mone, Sch. d. M:s II, 168. Jmf. Hase, 16, 17.\n\n[38] Mone, Sch. d. M:s II, 168.\n\n[39] \"His itaque obviantes statuimus\", innehåller ett stadgande af\nsynoden i Worms år 1316, \"ut Resurrectionis mysterium ante ingressum\nplebis in ecclesiam peragatur.\" Alt, s. 348. Hase, s. 16.\n\n[40] Le Roy, Etudes sur les mystères, pag. 4.\n\n[41] Mone, (Sch. des M:s I., 7) anför ofvanstående latinska beskrifning\nur _Gerber's_ Veteris liturgiae Alemannicae monumenta.\n\n[42] Mone (sist anf. arb., s. 8.) lemnar en afbildning af nämnda\nteckning. Föröfrigt sägas än två än tre personer framträda till\ngrafven, såsom ses kan af det ofvanstående.\n\n[43] Mone, Schausp. des Mittelalters I. 9-27.\n\n[44] Mone, s. arb., I. 12, 13.\n\n[45] Ibid. I. 27 ff., 251; II. 360, 361. Hase, a. arb. 19.\n\n[46] Jmfr Mone, I. 251. La Harpe; Cours de littérat. ancienne et\nmoderne, t. VII, XV.\n\n[47] Magnin, Hrosvita. Revue d. deux mondes, t. XX, 1839, p. 449.\nDie Werke der Hrotsvitha, herausg. von K. A. Barack, Nürnb.\n1858, Vorrede. Sistn. bok är den första edit. af Hrotsvithas samtliga\narbeten. För öfrigt kan nämnas, att Conr. Celtes, år 1501,\nutgaf den första uppl. af Hrotsvithas verk.\n\n[48] Barack, l.c. Vorrede, VI, XI.\n\n[49] Barack, l.c. XII, XIII, XIX ff., XXXII, 137-139.\n\n[50] Jmfr Barack, l.c. XIX, XXXIX, XLVI, samt Magnin, l.c. pag. 453.\n\n[51] Barack, l.c. XIII, XXXI ff. Magnin, l.c. 458. -- Fragmenter\naf latinska dramer öfver Kristi födelse, på vers, skola dock finnas\nredan från det nionde seklet uti bibliotheket i München. Hase,\na. arb. 9.\n\n[52] Magnin, l.c., 456, 457. Må emellertid de anförda \"attributs\" stå\nför deras fransyske författares räkning,\n\n[53] Magnin, l.c., 457. Barack, l.c., XXXV. -- Huruvida Hrotsvithas\ndramer blifvit uppförda, synes vara oafgjordt. Magnin samt nästan\nalla andra franske författare, som behandlat detta ämne, anse att\ndessa blifvit sceniskt framställda, men Barack (l.c. XL, XL1) är af\nmotsatt tanke. Några författare påstå att Hrotsvitha blifvit\nöfverdrifvet berömd, t.ex. Prutz (a. arb., 17, 25), som anser hennes\ndramer innehålla ingen egentlig handling, utan endast tal. Och\nHase (a. arb. s. 11) säger, att inflytandet af hennes lärda komedier\nicke sträckt sig utom klostermurarne. Vare sig nu härmed huru\nsom helst, förtjena dock Hrotsvithas dramatiska arbeten i alla fall\nen icke så ringa uppmärksamhet.\n\n[54] La Harpe, a. arb., t. VII, pagg. XVIII, XIX. De dramatiserade\nhelgonlegenderna benämnas i England _miracles_ eller _miracle-plays_,\nemedan helgonens underverk utgöra föremålet för sådana dramer.\nHase, d. gestl. Sch., s. 46. Att för öfrigt ännu äldre skådespel af\ndetta slag förefunnits, framgår ur följande ställe hos Alt (a.a., s.\n354): \"Leboeuf berichtet in seinem _Discours sur l'état des sciences\nsous Charlemagne_ von twei Handschriften alter Klosterschauspiele vom\nJahr 815.\" Men ämnet för dessa skådespel är icke uppgifvet.\n\n[55] Jmfr Hase, l.c, 41, 42, samt Freytag, De initiis scenicae poesis\napud Germanos, sidd. 34, 35.\n\n[56] Mysterium supplicii et resurrectionis in scenicam explicationem\nmutatum est, neque unquam in conciliorum, synodorum et episcoporum\njussis saec. XIII et XIV aliis ludis sacris idem nomen datum est.\nFreytag, l.c., 36.\n\n[57] Ett Pariser-parlamentets dekret af år 1548 gör en åtskilnad\nemellan _myttèret sacrés_ och _profanes_. Se Hase, a.a., s. 48.\n\n[58] Till någon absolut visshet i afseende å tiden torde man i saknad\naf urkunder, icke kunna komma. Väl påstår Alt (a.a., s. 354), att\nman redan _före_ det elfte århundradet, i ofvannämnda länder, finner\nmysterierne \"als Gegenstand der entschiedentsten Vorliebe des Volkes.\"\nMen han uppger icke tillräckliga skäl för detta påstående.\nFreytag deremot säger (a.a., 43): \"Mysteriis sæc. X. nihil scenicae\nartis infuissa\", men anser dem dock icke långt derefter blifvit \"ad\nscenicam formam adacta.\"\n\n[59] Sismondi, De la littér. du midi de l'Europe, I. 305, 333.\n\n[60] Hase, d. geistl. Sch., s. 25.\n\n[61] Mone, Sch. d. Mitt:s, II 164-168.\n\n[62] Innocentius III stadgar år 1210: Interdum ludi fiunt in Ecclesiis\ntheatrales, et non solum ad ludibriorum spectacula introducuntur\nin eis monstra larvarum, vertun etiam in aliquibus festivitatibus\nDiaconi, Presbyteri et Subdiaconi insaniae suae ludibria exercere\npraesumunt. Mandamus, quatenus, no per hujusmodi turpitudinem\nEcclesiae inquinetur honestas, praelibatam ludibriorum consuctudinem\nvel potius corruptelam curetis e vestris Ecclesiis exstirpare.\nConcilium i Trier föreskrifver år 1227: Non permittant Sacerdotes\nludos theatrales fieri in Ecclesia et alios ludos inhonestos. Och\nsynoden i Utrecht påbjuder år 1293: Ludos theatrales, spectacula et\nlarvarum ostensiones in Ecclesiis et Cimiteriis fieri prohibemus. Se\nHase, a.a., s. 32.\n\n[63] Ibid. l.c. Jmf. Mone I. 54, 55.\n\n[64] Siamondi, a. arb., pag. 334. La Harpe, l.c., pag. 60. Alt,\na.a. s. 554.\n\n[65] Villemain, anf. arb., pag. 227.\n\n[66] La Harpe, l.c., XX-XXII\n\n[67] Les chroniques de sire Jean Froissart, ed. Buchon, t. III. pagg.\n4, 5.\n\n[68] Man har upptäckt några spår af modersmålets tidiga införande.\nLebeuf omnämner, enligt Alt (a.a., s. 354), i sin af oss förut anförda\n\"Discours sur l'état des Sciences sous Charlemagne\" dramer\npå frisiska språket af abboten Angilbert, som lefde på Carl den\nStores tid. Men detta påstående är icke bevisande. Magnin redogör (uti\nJournal des Savants, 1846, pagg. 76-93) för ett dramatiskt stycke från\ndet elfte seklet, af Raynouard benämndt \"Les vierges sages et les\nvierges folies\", ehuru i sjelfva handskriften endast rubriken: _Hoc est\nde mulieribus_ förekommer. Stycket består, enligt Magnin, af tre skilda\ndramer. Utom Frälsaren förekomma der de visa och fåvitska jungfrurna,\nMoses, flere profeter, David, engeln och de tre Mariorna vid grafven,\nVirgilius, Sibylla m.fl. Detta anses vara det äldsta monument af\ndramatisk poesi i Frankrike, och är skrifvet på provencaliska och\nfranska samt delvis på latin. Jmfr Le Roy, a.a., 7-9, Hase, a. a., 31,\nsamt Magnin, les orig. d. th. mod., 315.\n\n[69] In dem geistlichen Schauspiel gingen die lateinische Kirche and\ndas teutsche Volk neben einander; im dreizehnten Jahrhundert\nhatte dieses noch wenig Antheil, im vierzehnten Jahrhundert aber\nwar die Kirche nur noch Begleiterin des teutschen Textes, im\nfünfzehnten zog sie sich ganz zurück und das Schauspiel wurde weltlich.\nMone I. 54, 55. Mutatis mutandis anse vi detta kunna tillämpas äfven på\nde andra europeiska kulturländernas dramatik under medeltiden.\n\n[70] Mone, Sch. d. Mitt:s t. 51, 99, 100. Här må nämnas, att det\näldsta kända latinskt-tyska andeliga skådespelet är från det trettonde\nårhundradet. Ibid., s. 53.\n\n[71] Detta skådespel var dock på långt när icke bland de längsta. Man\näger tyska andeliga dramer af mer än fyratusen versers längd samt\nännu längre fransyska skadespel af samma art. Mone, l.c., II. 154.\n\n[72] Mone, I. 51-54.\n\n[73] Alt, l.c., 357, 358.\n\n[74] Mone, I. 3.\n\n[75] Jmfr Hase, l.c., 50, 51. och Mone, Altt. Sch., 23. Alt (a. arb.,\n555) finner uti dessa andeliga sångspel _oratoriernas_ ursprung.\nGervinus (Shakespeare I. 79) delar samma åsigt. Mankell (Medelt.\nskådesp., s. 171), har meddelat prof på tre medeltids-melodier, från\n11--1300-talet, hvilka, såsom han säger, \"bevisa, att jemväl de gamlas\nsång egde, hvad hvarje godt sångmotiv borde ega, nemligen\nverklig _melodi_.\"\n\n[76] Jmfr Hegel, Aesthetik, III. 548. \"Der Chorgesang, den\nindividuellen Charakteren und ihren innern und äusseren Streit\ngegenüber, spricht die allgemeinen Gesinnungen and Empfindungen in\neiner bald gegen die Substantialität epischer Aussprüche, bald gegen\nden Schwung der Lyrik hingewendeten Weise aus.\" Ibid. s. 498. En\nintressant framställning af chorens betydelse samt huru densamma af\nskilde författare, ibland dem Johan Ludvig Runeberg, blifvit uppfattad,\nförekommer i ett litterärt föredrag af J.J. Wilh. Lagus.\nSe Litter. soiréer i Helsingfors, s. 184 ff.\n\n[77] Schon die ältesten sogenannten Mysterien, Moralitäten und\nsonstigen Farcen, von denen das romantische Drama ausging, stellen kein\nHandeln in jenem ursprünglich griechischen Sinne, kein Heraustreten\naus dem unentzweiten Bewusstseyn des Lebens und des Göttlichen\ndar. Hegel, anf. arb., III. s. 549.\n\n[78] Le Roy, anf. arb., pagg. 181, 218. Mone, II. 60. Hase, 182.\n\n[79] Le Roy, 214 ff. Uti ett latinskt mysterium från tolfte seklet\nsäger Frälsaren till Magdalena:\n\n   Dilexisti multum, o femina,\n   Tui fletus tua peccamina\n   Diluerunt.\n\nSe Le Roy, pag. 226. -- Hase, (a. arb. s. 82) yttrar\nsig om Maria Magdalena: \"Maria Magdalena, nach der katholischen\nTradition dieselbe nicht nur mit der salbenden Sünderin, sondern\nauch mit der Schwester der Martha, ist eine beliebte Figur der\nOsterspiele.\"\n\n[80] Mone, I. s. 79. Med anledning af Magdalenas här ofvan anförda\nord bör nämnas, att äfven _danser_ förekomma i mysterierna,\nmen \"doch unsers Erinnerns nicht bei heiligen Personen\", säger\nHase, a.a., s. 81.\n\n[81] Jmfr Hase, a. a:, 48, 49, 84, 85.\n\n[82] Horat. Satir. lib. II. v. 4.\n\n[83] Flögel, Geschichte des Groteskekomischen, 159-167. Alt,\n415-417. Lenient, 429-432. Om det gräsliga ofog som bedrefs i kyrkan\nvid denna narrfest, säger Du Cange (Glossar. med. e. inf. lat.\nvoce Kalendae): Divini ipsius officii tempore larvati, monstruosi\nvultibus aut in vestibus mulierum aut leonum vel histrionum, choreas\nducebant, in choro cantilenas inhonestas cantabant, offas pingues supra\ncornu altaris juxta celebrantem missam comedebant, etc.\n\n[84] Lenient, La satire en France au Moyen age, pp. 432, 433.\n\n[85] Lenient, a.a., 433, 434. -- Alt, a.a., 418. -- Flögel, a.a.,\n167-170. Sistnämde författare omtalar ytterligare många andra farcer\nvid kristna fester (sidd. 170 o. ff.). Man försökte att genom\nstränga förordningar göra ett slut på dessa kyrkan vanärande upptag,\nmen först långt in på nyare tider synas de fullkomligt hafva\nupphört.\n\n[86] Magnin, a. a., XI.\n\n[87] Jmfr Magnin, a. a., XV. -- Wolf, a.a., s. 365.\n\n[88] Freytag, ehuru icke underkännande den romerska bildningens stora\ninflytande, anser att Germanernas sceniska spel uppstått ur en\nsammansmältning af nationela och kristna elementer, s. 10 o. ff. Dock\nbör det icke lemnas onämndt, att Rydqvist i sin sakrika och grundliga\nafhandling om \"Nordens äldsta skådespel\" söker bevisa att\nmedeltidens folk-theater hos nationer af germanisk härkomst\nhufvudsakligen bestod af elementer från den romerska antiken. Se\nSkandia, 7:e bandet, s. 197-202.\n\n[89] I detta afseende förtjenar att anföraa hvad Otto von Freisingen i\nsin krönika yttrar om tillgången vid kejsar Henrik II:a af Tyskland\nförmälningsfest: \"Quumque ex more regio nuptias Inglinheim\ncelebreret, omne balatrorum et histrionum collegium, quod, ut assolet,\neo conflexerat, vacuum abire permisit, pauperibusque ea, quæ\nmembris Diaboli subtraxerat, large distribuit. Se Alt, anf. arb.,\n401, 402.\n\n[90] Freytag, a.a. s. 18 o. ff. -- Rydqvist, anf. st., sidd. 177, 184.\nIhre (Glosa. Suiog. I. 665) lemnar oafgjordt om ordet \"görande\" bör\nhärledas ur _göra_, hvarigenom det blefvo liktydigt med _aktör_, eller\nur det isländska _gä_, som betyder glädje. Rydqvist hyllar förstnämnde\nhärledning, men Ihre ansluter sig närmare till den sednare,\nhelst \"gärande\" och \"lekare\" befinnas använda såsom synonymer.\nI hvardera fallet torde dock gärande betyda en kringvandrande\ngyckelmakare, kanske med bibegrepp af en gästande. Se härom\nnärmare Ihre, l.c. pp. 664, 665.\n\n[91] Rydqvist, Nordens äldsta skådespel, passim. -- Till ytterligare\nupplysning i saken må anföras: Glossariis IX et X sæc. nonnulla nomina\nistorum hominum germanica insunt, ut _sangari_ sive _singari_\ncantor, _svegelari_ tibicen, _fidelari_, fidicen, _trumbalari_\ntympanista, _sprangari_, saltator, _salsari_ saltator, _scirno_ scurra,\n_goukalari_ joculator, _germinari_ incantator. _Lodder_ cum nota quadam\nhomo vagus nominatur, ita ut ex ipsa copia verborum id genus hominum\nnotissimum et divulgatum fuisse intelligatur. Freytag, a.a, 18, 19.\n\n[92] Rydqvist, a. st., 188.\n\n[93] Rydqvist, a. st., 185-187. Alt, s. 404 o. ff.\n\n[94] Grimm, Rechts-Alterthümer, s. 677. Jmfr Rydqvist, a. st., s. 182.\n\n[95] Ibid., s. 172. Lekare karakteriseras här med orden: \"den som med\n_Giga_ går, eller med Fidla far, eller trumma.\" Straffbestämningarna,\nrörande slika personer, voro ytterst hånfulla och komiska. Se\nhärom mer på sistnämnde ställe.\n\n[96] Ibid., s. 215.\n\n[97] Ibid., s. 205, 206.\n\n[98] Jmfr Freytag, ss. 18-32.\n\n[99] Jmfr Alt, s. 402, 403, 412-415. Freytag, s. 22.\n\n[100] Gaukler, Spieler, Hofnarren und Sänger in ihren\nverschiedenartigen Productionen sind die unmittelbarsten Schöpfer\ndramatischer Aufführung und die Pfleger der Schaulust geworden.\nGervinus, Shakespeare, I. s. 85.\n\n[101] Villemain, Littérature du Moyen âge, II. pp. 218, 219.\n\n[102] Wolf, a.a., s. 568. Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht. II.\ns. 366.\n\n[103] Es fehlt nicht an Spuren, dass eben diese Banden sich auch der\ngeistlichen Schauspiele, der Mysterien, bemächtigt und sie, es muss\ndahin gestellt bleiben, in welcher Gestalt und unter welchen\nVeränderungen, zu gewerbmässigen Darstellung gebracht haben. Prutz,\nGesch. d. deutsch. Theat., s. 19.\n\n[104] Jmfr Freytag, 28, 29, samt Lenient, 411.\n\n[105] Jmfr Hase, 312.\n\n[106] Gervinus säger att djefvulen \"der Satyr der neuen Zeit\", är \"die\nursprünglichste Gestalt der neueren Carricatur und die komische\nFigur der himmlischen Bühne.\" Gervinns, Deutsch. Dicht. II. 368.\n\n[107] Lenient, 414.\n\n[108] Ibid. 180-184. Man ansäg den heliga Jungfrun kunna frälsa\nhvarochen syndare som anropade henne om hjelp. Karakteristiska äro i\ndetta afseende följande ord uti en _ludus ascensionis_.\n\n    _Deinde dicit Ihesus discipulis suis_.\n\n    Ir zwölf botten, ich fragen üch gemeine,\n    was sprechent die lüt von mir und miner müter reine?\n\n    _Petrus dicit_.\n\n    Ich sprich das sicherlich,\n    das du bist gottes sun von himelrich\n    und die werdu müter din\n    die ist all der welt ein _erlöserin_.\n\n               Mone, Sch. d. M. s I. 254, 260.\n\nMärkeliga äro ock i samma hänseende de ord som uti skådedespelet\n\"Himmelfart Maria\" yttras af Frälsaren (Dominica persona) till sin\nmoder:\n\n    Ich wil dir selbir geben balt\n    ubir alle sunder dy gewalt,\n    daz du selber [dy] _erlösen_ salt\n    von des tüfels gewalt.\n\n             Mone, Altt. Sch., 84, 85.\n\nDå Jungfru Marias förbön någongång framställdes såsom fruktlös,\nkunde de svåraste skrupler hos åskådarena uppstå, såsom bland\nannat framgår af detta Hase's (d. g. Sch., 51, 52) anförande: Zu\nEisenach wurde nach Ostern 1322 vor Landgraf Friedrich das Spiel\nvon den klugen und den thörigten Jungfrauen aufgeführt. Als nun\ndie 5 Thörinnen auch durch die Fürbitte der seligen Jungfrau Maria\nnicht Gnade fanden, da fuhr der Landgraf aus: \"Was ist dann\nder Christen Glaube, wenn der Sünder durch die Fürbitte der\nMutter Gottes und aller Heiligen nicht Gnade erlangen kann!...\nUnd es begann jene Verdüsterung, in welcher dieser heldenmüthige\nFürst die letzten Jahre seines Lebens zubrachte.\" Ännu uti\nreformations-tidehvarfvet egnades den katholska andeliga sången\nföreträdesvis åt Jungfru Maria. Se Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht.\nII. 272.\n\n[109] Le Roy, a.a., 167, 168. De onda andarne föreställas i medeltidens\ndramer alltid skymfande hvarandra.\n\n[110] Man finner att Marias rol i skådespelet måste hafva blifvit\nspelad af flera personer, emedan hon der uppträder vid tre, åtta och\ntretton års ålder, samt slutligen såsom Frälsarens moder. Le Roy,\ns. 197.\n\n[111] Le Roy, pagg. 195-197.\n\n[112] Mone, II. 19-21, 33, 71-79.\n\n[113] Ibid. 21, 79, 80. \"Man sieht hier den Anfang der menschlichen\nKomödie, deren Inhalt aber noch religiös bleibt... Die Spöttereien und\nMissverhältnisse zwischen Lübeck und Wismar sind als satirischer\nZug ebenso diesem Schauspiele einverleibt, als Dante Menschen und\nGeschichten seiner Zeit in sein Werk verwebte.\" lbid. s. 21.\n\n[114] Mone, II. 22-26, 80-104. Lucifer och hans anhang framställa\nmånga drag af tragi-komisk art vid det tillfälle, då de i Hades\nbundna andarne förlossas. Lucifer i sin nöd vänder sig äfven då\nföreträdesvis till Sathanas, hvilken han kallar \"min vil über kumpan.\"\nMone, Altt, Schansp. 118.\n\n[115] Mone, II. 105, 106.\n\n[116] Mone, Altteutschc Schausp., 17, 18, 125, 132-134. Hase, a.a.,\n78, 79.\n\n[117] Mone, Altt. Schausp., 123-138.\n\n[118] Överskon, Den danske Skueplads, I. sidd. 18, 19.\n\n[119] Père Eternel, vons avez tort,\n           Et devriez avoir vergogne.\n      Votre Fils bien-aimé est mort,\n      Et voos dormez comme un yvrogne.\n           Gott d. Vat.\n      Il est mort?\n           Der Engel.\n      D'homme de bien.\n           Gott d. Vat.\n      Diable emporte, qui en savais rien.\n\n                     Se Alt, a. a., s. 389.\n\n[120] Mone, Altt. Sch. 96-101, 115.\n\n[121] Hase, a. a., 74-76, Mono, I. 97, II. 132.\n\n[122] Magnin, les orig. du théâtre mod., XXIII-XXIV.\n\n[123] Pruts, a.a., s. 16.\n\n[124] Wolf, a.a., 568.\n\n[125] Alt, 393, 394. -- Utom af do borgerliga skråen, oppfördes\nandeliga dramer äfvcn af andra korporationer, såsom t.ex. af de\nstuderande vid universiteterne, hvilka i medeltiden voro ett slags\nreligiösa samfund, samt af skol-elever. La Harpe, VXI. p. XVII.\nGervinus, 6. d. deutsch. Dicht. IL 359.\n\n[126] Le Roy, a.a., 131. Sismondi, I. 334.\n\n[127] Voilà le monument le plus ancien d'une sorte de Constitution\nregulière doncée au théätre. Villemain, a.a., p. 228.\n\n[128] Lenient, p. 337. Le Ror har genom text-kritik och andra\nundersökningar kommit till dea öfvertygelse, att man uti ett\nmanuskript, som har till öfverskrift \"La passion de Iesu Christ, en\nrime franchoise\", äger i behåll samma mysterium som \"confrères\"\nuppförde i Paris. Le Roy, pp. 131 ff., 161. ff.\n\n[129] Lenient, p. 337. Le Roy, p. 115.\n\n[130] Ibland sådana långa skådespel må omnämnas \"la Passion en vingt\njournées\" och samma mysterium \"en vingt-cinq journées.\" Det sednare\nuppfördes i Valenciennes år 1547, och var författadt af en\nRoland-Girard, \"clercq du Béguinage en ladite rille, et fabricateur\npar son art rhétorical de toutes les dites vingt-cinq journées.\"\nLe Roy, pagg. 128-130.\n\n[131] Saint-Marc Girardin, Du drame religieux en France. Se Rev. d. d.\nM. 1858, t. XIII. p. 207.\n\n[132] Gurardin, a. et, p. 208. Rika och förnäma personer befinnas hafva\noffrat stora summor på de andeliga skadespelen. Men eljest synes\ninträdes-afgiften hafva varit frivillig och ringa. Overskou, s. 27.\nHase, s. 34.\n\n[133] Le Roy, pp. 115-117.\n\n[134] Jmfr Rydqvist, a. st., s. 232.\n\n[135] Rydqvist, 232-233. Trutz, 36. Hase 35-37. Uti ett tyskt\npassionsspel från det femtonde seklet, i handskrift med bifogade\nsceniska notiser från det följande århundradet, då de andeliga\nskådespelen ännu gåfvos under bar himmel, förekommer ett stort antal af\nhär ofvannämnda lokaler: \"Herodes hauss\", \"Pilatus hauss\", \"Kaivas\nhus\", \"das huss in [dem] das nachtmal war\" o.s.v. Uti samma\nteckning upptagas äfven \"der himmel\" och \"die hel.\" Se Mone, II.\n154-157.\n\n[136] Rydqvist, 233. Le Roy, 167. \"Et estoit la bouche d'enfer très\nbien faite, car elle ouvroit et clooit, quand les diables vouloient\nentrer et issir\", heter det om det förut nämnda passionspelet i Metz\når 1437. Se Le Roy, pag. 117.\n\n[137] Hase, 37.\n\n[138] Jmfr Mone, Altt. Sch. 21, 109, 110, 145; samt Sch. d. Mitt:s II.\n30, 31, 119, 120, 184-187, 378, 411, 412. Le Roy, 265, 266.\nOvcrskou, 26-28. Hase, 34, 38, 39.\n\n[139] Mone, II 158-163, 184.\n\n[140] Hase, 39, 40.\n\n[141] Jmfr Gerrinus, Shakespeare, I. 90, 91.\n\n[142] Magnin, Hhrosvita, a. st., pag. 458. Barack säger väl, att nämnda\nstycke \"keineswegs\" är en dramatisk moralitet; men då han tillägger,\natt dramen framställer den strid och seger öfver hedendomen, en\nkristlig moder, Sapientia, samt hennes tre döttrar, Fides, Spes och\nCharitas, utstått och vunnit, samt att Hrotsvitha sökt att teckna dessa\npersoner \"sorgfältig ihrem Namen nach\", så äro vi mera böjde att med\nMagnin antaga pjesen vara en \"modèle\" till de sednare utvecklade\nmoraliteterna. Jmfr Barack, a. st., XXXVII.\n\n[143] Hase, 25-30.\n\n[144] Le Roy, 258.\n\n[145] Alt, 395.\n\n[146] Jmfr Sismondi, a.a., I. 346, 347.\n\n[147] Lenient, 122-128, 156-158.\n\n[148] Phil. Chasles, Etudes sur le seizième siècle en France, pag. 40.\n\n[149] Phil. Chasles, l.c., 40, 41, 43.\n\n[150] La Harpe, t. VII, pp. XXX, XXXI. Phil. Chasles, 41. Alt, 407,408.\n\n[151] La Harpe, t. VII, pp. XXVIII, XXIX. Jmfr Gervinus, Shakespeare,\nI. 86.\n\n[152] Magnia, les orig. 3. th. mod., XXX, XXXI.\n\n[153] _Les clercs de la Basoche_, som gåfvo dessa skådespel,\nprivilegierades väl redan år 1303, men befinnas först på den i texten\nuppgifna tiden hafva begynt uppföra sina \"Moralités.\" Se Magnin, uti\nJournal des Savants 1846, pag. 549. -- Dessa \"Clercs de la Basoche\",\nhvilka man anser vara moraliteternas egentliga uppfinnare, voro unga\njurister och rättsbiträden åt prokuratorerne och advokaterne i Paris.\nSåsom en priviligierad dramatisk förening, bildade Basocbisterne ett\ngille, hvars hufvudman benämndes \"Roi de la Basoche.\" Benämningen \"la\nBasoche\" härledes från _basilica_ såsom pretorns tribunal först\nkallades. Sismondi, I. 344. Alt, 395. Lenient, 335.\n\n[154] Jmfr Hegel's Aesthetik, III. 487, 490.\n\n[155] Jmfr Gervinus, Shakespeare, I. $1, 82.\n\n[156] Jmfr Alt. 398. Haee, 43.\n\n[157] Alt, 395. Lenient, 338, 339. Uti moraliteterna förekomma stundom\npersoner med latinska namn, såsom af det ofvanstående synes. Andra\ndylika allegoriska personer äro Caro, Mundus, Demonia. Lenient, 337.\n\n[158] Alt, 395, 396.\n\n[159] Lenient, 338.\n\n[160] Alt, 396. Hase, 44, 46. Flögel, IV. 198-200. Uti medeltidens\nsednare så väl mysterier som moraliteter förekomma ofta scener i form\naf en juridisk process. Så t.ex. då den syndiga mensklighetens sak\nutageras inför den Högstes thron emellan Rättvisan och Barmhertigheten,\nhvarom förut blifvit nämndt. Då rättsväsendet vid den feodala statens\nförfall uppstod, erhöllo juristerna ett vidsträckt inflytande, äfven i\nlitterärt afseende. Och emedan dramat samtidigt begynte utbildas, är af\nofvan antydda skäl förklarligt huru t.ex. clercs de la Basoohe, hvilka\nvoro idel jurister, kunde blifva moraliteternas egentliga upphofsmän.\nDock hvad särskildt processformen i dramat vidkommer, bör densamma icke\nensamt tillskrifvas juristerne. Äfven scholastikernes disputationer\ninnehålla något likartadt. Och för öfrigt låg ett sådant\nbetraktelsesätt i tidens hela anda. Jmfr Gervinus, Gesch. d. deutsch.\nDicht, II. 373, 374.\n\n[161] Alt, 397, 398. Lenient. 338.\n\n[162] Lenient, 340.\n\n[163] Le théâtre disait l'Ave, Maria ou chantait le Te Deum laudamus:\nc'est le finale ordinaire de toutes les moralités; le pablic disait\nAve, Maria avec le théâtre, et chantait le Te Deum. Girardin, Du drame\nreligieux en France, uti Revue des deux mondes, 1858, tome XIII, pag.\n208.\n\n[164] Gervinus, Shakespeare, I. 92, 93.\n\n[165] \"Il resta toujours en dehors de l'Église un surcrôit de sève et\nde passion mimique non satisfait, qui exigea, nonobstant toutes\ndéfenses, le maintien dans les carrefours des farceurs et des\nbaladins.\" Magnin, les orig. du th. mod., X.\n\n[166] Alt, 399.\n\n[167] Lenient, 156.\n\n[168] \"Was sich in einem grossen Raume, was sich durch alle Klassen,\nnoch mehr aber, was sich im Laufe langer Zeiten als bewährt und\nohne Widerrede als trefflich in der öffentlichen Meinung erhält,\ndem forsche man doch ernstlich nach\", säger Germinus om Reineke\nFuchs, samt att denna populära skapelse ännu under reformationstiden\nhade en stor betydelse. Germinus, Gesch. d. deutsch. Dicht.\nII. 405, 410.\n\n[169] Ibid., sidd. 408, 409.\n\n[170] Lenient, pagg. 145, 146, 151.\n\n[171] Detta särekildta slag af skådespel, egentligen af franskt\nursprung, har tvifvelsutan sitt namn (farces, farcituree, prosea\nfarcies, épïtres farcies) af latinska ordet _farcio_, med hänseende\ntill den brokiga blandning af olika språk och olika ämnen, som deri\ningå. Jmfr Magnin, les orig. du tb. mod., pag. 304, samt Lenient, pag.\n341.\n\n[172] Lenient, pag. 324.\n\n[173] Sismondi, l.c., 317, 318. Lenient, pag. 82 ff. Hegel, Aesthetik,\nIII. 412. På samma ställe yttrar sig sistnämnde författare, att\nfabliaux och contes äro \"eine Gattung, welche in reinster Weise mit\ngebildeterem Geist Boccaccio zur Vollendung brachte.\"\n\n[174] Lenient, pag. 341.\n\n[175] Orden \"farce\" och \"sotie\" synas stundom blifvit använda om\nhvarandra. En fransysk författare, Thomas Sibillet, säger: \"Le vrai\nsujet de la farce ou sottie française sont badineries, nigauderies et\ntoutes sottises émouvantes à ris et à plaisirs.\" Lenient, pag. 342. Le\nRoy (p. 408) definierar \"sotie\" på följande sätt: \"La sotie participe\nde la _farce_ par le ton, et de la _moralité_ par l'allégorie. Elle a\nplus que cette dernière un but satirique.\"\n\n[176] Lenient, pag. 342. Le Roy, pag- 303.\n\n[177] Lenient, pagg. 342-344, 386 ff.\n\n[178] Lenient, pagg. 345-350, 386. Under en annan mildare form bibehöll\nsig likväl den gamla fransyska farcen, och erbjöd ännu långt sednare\nett rikt fält för Molière's snille. För öfrigt har denna farce\nframbragt typer, som under sekler qvarstått pä scenen. Ibid., pagg.\n344, 351.\n\n[179] Flögel, Gesch. des Groteskekom., 28.\n\n[180] Flögel, l.c, 32 ff. All, anf. a., 523-525.\n\n[181] Flögel, l.c., s. 68.\n\n[182] Jmfr Törnegren, Primordia artis scenicae Hispanorum, pagg. 20,21.\n\n[183] Ibid., pag. 20.\n\n[184] Alt, a.a., 501-504. Törnegren, l.c., pagg. 27-29.\n\n[185] Jmfr Gervinus, Shakespeare I. 88-90.\n\n[186] Jmfr Gervinus, Shakespeare I. 88-88. Flögel, Gesch. d. kom.\nLitt. IV. 206, 207.\n\n[187] Jmfr Alt, 22, 23, 421-23. Prutz, 20, 21.\n\n[188] Prutz, 21, 22, 40-43. Alt, 421, 422.\n\n[189] Alt, 426, 428, 431, 432, 449, 450. Prutz, 72, 73.\n\n[190] Haze, 99, 104-109.\n\n[191] Alt, 520, 522. Flögel, Gesch. d. kom. Litt. IV. 129-134, 136,\n137.\n\n[192] Prutz, 118, 119. Alt, 465. Alla skoldramer äro indelale i akter.\nMedeltidens mysterier och moraliteter icke mindre än farcerna sakna\ndenna indelning.\n\n[193] Dock finnes äfven Plautus omnämnd. Den kursachsiaka skolordningen\nföreskrifver ännu 1580 spelandet af Plauti och Terentii komedier. Hase,\n114.\n\n[194] \"Comödien zu spielen soll man umb der Knaben in der Schule willen\nnicht wehren, sondern gestatten und zulassen, erstlich, dass sie sich\nüben in der lateinischen Sprache; zum Andern, dass in Comödien fein\nkünstlich erdichtet, abgemalet und fürgestellt werden solche Personen,\ndadurch die Leute unterrichtet, nnd ein Iglicher seines Ampts und\nStandes erinnert und vermahnet werde, was einem Knecht, Herrn, jungen\nGesellen und Alten gebühre, wohl anstehe und was er thun soll, ja, es\nwird darinnen fürgehalten and für die Augen gestellt aller Dignitäten\nGrad, Aempter nnd Gebühre, wie sich ein Iglicher in seinem Stande\nhalten soll im äusserlichen Wandel, wie iu einem Spiegel.\" Med dessa\nord ådagalägger Luther nyttan af skådespel samt tillägger: \"Und\nChristen sollen Comödien nicht ganz und gar fliehen, drumb, dass\nbisweilen grobe Zoten und Bühlerei darinnen seien, da man doch umb\nderselben willen auch die Bibel nicht dürfte lesen.\" (Tischreden, 6:r\nBd., sidd. 336, 337) Dessutom anser han (uti sina \"Vorreden\") Judiths\nbok och Tobie bok för ursprungliga dramer, hvilka såsom sådana, jemte\nandra, skulle blifvit uppförda af Judarna: \"Und mag sein, dass sie\nsolch Gedicht gespielet haben, wie man bei uns die _Passio_ spielet und\nander Heiligen [andere heilige] Geschicht.\" Se häröfver äfvensom\ndet föregående Luther's sämmtl. Werke ed. Irmischer, Bd. 62, sidd.\n336, 337. Bd. 63, sidd. 91-93.\n\n[195] Alt, s. 464.\n\n[196] Jmfr Alt, 459 ff. Prutz, 119, 120. Hase, 114 ff.\n\n[197] Alt, 475 ff. Hase, 115 ff. Pratt, 120.\n\n[198] Jmfr Prutr, 122, 123, samt Hase, 126, 126.\n\n[199] Spelade i Bourges 1536, i Paris 1541 samt i Tours 1547. Le Roy,\n280. Phil. Chasles, 128.\n\n[200] Jmfr Phil. Chasles, XXVI, 128, 129.\n\n[201] Hase, s. 194.\n\n[202] Detta dramatiska samfund förekommer ännu 1615. Le Roy, pag. 267.\n\n[203] Hase, l.c. Saint Marc Girardin, anf. st., 206, 210.\n\n[204] Jmfr Hase, ss. 195 ff.\n\n[205] Hase, 146-151, 154, 155, 163, 192, 193. Jmfr Alt, 509,\n512-515.\n\n[206] Flögel, Gesch. d. kom. Litt., IV. 198.\n\n[207] Prutz, 115, 118. Alt, 500.\n\n[208] \"Justa canones conciliorum, prohibemus rectoribus ne admittant\nspectacula, ut ficta pastorum adoratio, vulgò _Bethleem_, inter\nofficium natalitiorum Christi et alia hujusmodi, ut Passionis ejusdem,\nvel unius aut alterius illius circumstantiae figurativa\nrepraesentatio.\" Se Le Roy, 151, 152, 156.\n\n[209] Hase, 132-141. Uti Leipziger Illustrirte Zeitung für 1860\nförekommer en afbildning och beskrifning öfver Oberammergauer\nskådespelet sistnämnde år. Med oförminskadt intresse synes den stora\nmängden af åskådare af alla stånd, som äfven då sammanströmmade\ntill Oberammergau, hafva öfvervarit representationerna.\n\n[210] Alt, 477, 478.\n\n[211] Le sqvelette moqueur entrelace ses tibias d'une façon grotesque\nou solennelle; le rire contracte sa mâchoire; ses poses, ses airs\nd'importance sont ceux d'un lugubre _gracioso_. Lenient, 421.\n\n[212] Jmfr Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht., III. s. 102.\n\n[213] Jmfr Prutz, 172-176. Gervinus, Gesch. d. d. Dichtung III, 100 ff.\nsamt samma författares Shakespeare I. 95, 96. Hase, 191. Alt,\n473. Rydqvist, a. st., 214.\n[214] Jmfr Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht. III. 426, 427, samt\nShakespeare I. 84, 90-92. Sismondi, I. 344.\n\n[215] Overskou, Den danske Skuepl. I. 3, 4, 8, 33-35. Skolelever och\nstudenter synas nästan uteslutande uppträdt såsom aktörer i Danmark,\näfven offentligt, på femton- och sextonhundratalet. Men också voro\nskolgossarne då något äldre än nu för tiden. \"De vare andre Karle\nend nuomstunder; Karle, som havde Been i Panden og Skjaeg paa Hagen\",\nsäger ännu 1723 en man om eleverne på den tiden han gick i skolan.\nOverskou, I. 34, 35.\n\n[216] Ibid., 37-39.\n\n[217] Ibid., 45, 48.\n\n[218] Ibid., 44, 48, 49.\n\n[219] Overskou, I. 42, 43, 69, 70.\n\n[220] Ibid., 56, 57, 76, 77.\n\n[221] Ibid., 80.\n\n[222] Overskou, I. 78, 70.\n\n[223] Hammarsköld, Svenska Vitterheten, andra uppl., pag. 105.\n\n[224] Atterbom, Svenske siare och skalder, II. s. 12.\n\n[225] Rydqvist, i Skandia 7. Band. sidd. 170, 171.\n\n[226] Jmfr Rydqvist, a. ut., sidd. 242-240 och Hammarsköld, anf. a.,\ns. 18.\n\n[227] Wieselgren, Sveriges sköna litteratur II, 516, 517, Rydqvist,\na. st., 242 ff.\n\n[228] Hammarsköld, 23. Wieselgren, II. 498-503. Rydqvist, (a. st,\n228) säger att sistnämnda stycke icke \"är uppstäldt i samtal\" samt\natt det \"har i och för sig ingenting dramatiskt.\" Men om likväl\nofvan upptagne stycken verkligen blifvit sceniskt uppförda (hvilket\nej synes oss omöjligt, emedan deras innehåll icke strider emot\nmedeltidsdramernas art), kunna vi dock icke instämma uti Wieselgrens\nåsigt, att de i sådant fall böra räknas bland fastlagsspelen, emedan\ndesammas hela inre väsende tillhör mysterierna. Möjligen kan dock det\näfven af sistnämnde snillrika författare anförda \"Samtal mellan Jul och\nFasta\" tillhöra karnavalsspelet, så vidt man kan döma efter\nHammarskölds (l.c.) korta antydning af detta styckes innehåll.\n\n[229] Den första upplagan är tryckt i Stockholm år 1550. Hammarsköld,\nI. s., pag. 46.\n\n[230] Rydqvist, a. st., 237. Hammarsköld, 43, 44. Detta skådespel,\nhvilket, liksom de flesta svenska af andligt innehåll, torde vara en\nefterbildning af utländskt mönster, har prolog och epilog samt\nbestår af tre _delar_ (akter). Det är affattadt pä såkalladt\nknittelrim. Det kärnfulla, ehuru konstlöst enkla språket, samt den\nfromma tonen hafva ett anslående behag. Jmfr Hammarsköld, 44, 45.\nWieselgren, III. 485, 486.\n\n[231] Jmfr Wieselgren, II. 497, 498.\n\n[232] Jmfr Sveriges Sköna Litt. I. 136, 140.\n\n[233] Se företalet till Josephs Historia, ånyo af trycket utgifven.\nStockholm 1849. (Femte upplagan.)\n\n[234] Om de sednare, hvilka egentligen icke tillhöra vårt ämne, må i\nförbigående blott nämnas, att Johannes Messenius, vid seklets början,\nhade för afsigt att dramatisera hela den svenska historien uti ett\ngalleri af femtio komedier och tragedier, ehuru han ej kom att författa\nflera än: \"Disa comoedia; Svanhvita Comoedia; Signill, tragoedia; Blanka\nMäreta, tragoedia; Christmanna Comoedia; Gustaf I:s Comoedia.\"\nMessenius åsyftade på detta sätt att, i likhet med Shakespeare, \"bilda\nett slags dramatiskt epos af sitt fäderneslands historia\", men hans\n\"sannfärdiga comedier\" och \"lustiga tragedier\" tala alldeles icke någon\njemförelse med Shakespeare's dramer. Ty platta, prosaiska, i tunga\nknittelverser, sakna de dessutom dramatisk enhet och kostym. Men dessa\ndramer gjorde dock, för deras fosterländska innehåll, lycka på sin tid.\nOch de i desamma inflätade sångstyckena, stundom bestående i äldre\nfolkvisor, stundom af författaren sjelf diktade i folkvisans manér, äro\nöfverhufvud af värde. Wieselgren, III. 483, 484. Hammarsköld, 61, 62.\nAtterbom, II. 52, 53.\n\n[235] Se företalet till den förut nämnda Josephi Historia, hvaraf\nförsta upplagan trycktes i Rostock 1601.\n\n[236] Hammarsköld, 59, 60, 64-66, 104. Rydqvist, a. st.. 228, 235, 236.\nÅbo Tidningar 1792, N:o 22.\n\n[237] Wieselgren, III. 502.\n\n[238] Hammarsköld, (sidd. 58-60) säger att Judas Redivivus blifvit\nuppförd den 11 Febr. 1594, samt att Hertig Carl, som mycket älskade\ntheatraliska representationer (jmfr härom Atterboro, II, 52), låtit\nför sig uppföra detta stycke, men företalet till mera nämnde Josephi\nHistoria lemnar den upplysning, att den enda kända handskriften deraf,\nförvarad på Kongl. Bibliotheket, uttryckligen förmäler, att detta\nskådespel är \"stält och författat\" först 1614.\n\n[239] Wieselgren, III. 487.\n\n[240] Jmfr Rydqvist, a. st., 235.\n\n[241] Josephi Historia, pag. 8.\n\n[242] Josephi Historia, Actus VI. pagg. 30, 31. Jmfr Genesis, kap. 43,\nverss. 14-16, 27-30.\n\n[243] Rydqvist, a. st., 236.\n\n[244] Hammarsköld, 68.\n\n[245] Åbo Tidningar 1792, N:o 22, 27-29.\n[246] Ibid., N:o 27-29.\n\n[247] Rydqvist, &. st., 238.\n\n[248] Ibid., 220.\n\n[249] Hammarsköld, 62.\n\n[250] Tegel, K. Gustaff den företes Hist., D. I. s. 137. Rydqrist,\na. st., 220-224. Jmfr Ihres Gloss., ord. Fastelagen.\n\n[251] Tegel, l.c., pagg. 177, 178.\n\n[252] Stjernman, Riksdagars och Mötens Besluth, I. 58, 65.\n\n[253] Rydqrist, a. SU, 221.\n\n[254] Ibid., s. 222. Wieselgren (anf. arb., III, 162) omnämner\nfastlagsspel, som voro ämnade att uppföras ännu år 1558: K. Erik\nfunderade på något dylikt 1558. Han besvärade sin gamle fader med\nbref frän Kalmar med allehanda ting, deribland med bön om att få\nharnesk och rustningar för uppförandet af skådespel. Det var dock\nej fråga om annat än fastlagsspel (Skouspil i fastelagen). Den\ngamle Konungen svarade: \"Vill du hafve skouspil, kan du hålle\nvapensyn med våra ryttare.\"\n\n[255] Jmfr Rydqvist, uti Skandia VII, sidd. 224, 225.\n\n[256] Overskou, (d. danske Skuepl., I. s. 33) säger att Sverige från\nDanmark hemtat sin gamla dramatiska litteraturs mönster, men då han\nhärjemte tillägger, att de gamla danska andliga dramerna voro en\n\"Efterlignelse\" af de tyska, kan man med skäl tillskrifva äfven de\nsvenska ett tyskt ursprung.\n\n[257] Ehuru äfven skådespel af verldsligt innehåll gåfvos vid skolor,\ngymnasier och universiteter, voro likväl de bibliskt-moraliska\nskolkomedierna öfvervägande i Sverige ännu i det sjuttonde seklet, att\ndöma af Wieselgrens (a. a. I, 209, 210) ord: \"Andliga poemer\nuppblomstrade rikt i detta tidehvarf. Ännu står sjelfva den dramatiska\nkonsten i tempelförgården och gifver bibliska skådespel i samma tonart\nsom tidens psalmer och andliga tal. Den andliga sångens orgel\nöfverbrusar alla andra toner uti diktens tempel.\"\n\n[258] Hammarsköld, Sv. Vitterh., 8. 63.\n\n[259] De här nfvan citerade orden, öfversatte ur Wexionii _Natales\nAcademiae Aboensis_, tr. i Åbo 1648, förekomma i Grot's Calender till\nminne af K. Alex. Univ:s andra secularfest, sid. 14. -- Åbo\nuniversitets gamla protokoller för år 1641 innehålla följande\nunderrättelser om akademiska skådespel derstädes samma år: Den 3 Mars\n1641 \"bleff och taalt om _Comoedier_ och promotione.\" Den 22\nMaj \"klagade Rådmannen Hans Plaghman på studios. Sven Petri\nHumbla, Smol., Isaac. Petri Holmens, och Johann. Soltovius, Uppland.,\nsom varit _larvatores_ i nästholdne Comoedia, att de samma\ndag Rectors-ombytet skedde slagit hans fönster ut. Humbla och\nSoltovius friade sig med ed och Isaacus Petri, som erkände sig det\nensam gjort dömdes att ersätta skadan och betala 12 Daler s.m.\nböter.\" \"Dito. Jöran Skomakare, som bodde vid bron, klagade på\nlarvatores... att de slagit in fönstren i verkstaden och jagat efter\nhans pojke. Larvatores dömdes att Jör. Skomakares fönster\nförbättra låta och förlikas med honom.\" \"Dito. Beslöts att när\nframdeles någon Comoedia ageras skola larvatores warnas att ej göra\nnågon en oförrätt om de vilja undfly straff.\"\n\n[260] Alt, Theater u. Kirche, 25, 20. Prutz, Gesch. d. deutsch.\nTheaters, sidd. 131-133.\n\n[261] Overskon, Den danske Skuepl., I. 107 ff. Atterhom, Sv. siare och\nskalder, II, 76, 94, 95, 204. Hammarsköld, Sv. Vitterh., s. 69. -- Den\nnationela sjelfkänslan, lifvad af medvetandet att Sverigo icke blott\nhade blifvit protestantismens hufvud utan härtill ännu uppsvingat sig\ntill den europeiska nordens hufvudmakt, alstrade ett begär att äfven\nuti vetenskap och konst uppnå en framstående plats. Också ägde den\ntidens svenske ädlingar och lärde en vidsträckt klassisk belägenhet.\nDessutom kände man den nyare tyska vitterheten i grund, och den\nitalienska var på Christinas, Carl Gustafs och Carl XI:s tider mera än\nnägonsio förr eller sednare i Sverige känd och älskad. Och den\nfransyska vitterheten började mot det sjuttonde århundradets slut \"med\nstora steg nalkas till sin instundande allmakt.\" Atterbom, II. 130-136,\n204.\n\n[262] Förrän jag öfvergår till skildringen af Chronanders lefnad och\nlitterära verksamhet, är det för mig en dyr, af tacksamheten\nframkallad pligt, att meddela följande upplysningar. Framlidne\nuniversitetsbibliothekarien professoren _Carl Wilhelm Törnegren_, i\nförkänslan af sin snart förestående hädangång, uppmanade mig den 20\nDecember 1859 att ansöka den efter hans frånfälle ledig blifvande\ntjensten. Härjemte bad han mig börja tänka på ämne till erforderligt\nspecimen samt yttrade den önskan, att jag skulle, för detta ändamål,\nanvända såsom material ett honom tillhörigt manuskript öfver\nofvannämnde Chronander, \"om icke för annat\" -- såsom orden föllo sig --\n\"så åtminstone derföre, att manuskriptet innehåller för oss alldeles\nnya saker.\" I sammanhang härmed bad han mig studera mysterierna och\nmoraliteterna. I början af det följande året erinrade mig professor\nTörnegren ytterligare om samma sak. Efter hans frånfälle erhöll jag den\n27 Februari samma år, ett till mig adresseradt konvolut, inneslutande:\n1:o ett sammandrag af Chronanders dramatiska arbeten; 2:o en öfver\ndenne dramaturg påbörjad biografi, hvilken tvifvelsutan var ämnad att\ningå i den samling af lefnadsteckningar, som under titel af \"Finlands\nMinnesvärde Män\" utgifvits; 3:o uppgift å några författare hvilka i\nsina skrifter omnämnt Chronander; 4:o några till ämnet hörande utdrag\nur Åbo akademies äldsta protokoller; 5:o ett utdrag ur Kolmodins\nGenesis Aetherea; samt 6:o två bref till professor Törnegren från\nKungl. vicebibliothekarien Klemming i Stockholm. Dessa rörande prof på\nvänskap och välvilja af en saknad förman hafva afgjort valet af mitt\nämne.\n\nMed erkänsla bör jag härjemte omnämna, att amanuensen vid\nuniversitetsbibliotheket härstädes herr B.O. Schauman, under sin\nvistelse i Stockholm sommaren 1860, till följe af min hos honom derom\ngjorda anhållan, benäget förskaffat mig från K. bibliotheket i\nsistnämnde stad en fullständig afskrift af Chronanders Surge.\n\n[263] \"1 dedikationen till Drottn. Christina af sitt i Maj 1651\nafslutade arbete: Fasciculus juridicus säger Chronander sig i åtta år\nstuderat vid akademien i Åbo. På Univers. Bibliothcket forvaras en år\n1734 af Mag. Johan Friberg på grund af gamla matriklar uppgjord\nförteckning på i Åbo åren 1640-1713 inskiifne Vestgöthar, der\nChronander, ursprungligen bortglömd, sedan blifvit upptagen under året\n1644. Saken är dock af ringa vigt.\"\n\n[264] Här slutas den af Törnegren påbörjade biografin, hvilken,\nafbruton redan i sin första början, vi här ofvan försökt att efter\nförmåga fullfölja. Att med \"professoren Mich.\" menas prof. Michael\nWexionius, är utom allt trifvel redan derföre, att ingen annan\nprofessor med detta dopnamn på Chronanders tid fanns i Åbo.\n\n[265] Denne Wassenius blef sedermera assessor i Åbo Hofrätt och adlad\nLagermarck. Se Stiernmans Aboa Literata, pag. 39.\n\n[266] Ibland sådana verser, hvilka alla äro särdeles berömmande,\nförtjena hans innerligt tillgifne vän Wassenii att i synnerhet\nbemärkas. Wassenius, \"patriotae, amico et fratri suo veré Orestes\nconstans velut Pylades\", egnar sin lyckönskan \"politissimo magnaeque\nexpectationis juveni Chronandro\", uti Mich. Wexionii Collegii Ethici\nDisp. II. de Morum s. actionum humanarum ultimo fine. Resp. Jac. P.\nChronander, 1647.\n\n[267] Lagus, Åbo Hofrätts Historia, I, sidd. 167, 168.\n\n[268] Palmén, Programm ang. d. fjerde J. U. Doktorspromotionen i\nFinland, Helsingfors 1860, sidd. 13, 14.\n\n[269] Jmfr härom samt om fakultetsgrader i allmänhet sistnämnde\nprogramm, s. 14.\n\n[270] Tengström, Chronol. förteckn. o. anteckn., s. 121.\n\n[271] Lidén, Catalogus Disputationum, sect. III, pag. 228.\n\n[272] Stiernman, Aboa liter., pag. 38.\n\n[273] Lidén, III, pagg. 226, 227.\n\n[274] Ofvanstående underrättelser om Chronander, hemtade förnämligast\nfrån svenska riksarkivet och Wisby rådhusarkiv hafva vi erhållit ur K.\nvicebibliothekarien Klemmings förut nämnda bref till professor\nTörnegren.\n\n[275] Prologus (sidd. 0-12 i det tryckta originalet) redogör för\nstyckets hela innehåll.\n\n[276] Diligentia presenterar sig och utlägger huru man inom alla stånd,\noch nu med särskildt fästadt afseende vid det lärda ståndet, endast\ngenom mödor och försakelser, i hennes tjenst, kommer till lycka och\nheder:\n\n    Altså O Yngling hwar wid sit nampn\n    Fölg migh, iagh är tigh een trygh hampn,\n    Offra till migh tin vngdoms floor,\n    Thet gagnar tigh om tu rätt troor. (Sidd. 12-15.)\n\n[277] Tabbe säger ibland annat:\n\n    Een böfwel bonde lengre wara will.\n    Jagh hörer i gifwa vtban arbeet maat,\n    Therföre will iagh hoos ehr wara laat. (sid. 17.)\n\n[278] Cellarius:\n\n    Een trind Rix Daler skall tu nu vpräkna\n    Eller och een tunna rogh vptekna.\n    Så skall man lära Bonden weeta huut!\n    Sluka Wijn med sin store flab och truut. (sid. 26.)\n\n[279] Uti denna scen säges icke att Aulicus skulle köpslagat med\nMercator. Den sistnämnde yttrar sig om Circejus:\n\n    Thenne medh mlgh väl köpslagar.\n    Ty om Fyrcken han intet klagar.\n    Tolf Dukater iagh lucrera.\n    En Nar låter sig fixera. (Sid. 39.)\n\n[280] Häll, Säll, Professor gunstighe,\n      Min Befordrare mechtighe!\n      Ödminkeligh är mitt begär,\n      Att I wilien vthan besvär\n      Philosophien migh lära,\n      När iagh thet monde begära;\n      Ty ey Studerar en som thet bör\n      Om han intet Privatim gör;\n      Mitt leffverne ther til styra,\n      Sampt vngdoms tijdhen then yra. (Sidd. 41-4S.)\n\n[281] Innehåller grofva tvetydigheter. (Sid. 52.)\n\n[282] Dragwaals härpå följande ord äro obscena. Ibland hans slutord\nförekomma: \"iagh arme _Mies_\" -- det sistnämnda det enda finska\nordet i skådespelet. (Sidd. 53, 64.)\n\n[283] Circejus, en routinerad kroghjelte, säger till Palladius:\n\n    \"Twij skam, try åhr haar tu här warit,\n    Och ey Källaren förfarit,\"\n\nsamt ytterligare, begycklande den sednares ovana sätt:\n\n    \"Stort löje tu här bereder\n    Medh tina åthäffwer och aeeder:\n    Som en Koo på een ny fähusdör,\n    Seer tu Källaren fram och för,\n    Täckes tigh haffwa här Qwarter,\n    Effter tu så nogha beseer.\"\n\nPallad.\n\n    Oroligt är här höres roop,\n    I hwar wrå sta kannor och stoop. (Sid. 56.)\n\n[284] Tubbe kallar \"Frw Neglagensa\" för sin och Nimmergodts husbonde.\n(Sid. 68.)\n\n[285] Mercator, Artifex och Scriba äro besvärade af inga moraliska\nscrupler öfver tillvaron af en lycka, hvilken, såsom de sjelfva med\nvälbehag skryta, är grundad på bedrägeri. Så säger bland annat\nMercator:\n\n    Bonden kiöper för Silffwer teen.\n    Om thet haar lijten glantz och skeen.\n    Jagh rosar at mit godz är fint,\n    Doch är min idel flärd och skiempt,\n    Mongen ther med iagh fixerar,\n    Och min wällust så formerar.\n\nOch Scriba:\n\n    Min gunst alla behöffwa,\n    Jagh kan hielpa ock bedröffwa,\n    Jagh skriffwer en rad eller fem,\n    Tolff Dukater tar iagh för them.\n    V och X när iagh ombyter\n    Mångens Taska iagh tå snyter.\n    Radera kan iagh ganska wäl,\n    Ther aff bliffwer man rijk och säl.\n\nMiles säger väl ock att han \"skiffter stort byte\" samt \"förwerffwar\ngodz\", men han dyrkar likväl ärans idol, då han eftersträfvar \"it\nodödeligit nampn.\" Aulicus, en äkta epiknré, fröjdande\nsig öfver vällefnaden vid hofvet, \"tar dagen som han kommer\",\n\"gör\", för öfrigt, \"reverentz med tuchtigh ord\", \"braverar omby\",\nsamt slutar med uppmaningen: \"hoffwet i tin vngdoms tijd besök,\nty ther är lyckan blijd.\" (Sidd. 72-75.)\n\n[286] Negligentia.\n\n      Jo thetta iagh tigh för spådde,\n      Thet dogde intet som iagh rådde.\n      Ser tu Circejus dageligh\n      Haffwer frögd wällust hierteligh,\n      Hvar är Diligentia tin Matmoor,\n      Hwij hielper hon ey när tu henne troor?\n      Beed man nu tin Metaphysica om brödh,\n      Tu kant Mathesis, hwij lijder tu nödh?\n      Ethica kallar sigh en fast borg.\n      Hwij låter hon tigh så lijda sorg?\n      Läs Logica tu bliffwer wäl mätt,\n      Tu behöffwer ingen annan rätt,\n      Gack man och see på Himmelens fäst,\n      Tå kan tu tigh föda och kläda bäst,\n      Ha, Ha, wil tu än Philosophera,\n      Och dageligh fäfengt Speculera.\n      Seer tu nu at tu är en stoor Narr,\n      Som så dageligh studerar:\n      Doch haar Voluptas migh hijt sendt,\n      Jagh beder at tu tigh omwendt,\n      Kasta från tigh boken plat,\n      Eliest blir tu förlorat (Sidd. 77, 78.)\n\n[287] Uti vår från Stockholm erhållna afskrift af Surge står: Nimmer,\ngodt, Tabbe, Praetor ocb hans Tienare Dromo, Smelring, Styrbiörn, oc\nDragwaal. (Sid. 82.) Men att Smelring i sjelfva verket var Praetors\ntjenare, framgår tydligt ur sistn. facet, intercal. äfvensom ur\nförteckningen på personerna i slutet af pjesen.\n\n[288] Så säger, bland annat, Tubbe:\n\n    Men twij wåle Neglagensa Frwa wår,\n\nHon lärde oss wara laath åhr från åhr. (Sid. 100.)\n\n[289] Dragwaal:\n\n    Wår Frw Deligensa bör oss prijsa:\n    Dy för hennes skuld haa wij roo och lijsa. (Sid. 101.)\n\n[290] Sedan Angelus, på Apollos befallning, framkallat Philosophia med\nsina sju döttrar till Palladius, yttrar sig\n\nPhilosophia:\n\n    Jagh kommer effter titt begär,\n    Mine siu Dotrar äre och här,\n    Sij iagh är tin Braudh kysk och from,\n    Som tu haar älskat aff vngdom,\n    Nu wil iagh Echtenskap ingå,\n    Effter Gudhi behagar så,\n    I kärligheet wij samman boo\n    Ingen skal göra oss meer oroo etc. (Sid. 103,104.)\n\nEmedan beskrifningen öfver det \"Echtenskap\" lifligt erinrar om våra\nmagisterpromotioners symboliska ceremonier (hvaraf bruket att öppna och\nhopslå böcker, så vida vi kunna påminna om, sednast användes vid\npromotionen 1844), anföras här följande ord af :promotor:\n\nApollo:\n\n    I mötas medh stoor seedigheet,\n    Then som thet seer har liuffligheet,\n    Therföre iagh ehr tilsamman\n    Foghar medh prydnad och gamman.\n    Tagh thenna Ring til goffwer,\n    Hwar medh tin Bruudh tigh trooloffwer,\n    Han är aff fint Gold som tu seer,\n    En skiön Pärla pryder ther meer,\n    Hwar medh tecknas såsom tin Brwd,\n    Är fijn, Kysk, heligh i sin skrwd,\n    Så skal til benne tin kärleek,\n    Wara och ren vthan all smäleek,\n    Hwilket skeer när tu så lärer,\n    At tu aldrigh Gudh wanährer,\n    Ey heller tin nästa stielper,\n    Men mz lärdom honom hielper.\n    Hwars mening skal tu intet lyda,\n    Men then bästa rätt vttyda.\n    Jagh antwardar tigh och en Book,\n    Hwar vthaff tu skalt blifwa klook;\n    Tänk ey at tu ey meer behöfwer\n    Wijdare nu Studera öfwer:\n    Doch thetta tu märk här fastligh,\n    Ey altijdh lööp til boken haatligh,\n    När som tu en annan skal lära,\n    Annat tit kal nu mon bära,\n    Altså boken tigh öpen fås,\n    Men strax igen hon åter slås.\n    På Hufwudet iagh Cbronan rena\n    Settier, och wil ther medh meena\n    Then frijheet tu kan bekomma\n    Ibland the lärde med fromma:\n    Ty frij äst tu för tylpachtigheet,\n    Oförstånd och oskickligheet.\n    Vthi thenna stool tu och vpstigh,\n    Hwar medh iagh then macht gifwer tigh\n    Att lära andra som tu förmå,\n    Ey lengre sittia höra på.\n    Önskar här medh aff Himmels högd\n    Tig mycken lycka medh stoor frögd. (Sidd. 106-108)\n\n[291] Uti vår förenämnda Stockholmska afskrift står: \"Samuel _Jonae_\nBergius Smolandus.\" (Sid. 117.)\n\n[292] Här slutas Törnegrenska manuskriptet öfver Surge.\n\n[293] Rydqvist, a. st., sid. 236. De sist citerade orden, jemte några\nandra på ett föregående ställe, äro de enda, Rydqvist har om Cbronander\noch hans Surge.\n\n[294] Dock bör medgifvas, att \"Pros. Dicht\" icke är en _ursprungligen_\nsvensk moralitet, utan endast en svensk _öfversättning_.\n\n[295] Biogr. lex. öfver namnk. svenska män, III, $. 266.\n\n[296] Overskon, a. a., 1, 76. Uti sådana mellanspel uppträda bönder på\nbondspråk i burleskt-komiska scener. Jmfr Gervinus, Gesch. d.\ndeutsch. Dicht. III, p. 101.\n\n[297] Rydqvist, a. s., 219.\n\n[298] Prygelscener förekomma vid denna tid och ännu långt sednare äfven\ni andra länders skådespel. \"Ueberhaupt gehörten Prägel damals wie\nspäter, bis Ende des vor. Jahrh., zu den wirksamsten Bühneneffekten.\"\nPrutz, a. a., 214. Också grofva tvetydigheter voro vid samma tid lika\nvanliga som gouterede på scenen. Ibid., 158, 192.\n\n[299] Dromo, ursprungligen en slafrol hos Terentius, förekommer äfven\nsåsom tjenare i _Judas Redivivus_. Jmfr Rydqvist, a. st., 212.\n\n[300] Döden, som eljest ofta på scenen framstår såsom \"eine\nschreckhafte und scherzhafte Figur zugleich\" (Gervinus, Gesch. d.\ndeutsch. Dicht. III, 102) är här blott det förra.\n\n[301] Också mysterierna hafva någongång, utom det vanliga komiska\nmellanspelet, ännu en handling. Så förekomma uti \"Auferstehung\nChristi\", från det sextonde seklet, tvenne mellanspel: det ena, en\nfarce, benämndt _das klene spil_, det andra inledt af Döden. Monc,\nSch. d. Mitt:s, II, 418, 419.\n\n[302] År 1641 utfärdade Regeringen en skrifvelse till biskop Rothorius,\nhvars inlednings början lyder: \"Eder är nogsamt vetterligen Herr\nBiskop, huruledes Vi hafve en lång tid derefter traktat, på hvad\nsätt bokeliga konster, goda seder och dygder mera än härtill måtte\nflorera uti Vårt Storfurstendöme Finland, och allt barbariskt oväsende\ndersammastädes kunna stå till att afskaffa\", o.s.v. Tengatröm,\nChronolog. förteckn. o. ant., sid. 51.\n\n[303] Hammarsköld, l.c., 190. Några få författare hade likväl en högre\nstämning. Ibid., 190, 191.\n\n[304] Hammarsköld, l.c., 67, 68.\n\n[305] Ibid., 139.\n\n\n\n"]