[{"data":1,"prerenderedAt":-1},["ShallowReactive",2],{"$fqf5w8YTvEyXG8sNo37frbN_NWa13IH-Pq5wLNr7p7lY":3},{"number":4,"title":5,"author":6,"authorBirth":7,"authorDeath":8,"slug":9,"bookId":10,"genreRaw":11,"genre":12,"themes":13,"origin":15,"language":16,"yearPublished":17,"yearPublishedTranslation":11,"wordCount":18,"charCount":19,"usRestricted":20,"gutenbergId":21,"gutenbergSubjects":22,"gutenbergCategories":24,"gutenbergSummary":26,"gutenbergTranslators":27,"gutenbergDownloadCount":28,"aiDescription":29,"preamble":30,"content":31},1329,"Mythologia Fennica","Ganander, Christfrid",1741,1790,"1329-ganander-christfrid-mythologia-fennica","1329__Ganander_Christfrid__Mythologia_Fennica",null,"tietokirja",[14],"kansanperinne",[],"sv",1789,32877,167295,false,52445,[23],"Mythology, Finno-Ugrian",[25],"Mythology, Legends & Folklore","\"Mythologia Fennica\" by Christfrid Ganander is a comprehensive work of Finnish mythology written in the late 18th century. This text serves as a compilation and explanation of various aspects of Finnish mythological traditions, including deities, legendary figures, rituals, and folk beliefs. It aims to shed light on the cultural heritage and literary foundations of Finland by providing a detailed account of its mythological narratives.  The opening of \"Mythologia Fennica\" introduces the reader to the rich tapestry of Finnish mythology, emphasizing its connections to natural phenomena, ancient deities, and the cultural practices of the Finnish people. Ganander expresses gratitude to prominent scholars for their contributions to Finnish studies while elaborating on the need for mythological understanding to fully appreciate Finnish literature and poetry. He provides insights into the amalgamation of narratives from ancient runes and local folklore, setting the stage for further exploration of the significant mythological characters and elements that shape Finnish cultural identity. (This is an automatically generated summary.)",[],455,"Aakkosellinen sanakirja ja hakuteos selittää suomalaisen ja saamelaisen muinaisuskon jumaluuksia, taruolentoja ja vanhoja tapoja. Teos pohjautuu kansanrunoihin ja loitsuihin, ja se on toiminut merkittävänä lähteenä Elias Lönnrotille ja Kalevalan synnylle.","'Mythologia Fennica' av Christfrid Ganander är Projekt Lönnrots\nutgivelse nr 1329. E-boken är public domain såväl inom EU som i övriga\nvärlden, varför vi inte sätter några som helst restriktioner med\nhänsyn till e-bokens användning eller dess distribution.\n\nDenna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lönnrot.","MYTHOLOGIA\n                    FENNICA\n\n                      ELLER\n\n                   FÖRKLARING\n                      ÖFVER\n      De NOMINA PROPRIA DEASTRORUM, IDOLORUM,\n               LOCORUM, VIRORUM &c.\n                      ELLER\n   Afgudar och Afgudinnor, Forntidens Märkelige\n     Personer, Offer och Offer-Ställen, Gamla\n           Sedvänjor, Jättar, Troll, Skogs-Sjö-\n                    och Bergs-Rån m. m.\n                       Som\n   Förekomma i de äldre Finska Troll-Runor, Synnyt, Sanat,\n        Sadut, Arwotuxet &c. samt än brukas och\n                  nämnas i dagligt tal;\n\n                 Til deras tjenst,\n  som vela i grund förstå det Finska Språket, och hafva smak för\n           Finska Historien och Poësin,\n\n         Af Gamla Runor samlad och uttydd\n                       Af\n          CHRISTFRID GANANDER, Thomasson\n              Philos. Mag. & Sacell.\n\n\n\n\n\nÅBO, Tryckt i Frenckellska Boktryckeriet 1789.\n             På egen Bekostnad.\n\n\n\n\n\n\n\n      Nec longus _patrios_ labor est Tibi nosse _Penates_.\n\n                           Ovid. Metamorph. Lib, I: v. 773.\n\n\n\n            MYTHOLOGIA\n\n             FENNICA.\n\n           Kongl. Maj:ts\n\n        Tro-Tjenare och Professor\n               i\n     Vältaligheten och Skaldekonsten,\n              vid\n        Kongl. Åbo Academie,\n      Högädle och vidtberömde,\n      Herr Mag. HENRIC GABRIEL\n              PORTHAN,\n\nHöggunstige Gynnare!\n\nMed hvad berömvärd nit, beledsagad af de vidsträktaste insigter, Herr\nProfessoren sökt uplysa vår Finska historie, updaga landets ålderdoms\nminnings-märken, granska, upodla, tilöka och fullkomna Finska\nSpråket, samt stadga dess poësie, därom vitna Herr Professorens\nutkomna arbeten, som icke allenast äro kända och högaktada innom eget\nland, utan ock med bästa loford emottagne och granskade af de lärde i\nGöttingen, London och Pettersburg, samt flerestädes; hvarigenom Hr.\nProfessoren altså hedrat sig sjelf, sin fosterbygd och sina landsmän,\nsamt förskaffat vårt Finska Språk all aktning.\n\nUtom dess har Hr. Professoren satt sine Landsmän i en berömlig\nmedtäflan, at upodla och lära bättre känna sit Landsspråk, som\nhärtils blifvit föga agtadt.\n\nHerr Professorens outtrötteliga Bref-växlingar och täta resor, hafva\nalla syftat därhän, at befrämja et så lofligt andamål.\n\nJag, får min del, har förmon, at härmedelst offenteligen tacka Herr\nProfessoren för, nu snart i 21 års tid, gunstigt, så munteligen som\nskrifteligen meddelte underrättelser och upmuntringar, at fortfara\ntil Finska Litteraturens förmon.\n\nDenna Finska Mythologie, som til större delen är samlad af Hr.\nProfessorens egna skrifter, både trykta och i handskrift varande, mig\ngunstigt meddelte, gamla Finska Runor, tilägnas vördsammast hel och\nhållen Hr. Professoren, såsom et vedermåle, huru jag använt Finska\nVitterheten til fördel, de undervisningar jag haft äran, at handfå af\nHr. Professoren.\n\nTillika utbeder mig ödmjukast, at detta må få blifva til evärdelig\nåminnelse af den agtning, hvarmed har förmon at framhärda Högädle och\nVidtberömde Herr Professorens\n\n                                   allerödmjukaste tjenare\n                                    _Christfrid Ganander_.\n\nFrantzila i Siikajoki Socken ochUhleåborgs Län d. 28 Apr. 1785.\n\n\n\n\nFöretal.\n\n\nFinska Mythologien är, så vål som alla andra folkslags, inveklad\ni många mörka sagor och berättelser om Landets fordna Gudar och\nGudinnor, med tillämpningar eller allusioner til naturliga händelser\noch borgerliga förrättningar, som behöfva sin utläggning och\nförklaring, hvilken bäst vinnes af _Finska_, så kallade, gamla\n_troll-Runor_; då de jämföras med hvarandra, och til hjelp tages\nandra Nationers Mythologie.[1]\n\nVåra Finska Runor likna mycket i det Mythologiska eller Fabelagtiga\nOvidii Metamorphoses; som ses i synnerhet under namnen _Luonnottaret,\nLouheatar, Joukawainen_ o.s.v.\n\nVåre Finnar voro dock ej ensamma de, som nyttjat detta sätt, at\nföreställa höga sanningar, om Gud, verlden, dess skapelse, naturens\nändringar och verkningar, tingens uphof, själens odödlighet, et\ntilstånd efter döden i et glädje- eller plågo-rum m.m. under förtäkta\nord och i liknelsetal, som, för deras sinlighet, bättre kunde fattas\noch, i brist af skrifkonst, i väl sammanhängande Runor, i minnet\nbibehållas, alt ifrån hedentimma til närvarande tid; utan nästan alla\nSlägter på jorden hafva älskat dessa sinnebilder och mythiska sagor.\n-- Alla hedningar hade en otalig mängd af Gudomligheter.\n\nNästan alla ting i naturen, dalar, berg, trän, vatn, luft hade sin\negen vålne, eller, om man skall så säga, Gud.\n\nDe _Ægyptier_, den äldste och lärdaste nation, tilbädo _Osiris,\nIsis_, och en outsägelig hop af apor och andra djur.\n\n_Phænicierne_, de störste handlande i gamla verlden, ärade _Baal,\nBaalsemen_.\n\n_Chaldaerne, Bel, Mylitta_.\n\n_Perserne, Mithra, Solen_ och de 4 Elementerna, såsom Gudomligheter:\n\nSå trodde ock de _Araber_ och _Indianer_; och et tallöst antal af\nGudar, af större och mindre rang, hade de _visaste folkslag_ i\nålderdomen, de _Græker_ och _Romare_.\n\nDock tillade de sine Gudar och Gudinnor de största och gemenaste\nlaster; såsom, ägtenskaps-brott, afvund, hämd, ondska och grufsamhet,\nsom voro deras vanliga dater, hvilket _Homer, Aristophanes och\nÆschines_ ådagalägga. Til exempel kan _Jupiters och Junos_ äfventyr\nvara nog tilräckeligt bevis.\n\nEhuru de äldste Scribenter, _Herodotus, Plato och Aristoteles_,\nantaga den äldre tidens berättelser för helt sanfärdiga och i\negentelig mening, och hafva så trodt dem, som de berättas; så hafva\ndock sednare tiderne ansedt dem för _kloka fabler af Allegorisk\nbetydelse_, och de vise hafva gjort dem til _Physiska_ eller\n_Moraliska vehiclar_, och formerat deraf _Philosophiska sanningar,\nklädde i sinnebilder_ och _Mythologiska Sannsagor_. _Zeno_, den\nStoiska Sectens stiftare, var, som det synes, den förste, som\nutveklade sanningen ifrån dess lindor. Cicer. N. D. I: 14. II: 24. --\nNärmast bidrogo därtil de _Platoniker_, efter _Christi börd_ i det\n3:dje och 4:de århundrade, hvilka, til at afhjelpa den insmygande\nhedendomen, förvandlade desse fabler i Allegoriska hölsor, som gömde\nde högsta sanningar.[2]\n\nJag kan icke undgå, at här anföra något af det Hr. _Abboten och\nvice Presid._ m.m. _J. Fr. v. Jerusalem_ i sina _Betraktelser öfver\nReligionens Förnämsta Sanningar_, angående denna sak, skrifver: 2.\nDel. sid. 15. Hvarföre skulle Stjernorna allena vara upfylde af\nGudomlighet? Någre menniskjor hafva framför andre så utmärkt höga\negenskaper, at de omöjeligen kunna härstamma af naturliga människjor;\nderas ande måste vara af högre art, och de således vara en högre Guda\nafföda. Efter döden återtaga de sit rum ibland Gudarne; dock behålla\nde altid utmårkt böjelse för deras förra fädernesland och äro dess\nSkyds-Gudar t.ex. _S. Niclas_ i Ryssland, _Wäinämöinen, Ilmarinen_\ni Finland.\n\nLuft, haf, floder och vädret äro i den grofva menniskans ögon, som\nicke känner naturens lagar och dessas gemensamma ändamål, så många\nsärskilde magter, som til deras verkningar icke bero af hvarandra;\nhvarföre skola ock icke de vara fulle af en lika osynlig kraft? --\nÅter igen nye Gudar -- Deras storhet är väl sins emellan åtskild,\nmen de äro sjelfrådande i deras Herradömen, och måste altså blifva\nombedne af Gudar och menniskor om deras välvilja. _Juno_ nödgas gifva\n_Æolus_ goda ord, när hon vil hafva storm på hafvet, och lofva honom\ntil tacksamhet en af sina skönaste Nympher; _Neptunus_ åter finner\nganska illa, at Väder-Guden dristar besatta sig med hans element; och\nsåledes blifver aldrig någon ande på dikter om Gudar och Gudinnor.\n\nUti Naturen och i hennes eget lefverne, vederfares den enfaldiga\nmenniskjan både ljuft och ledt, både goda och förskräckande\nhändelser, hvilkas närmaste orsak hon icke inser; alt detta kan icke\nkomma af annat, än af _sådane_ osynlige och verksamme väsenden. Så\nmycket _flere blifva Gudarne_; altid nye _under-gudar_, goda och illa\ngörande _spöken, vålnader och féer_. _Trettio tusend_ voro de redan\nvid Hesiodi tid. Och alle desse Gudar, så månge de åro, större och\nmindre, blifva altid människorna like: kunna altså icke dyrkas utan\npå människjo sätt och bibehållas i deras goda vilja, eller försonas;\näro de icke för mägtige, kunna de ock för deras oginhet straffas, och\nförmås til mera tjenstfärdighet, medelst indragning af deras vanliga\noffer och lofsägningar. Augustus, at hamna sig på Neptun för en\nutstånden storm, vågade förbjuda, at uti en högtidlig procession bära\nhans bild med de öfrige Gudarnas.\n\nSådane äro Gudarne hos Homerus, sådane voro de hos de uplyste Romare,\noch sådane äro de i denna dag hos Samojederne och Villarne i Canada.\n\nSid. 17. Det enda man af dem begärte, var endast tilfredsställandet\naf närvarande behof och begärelser, samt at få veta sit tilkommande\nöde -- -- Dygdig kunde man sjelf vara.\n\n    Satis est orare Jovem, qui donat & aufert,\n    Det vitam, det opes: æquum mi animum ipse parabo.\n\nSid. 39. Genom många _Symboliska föreställningar_, som til äfventyrs\nskulle betekna vissa _Nationale händelser_ och naturs verkningar, dem\nhvarken de eller deras _mästare_ sjelfve mera förstodo, så väl som\ngenom de mångfaldiga diktade små _Guddomar och Andar_, hade den gamle\nReligionens sanningar förlorat deras första enfald. Se vidare sid.\n27, 40 och Apolog. Conf. Aug. p. m. 229.\n\nSammalunda utmärka våre _Finnar_ i sin Mythologie ofta naturliga\nverkningar och orsaker, under flera Guda-namn, såsom til exempel,\nåskan med _Ukko_ och _Ilmarinen_, Järnets uphof med _Luonnotar_ --\nsamt ådagalägga en mycken naturlig insigt i naturens kännedom, dels\nkraft och verkningar.\n\nSjelfve _Götherne_ i sin äldsta Mythologie komma öfverens i samma\nidéer om troll i Berg, Sjöar, Dalar, Skogar, Resar och Jättar -- som\näro aldeles de samme med Romarenas, Grækernas och Finnarnes samt\nLapparnes Mythiske varelser.\n\nVi hafve inga andra spår qvar til _Finnarnes_, såsom ostridigt de\näldste[3] _Nordens_ inbyggares, _härkomst, regering och lefnadssätt_,\nän dem man spridda och strödda kan komma öfver och blifva varse\ni _Finska Mythologien_, i Finska Språket och i landets uråldriga\nhemseder[4]\n\nSå vål _Finska ordspråk_, som _Runor_ eller _Poëtiska Sånger_,\naldeles olika andra nationers, 8 stafvige Rythmer utan rim, gifva\nanledning at sluta om Språkets fordna häfd -- i de _förra_, är\nfolkets gamla _Sedo- och Vishets_-lära förvarad; de _sednare_ eller\nRunorne angå deras _Hedniska Gudalära, Metamorphoser, Theogonie_,\nslögder, näringar, _vidskeppelser_ m.m, -- Därigenom at desse blott\ni allmogens minne många secler igenom varit bibehållne och först\ni nyliga tider, utur dagligt tal samt mundteliga sånger, blifvit\nfattade i Skrift, har händt, at de i et och annat tyckas vara\nförsämrade; _men i dem är ock mycket qvar, som en kännare af språket\nvälbefogad fötter i jämförelse med det man i upodlade tungomål anser\nstarkt ock vackert_.[5] I gamla _Finska Runor_ finner man ock,\nunder regelbunden och _Sinrik ordaställning_, et med _Allegorier,\nMetaphorer_ och flera sådana prydligheter lifligt lekande snille.[6]\n\nTil at kunna därföre begagna sig af den äldre Finska Poësin, och med\nnytta, nöje och smak läsa våra Finska Runor, och _igenfinna det höga,\ndet vackra, det intagande i de samma_, är en _Mythologisk kundskap\noundvikeligen nödig_, Finska Mythologien är en clavis poëseos\nFennicæ. Lika så litet som _Ovidius, Wirgilius och Homerus_ skulle\nförstås, och deras rätta mening, hvartil de alludera, inhämtas utom\nMythologisk insigt, och kundskap om Romares och Grækers hemseder;\nlika så litet kommer man ock til rätta med Finnarnes Runor, utom\n_Mythologie_.\n\nI den afsigt, at gifva ljus åt den äldre _Finska poësien_, har\njag gjort den _Mythologiske Samling_, som jag nu ställer inför\nallmänhetens ögon, under det jag i flere år genomgått alla\n_tilgängelige_, och möjligen i landet _existerande Runor_, af hvilka\njag tillika utplockat flere hundrade ord, til en vacker _tilökning_\ntil et nytt _Finskt Lexicon_, med _phrases_, som nu äfven är under\nrenskrifning.\n\nUnder en tid af några och 20 år, som jag samlat och granskat Finska\nord, har jag väl blifvit varse, at flere ord til ljud och betydelse\näro lika med Graekiska, men huruvida Probsten _D. Nils Idman_ (l.c.\np. 39.) rätteligen slutar, at _Finnarnes Hedniska Gudalära varit til\nstörsta delen Grekisk_; hvilket däraf skulle bestyrkas, at de _fläste\nGudars namn äro i Finska Språket främmande och komma intet af Finska\nord_; det är något som jag, för min ringa del, anser vara betydande\ntvifvelsmål underkastadt; emedan de med samma skäl, i min tanka,\nkunde hänledas ifrån Hebraiskan, eller flere Europäiska än lefvande\nspråk. Så väl Stam-orden i Finskan och ändelserne, hvilka äro Finske,\nsom den Mythologiska. Genealogien tyckes bevisa motsatsen; härtil\ngömmer, at samma begrep, som Romare, Græker, Göther, med flere, sig\ngjort om sina större och mindre Gudamagter, hafva ock Finnarne.\nDessutom äro någre Mythologiska namn verkeliga Stam-familiers,\nmärkelige i lifstiden och efter döden ihågkomne personers samt\nän varande orters namn.\n\nMed den _Finska Mythologien_ har jag ock velat förena den _Lappska_.\n\nHvad jag af _Lappska Mythologien_ anfört, har jag tagit af et\nManuscript, författadt af _Danske Missionairen, Lenart Sidenius_, och\nöfversändt ifrån _Öfver-Sallsetter i Astafjorden_ d. 17 Oct 1728. til\nKyrkoherden _Johan Tornberg i Jukkasjärfvi_ och af honom til Probsten\nmag. _Hinr. Forbus_ d. 1. Jan. 1728. Det är öfverensstämmande med en\nannan Dansk Missionarii _Jöns Kijhldals_ berättelser.\n\nLapparne hafva classificerat och rangerat sine Gudar i följande\nordning:\n\n1:o Til de Gudar, som äro allerhögst uppe i Stjernhimmelen, eller\nÖfver-Gudar, räknas Jubmel, Rariet, Radier och Rana-neida.\n\n2:o Til Gudar, som äro lägre ned i luften, höra, Beiwe, Torden,\nBjegs-olmai, Gissen-olmai, Akklikkes-olmai.\n\n3:o Gudar, som äro på jorden, räknas Stor- och Lill-Junkker,\nLeib-olmai, Kiase- olmai, Mader-akka och dess 3 döttrar: Sarakka,\nUx-akka, och Jux-akka, Saiwa- olmai, Saiwo-neides, Saiwo-serva,\nSaiwo-lodde, Saiwo-gwelle.\n\n4:o Underjordiska Gudamagter och Orter äro Jabmiaimo, Jabmi-akka,\nNemagwelle, Rota, Rotaimo, Rota-landa, Jamikiatser; hvilka alla i\ndetta Mythologiska Lexicon, under sina alphabeter, kommaa at utredas\noch beskrifvas, efter Danska Missionairen Sidenii upgifter i nämnde\nMscr.\n\nFör den likhet, som fins i Lapparnes och Finnarnes Mythologie,\nsåsom folks, hvilka synas vara af en Stam och extraction[7] få til\nSpråkets, som fordna lefnadens öfverensstämmelse, (hälft som det är\nbevist, at Lapparne bodt förut i landet och Finnarne med dem äro\nbefryndade) har jag velat förena bägges Mythologie; samt här och där\ni detta arbete jämföra dem med hvarandra; och hvarest ske kunnat,\näfven visa då och då til den äldre Svenska Mythologien, hvarest\n\näfven förekomma, om icke samma och lika lydande Mythologiska namn,\ndock dylika idéer. Som hos de bägge andra; hvartil äröfringar,\ncommerce och folkflyttningar måtte bidragit.\n\nAf alla dessa 3, nu under Sveriges Krono lydande folkslags\nMythologie, kan aftagas och lätteligen slutas til deras likhet i\ntänkesätt om Religion; at de trodt själens odödlighet och et annat\nlif efter detta; som kan ses då man efterslår Tuoni, Jabmiaimo,\nManala, Kipumäki, Kivutar o.s.v.\n\nMan skulle förmoda, at af denna Finska Mythologien vinna tillika\nnågon uplysning i Finska folkets historie och geographie; då här och\ndär anföras fordna Sedvänjor, af hvilka många än äro bibehållna, och\nnågre orter blifva updagade, som förut varit föga kände.\n\nAt denna Mythologie må vinna det påsyftade ändamålet, at uplysa,\nsamt dess mera trovärdighet och pålitelighet hos Finska vitterhets\nälskare, bör jag til slut upgifva de källor, ur hvilka jag hämtat\ndessa närvarande Mythologiska uplysningar, näml.\n\nAf Ol. v. Dalins och Af Botins Sv. R. historie. Af Björners Brew om\nFinnars, Lappars och Samojeders ursprung. Archtopolitani Disp. de\nReligione & origine Fennnorum, Upsaliae 1728. Magist. Christ. Er.\nLencquists Disp. de Superstitione Veterum Fennorum -- Aboae, Praes.\nProf. Eloqv. Hinr. Gabr. Porthan, edit. 1782.\n\nBiskop Agricola har, som bekant är, i sina kända rim, nämnt Finska\nGudars och Gudinnors namn, dem jag ock, ehuru råbråkade, här uptagit.\n\nFinska så kallade troll-Runor, hafva praesterat mig de fläste\nMythologiske personers och orters namn, som förklarat sig sjelfve,\ngenom det sammanhang som i dem träffats.\n\nHvad jag sjelf sett och hört, har jag med all trygghet kunnat anföra.\n\nDenne Finske Mythologie tryckes i qvart-format, för at kunna\nframdeles biläggas det under arbete varande nya Finska Lexicon.\n\nOm mine värde Landsmän och älskare af Finsk Vitterhet, kunna hafva\nhäraf någon nytta, skall det vara mig en ogemen fägnad.\n\n\n\n\n\n\nMYTHOLOGIA FENNICA\n\n\n\n\nAARNI, en vålne, som tros ligga öfver gömda skatter i jorden; kallas\n_Aarnion haltia_, _Aarni haudan isäntä, joka makaa Aarteen päällä_.\nDå skatten nedlades, gjordes flere löften, såsom: at en röd tupp,\neller 3 fårhufvuden, m.m. skulle offras åt _Aarni haudan haltia_,\neller draken, af den som ville uptaga de gömda penningarna &c.\nSe _Kratti_. -- Skattgräfvare hafva så väl här, som i Tyskland,\nhvarjehanda vidskeppeliga uptåg, då de leta efter skatter. Se\n_Fresenii Past. Saml. om Skattgräfvande_: de mumla, läsa troll-ord,\nkasta tärningar af bly, offra, bruka slagruta; och finna sig dock\nofta bedragne såsom Alchemisterne.\n\nAarni ses om Solskensdagar, och nattetid vid eld, i skogar och på\nbackar uptorka och skura sina möglade skatter; ofta höres han skallra\nsina Riksdalrar, då han är gunstig åt någon melancholisk penningekär.\n\nDock, oaktadt all vidskeplighet, finnas än ofta här i Finland\npenninge-gömmor, som blifvit af invånarena nedgräfde dels i förra\nseculo, då _Wenäjän Räikkä, pelko wuosi_ var, eller Ryssens\nfiendtliga infall befarades, 1656. (Se Finska _Ajan-Tieto_), dels i\nsednare krigstider omkring 1713 til 21; kanske också af någon gammal\nPenninge-Gud, som af afvund och illvilja frivilligt nedgräfvit sina\npengar och redbarheter, på det hvarken barn eller slägt måtte efter\ndöden få någon del af deras svett och möda. -- Ännu händer någon\ngång, at med notdrägter utur insjöar fås hela penninge-kistor,\nhvilket händt för någre år sedan i Pijppola här i Sijkajoki Socken.\nI Kemi och annorstädes har funnits, efter stora Ryskasegden och än i\nvåre tider, i gropar nedgömd Spanmål i skogarne. Se _Haltia_.\n\nAf _Aarni_, såsom rikedomars och skatters gömmare, synes _Arils_tider\nfått sit namn; såsom de äldste i verlden och de sällaste fordom varit\ni _Jothanhem_ (Jothers, de Finnars land) långt förr, än _Krake_ fådde\nguld och et så dyrbart mjöl dambade af _Frodes_ qvarnar, mjölk lopp i\nfloderne och ekarne svettades honing.\n\nAATES eller _Audes_; en Finsk Drott, om hvilken v. Dalin säger, at\ndess dotter var gift med _Wisbur_, son af _Wanlander_ och \"_Drifva_,\nen dotter af Finska Höfdingen _Snö_ eller _Nieu_; och vidare:\n_Wisbur_ emottog efter Fadren _Wanlander_ Upsala öde, och förlikt\nmed Finska huset gifte sig med Finska Drotten _Athes_ eller _Aude_\nden rikes dotter, som födde honom Sönerne _Gisl_ och _Audr_ (i\nFinska Krönikan kallade _Gris_ och _Amund_), men snart förskjuten\nmåste med dem resa hem; hvarpå Wisbur med en annan qvinna aflade\nsonen _Domalder_: den Finska _Hulda_ gaf då åter förbannelser, med\nhvilka Gisl och Audr sändes til honom, at utkräfva åtminstone Modrens\nmorgongåfva, som var tre stora byar och en guldkädja. Resan var\ndock fåfäng, oaktadt Gudarnas försäkran: at _Ynglingarne från den\nstunden skulle sins imellan strida_ och _guldkädjan en gång blifva\nen bane för den ypperste man i deras ätt_. Modren _Hulda_ ville med\nvidskeppelser fördärfva _Wisbur_; men sönerne gjorde det med vapen:\nde sköflade i Sverige och anstälte upror, hvarvid Fadren en natt blef\ninnebränd vid år 340.\n\n\"Men _Domalder, Wisburs_ Son af andra giftet, ärfde dock sin Faders\nrike tillika med kriget, hvarigenom han intog många länder och\nkallades _Jota-Dolge_ eller _Finnars förföljare_. Finland kallades\nock fordom _Jätteland_.\n\n\"Domalder blef offrad åt afgudarne för missväxt vid år 365. Denne\nhungers nöd orsakade en stor folkflyttning ur Skandinavien, _Wiliner,\nWendler_ eller _Bergfinnar_ drogo ned åt landet in i _Skåne_, sedan\nanförde af _Ajo_ til _Småland_, och vid år 370 til Gottland, samt\nsedan til Tyskland.\" _Finnmarkken_ i Småland, och _Gottländska_\nSpråkets sträshet, äro bevis til _Finnarnes_ därvaro. Se _Vinder,\nJoter, Jättiläiset, Drifva_.\n\nAATINS barn, Nordens äldste invånare, se _Jätit_.\n\nAHTI, En Sjö-rå, som gaf fisk och anropades af vidskeppelige\nFiskare. Kanske Lapparnes _Akte_ eller _Ahti_, den Lapske Afguden\n_Stor-Junckarens_ Hustru, (Se _Veden-emä_) Finnarnes _Akka_. De\nGrækers _Actæon, Pan_, piscatoribus & venatoribus favens, synes vara\nden samma.\n\nAHIKAINEN, Se _Ritikainen_, den samma som _Ahtolainen_.\n\nAHTOLAINEN, En stygg ond vålne; et troll, som bandt ormar om sina\ngärdsgårds-störar, i stället för vidjor. Ödlan kallas därföre i\nRunorne: _Ahtolaisen aidan wittas_.\n\nAJATTARA, -- _Ajattarot_ in pl. Skogs-Spöken -- Priapus. En ond\nförskräckelig vålne af könet i skogar: förvillade Skogsmän och\njägare: nämnes i Finska Bibel-version i plurali 3 Mos. B. 17. v. 7.\n_Ej pidä Ajattaroille uhrattaman_ -- i Svenska öfversättningen: åt\ndjeflomen -- Se _Hattara_.\n\nAKKA, _Ukkos_ Hustru: en mägtig Gudinna, jämföres med _J. Maria_, och\ntyckes vara den samma i medeltiden. I Runor heter det om _Mehiläinen_:\n\n    Pistä siipesi simaan,\n    Toinen siipesi meteen,\n    Akan wanhan wakkaseen;\n    Tuo sitten simoa tuolta...\n\noch straxt därpå anropas _Mariatar_. Se _Ukko_.\n\nAKKA, äfven en Sjö-Råderska, Hafs-Fru: bodde vid et sund; hon kammade\neller borstade sig, och då därvid hände at en tinne eller borst\nflög i sjön; blef däraf genom böljornes skummande en tomt-orm och\nmetmaskar. Se _Ahti_.\n\n    Akka Salmen Korvallinen\n    Oli päätään sukiwa,\n    Hapsiaan harjaawa,\n    Pii harjasta pirahti\n    Lawialle lainehelle,\n    Selwälle meren selälle.\n\nSe _Syöjätär_.\n\nAKKA _wanha Kaiwo-Keträ_, en flitig käring i spånad och väfnad;\nplanterade furun och tallar. Se _Sämsä_ och _Wennon-härkä_.\n\nAKLIKKES-_Olmai_, trenne Gudamagter hos _Lapparne_, lägre ned i\nluften, til hvilkas ära lördagen och Söndagen hölts helig. De fleste\nLappar hafva helgat Fredagen _Sarakka_, Lördagen _Rariet_ och\nSöndagen de 3:ne _Aklikes-olmai_ til ära. Därföre när Lapparne hafva\nförsedt sig med Fredags- Lördags- och Söndags-arbete, hafva de gifvit\noffer i förlikning. _Sidenius_.\n\nALAMAN-Järvi, samma som _Aloen-järvi_, Fennorum Lerna malorum sive\nStyx; en eldputt, där elden fants sedan flere varp dragits; skall\nfinnas ytterst i Lappmarken, äfven af samma namn i Pudasjärvi,\nPedersöre, och Ilmoila Soknar i Österbotn &c.\n\nUti en gammal Runa, där det berättas om eldens upkomst, genom det at\n_Ilmarinen_ flintade eld af en orm, säges, at gnistan flög _keskelle\nAlaman-järwen_:\n\n    Iski tulta Ilmarinen,\n    Wälkytti Wäinämöinen,\n    Ylhännä Taiwoisessa,\n    Eläwällä ennuxella,\n    Kirjawalla kärmehellä,\n    Kirpaisi kipuna yxi.\n    Läpi Taiwoisen yhdexän,\n    Taiwas puolen kymmenettä.\n    Meni ajna mennesään,\n    Wieri ajna wiertessään\n    Keskellen Alaman järwen,\n    Nieli tuon tuli Soroisen -- --\n\nALOEN-järwi, Finnarnes Styx, i högsta Lappmarken. En eldpuss; där\nelden fanns i en sarf. Då _Ilmarinen och Wäinämöinen_ slogo up\neld, for en eldgnista i _Alue-träsk_, som deraf 3 gångor i sommarn\nuptorkades, så at Stengruset på botnet syntes. Där drogs sedan not,\nat upsöka elden; först med en not af _bast_, och man fångade väl\nfisk, men ej den hvari elden var; sedan gjordes en annan not af lin\noch hampa: _J. Maria_ rodde och _Wäinämöinen_ satt i styret; noten\ndrogs mot och med strömmen; och då fångades en _krampfisk_; men\nhvarken _Wäinämöinen_ eller _Maria_ tordes gripa den. En svart karl\n3 tum hög steg då up från hafvet, som hade stenskor, en hjelm af\nflinthårda hällen, långt hår til hälarne och skägg alt til midjan:\nhan släkte med bara händer _Krampfisken_, fann i den en _lax_, i\nlaxen en _gädda_, i gäddan en _sik_, i siken en _sarf_, i sarfven et\nrödt _nystan_, i nystanet _eldstrimman_ och elden, hvars sveda och\nvärk sedan manas och hänvises til _Kipumäki_.\n\nALWA-järvi, En insjö vid Kammola hemman i _Wijtasaari_ Socken, där\nrudera funnits vid en källa af fordna tiders åbyggnader djupt in i\njorden, vid hvilkas gräfvande flere blifvit illa betagne, samt sårade\nmed blemmor och utslag på kroppen.\n\nDenna _Alwa-järwi_ insjö såsom ock _Pudasjärwi_ Sjö äro förr besökte\naf Tavastlänningar för fiskeri: -- Krono-skyttar hafva först nedsatt\nsig här på orten. Af de 3 första som här stadnat at bo har en hett H.\n_Leppänen_, den andra uptagit _Urpela_ hemman vid _Kiwijärvi_ Sjön,\nden 3:dje med tilnamnet _Hassinen_ stadnat vid _Alwa-järvi_ forssen,\noch förmenas, at alla desse varit Savolax-boer, hvilka uppå någon\nviss årlig ränta bekommit Kongl. tilstånd, at uptaga denna ort.\n\nI en gammal Runa om eldens upkomst heter det: _Tuosta tuo tuli\nsoroinen, pahan tehtyä pirahti, Alwejärwen ala päähän_ -- --\n\nALUEN-jarvi eller _Ljemon-wesi_, en så eldhet Sjö, at ock Sjöfoglarne\ndär ömkeligen qvidde:\n\n    Koskelot kiwuttelexen,\n    Keskellä Aluenjärwen\n    Tuon tuiman tulen käsissä,\n    Waiwatessa walkiaisen.\n\nAMUND den 6:te. Sextus Rex Finlandiæ, vestes pelliceas, quæ tum in\nusu erant, auro argentoque distingvi curavit, vestes autem corpori\nproximæ a capite ad calcem cohærebant. _Messenius in Chronic.\nFinland. Mscr_. Limnels Disp. de _Tavastia_ p. 17. Praes. Hinr.\nHassel, Aboæ.\n\nANTERETTOIN, _Löylyn-haldia_: en bad-patronessa, som förvarar sår, at\nej värman i dem ingår. Se _Auterinen_.\n\nARNGRIM, _Audins_ Präst i Finland. Se _Aate_.\n\nASAR, Se _Esiwalda_.\n\nAUDE, Se _Aate_.\n\nAUTERINEN, Bad-qualme. Finnarne äro mycket rädda, at badångan skall\ngå i et öppet sår, hvarföre de hafva _Löylyn Sanat_ eller _Synty_,\nsom äro Signelser til bad:\n\n    Löyly poika Auterinen,\n    Auterettären tekemä,\n    Hiki wanhan Wäinämöisen,\n    Herran hengestä hywästä.\n\nAUTERETAR & _Auterinen_: så kallas badet i Runor, och anses för\nbotande och sundgörande Gudomligheter; ty Finnarne viste ej af bättre\nmedicament än badstugugång.\n\nÄHKY, en sjukdom med bukref, troddes vara _Äimeröises_ Son.\n\nÄJÄTÄR, en af Juuttaas döttrar; däggade ormar.\n\nÄIMÄTÄR, en stolt mö, blef hafvande af vårvädret; födde vargar.\n\nÄIMERÖINEN, ordsak til res, _Ähkys_ fader.\n\nÄMMÄN-Koski, Se _Qwena ström_ och _Cajana_.\n\nÄRJÄMÖINEN, en kall buse, med rimfrost, stel och skyf; härmed förstås\nen sträng alfvarsam vinter. Se _Puhuri_ och _Hyytämöinen_.\n\n\nBEIWE, Solen: Lapparne räkna Solen ibland sine Gudar, som äro längre\nned i luften. -- De offrade åt Solen, på det hon skulle skina väl\noch befordra gräsväxt och hvita Kreatur, samt åto gröt om midsommars\nqvällen Solen til heder; de offra ock åt Solen för åtskilliga\nSjukdomar, besynnerligen för mangel på förstånd. _Lenardt Sidenius_.\n\nBERG-Finnar. Se _Aate, Winder, Jätit, Joter_.\n\nBJARMER, Se _Jumala_.\n\n\nCAJANA -- De Gamlas _Qvenland_, eller _Amazoners_ land, singeras\nhafva fått namn af _Janus_, en afgudabild, som nedslutit utför\n_Ämmänkoski_, då Finnarne ropat; _Ca -- Janus!_ Se Janus! jämför\n_Qwenland, Qvenaström_.\n\n_Cajana Slott_ är funderadt i K. Carl IX tid 1606 af Clemens\nEriksson, mot Ryssarnes anfall, 15 mil ifrån Ryska gränsen. 1716 in\nJan. intogs det af 4000 man Ryssar. Se Ol. v. Dalins Sv. R. bist. 3.\nD. p. 562.\n\n\nDOMALDER, Se _Aate, Joter, Jätit. Domalder_ hämnades grymmeligen\n_Finnarnes_ trolöshet emot sin Fader, däraf blef han kallad _Jota\nDolgi_ eller Finnarnes fiende.\n\nDRIFWA, Finska Höfdingen Snö eller Nieus dotter af Fornjoterska\nstammen, Wanlands, den 6:te Upsala Konungens af Ynglinga Stammen,\ngemål; Wisburs moder, som hon födde i Finland; hon förgjorde sin man.\nSe Aate.\n\nDUMBR, Konung i Öster- och Wästerbotn. Se Verelii not, ad Herv. S. p.\n27. Han regerade vid pass A. C. 867. Messenii Scond. Illustr. T. X.\np. 4. Pet. Nic. Mathesii Disp, de Ostrobotnia p. 3 & Stecksenii de\nWestrobotnia p. 15.\n\n\nEGRES, skötte ärter och bönor, rofvor, kåhl, lin- och hamp-växten.\n\nENARA träsk, en af Sveriges urgamla gränsor, längst up i Lappmarken.\n\nERÄ-pyhä, offer-hälla i Orihwesi, af samma sorte som Lapparnes\nparse-ware, Se Uhri-paikka.\n\nESIWALDA, kallas all öfverhet af Finnarne. Grefve Bonde, i sit tal\nom Finnarnes härkomst uti Kongl. Vitterhets Academien, skrifver\nAesiwalda, Som han deriverar af Asar, eller de sednare Nordens\ninbyggare, Som kommo från Asien under Oden den yngres anförande.\n\nETELÄTÄR, Sjelfva Sunnan-vädret, anses per allegoriam, som en\nljuslig och vän Mö, och kallas Etelätär neiti nuori. Hon anropades\naf Hofslagare eller hästgällare, at svalka luften ifrån Östan och\nWästan. Bön til henne lyder sålunda:\n\n    Etelätär Neiti nuori,\n    Ijätäk ijästä pilwi,\n    Nosta lonkka luotehesta,\n    Syrjin yhtehen syseä,\n    Lomatuxen loukautak,\n    Sada mettä Taiwoisesta,\n    Sima pilwistä pirota,\n    Teoxillen tehtäwillen,\n    Panoxillen pantawillen\n\nSe _Rana-neida_.\n\n\nFINNAR. Se _Winder, Wiliner, Aate, Joter_ --\n\nFORNIOTI eller _Fernioti_, är sammansatt af Jotun eller de Joter, som\nfordom var Finska folkets namn; härmed öfverensstämmer, hvad _Suidas_\nnämner om et folk, som kallades _Iouthouggoi_, hvilket synes hafva\nbodt i negden af floden _Ister_, som nu kallas _Donau_. _Fornioter_\nvar Konung i _Jättaland_, som kallades _Finland_, i Qvenland eller\nTerra Amazonum beläget _öster_ om hafsbotn. (Peringskjölds ättartal,\nGenealog VIII p. 86.) Se _Kare_.\n\nI _Swewernes_ ställe nalkades Nya _Schyter_ från _Mithridatiska_\nbullren til _Scandia_.\n\nEn vördig Husfader _Fornioter_, förmodeligen af _Jumalers_ ätt,\nnedsatte sig i en del af _Jotnahem_, som då kallades _Kuenland_, nu\nvästra Ryssland, _Finland, Österbotn_. Se _Athe_.\n\nFROSTI, en Finsk Kung. I K. _Frostes_ tid gjorde Svenska Konungen\n_Agne_ anfall på Finnarne. Sic enim _Sturlesonius_ in vita _Agni_\nExpeditionem bellicam suscipiebat in _Finlandiam_, ubi proelium\ncommittebat cum _Froste_ Rege Finnorum, quem superabat acie.\nSchefferus in Lapponia C. 6: p. 49, 50.\n\n\nGYLPHO, Svensk Konung, men til sin härkomst en Finne, ty han var\nFinska Konungen _Ferniottis_ Sonason. Loccenii hist. Sv. Lib. I. p. 2.\n\n\nHAARNI, et Ähkys tilnamn, it. samma som _Aarni -- -- menes Haarni\nhautoja sywiä_. R.\n\nHAGA gods, _Ugglarne_ tilhörigt, i Janakkala Socken i Tavastland; var\nförst ämnadt til Slott. Et högt berg.\n\nHAKOISTEN _linna_, vid Haga gård; en djup graf som där finnes, är\nmärke därtil. På 2:ne ställen i Hattula, i Säxmäki och 1/4 mil ifrån\nTavastehus emot Norden vid en liten sjö, ses ännu rudera af en mur,\nuprest af ofanteligen stora stenar, i nog lång sträcka; ehuru nu mera\nnågot lägre än tilförene.\n\nHALLGRIM, en Reese, dräpt af _Domar_, i dess egen kula. Se\n_Miehen-Syöpä_ och _Kuippana_.\n\nHALTIA, en Rådare; ande, som troddes finnas särskild för hvar\nmenniskja, hvar tomt, hus, skogslund, sjö, penninge-gömma och berg.\n\nDenna tanka, om en rådande och en menniskja medföljande ande, har\nblifvit bibehållen ifrån äldre tider -- Se om Petri ande Act. 12: v.\n15. och i våra Symboliska Böcker är det uptagit i morgon och\nafton-bönerne.\n\nItem: _Haltia_, är en menniskjas kynne och naturell samt hardiesse;\nt.ex. säges: _Sillä on kowa eller hywä haltia, karhia luonto_, han är\nmodig, orädd.\n\n_Aarnen-haudan haltia_, Draken eller Penninge-skratten, som låg\nöfvar nedgräfna skatter. Denne _Aarnen-haudan haltia_ kan förliknas\nmed _Thrain_ i Svenska Mythologien. Et _troll_, som uti sin graf\nförvarade sin Rikedom eller en stor skatt, som därföre var svår at\nröra.\n\nDenne var också efter sin död förskräckelig för den eld och rök, som\nhan pustade ur sin graf; hvilket kan syfta på de lysgubbar (Errones,\nignes lambentes), som synas på sådana ställen.\n\n_Huoneen-haltia_, samma som _Tonttu_. Se _Tonttu_ custos, præses\nDomus.\n\n_Weden-haltia_, en ande i insjöar, som skulle blidkas af fiskare.\nHans elaka anslag förhindrades genom själspeck, tran. Se _Weden\neukko_ eller _Emä_.\n\n_Wuoren-haltia_, Bergs-rå. Se _Wuoren-wäki_.\n\n_Wuoren-haltia hupia_, en _Hijen heimolainen, Hiisis_ frände, och\n_Wäinämoises_, Eldgudens, compagnon vid järnsmide.\n\n\n\nHATTARA, _paha hattara_; en troll-kåna i gamla sagor; nästan samma\nsom _Ajattarot_ och _Lemmas_, v. infra. Kallas i Finska käringa-sagor\n_paha hattara_, för dess okynne. Item _Hattarat_, bångstyrige jättar\noch Himmels-bestormare. _Hattaroita hallitseepi_, håller styr på\nbångstyrige Rimthussar. Prov. _Ei tiedä Jumalakaan kuinga kurjaa\npitää, hattaraa hallitsee_.\n\nHÄRKÄ eller _Mulli_, En rätt märkelig Mythologisk _Oxe_, mycket lik\nde Separatisters och Chiliasters, hvaraf de tänka hålla et fett\ngästabud på jorden, utan tvifvel i sällskap med Troglodyterne, sedan\nde få et jordiskt herravälde.\n\nFinska Runorne beskrifva denna Oxe ofanteligen stor, så at dess\nhufvud rördes i Tavastland och svans fläcktade i Tårneå. Dermed\nförstås altså förmodeligen Karlvagnen. Svalan flög en hel dag ifrån\nmanken til svansändan, och Ickorn sprang en månads tid imellan\nhornen, utan at hinna sitt mål.\n\nEn liten svart karl slagtade honom, hvaraf fecks 100 såar kött, 7\nbåtar fulla med blod och 6 tunnor talg eller fett, hvaraf smörjor\ngjordes, därmed man läkte bränsår, m.m. Runan berättar:\n\n    Hätkä kaswo kaunihisti (aliis, kainuhussa),\n    Lihoi mulli lijotengin,\n    Pää häly Hämeen maassa,\n    Händä torkku Torniossa:\n    Päiwä kauden pääsky lensi\n    Häpeheldä hännän päähän;\n    Kuukauden orawa juoxi,\n    Härjän sarwein wäliä,\n    Eipä wielä päähän pääsnyt,\n    Ensingänä ennättänyt;\n    Hajettiin Tappajata...\n    Mies musta merestä nousi...\n    Ensin wäänsi polwillensa,\n    Sitten käänsi kyljellensä,\n    Sijtä siirsi seljällensä.\n    Saatijn siitä saalihixi,\n    Sata saawia lihoa;\n    Werta seitsemän wenettä,\n    Kuuta kuusi tynnyriä;\n    Täst on woitteet otetut,\n    Tästä kahteet katotut,\n    Jolla wihat wiskotahan,\n    Tulen poltot poltetahan,\n    Tulen woima woitetahan,\n    Tulen pahat paratahan...\n\nHÄRJÄN-pyry. En Ström, _Hämeen Linnan takana_, på andra sidan om\nTavastehus: förekommer i Runor.\n\nHEIMDALLER, vishetens Präst på Saaris i Finland.\n\nHELAA, den årstid, då Pingst-högtiden infaller i Maji eller Junii\nmånad, hvaraf Christi himmelsfärd kallas _Hela-Tuorstai_ och Pingst\n_Heluntai_. Finska folket, i Synnerhet i Tavastland och Åbo anställa\ndå lekar, _Hiippa_ kallade, enke-lekar, m.fl. dansa kring eldar\ni åkrar och gröna parker o.s.v. Tyckes träffa in med Grækernes\n_'anthestaeion_ och _'agoa_, arealia -- hvarom Suidas. De lust-eldar,\nsom på flere ställen i åkrar och på öpna fält göras, kallas på Finska\n_Hela walkia_, vid hvilka brasor de sig roa, i synnerhet i Tavastland\nuti Hattula Socken, med godt öl under musik och hoppande. Elden\nflintas ej altid up; utan tages med gnidning af trän, såsom villarna\ngöra i Norra _America_. Detta sker hälft då man underhåller rök på\nåkern vid koernes fållande. En sådan eld anses för helig, och kallas\npå Finska _Kitkan-walkia_.\n\nHELKA, utan tvifvel _Helga_, el. _Olga_, aliis, den heliga Helena.\nFinnarne beskrifva henne, såsom _hywä, priski, warsin walittu waimo_.\nd.ä. hon anses för en ganska god utvald Qvinna och vis Gumma, at,\njämte _Maria_, dämma blodsår efter järnskador; Se _Luonottaret_,\nhennes döttrar. Hon anropades, at tilbinda blodsår, på följande vis:\n\n    Tule tänne tarwitaan\n    Helka waimo hempiätär,\n    Tukis multa turppailla,\n    Maan saroilla sammaltelek\n    Reikeä rewennyttä,\n    Peitä pienillä kiwillä,\n    Ettei maito maahan pääse,\n    Puna peltoon putoa.\n\n    Kom hit, här behöfves\n    Du väna qvinna Helka,\n    Stoppa til med muld torf,\n    Mylsja med tåteltafs\n    Det uprifna hålet,\n    Täck med små stenar,\n    At mjölken ej må nedrinna,\n    Den röda bloden drypa i åkern.\n\nHELWETTI, Plågo-rummet för de osälla efter döden; dit, och til\n\n_Kipumäki_, hänvisa ock troll ofta plågorne. Deriveras af Svenska\nordet _Heel_, som emottog dem, som ej voro märkte i tiden med Sverds\n(_Geirs-uddi_), och sägnade de döda, som lefvat väl.\n\nHERHILÄINEN, (En Bålgetinge) i Runor; upkom då _Karilainen_ stötte\nmed sin häl i jorden. Se _Karilainen_.\n\nHIIDEN eller _Hijjen Emäntä_; Hijsis Stygga hustru; af dess sträfva\nhår togs strängar til Wäinämöises nya och märkeliga harpa.\n\n    Kust' on kielet kantelossa?\n    Jouhista hywän orihin,\n    Hiuxista Hijjen emännän,\n    Weden wahoista walitut,\n\nSe _Hijsi_.\n\nHIIDEN eller _Hijjen_ HEIMOLAINEN, Hijsis Slägtinge och anförvandt.\n_Wuorten- haltia Hupiat_ rectius, _Upia_, en som förvarar och gömmer\nmalmstreken i berg -- Bergs-rå.\n\nHIJJEN-HEVONEN, en helfvetes Fri-trafvare, hvarpå _troll_ och sjelfva\n_Pesten_ skjutsades til afgrundens klippor. Pesten (_Rutto_) får\ndenna skjutshäst på följande sätt:\n\n    Lähe kumma kulkemaan,\n    Maan paha pakenemaan,\n    Ihosta alastomasta;\n    Kyllä mä sullen annan kyyin\n    Ja annan ajo hewosen,\n    Jonk ej kynnet jäällä nuljak,\n    Jalak räiskyk kalliolla,\n    Sija tuonne kunna käsken,\n    Otas Hijjestä hewonen,\n    Warsa wuoresta walihtek,\n    Kotiis männäxesi;\n    Kuin sinä liet kyytiä kysywä,\n    Anowa ajo hewosta:\n    Tunnema sinua manoan,\n    Ajoaxes hyvästi,\n    Tuonne Turjan kallioon,\n    Wuoreen teräxiseen;\n    Aja sitten kalliot kowastik,\n    Pesät Hijjen pelmuutak.\n\n    Kotiisi männesästi\n    Hijjen hirmu kankahia,\n    Ikusseen helwettijn,\n    Jost et kuulu kuuna päänä\n    Ilman sinä ikänä:\n    Mäne sinne kunne käsken\n    Lapin sysmän synkiään,\n    Pohjan pellon penkereen,\n    Mäne tuonne kunne käsken\n    Pimiäseen pohjolaan.\n\n    Far tilvägs du underliga,\n    Fly du landsplåga\n    Ifrån det nakna hullet;\n    Nog skall jag ge dig skjuts,\n    En häst at köra med,\n    Hvars hofvar ej flinta på isen,\n    Hvars fötter ej snafva på hällan,\n    Kör dit jag ber dig,\n    Tag häst ifrån blåkullan,\n    Välj dig en fola ifrån berget,\n    Til din hemresa,\n    Om du frågar efter skjuts,\n    Och begärar en trafvare:\n    Jag manar dig dit,\n    Så at du må köra friskt,\n    Dit til fjälls i Norrige,\n    I ståhlhårda berget;\n    Kör sedan hårdt på hällarne,\n    Häf Blåkulls ugnarne huller om buller.\n\n    Då du far hem.\n    Efter blåkulls hiskliga sandmoer,\n    Til den eviga afgrunden,\n    Hvadan du ej hörs någonsin,\n    Ej heller syns i evärdeliga tider:\n    Far dit jag visar dig,\n    In i Lappmarkens tjockaste skog,\n    I nordens åkerbrink,\n    Far dit jag ber\n    I den mörka Norden.\n\nHIJJEN-HIRWI, de Göthers _Alpandir_, et ohyggeligt djur, på hvilket\nSigurd ridit. _Peringskjöld_ gör det til en Elephant. I Finska Runor\när det en elg; _Hijsis_ tamde dragoxe. Af des tagel togs afven\nharpsträngar til Wäinämöises välklingande harpa. _Hiwuksista Hijjen\nhirwen, karwoista merikateen_.\n\nHIJJEN-IMMI, en Hijsis hus-jungfru, en dugtig möja; också af dess\nsträfva tagellika hår tog Wåinämöinen strängar til sin harpa.\n\n    Teki harpun hauwwin luusta,\n    Kandelen kalan ewästä,\n    Pani kielet kandeleseen\n    Hiuxista Hijjen-immin,\n    Jouhista uwet orihin.\n\nHIJDEN-KIUKAAT, eller _luolat_, i Björneborgs Lähn, stora stenrösar\neller Jättegrafvar, dylike, som ock finnas i österbotn; förmenas vara\naf Hijsis slägt och afföda upstaplade, dels nedfallne boningsrum,\ndels Grift-ställen ifrån Braane-åldren; hvartil märken funnits i de\nqvarlefvor af karl- och häst-rustningar, som ibland aska och bengrus\nträffats under desse stenhögar, hvilka finnas på ansenliga högder i\nskogarne -- Se Jätit och Åbo Tidn. 10:de årgången för år 1783, p. 186\n-- och 9:de årgång, för år 1782, sid. 221 och följ.\n\nHIJJEN-KISSA, Se _Kipinätär_.\n\nHIJDEN-LINNA, et upstapladt berg, af Hijsi utsedt til Slott Paldamo\n-- Se _Kalewan pojat_.\n\nHIJJEN-LINTU, i.e. _Ampiainen_, så kallades Getingen, och ansågs för\nen blåkulles fogel.\n\nHIJJEN-PESÄT, Bergstrolls boningsrum, Se _Hijjen-Kiukaat_ och _Hijjen\nhevonen_.\n\nHIJJEN-RAKKI, En helfvetes hund, cerber, furie --\n\nHIJJEN-RUUNA, en underjordisk häst. Se _Hijsi_.\n\nHIJJEN-WÄKI, alt Hijsis husfolk, en gruflig skara af plågoandar, som\nuphetsas af troll på dem de vilja illa. _Voi Hijjen väki_ är en af\nsmå-svordomarne.\n\n_Hijsi_ hade et väl försedt hushåll: hus och hem, hustru och barn,\nhästar, hundar och kattor, som alle voro af et argt kynne och\nlikadana med sin husbonde.\n\n_Hippa_ var en af Hijsis döttrar, som i lag med _Kalma_ gaf brådtom\nåt tjufvar, at återhämta det bortstulna. Se _Kipinätär_; och alle\nföregående artiklar under _Hijjen_ och _Hijsi_.\n\nHIJLITÄR, En af skogs-dejorna i Nordanskog, som skulle förtaga svedan\naf brännsår. Hon anropades vid dylika eldskador således:\n\n    Palon tytti pohjan neiti\n    hiilitär Tapion vaimo,\n    Tuo polwin porossa pyöri,\n    ypenesä kyynärwarsin.\n    Oris juoxi Pohjolasta,\n    Jonk on lampi lautaisella,\n    Wesi selwä selkä luula:\n    Ottipa siitten hyytä,\n    Otti jäätä jähdyttöä,\n    Suusta pohjolan orihin\n    Tuolla hyyllä hyyvvytteli\n    Tuolla jäällä jäähytteli\n    Paikkoja palaneita\n    Lihan tuiki tullehia.\n\nHIJSI, En mägtig Gud eller Gudinna, som fredade för skogsdjur, men\nvar i sig sjelf förfärlig; dyrkades på flera ställen i Finland,\nhvarom än vitna orter nämnde efter honom, til åminnelse af dess\ndyrkan: t.ex. _Hijden-wuori, Hijden linna_ &c. Hijsi är til namnet\nmycket lik de Ægyptiers Gudinna _Isis_, Osiris syster och maka, bägge\nfödde af Saturnus; bonarum artium, morum & agriculturæ promotores.\n\nSe _Wennerdahls_ Mythol. och _Suidas_.\n\n_Hijsi_ ansågs för en grufvelig stark Jätte, grym och förfärlig;\nhvilken dref Björnar och Vargar som lamb. Agricola säger: _Hijsi\nmetseleist soi woiton_. i.e. Hiisi de feris largitus fuit victoriam.\n\nIt. med _Hiisi_ förstås så väl _Blåkullan_, som _Hin Onde_, då det\nsäges: _mene hijteen_, far til faners; _mistä hijjestä se tuli_, af\nhvilket elakt rum kom han? _jo sen hijsi wei: woi hijsi toki_, det\nvar Hin -- vox indignantis & admirantis.\n\n_Hijsi_ är af flere slag: 1:o _Wesi hijsi_, 2:o _Mettän hijsi_, 3:o\n_Wuori hijsi_ eller _Hijden wäki_ -- desse alla, näml. vatn-, skogs-,\nbergsrån, tro trollen sig kunna uphitsa och utcommendera, at qvälja\noch plåga i synnerhet tjufvar, at göra en döf, blind, darrande, och\nmed flere sjukdomar behäftad; en sådan önskan är denna:\n\n    Ken katehen Kahtonowi,\n    Silmin kierin kexinöwi,\n    Ken kuujalla kuunnelwoo,\n    Wälillä wäjystänöö,\n    Hiijen hursti hurmehinen,\n    Korwiin kohettuoon\n    Korwin kuulemattomaxi.\n\n    Ho som afvundsamt ser,\n    Koxar med sneda ögon,\n    Den som lyss på tåget,\n    Lurar på vägen häremellan,\n    Hin ondes blodiga duk,\n    Må svepas om hans öron,\n    Så at han blifver döf.\n\n_Hijsi_ eller _Hijttis_, anses för Hijsis fula och stygga boning.\nEt hiskeligit ställe; helfvete. Run. _Hijden hijli huonet_ -- Flere\norter i Finland, hemman och sjöar bära namn af Hijsi -- i Pijkis\noch i Paldamo _Hijsi_ och _Hijttis_ i Åbo Stad en gård, _Hijdenala_\ni Pemar, _Hijttis_ i Janakkala, Kimito och Lojo, _Hiiden kangas_ i\nNousis, _Hijden wesi_ och _Hijden wainio_ i Wichtis &c. Se _Kalewa_.\n\nHIJTEIN-KIRKKO, vid gamla Kunga-Sätet _Saaris_ i Wirmo Socken,\nvid berget _Isomäen wuori, Hijtein Kirkko_, i.e. Templum Deorum\nsylvestrium; där finnas stenar satte i den ordning, som Tempel\nbrukade grundläggas och upmuras.\n\nHIJTOLAINEN eller _Hittolainen_, et elakt bergstroll af Hijsis\nfamilie, hvars sträfva hår förvandlades til ormar; hvarföre ormen\ntitleras: _Hijtolaisen hiuskarwa, Pannahaisen partakarwa_.\n\nHIPPA, (Ylimmäinen Metän Kuningas) Faunus el. Pan, den förnämste\nSkogs-Gud, kanske den samme, som titleras _Kuippana_; skulle drifva\nSkogsdjur i giller och fällor, hvarom han anropas således:\n\n    Kuippana metän kuningas,\n    metzä Hippa halliparta,\n    Kulettele kultiasi\n    Mieluussa mehtolassa,\n    Käyttele hopeitas,\n    Puhalla punainen lanka\n    Poikki pohjolan joesta,\n    Sini lanka siuwwauta,\n    Tulla suurta tulla pientä,\n    Wiljaa monen muosta,\n    Kynttä kaiken karwallista,\n    Lapin laajalta mäeltä\n    Niin säs tu-u tuonnempata\n    Laajasta lapin perästä &c.\n\n    Kuippana du Skogens Kung,\n    Du Skogens lustige Gubbe med skiftande skägg,\n    Led dina guldvärda djur\n    I den nöjsamma skogen,\n    För an dina silfverdyra Kreatur, (i synnerhet Räfvar),\n    Blås ut rakt dit röda garn\n    Tvärs öfver ifrån Nordens elf.\n    Svinga den blåa tråden (tvinna),\n    At både stora och små djur må komma,\n    Villebråd af många slag,\n    Klordjur af alla färgor,\n    Ifrån Laplands vidsträkta högder;\n    Hämta dem längre ifrån,\n    Ifrån det vidlyftiga Lapplands yttersta vrå. --\n\n_Hiippa_, en lek om våren. Se _Helaa_.\n\n\nHILLERWO, en Utter-Gudinna, _Saukon oma Emuu_. Bodde vid forssar,\nbäckar och källor; Skulle gifva uttrar; kallades ock _wejen ehtosa\nEmäntä_; en rik och gunstig vatu-fru; dess man var _Juoletar_.\n\nSt. HINRIK, En Lärare ifrån England; kom til Sverige med sin Landsman\nCardinalen _Nicolaus Albanensis_ 1153, och blef af honom förordnad\ntil Biskop i Upsala. Han fölgde med Erik den Helige til Finland,\ndär han omvände och döpte många hedningar, och styrkte dem, som af\n_Eriks_ vapen redan voro tvungne til dop och Christendom.\n\nMen när Hendrik på Svenskt sätt ville gästa på et gods, som tilhörde\nLalli, en förnäm Finne, och i ägarens frånvaro uttog det han behöfde,\nblef han af den förtörnade _Lalli_ öfverfallen och ihjälslagen på\nisen i _Kjulo_ träsk, först på året 1158. Lalli afhögg St. Hinriks\ntumm, hvarpå var en gullring, som flög på isen, men glittrade fram om\nvåren, då den gjorde mirakel och en blind, som först blef den varse,\nfeck sin syn igen. Samma tumm, är nu et insigne i Åbo Dom-Capitlets\nSigill.\n\nDetta dråp gjorde Henrik til en Martyr och uphögde honom til et\nHelgon. _Påfven Adrian IV_ utgaf en Bulla, at St. Henrik skulle\nblifva Canonicerad, och d. 19 Januarii, kallad Hindriksmessa, skulle\nhans åminnelse heligt firas, och St. Henrik antagas til Sveriges och\n_Finlands Patron_. Hans graf i _Nousis_ kyrka, tre mil ifrån Åbo,\nblef mycket besökt, Hans åkallan troddes bota sjukdomar och hela\nkropps bräkligheter. Dom-Kyrkan i Åbo blef invigd på _Unikangar_\ntil hans ära, och hennes underlagde Bönder kallades St. _Henriks\nLandtboar_. St. Henriks bild i Lebens grösse fins af träd, med\nBiskops mitra, i Pedersöre kyrkas väkenhus.\n\nSe _Lalli_ och _Rändämäki_.\n\nHIPPA, en Skogs-Gud. Se Hiippa -- En annan vid namn _Hippa_ anses\nför _Hijsis dotter_, Som skulle plåga tjufvar, hvarom _Runan_ säger:\n_Hippa hijjen tyttäriä -- warkahani wartaxi, omoani ottamahan_. -- Se\n_Hijjen väki, Hijsi, Kipinäter_.\n\nHIRMU, en förskräckelig Jätte; fördref colique. _Hirmu kourilla\nkowilla, kaikkiwallan kahleilla_.\n\nHITTAWANIN eller _hittavainen_, dref, lik en Jagthund, de rädda\nhararne fram; anropades som en Gudamagt, för at gynna Jagt och\ndjur-fånge i Careln.\n\nHITU, _Hijjen neitosia_ eller _Hijten_. En orm-piga, en af Furierne.\nOrmen liknas vid henne: _Hitu hijten neitosia, palmikko paulalle\nnojjan, hius rihma hijten nojjan_ -- ormen trollens hårband, at fläta\nmed.\n\nHOMMA, Kimmoin Kuningas, skulle stämma blod.\n\nHOMARIN Koski, En strid Ström med forss, som i _Runorne_ dels nämnes\nvara i Sverige, dels tros vara _Turkin rajalla_, vid Turkiska gränsen.\n\nHONGAS, En Nordanskogens Fru, skulle hålla styr på björnen, at han ej\nskadade boskapen:\n\n    Hongas pohjolan emäntä\n    Pane panta pihlajainen\n    Nenän ympäri nykerän\n    Kuin ei pihlaja pitäne\n    Niin sä rautanen rakenna\n\nHONGATAR eller Hongotar, n. pr. foem. En Skogs-nymph, Furuträns\nbeskydderska; Björnens mor och amma; _Hongonen_ dess man, Björns\nfader. Beskrifves såsom trumpen och tvär, _waljo-waimo_, bor i\n_Romentola_ -- Se _Tapiola_. Den grymma Björnens amma kan ej heller\nhafva mildt utseende. Om Björnen heter det i Runorne; _Hongikosta\nsinun sukusi, Hongotar sinun sukusi._ -- -- --\n\nHOROGALLEN, en gammal Lappsk, af dem så kallad, under-himmelsk Gud.\nKan äga likhet med _oksgia_, Bacchi högtider, som höllos på sky-höga\nberg, hvars Präster nämndes _oksgenones_, de där höllo sammankomster\nhjeltar och Gudar til heder. Suidas.\n\nHÖLMÄ, En underjordisk Järn-Gud. R.\n\n    Hölmä tuonelta tulowi,\n    Maan alta manalan poika,\n    Löyti suosta ruoste heinän,\n    Teräs heinän hetteestä,\n    Weipä Ilmarin pajaan,\n    Itte seppä Ilmarinen -- -- --\n\nI sjelfva verket ej annat, än tack- och myrjärnets uphof, v.\n_Ilmarinen_.\n\nHULDA, en Finsk trollkäring, hvilken berättas hafva förgjort Svenska\nKonungen Wanlander -- törhända Taciti _Welleda_, en jungfru,\nsom kunde spå, och Dalins _weli öda_, en af honom föregifven\nSpådoms-Gudinna. Se _Athe_.\n\nHURUS och _hurus-wäinen_, en välgörande Nymph, _Wäinämöises_ dotter,\nhämmade blodfloder.\n\nHYRYITÄR eller _Hyryttär_, n. pr. foem. af _Panittares_ afföda,\nskötte elden i koppar-kettlar.\n\nHYSE, en skogs-ande, rådande öfver vargar och björnar, samma som\nHijsi, Hysi dref skogs-djuren i vall.\n\nHysis häst eller _Hijjen Ruuna_ var en underjordisk häst, hvarpå\nreds til blåkulla efter smörjor, då man blifvit sårad af järn: R.\n_hikoowako Hijjen Ruuna, kastuuko Manalan karwas_ -- -- --\n\nHYSISBORG eller Hijsi Slott i Öfterbotn, emellan Sotkamo och Paldamo.\nEt berg med trappsteg. Se Hijsi, Soini.\n\nHYYTTÖ, den Rimmiga köldens iskalla moder. Se Kijron-koski. Pakkanen.\n\nHYYTÄMÖINEN eller _Hyyhäröinen_, den af is och snö rimmige och stele\n_Pakkases_ Farfader. Vintern kallas _Talwi poika Hyytämöinen_.\nHotades, at ej förr kyla tår och fingrar, än han islagt Wuoxen-forss,\nså at ingen droppa skulle drypa; äfven en qvinnas händer i deg-tråget\noch fålan i stod-qveden; kölden skulle höra til dessa orden:\n\n    Pakkanen Puhurin poika,\n    Talwi poika Hyytämöinen,\n    Ellös kylmäk kynsiäni,\n    Warpahiani palelek!\n    Äskensä minuua palelek,\n    Kuinkas kuiwat Wuoxen kosken\n    Weden wuotamattomaxi,\n    Akan kädet taikinahan,\n    Wahtahan hewosen warsan.\n\n\nIHARI, en forss uti Kangasala vid Pälkänä i Tavastland, som kom up\n1604 vid Ihari by, då Sarsan koski flod torkades, hvaraf är detta\nordstäf derpå orten: _Ilkiä Iharin koski saatti Sarjan waiwaisexi_\nd.ä.\n\n    Imunitis Torrens Ihari dum nascitur extra\n    Pauperiem peperit, qua pungitur incola Sarsae.\n\nVid. Christ. Limnel Disp. de Tavastia P. II. p. 24 & Åho Tidn. för år\n1784. Se _Inari_.\n\nILKKA eller _Ilkainen_, Jacob, en bonde från Ilmola Socken i\nÖsterbotn, anförare för Bönderne i Klubbe-kriget 1596 mot Claes\nFlemming. Se _Nujja eller Klupu- sota_. _Ilkka_, är et Bonde-hemman\nvid Ilmola Moderkyrka, straxt bredevid landsvägen.\n\nILMARITNEN, Wäinämöises yngre bror; Luft-Guden, öfver väder; samme\nmed AEolus, rådde äfven öfver eld och vatn. _Iski tulta Ilmarinen,\nwälähytti Wäinämöinen pimiäsä Pohjolassa_. Han gjorde krigståg och\nfärder lycklige. _Ilmarinen rauhan ja ilman tei ja matkamiehet edes\nwei_. Denne Wäinämöises Bror och Compagnon, var ock en god järnsmed\noch masugns mästare vid tack- och myrjärnets kokning -- -- -- hvarom\nsjunges i _Raudan Synty_:\n\n    Itte Seppä Ilmarinen\n    Pani orjaat liehtomahan,\n    Painamaan palkalaiset,\n    Orjat liehto löyhytteli:\n\n    Jo päivvänä Kolmantena\n    Kahto ahjosan alustan;\n\n    Mitä mun tuleni tuopi,\n    Kuta ahjoni ajaa?\n    Rauta tungexen tulesta,\n    Iso rauta lähteestä\n    Emä rauta we-en nawoilta\n    Kahteloo, kääntelöö:\n    Hoss! sinua rauta raukka,\n    Ettsäs silloin ollut suuri,\n    Kuins tuotihin pajahan,\n    Kuissas heilut hetteessä,\n    Wenyt wehnässä tahassa,\n\n    Nousit nuorra taikinana,\n    Kumma sinun ahjoon ajelin.\n\n    Sjelfver Smeden Ilmarinen\n    Satte trälarne at draga bälgen,\n    De legda, at krysta på (pusta),\n    Drengarne drogo bälgen, at de flåsade:\n\n    Redan den 3:dje dagen\n    Besåg han sin ässjas botn (understa lag);\n    Hvad godt förer min eld,\n    Hvad drifver min ässja fram?\n    Järnet tränger sig ut ur elden.\n\n    Det stora järnet från källdyn,\n    Moder-järnet ifrån vatudjupet.\n    Han beser det, vänder om det:\n    O! du stackars Järn,\n    Intet var du då stor,\n    Då du hämtades i Smidjan,\n    Då du välde (gungade) i hängdyn,\n    Var segt och tögdes såsom en hvetmjöls-deg,\n    Uptogs obrukadt likt deg,\n    Då jag föste dig in i ässjan (i masugn)\n\nSe det öfriga under Luonnotar, Aluen-järvi.\n\nFinnarnes Ilmarinen beteknar ofta regnet, åskan och luften, såsom\nJosur eller Jupiter. I anseende til Smed-kunskapen kunde Ilmarinen\nanses för Swafnis, den Finska Vulcanus, ty honom blefvo alla goda vapn\ntilskrifna.\n\nIlmarinen, såsom en god Pil-smed, anroptes äfven vid Pestskott\n-- -- --\n\n    Jollama puskuja puserran,\n    Ampu-tautia ajelen;\n    Itte llmoinen Jumala,\n    Itse Wanha Wäinämöinen,\n    Itse Seppo Ilmarinen\n    Täsä myöskin tarwitahan,\n\nat utdraga pest-skotten.\n\nIMMI, En kärleks-mö -- Finnarnes Astrild, som skänker ej mindre oro\nän ro, bryr och sårar de dödeligas hjertan. Se Pohjolan impi.\n\nINARI, En af Stygis hiskeliga brådstupande forssar. _Inarin wesi,\nPohjolan puolesa_; et afgrundens träsk ytterst i Norden; dit troll,\nsamt alla onda vålnader och gastar hänvises. Se Aluen-järwi och\nIhari. R.\n\n    Tuonne ma sinun manoan\n    Inarihin ilkiähän\n    Rutian koskehen rumahan,\n    Kust et kuulu kuuna päänä,\n\när et _Exorcisternes_ trogna votum mot det onda.\n\nINDOMIEHET, samme som _Tietäjät_, eller lika med Grönländares\n_Angekokker_ och Persernes _Magi_ -- trodde sig veta alla\nhemligheter: om något var bortstulit, en häst bortrymd, eller\nnågon skada skedd; så viste de beskrifva alt, endast de sågo i en\nbränvins-bägare: de viste säga om man hade at förvänta lyckelig eller\nolyckelig utgång på et ärende, om giftermål &c. Desse voro Läkare,\nsom äfven frånvarande kunde bota, om något af den sjukas kläder eller\nhusgeråd til dem hämtades.\n\nDe föreskrifva åtskilliga narraktige botemedel, såsom at gå omkring\nen kyrka, eller om natten inpå kyrkogården &c. och den som af deras\ncur ej blir frisk, beskylles at icke hafva observerat alla deras\nlöjeliga uptåg och föreskrifter, eller säger man, at en ond ande\neller menniskja varit förhinderlig m.m.\n\nDesse _Tietäjät_, eller vise Gubbar, sökas på flere mils\nväg. De äro altid försedde med vidskeplige amuleter, t.ex.\nmenniskjo-hufvudskallar, ben, stoft från kyrkogården, ormhufvuden\nm.m. hvarmed de tro sig uträtta alt. Ingen törs förtörna desse\nallvetande herrar; ty då rasa de, bita tänderna, deras hår resa sig,\nde hoppa af enthousiasme up i vädret, stapla fram några ord, stampa\nmed fötterna och bärga sig som fullkomligen rasande; därföre kallas\nde _Indo-miehet_ -- -- _jotka owat innosansa, haldiosansa liikkuwat_\n-- -- Myrrys miehet -- Se _Haltia, Tietäjät, Noider_ eller _Noidat,\nMyrrys miehet_.\n\n\nJABMIAIMO, Lapparnes _Wallhall_ eller _Gripnis-Salar_, Finnarnes\n_Tuonela, Manala_, dödens boning, et stycke ned i jorden. När någon\ndör, säga Lapparne, at själen är faren til Jabmiaimo. Äfven mena de,\nat själen är faren til Jabmiaimo, när man är blefven sjuk, hvarföre\nLapparne sluta, at kroppen vil komma efter och dör. Då de falla i sin\necstas eller dvala (_Lappi lankeepi loween_); fara de til Jabmiaimo;\nnär _Noiden_ är kommen til Jabmiaimo, begärer hans slägt, at själen\nmå äterkomma i kroppen och menniskjan framdeles lefva. De sjungas\ndädan up med troll-Runor. Sidenius.\n\nAlla döda äro i Jabmiaimo lika så väldiga, som de hafva varit häruti\nverlden, och de få en ny lekamen i dess stad och ställe, som här\nförrutnat i jorden. Se _Rotaimo, Rota och Tuoni_. Jabmiaimo kan\njämföras med gamla Göthernes Gripnis-Salar; de döda hjeltars boning\noch hemvist, där de möttes och bodde i de dödas rike. Här satt\n_Jallwadur_ på en gyldene stol, och omkring honom de berömdaste\nhjeltar, hvilka verlden någon tid sedt. Här sjöngs _Gymesliod_, en\nsång, som förnögde de aflednas öron i Gripnis-Sal eller Jabmiaimo.\n\nJABMIAKKA, är dödens moder, härskarinna i Jabmiaimo. Til Jabmiakka\noffra Lapparne, på det menniskjorna må så lefva; ty Jabmiakka och\ndödningarna sjelfve stå efter, at af de lefvande få ned til sig dem,\nsom äro i slägt med dem, såsom barn, barnabarn &c. Sidenius.\n\nJAMI-kiatser, underjordiske andar, åt hvilka Lapparne offra ben\noch några små stycken, som de taga af de förnämsta lemmar på\noffer-altaret, och om hvilka de säga, at Gudar och Jamikiatser skola\ndäraf kunna göra sig nya kreatur och skapa kött på benen. Alla tider\nbruka de ock tilbedja på knä och låfva Gudarna med deras sånger.\nSidenius.\n\nJÄTIT el. _Jättiläiset_, samma som _Kalewan-pojat_, eller Bibelns\n_Enakims barn, Nephilim et Gibborim, Resar och Goliather_, Jättar,\ntyranner och väldige.\n\nDem tilägnas än de Sten-rötor (ehuru de mästa äro Lapparnes\nqvarlefvor, af fattiga kojor), som finnas nästan öfver alt i Finland,\ni synnerhet i Haliko, äfven i Björneborgs Län, där de ock heta\n_Hijjen kiukaat, luolat_; i Vijtasaari, _Lapinrauniot_; i Laihela och\nSijkajoki i Österbotn _Jättiläisten haudat, asunsiat, huoneet_.\n\nDesse _Atins_ barn. Nordens äldste invånare, lekte i sina tjocka\nskogar, hvarest träden äro lika gamla med verlden och stå med sina\nlummoga qvistar snärde kring hvarandra, och gömma i sina snären de\nvillaste djur.\n\nVårt gamla Sverige och Finland kallades _Jotanhem_ eller _Jättars\nland_, af sina Reslika inbyggare, som då hade ben och ej bråsk, blod\noch ej vassla, hvilkas kroppar hvarken veklighet, eller vällust,\neller utländske drycker hade gjort qvinliga.\n\n_Jättstrikar_ bodde i Norrland. Fordna invånarena i Jästrikeland och\ni vårt Paldamo. (Se Hijsi och Calevan pojat) i längd och styrka,\nnästan Jättarne lika. Se Kalewan-pojat.\n\nJORTANA, Styggie flod, öfver hvilken de döda skuggor skulle föras,\ndit svedor förvistes: i Runor, stundom en Elf, stundom heter det:\n_Jortana, Jumalan Poika, Tulek työsi tuntemahan_.\n\nBukrefven (Ähky) manas til _Juortanin jokiin suuhun (Ilomantzin)\nrajoilla yxi Juortanin joki_ där säges ock qvesan (Se Kotalahti) vara\nupkommen, _Juordanin jokijn suissa_ -- dit förvises ock qvesan från\nfingret:\n\n    Hoss sinua koitu hoihka\n    Menes Tuonne kunne käsken,\n    Jordanin jokiin suihin;\n    Sielt olet kutta kulkenunna\n    Mieron herjä heittänynnä,\n    Märkinä märättämään,\n    Panemahan paisumina -- -- --\n\nDå de läsa öfver ormbett, gifva de in åt boskapen qvicksilfver, salt,\ncamphert, dyfvelsträck och bäfvergäll, som de blanda med vatten,\nhvilket de mana ifrån Jordanin joki af _Kyytöläinen_:\n\n    Tuo wettä Jordanin joelta,\n    Hywän wirran pyörtehestä\n    Wettä Wennon lähtehestä -- --\n    Laula wettä kielelleni,\n    Tuolta wettä tuota kohden,\n    Jordanaisesta joesta.\n\nJOTUN -- _Joter_, Finska folkets fordna namn, hvarföre Domalder\nheter _Jota-Dolgi_, Finnarnes Baneman eller mördare, häraf är ock\n_Fornijoti_ sammansatt -- -- Se Fornioti, Athe, Jätit.\n\nJOUKKAWAINEN, En Jätte, som ville täfla med Wäinämöinen;\nmen Wäinämöinen stack honom genom hjertat med et spjut; då\nNuori-Joukawainen anropade alla Gudamagter så til lands som sjös,\noch äfven i sin nöd vände sig til J. Maria, som på en natt läkte\nsåret, så at han blef helt frisk. Han öfvertalte sedan Wäinämöinen,\nat sjunga, hvaraf mörkrets portar öpnades, luften daldrade, klipporne\nbrusto; härom heter det i _Runan_:\n\n    Leuwat liikku, pää järisi,\n    Kiwet rannalle rakoovvi,\n    Paaet paukku kalliolla,\n    Wäinämöisen laulaissa;\n    Portit pohjalla repesi,\n    Ilman kannet katkieli,\n    Wäinämöisen laulaissa.\n\nJoukawainen mötte Wäinämöinen på en väg och retade honom, hvarom\n_Runan_ berättar sålunda:\n\n    Ennen Wanha Wäinämöinen\n    Ja tuo nuori Joukkawainen\n    Tulit tiellä wastuxuta,\n    Aisa aisahan takisti;\n    Wembel tarttui wembelehen -- --\n\nJoukaivainen sade då i sin ungdoms hetta:\n\n    Se nyt tiellä olkohon,\n    Joka tienneepi enemmin;\n    Se tieldä pois poiketkohon,\n    Joka tienneepi wähemmän.\n    Muistan meret kynnetyxi,\n    Sarka jaot sauwwotuxi,\n    Ilma pielet pistetyxi,\n    Mäet myllermöitetyxi,\n    Kiwet luoduxi kokohon.\n\n    Jussit & extendi campos, subsidere valles,\n    Fronde tegi silvas, lapidosos surgere montes.\n\n               Ovid. metamorph, Lib. I: v. 43, 44.\n\nMen Wäinämöinen beviste sig vara äldre, och fattade i Joukkawainen,\nför at kasta honom i sjön, säjande:\n\n    Lapin tietoo, waimon muisto,\n    Ja ei Uron parta-suisen!\n    Minun on meret kyntämäni,\n    Sarka jaot sauwwomani -- -- --\n\nHan lockade sedan Wäinämöinen at sjunga;\n\n    Laula, laula Wäinämöinen,\n    Hyräile hywä sukuinen -- -- --\n    Tuopa wanha Wäinämöinen\n    Warmon kyllä wastaeli -- --\n    Warainen on laulamaxi\n    Aikainen on ilon teoxi.\n\nMen när ock Wäinämöinen började sjunga; så måste alt daldra och\nröras, såsom det äfvanföre är berättadt. Se _Wäinämöinen_.\n\nJoukkawainen var lik _Thormoder_, som sjunger när han drager pilen ur\nhjertat, och lifvet följer efter handen. Joukawainen kan ock liknas\nvid Göthernes _Hogne och Håward_. Den förre sönderslet _Swiphalder_,\nnär han förvandlat sig i et lejon, och log när man skar ur honom\nhjertat. Håward, kämpen, hotar då han står på knä, och kämpar ännu\nnär han mistat bägge benen: kroppen är stympad, men hjertat oförsagdt.\n\nJOULU kalla Finnarne Julen, den de af gammalt och ännu hålla för\nden yppersta högtid, och hvartil i synnerhet välplägning af mat och\ndricka beredes, samt då framför andra tider nyttjas; däraf är äfven\ndetta ordspråk gängse: _Juoman l. juoda Jouluna pitäwi syöda lihaa\nlaskiaissa_ -- Se Laskiainen, d.ä. om Julen skal man dricka.\n\nBiskop Jesper Swedberg i dess _Schibboleth_ och Ol. v. Dalin i Sv.\nRik. Hist. derivera ordet af _Jul, rota_, som fans på Runestafven för\ndenna dag, til tecken, at Solen återvände tilbaka mot Norden; eller\naf _Jola, Joldra_, för de lekar och dryckes-lag, med Odens galtens\nförtärande, som då anstältes Oden til heder, och för at vinna god\nårsväxt, i det inträdande nya året. Om den påföljande kornväxten\nmycket lagt sig härs och tvärs, säga Finnarne än i dag, at husbonden,\neller den som sådt, varit full om Juldagen.\n\nHos Graekerne firades en Högtid af mäst lika namn, hvarom Suidas.\n_Ióleia_, festi dies, qui in Jolai honorem celebrantur. _Iólaos_,\nHeros quidam, qui apud Athenienses colitur; Hos _Scapula_ finner\nman följande: _Ouló_ vocabatur Ceres: _'Oulos & 'Ióulos_, hymnus,\nqui in honorem Cereris concinnebatur. And. Wennerdahl, i dess\nMytbol. Lex. förmäler ock, at _Cereri_ til ära firades en högtid\ni December månad; hvilket alt leder _Julen_, Finsks _Joulu_, i\nhänseende på namn, tid och äfven vällefnads plägsed, åtminstone för\nChristendomen, til gemenskap med Graekernas omrörde fest. Vist och\naldeles afgjordt är det, at våre _Joter_ och äldste landets invånare,\nlångt för _Christum_ uti hedenhös, i uråldriga tider firade Jul rätt\nhögtideligen, just samma tid i _December_, som vi nu för tiden, ehuru\ni andra afsigter.\n\nJUMALA, Den Högste Guden: är ej Nom. propr. utan Apellativum. _Jumala\nTempel_ var beryktadt i Helsingeland. v. Hervara _Sagan_ med Verelii\nnoter. De _Bjarmer_, som voro af Finsk härkomst, dyrkade en afgud,\nunder namn af _Jomala_, hvars Tempel högst heligt förekommer äfven i\ngamla Isländska Sagor. I Herrauds Saga p. 27: _thar är gofgad God,\nthad er Jumala heitir_, och hos Snorro Sturleson i St. Olofs Saga P.\nVII. 143. _i garthinom stendur Goth Bjarma, er Jomali heitir_.\n\nOrdets _Jumala_ derivation se Dalins Sv. Rik. Hist, I. Del. C. III.\nnot. r. C. IV. not. m. Andre derivera det af Ebreiska _Jom_, dag,\noch _El_, Gud, som ock kommer öfverens med Lapparnes _Jubmel_: andre\naf _Jom_, dag, och _Malech_, full, (plenus fuit) plenus dierum,\nevig, alsmägtig &c. Andre af Samojediska _Jum_, himmel, och _Baal_\n(Syriska) Herre, eller Esthiska _pallua_, dyrka, tilbedja, det samma\nsom Finnarnes _palvella_.\n\nDen Högste Guden kalla Finnarne, efter inkommen Christendom _Luoja_\noch _Kaikkiwalda_, Skapare och alsmägtig. De gamle Finnar hade likväl\nredan i hedentima begrep om et alltings skapare, som de kalla _kaiken\nmailman takoja, ilman kannen kalkuttaja_, expansi fabricator, fästets\nutsmidare, uttänjare.\n\nWäinämöinen i striden med Joukawainen tyckes ock ådagalägga sin\nallmagt.\n\nSå väl Finnar, som Lappar, nämna alltings Skapare _Jumala_ --\nFinnarne _Jumo_, Lap. _Jumi_ eller _Jubmel_. Se Archtopolitans Disp.\np. 12. de origine & Relig. Fennonum.\n\nSchefferus in Lapponia och Petr. Bång hist. Eccles. nämner en\n_Jumala_, som _Bjarmerne_ skola hafva dyrkat: _inne i gårdenom står\nock de Bjarmers Gud ocb heter Jumala_, St. Olows Saga supra cit.\nHäfdateknarena äro ej viste, hvarest de skola sätta detta _Bjarme_\nland (_waara, wuori maa_, Bergland, Fenn.), där _Jumala_ såsom en\nÖfver-Gud, bland andre små-gudar, dyrkades. Somlige sätta det emellan\nWäster- och Österbotn, andra i Cajana Län, andre i Finnland &c. v.\nArchitopolitani Disp loc. cit. De _Wotaker i Kasan_ dyrka Gud, under\nnamn af _Jumar_, de _Ctscherennisser_ -- _Jama_.\n\nAf gamla Konunga-Sagor är otvifvelacktigt, at Finska folket ansågo\nJumala för en Öfver-Gud, och gåfvo honom en präcktig dyrkan. Mycken\nlikhet är, at Finnarne kallat Gud Jumala, af Grækiska _'Iomaleios\nZeus_ hvilket Epitheton Grækerne tillagt _Jupiter_ och derunder\ndyrkat honom som en fridgifvande Gud. _Ceres_ har äfven i Thebae\nblifvit för lika orsak dyrkad, och kallad _'omaloia_ -- Suidas in\nvoce _'omaloios_.\n\nJUMALERS eller de Amalers ätt härstammade af Gudar, de äldste och\nförste landets invånare; af hvilka Fornioti var. Se Fornioti, Aathe,\nJätit.\n\nJUMO, _Jymi, Yme_ -- En af öfverboer i Västerbotn af Resa-slägte, Som\nskulle bestorma himmelen. Umeå Stad är efter honom nämnd. Se Pohjolan\npoika, Jätit, Kalewan-pajat.\n\nJUNKKER eller _Junkari_, En Lapsk afgud, hvilken dyrkades såsom\ngynnande jagt och djur-fånge: han anroptes vid en stor sten eller\nträd-stubbe, dit ock, honom til heder, Renblodet och alla hornen\naf hvar Lappsk famille samlades: han var tilbeden under namn af\n_Stor-Junker och Lill-Junker_. Af Renhornens myckenhet i dessa stora\nhögar på gamla offer-ställen, kastade Stor-Junker til åminnelse, kan\ndömmas til Lapparnes ålder.\n\nJUOLETAR -- Neptunus. _Hillervos_ man; styrde i lag med henna uttrar\ni giller. Han bodde eller hölt til i källor och gölar, hvarifrån han\nupmanas:\n\n    Juoletar ukko kaunis,\n    Wejin kultainen kuningas,\n    Nouse tänne liettehestä,\n    Antomahan ainoasi -- --\n\nJUORTANI -- Se Jortana.\n\nJUUKELI, den samme med Juutas. Se Kyytöläinen, Ahtohinen.\n\nJUUTAS, Sjelfver Hin onde, ormens uphof, _Loke_. Härmed utmärka\nFinnarne en elak, ond, arglistig, som ormen. Juutas bemärker äfven\ni Esthniskan, djefvulen eller hin onde. Se Katrinatar. I ormens\ntjusnings-ord heter det:\n\n    Uupu Juutas juostuahan,\n    Wäsy wäipäs käytyään,\n    Ukon uuelle kiwelle\n    Kuola tippu konnan suusta,\n    Kino ilkiön kiasta\n    Äsken Herra hengen antoi\n    Käskyn Pietarin perästä.\n\nJuutas hade med sin Hustru _Catrinatar_ 9. stygga afgrundens foster.\nEfter honom äro än dessa Finska talesätt: _Jo sen Juutas wei_ -- han\nfor til faners: _mihenkä juuttaalle se meni: mikä Juutas sinun on:\nJuutaskos sen on, joss ei se lähde_ &c.\n\nJUXAKKA, den 3:dje _Maderakkas_ dotter hos Lapparne, hvars\nbeställning är, at emottaga barnen, när de äro födde, och bevara dem\nifrån stöt och fall. Hon hjelper ock qvinnorne i deras sedvanliga\nmånads- sjuka; Lapparne offra til henne, på det hon må vara flitig\ndärutinnan -- Sidenius.\n\nJYRY, St. _Jöran, Georg_, d. 23 April; en dag, hvars märkvärdighet\nefter Sanct Jöran säkert kommit ifrån Påfvedömet. _Jyryn päivä_\nhelgades, som en sabbath, än i detta seculo; ingen fick då arbeta,\nhugga eller bulta, eller gå härdt i dörrarne; hvarföre ock\ndörr-gångjärnen smordes, på det de ej skulle knarka. Alt detta\nskedde, för at förekomma åskan (Ukko) om sommarn, på det ej årsväxten\nskulle skadas. Ändteligen fingo qvinfolken denna dag sticka strumpor,\nmen alt annat groft arbete var förbudit: Eljest skreks nog starkt, i\nsynnerhet om isen sköt denna dag: at supa sig full var likväl ingen\nsynd. Denna dag offrades ock mjölk eller hela silbunckar under vissa\nhelgade träd i skogs-lundarne.\n\n\nKAINU, _Kainun maa_, Sjökanten i öfterbotn. item, de gamlas Qvenland\neller Cajana Län.\n\nKAINULAISET, kallas, så af Savolänningar, som af alla öfverboar uti\nSokneskatarne i Österbotn, alle de som bo åt Sjökanten och tala\nfinare eller förnämare Finska; hvaraf denna phrasis är: _se puhuu_\n-- -- _murtaa kainuuxi_, talar sin Finska.\n\nKAISAN, KAJJAN, KATHARINAN PÄIWÄ. En af de Påviske antagen helg\nhos Finnarne för detta. Då samlade värdinnan utomgårds af dess\ngrann-qvinnor par näfvar mjöl af hvarje; hvaraf tilreddes en moos,\n_mämmi_ kallad. Därtil kokades med et härtil spardt Kohufvud, hvaraf\ntungan allenast med _mämmi_ blef i fähuset förtärd. Då kliptes fåren\n3:dje gången på året, som det ock än sker. Se _Katrinatar_.\n\nKALARI -- En strid forss. lika med _Ihari_, dit sveda förvises:\n\n    Tuonnema sinun manoan,\n    Rutian koskehen kowahan,\n    Iharihin ilkiähän,\n    Kalannin karkiahan,\n    Siell on hywä huiskatasi -- --\n\nKALEWA, En Jätte, förfärlig och stark, alla Jättars General och Fader\nför 12 Söner, hvilkas namn äro förgätne, dock nämnes _Hijsi_ som\nbygde Slott af berg i Paldamo; _Soini_, hvilken rodde på en dag til\nLimingo, och satte sig där ned (et hemman nämnet än efter honom):\n_Kihawanskoinen och Liekiöinen_ rögde ängar och brukade svidjor.\nSjelfva _Wäinämöinen och Ilmarinen_ tros vara Calewas Söner. De bodde\nförut å sin Faders hemort i Paldamo, men begåfvo sig sedan til flera\norter; äfven voro de i Kemi.\n\nKALEWAN-pojat, Jättar, som arbetade öfvernaturligt och gjorde\nstorvärk; de voro goda slotter-karlar; ty de bärgade ängar på en\nnatt. Biskop Agricola räknar dem bland de Tawasters Gudamagter.\n_Calewan_ pojat (Calebs Söner) _niitut ja mwöh löit_. Filii Calebi,\nFennice, Calewan pojat, talas än om i Finland; de tros varit Jättar,\naf större kropps växt, än vi. _Arngrimus Jonae_ säger, at de voro de\nCananeiske Jättar, som skolat flytt åt Norden för Josuae och Calebs\nSvärd. Jfr. Disp, de Borea Fennia p. 20.\n\n_Österbotn_ styrdes i _Ingialds_ tid af Jätten _Calewas_, Califas,\nkanske den Skandiske Drott af Gylfes ätt, som ännu i den orten\nbehåller namnet af ätteläggar. (Dalin.)\n\nCalewa hade, såsom sagt är, 12 Söner, otroligen starke, af hvilka\nförnämligast 3 bygdt stora Slott i Österbotn. En Hijsi upförde en\nofantelig Byggnad 10 mil öfter om Cajaneborg, midt i moras och kärr,\naf grufveligen stor sten och jord, med trappsteg af mer än en famn\nmellan hvartdera.\n\nCalewas andre Söner Wäinämöinen, Ilmarinen och Lieköinen bodde i\nFinn-, Tavast-och Savoland.\n\nMed desse Kalewas Söner hafver Konungen i Finland underkufvat sig\nhela Ryssland, som de gamle Finnar därom ännu qväda. Pass. & praep.\nJoh. Cajani bref til Probst. P. N. Mathesius införd i Disp. de\nOstrobotnia.\n\nSe Hijsi, Soini, Jättiläiset, Kyrialsbotn, Miehen Syöpä.\n\n_Kalewan pojat_ tilskrifves i uråldriga muntliga sagor och\nberättelser åtskilliga hjelte- och jätte-dater. Deras öfvermage\nJungfru-döttrar voro så starka och karlvulna, at de i sina förkläden\nburo ofanteliga stenar och lade dem i högar, hvaraf berg äro upkomne.\nEt sådant berg, af Jättar ihopburit af lösa stenar, är vid Päjände\ni Hattula Socken i Tavastland, et stycke från Rahkola hemman i en\nbro-ända, hvarom jag hörde där dylikt berättas.\n\nHijsis Slott i Paldamo är ej annat, än et berg af lösa stenar.\n\nDesse Jättar (Kalewan pojat) måtte ock hafva bodt i Kemi Socken.\nFöljande anecdot tycks bekräfta det. För 20 år sedan lefde i\nRouwwanjemi i Kemi, i Paawoniemi gård, en gammal gumma Caisa vid\nnamn, som berättat: _Kalewan tyttären ottaneen hewosen ja kyntäjän\nja auran, jotka toi äitilleen ja sano: mikä sitti sontiainen tämä\non, jonka minä löysin, äiti, maata tonkimasta? äiti sanoi: wie\npois piikani: meidän pitää pois paeta täldä maalda; ne tulevvat\ntänne asumaan_. Det är. En Jätte-flicka uptog i sin famn _en häst,\nplöjarn och plogen_, bar dem til sin moder och frågade: hvad för en\ntorndyfvel månde detta vara, som jag fant, min mamma, gräfva eller\nböka i jorden? Modren svarade: för dem bort, min pia, vi måste bort\nfrån detta land, och de komma hit at bo.\n\nKALKI, et af _Soinis_, Calewas Sons, tilnamn, for dess skalkstrek; Se\nSoini.\n\nKALMA, likstank, följer med _Kejjuset_ och deras anhang. Anses ock\ni troll-Runor, för en särskild underjordisk magt, som skal näpsa\ntjufvar, mot hvilka han uphetsas således:\n\n    Nouse Kalma kaaheille,\n    Hippa Hijjen tyttäriä,\n    Warkahani wartiaxi,\n    Omoani ottamahan.\n\nKALMISTO, Begrafnings platser, i synnerhet sådane, som finnas än i\nskogar och på holmar efter Lapparne och fordna landets invånare, för\nhvilka de vidskepplige bära mycken aktning, och upggräfva där fordna\nlik til sina trollskap. Sådane finnas flerestädes i Finland, t.ex. i\nSijkajoki Socken vid Frantzila Capell, Pungere gamla kyrkogård, och\nKalma-saari i Mangila träsk &c.\n\nKALLIIT-ILLAT, dyra Helgedags-qvällar, voro måndags och hela torsdags\nqvällen; äfven Söndagen. Om Söndags-morgonen i dagjämningen, då\nkoerna varit i fållan, har värdinnan gådt omkring dem 5 gångor mot\nSolen, och i en besynnerlig kropps ställning burit imellan tänderna\nen knif, och i handen gårdsens nycklar, lija, yxa, m.m. i andra\nhanden brinnande stickor af torrved.\n\nOm Torsdags qvällen fick ingen spinna, om det icke skulle spöka.\n\nKAMMO, n. pr. den samma som _Kimmo_. En förskräckande och hiskelig\nvålne i Sten-rötor; hvadan det Finska verb. neutr. _se kammoo -- --\nse kammotaa kattooxeni_, det fasar mig, at se.\n\nSynes i troll Runor vara en stenarnes patron. Se Sjöjätar, Camus\nFennorum.\n\nKAMULAINEN, et bergs-troll af samma calibre med _Koljumi och Pirus_\nanhang. Se Ukko.\n\nLik _Geirskagel_, en af de underjordiska plågo-andar; plåga med _Piru_\nde osälla skuggor.\n\nKANGATAR, En skogs-mö, bodde på sandåsar, där hon ruskade, i lag med\n_Tuuletar_, furuträn, at de bättre växte i längd och tjocklek.\n\nKAPEET -- Se Kawet.\n\nKARE, Jätten Forniots Son, af hvilken de Carelare eller _Karjalaiset_\nhärstamma. Björner säger Sv. R. Häfd. åld. p. 17: _Kyre_ och\n_Kare_-boerne häratamma af ättfadren Kare.\n\nFornioter hade med sin hustru _Laufeja_ Sönerne _Kare, Loge och Htar\neller Ägir_. Kare blef genom sina lyckliga Sjöresor en väder-Gud och\ni Fadrens ställe domare i _Kuenland_ (Finnland), _Kajana, Karjalan_\nmaa eller Carelen.\n\nSe Trägårds Utdrag af Ol. v. Dalins Sv. R. hist p. 19.\n\nKARELN, Fennis _Karjalan maa_, nämnd af Kare. Fornioteri tertius\nfilius Kari, Fenningiae Aboriginum, eorundemque pastorum (nominis\nfui originem habet a fennica voce _Karja_, pecus), alterius instar\nRomuli, _Rex_ erat. De regione _Carjala_ ad pagum _Carjala_ in\nWirmo coloniam accessisse probabile videtur. Nam _Carelia_ Fennis\nCarjala audit. Regio quaedam vasta quoque nomine _Carja_ in _desertis\nRussiae_ esse dicitur a Rudbeck Atl. T. I: p. 363.\n\nKARHUN-pejjahaiset, Se Kouwwon-päälliset.\n\nKARILAINEN, _Kiwi karista_, hemma från stenklipporne, skulle göra\njärnet slött (_Raudan sulkia_), eller förtaga dess värkan. Han var\nhalt och ofärdig, som Vulcanus; men med sin tå och häl gräfde han\ni jorden, hvadan _Herhiläinen och Mehiläinen_ utflögo, at hämta\nhonings-smörjor åt järn-skadorne:\n\n    Karilainen kaita poika\n    Kaiwo maata kannallaan,\n    Warpahallaan watusti;\n    Herhiläinen maasta nousi,\n    Karilaisen kannan tiestä;\n    Jo päiwänä kolmantena\n    Karilainen kaita poika\n    Kaiwo maata wielä kannallaan,\n    Mehiläinen maasta nousi,\n    Karilaisen kannan tiestä;\n    Lähitti mein perään,\n    Ylitze meren yhexän,\n    Meri puolen kymmenettä,\n    Simoa tawottamahan.\n\nTil Karilaises klippa förvises Ähky: _Tuonnema sinun peto manaan,\nKarilaisen kallioon_. -- --\n\nKATI n. pr. foem. _puiden Emuu_; En Skogs-Gudinna, som alstrar trän i\nSkogen.\n\n    Kati kaunis, neito nuori\n    Pisti karwan kankahaseen,\n    Ukon mustihin mutihin,\n    Sijtä eppä synty synty\n    Siitä Eppä suku sikisi -- --\n    Honka puu Romentolasta\n    Mesi lauhto mehtolasta -- -- --\n\n_Meri-kate_ -- id. ac _Wesi-Hijsi_ -- _Karwoista meri kateen_, eller\nen Sjö- Häst, hippopotamus.\n\nKATRINATAR, Sanct Catharina; Et af Helgonen, hvilken ock anropas som\nDeja, God Ladugårds gumma i sällskap med J. Maria, hafvande sina\npigor och stillerskor, som skulle hägna och sköta boskapen. Bön til\nhenna lyder således, där hon tillitas om, at stilla eller hejda Björn\nifrån hjorden:\n\n    Katrinatar Waimo kaunis!\n    Aita rautanen rapa-ak\n    Ympäri minun eloni,\n    Kahen puolen karjastani\n    Ettei koske konnan poika;\n    Yön tytti, hämärän neiti,\n    Wiisi piikoa pityö,\n    Kuusi käskyn kuuliata,\n    Karjoani kahtomassa.\n    Neity Maria Emonen,\n    Maasta asti aita pannuk,\n    Wilun ilman wiskomatak,\n    Kowan ilman koskematak,\n    Käywwä karjan kaunihistak,\n    Tänä kiesuxen kesänä,\n    Jumalan suwena suurra,\n    Peltomata pieni kynnen,\n    Wasikan warajamatak\n    Kiwexi minun omani,\n    Pääxi kannon kaunoseni\n    Suulla-annik suun suun e-essä\n    Ano luojalta lupoa,\n    Jumalalta uskallusta,\n    Tänä kiexuksen kesänä,\n    Käywwä karjan kaunihisti.\n\n    Catharina du väna Fru!\n    Sätt up i hast en gärdsgård så stadig som järn,\n    Omkring min egendom,\n    På ömse (båda) sidor om min boskapshjord,\n    At den gemena styggans afföda ej må komma åt;\n    Nattens flicka, daggryningens mö,\n    Må hålla (bestå sig) 5 pigor,\n    6 lydige underhafvande,\n    At vårda (valla) min boskap.\n    J. Maria du väna moder!\n    Sätt up alt ifrån jorden (marken) börjandes en gärdesgård,\n    Så at Skogs kalla vädret (björn) ej må kullkasta den\n                                    (Slänga öfver ända),\n    Och et hårdt väder ej röra vid den,\n    På det boskapen må så gå vackert, fredligen,\n    Hela denna sköna sommar,\n    Guds långa sommarn igenom,\n    At de små klöfvarna må få gå utan farhåga,\n    Kalfvarne utan at rädas före!\n    Mine egne må blifva til sten förvände (i hans ögon),\n    Min vackra mjölk-ko til en stubbända\n    Äfven för den glupskastes mun!\n    Begär låf af Skaparen, Förtröstan af Gud,\n    Om denna vackra Sommar,\n    At boskapen må få gå i fredlig stillhet, väl fredad.\n\n    Se Kaisa och Juutas.\n\nKAWE, Wäinämöises Far, en mägtig Herre i Norden; låg i moderlifvet 30\nSomrar, där han ledsnade at längre vara, och som en Pallas eller Mars\nkom där ut med sköld och hjelm. Runan berättar:\n\n    Kawe ukko pohjan Herra,\n    Ikäinen iku Turilas,\n    Isä wanha Wäinämöinen,\n    Makais äitinsä kohdusa\n    Kolme kymmentä keseä;\n    Ikävvystyi aikojaan,\n    Oudostui elämitään;\n    Wijlaisi äitinsä kohdun,\n    Potkaisi punaista tuota,\n    Sormella nimettömällä,\n    Wasemmalla warpahalla -- -- --\n    Päästi sotamiehen miekkoneen,\n    Satuloineen orihin,\n    Kupehesta kunottaren,\n    Lapsen waimon lappiosta -- -- --\n\nKAWEH, KAWOH eller _Kawet_, anses ock stundom för en stark välgörande\nAnde, då den anropas til hjelp mot sjukdomar:\n\n    Kaweh ennen jaxon jaxoi,\n    Kaweh ennen päästön päästi,\n    Mixetsä minua päästä?\n\nalluderes til föregående Runa om hans födelse.\n\n_Kawet_ in genit. _Kapehen_, in pl. _Kapehet_ eller _Kapeet_.\n\nMärk 1:o med Kawet förstås ofta en _mägtig Förste i Månan_, som\nhjelpte den mot _Kuumets_ anslag. Se Kuumet.\n\n2:o Ofta menas med Kapeet Skogsdjur med släta hår, såsom haror,\nräfvar och _hemtamde_, såsom får, hästar -- ja, sjelfva menniskjan.\n-- Se mitt Finska Lexicon, sub Kawet & Kapeet. -- t.ex. då\norm-förgiftet blåses och manas vidskepligen ifrån menniskjohullet,\nheter det:\n\n    Weeäs wiinana wihasi,\n    Maitona oma makusi,\n    Luojan luonto kappaleesta,\n    Karwasta iso-kapeen, det är menniskjan\n\nMen at med _Kapeen_ eller _Kaween_ förstås menniskjan, synes ännu\ntydeligare af följande Runo-fragment, då sjukdom utmanas utur kroppen:\n\n    Ihosta imehnolaisten,\n    Emon tuoman ruumihista,\n    Karwoista Kawon tekemän,\n    Minä mies Jumalan luoma,\n    Luoma kolmen Luonnottaren,\n    Kantama kahen Kapeen.\n\n    Ifrån menniskjornes hull,\n    Af dem som äro födde af qvinno,\n    Ifrån et menniskjo barns hullhår,\n    Jag af Gud skapade menniskja,\n    Af de 3 natursens krafter värkad,\n    Buren af 2:ne menniskjor (af et par ägta folk).\n\nOch mot ormstyngets värkan:\n\n    Kuin purit Kapeen karwan,\n    Kuin purit ihon imeisen -- -- --\n\nDessa verser förklara hvarandra, och synes tydel. af repetition, at\n_Kapeen karwa_ är det samma, som _iho imeisen_, menniskjans hull.\n\n_Karwa Emo & Emo-Kawet-Kapeen_, kallas menniskjan, för dess hullhår,\nofta i Runor.\n\n3:o _Kapeet_ beskyllas orätt, så af Biskop Agricola, som Dr.\nJuslenius och flere deras anhängare, hafva _upfrått månan_; utan\ntvärt om hjelpte och frälste de månan från _Kuumet_; ty Runan säger:\n_Kawet päästi päiwän paistamaan, Päästi kuun kuumottamahan_.\n\n4:o Dessutom deriveras _Kapeet_, som är pluralis, orätt af\n_kapeendua_, coarctari; ty _kapeet_ har i singulari _kawet_, gen.\n_kapehen_ eller _kapeen_ och brukas här i Österbotn, på min ort i\ndagligt tal, om får, haror, ja, om hästar, som äro släthullige, äfven\nom menniskjor -- &c., altså et apellativum och ej proprium -- Se\nRändämäki, kapeetten hauta.\n\nI Runorne _Suru Runo-suomalaiset_, eller Klago-Runorne öfver det\nusla, tilståndet i landet efter Storkyro Slaget 1714, nämnes\n_kapeet_, efter vårt dagliga sätt at tala, för får och lamb: om\nfienden heter det: _Tuimuuwella tultuansa, söi siat sikiiöinensä,\nkarihtat kapeinensa_, lamben med sina tackhår.\n\n5:o De som påstå at _kapeet_ äta månan, derivera ordet af Grækiska\nordet _kabaistos_, infatiabilis, inexplebilis.\n\n6:o Kapeet anses ock för fiskare och at de hade sitt fiskevatn. I\nRunor heter det, _Kapeet kalalle läxi_ -- item _Kapeen kala wesi_.\n\nKÄITÖS, Deus pecorum, Pan; skulle vårda och valla boskapen i skogen.\nSe Kekri.\n\nKÄMÖINEN -sen, _Kyynäläises_ Bror; en orm-patron.\n\nKÄRES, (_Käärmetten Emu_). En orm-föderska.\n\nKÄREITÄR, (_Ketun Emuu_). En Räfvens patronessa, som skulle skaffa\nhonom i saxen; heter\n\n    Käreitär kulta waimo!\n    Otas kullat kulppiisi,\n    Hopiat pikariisi...\n    Nämä on kuulut Ruotsin kullat...\n\nnäml. Räfskinnen, Se Tornio.\n\nKÄÄRÄMÖINEN -- En ormödlornes patron. Ödlan kallas i Runor; _Käin\nkäärek Käärämöisen_ -- Se Panula, Kyytöläinen. Käärämöinen, den samma\nsom _Fafnis_, en ohyggelig orm, som förvarade en stor skatt.\n\nKEJJUSET eller _Kejjungaiset_, små elfvar, flygande genier: likna i\nögonen på dem, som tro sig se desse vid lik, processer, kyrkogårdar\noch vägar, snösjun, små barn-dockor, eldstrimmor; utan tvifvel ej\nannat, än förstörda lifs-andar. De tros vara hvita och svarta, onda\noch goda, infinna sig där någon själas och där lik är, hafva en stank\n(_kalma_) med sig, hvarmed de upfylla rummet. Det fordras en god\nimagination och vantro, at få se dem, eller ock et godt bränvinsrus,\neller feber-yrsel. Somlige tro dem vara mellan-andar, hvarken änglar\neller djeflar.\n\nDe som hata hvarannan och vilja straffa sin fiende, sägas bära de\ndödas ben och stofft ifrån kyrkogårdar, här i yttersta norden, i\nsängrummet, där då Kejjuset infinna sig, at oroa och qvälja. Si\ncredere fas est.\n\nKEITO, En af Cycloperne, eller en af underjordiska smidje-drängar,\nsom uptog de pilar, hvilka _Rampa_ hade med _perisokia_ och\n_pirulainen_ skutit i luften, som däraf daldrade:\n\n    Ampu perisokia,\n    Ampu yhen nuoliahan\n    Ylähäiseen Taiwasehen,\n    Tahto taiwaskin haleta,\n    Ilman kaaret katkehella,\n    Mennesä pahan otahan;\n    Risti rautanen putoisi,\n    Tuon keito käsin tapaisi,\n    llman maata maistamatak,\n    Tannerta tawoittamatak.\n\nHan skulle och curera styng, hvarföre han anropes:\n\n    Otak keito kehähänsi,\n    Tahik woipa wäkehensi\n    Siwalla siansi harja,\n    Wä-äk poisi werinen weihti -- --\n\nKEITOLAINEN -sen, skogs och tufvornes vålne. Af dess pik formerades\normtungan. Aliis, _kietolainen_. I Troll-Runor, sjelfva _ormen_, som\nfick ögon af linfrö, tungan af Jätten _Calewas_ svärd, tänderne ifrån\n_Tuonis_ brodd. Om ormen heter det:\n\n    Mist' on silmät siunailtu?\n    Silmät liinan siemenistä.\n    Mist' on kieli keitolaisen?\n    Miekasta Kalewan pojan.\n    Mist' on hammas keitolaisen?\n    Orahasta Tuonen Otran.\n\nKEKRI eller KÄKRI, Befordrare af Boskaps trefnad. Ansågs af\n_Carelare_, såsom en Boskaps-patron. Biskop Agricola säger i sit rim:\n_Kekri se liseis Karian kaswon_ -- hvarföre ock _Kekri_ til heder i\nNovember hölts ymniga dryckeslag. Se _Ollin päiwä_. Huru _Käkri_ kan\njämföras med de Athenieniers lagstiftare _Kekrops_ och _Cecropia_,\nunder hvilket namn Minerva dyrkades i Athen, lämnas därhän.\n\nKEKRI (Allhelgona), en stor och gammal högtid, at fägna sig öfver god\nårsväxt och inbärgning. Se Wuoden alkajaiset och sielujen päiwä.\n\nTil _Kekri_ slagta Carelare åter et får, såsom til _Olsmessan_, och\nförtära den jämte annan mat, öl och bränvin, med flere vidskeppelser,\nsåsom om Olsmesso- dagen, men nu med än större helgedoms-ceremonier.\nMan fick ej en gång smaka på maltet, då det var på badstugu-lafven\nat mältas; ty då skulle halsen svälla på dem, som det gjorde: och\nutom alt annat tillagades då om aftonen upvärmd mjölk med så kallad\n_Mämmi_, hvilket skulle ätas i fähuset, och få noga, at intet åter\nutbärs; eftersågs ock noga, om någon af gästerna dölgt sådant i\nmunnen, det han oförmärkt utbära ville. Men skulle något blifvit\nqvar, som ej förtärdes på en gång; så spardes det i fähuset til en\nannan gång. Vid samma tilfälle indoppades en fogelvinge uti öl och\ndärmed öfversmordes koerna på ryggen och sjöngs en _Kekri Runa_ til\n_Tapios_ heder. v. _Köyry_. Den än i dag brukelige _Kekri visan_\nsjunges som 1, 2, 3, 4. _låt oss lustige vara_, &c. eller _yx, kax,\nkolm, neljä, ann ilonen olla, kosk suru tulee, ann hänen mennä_ --\n&c. och lyder således:\n\n    Ei aina Kekriä kestä,\n    Ei aina Tupia pestä,\n    Ei aina höyky,\n    Ei aina möyky,\n    Ei aina wiina flaskusa löyky;\n    Kosk juomme hywä oltta,\n    Niin mahdam tupakkaa polttaa;\n    Isken siis walkiat taulaan,\n    Ja wirwoitan kaulaan,\n    Ja wihdoin iloisest laulan.\n\nKEKRITÄR, en af Kekris dejor.\n\nKIASE-OLMAI, en Lappsk fiskeriets Gud, som sänder fisken til kroken\noch nätet eller garnet. Sidenius.\n\n\nKIJRON-KOSKI, en strid forss up i kallasta Lappland, dädan kölden har\nsin första upkomst, efter Runorne mot kölden (_pakkasen sanat_).\n\n    Itki syyttö poikojaan,\n    Wesi silmästä tipahti,\n    Pirahti pisaran werta,\n    Toinen toisesta norahti:\n    Tuoll on poikani polosen,\n    Kiiron koskessa kowassa!\n    Äläs kylmä kynsiäni,\n    Ennen kuin kylmät Kiiron kosken\n    Tilkan tippumattomaxi,\n    Pisaran pirahtamatak -- --\n\n    _Hyyttö_ (den af rim och is stela) begret sina söner,\n    Vatnet (tåran) dröp från ögat,\n    En droppa vid lag föll ned;\n    En annan droppa tilrade ned af det andra ögat:\n    Där är, min älendas. Son,\n    I den faseligen strida _Kijro_ forssen!\n    Förkyl ej förr mina finger-ändar,\n    Föran du tilisar _Kiiro_ forss,\n    Så at icke en enda tår dryper,\n    At ej mer en droppa spritter ut --\n\nSe _Packanen, Puhuri, Kyrön-koski_.\n\nKILLAN-KETO, Svet. Hedendantz och _kaunis nummi_, en lund vid\n_Tursunperä_ by i Wirmo Socken, där _Wirmo och Nousis_ boerne\nfira sina _ludicra isthmia_ med löpa, springa, bållspel, sjunga.\nAt de Nordiske folkslag således förvärfvat sig armstyrka och\nvighet berättar _Ol. Magn. Lib. XV. p. 340. Stephanius in Saxonem\nGrammaticum._\n\nKILKA -- och KILO -- samma som _Paholainen_ och _Piru_.\n\nKIMMO och KAMMO, Et Spöke, som knakar och brakar samt slår i\nknutarne. Grækernes och Romarenas _Camus_; tyckes vara Stenarnes\npatron. _Kiwi Kimmon kammon poika, syöjättären syämmen syrjä_ -- v.\nKammo.\n\nKIPINÄTÄR, en af Hiisis arga klösande hus-kattor; uphetsas på tjufvar\ntil at truga dem, at med skyndsamhet hämta det stulna igen.\n\n    Kipinätär (en hon-katta) Hiijen kissa,\n    Rewi reisiä jalosti,\n    Kipinänä kiirehtiös -- -- --\n\nKIPUMÄKI, En plågo-ort: berättas vara uppe i Kemi Socken vid Kemi\nÄlf; en hög kulle, där en flat ihålig sten fins midt uppå backen,\nlik et bord, med flere sten altaren omkring uti en ring; et gammalt\nofferställe: men dit nu ingen, af vidskeppelig frugtan, vågar\nupstiga; ty ingen, som där upgått, skal kommit helbregda tilbaka.\nDetta hafva lefvande menniskjor i mit tidehvarf berättat.\n\nBeskrifves i troll-Runorne sammaledes, hvilket bekräftar föregående\nberättelse.\n\nI _sten på Kipu wuori_, som står midt uppå backen, äro 9 hål, 9\nfamnar djupa, dit sveda och värk manas och förvises af troll således:\n\n    Kunnek kipuja kiistän?\n    Kunnek tungen turmioita?\n    Kipu wuoren kukkulalle;\n    Tuosa on reikeä yhexän,\n    Joka reikä keskinäinen,\n    Yhexän sylen sywyinen,\n    Sinnek kipuja kiistän -- --\n\nSveda och värk skulle fösas in i sprickan af sten, som beskrifves:\n\n    Tuonnema kipuja kiistän,\n    Ajan tuonne aluhia,\n    Kiwen kirjawan sisähän,\n    Maxan karwasen malohon,\n    Korennolla koiwusella,\n    Walkamella waskisella\n\nTil Kipumäki var ej så lätt at upklänga; därföre säges ordstäfsvis:\n\n    Annas kattua kokea,\n    Kumman kynnet kilpistywät,\n    Kumman warpahat wajoowat\n    Nostessa nokimäkiä,\n    Kiwetessä kipumäkiä.\n\nDet är: trots, den är karl, som slipper dit up. Se _Kiwutar_.\n\nKIPULAN NEITO eller _Kipu Tyttö_. En af Parcerna. v. _Tuoni_,\n\n    Tuo kiwa Kipulan neito\n    Istuu tykyttelöö,\n    Keskellä kipumäkeä,\n    Kipuja kokoiloo,\n    Wammoja walitteloo -- -- --\n\nBodde på Kipumaki och samlade plågorne. Om henna säges:\n\n    Kippu Tytti Tuonen neiti\n    Se ennen kiwussa itki,\n    Sekä waiwoisa walitti -- --\n    Sinne kiirehen kipuja -- --\n\nLikaledes:\n\n    Kipu Tyttö Tuonen neito\n    Kipuja kokoeleepi,\n    Keskellä kipumäkiä,\n    Kipumäen kukkulalla,\n    Kirja wakkanen käessä,\n    Kirja kansi kainalossa -- --\n\nDet är: hon hade _Pandorae_ brokiga ask i handen.\n\nKIPU WUORI, samma som Kipumäki, där stenarne af en bock föddes.\n\n    Kiwi kimmon kammon poika\n    Pukin hännästä putoisi,\n    Nostessa kipumäkeä,\n    Kipuwuorta kiiwetessä.\n\nKIRIS eller _Kirsi Tuorstai_, Skär-thorsdagen i dymmel-veckan;\nhöls helig efter införd Christendom: men missbrukades ock til\nvidskeppelse. I synnerhet skedde flere uptåg i fähuset med liar och\nmed korsande, at förekomma troll-kånors åtkomst.\n\nTräffar, i anseende til kälfall och vanligt årstids arbete, in med\nGrækernes högtid _Skizon_, hvarom Suidas: _Skizon_, festum apud\nAthenienses in honorem _Minervæ_ eo tempore celebratum, quo ædificare\n& domos tegere solebant.\n\nKIWUTAR, En af plågo-möerne; Den samma som _Kipu-Tytär_, en\n_Wäinämöises_ dotter: dryftade eld, och bodde på _Kipumäki_, dit alla\nonda värkar och svedor förvistes. Hennes syssla var at koka plågorne:\n\n    Tuonne Kiirehen Kipuja,\n    Kattila on Kiwuttarella,\n    Pata Wäinen tyttärellä,\n    Jolla keittäwät kipuja,\n    Keskellä Kipumäkeä;\n    Siell ompi kipuset koirat,\n    Hallit hallan karwalliset,\n    Jotka ennen kiwussa ulwo,\n    Sekä waiwoissa walitti.\n\n    Dit hänviser jag, manar, plågorne,\n    Där plågo-möen har en kittel,\n    Wäinämöises dotter en gryta,\n    Hvarmed de koka plågorne,\n    Midt uppå plågo-backen (blå-kullan);\n    Där äro plågfulla hundar, cerberi,\n    Stora gråhårige doggar,\n    Som fordom tjöto (ylde) i plågorne,\n    Qvidde under qvalen.\n\nKiwutar emottog på plågo-orten, _Kipumäki_, svedorne, då de dit\nmanades; hvarföre _Noider och lndomiehet_ säga:\n\n    Tuonne kiirehen kipuja,\n    Kiwuttaren kinttaiseen -- --\n    Kattila Kiwuttarella,\n    Pata Wäinen tyttärellä,\n    Jolla keittää kipuja,\n    Keskellä kipumäkeä,\n    Kipu wuoren kukkulalla,\n    Reikä siell' on keskellä kiweä,\n    Johon kiirehen kipuja,\n    Johon waiwoja walitan\n    Ihosta alastomasta -- -- --\n\nHon kallas ock _Kipumäen Iso Emäntä_ och _Kiwutar kauhia Emäntä_ --\nEn af _Hwedrungs_ möerna eller de 3 plågo-andar hos de underjordiska;\nFurier och Olycks-andar, som plågade de onda efter döden. Se Kipumäki.\n\nKLUPU-SOTA -- Se Nujja-sota och Ilkka.\n\nKOIRANKUONOLAISET -- Se Kuontolaiset.\n\nKOLJUMI, En stark Rese; kanske _Goljat_ -- men anses i Runor för\n_Piru, wahwa peto_, som med et eldgnistrande svärd (Risanöth)\nkrossades:\n\n    Tuo Jesus tulinen miekka,\n    Kannas kuuran karwallinen,\n    Säkeinen säihäytäk\n    Käteeni oikiahan,\n    Jolla paikkoan pahoa\n    Rumat henget ruhtasisin\n    Jolla ma hurttia hesusin,\n    Koljumin kowasti löisin.\n\nSe _Kamulainen_.\n\nI gamla Svenska Sagor nämnes _Kole_, et troll, til Jätte, som sölat\nsina händer med mycket oskyldigt blod -- Se Miehen syöpä.\n\nEljest är här i Frantzila en muntlig gammal saga, om 2:ne Jättar\n_Koljo och Kiljo_, som täflat sins imellan, och kastat stora stenar,\naf hvilka den ene än heter _Koljon-kivi_ och den andra _Kiljon-kiwi_.\nHundrade årtag är imellan hvardera i Sijkajoki elf, hvaraf gölen\nheter _koljon suando_, och backen där gent emot _kiljon kangas_. --\nEx auditis & visis.\n\nKONTION MAAHAN PANIAISET. Se _Kowwon päälliset_.\n\nKOTALAHTI, et ställe, eller en sjövik, där qvesan är född, af gemene\nhorors byk och kläd-tvätt:\n\n    Koi synty kotalahessa -- --\n    Huorat huhto huntujaan,\n    Juordanin jokiin suussa -- --\n    Sieltä läxi koina kulkemaan.\n\nKÖNDÖS, Förestod svedjor och åkrar (_Huhdat_) befrämjade åkrar och\nSvedersbruk.\n\nKÖPELI, Gast och spöke, som stimmade i hus, gamla slott m.m. och\nsyntes vid galgbackar samt _Kalmistot_. Visade sig i åtskillig\nskepnad. Allmogen befarade af _Köpeli_ sig tilfogas skada och\nhvarjehanda illistiga och oförmodade anfall. I gamla Finska Sagor\nförekomma _Köpelin wuori_ och _Linna_. Namnet tycks vara graekiskt.\n_Kobalos_ (tyskarnes Kobolt) assutus, qui malis artibus utitur; Latro\nbipennem gestans, qui exercet latrocinia, Suidas.\n\nKÖÖPELIT in pl. samma som _männingäiset och kejjuset_, af Grœkiska\n_Kobaloi_, Daemones Asperi & immites. Scapula. Namnet liknar\n_Gebeleitzin_, den Thracierne och de Göther dyrkat såsom Seger-Gud.\nDalins Sv. R. Hist. t. Del. p. 24.\n\nEn Göthernes Gud, Gebleitzin, nämnes i Ek. Bentzelii Utkast til Sv.\nfolkcts hist, p. 94.\n\nKOUWWON-PÄÄLLISET, Björn-graföl, firades med många ceremonier, under\nmusik af Runor och öldrickande, då Björn-hufvudet uphängdes i et\nträd: til detta gelag gjordes af grannarne et sammanskott af spanmål\noch matvaror. En gosse och flicka utvaldes til brudpar i full skrud.\nGästerne voro högtids-klädde. Först bars hufvudet, och sedan det\nöfrige Björn-köttet in, hvarpå ärtsoppa var kokad; när han kom med\ndessa tilredde rätter til förstugutröskelen, sade han dessa orden til\nintroitus:\n\n    Pois olkoon pojjat porstuasta,\n    Piiat pihti puolisista\n    Hywän tullesa Tupaan\n    Autuan sisälle astuisa.\n\nVidskepelser och löjelige sedvanor vid Björn-jagter äro ännu öflige\npå visse orter i Lappland. Fordom ansågs det som en trosartikel, at\nBjörn var et heligt djur (på Lapska, _passe waisie_). De gifva honom\npå sit språk många besynnerliga titlar. (Efter uttydning på Svenska,\nkallas Björnen, Berg-gubbe, Berg-farfader, m.m.) Sammalunda gifva\nFinnarne Björnen flere heders-titlar, såsom _Ukko, messän wanhin,\nkulta kämmen, kultainen kuningas_.\n\nAlla hans lemmar, ben och knotor nämnas med vissa ifrån det allmänna\nLapska språket åtskilde namn. Man vet icke hvarest de tagit alle\norimligheter som endast vid Björnars fångande brukas. De anse alt\nsådant för hemligheter, hvilka icke för främmande böra uppenbaras.\nSå snart Björnen blifvit dödad och under det de föra honom hem,\nupstämmas vissa _Joikningar_ eller sånger.\n\nSchefferus, Lappon. ill. p. 233, omtalar några af deras visor. Deras\nförsta compliment til Björnen skal vara denna: _Kitulis pourra,\nkitulis i skade tackemis, Sobbi jalla saiti_: det är: de tacka\nBjörnen, at han ej gjort dem skada, sönderbrutit deras stafvar och\nspjut.\n\nDen förnämste Banemannen slår merendels en mässings-nagel i sit\ngevär, eller hänger något visst märke på sin hals, det han en lång\ntid bär, som et heders tecken. De hafva äfven hvarjehanda underliga\nceremonier och sånger, sedan de äro hemkomne, samt när de sönderdela\noch förtära Björnen. Dylika uptåg voro i detta seculo i Österbotten,\nSavolax och Carelen vanliga.\n\nAlt detta slutas med en sång, angående den heder, som de nu visa emot\nBjörnen, med begäran, at han ville förkunna detta åt andre Björnar,\npå det desse ock villigt måtte låta fånga sig.\n\nAlla ben i Björnen hopsamlas så hela de äro, och rangeras i behörig\nordning uti en upkastad grop, af samma längd som Björn varit, hvarpå\nlägges fint björkris: gropen betäckes sedan noga med långa klabbar,\nhvaruppå sedan bredes granris. Desse löjelige ceremonier blifva dock\nicke hos alle Lappar på lika sätt i akttagne.\n\nSe Fischerströms Oeconom. Lex. 2:dra Del. p. 57.\n\nKÖYRY, Se _Kekri_,\n\nKRAKLA, et troll, en Jättinna; gjorde et skepp af spånor, bar endast\nen och kunde dock aldrig öfverlastas. fick altid börd hvar det ville.\n\nKRATTI, En Tavasters Penninge-Gud, samme som Svenskarnes _Skratt_.\nLåg öfver de i jorden gömda skatter och Penninge-kistor. Se _Aarni_.\n\nProbsten Doct. Nils Idman deriverar ordet af _Kestaios_ -- Rei\nalicujus potens & Dominus; valens in continendo. _Kratti_ troddes ock\nej upgifva gömman, utan offer och åtskilliga signerier. Viste ofta\npenninge-kistan vid jord- eller vattu-ytan, men sänkte den åter ned,\ndå han ej var gunstig.\n\n_Kratti_, samma som Svenskarnes _Wable_ eller Pluto. _Wables_ Tempel\nvar på et rum i en lund utaf Alträn, som aldrig löfvades, utan stodo\nnakna, också den tid då alla andra skogar frögdades. Inga foglar\nqvittrade uppå deras grenar; utan några korpar hade där endast bygt\nsina nästen. Där skrattade skator, där tjöto ufvar och ugglorne\nskreko. Inga herdar drefvo där sina hjordar; ty backarne voro brände\n(utan tvifvel af koppar-erg). Luften där ikring var tung. Om nätterna\nsyntes där sällsamma syner.\n\nKUIPPANA, En Förste i Skogen, lång och förfärlig, med grått skägg;\ndref harar och räfvar i giller och snaror; han får den hedern, at\nheta Skogs-kung (tör hända en Finsk Fylckis-kung), _Kuippana metän\nKuningas, messä Hippa halliparta_.\n\nSe _Hippa_. Lik _Rhomund Hallgrims_ Son; et troll och Rese, som\ntillika med blodet hade ärft både växt, krafter och grymhet af sin\nFader. Hans gång var så tung, at han ock tyktes vilja vada genom\njorden. Alla hans åtbörder voro faselige och sjelfva upsynen grym.\nHan hölt til i Skogar i _Kyrials_ botten el. _Pohjola_.\n\nKUNINGS-KALMAR, Et berg i Wirmo Socken vid Parsila by, där et\nsten-bord står, med 12 omkringstälde stensäten. Tecken til\nRäfste-ting eller Allhärjars-ting med allmogen i Hedendomen.\n\nKUNNARI, et så kalladt Silfverberg i Kalajoki Socken, emellan Metzäby\noch Alavieska. Består af stibium, blyertz och Svafvel-kjes. Jag fick\ndäraf 1783 en spitsglas malmstuff. Finnarne kalla berget Hopiawuori.\n\nKUNOTAR, Kawes mor, se Kawe.\n\nKUOHARIT, Hästgällare, utgifva sig för de ypperste och kunnigaste\ntroll; kunna ock värkeligen än i dag de bästa gamla troll-Runor,\n_synnyt och sanat_. Förr än en lärlinge antages til detta hederliga\nämbete, omdöpes han på en sten midt i en strid forss; då han får\n_Indo och haltia_, nästan som _Lapparne i Nemagwelles_ namn.\n\n_Kuoharin sanat_ läsas vid hästars utskärning, där _Etelätär neity\nnuori, neity Maria Emoinen, Wäinämöinen, Mehiläinen_ med flere\nanropas, at kyla, svalka, förtaga sveda och värk.\n\nKUONTOLAISET (_Koiran Kuonolaiset_); Et slags vilda kalmukker, Som\ntros äta människjo-kött. Skola til mun och ansigte likna hundnos.\nAnthropophager. Se Miehen Syöpä.\n\nKUUMET, förmörkade Månan (_Peto, Piru joka rupeis kuun peittämän_)\nhvarom de hafva en barnslig berättelse; _Kawet_ hjelpte månan i sit\nskick; härom lyda orden i en Runa:\n\n    Kuumet ennen kuun kehitti\n    Kawet kuun kehästä päästi\n    (Kawet i.e. lintu, Eläwä Jumalan luoma, Eläin),\n    Riihen rautaisen sisästä\n    (Oli jo peittänyt kuun rautaseen riiheen),\n    Ja mix ett sinä sitten paha pakene?\n    Pakene pakana hengi,\n    Kule kutta kunne kasken,\n    Lähe herja häätämällä;\n    Pääsi ennen päiwän poika,\n    Päiwättären päästäjessä,\n    Jesus kuun kehästä päästi,\n    Päiwän päärlystä ylenti -- -- --\n\nOm månans af- och tiltagande bruka Finnarne i dagligt tal följande\nutlåtelser, utan tvifvel i afseende på föregående fabel: _Kuu syödään_\nmånen ätes, månen födes, _Kuu syntyy_ hvilka likligen leda sit\nUrsprung af mythologiska historien om _Saturnus_, som ätit sina barn.\n_Isis_ var _Saturni_ dotter, och dyrkades i eget och äfven i _Cereris_\nnamn, under månans bild. Se _kapeet_.\n\nKUSTÖ-Capell eller Slott, är af Åbo Biskopen Ragwald anlagd 1312.\nMessenii Scond. Illustr. T. X. p. 13. Sedan Biskops-sätet avbrann\n1470 intogs det år 1523 av de ädelmodiga _Flemmingarne_, nedbröts\n1528, så at nu näppeligen några lämningar synas. Nu Öfverste Boställe\nvid Åbo Läns Infanteri-Regemente. Se Tunelds Geographie 5:te uplagan 2\nafdeln. sid. 165.\n\nKUUTAR, En af månans bus-jungfrur; sknlle agta för getingars styng --\n_Kätke kuutar poikiasi, päiwätär pereitäsi_ -- -- --\n\nKYRÖN-KOSKl. En strid forss i Tavastkyro, brant och brådstupande öfver\nen bergshälla. Skall hafva någon gång stadnadt i dess fart, såsom\n_Motala_, och då har man sedt under fallet en stor kittel, som, efter\nforn-sägen, i fegde-tiden skal vara dit nedsatt, full med pengar, dem\ningen kan dädan få.\n\nKYRIALS botn, där Hallgrims kula var; det stycket af Finland, som\nligger högst i Norr; bebodd af _Jättar, Kalewat och Jättiläiset_, Samt\n_Hijsis_ familie i _Sotkamo och Paldamo_ -- grymma och hasklige -- Se\n_Miehen-syöpä_.\n\nKYTÖLÄINEN _a Kytö_. En Skogs-planteur. Af dess tårar växte up vide.\n\n    Kovin itki Kytöläinen,\n    Wiholainen wingutteli,\n    Kyynnel juoxi kyön silmästä,\n    Toinen toisesta norahti -- -- --\n    Kannoille pajut pakahtu -- -- --\n\nKYYNÄLÄlNEN, En orm kjusare --- Se _Kämöinen_.\n\n_Kyynäläinen_, deriv. a _kyy_, en koppar-orm, Aspis; hade ormar til\npiskor, hvarföre _Runan_ säger om ormen: _Kyynäläinen kyndö ruoska,\nmato musta maan alanen_.\n\nKYYITÖLÄlNEN, den samme. Et afgrundens foster, som varit uphof\ntil alla maskar och ormar; kallas af Finnarne, _Matojen Emuu_ --\nmaskarnes moder och uphof. Då han plöjde, betjente han sig af ormar\ntil oxpiska. Ödlan kallas _Kyytöläisen kyntöruoska_. Se käärämöinen,\npanula, ahtolainen, juutas -- _Mitäs itket kyytöläinen Tihiässä\nTuomikossa, Paxussa pajumetässä_.\n\n\nLALLI, en finsk bonde som mördade _St. Hinrik_. Sedan han kom hem\nifrån Kjulo- träsk, och hade den mördade Biskopens mitra på hufvudet,\nsjöng barnflickan vid vaggan: _Mistä Lalli lakin saanut, Paha mies\nhyvän hytyrin_. Se _St. Hinrik_.\n\nLAPIN _koito kota_. Lappens kalla kota, dit hänvises sveda och värk.\n\nLASKIAINEN, _Laskiais Tiistai_. Fet-tisdagen i Fastan. De gamlas\nBacchanalia. Firades mäst in Februario, då Fastlagen infaller. Samma\ntid blef i hedendomen årligen[8] offrat och offergille hållit,\nhvarvid kött, äfven _af hästar_, i synnerhet, såsom en gammal Göthisk\nlif-rätt, blef ymnigt ätit. At äta allehanda fett, såsom _fläsk_,\nstekt och kokt, ärt-soppor, korn-bröd med fläsk inbakadt, i agttages\nän i dag öfver alt i Finland: hvarpå sedan skrinnas med kälkor och\nskidor ned för backar, under rop och skrik: _Pitkiä hamppuja, pitkiä\npellawia_, d.ä. lycka til lång hampa -- til långt lin -- näml. nästa\nsommar. Dagen användes ock til åkande med bjellror och skällor, samt\nandra uptåg. En sådan motion och krops-rörelse tyckes ock vara nödig,\nnär man ätit så mycket fett cch tagit til lifs af spiritueusa drycker\noch liqueurer.\n\nFinnarne hafva om Fet-tisdagen et ordstäf, som betygar om en uråldrig\nplägsed af kött-ätande denna dag: _Juoman jouluna pitäwi Syywwä\nlihaa laskiaissa_ -- -- -- Men at _Laskiainen_ skulle för köttätande\nderiveras af _lasana_, culinaria vasa, ubi Senatui post sacrificia\ncarnes parantur, såsom det läses hos Suidas, och Probsten Doct. Idman\ni dess _Afhandling om Finska och Grekiska Språkens gemenskap sid.\n40_ menar, är ej afgjordt. Hälldre synes ordet _Laskiainen_, härröra\naf _skrinnande i backar_; ty _Lasken, Lasketella_ är skrinna ned med\nkälcka. Denna dag slutes ock köttätandet och Fastan vidtager för\nGraeker och Catholiker.\n\nÅtskilliga vidskeppelser i akttagas om Laskiainen, såsom: at ingen\nfår spinna eller hugga ved, på det koerna ej må blifva halta:\nmatmodren går tidigt til sängs, och alt folket med dagen, på det\näfven kona må hemkomma om Sommarn tidigare om qvällarne; men när\nman ätit så mycket fett och druckit, samt haft god rörelse på\nsläng-kälckan, eller eljest, torde sömn vara nödig, med mera vällust,\nsom sången åtföljer.\n\nLAURIN-LåHDE, St. Laurentii källa i Janakkala Socken, äfven kallad\n_Janakkalan lähde_; är dyrkad och besökt, såsom offerkälla, til\nsednare tider, därvid de ock öfvade foedissima Veterum Bacchanalia,\nhvarföre dess besökande ock vid vite är förbudit.\n\nLAWIATAR, samma som Syöjätär.\n\nLEIB-OLMAI, En af Lappska Gudar, som äro på jorden. En Gud för\nskytterier, djur- och fogla-fånge. Lapparne gifva honom offer, at de\nmå vara lyckelige i deras skytterier och fogla-fånge. Sidenius.\n\nLEKIÖ, samma som Liekkiö.\n\nLEMMAS, en vän Nymph, kunde tilbinda sår och mildra svedan: _Lemmes\nLaukan Hattaria -- Suo muron murottaria_. En myrjärnets omrörerska,\ndå järnet koktes, uptaget från kärr och myror.\n\nLEMMINGÄIN -- nuori, idem.\n\nLEMMES -- En Skogs-Gud, eller _Faun_, som satte al och var dess Skyds\npatron. _Leppä on Lemmexen tekemä, Kanelian kasvattama, puu puhdas\nJumalan luoma_.\n\nLEMMETÄR el. LEMMÄTÄR, En smidje-mö, som dragit på bälgen, då järnet\ndanades. Se _Ruojuatar_.\n\n_Rauta on Lemmättären liekuttama_ eller _liehuttama_, blåst, pustad\nmed smidje-bälg. Skakade äfven med sin pust på trän i skogen, med en\nrunkande väderil: hvarföre om furun heter:\n\n    _Honga Hongattaren huojuttama el. huiskuttama\n    Lemmättären liejuttama,\n    Rangattaren Kajuma\n    Tuulettaren Tuuittama_\n\nLEMPO, En flygande ond ande; trollskott och sjelfver Hin Onde: _Noita\nnuolia wanuupi, Lempo lehti keihäitä_ -- Smidde onda flygande pilar,\ndrakar och trollskott. De Svenskars _Midgars orm, Loke_. Se _Piru_.\n\nMed _Lempo_ förstås ock Tapio i Björn-Runan; _Tuoppa Lempo Lepeelle,\nTänne saalis saapuille_, Du Skogs-Rå, hämta, skaffa Rofvet på flacka\nstrid-fältet.\n\nLIEKKIÖ, En gast, som skrek i skogar, efter utkastade barn, och\nskrämde med sit skrän de resande; hade välde öfver gräs, rötter och\nträn. -- De Graeker kallade _Apollo lukeios_ men tyckes ej hafva\nnågon gemenskap med denna Finska Skogs-gast, om icke för medicinsk\ninsigt och botanisk kunskaps skull.\n\nLIEMO, Et stilla stående vatn. Et träsk, där elden fans; samme som\n_Aluen järwi_, där not drogs, för at finna elden.\n\n    _Wietiin wesille nuotta,\n    Liemon wienoon weteen,\n    We-ettiin, wennättiin,\n    Liemon wienossa we-essä --\n    Saatiin sären kalooja -- -- ec_.\n\nLIETO-LEMMINGÄINEN, En stark Roddare, af _Wäinämöises_ Sjö-gastar,\nden han satte at ro sin nya båt:\n\n    Sitte wanha Wäinämöinen\n    Pani Lieto Lemminkäisen (soutamaan);\n    Äsken keikku wenehen keula,\n    Purajasi puoren nokka -- --\n    Souti päivän suo-vesiä,\n    Toisen päivän maa-vesiä,\n    Kolmannen Emä-wesiä,\n    Laski laivansa kiwelle\n    Kiwellekko wai hawolle,\n    Waikko hauwwin hartioille -- --\n\nLlNNA-KANGAS, et gammalt Fäfte i _Pavola i Sijkajoki_ Socken. Item,\nmellan _korsu_ gästgifvare-gård i Pavola och Pattijoki af _Salo_\nSocken i Öfterbottn; där äro 8 portar af et gammalt Slott. Flere\nsådane, af lika namn, finnas här i landet.\n\nLINNAT, Slott, fästen, skansar och borg: månge sådane aro i Österbotn\noch Finland på högder och branta berg anlagda gammeldags-fästen och\nborgar i _Rundlar_, til försvar mot fiendtligt anfall, hvarföre\nde kallades i fordna sagor, _ormar, drakar_, m.m. i anseende til\nutseendet. Innom de samma försvarade de sig, och nedkastade stenar\npå fienden. Sådane fästen, anlagde af Konung _Erik Emundsson eller\nVäderhatt_, hvilken intog sjelf, såsom Holmgårdska Hofvets skydds\nherre, med sin sjömagt, _Finland, Estland_ och flere _Östra_ orter,\nsom nu velat draga sig undan Sveriges Herravälde, syntes sedan i\nlångliga tider därstädes. Sådant har skedt vid är 930.\n\nTORGNY _Torgnyson_, Uplands Lagman, hvars skägg betäkte hela bringan\noch låg ned på hans knän, i sin tid den visaste och en vördig man,\ntalade på Riksmötet i Upsala vid är 1023 och sade: at hans Farfader\n_Torgny_ hade bivistat Konung _Erik_ Emundssons segrar i Finland,\nEstland, Österbotn -- -- &c, och han förebrådde Olof _Sköt-Konung_,\nat han vårdslösade sina _Östra Skattländer_, Se _Trägårds_ utdrag af\n_Ol. v. Dalins_ Sv. R. Hist. p. 204, 182.\n\nLINTUINEN, Et Björns heders-namn, för dess snabbhets skull. _Ohtoseni\nLintuseni, Kaunoiseni Kultaiseni_.\n\nLINTU-KOTOLAINEN, Et slags små Dvärgar i _Turian maa_, som troddes\nföra strid med tranor, och kunde et par af dem ligga på en tunn botn.\nEt gammalt rykte och tradition är ibland Finnarne, at sådane små\nmenniskjor existerat, hvilka krigat med tranor, och af dem blifvit\nöfvervundne. Finnarnes imaginerte _Lille-pytter_, och Svenskarnes\n_Andwar_, en dvärg, fången i en gäddas liknelse, som gaf til at lösa\nsig en otrolig skatt, hvarpå den ohyggeliga ormen _Fafnis_ låg, som\nblef dräpen af _Sigurd_ Fafnis baneman.\n\nLOAUS eller LAUS, En Skogsmagt för Renar och Elgar, som anropades vid\nRen-jagten -- Se dess hutru, _Pohjan Eukko, Loweatar eller Laheatar_.\n\n    Loaus, Pohjolan Isäntä\n    Anna mulle aika lintu\n    näistä puista puhtaista,\n    Warwuista walanteista;\n    Siitä mä sitten hywää kiitän,\n    Siitä kuuluwa kumarraan,\n    Kuins sas annat aika linnun,\n    Kotosixi tuomisixi -- -- --\n\n    Loaus Nordens Husbonde,\n    Gif mig et fullkomligt Rodjur\n    Af dessa mina rena trän,\n    Släta (qvistlösa) giller stickor,\n    Därföre skal jag sedan tacka den goda,\n    Buga mig för (hedra) den beryktade.\n    När du nu ger en dugtig Elg,\n    Til hemkomst gåfvor, at fägna hem-folket med.\n\nLOUHI, Pohjolas Hustru, den kalla nordens maka, eller _Louhiatar_,\nQvinnor eller Nympher, som rådde öfver Nordanfjäll, och bodde i\nyttersta Nordens Skogar. Se _Hongas_.\n\n_Louhi_ skulle svalka med Nordan, at ingen hetta eller inflammation\nkom i öpna sår.\n\n    Louhi Pohjolan Emäntä,\n    Wetyöön wetinen lumme,\n    Kahden puolen kämmentäni\n    Tulen tuiki polttamata,\n    Walkian warastamata.\n\nLOUHIATAR el. LOWEHETAR, beskrifves som en arg trollkona;\nförordsakade många plågor, såsom tandvärk, styng. Risen m.m. Hennes\nCharacter är:\n\n    Portto Pohjolan Emäntä,\n    Lowehetar wanha waimo.\n    Selin tuulehen makasi.\n    Persehin pahaan sähän,\n    Toki tuli tiinehexi,\n    Ahawa kohullisexi;\n    Tuota tyyny, Tuosta täyty,\n    Tuosta paxuxi panihin,\n    Lihawaxi lijtettyi -- -- --\n    Teki poikoa yhexän,\n    Yhestä wattan wäestä -- -- --\n\nItem _Suen Emuus_, födde ock vargen ur sin qved. _Kohussansa koiran\nkandoi, suwen muissa suolissahan, penin alla pernohinsa_ -- -- --\n\nHennes Söner voro _Ruho, Rampa, Perisokia_, samt dessutom hundar och\nandra rifvande djur.\n\nLOWEEN _langeta_, falla in ecstasin och vandra utom kroppen\ntil Wallhall, i synnerhet hos Lapparne ttl _Jabmiaimo_ -- Se\n_Saiwo-neides_.\n\nLUGUT, ord, som mumlande läsas öfver järnskador och contusioner,\neller andra hexerier, at förgöra någon. Sådane läxor läsas med mycken\nandägtig mine, med blottadt hufvud; sådane voro de Svenskars _gallrar\noch Odens galder_. Se _Synnyt, Aloen-järvi_.\n\nLUMOUS, var en konst, at göra sig hård mot skått, förgift, andras\ntrolleri, ormbett och så vidare; ja, at kunna bevara sin boskap.\nSina hus förvara de för eld med åskviggen, sina res-slädor med\nmenniskjo-ben -- -- Vid Rättegånger ansågo de sig för stora advocater\noch oöfvervinnerliga, om de buro hos sig korp- eller ormsten,\normskallar, grod lår-ben, o.s.v.\n\nLUONOTTARET, 5:ne raska Möjor, som i Ilmarises smidja, mjölkade af\nsine egne bröst tre slags järn, såsom nedanstående Smed-Runa ger vid\nhand.\n\nLuonnottarat äro i sjelfva verket ej annat än naturens värkningar\nvid järnets tilverkning; därföre kalla ock Finnarne dem sjelf\n_Raudan-haltiat, Emuset, Tyttäret, neijet, jotka synnytit rautaa_.\nVisan eller _Runan_ berättar således:\n\n    Kolme oli neittä Luonotarta,\n    Yxi lypsi mustan maijon,\n    Toinen walkian waletti,\n    Kolmansi punasen maijon.\n    Joka walkian waletti,\n    Sijt on tehty rääky-rauwwat.\n    Jokapa punasen piiotti\n    Sijt on tehtynä teräxet;\n    Joka lypsi mustan majjon\n    Sijt on tehty mellot rauwwat.\n    Ei rauta paha olisit,\n    Ilman käärmeen kähytät,\n    Maon mustan muojuitak.\n    Hoss sinua rauta raukka,\n    Ettsäs sillon ollu suuri\n    Ett kowan kipusakaan el korjakaan,\n    Kuinssas maitona makaisit,\n    Hettiessä heiluvassa,\n    Wenyt wehnässä tahassa,\n    Sepon Ilmarin pajassa,\n    -- -- -- ec.\n\n    Trenne Jungfrur voro värksamma i naturen,\n    En mjölkade _svart_ (mörk) mjölk,\n    Den andra lät drypa hvit,\n    Den 3:dje en _rödbrun_ mjölk.\n    Den som lät sqvala den hvita,\n    Däraf gjordes det spröda _kallbräkta järnet_;\n    Den som neddröp (fälde) den röda\n    Däraf äro _stål_ tilverkade;\n    Af den svarta mjölkade mjölken\n    Äro de bästa, segaste _stång-järnen_.\n    Ej vore järnet sjelf så elakt,\n    Utom ormens ondskefulla hväsande,\n    Den svarta maskens efterfulla illska.\n    O! du stackars järn,\n    Du var ej då stor,\n    Ej heller mycket svedande eller vacker,\n    Då du låg en som en mjölk\n    I den gungande hängdyn (flyn),\n    Töjdes som en hvete-deg\n    I Smeden _Ilmarises_ hytta,\n    -- -- --\n\nSe vidare _Helka_, som kallas _Ite Raudan-Emuu_, jämets moder, _ja\nnäitten tytärten äiti_, och mor åt dessa 3:ne flickor.\n\nDe _Braminer_ i Indien tilbedja äfven, utom den Högste Guden, 3\nandra gudomligheter, _Brama, Isuren och Vischnou_. Se Gotfrid Less\n_Geschichte der Religion_ I. Th. p. 424 utgifven i 8:o i Göttingen\n1784.\n\nLUONOTAR, är lika med de 4 mjölkströmmar, som i _Edda_ säges hafva\nrunnit af koen _Audamblas_ spenar. Tör hända Finnarne härtil alludera\nvid järnets smältning och tilverkning. Tör ock betekna de 3 Nordens\ngudomligheter _Oden, Thor och Frigga_. Se _Kawet_.\n\nLUPI LUPPA, En luden Skogs-Gud, Faunus, eller en Satyr. Se _Ukkonen_.\n\n\nMAAHINEN -sen, alt hvad af jorden tros fastna, såsom räform, utslag,\nexanthemata -- -- -- Et slags små-andar, _Elfvar_, som en vis Gubbe\npå Holmön uti Qvarken i Wästerbotn trodde ligga vid tröskgårdarne,\noch förböd därföre kasta hett vatn ut, at de ej må skällas -- deras\nsmå ben sade han sig hafva funnit i skogar. Han lefde än 1760 och\nvar en Smedenborgian; de troddes dansa, hvaraf är elfve- dansen, och\nbo vid stenar, träd-rötter, i hus, under gålf, vid husknutar och\ntrösklar, oroade någon dem til förtörnelse; så fick han skorf och\nutslag; hvarföre de borde först påhälsas vid inflyttningen til nytt\nhus och blidkas med salt, malt och bröd, eller messing skrapad i\nmjölk. Dödade någon dem, så blef han sjuk. _Swedenborg_ såg dem vid\nStockholms brand 1759 som myror, pissa på en husvägg och fläcka ut\nelden, som ock där stadnade och huset blef conserveradt. - - -- --\nIngen fick kasta sit vatn utan farhåga af skada eller åkomma. En ägta\n_Ceylonernes_ sats efter Pythagoras i Ostindien, at man först bör\nsopa med qvastar för sig, för än vatten kastas, at ej dessa elfvar må\ndö. Se _Kati, Meri- kati_.\n\nMAAN-EMONEN, _Ukkos_ hustru; gaf styrka åt de svaga. _Nouse maasta\nmaan Emoinen, wäixeni woimaxeni_ -- -- v. _Ukko_.\n\nMAAN-HALTIA, En Rådare i gårdar, Som visar sig under menniskjo-hamn,\nsom en gammal gubbe eller käring, och stökar om nätterna. Se _haltia_.\n\nMADER AKKA, En af de Lapparnes Gudinnor, som äro på jorden; som\nemottager af _Radier_, det af honom belefvada eller med anda försedda\nfostret, och lefvererar det åter straxt til dess dotter _Sar-akka_.\n\nQvinnan _Maderakka_ är med sina 3 döttrar, _Sarakka, Uxakka och\nJuxakka_, Qvinnorna til hjelp. Lapparne offra til henne, at hon\nskall tillåta sina döttrar, at tjena qvinnorne. Några säga, at denna\n_Maderakka_ sjelf hjelper qvinnorne, i det hon bemänger sig i en hvar\nsina döttrars gärning. Sidenius. Jämför _Neity Maria Emonen_.\n\nMAHNA, Et Svenskt troll och Jättinna; sådana äro många i de fordna\nsagor -- Jämför _Hattara, krakla_.\n\nMAMMA, En underjordisk troll-kona, maskarnes och ormarnes Moder.\n_Mikä nosti mamman maasta, tielle teuhakehtamaan, kartanolle\nkapsahtamaan_. R. MAMMELAINEN eller _Mammeloinen_, En faselig\nkött- och ben-frätande troll-kona; ordsaken til tandvärk; dess\nbeskrifning är:\n\n    Mammelainen maasta nousi,\n    Kolmikanta kaukahasta,\n    Lihan syöjä, luun purija,\n    Weren uxelta wetäjä.\n\nMAMMOTAR, n. pr. foem. _Matoin Emuu_, ormars alstrerska. Anses äfven\nför en Sten-patronessa, hvarmed skatter betäckas. _Kiwi Kimmon kammon\npoika, Syöjättären syämmen syrjä, Mammottaren maxan pilppu_.\n\nEn af furieme och underjordiska troll, som tros förvara i jorden\nnedgrafna gamla skatter. _Hecate_, Plutonis uxor inferorumque regina.\nSe _Kratti, Arni, Haltia_.\n\nMANALA, den samma som _Tuonela_. De dödas rike. Häraf är talesättet:\n_Jo se meni manalaan eli manalle_ han tog farväl af verlden.\n\n_Manala_ eller _Tuonela_ är Göthernes _Glitnis_, döden, eller\nunderjordiska Riket, hvarest _Gandel, Skagel och Geirskagel_ lupo\nmed brinnande ögon kring dödsens marker (det är i _Tuonela_ eller\n_Jabmiaimo_); förskräckelse, ångest, qval och elände voro i deras\nfölje, och det var en ängslan, at se dem. _Tuoni_ eller _Glitnis_ har\nhär utbredt alla sina förskräckelser, hvilka _Thors_ moder (_neity\nMaria Emoinen_ eller _Mariatar_, hvilket liknar de Påfviskas sats),\nmed sina böner hindrat, at ej få utbredas öfver jorden. Se _Tuonela,\nJabmiakka och Jabmiaimo_ -- I _Manala_ var ock en Pegasus eller\nSkjutshäst, at föra fram plågorne efter järn-skador. _Hikowaako\nHijjen Ruuna, kastuuko Manalan karwas. Tietä tuonne juostessahan_.\n\nMANALAN MATTI, döden, härskande i _Tuonela_, eller _Tuonen Tuomas_.\nManalan Matti samma som _Loke_ eller _Charon_; förde de döda skuggor\nöfver floden til _Tuonela_ eller _Manala_. Finnarnes ordstäf är, då\nde blifva gamla, ledsna vid at lefva och tro sig ej mer blifva gifta:\n_Manalan Matti minun naipi, ja Tuonen Tuomas mun perii_.\n\n_Marta_, samma som _Tuoni_.\n\n_Neity Maria Emonen_, anropas ofta i de af hedendom och Påfvisk\nlära blandade vidskeppeliga Runor, som utan tvifvel äro sammansatte\nför _Reformations_ seculum. J. _Maria_ är i alt en förträffelig\nhjelperska, i synnerhet vid barnsbörder, sjukdomar, pest, blod-sår\noch eldens upkomst.\n\n    Neity Maria Emonen,\n    Mesi keittä kielelläsi,\n    Sima suussasi suloa,\n    Konnan kuohuun kowaan\n\ntilredde smorja til _ormbett_.\n\nÄr ej heller oförfaren til _sjöss_, ty det heter: _Neity Maria\nEmoinen, itek airollen asehin, Tungeixen Tuho kätehen_ -- grep sjelf\ntil årarne.\n\nBeskrifves såsom en god Baderska, Barberska, Apothekerska, olje- och\nflått- kokerska, til allehanda sår smörjor, med Silkes Robe och långt\nsläp, samt med en gullslef i handen.\n\nVid skador eller sår af järn heter det:\n\n    Jos rauta pahan teköö,\n    Teräs hieno hilpasoo;\n    Neity Maria Emonen\n    Pistä sormesi sulonen,\n    Reikään revennesehen,\n    Hienot helmasi kokoat.\n\nSe _Helka. Neity Maria och Jesus_ anropas i parallel, til ex. mot\n_Rutto_.\n\n    Isäni ikunen Jesus,\n    Esivanhemman Jumala -- --\n    Tuoltama anon apua,\n    Isältäni Jesuxelta,\n    Emoltani Marialta,\n    Näihin töihin työlähiin:\n    Neity M. Emonen\n    Tule tänne tarwitaan -- --\n    Woiteles metisin siiwin - --\n\nSe _Mader-akka_.\n\nMARIATAR, berätta de vidskeppelige hafva varit J. Marias dotter. Hon\nkallas:\n\n    Mariatar kaunis Waimo,\n    Tu-us pikku kattilansi,\n    Jolla Werta keitetään,\n    Jolla ma hurmeen tymeen,\n    Weren wuotamattomaksi -- --\n    Punasta putoamatak -- -- --\n\nMÄNNINGÄISET el. _Menningäiset_, Kyrkspöken, Vålnader, bodde i\ngrifter, bergsskrefvor och öknar; skrämde folk. Se _Kejjuset_\noch _Köpeli_. Men Biskop _Agricola_ föreger dem vara Gudar, som\nbefordrade ägtenskap; hvarföre Probsten Doct. _Idman_, i sin afhandl.\nom Finska och Graekiska Språkens gemenskap, deriverar ordet af\ngrækiska _hymen_, Hymenæus, Nuptiarum Deus -- Suidas.\n\nMEHILÄINEN -- _ilman lintu_ -- En honings-fogel eller _Trochilus_;\nLinn. Den minste och lättaste af alla foglar. I Troll-Runor, et\nhonings-bi eller Vise, som skall efter ordres ofta flyga öfver haf\noch fält, at hämta honing, mjöd, olja, med mera sött, de sjuka til\nvederqvickelse och trollen til smörja. t.ex.\n\n    Mehiläinen ilman lintu,\n    Lennä tuonne kyyhyttele\n    Yhexän meren ylitse,\n    Meren puolen kymmenettä -- --\n    Tuo mettä mehtolasta,\n    Simoa Tapiolasta,\n    Ripiälle woitehexi,\n    Wammollen parantehexi -- --\n    Wojjat yldä, wojjat pääldä.\n\nDenne honungs-fogel var ock utftäld för Snaror; därföre önskas honom\nlycka på resan, at hämta honing._Käy kuin kehää myöten päiwän permetä\nsamoa_. Se _Karilainen_. Ja, _Mehiläinen_ flög högre än de som göra\nluft-resor med aëroflatiska machiner;ty han skulle flyga öfver om\nstjernorna och in i himmelen, som en _Mersurius_, och hämta horungs\nsalfvor och smörjor för brännsår: det heter:\n\n    Mehiläinen ilman lintu,\n    Lennä tuonne, jonne käsken,\n    Yli kuun, alati päiwän,\n    Taiwon tähtein ta-ati,\n    Otawaisten olkapäitten;\n    Lennä luojan kellarihin,\n    Kamarihin kaikkiwalllan;\n    Pistä siipensi simahan,\n    Kasta kaapunsi metehen,\n    Höyräytäk höyhenensi;\n    Tuo simoa siwessänsi,\n    Kanna mettä kaapussansi\n    Kauan rahnoin pahoin,\n    Tulen tuiki polttamihin.\n\nItem:\n\n    Mehiläinen ilman lintu,\n    Käy kuun keheä myöten,\n    Päiwän päärmättä samoa -- --\n    Tuuok mettä Mehtolasta,\n    Simoa Tapiolasta -- --\n    Tuo simoa siiwelläsi,\n    Mettä kielensi nenällä -- --\n    Wojjak yldä, wojjak pääldä,\n    Kerran keskeä rapaja.\n\nSe _Neity Maria_.\n\nMEHTOLA, En ren barr-skog; annat än _Tapiola_. En skogsbygd, där\nskogs-djur, foglar, bien och andre skogens håfvor vanckade -- _Item,\nen skogs-Guda-magt, Pan_: anses ock i Runor, som en _Skogs-Fru_\nrådande öfver djur och foglar. De titlar, hvarmed hon under\ntilbedjandet behedrades, äro: _Mielus Mehtolan Emäntä_, du benägna\nSkogs-värdinna:\n\n    Metän Ehtosa Emäntä,\n    Mielly mejjän miehiimmäk,\n    Antamaan ainuasi,\n    Omas ojentamaan,\n    Mielusasta Mehtolasta.\n\n    Du välviljoga Skogs-värdinna,\n    Var benägen åt oss Skogsmän,\n    Til at gifva ditt enda,\n    Räcka åt oss ditt egna,\n    Af den luftiga, nöjsamma, skogsparken.\n\nHon dref harar i gillren och vippsnarorne i lag med _Ukkonen_\nhvarföre harfångarne bedja:\n\n    Puhas Mehtolan Emäntä,\n    Metän kultanen Kuningas!\n    Kuk on laiska kulkemahan,\n    Sitä sijmalla siwalla,\n    Karkota kari perällä,\n    Mieluusta mehtolasta --\n\nSe Ukkonen.\n\nIfrån _Mehtola_ och _Tapiola_, skulle _Mehiläinen_ anskaffa honing\ntil sår- smörja. Se _Mehiläinen_.\n\nMERI-TURSAS, En strand-bo; kallas _partalainen_, dels för det han\nvistades vid hafs-stranden, dels för sit långa våta skägg, hvarmed\nhan krystade Pohjolas dotter som blef moder för 9 barn, alla\nafgrundens foster. Se _Pohjolan imbi_.\n\n    Synty Neitsy Pohjolassa,\n    Impi kylmäsä kylässä,\n    Jok' ei suostu sulhaisihin,\n    Mielly miehiin hywiin;\n    Kuin tulowi immintuska,\n    Pakko neitosen panexen,\n    Syxiin syöstäxen mereen,\n    Kalsoin aaltoin ajaxen.\n    Meri Tursas partalainen\n    Teki neiden tiinehexi,\n    Meren kuohuilla kowilla,\n    Weden wankan waalehilla;\n    Teki pokoa yhexän,\n    Yhestä watanwäestä;\n    Piilotteli poikiahan\n    Alla wijden willa waipan\n    Sarka kauhtanan kahexan;\n    Nimitteli poikiahan:\n    Minkä pani pakkaisexi -- -- --\n\nMETELIWAARA, Se _Waarat_.\n\nMETZISTÖ, En skogs-lund, där afguden bedrefs. Item, idolum, forte\nPriapus. -- 2. Reg. 23; 6: 7.\n\nMETZÄN-EUKKO, _Tapios_ hustru, _Metän Emäntä_; anroptes af Jägare,\nat gifva villebråd. Syntes stundom, då hon var gunstig med gyldene\nringar och insvept i gyldene duk. -- -- -- Men onådig viste sig med\nringar af vidje-länkar och med ris-ruska. Henne til heder skulle\nsjungas _Messän miehin wirsi_, då man gick ut til skogs: Hon var ej\nblid då Jägaren sjöng:\n\n    Mielestä Metän Emännen,\n    Usein hywän Emännän\n    Sormet kulta sormuxisa,\n    Käet kulta käärehissä,\n    Jotk on soaanut[9] annillahan;\n    Usein pahan Emännän\n    Sormet wihta sormuxissa,\n    Käet wihta kääreissä,\n    Aina auttamattuessa.[10]\n\n    Alt efter Skogsvärdinnans godtycko,\n    Är den goda Mors\n    Finger understundom i gullringar,\n    Händerna inveklade i gulldukar,\n    Som hon fått med sina gåfvor;\n    Men ofta då mor är ond,\n    Äro fingren med vidjelänckar prydde,\n    Händerna omvicklade med vidjor,\n    Och altid då hjelplös.\n\nDå _Wäinämöinen_ slog på sin citra, kom ock Skogs-gudinnan med alla\nsina skogsdjur, at lyss på den härliga musiken: _Itekkin metän\nemäntä, rinnon aidalle ajain_. Se _Wäinämöinen_.\n\nMIEHEN SYÖPÄ, Anthropophag, menniskjo-frätare -- troddes vara i\nNorrska Lappmarken; dit hänvisas sjukdomar: ex. gr.\n\n    Mennekkös sinne sekahan (näml. til Rutian koski)\n    Tuol on muutkin murha-miehet\n    Miehen syöpähän kylään,\n    Lapin maahan laukiaseen,\n    Pohjan pitkähän perään. -- --\n\nMIESTEN SYÖJÄIN KYLÄ, var i _Kyrials_ land, eller den ort i _Kyrials_\nbotn, högft i Norr i Finland, där starke Resar och Anthropophager\nförfärade de ankommande; se föregående _miehen syöpä_. Efterföljande\nsaga besannar det. När _Domar_ (Upsala Kung) ännu var ung och låg\nuppå sjön, för at förvärfva sig ära och rikedom, blef han genom en\nhäftig storm drifven emot _Kyrials-botn_, eller til det stycket af\nFinland, som ligger högst i Norr (Kemi, Cajana, Paldamo, Sotkamo,\ndär Hijsi bodde och andre Jättar i berg; ty landet var än segelbart\nden tiden, emedan skeps-vrak ännu i dag finnas i flere moras i\nKemi Socken). Han kallade sit ankare under en stor och mörk skog;\nhan betäckte stranden och gick up, at bese landet. Där råkade han\n_Hallgrim, en Rese_, som var, för sina krafter och än mera för sina\nmånga konster, den farligaste. Hela vägen til hans kula var betäckt\nmed nakna hufvudskallar och multnade ben, efter dem som han mördat\noch upätit. Hans grymhet var intet mindre än hans krafter, och det\nvar et vidunder i naturen, hvars blotta åskådande kunde injaga\nen skräck hos det modigaste hjerta i verlden. Alla de som hördt\nhans namn, hyste en räddhåga för honom. Men Domar mötte honom utan\nfruktan. Deras strid var svår, men Risanöth (et svärd, det Rolf tagit\ni Grims kula; hörde Ynglinga-stammen til; dess sår läktes aldrig;\nflog genom sköld och hjelm), som den tiden var i Domars hand, behöll\nsegren. Hallgrim föll, och Domar gick in i hans kula, hvarest en\nstörre rikedom, än han någonsin tilförene sedt, lyste honom i ögonen.\nAlla väggar voro klädde med sköldar af blänkande silfver, samt\nhjelmar af klaraste guld. Där hängde åtskilliga horn med ränder och\nbilder af den dyraste metall inlagde.\n\nMIKKELIN _päiwä_. En stor högtid hos Norr-finnar; Se _wuoden\nalkajaiset_. Alla hästar tagas då in i stall; fodras med öl,\nkorn, granris och hermelins kött, som skal praeservera dem för\nhufvudsjukor, m.m. Boskapen drifvas tidigt och utan ljud i fähuset,\nom eljest väl skall gå. Se _Ristin päivä_.\n\nMUNNU. En oculist i gamla Runor. _Munnu silmän Tytteriä_. Item, en af\nNordens möer, som anropas af häst-gällare, at hämta is, rim och kyla.\nTexten säger:\n\n    Munnu silmän tyttäriä,\n    Höyhenes panuttaria.\n    Tuuwwos hyytä Pohjolasta,\n    Jäätä kylmästä kylästä,\n    Sillä hyyllä hyytele,\n    Jäällä tuolla jäähyttele,\n    Pistän hyyn hyppyseni,\n    Jällä jäähytän kätem,\n    Teen tulen tehottomaxi,\n    Walkian warattomaxi. -- -- --\n\nMYRRYS MIEHET, de samme som Indomiehet, trollkarlar och vidskeppelige,\nsom dels med läsningar, _lugut, synnyt_, spåttande, flåsande och\npå-blåsande, med troll- Runor, _synnyt_, tro sig bota ormhund- och\nvargbett, eldskador m.m.\n\nNÄKKI, Neptunus, Svenskarnes _Åge_. Se _Weden-Emo_ -- Efter forntidens\nberättelser och skrock-sagor (Se Urban Hjernes Flocker om flere\nhafs-fruar). Här i Finland beskrifves Näcken med långa utslagna hår\nnaken visa sig på vatn, i solsken, på stenar vid forssar borsta och\nkamba sig, eller ajustera sit ljusgula hår äfven stundom sjunga utan\ntvifvel en Siren sång eller Crocodils gråt, at låcka barn til\nstranden, och simmare i vatnet, dem hon kramar så at de blifva\nkål-blåa, suger deras blod m.m. Hvilket i sjelfva verket är\nkramp- eller seno-drag. Käringar och utlefvade Sjö-galtar kunna\nskräma lätt-trogna med tusende Näck- och hafs-fru sagor, Se _Ahti_.\n\n_Näkken_ och alla de små guda-magter, som bo i de våta Riken, voro\nalla framkomne, at höra Wäinämöises sång och harposlag, hvars like de\naldrig förnummit. Se _Wäinämöinen_.\n\nNEITONEN NOROSTA, En vattu-nymph; bodde i våta dälder; kylde och\nsvalkade. Af dess bröst-mjölk upväxte björkar. Hon anmodades af\nhäst-gällare, at förtaga eldens eller det heta järnets kraft.\n\n    Nouse Neitonen Norosta\n    Wuotehilta hyisen pojjan,\n    Jäisen lapsen lappeasta;\n    Weä wijttasi wilusta,\n    Hamehensi hallan alta,\n    Heitä pahoilllen potowan\n    Kaatoowallen kattehixi;\n    Jottei poikasi potoisi\n    Kaatowaisi kannettunsi,\n    Jonk on huntu huutehessa,\n    Iho liiwi iljannessa,\n    Pajjan kaulus kaikkalassa.\n\n\nNEMAGWELLE. En af Lappska jordiska Guda magter, hvars hjelp ganska\nfå meddelas. De få endast dess bistånd, som första gången omdöpas;\nty Lapparne döpas med _troll-döpelse_ mer än en gång; hvilket sker\nsåledes, at när menniskjan blifver sjuk, gifver man henne et annat\nnamn, och öser vatn på henne med dessa ord: Jag döper dig i detta\nnamn N. N. och du skall lefva i detta namn N. N. De som få således\ntroll-namnet, få äga, tillika med namnet, _Nemoigwelle_. Som denne\nLapp ser ofta Nemoigwelle gå för sig öfver bäckar och moras; så har\nhan honom ock när han skall gå tilkyrkan. Han dricker ock _Sarakkas_\nblod i samma bäck, hvar nemoigvelle står. Sidenius.\n\nNEURERNE, äro stammen til _Finnar_, Lappar och Esthlänningar, som i\nSpråk mycket liknat Hebreerne.\n\nSe Trägårds Utdr. af Dalins Sv. R. hist. I. Del. Cap, 13, §. 3. pag.\n13.\n\nNOIDER, Lapparnes troll och vise män, som falla i dvala, under en\nviss sång; och hämta ifrån långt aflägsna orter något i barmen,\nsamt berätta hvad de sedt och hördt, under sin vandel utur kroppen.\nFinnarne kalla denna ecstasis, _langeta loween_ -- Om Finnarnes\n_Noidat_ och _Myrrys miehet_ har man ej hördt sådant; utan endast,\nat de hoppa i raseri och gnissla med tänderna, som kallas, _olla\nhaltioisaan_. Se _Myrrys miehet_ och _Indomiehet_.\n\nNUJJA-SOTA eller _Kluppu-sota_, Klubbe-kriget i Finland 1597. På\nflere ställen i Finland, Tavastland och Österbotn hölts sådane\nklubbe- batailler. I Padasjoki by i Tavastland på åkern vid Nystelä\nby har i Konung Carl IX tid år 1597 klubbe-kriget ock gått för sig,\nsåsom ock på flere orter i Finland; hvarföre _Säxmäki, Ilmoila,\nGamle-Carleby_ jämväl äro af klubbe-kriget märkvärdige. Nästa holmen\nvid Nystelä åker, på hvilken de slagne blefvo begrafne, heter än\n_Nujja saari_, i.e. insula clavorum. Menniskjo hufvud skallar synas\ndär än i dag.\n\nHertig _Carls_ afsägelse gjorde öfver hela landet mycket buller.\nSärdeles utblossade lågan i _Öserbotn_ och Finland. Bönderne hade\ndärifrån kommit til Hertigen och klagat öfver det betryck de ledo\naf _Clas Flemmings_ Rytteri: sedan, då de nu blifvit upmuntrade,\noch hörde, at Hertigen af missnöje tagit afsked, blefvo de aldeles\nobändige: en af dem _Bengt Poutu_, samlade en stor svärm af sine\nlikar, angrep dessa Flemmings Ryttare, ehvar han dem råkade, och\nöfvade på dem all barbarisk grymhet; hvaribland äfven Lagläsaren\n_Erich Olofsson i Woitby_ mördades, för det han _höll Rustning_.\nAllmogens hop öktes derpå ansenligen, och valde sig en ny anförare.\n_Jacob Ilkainen eller Ilkka från Ilmola_ Socken i Österbotn, af\nhvilken detta buller kallades _Ilkkainens krig_ eller, af dess vapen,\n_Klubbe-kriget_.\n\nAfsigten var nu icke mindre, än at anfalla Tavastland och Carelen,\njaga därifrån hela Konungens (Sigismunds) rytteri, upbränna eller\nsköfla _Clas Flemmings, Axel Kurks, And. Bojes och Anders Larssons_\ngårdar, samt aldeles förstöra Åbo Slott.\n\nClas Flemming ryckte up med sit krigsfolk från Åbo den 23. Dec. 1596,\ntågandes til _Birkkala_ i Öfredels härad och _Björneborgs_ Län, där\n_Bonde-hären_ vid Nockia Sätes-gård hade sit hufvud-läger. Han lät\nskjuta några Falkonet-kulor genom husen, hvaraf Bönderne förskräktes.\n\nIlkkainen drog sig om natten tilbaka in i en stor skog, som skiljer\nTavastland och Österbotn; men förlorade i afvikningen några 100 man.\nHan blef sedan fängslad och afrättad. Antalet på de Bönder, som\nfallit i detta fält-tåg, var grufveligt, och har stigit öfver 11,000,\nhvilket för Österbotn var en obotelig skada.\n\nNYKYRI -- Se _Sotakedot_.\n\nNYRKES, gaf Ickornar. _Nyrkkes_ bodde sjelf i granskogar. Se\n_Hittavanen_.\n\n\nOHTO, _Ohtoinen_, Et Björnens namn i Runor, för dess breda änne och\nstora hufvud. _Tapios_ starkaste djur. -- Se _Tapio_.\n\nHan anropas, at ej röra vid Boskapen (som kallas _sonda-reidet_). Och\nskulle han vela pröfva sina tänders och ramars styrka så hade han\ndärtil stockar och stenar. Dock om hans maj:ts grymhet vore alt för\nstor; så anropades Skogs- Gudinnan Tapio, at hon ville styra björn,\noch göra månan för honom mörk, sänka himmelen i moln, och förblinda\nhans ögon, på det han ej må se kona, som skulle vara i hans ögon som\nstenar och stubbar. Se _Sini sirkku_.\n\nOhtos födelse och höga härkomst alt ifrån himla hvalfvet och\nSju-stjernorne, med _J. Mariae_ tilhjelp, beskrifves i följande\n_Ohtos-synty_ eller _Archaeologie_, ifrån Kuopio i Savolax.\n\n    Misä ohto synnytelty?\n    Mesi kämmen kääunyteldy?\n    Kuun luona, tykönä päiwän,\n    Otawaisten olkapäillä:\n    Sieldä on maahan laskettuna\n    Hihnoisa hopeisisa\n    Kuldaisisa kätkyhisä.\n    Neityt Maaria Emonen\n    Wisko willoja wesillen\n    Kapalolta kuondaloita,\n    Selwälle meren selallen\n    Lakeelle laineellen;\n    Noita tuuli tuuwwitteli,\n    Wein henki heilutteli\n    Nenään metisen niemen,\n    Saloja samoamaan,\n    Pohjan maita polkemaan:\n    Ellys piiloja pityö\n    Häpeseen hämmendyö,\n    Emosi sinun epäsi;\n    Elä sorra sonda reittä,\n    Koaha majjon kandajata\n    Enempi on emoillen työtä,\n    Suuri waiwa wahimmalle,\n    Kuin poika pahoin tekee,\n    Lapsi kangein asuu:\n    Kule sikana siwuhte,\n    Wierihte wein kalana:\n    Tule tuwissa tulille,\n    Ilman Immin tietämätä.\n\n    Hvar är _Ohto_ född?\n    Gull-ramen vänd som et barn (vaggad)?\n    Hos månan, nära vid Solen,\n    På axeln af karlvagns-stjernorne:\n    Dädan är han nedsläpt\n    I silfrade remmar (feltyg),\n    I gyldene vaggor.\n    _J. Maria_ den lilla modren,\n    Kastade ulltappar på vatten,\n    Lindor som flagor,\n    På de klara hafs-själarne,\n    På de vida vågorne;\n    Dem vaggade vädret,\n\n    Vatu-draget omgungade dem\n    Til en honings-rik udd af näset,\n    At springa i skogarna,\n    För at tråka de Nordiska länderne:\n    Gör ej hvad elakt och rasande är,\n    Blanda dig ej i det nedriga (skamliga)\n    Din mor förbjöd dig det;\n    Förtryck ej det gönings orena låret,Fäll ej mjölk-bäraren:\n    Mera har din moder at göra.\n    Din fosterska har stort besvär,\n    När sonen gör illa,\n    Dess barn förhåller sig argsint (styfsint);\n    Far förbi som et svin,\n    Där nära bredevid som en silk i vatnet:\n    Kom hemma vid til vårt vistnings-ställe,\n    Utan at dejan vet deraf.\n\nOLLIN _päiwä_, Olsmessan; då tordes ingen bärga hö, af farhåga, at\nom då rördes vid något boskaps-foder, så skulle björnen göra skada.\nDå slagtades och åts _Willa-wuona_ (et oklipt lamb ifrån våren),\ndå skörden slöts, hvartil äfven tilreddes öl och bränvin. Då fåret\ninbars, skulle med al- och granqvistar vatn kastas öfver Tröskeln.\nFörr än man tordes smaka af alla anrättningarne, skulle däraf\nutgjutas något i vrån vid bänken i bordsändan och på golfvet, samt\nunder _Aaatto-koivu_ d.ä. en helgad björklund, eller det träd, som\nom midsommars qvällen sättes på gården. _Sirppi-juusto_ kokas eller\nbakas denna dag och ätes i Österbotn.\n\nOTAWATAR, En Gudinna ifrån Karlvagn eller Sjustjernorne, som synes\nvarit dess make; kallas i gamla troll-Runor _dagsens dotter_.\nHon anropades til hjelp mot natt-tjufvar, och at igenskaffa det\nbortstulna.\n\n    Otawatar päiwän tyttö\n    Tule tänne tarwitahan\n    Omoani ottamahan\n    Kadonnutta kaihtemahan -- --\n\nSe _Päiwätär_. Med dessa kan Svenskarnes _Thiodan_ jämföras, eller\n_Titan_ hos de Latiner, som skulle köra solens vagn.\n\n\nPAHOLAINEN, En ond ande, djefvul, en ond vålne, ormens stamfader\n-- Hade ormar til briskar och söljor; hvarföre ormen titleras i\ntroll-Runor eller dess _Synty_:\n\n    Mato musta maan alainen\n    Toukka Tuonen karwalllinen,\n    Rinta solki Syöjättären,\n    Paholaisen pajjan naula -- --\n\nPAINAJAINEN, Maran, som af mjeltsjuka ses, som en hvit nymph om\nnätterna under sömn; uplyser med sit sken hela rummet och trycker\nöfver bröstet, hvarunder de vråla och låta illa. Item _Painajainen_,\nsom krossar barn och gör dem vindögde: fördrifves af vidskeppelige\nmed stål och betsman, lagdt under hufvudef. Är i sjelfva verket en\nnerv- och convulsiv sjukdom hos barn af fyra --\n\nPAKKANEN, Smäll-kalla kölden, den bistra _Puhuris_ Son, med dess\nkulna och surmulna fru _Hyyttö_ anvises til _Kijron koski_, at tilisa\nden, om han vore i stånd. Mot kölden stod man nog, när man fick\nföljande at skyla sig med:\n\n    Tuos mulle Utunen turkki,\n    Kanna willan karwallinen\n    Jolla tuima turwellennek,\n    Ettei pakkanen palelek,\n    Kowan ilman koskematak,\n    Pakkasen palelematak:\n    Talwen ilma Taiwaellek,\n    Ettei riko riskittyä.\n    Eikä wismoille wiraak:\n    Ämmöni Utunen uuwin\n    Turvvaxeni tuotuwohon,\n    Päälleni pujettakohon.\n\n    Hämta mig den varma svanskinströjan,\n    Bär hit den rikullige lurfviga pälsen,\n    Hvarmed jag förvarar mig mot den bistra kölden,\n    At ej kölden förkyler,\n    At ej den kalla luften får komma åt,\n    Vintern förkyla mig:\n    Den klare vinter-luften fare up under himmeln,\n    At den ej skadar någon christen el. gör någon enda lytter,\n    Eller verkar på huden rinnande fråstskador:\n    Min farfars, farmors varma edderduns paulun-säng el. tält\n    Må hämtas til min skygd,\n    Jag må påklädas, öfverhöljas därmed.\n\nJag tror man nog skall stå sig mot kölden så väl ombyltad, utan någon\ntrollkonst.\n\nPANNAHAINEN, En bannlyst, förbannad. Därmed förstås ofta ormen eller\nen elak stygga.\n\nPANULAN NEITI, En underjordisk troll-mö, hvars bindel upfattes med\nödlor. Ödlan kallas därföre: _pää-puikko Panulan nejjen_ -- En af\nfurierne; upammade ödlor och ormar. Se. _Kyytöläinen_ -- Hon höll til\ni _Aluen-järwi_ djup; plågade genom elden.\n\nPANUTAR. En af ormens däggerskor -- _Juutases_ stygga dotter.\n_Panattar_ den samme, förorsakade sveda och värk; åberopas äfven vid\nläsningar öfver sår och järn-skador. _Rauta Ruoste hettäriä, höyhenes\nPanuttaria, maa isänsi, maa emänsi_. --\n\nPARA, samma som de Svenskas _Bjära_; en troll-konornes villige\ntjenste-ande, hvilken skall di mjölk af främmande koer, ysta det i\nsin mage och bära i Smör-kärnan. Dess underliga födelse ses i Mag.\nChrist. Er. Lincquists Disp. de Superstitione Veterum Fennorum P. I.\np. 53.\n\nFör 100 år sedan, då man än förmodeligen var för skumögd och\nlätt-trogen och såg nog ofta spöken och elfvar dansa, hade man fått\nse detta kreatur, som til utseende skall varit luden, hvit och\nsvart-spräcklig, mera rund än aflång (utan tvifvelen tjufaktig\ngrannens katta), fötterne smala som en tranas, och 3 til antalet,\nliknade mycket en gammal dags slända. Då _Paran_ klämdes imellan en\ndörr i et mjölk-hus och dog, sjuknade ock värdinnan samt afled straxt\ndärefter.\n\nNär _Para_, bjäran, är född och fått lif, efter description l.c. så\nsäges:\n\n    Kanna woita, kanna maitoa,\n    Tuo woita Wuoren Lukko,\n    Piimä Pirun-emäntä,\n    Pääästä piimä pindehestä,\n    Maito happaman hallusta -- --\n\nPARAN-WOITA, Bjär-smör, som i sjelfva värket är en sort blöt svamp\ni Rötmånan (mucor unctuosus flavus, Linn. Fl. Svec. 1282), bruka de\nvidskeplige bränna i tjära, salt, svafvel och piska med en vidja, då\ndess ägarinna, troll-konan, tros komma af med ömkan och visa sig, med\nförbön för sin tjenste-ande.\n\nPÄIWÄTÄR, En af vargens foster-möer -- It. dagsens brudfrämma, den\nsköna morgonrådnan, som frälste Solen och månen ifrån förmörkelser,\nsom den elaka _Kuumet_ anstälde. Se _Kuumet, Kuutar_.\n\nPÄIWÄIN WALITZIAT, dagväljare, namnes i Bibeln; utmärkte vissa dagar\nför olyckelige, af hvilka några kallades _Katehen päiwät_ och _Tyhjät\npäiwät_, då var ej godt, at så åker, _kuiwat päiwät_ 4, 5, och 6:te i\nnyet, ej aldeles gillade för goda. _Tuulen päiwä_, d. 2 Januarii, då\nskulle ej eld göras, af farhåga för eldsvåda nästa sommar. _Måndag_\noch _Thorsdag_, gamla teknedagar.\n\nPÄÄSIÄINEN, en väl de Christnas högtid, men af vidskeppelige mycket\nvanärad. Om Påsknatten sättes än skällan på skäll-koen och lior på\nfähus-dörren, at förhindra de flygande troll-konors ingång.\n\nNu sittes hela natten, och man lyss, som det kallas. De tro sig se\ntrollkonor flygande i luften utan aerostatiska machinens tilhjelp,\nhöra bultas, smidas, tröskas -- hvaraf spås om tilkommande ting, om\nårsväxt, dödsfall m.m. De flygande trollen skola ock nu föra all den\null, kohår, svansar m.m som de samlat, til blåkulla, såsom tionde åt\nHin. (Se _Norrländska troll-väsendet_ Capitain Elin). Nu tros ock, at\nman ser Solen dansa om morgonen. Jämför Strelings _Physica_.\n\nAt derivera ordet _pääsiäinen_ af Grækernas _paianisai_, Pæanem aut\n_apollinem_ invocare[11] och _paianismós_, Carmen ob liberationem a\nmalis aut præteritis, aut futuris -- Suidas, är något tvungit, hälst\nFinnarne ej vetat af Pääsiäinen eller Påskas firande, förr än efter\ninförd Christendom: häldre kan ordet vara helt och hållit Finskt, af\nprimitivo _pääsen-stä_ -- jag blifver fri, slipper lös -- och betyder\n_pääsiäinen_, vi vocis, en _lösnings, befrielses- dag_, i likhet med\nEbreernas _passah_, transitus -- en öfver eller förbigång i afseende\npå mord-ängeln i Egypten vid första Påsk, och övergången öfver röda\nhafvet &c.\n\nPELLERWOINEN, En god Skogs-planteur och åkerman, dess son var\n_Sämpsä_ -- _Sämpsä poika Pellervoinen_. Se _Wennon härkä_ och\n_Sämpsä_.\n\nPELLON PEKKA eller pekko. En korn-gud; befordrade vår-sådden och gaf\ngod vört, som kallas _pellon maito_.\n\nProbst. D. N. Idman l.c. deriverar namnet af Graekiska _paelo_ eller\n_pelithro pekos_, coeni el. jugeri Deus -- på finska _Pellon Jumala_,\nAgri Deus -- _Pellon pekkoa maistaa el. juoda_, är, dricka vört,\neller buska, färskt gäsit dricka.\n\nPERKELE, djefvul; får flere namn -- _Lempo Hiisi, Piru, Pirulainen,\nPeiko, Pejjakas, Pejjainen, Pendele, Kilka, Kilo, paha Kurki_ --\nGraecis _pérkos_, niger, nigris maculis variegatus -- Sv. Hin\nSvarte. Hin onde. Diabolus enim, nescio qvare, nigris coloribus\ndepingitur, nam alias format se in angelum lucis 2. Cor. II:14.\nHädan är Finnarnes talesätt: _Musta kuin perkele_. Den samme som\nSvenskarnes _Loke_ och _Midgards-orm_, hvarmed medel-guden _Thor_\nstridde; hos Lapparne den Gud, som var uphofvet til det onda. Probst.\nD. Nils Idman loc. cit. p. 35. deriverar _Perkele_ af _Lpeisokalos_,\nrecti experientiam non habens, Decori ignarus, ineptus; men nog\ntvungit. Hårdragit är ock, at förege, det Perkele vore den markelige\n_Bergelmer_, som blifvit räknad ibland Gudar, hvilken, efter _Eddas_\nupgift, varit en _Jotuner_, namnkunnig af visdom och kallad _Hin\nfrode Jotun_, af hvilken _Odin_ den äldre lärt regerings- och\nkrigs-vetenskapen; men hvilken han sedermera med sit anhang drifvit\nifrån säte och land. Se Schönings afhandl. om Tids Regering i den gl.\nNordiska bist. p. 105. Detta uphäfver ordet _perkeles_ derivation\naf _'Apeirókalos_ -- dock säga finnarna, i anseende til Bergelmer,\n_sillä on Perkeleen konstit -- wiekas kuin perkele_, illslug -- men\nnaturligen härstammar det af _pérkos_, svart, som är lika til uttal\noch betydelse, emedan ock en sådan idée än i dag åtföljer sjelfva\nnamnet. Se _Piru, Hijsi_. --\n\nPERI-SOKIA, En af _Louheatars_ 9 stygga söner -- En af Thussar eller\nCycloper -- Enögda bestar; smidde viggar åt Thor eller _Ukko och\nIlmarinen_.\n\nPESUAN KANGAS, En stenhögd i Pavola af Sijkajoki, Socken i Österbotn,\ndär jag d. 16 Sept. 1783 nedraserade 4 stenhögar; det är en\nsten-rundel, liknande en gammal skants eller fäste, _Linnat_, med 2\nportar på en ganska brant högd, midt uti låg och flät utan stenar,\nmen omkring murad af gråsten. Tör hända en _Kalmisto_. Se _Linnat,\nLinna kangas, Kalewa_.\n\nPIEHINGIN-WUORET -- Bergs-rygg i S.O. ifrån Landsvägen 6/4 ut ifrån\nPiehingi by i Salo Socken. Där skola än synas tecken til rum och\n4 st. portar. De äro första landt-känningar för seglande ifrån\n_Brahestad_.\n\nSantta PIETARI, rådde til ormens födsel -- Se _Juutas_. St. _Pehr_\nåberopas ofta i troll-runor, i anledning af flera Påfviska sago om\nhans vandel med sin mästare. Sådane Runor höra til medel åldern för\nReformations-tiden.\n\nPIMENTO & PiMENTOLA. Se _Pirulainen_.\n\nPINNEUS, filius Tapionis, aliis, _Pinneys_, _Tipion poika_.\n\nPIRU, djefvulen, _Perkele_; agerar ock smed; smider pestskotts pilar,\nsom _Loke_.\n\n    Piru pijliä takoo.\n    Pajassa owettomassa.\n    Ilman ikunattomassa;\n    Isä piiliä takoo.\n    Poika nuo sulitteloo -- --\n\nHans gesäller aro _Ruho_ och _Rompa_ samt _Perisokia_. Finnarrnes\ntalesätt, _Tulinen perkele el. piru_, ger tilkänna, at han umgicks\nsom smed med elden och det glödande järnet.\n\n_Rossæus_ säger, at _Ryssarne_ dyrkat en Gud, under namn af _Perun_,\nden de förestält under en mans bild, hållande en eldhet sten i\nhanden, hvilken til heder de underhöllo ständigt en brinnande eld af\nekträd.\n\nFör det at ordet _Piru_, tyckes hafva någon gemenskap med Grækiska\nordet _pyr_, ignis, eld, den _Perserne_ dyrkade som en Gud (Suidas),\noch den Finska _Piru_ förstod sig på eldens kraft i ässjan, såsom\nsmed, sluter Doct. Idman p. 36. loc. cit. at elden i Hedendomen\nblifvit hållen för Gud, och dyrkad under namnet _Piru_. Eldens dyrkan\ni Norden påstår _Schöning_ i sin afhandl, om Tids Regering i den\ngamla Nordiska hist. p. 105.\n\nPIRULAINEN. En ond ande af mindre slaget -- Fans unge, _lång och\nförskräcklig_, i Runorne. _Louheatars_ Son. _Pirulainen pitkä poika\nhakkasi Tulisen koiwun, Saaressa nimittömässä_ -- -- item -- alt hvad\nsom var af _Pirus_ slägt, kallas _Pirulainen_, hin ondes pak; Se\n_Paholainen_. Dess tilhåll var i --\n\nPIMENTO eller PIMENTOLA, _pohjan perä_, ultima _Thule_; yttersta\nmörkret, dels i afgrunden, dels i Norden vid _Novaja Zembla_ och\n_Turja_ (Norrige).\n\n    Ukko Turjasta tuloo.\n    Mies pitkä pimentolasta.\n    Täynnä hyytä, täynnä jäätä.\n    Syltä on housun lahkeesta.\n    Puolta toista polwen päästä,\n    Kahta syltä Roatiolda,\n    (i.e. _housun persauxilta_ ifrån byxlinningen)\n    Täynnä hyytä, täynnä jäätä --\n\nSe _Turja & Tuli poika_.\n\nDenna _långa man_ ifrån _Pimendola_, anropas ock som Hofslagare,\ndå hästfoten flintat:\n\n    Tuli Poika Pohjalasta,\n    Uros uudesta kylästä,\n    Pitkä mies Pimendolasta,\n    Tuo tulla tuhahteloowi.\n    Suoni wihko kainalossa,\n    Liuta kesseli selässä;\n    Minä nuota anelemaan,\n    Anna miekkonen minullen,\n    Minä nuota tarvvihteisin;\n    Tästä liuta liukahtanna,\n    Tästä kalwo katkennunna;\n    Tähän kalwo kaswattele,\n    Tähän liityö lihoa,\n    Ellys märille männy,\n    Ellys wismoillen wiruoo -- -- --\n\nDå elden fans i _Aluanjärwi_, sedan flera notvarp blifvit dragne, kom\nock en _stark Otter_ ifrån _Pimendola_ --\n\n    Tuli mies Pimentolasta,\n    Mies tarkka Topiolasta,\n    Joka rohkeisi ruweta,\n    Wiilemähän wikkelästi,\n    Rautaisitta rukkaisitta,\n    Wantuitta matoisitta\n\nI Pimendola smiddes äfven _troll-pilar_, som voro dödelige Pestskott.\n\n    Poika lähti Pohjan maahan,\n    Mies pieni Pimentolahan,\n    Nuolia teettämähän,\n    Wasamoita walmistamahan,\n    Ambu nuolia asetti,\n    Ruho nuolia takoi\n    Ramba jousta jännittääpi -- --\n\nSe _Pohjola_.\n\nPITKÄINEN. Et _Ukkos_ tilnamn. Den långe, store, hederlige,\nansenlige, majestätlige _Ukko_ -- at betekna Guds magt i åskan och\nbetyga vördnad för honom. Ordet förekommer i Finska Bibeln.\n\nPOHJOLA, yttersta Norden, beskrifves såsom en mörk och förfärlig ort.\nTartarus & ultima Thule -- Se _Pimendola, Pirulainen och Tuli poika_.\n\nPOHJOLAN-EMÄNDÄ, både god och ond, alt efter nycker och behag; en af\nNordens mägtigasta _Herskarinnor_; kunde både hjelpa och stjelpa,\nbota och skada, anropas därföre ofta. Hennes namn var _Louhiatar\neller Louheatar, Loweatar, Lowehetar eller Louhi_.\n\nPOHJAN-EUKKO, _Loaus_ hustru, en Skogs-gumma i Nordan fjäll, som\nskulle skafva Renar och Elgar i vipp-snaran: hade en blå mantel:\n\n    Sini wiitta Pohjan Eukko\n    Pane juonet juoxemahan,\n    Poikki Pohjolan joesta,\n    Sääret soikelehtamaan\n    Kynnet keikelehtamaan\n\nNämligen för Rendjuret. _Pohjolan Emäntä_, den samma, Nordens\nvärdinna -- Se _Louhiatar_.\n\nPOHJOLAN IMBI el. _Neity_; en spotsk, fräck men kättjefull mö --\nföraktade, som Penelope, friare: men af kättjebad kastade sig i\nhafvet, för at svalka sin hetta; hon blef där rådd af Meri-Tursas och\nfödde 9 söner, utbölingar och arge bofvar -- ibland dem _Pakkanen,\nHijsi, Puhuri, Hyyttö, Mäntykoiwu_ -- Runan om henna säger:\n\n    Synty Neity Pohjolass\n    Imbi kylmässä kylässä\n    Jok ei suostu sulhaisisin,\n    Mielly miehiin hywiin -- -- --\n\nNordens mö, hvilken, såsom ganska kall af sig, upmanades, at svalka\nbrännsår och eldskador:\n\n    Nouse neitonen Norosta,\n    Wuotehilda hyisen pojjan,\n    Ijäisen pojjan Lappeasta,\n    Weä Wijttasi wilusta,\n    Hame-ensi hallan aIda.\n\n    Stat up ifrån den däfviga dälden,\n    Ifrån din rimmiga Sons barnsång,\n    Ifrån sidan af din Östliga (evärdeliga) Son,\n    Drag din manteau ifrån kölden,\n    Din kjortel undan frosten.\n\nSe _Meri-Tursas_.\n\nPOHJOLAN-ORIS. En af Nordens Pegaser, som var så smäll fet, at vatten\nhölts på hans rygg, hvarmed brännsår svalkades. Se _Hiilitär_.\n\nPOHJOLAN-POIKA. (Se _Piru & Pimento_) En af Bores söner, som dräpte\n_Yme_ (_Jumo_) och gaf honom så djupa sår, at all Rymthursa slägten\ndrunknade i blodet -- Se _Jumo_ -- _Yme_.\n\nPUHURI, Köldens Fader: _Pakkanen Puhurin poika, Talwi poika\nHyyhäröinen_; kallas så, för det man blåser i näfvan och är stel om\nfingren, aliis:\n\nPUPULI, idem: _Pakkanen Pupulin poika_ -- eljest en hare. Då tänderne\nskaldra af köld, säges hakkaa _pupulin-pupuu ellerjänexen kaalia_ --\n\nPUNA-PARTA, anses för _Tuonis_ Son och eldens vård-ande.\n\n    Puna parta Tuonen poika\n    Kirnusi Tulisen kirnun,\n    Säkeäisen säywytteli,\n    Pukumissa puhtaissa,\n    Waatteissa walkeissa -- --\n\nSe _Piru._\n\nPUSKUT eller _Kirouxet_, kallas de bannor och svordomar, hvarmed\ntroll sysselsätta sig, at förgöra folk och boskap, då de i raseri\ngnissla med tänderne, och uphetsa mörksens andar. En trånsjuka eller\nannat ondt, som de tilbringat sin ovän. Af samma slag, som _Göthernes\nSeidur_ eller kokningar, hvarmed den Finske trollkonan _Hulda_ om\nlifvet bragte den Svenske Konungen _Wanland_, efter _Sturlesons_\nberättelse.\n\nPYHä Forss, i Ulo elf, 3 gamla mil lång; så svår och strid, at man\nmed båt därigenom ej kan komma upp, utan nödgas de, som med båt vilja\nifrån Ulo til Cajana, för berörde forss svårighet skull, släpa sina\nbåtar och foror 1/4 mil öfver land. Et lax-patu ställe är uti Pyhä\nforss i Muhos, som ännu kallas _Trattila_ -- Se _Trattila_, _Ulo_\nunder ordet _Uhri paikat_. Se et gammalt Mscr. af 1705 af _Erik\nJacobsson Frosterus_, Præp. & Pastor in Kemi -- Anmärkningar öfver\nUlo Socken af Norra Häradet uti Österbotns Höfdingedöme.\n\nPYHå-MAA, utom kyrkgården, andre vidskeppelige offerställen. -- Se\n_Uhri paikat_. Än är den omenskliga oseden här i svang, at rifva och\nsarga lik; afhämta de kraftigaste Amuleter, panaceer och medicamenter\nifrån kyrkogårdarne; eller ock taga dädan trollpossor, at skada\nmenniskjor och kreatur; gå om nätterne i kyrkan och rådfråga de\ndöda; då trollet skall kläda sig in albis, eller messhaka och gå\npå altaret, upmana _Kejjuset_, eller de så kallade kyrk-spöken, at\nförfölja tjufvar, eller ovänner, eller befria en svagsint, som tros\nplågas af elfvar eller detta följe m.m. Se _Risti-kannot_. Ehuru\ndetta låter otroligt, i vårt så kallade _högt uplyfta tidehvarf_, får\njag dock, efter Assessor _Swedenborgs_ exempel säga, at alt detta\nhar jag ex _auditis & visis_; & cum Sacellano in Wöro ol m, _Tunæo_,\nRelata refero.\n\n\nQWENA-STRÖM; flumen Amazonum, vid Cajana i Österbotn, kallad af\nFinnarne _Ämmän- koski_; strid och faselig, där ingen än lefvande\nkunnat nedfara, eller stiga upföre. Bryter af de största furustockar\ni et ögnableck i sit brådbranta fall, som pinnor eller pärttor.\n\nQWENLAND -- Cajana Län i _Österbotn_. Et gammalt säte för de tappra\namazoner och skölde-möjor. I Konung Erik IX eller den Heliges tid\n1150 underlagd med det öfrige Finland Sveriges Krona.\n\n_Ericus Jacobi Frosterus_, Conrector Scholæ Uloensis, postea Pastor &\nPræpositus in Pudasjärwi, tandem Præpos. & Pastor in Kiemi, skrifver\nom detta land d. 14 Sept. 1705 i sina Breves observationes ad\nAntiquitates Ostrobotnicas spectantes, pag. 2 & 3 på följande sätt:\n\n\"Emedan nu Finland med _Österbotn_ var medelst denne Konung Eriks\nvapn lagd under Sveriges Krona, så har detta landet den tiden\nblifvit kallat _Cajania_ eller Cajana, _Cajnun maa_, som det ännu\naf de _Savolaxiske_ kallas, och bemärker uti det Finska Språket så\nmycket som _Verecundus_. pudicus, tuchtig, å Finska (sijwollinen)\nCainulainen, ty Österbotniske invånare hafva altid ifrån fordne\ntider betedt sig uti deras handtering, huus och umgänge sedigare\noch tuchtigare, än de som boo uti Sawoland; renligare och eljest i\nmycket annat vijst sig tjenstachtige emot de resande och vägfarande:\nhärtil kan detta lämpas, at _Hans Kongl. Maj:t, Konung Carl IX_, i\nÖsterbotn här låtit i sin Kongl. Titul inflyta de _Cajaners Konung_,\nKonung Erik har låtit straxt igenom Biskopen Sand _Henrik_ fortplanta\nden Christeliga Religionen här i landet, at församlingen af vist\nfolks antal inrätta, så at allaredan 170 åhr therefter uti Konung\nMagni tid (som är vorden kallad _Smek_) hafver i Österbotn varit\nnågra Pastorater, som _Kjemi, Sahlå_ och andra Sochnar, hvilket kan\nbevisas af samma Konungs bref daterat Stockholm A:o Christi 1335 på\nWåhrfrudags nativitatis, derest desse orden stå: Wij Magnus med Guds\nnåde, Sveriges och Noriges Konung, och Hemming med samma nåde Biskop\ni Åbo, helsom Eder Kyrkio-Präster i _Sahlå, Kjemi, och andra Sochnar\ni Osterbotn_ &c. -- Häraf spörjes, at den Christliga läran långt\nförut hade förkåfrat sig, för än samme Konung _Magnus_ regerade,\nhvarföre ock denne Biskopen _Hemming_ i Åbo är den 22, uti hvilkens\ntid Församlingarne hafva haft sina Kyrko-präster och visse intrader\ntil Prästes öhl tijonde &c. Som Kongl. bref närmare utvijsar:\nibland dessa gamle Sahlå och Kjemi Församlingar räknas ock billigt\n_Pedersöre och Gamle-Carleby, Nerpis, Mustasaari med Storkyrö_,\nibland de äldsta, varandes fördenskull undran värdt, at man in til\nthenne dag icke något annat document har kunnat frambringa af de\näldsta Församlingars Handlingar förutan detta Kongl. Brefvets Copia,\nhvaraf fuller för 80 el. 60 åhr sedan berättas originalet varit til\nfinnandes i Calajoki, men nu icke mera kan framtees, mindre, at man\nfått namn på dem, som the tiderna varit Pastores uti de 350 åhr,\nnemligen ifrån 1335 intil 1500, då man befinner några såsom 1525\nMichael, Pastor i _Kalajoki_, 1558 _Canutus_ Pastor i Ijå, _Petrus\nSimonis i Sahlo_, 1558 _Thomas Lungonis_ Pastor i Limingå, 1568\n_Jacobus Sigfrid_ i Kyrö, 1546 _Petrus Andræ_ Pastor i Mustasaari,\n1558 _Eschillus_ i Kjemi, -- -- &c. Utaf thesse Pastorum Fullmachter,\nutgifne af Konung Gustaf I. och Erik XIV. finnes ännu Copier i\nbehåld\" -- -- &c.\n\n\nRADIEN, Lapparnes så kallade Öfverhimmelike Gud -- Graecis\n_Kralaios_, viribus potens -- samma som Ilmarinen. Radier, ehuru\nhögst uppe i Stjernhimmelen, är något ringare än _Rariet_, som skall\nnedsända andan til menniskjo-fostret i moderlifvet och lefverera den\nMaderakka i händer -- Se Rariet och Maderakka.\n\n_Radier_ uptager de döda til sig, när de efter döden en lång tid\nhafva varit i de dödas land; Se _Tuonela_.\n\nRAHKOI. Et spöke, som de gamle Tawaster trodde förmörka Månan. Se\n_Kuumet_.\n\nRAMPA, född af _Louheatar_, som blef hafvande af väder -- var en arg\nskytte; sköt dödeliga pestskott. _Ruhos_ broder, eller en af de 9\nsyskon, som _Lowehetar_ födde. _Piru_ var deras Fader. De Svenskars\n_Thoraren_, bekant för sina stygga fötter; hade en fot med 4 stygga\ntår och den andre med fem sådane, hvilken var styggare.\n\nÄfven kan _Rampa_ sättas i bredd med _Welint_, som fyllt de gamla\nsagor med sina konster. En krympling, gjorde sig en hamn af fjädrar,\nhvarmed han flög ifrån sit fängsle.\n\nRANA-NEIDA. En af de Lappska Gudamagter, som bo mycket högt uppe i\nStjerne-himmelen. Råder öfver de fjäll, som först om våren grönska,\noch gifver nytt gräs til Renens föda. Om våren göra Lapparne offer\ntil henna, på det Renen måtte komma i tid til gräs-gång; kan jämföras\nmed Finnarnes _Etelätär_, Svenskarnes _Fröjja_ eller _Frigga_,\nRomarenas _Flora_. En Gudinna, som skulle utdela skönhet och gynna\nkärleken.\n\nDet är under Fröjjas namn, som man vördat jorden, på hvilken vi bygga\noch af hvars ymnoga qved vi alla näras.\n\nRARIET. En ibland de förnämsta Lapske Gudar, som äro allerhögst uppe\ni Stjern-himmelen. Somlige säga, at han är allestädes närvarande,\nsomlige icke; dock förstå de ej den sanna Guden med _Rariet_.\n\nRAUNI, _Ukkos_ gemål, lika med Jupiters Juno. En af Carelska\nafgudamagter i fordna Hedenhös, hvarom Biskop _Agricolæ_ ord och rim\nlyda:\n\n_Ja qwin kewä kylwö kylwettijn, Silloin Ukonmalja juotiin_. (dracks\nskål eller minne, Thor til heder, som teknades med hammar-merket),\n\n    Siihen haetin Ukon wacka,\n    Nin joopui pika etta akka.\n    Sijttä paljo häpie sielle techtin,\n    Owin sekä cwltin ette nechtin.\n    Owin Rauni ukon naini härsky,\n    Jalosti ukoi pohjasti pärsky.\n    Se sijs annoi ilman ja woen\n    tulon -- --\n\nSe _Ukko_.\n\nEn Gudinna dyrkad vid vår-utsädet, hos Græker _Reione_, kallades\nGudinnan _Juno_. Suidas. _Njord och Freijer_ fingo äfven den äran\nefter döden, at deras minne dracks, och blefvo med dyrkan ihogkomne,\nat göra års-grödan ymnig och det allmänna lefvernet fridsamt.\n\nRAUTA MULLAN MÄKI, En hög backe imellan Sijkajoki Socken och Salo i\nÖsterbotn, 3/4 mil ifrån Korsu gästgifvare-gård och 1/2 fjerdedel\nifrån Sorkasten Suo åt Pattijoki, straxt vid Landsvägen, där äro 6\nà 8 st. lapphögar, och marken til fordna tiders järn-smältning och\nhyttor.\n\nRAUTA REHKI eller _Rauta Rekki_, En Järnets Gud, som behedras med\nGuld-hjelm -- _Kulta Kilpi_. -- Se _Wuolangoinen & Ruojuatar_. (Ferri\ngenius, aureo scuto insignis). Han anropas vid järnskador:\n\n    Rauta Rehti, kulta kilpi.\n    Tee mullen iku sowindo,\n    Wanno waka el. wankka weljexesi,\n    Wasten syöntäni syldäk,\n    wannottele wahtoani.\n    p&\n\n    Sedan beskrifves Myrjärnets uphof:\n\n    Etpäs silloin suuri ollut,\n    Etkäs suuri etkäs pieni.\n    Et kowin koriakana,\n    Kuins sas suosta sotkettihin,\n    Wetelästä wellottihin.\n    Woi sinua Rauta raukka.\n    Rauta raukka koito kuona\n    Teräs Tenho päivällinen.\n    Poikasi teki pahoa.\n    Lapsesi tihoa työtä.\n    Tule työsi tuntemahan\n    Wikasi parantamaan.\n\nRÄJJÄNNES, en updiktad ond ande; ansågs for vållande til\nbarntrånsjukan (atrophia): _Rijsi poika Rijjentehen. Rijjentehen\nRäjjentehen_ -- -- -- Se _Rijsi._\n\nRÄNDÄMÄKI. Första och äldsta Biskops-sätet i Finland. Uppå Påfven\nAlexander III:s bref foro Hertig _Gutorm_ och Arch. Biskop _Stephan_\ntil Finland och lade Biskops-säte i _Rändämäki_. -- Örnhjelm Hist.\nEccl. p. 491.\n\nK. Erich XIII 1453 inrättade _Råfstting_, där Biskopen i Åbo med\nnågra af Dom-Capitlet och en _Riksens Råd_, som repræsenterade\nKonungen, höllo Konungens Dom.\n\nBiskoparnes värdighet var så stor, at de hade 40 vapendragare ifrån\n_Österlandia_ eller _Fenningia_. Se Konung _Albrechts_ bref 1366 til\nÅbo Biskopen _Hemming_. Om Biskop _Magnus Olai Tavast_ berättas,\nat han hade Konungslig respect af Adel och Ofrälse, hvarföre han\nock kunde båda upp folk, at dämpa et upror i Satacunda -- vid.\nGyllenstolpe _in Descr. Sweogoth. L. V. C. XI_.\n\n_Rändämäki_ har varit den första Christna Kyrka i Finland. Biskop\n_Johan_ var den 8:de och sidsta Biskop i Rändämäki, de bodde på\nlandet häldre än i Staden för Hedningarnas öfverfall och raseri, som\nde fruktade före. Biskop _Magnus_, som var en född Finne, flyttade\nförst til Åbo 1300.\n\nMot norr ifrån Rändämäki kyrka, åt höger ifrån Landsvägen, är et\nberg, som tjent til borg och fäste. Innom åkergärdet, åt vänster, är\nen grop, där vatnet 2 gångor om hösten torkas, för än vintern kommer,\noch kallas där på orten _Kapeetten hauta_ -- dem jag sjelf besåg 1766.\n\nRIJJENNES -- Se _Riisi & Räjjännes_.\n\nRIJSI, En barnsjuka, troddes vara _Rijjentehes_ eller _Räjjäntehes_\nafföda -- Skulle brännas och utrotas, med den eld, som _Ilmarinen\noch Wäinämöinen_ blänkte från luften -- NB. at _electricera_ barn\ntorde ock ej vara oäfvet; emedan flera led- och trån-sjukor botas med\nelectricitets-kulan. -- I troll-Runor heter det härom:\n\n    Iski tulta Ilmarinen,\n    Wälähytti Wäinämöinen -- --\n    Jolla poltan Rijjen suuta,\n    Rijjen hammasta hajotan --\n\nRISTI KANNOT och _Petäjät_, helgade eller korssade stubbar och trän,\ntallar. At sådane varit af ålder i mycken helgd och högaktning ses\naf Påfven Gregorii IX bref 1228 til Biskop _Thomas i Åbo_, om deras\nafskaffande, Hans Capellan _Wilhelm_ fick ock hela den tracten genom\nöppet bref dat. i _Nousis_ 1234.\n\nSådane _helige lunder_ och _trän_ nedhögg klockaren _Påhl Lydikäinen_\nvid pass år 1656 i _Kuopio_ i Savolax. Se _Åbo Tidning_, för år 1772.\nN:o 14. sid. 3.\n\nRISTIN PÄIWÄ, Korsmessan, då fähus-väggarne och koerna korssades\noch en helgad sten utbärs i skogen, under många löjliga ceremonier:\ndenne dag eller d. 15 Sept. är Tavast-länningarnes, i Hattula och där\nomkring, års-högtid än i dag efter slutad skörd och inbärgning -- Se\n_Wuoden alkajaiset, Kekri, Mickelin päivä_.\n\nRITIKAINEN, En orm-patron. Ormen kallas _Ritikaisen rintasolki,\nAhikaisen ajjan-witzas_.\n\nROMENTOLA, En ohyggelig skog. Se _Hongatar_, där _Kati_ planterade\nfuru-trän. _Honka puu Romentolasta_ i.e. _Sydän-maasta_ -- Se _Kati_.\n\nRONGOTEUS, gynnade Råg-skörden. En Carelsk afgud efter _Wexionii_ och\nWiborgska Biskopens _Agricolæ_ upgift, _Rygos_ el. _tryges Theos_,\ngrani aut hordei Deus, Fennice: _Rukiin Jumala_ hos Finnarne än\nvanligt talesätt -- Se _Pellon pekko_. Svenskarne dyrkade _Niord_, en\nberömlig Konung; dess minne draks. Efter döden dyrkad, at befrämja\nårsväxten.\n\nROSTIOF, En finsk Kung; blef så högaktad af Svenskarne, at de efter\ndöden gåfvo honom Gudommelig heder. Joh. Magnus Lib. I. C. 10.\n\nRex Fenniae _Rostiophus_, qui CXXV annos ante natum Christum floruit,\ndelectatus fuit regni sui mediterraneis. d.ä. han bodde up i landet;\nty hafs-stranden var osäkrare för Sjö-röfvare.\n\nROTA, Lapparne _Rodaman_, Grekernas och Romarenas _Proserpina_,\nFinnarnes _Tuoni_ och _Manalan Matti_. Har sitt tilhåll mycket djupt\nneder i jorden i sitt --\n\nROTAIMO, hvart de personer komma, som icke lefvat efter deras Gudars\nvilja. De som äro i _Jabmiaimo_ komma til _Radien_, sedan de hafva\nvarit där en tid; men de som komma til --\n\nROTÄLANDA, slippa icke därifrån, men pinas där som i helfvetet. Til\n_Rota_ hafva Lapparne offrat och där sökt hjelp, när ingen hjelp\nkunde väntas hos de andre Gudar. Lapparne hafva funnit, at Rota\nkommer med sjukdomar och plågar ut menniskjan och renen, då de intet\nannat råd funnit, än at de hafva köpt dem ifrån sig med offer; dock\nhafva de icke gärna offrat til henne på det gemena vis: utan nedsatt\nen död häst, at _Rota_ på honom skulle rida bort från dem. Sidenius.\nSe _Hiijen hevonen_.\n\nRUHO, _Louheatars_ Son, smidde pilar och pestskott. Den samme som\nSvenskarnes _Egill_; en snäll bogspännare; Sköt fogeln i flykten.\n_Ruho jousta jännittää, Rampa rautoja pitää, ampu perisokia_ -- -- --\nv. _Piru, pimentola_. Han var en obäklig Rese, af de 9 onda foster,\nsom dess moder i en nedkomst framfödde.\n\n    Akka poikia tekeepi.\n    Saunan lautain perällä,\n    Poiki poikoa yhexän,\n    Yhellä wesi kiwellä,\n    Yxi Ruho, toinen Rampa,\n    Kolmas verinen sokia -- --\n\nDetta Nom. propr. _Ruho_ fins i gamla handskrefne domar utaf åren\n1378, 1391, 1398, 1400 och 1417, så at det varit länge i bruk.\n\nRUOJUATAR, n. pr. foem. En järnets foster-moder; nästan samma som\n_Wuolangoinen_.\n\nRUOSTEHETAR, Samma som _Ruojuatar. Rauta Ruostehettäriä_, d.ä. järnet\naf Råst-slägtet.\n\nRUOTUSWÄINEN, En af _Juutases_ döttrar. En helfvetes furie med ormar\nkring hufvudet. v. _Panutar_, lik Göthernes _Gandel_. En af de\nunderjordiska plågo-andar, plågar de osälla skuggor.\n\nRUSKON-KIWI, En Rå-sten, i Muhos Socken. Hvarom Probsten _Erik\nJacobsson Frosterus_ i sitt Mscr. af 1705. _Breves observationes ad\nAntiquitates Ostrdbotnicas spectantes p. 5. skrifver_:\n\n\"Österbotn, som i Hedendomen är först bebodd af Lapparne, hvilka\nvarit skattskyldige til Finska Regementerne jämte Ryssar och de\nSvenska eller Helsingiske Föreståndare, bevises af de många namn,\nsom Lapparne efter sit afträde lämna måst, sedan de längre sig i\nNorden begifvit, sedan landet cultivera begyntes; såsom _Lappfjerd_\nSocken, _Lappo_ Socken, _Lapinoja i Calajoki_ Socken, _Lappi_ by\ni Sijkajoki, _Lappiniemi_ by i Limingå. Lappen har ock rodt efter\nLax i Uhleå Socken ocn å Turcka holmen, det de äldsta bönder af\nsina förfäder hördt hafva; men sedan de Finska Regenters Regemente\nändades, hvilkets gränsor alt hit til norden sig utsträckt hafva,\nsom den stora _Råmärks-stenen_ utvijsar, som i dag finnes 3 alnar\nbred, lång och hög, 4 mihl ifrån Uhleå stad, Öster-Norr belägen\ni Uleå Socken och Muhos by, kallas af landsfolket _Ruskon kiwi_,\ndärpå finnes uthuggit den _Svenska Cronan, Ryssens kors och Lappens\nhammar_, hvilka märken nu mera ej så grant kunna igenkännas, men för\nnågra tider varit helt synlige.\"\n\nRUTIA, Norge. _Rutian-Tundurit_, Norrske fjällen. Aliis _Rujja_.\n\nRUTIAN KOSKI, _Tunturin takana_; En strid forss i Norrige. Tör hända\nhärmed förstås _Mälströmmen_, emedan Runan nämner hafsfjälar och sund.\n\n    Tuonne tungen pois turmiot\n    Rutian koskehen kowahan,\n    Hauwin suuren hartioille.\n    Lohen pyrstöhön punaisen;\n    Johon puut tywin tulowat,\n    Hinat helpehin menewät.\n    Eli latwoin lankeawat;\n    Tuonnema kipuja kiistän.\n    Tuonne waiwoja walitan,\n    Sewille meren selille.\n    Ulapoille aukeille.\n    Lakeni lie lainehille.\n    Se sinun etehäk wiepi,\n    Aiwan kauwas kaimoawi.\n    Eikä sinne kuu kuumotak.\n    Eikä sinne päiwä paista.\n\nRUTIAN MERI, Norrske kusterne, Ishafvet, dädan Norrskenet (chasma\nBoreale; Se Pontoppidans Noriges nat. hist. Beskr.) tros komma;\nfinnarne kalla Norrskenet eller lyssman _Rutian el. Rujjan pilwet_\nel. _Rewon-tulet_. _Rujja_ -- samma som _Rutian meri_.\n\nRUTIMO. Et stort Skogs-spöke, som förmörkade Månan; _Rutian meri\nhakkasi Rutimo rajjan, oxillaan päiwän peitti latwallaan kuun\nkehitti_ -- --\n\nRUTTO, Pesten; får fri skjuts til Norrige -- Se _Hijden hevonen_.\n\n\nSAARIS. Et gammalt Kunga-säte i Finland, hvaraf lämningar ännu Synes;\ni _Wirmo_ Socken fordna Finska Kungars Hof och Säte. Et schytiskt\nnamn är _Saar, Ser_ eller _Sir_, som än brukas; betyder mägtig,\nstor, och stämmer öfverens med det Latinska ordet _Cæsar_ eller\n_Aesar_, hvarmed de gamla _Hetruscer_ beteknat all tings Herre och\nSkapare. Efter Götherne är _Saragossa_ nämnt. _Saraeen och Saarmat_,\n_Saarmader_ en stor och myndig man. _Härsaar, Härsir_ och Ryssarnes\n_Saar_ eller _Czaar_.\n\nI England och Frankrike heter Konungen _Sir_. Turkiska förnämste\nMinistern _Visir_, aldeles som våre gamle Göther i sine fornsagor\noch sten-krönikor kallat dem, som i härfärder och eljest varit deras\nanförare, _Visir_.\n\nOrdet _Saar_ finnes i orternes namn i Finland. _Saar, Odinsaari,\nHermensaari, Mustasaari, Pietarsaari_. Sjelfva Finland heter\n_Suomensaari_, Finska Herradömet el. Stor-Förstendömet, det ena NB.\naf alla _3 Stor-Förstendömmen_ i hela Europa. Omkring Åbo har altså\nvarit _sedes Imperii Fennici_ -- vid Dissert. de S:to Henrico p. 53.\nCancell. R. och Prof. Algoth Scarins Wecko-Tidning, sub Tit. _Saar\nLovis_ den _Tartariske_ nation, som nämner sig _Zeremisser_, af\nFinska orden _Saar_ och _mies_, härman -- Efter Sal. Biblioth. Ass.\nBrenners bref p. 107 til Biskop D. Er. Benzelius hafva de ock hos sig\nmånga ordasätt och sjelfva ordet _Jumala_ ur Finskan behållit.\n\n1646 d. 20 Aug. blef detta _Saaris_ med _Helgö_ Ladugård i _Bjermo_\nmed dess underhafvande bönder, som utgöra en skatt af 2491 Dal.\nårligen under titel af _Wasaburgs_ Grefskap, gifvit åt Grefven och\nBisk. _Gustaf Gustafsson_; men 1681 d. 12 Jan. återföll den åter til\nKronan.\n\nSAIWO. En Lapsk öfverjordiak Gud. _Zaboi_, Baccho confecrata loca.\nSuidas.\n\nSAIWOGWELLE, (Bergfisk) som bevarar Lapske Noidens lif, när han skall\nbegifva sig til _Jabmiaimo_, antingen til at hämta någon af sin\nslägt, fader eller moder upp igen, som skall vara Renvaktare, 1, 2,\n3, 4 år och längre, eller at hämta en sjuk menniskjas själ upp igen.\nSe _Jabmiaimo_. -- Sidenius.\n\nSAIWO-LODDE, Bergsfä, som visar väg, hvarest Noider aktar at resa,\noch noiden brukar _Saiwo lOdde_ til at antasta andra menniskjor\noch _Noider_, när de äro vrede. _Sidenius_. Se _Saiwogwelle_ och\n_Saiwo-serva_.\n\nSAIWO-NEIDES, Bergs-qvinnor, som med deras _saiwo-kiätse_ (bergs\nvatn) inviga och styrka noider, då de skola i strid mot hvarandra och\nförsöka sin styrka.\n\nSAIWA-OLMAI, Bergs-Gudar hos Lapparne, tjente _Noidar_, eller dem som\ni Noiderskap varit flitige, och sig dem tilköpt mot andre _Noidar_.\nDesse _Saiwo- olmai_ gifva råd uti åtskilliga svårigheter, både uti\nsömn och eljest. _Sidenius_.\n\nSAIWO-SERVA. En Bergs-Ren, som Lapparne sätta mot andra Noidars\n_Saiwoserva_, hvilka härdeliga stängas med hvarandra: den lapp, som\näger den Ren, som mister hornet eller hufvudet, blifver sjuk och\nunder tiden dör -- i detta följe räknas ock _Saiwolodde_.\n\nSALAMÄNTTI, En Finsk stark Otter. Beskrifves af Finnarne för _priiwi\nja wäkewä, riski, warsin päälleen oiwallinen mies_, d.ä. en braF\nstark, frisk, och öfver sig ypperlig, förträffelig karl. R.\n\nSALO. Den äldsta Kyrka i _Österbotn. Sahlo_ Kyrkan, som hålles\nföre vara den första och äldsta i hela Österbotn, hafver följande\nmonumenter, som där finnes, neml. _1:o Liber Missalis_ Papisticus,\n2:o Historia Lombardia, 3:o Revelationes Brigittæ uti pergament, 4:o\nJungfru Mariæ beläte med dubbla dörrar före, af skönt arbete. 5:o S.\n_Brigittæ_ beläte, med dubbla dörrar före, af skönt arbete. 6:o S.\n_Jörans_ beläte. 7:o St. _Petri_ och _Pauli_ beläten. 8:o 3 st. små\nbeläten. 9:o Christi Crucifix. Probst. i Kemi Erik Jacobsson Frosteri\nbrev. observ. ad antiqv. Ostrobotnicas spectantes, af 1705 i Mscr.\n\nSARAKKA. En af Lapparnes ofvanjordiska Gudinnor af Finnarnes _Akka_\neller _Zagreus_, Bachus infernalis, född af _Proserpina_, med _Pluto_\nsamman aflad. Suidas. Sarakka är den första _Mader akkas_ dotter, som\ngifver barnet kropp i moderlifvet, när _Radier_ har nedsänt andan.\nSarakka har ock smärta af barns-börden, lika som qvinnan, hvilken är\nfruktsam och hafvande. Denna är flitigt tilbeden af hafvande qvinnor.\n-- De dricka hennas skål i bränvin och äta _Sarakka_ gröt, för en god\nbarna-födelse. Sidenius.\n\nSÄMSÄ, Faunus, en skogs-planterare; sådde alla backar, sandmoer\noch kärr med träd-frön, som _wennon härkä_ upplögde. Han var\n_Pellerwoises_ Son, och tänkte redan i sin tid på Skogs och villa\nträns plantering.\n\n    Sämpsä poika Pellerwoinen (Puihin Isäntä)\n    Otti wiisiä jywiä,\n    Seihtemiä siemeniä.\n    Lähti maita kylwämään,\n    Saloja tihittämään.\n    Suot kylwi, kanerwat kaswoi;\n    Norot kylwi, nousi koiwut;\n    Mäet kylwi, nousi männyt;\n    Kylwi kummut kuusikoixi,\n    Karangot kataikoxi -- -- --\n\nSe _Wennon-härkä_.\n\nSIGMUND. En Finsk Kung. _Heidrekur_, hans Bror, nämnes i _Adalriks_\noch _Göthildas äfventyr_ 8 Bok, I, D. p. 430.\n\nSIGTUNA. En by, i Kemi Socken i Österbotn, kallad efter _Sigtuna_\nStadsboer ifrån Sverige; är i förstone bebodd af Svenskar för\nfiskeriets skull, hvilket, såsom Regale, var åt dem bort-arenderadt;\nsom af gamla innemot 200 års original-documenter kan bevisas.\n\nSINERVOl En Roslands-vålne, som födde Rot-maskar, utan tvifvel en blå\nfjäril. Den lästes, at bortfly ifrån Rosland, på följande vis:\n\n    Sinerwo sinun isänsi,\n    Sinerwo sinun emänsi,\n    Kulaten tulit kulosa,\n    Heläellen heinikossa\n    Minun hengi heinihini.\n    Minun ruoka ruoho-oni,\n    Kulisten kulossa menet,\n    Heläellen heinikossa,\n    Minun ruoka ruohoistani,\n    Syömästä tätä hywää.\n    Kaunista kalwamasta.\n\nFinnarne hade altså begrepp om insecternes förvandling ifrån ägg,\nlarv och puppa til insect eller flygande fjäril, långt för Linnæi tid.\n\nSINISIRKKU, Et heders och smickrans namn åt Skogens Moder (_Mehtän\nEmuu_), som troddes upamma Björnen in i den tjocka skogen; hyssa,\ngunga, styra och sköta honom:\n\n    Tuuwwitteli, lijkutteli,\n    Wijnnä willa kuontalona,\n    Kuuana pellawas kupona,\n    Kirjawassa kammarissa.\n    Kehän kultasen sisällä.\n    Sisällä Salon sinisen.\n\n    Vaggade och hyssade på armarne, (Björnen)\n    Som det varit fem ullslagor,\n    Som 6 lin-kärfvor,\n    I den brokiga, tapezerade, utfirade kammaren.\n    I den dyrbara uptimbringen,\n    I den blåskiftande tjockaste skogen.\n\nHon skall nu agta sin unge och fosterson Björn; därför heter det:\n\n    Sini-sirkku pohjan neiti\n    Kielläs pojjes poikojansi,\n    Ettei turhaan tulisik,\n    Häpesehen horjatasik -- --\n\n    Du blåskiftiga sköna Nordens nymph\n    Neka bort (förbjud) din fosterson,\n    At han ej må komma i fåfängan (förgäfves),\n    Råka (snafva) på Skam -- --\n\n_Sini-sirkku_ beskrifves efter dess ajustice, då hon blidkas således:\n\n    Hiuxet kullan suurtuassa eller suortuessa,\n    Pää kullan wipeleessa,\n    Käet kullan kääreessä.\n\n    Dess hår i gyldene låckar,\n    Hufvudet med gyldene flijkar och bjefs,\n    Händerne invecklade i gyldene svep (dukar).\n\nMadame Sini-Sirkku skulle ock hålla styr på Björn så, at han ej rörde\nvid Boskapen: ty det heter åter:\n\n    Sini-sirkku Pohjan neiti\n    Peitä kulta peite-ellä,\n    Kata kulta katte-ella,\n    Wijys sikana siwutek,\n    Wyörytä weden kalana.\n    Ohitte minun omani\n\n    Sini-sirkku Nordens mö\n    Betäck med et gyldene täcke,\n    Skyl öfver med gyldene skygd,\n    För fram honom förbi som et svin,\n    Vältra honom likt en hafsfisk fram om,\n    Förbi min egendom, egna hjord.\n\nSIELUJEN-PÄIWÄ, dagen efter _Kekri_ eller Allhelgona, då Badstugu\nvärmes, qvastar, bad-vatn tilredes för _pyhät-miehet_, de heliga män,\nsom tros komma, at bada. Den dagen drickes tappert; gås ut på visite\ni gårdarne, och hotas med ugnars och spislars nedstörtande, om ej\nbränvin gifves.\n\nSKIALWA. En Finsk Kunga-dotter, som mördade Konung _Agne_ på\n_Fitets-näs_, sedan kalladt _Agnefit_; där nu _Stockholm_ är anlagd,\n_Agne Skjafr Bonde_ var _Dags_ son och efterträdare. Han for mycket\ni härnad och hade stor framgång i _Finland_. Omsider blef han af sin\nsednare gemål _Skjalfva_, Finska Försten _Frostes_ dotter, uphängd\nmed en guld kjäd i et trä på den holmen i Mälaren, där Stockholm nu\när. Ifrån den tiden kallades orten _Agnesfit_, som betyder _Agnes\nnäs_. af Botin Sv. R. Hist. Messenii pentatopolis Sv.\n\nSODAN AJAT _Pohjanmaalla_. Stora fejde-tider i _Österbotn_. Nog\nmånga. A:o 1496 brände Ryssen _Pohjan perä_ under _Sten Stures_\nregering. 1517 brände han andra gången samma tract. 1597 var klubbe\nstrid med _Clas Flemming_. 1585 upbrände Ryssen Limingå kyrka och\nby, på 3:dje dag Jul; äfven på samma år i Augusti månad Ijo kyrka\noch tog Kyrkoherden Hr. _Jacob_ med dess folk och slägt til fånga.\n1591 brände han andra gången Limingå kyrkan. 1714 stod Kytö slaget,\nhvilken tid intil 1721 kallas _ison sodan eli wenäjän wallan aika_\n-- -- &c.\n\nSOTAKEDOT, Valplatser, eller fältslags-ställen; flere sådane äro i\nFinland, i Pälkänä, i Willmanstrand, i Storkyrö -- -- &c. _Nykyri_,\nen bonde, hvarefter en gård uti _Muhos_ ännu kallas, skall med sine\nanhörige och grannar ena reso så bemött de ströfvande Ryske partier,\nunder stora fejden, at bloden flutit på isen och kyrkan blifvit\nfrälst ifrån fiendens brand, hvilket skal vara händt, då Limingå\nkyrka af Ryssarne upbrändes år 1591.\n\nTroll hänvisa qvesan, tandvärk och _luu-walo_ til _Suurille\nsotikedoille, siell on luutoinda lihoa, purraxesi, kalwoaxes._ --\n\nSOINI eller SOLE. En af Kalewas söner: får det tilnamnet _Kalkki_\n(en skalk). Han var en ullspegel i alt sit lefverne; redan efter\nfödslen, då han var endast 5 nätter gammal sparkade han sönder sit\nlindeband, hvaraf man förstod, at han skulle blifva en god busse; han\nutbjöds ock såldes därföre til _Carelen_ åt en smed, _Köyrötyinen_\nvid namn, hvarest han gjorde flera skalck-streck: han antogs först\ntil barn-amma, men gräfde ögonen ur barnet, matade det och åt äfven\nsjelf; dödade det och brände up vaggan, hvarom en gammal Runa säger:\n\n    Se kalki Kalewan poika.\n    Kuin ensin emästä syndyi,\n    Wijdellä wesi kiwellä.\n    Heti kohta kolmiöissä,\n    Katkasi kapalowyönsä;\n    Nähtijn hywä tulewan,\n    Kenitihin kelpuawan\n    myyntihin wierahalle.\n    Karjalahan kaupittihin.\n    Sepoille köyrötyiselle,\n    Pandihiinpa lasta katzomahan;\n    Katzoi lasta, kaiwoi silmät.\n    Syötti lasta, söi itekki:\n    Lapsen taudilla tapatti\n    Kätkyen tulella poltti.\n\nSedan satte hans husbonde honom at gärda; då han uprykte furur til\ngärdsel och ökn-granar til störar, samt vidjade med ormar: han sattes\ntil at valla boskap: hans matmoder bakade honom et bröd, hvari hon\nlade en sten, däri han skar sin knif fördärfvad, då han var med\nboskapen i vall; hvaraf han så uphittades, at han kallade Björnar och\nvargar ihop, at rifva och upäta hela boskapshjorden: af koers ben och\noxars horn gjorde han sig lurar, i hvilka han blåste och dref den nya\nhjorden, nämligen Björnar och Vargar, til gårds, hvilka han sjelf\nklafvade, och ändteligen uphittade björnen, at rifva sin matmoders\nlår. Så hämnades _Soini_ det gäck, som matmodren spelt med honom:\nRunan säger:\n\n    Pani karhut kahleisiin.\n    Sudet rautoihin rakensi;\n    Neuwwolewi karhujaan,\n    Susillehen suin puheli:\n    Repäse Emännän reisi:\n    Tarttui karhu kandapäähän.\n    Repäisi Emännän reiden.\n    Sillä kosti piijan palkan.\n    Naisen naurun paransi.\n    Pahan waimon palkan maxo --\n\nSe _Kalewa, Hijsi -- Jätit_.\n\nSUKKA-mieli, Asmodæus. En som stiftade oenighet imellan ägta folk, så\nat mannen bar svarta strumpor; anroptes, at ändra de afvoge sinnen\ntil kärlek och bättre inclination:\n\n    Sukka mieli mielen käändäjä.\n    Mesilläs tuon mieli haudo,\n    Haudo mieli mielettömän,\n    Armahi armottoman.\n\n    Du svartstrunp-ande, som ändrar sinnen,\n    Uphöra med din honings-söta trut den dårens sinne,\n    Upmök den vetvilligas hjerta,\n    Min kärestas, som är ogin, hård och obarmhertig.\n\nSUMBLE eller SUMBLI. En Finsk _Kung_ efter hvilken Finland förmenes\nvara nämnd _Suomen maa_ --\n\nSUMUS. En stor Sjö i Ryssland; dit förvises värkarne i sår.\n\n    Tuonnema sinun manoan,\n    Sumuxen wesijn päälle;\n    Pohjan pitkään perään,\n    Jost et pääse päiwinään -- --\n\nSYNNYTÄR. En Orm-föderska.\n\n    Sen minä miehexi sanosin,\n    Urhohoxi arwelisin,\n    Joka kyytä kynsin lypsäis,\n    Käärmettä käsin pitelisi,\n    Syleilisi synnytärtä -- --\n    Winga wangahan makaisi,\n    Kiwellä ala perällä.\n    Tihiäsä Tuomikosa,\n    Paxysa paju metäsä -- -- --\n\nSYNNYT, Archæologier öfver elden, ormen, sten, alla trän; läses\nöfver skador och sår af vidskeplige -- Sådane aro _Tulen-synty_ --\nSe Aloen- järvi -- _Kiven-synty_ -- Se Kimmo -- _Madon sanat_ el.\n_Kärmeen-synty_ -- Se Juutas -- &c.\n\nSYÖJÄTÄR, n. pr. foem. _naaras piru -- puoli pirua_. Et halft troll.\nEn af Anthropophagerne, grym och stor kött-äterska. Se _Miehen syöpä_.\n\nÖdlan kallas dess bröst-brisk -- _Syöjättären rinta solki_ -- -- &c.\nAf Syöjätärs spott växte tomt-ormen -- _Syöjätär merellen sylki_\n-- -- -- anses äfven för en Stenarnes patronessa -- _Kiwi kimmon\nkammon poika, Syöjättären syämmen syrjä_ -- -- --\n\n\nTAPIO. En Skogs-Gud, under hvilkens styrsel alla skogs-djur stå; han\nhar magt, at gifva dem i Jägarens händer, och släppa dem därut. Var\nGud öfver Jagt-redskap. Agricola.\n\nTAPIO och TAPION WAIMO. En Skogs-Gudinna, den Jägare anropade om\nvillebråd. Hennes heders-titel är mäst, _Tuo Tarkka Tapion-waimo_.\n\nTapiotar -- _Waimo tarkka, suuri sulkain Emuu_, du noga agtgifvande\nSkogs- värdinna, du stora Fjäder-Fänas moder. Item: _Metzän Eukko,\nKaunis karwa_ -- -- -- dref haror, foglar och smärredjur i giller,\nflakor och snaror.\n\n    Mielus Mehtolän Emäntä,\n    Tapiolan Tarkka neito,\n    Wedä riistaista rekiä,\n    Tawaroista taluttele.\n    Kohden kulda langojani.\n\n    Du goda, gunstiga, Skogs-värdinna,\n    Löfskogens agtsamma Mö,\n    Drag en rik el. fyld släda af peltteri,\n    Led an dina skatter,\n    Åt mina vippsnaror af messing, som blänka som guld.\n\nTAPIO, ofta sjelfva _Skogen_; Björn däri är i Norden Herre och Kung\nöfver djuren. Titleras i Runor: _Kuldanen Kuningas Tapion kainalossa_\nd.ä. En Konung och Herre för alla andra skogsdjur här i Norden,\nresiderar i den dystra skogen. Björn får ock det namnet _Ohtoinen_ --\nv. _Ohto & Ukkonen_.\n\n_Tapio_, sjelfva Skogs-Rån, blir ock för dess ålder och vördsamma\nskägg hedrad med det namnet Ukko, då Björn och harar (_mettän\nkapeet_) af honom anhålles. Om harar heter:\n\n    Anna Ukko uuhiasi,\n    Anna oinahat omansi\n    Ukko kullainen kuningas,\n    Tuuwwos ilman tuusimata,\n    Waromata waaputtele -- -- --\n\n_Tapio_ skulle ock beskydda boskapen för Björnen och andra skogens\nvilldjur:\n\n    Mehän (metzän) kullainen kuningas\n    Mehän Sippa haliparta\n    Pane panta pihlajainen,\n    Ympäri nenän nykerön (nykerän)\n    Kuin ei pihlaja pitäne,\n    Nijn sä rautanen rakenna -- -- --\n\nÅt _Tapio_ låfvades en tupp til offer -- _Kukko sinulle, kukko\nkaikelle kylälle_, och i slutet af troll-Runor står ofta _Kukko!\nKukku!_ liksom _Socrates_ på sin dödsstund bad offra en tupp åt\nHälsos-Guden _Æsculapius_.\n\nTAPIOLA, Löfskog; Tapios trygga hemvist in i tjockaste skogen. -- Se\n_Mehtola_.\n\n    Tapiola Tarkka waimo.\n    Metän Ehtosa emäntä -- --\n    Jos lähen mina metällen,\n    Heti mehtä mieltyköön\n    Mielly mejjän miehihimma.\n    Kostus mejjän koirihimma.\n\nTARANIS, de Scythers Högsta Gud -- tör hända _Taurione_, Diana, culta\na _Tauris_ Scythiæ populis, Suidas.\n\nTARAN UKKO, gift med Taranis -- En Lappsk och Finsk Öfver-Gud. Finnes\ni inscriptionerna, hvilka än finnas i Dalmatien samt vid Heilbron i\nSchwaben.\n\nTIAKKA, in plurali _Tiakat_, fordom _Diar_ eller Präster; förklarade\nGudarnas vilja; förestodo afguda-tjensten och voro tillika folksens\ndomare; nu kallas klockare och ringare kyrkjo-betjening, så i\nRyssland som Norra delen af Österbotn, _Tiakar_.\n\nTIETÄJÄT. Se _Indomiehet, Noider, Myrrysmiehet_.\n\nTIERMES. En Lappsk öfver-gud, som rådde öfver åskan, thordön,\nregnboge, samt menniskjors hälsa, lif och död -- Grækemes _Hermes_,\nMercurius, _Dis Hermes_, Deus Hermes, famosissimus hic fere per orbem\nDeus, cui varias tribuebant ethnici functiones -- är i lika rang med\n_Biegsolmai_ (och _Thorden_, Lapsker Luft-gud); råder öfver väder\noch vind, öfver hafvet och vatnet. Har fått offer, på det han skulle\nnedlägga hafvens storm. Sidenius. Kan jämföras med Æolus, Neptunus\noch Finnarnes _Ilmarinen_.\n\nTIJTTY, En ödlans stamfader -- _Iki Tijtty äjjyn poika_.\n\nTONTTU, En hus-gud, _Lar_, gick och rustade i en gård om nätterna;\nvar af många slag; _Jywä Tonttu_ bar hem skylar och ökte\nsädes-bingen. _Raha-Tonttu_, samma som _Kratti_ -- _Paska-Tonttu_\ndrog gödsel til gårds -- Han skulle hvar morgon få et gröt-fat\nmed smör-öga och flere rätter; hölts i mycken heder; Ficks på\net besynnerligt sätt til gårds; Den som ville hafva honom borde\nPåsknatten taga et par märr-ranckor om halsen och gå omkring kyrkan\n9 gångor -- då tomten mötte honom, och frågade, hvad vil du ha? Om\nhan då i sin häpenhet sade, _paskaa_, gödning; så fick han ock til\nöfverflöd, så at alt öfverflödade af den varan. -- Sade han ock\npengar, spanmål: så hämtade _Tontten_ alt; därföre ock ordstäfvet är,\ndär alt är i öfverflöd, _Tonttu sillä on, Tonttu kantaa -- Tomten\nmåtte bära åt honom_. Tonttu, Hushållnings-guden, Græcis; _Thod,\nThond_, Mercurius -- Suidas.\n\nTOUKO-LEIPÄ, Et stort bröd, som bakas i Julii månad. _Ukko_, åskan\neller Thor, til heders; men brytes ej, utan förvaras i sädes-bingen\ntils vårsåningen följande år, och då med vissa cæremonier utdeles\ngårdsfolket at äta af.\n\nTORDEN (Thordön), Lapparne fruktade den, som en Gud, som oftast\nblifver vred och slår stora stycken af bergen, nedfäller trän och\nslår fä och menniskjor ihjäl: ty åskan buldrar ofta i Lappmarken för\nde höga fjällen skull. När han i sin vrede låtit höra sig i luften,\nhafva de låfvat honom offer, hvilket de också hållit -- Sidenius.\n\nSamma som Finnarnes _Ukko och Ilmarinen_, Se _Tiermes_.\n\nTORNIO, Staden i Wäster-Norrland, kommer före i Runor, såsom en ort\nhvadan skinn-varor fås. -- Af Räf-fångare heter det om Räfven:\n\n    Torin on tuotu Torniosta,\n    Tappelun Tapiolasta,\n    Toaatani on soasta soaanut,\n    Isän polwen korkeunna,\n    Äitin wärttinän pitussa.\n\nDet är: med trätor hämtad från Torneå, med strid ifrån Tapiola -- Min\nfarfar har fått den från kriget, då han var sin fader knäs hög, så\nlång som modrens slända --- It. samma med _Ymes_ land (nu Umeå), där\nRimthussarne berättes hafva blifvit dränkte i Yme Jättens blod. Se\n_Jumo_.\n\nTUISKO. En Finsk Kung, item de Teutoners, eller gamla Tyskars. Deras\nbygd -- _Tuiskuland. Tuisku_, Fennica wox -- Sv. Urväder. _Tulee kuin\nTuisku -- on se Tuiskun nähnyt_ --\n\nTULEN SYNTY, ord, som läses i troll-Runor öfver brännsår och\neldskador, om eldens uphof. Archæologia ignis -- Se _Aloen järvi_.\n\nTULI POIKA POHJOLAINEN, En kall buse ifrån Norden, som skall släcka\nelden och förtaga dess sveda, anropas på detta sättet:\n\n    Tuli poika Pohjolainen!\n    Tule tummenna tuloja\n    Waltiaista warwentelek;\n    Nouses maasta mamman-Eukko,\n    Kana rautanen kawaak,\n    Syömään tulen kipuja,\n    Tulen lientä lakkimahan,\n    Hyinen tyttö, jäinen poika,\n    Tuli hyiseen sotaan,\n    Kiwiseen kellariin,\n    Täynnä hyytä,\n    Täynnä jäätä -- --\n\n    Du eldens Son, Norrbagge!\n    Kom lät elden tafsna,\n    Minska eldens hetta (låga),\n    Stig upp ifrån jorden du gamla mormor,\n    Stig hastigt up du järn-höna,\n    At upäta eldens svedor,\n    At läpja lågans velling.\n    Den rimmige flickan, isige gossen,\n    Kom i den rimfulle kåtan,\n    I den sten-kellaren,\n    Full med rim, full med is -- --\n\nSe det följande _Turja_.\n\nTULKKILA. Et bonde-hemman i Kemi, där den Påfviske tolcken bodde.\nGuds-tjensten skedde här i landet i fordna tider på Latin af de\nPåfviske Präster, som icke förstodo landets språk; därföre de\nnödgades bruka med sig å Predikstolarne tålckar, som hafva uttolkat,\nhvad predikanten på latin först predikade, på Finska för menigheten;\nhäraf kallas ännu i dag et bonde-hemman _i Kiemi, Tulckila_, hvarå\nden Påfviske Translatoren eller _tålcken_ bodt hafver -- Probsten\nErik Frosterus i sina observ. ostrob. 1705 i Mscr. skrifver härom\nsåledes:\n\n\"Til et prof af denna _Påfviske Tålcken_, berättade för mig fordom\nProbsten och Kyrkoherden i Kemi Sal. Hr. _Johan Tuderus_, som\nförvisso haft denna tradition utaf sina förfäder; nämligen, när\nden Påfviske Predikanten å en Juhldag hafver läsit _Esaiæ II Cap.\nv. 1._ och i anledning deraf betygat, at Christus skulle födas af\nJesse root, har Translator på Finska tålckat, och sig intet bättre\nförstått, än meningen skulle vara af gjässen eller en gåås, hvaröfver\nmenigheten begynt lee, har den Påfviske Predikanten varnat honom til\nat rätta sig; men han sagt på Finska: 'Jos ei hän ole hanhen jalast,\nnijn olkohon warpahast, h.e. är han ej född af foten, så må han vara\nfödd af gås-tån'.\" Samma fins i Biskopens _Pauli Justens_ relation\nutförligare.\n\nTUONI. Se efter _Tursas_.\n\nTURILAS, En stark Jette, som gungade klippor, hällar och berg, lika\nsom bollar: _Musta mies wäki Turilas, Sepä Kijkutti kiweä, waaputti\nwahan neneä_. Honom liknade Stark Otter i Svenska sagor, hvars namn\nännu lefver i fruktan efter hans död, och aldrig lärer dö. _Swerkker_\nplägade slå handen i berget så hårdt, at hvar led syntes i fasta\nstenen. _Elgthor_ vadade i hårda bergs-klippan. Sådane Jettar kalla\nFinnarne _Wäki-Turilas_.\n\nTURJAN-MAA -- Æthiopien, de Blåmänners, de brända Æthiopiers hemvist.\nHiskeligen långt aflägsne varma länder, hvarom Finnarne selfve säga:\n_se on kaukana. Ho! Herra Jumala sitä matkaa!_ Det är: Bevars! dit\när en grufvelig lång väg! item, et _föraktligt_ namn på aflägsna\norter; fast ock under et sådant namn utmärkes orter, där svartkonster\nbrukades.\n\nTURJAN-MERI, Nord-Sjön, Ishafvet.\n\nTURJAN TUNTURIT, Norrska fjällen -- item Alperne. _Turjan kallio_,\nNorriges klippor, dit _Rutto_ förvises -- Se _Hijjen hevonen_.\n\n_Ukko Turjasta_, en kall buse, som förtar eldens värkan -- Se Tuli\npoika -- _Ukko Turjasta tulo_ -- -- -- Se följande under T. pimentola.\n\nTURKKA. Et fördom rikt laxfiske med Pata i Uhleä Elf, 3/4 mil ifrån\nUhleå Stad; var det förnämsta Krono-fiske i fordna tider; men nu\nförsämradt, för åmynningens upgrundande.\n\nTURRI-TURRAS el. TURRISAS. Finska Krigs-Guden, som gaf seger. Mars,\nlika med Svenskarnas _Thyr_, mäst afhållen af de gamla Kämpar.\n\nI _Euräpää i Carelen_ är _Tyriän-wuori_, där dennes boning varit, och\nkallas än _Tyrjän-Äjjä_. Inbyggarena tro, at han än spökar förr krig,\noch slår på trumma i skyn, hvaraf de spå krig instunda.\n\nBiskop Agricola räknar _Turrisas_ ibland Tavastarnes afgudar, och\nsäger i fina bekanta rim: _Turilas annoi woiton sodast_, gaf seger\ni krig. Synes öfverensstämma med _Thouras_, de Assyriers Kung, näst\n_Ninus_, som sedan blef kallad Mars, eller _Thourias_, bellicosus\nMars. Andre finna likhet i _Thor_, de Göthers Öfver-Gud eller\nKrigs-Guden. _Thyrarting_ kallas Fältslag i gamla Svenska historien.\n\nTURSAS. Se _Meri Tursas_.\n\nTUONI. Wallhall, döden -- v. _Manala_ och _Marta_, brukas i Finska\nPsalmboken och Bibeln ofta för döden, grafven, förruttnelsen,\nhelfvetet och förgängelsen -- Se _Radier_.\n\n\nTUONELA. Dödsens tilstånd och underjordiska Rike, full med\nförruttnelse -- it. Audins-åkrar eller de dödas hemvist. _Tuonella\nkäydä Tuonelassa waeltaa_ -- falla i dvala, bortdåna, komma in\necstasi; a Graec. _Thanein_ -- Sv. dåna, animo delinqui, _ethanon,\nthanes_, Macedones, Scytharum vicini mortem apellabant _danon_, Teste\n_Plutarcho_ inde Fennorum _Tuoni_, död.\n\nI Tuonela trodde de gamla finnas alt hvad som härpå jorden förnögde\n-- där var ägta nöjen -- silk, fläsk, korn, m.m. hvarföre de ock med\nsina döda satte i högen i hedentimma, knifvar, spjut, pilar, mat,\nkläder, ringar, husgeråd, pengar, gull, silfver, och trodde, at de\ngingo updaga och räknade sina skatter än efter döden. Se _Jabmiaimo_.\nSådane qvarlefvor har funnits i ättehögarne äfven i _Laihela_ Socken\ni Österbotn.\n\nEmedan nu i _Tuonela_ fans korn, gäddor och flere ätlige varor, kan\nman föreställa sig lätt, et Turkiskt paradis, där nectar drickes utur\ngyldene skålar, och de gamla Göthers _Glyssiswallar_, eller de sällas\nhemvisten efter döden, hvarest dygdens vänner fägnades. De gamlas\nföreställningar, i verldenes barndom, voro mycket sinlige; dock\nslutes billigt häraf, at de trodde själens odödlighet och et annat\nbättre lif efter detta.\n\nTUONEN NEITO, En af Parcerne, dödsens brudfrämma. Bor på _Kipumäki_\neller _Kipuwuori_. Har en _Pandoræ_ ask i handen, full med plågor,\nmed et måladt låck.\n\n    Kippu Tytti Tuonen neito,\n    Kipuja kokoiloopi,\n    Kipu wuoren kukkuralla,\n    Kirjo kansi kainalossa,\n    Kirjo wakkanen käessä,\n    Itkiä tihotteloopi -- --\n\nTUONENOHRA el. OTRA, brädd af korn i Wallhall; förekommer i Runor,\näfven som _Tuonenhauki_, en Gädda, för älskare af hvardera i andra\nlifvet; likasom _Odens galt_ i Svenska sagor; ty fläsket var en\nlif-rätt för Götherne här i lifvet.\n\n_Wäinämöinen_ lade _Tuonen otra_ til sträng pinnar i sin harpa.\n_Pani naulat kandeleseen, orahasta Tuonen Otran, Tuonen hauwin\nhampahista_ -- -- --.\n\nTUULETAR, Väder-gudens Æoli väna Fru, vaggade och omrunkade de\nupväxande Furu- trän, som Skogs-möjan _Kati_ planterade -- Se _Kati,\nLemmätär, Kangatar_.\n\nTYRJÄN KOSKI, En strid forss i Norrige, eller Mälströmmen -- _Tuosta\ntywy Tyrjän koski_. Run. It. _Tyysty ennen Tyrjän koski, wesi\nJordanan wäsähti_ el. _joki Jortanan kunehuk_ -- i.e. _kuiwu_, lugna\n-- stadna i loppet.\n\nTYRJÄN-WUORI, Se _Turri_.\n\nTYYTIKKI (_Orawan Emuus -- pieni waimo_) Tapion neiti.\n\n    Metsän piika pikkuruinen,\n    Aukase rahanen aitta.\n    Mun metälle mäntyäni,\n    Luinen lukkosi murennat.\n    Mieluussa mehtolassa\n    Et Emäntä lienekkaän.\n    Jos et anna ajallani.\n    Ijälläni ilmuutak -- -- --\n\nIckornarnes Patronessa.\n\n\nUHRI PAIKAT. Offerställen; sådane hade Finnarne så väl som Lapparne,\nså i hedendomen, som än nästan til våra tider, flere, såsom helgade\nlunder, stora trän, furun och tallar, stenar, hällar, berg, källor,\nkyrkor och kyrko-gårdar, dit mjölk, pengar, ja, ända til knappnålar\noffrades, at återfå sin syn, hälsa -- och den som tog af källan\neller Offerstället, sådane dit lagde persedlar, troddes krossas, få\nögonsjuka, blifva blind. I Hattula Socken i Tavastland är en sådan\nsten, där regn-vatten stannar i en ihålighet, där flera surögde\ntvätta sig och offra dit nålar; det finnes ock källor och träsk, som\nman besöker för at löga sig. v. _Eräpyhä & Pyhä maa, Janakkala_ källa\n&c.\n\nProbsten Er. Frosterus i Anmarkn. öfver Ulo Socken i Mscr. berättar\nom _Offerställen_ följande: \"Beträffande gl. offerställen, så kunna\nicke monge af them mera namngifvas, förutan hvad som skedt på\n_Kehkoses_ hemman 1/4 mihl ned ifrån Mohos kyrka på norra sidan af\nElfven, hvars första åboer kommit ifrån Kandalaxi Sochen i Ryssland,\npå hvilket hemman en korsboda mitt på gården varit, i hvilken boda\nblifvit offrat genom särskilte fönster för gåss- och flickebarn,\nsölfver, tenn, penningar &c. tå the skulle föras ther förbi til\nkyrkan at döpas, efter alle barn i annor händelse hafva fått något\nlyte, så at the antingen blifvit döfve, blinde eller dumbe\" o.s.v.\n\nEn Soldat stjelpte bodan i elfven. Gården som förr varit förmögen\nblef utfattig.\n\n_Trattila_ et lax-patu ställe uti Pyhä fors och Muhos Capell-gäld;\nhar äfven varit offer-ställe, där en vid namn Philippus offrat kokad\nlax i en _tratt_, at ärnå godt lax-fånge, då hans granne åt up det\noch sade, _Ruto rualle, Jumala rohkiast andamaan_, h.e. fort til mats\noch fort at ernå lycka af Gudi.\n\n_Ulo Salå_ kyrka är et offer-ställe, i synnerhet på 2:dra dag Jul.\n\nLandshöfdingen Friherre _Conrad Gyllenstjerna_ har, efter gjordt\nlöfte, vid et särdeles tilfälle skänkt til detta Capellen\nSilfver-kalk, med drifvit arbete, samt en rar liten Communion-kanna,\nmed et långt glas-rör samt foten och locket af Sölfver förgylde, med\ndess namn och vapn.\n\nEr. Frosteri Mscr. t. c. p. 5. 11 & 10.\n\nUKKO. Den äldsta Finnarnes Gudamagt, näst _Jumala_. Dyrkades vid\nvår-utsädets görande (Agricola) i parallel med _Wäinämöinen och\nIlmarinen_. Äldre än _Fornioter_ Finnarnes Stamfader, och efter döden\ntilbeden som Gud -- Se _Åbo Tidning_. N:o 20, för år 1772.\n\nHonom tilägnas flere egenskaper och värs. Han anropades til alla\nföretaganden, och fruktades för dess ålder och magt.\n\nDen samme, som _Thor_, ty Finnarne kalla än Thordön eller åskan,\n_Ukko, ukkosen ilma, ukon ilmajylinä; ukko jylisee_. Än talas ock\nom åsk-viggen, som man tror sig hitta där askan nedslagit; en\nsvart hård sten-kil. Sammalunda hade _Thor_ en vigg, til tecken at\nhan var utdelare af mandom och styrka. _Thors_ skål signades med\nhammar-märket och blef drucken til styrka och mandom -- Sammaledes\ndracks _Ukkos_ skål -- Se dess gemål _Rauni_.\n\nUkko hos Finnarne var altså den samme som _Thor_ hos Svenskarne,\n_Taranis_ hos Celterne, och _Atia_ eller _Ajja_ hos Lapparne -- Se\n_Taranis_ och _Taran-ukko_. Ukko skulle besatta sig med alt; han\nskulle beskydda alt, äfven boskapen i skogen: hvarföre man, då den\nutsläptes, önskade:\n\n    Piäk pilwessä käräjät\n    Säkehisä selwät neuwot,\n    Ettei noita kyllin soisi,\n    Kaihi wiljaltan witoisi;\n    Wähän minulla olisik,\n    Ahollen ajettawia,\n    Päällen pälwen pantawia\n    Pantu Akka paimenexi\n    Luoja karjan kahtojaxi,\n    Iskekk Ukko uta puuta,\n    Komauta kongelota,\n    Miekalla tuli terällä,\n    Kurikalla kultaisella\n\nItem, vid Björn-jagten sjöngs: _Ukkoseni lintuseni, käyppä kaiten\nkarjan maita_ -- -- -- Ukko kallas ock _Pitkäinen_, eller den\nlängste och Högste, äfven _Isäinen och vanha mies_, at beteckna\ndess Faderliga omsorg och allmagt. Ehuru _Ukko var Åske-Guden_;\nså ägde han dock ej ensam den magten at dundra; ty _Wäinämöinen\noch Ilmarinen_ kunde ock låta blixt och dunder fara fram. Ukko gaf\nstyrka åt svaga, mot Bergs-troll, (dem han med sin åskevigg krossade)\ntillika med sin maka _Maan Emoinen_ och tilbådos bägge på en gång\nsåledes:\n\n    Ukon woima taiwahasta,\n    Maasta Maan Emoisen woima\n    Wäixeni woimaxeni,\n    Pirua pusertamaan,\n    Ramulaista kaatamaan -- -- --\n    Annas wielä Ukko uuluansi\n    Wäkeänsi mies wäkewä,\n    Wäixeni woimaxeni.\n    Ettän taitaisin tapella.\n    Että mä häjyn häwitän,\n    Tuiki tuimenettomaan,\n    Perkele peri katoon -- -- --\n\nUkkos magt sträkte sig altså icke allenast til luften, utan ock til\nSkogs-lundarne; hvarföre han af Harfångare anropas:\n\n    Kostu korpi, mielly mehtä,\n    Taiwu ainonen Tapio,\n    Metän Ukko halliparta,\n    Ota kullat kullistasi.\n    Hopiaiset housustasi,\n    Anna Ukko kindaisi,\n    Anna Ukko kirwestäsi,\n    Jolla puuta hakkailen\n\nUkko tycks hafva likhet med _'Ogenos_, Ogenus, antiquus Deus,\nUkko, _'oxos_ et Nom. propr. i Grækiskan. Emedan _Ukon malja_\nskulle drickas, eller _Thors skål_ såsom Bisk. Agricola säger, vid\nvår-utsädet; så kan Ukko fattas i bredd med _Frejjer_, en Svensk\nafgud, hvars minne äfven dracks i samma afsigt, näml. at befordra god\nårsväxt och befrämja ymnoghet och välsignelse på alt -- Och emedan\n_Ukko_ nu i Finskan betyder appellative, en gammal gubbe eller man;\nså får man räkna, ifrån Ukkos tider de lycklige _Arilds tider_, som\nvoro under _Frejjer_, som var i sin regering en lycklig Konung, och\nblef därföre äfven efter sin död dyrkad; til at välsigna årsväxten\n-- I hans tid svettades honing utur ekarne, floderne runno med mjölk\noch guld maldes på qvarnarne. Så sjunga skalderne, och de enfaldigare\ntro det; men det är ej annat än Biskötseln. (Se _Mehiläinen_).\nBoskapsskötseln och åkerbruket var i högsta flor; de skötte sina\nbien, vårdade sina hjordar, brukade sina åkrar, hvaraf de _njöto rika\nkärfvor_. Det var det _guld_, som de slogo på sina qvarnar. Ej under\nom _Finnarne_ drucko Ukkos minne om våren, förväntande af _Ukko_ en\ngod kornskörd, at få godt öl til _Wuoden Alkajaiset_ och _Joulu_.\n\nUkko skulle bevara i krig, hvarföre han åkallades således:\n\n    Ukko kultainen Kuningas\n    Waari wanha Taiwahinen,\n    Tee minulle kiwinen miekka,\n    Eli rautainen rakenna,\n    Eteheni seisomahan,\n    Miehen päätä päästämähän.\n\n_Ukko_ skulle drifva Hararne i gildren:\n\n    Ukko kultainen Kuningas,\n    Tuuwwos ilman tuusimatta,\n    Waromutta waaputtele.\n    Kynsin kytiyxelle (kynnyxelle),\n    Käpälön kahan eteen -- --\n\nUKKONEN -sen i diminut. Väder- och Åske-Gud -- anroptes äfven vid\nharfångst således:\n\n    Ukkoseni ainoseni!\n    Nostas pilwi luotehesta,\n    Toinen lännestä lähetä.\n    Kolmas ijästä iske,\n    Lomatusten loukautak,\n    Sa-a hyytä, sa-a jäätä,\n    Näille puillen puhtaille,\n    Warwuille walanteille.\n\nDet är: väck up dina väder-ilar ifrån alla streck, låt snöga rim och\nis på mina giller-stickor -- -- --\n\nI sällskap med _Mehtola mor_ dref han på hararne -- Se _Mehtola_,\n\nTil honom sjelf heter det:\n\n    Metän kultanen kuningas\n    Anna Ukko lampaasi (uuhiasi),\n    Lupi Luppa karwasesi;\n    Juoxe wimpura wipuhun,\n    Pyyrö silmä pyyxeen -- -- --\n\nULAPPALA, _Koiran Emuu_, Canum nutrix. En hund-patronessa i gamla\nRunor; kallas, i anseende til det at hundarna födas blinda, _Pohjolan\nsokea umpi, Ulappalan umpi silmä_; skulle hämta mjölk åt hästgällare.\n\n    Lypsä tänne maitoansi,\n    Tipauta nisuxiansi,\n    Rauwan rahnoin pahoin,\n    Tulen tuiki polttamihin -- --\n\nUROS -- Se _Weden kuningas_.\n\nUXAKKA, Maderakkas andra dotter, af Lappar tilbeden. Hon skulle\nförändra dotter til son i moderlifvet. Lapparne hafva offrat til\nhenne, ty Lapparne synes vara bättre betjente med piltebarn än\npigbarn, som icke kunna hållas til fiskeri eller skytteri. För sine\npiltebarn offra de, at få behålla dem til _Leib-olmai_ tjenst, som är\nskytteri, efter som _uxakka_ är altid i oenighet med _Leib-olmai_ och\nemot honom. Sidenius.\n\n\nWAARAT, Berg, månge sådane äro i landet, dem Jättiläiset tros hafva\nupstaplat -- Se _Linnat, Jätit_.\n\n_Metelin-waara_, et högt berg emellan Limingå och Uhleå Soknar, på\nhvilket man kan se 7 kyrkor på en gång. Er. Frosten Mscr. l.c.\n\nWAAWATAR, samma som _Wauwutar_, en som har en at skrika; en\nplågo-qvinna, i hvilkens ullvant svedorne ifrån sår skjutsades\naf troll. _Tuonne kiirehin kipuja, Waawuttaren wanttuiseen (i.e.\nWawutar, joka otta kipuja luoxeen -- kiputyttären sisar -- åt kipu\nTyttö)_. Se _Kiwutar, Kipumäki_ -- -- --\n\nWAIWIOTAR, En gammal troll-kåna, som troddes vara Vargens\nfoster-moder -- _Woahetar_, ex pronunciatione Savon. idem.\n\nWANGAMOINEN, En stark kål-brännare och svidje-karl, född af _Wanga_\nmed fadren _Winga_. Herre öfver ormar och ödlor.\n\n    Lieneekö minussa miestä,\n    Ukon pojassa urosta,\n    Wangamoisessa waroa?\n    Tämän pulman purkajata,\n    Tämän jaxon jaxajata? -- --\n\nWARA MIES. Vargernings eller Reserve-karl, deriveras af _Waregis_\nVäringar, Nordiske kämpar, som tjente andra Konungar; de gingo ut\nifrån Norden i krigstjenst hos andra -- Hinc Fennorum _Wara-mies_,\nfast än et i sednare tider antagit ord af waregis, väringar, som voro\nhädan ifrån Norden och tjente som lifvagt Kejsaren i Constantinopel.\n\nWAUWUTAR. En plågo-möja -- Se _Kiwutar_ och _Waiwiotar_.\n\nWÄINEN -- idem ac _Wäinämöinen_ -- Se _Kiwutar_.\n\nWÄINÄMÖINEN eller _Wainemoinen_; en af de förnämsta Finska\nGudamagter; beskrifves näst _Ilmarinen_, såsom rådande i luften,\nvatnet och elden: _Wälähytti Wäinämöinen pimiäsä pohjolasa_, ljungade\ni den mörka Norden. Smidde järn eller åtminstone länte sin eld därtil.\n\n    Wäinämöinen walkia walosa.\n    Tuli wuori arpal arpelemaan,\n    Maita matkustelemaan.\n    Rotkot wuoren waeltamaan,\n    Wieläpä runno rohkiasti,\n    Mäen laxosa sywäsä,\n    Wuoren suuren runnakosa.\n    Sielläpä sinä wammuxet rakenat,\n    Keihät terävät teroitat -- --\n    Teräwixi teit teräxet -- --\n\n_Wäinämöinen_ kallas i gamla Finska Runor redan för Reformation\nden _äldste Guden_, Himmelske Fadren, _synbart och ljusligen kände\nGuden_. Græc. _fainomenos_, lucens, splendens. _fanaios Zeus_,\nplendidus Jupiter, nitidus -- est & cognomen _Apollinis_. Scapula.\n\n_Wäinämöises_ kaftan, råck och vepa var så förvarande, at den\nanropades til et Palladium i häftigaste striden; hvarom det heter:\n\n    Waippa wanhan Wäinämöisen\n    Kaapu kauka Lappalaisen\n    Sepä tänne tuotuwohon,\n    Suurillen sotikeoillen -- -- --\n\n_Wäinämöinen_ ansågs för så helig, at hans svett skulle bota, dårföre\nanropas _Hiki wanhan Wäinämöisen_.\n\nHan kallas ock för sin ålder och styrka samt vördsamma person _Ukko\nwanha Wäinämöinen_ -- -- --\n\nHan är ofta med _Ilmarinen_ i sällikap i hedenhös tiden; men efter\nPåfviska lärans införsel i landet, måste han vara i sällskap med\n_Neitsu Maaria Emonen_, som tyckes taga högra handen, såsom et\nfruentimmer. Då af en Carelare frågades, hvilka han trodt vara de\nhögsta Guda-magter i hedendomen, svarade han: _Itte wanha Wäinämöinen\nja neitty Maria Emonen_, utan at göra skilnad på tiden. -- Än sedan\nChristendomen infördes och en någorlunda Guds kännedom upkom, blandas\nden Sanne Högste Guden af de anropande ibland med de fordna inbillade\nhögsta magterna; ty ofta står i gamla Runor: _Itse llmoinen Jumala,\nitse wanha Wäinämöinen, itse Seppä Ilmarinen, Neity Maria Emonen täsä\nmyöskin tarwitahan, tämä jaxo jaxamahan, tämä päästö päästämähän_\n-- -- När de voro så många, så måste, om den ena ej hjelpte den andra\nhjelpa.\n\n_Wäinämöinen_ berättas hafva haft en besynnerlig rolig klädedrägt.\nHans bälte var beprydt med _fjädrar och plumer_ -- Han synes varit\nbevingad som Mercurius, och klädd som en _American_ i dun, som ses af\nefterföljande Runa, där _Maria_ anmodas, at nappa en vingfjäder af\n_Wäinämöises_ skärp, at smörja med:\n\n    Siwalla simanen siipi\n    Wyöltä wanhan Wäinämöisen,\n    Wyöltä ainosen kapeen.\n\n    Ryck en honingsfull vinge\n    Ifrån den gamla Wäinämöises bälte (midja),\n    Den förnämste mannens lif.\n\n_Wäinämöises barn_ voro en dotter _Kiwutar_, och en son, af mariage\nde conscience, med en hafs-fru aflad, som kunde bota bölder; han\nåberopas i följande stycke.\n\n    Nosta miekkasi merestä,\n    Lapiosi lainehista,\n    Jollas ruhtat rupia.\n    Eli painat paisuita -- --\n\n    Du Wäinämöises naturliga (i löndom aflade) Son!\n    Lyft up dit svärd ifrån hafvet,\n    Din spade (tre-uddiga gastel) ifrån vågorne,\n    Hvarmed du krossar utslaget,\n    Eller ock krystar bölderna -- --\n\nHafsvatnet torde ock vara torkande och helande i synnerhet när en\n_Wäinämöises son_ blef Doctor.\n\nFogelfångare, Jägare och skogsmän anropa _Wäinämöinen_, at slå på\n_sin Harpa_, på det dess ljufliga klang, må låcka fram alt villebråd\n-- såsom följande _Linnun-pyytäjän sanat_ gifva vid hand:\n\n    Itte wanha Wäinämöinen\n    Teki kalliolla kandeletta.\n    Kust on koppa kandelessa?\n    Koiwusta wisa-perästä.\n    Kust' on naulat kantelessa?\n    Tammesta tasaiset oxat.\n    Kust' on kilet kantelessa?\n    Jouhista hyvän orihin\n    Lemmon warsan wahteista -- --\n    Ite wanha Wäinämöinen\n    Kuhtu pijjat, kuhtu pojjat.\n    Soittamahan sormillansa.\n    Ei ilo ilolle käynyt,\n    Soitto soittollen tajonnut.\n    Kuhtu nainehet urohot.\n    Ei ilo ilolle käynyt,\n    Soitto soitolle tajonnut.\n    Ite wanha Wäinämöinen\n    Otti soiton sormillensa,\n    Käänsi käyrän polwillensa,\n    Kanteleen kätensä alle:\n    Wasta ilo ilolle käwi.\n    Soitto soitolle tajoisi.\n    Ej sitä metässä ollut.\n    Neli jalkasta jaloa.\n    Lintu parwia parasta.\n    Jok ej tullut tuiskuttain,\n    Karhukin aidalle kawahti,\n    Soitettua Wäinämöisen.\n    Mielus Mehtolan Emäntä,\n    Tapiolan tarkka neito,\n    Wedä riistasta rekiä,\n    Tawaraista taluttele,\n    Kohden kulta langojani.\n\nSammaledes anropade _Fiskare Wäinämöinen_, om likaledes då\nförfärdigade en _Harpa_, hvarpå han spelte så ljufligt och kraftigt,\nat _Fiskarne_ sprittade af glädje, sjelfver _Hafs-Frun_, Sirener\noch Delphiner högde sig up på vattubrynet och på hafs-stranden, at\nlyss --. Ja, sjelfva _Wäinämöinen_ var så pathetisk och rörd af sin\nmusique, at tårarne af glädje nedtilrade; såsom föregående och flere\nsådane gamla Runor tydeligen gifva tilkänna. O! en oförliknelig\nvirtuose!\n\nWÄINÄMÖINEN el. ÄINEMÖINEN. Poëternes Patron. Sjelf den ypperste\nSkald -- Finlands Apollo -- Harpors (Kanteles) stämmare och\nFabriqueur. En ypperlig Orpheus, som med sin sång feck näcken, fiskar\noch alla skogs-djur, at glättigt lyss och röras.\n\nSkaffade, som en Promothæus, elden på jorden; ljungade i lag med\nsin yngre Bror _Ilmarinen_; bygde skepp och båtar -- Den unge Resen\n_Joukawainen_ disputerte med honom om styrka, men blef illa belönt --\nSe _Joukkawainen_.\n\nDen kunnige och vördige _Wäinämöinen_ bygde sjelf pråmar och håpar;\nhvarom Runan berättar:\n\n    Ite wanha Wäinämöinen\n    Weisti wuorella wenettä,\n    Kalliolla kalkutteli:\n    Ei kirves kiween koske.\n    Eikä kalka kalliohon -- --\n\n_Wäinämöinen_ ansågs ock i krig för en skyds-gud; hvarföre hans vepa\nvördades som et palladium mot skott, bly och krut:\n\n    Waippa wanhan Wäinämöisen,\n    Kaapu kauko Lappalaisen,\n    Sepä tänne tuotuwohon,\n    Suurilta sotikedoilta,\n    Weri pellon penkereiltä -- --\n    Jonga suojasta sotinen,\n    Jonga tappelen takoa -- --\n\n_Wäinämöinen_ öfverträffade Svenskarnes berömlige Skalder _Eiwinder\noch Smider_, berömlige för sin konst, at leka på harpa. Hans öde\nhade gömt honom ytterst i Norden, men hans själ var dock ädel i sina\ntankar. Han hade en särdeles gåfva, at röra alla sinnen när han slog\npå sin harpa och sjöng sina dikter. Det fick hans medtäflare den unga\nJätten _Joukkawainen_ erfara. Hans infallen voro lifliga och hans\ntankar höga. Han sjöng de framfarna hjeltars beröm, om verldenes\ngrundläggning, om eldens uphof, om de skapade ämnens förborgade\nnatur, och luften daldrade, och bergen gåfvo genljud; han beklagade\nden ömkelighet och fåfängelighet, mellan hvilka det menskliga lifvet\ndelas, och de dödelige smulto i tårar. Han kunde beveka de hårdaste\nhjertan til medömkan, och upmuntra de sorgsnaste sinnen, til frögd.\nOfta hade _Weden Emäntä_, Hafs-frun, Näcken och _Åge_, med de andra\nsmå Gudamagter, som bo i det våta, dansat på vatnet, när han suttit\nvid stranden och stämt sina strängar. Ofta hafva de Råd-andar, som bo\ni backar och lundar samlat sig för honom och lekt, när han slagit på\nsin harpa. Man sade, det den mägtige och vise allfadren _Kaweh_ eller\n_Hallbordur_, den samme som _Apollo_, vore hans fader, och hade lärt\nhonom, at handtera strängar. Och det, at han kunde beveka stenhårda\nbröst, och til lek och lust upmuntra halfdöda hjertan, gaf de\nenfaldigare anledning, at tro, det stenar och liflösa ting, björnar\noch skogs-djur, näckar och fiskar, _Tapio och Mehtola_, med foglar\noch yrfän rördes af hans spel, och samlades at lyss på hans gudomliga\nsång.\n\nDå den gamle harpo-slagaren, vår Finska Orphæus, slog på sin harpa,\nsattes hela naturen til sjös och lands i rörelse; och förtjenar den\nActen här in extenso at afskrifvas, såsom et mäster-stycke, som\ntrotsar all Grækisk och Italiensk musik:\n\n    Sittek vanha Wäinämöinen\n    Istuxen itek ripahan,\n    Otti soiton sormillensa,\n    Käänsi käyrän polwillehen,\n    Kantelen kätensä alle.\n    Soitti wanha Wäinämöinen;\n    Wasta ilo ilolle käwi,\n    Soitto soitolle tajusi.\n    Ei sitä metässä ollut,\n    Jalan neljän juoxewata,\n    Koiwin koikelehtamata,\n    Jok ei tullut kuulemahan,\n    Tehessä Isän iloa,\n    Wäinämöisen soitellessa:\n    Karhukin aidalle Kawahti\n    Soitettua Wäinämöisen.\n    Ei sitä metässä ollut,\n    Kahen siiwen suikawata,\n    Jok ei tullut tuiskuttain,\n    Ei sitä meressä ollut,\n    Ewän kuuden kulkewata,\n    Kahexan waeltawata.\n    Jok ei tullut kuulemahan\n    Itekkin Wein (weden) Emäntä,\n    Rinnoin ruoholle rojahti.\n    Wetäy wesi kivvelle,\n    Wahtallehen waiwoaxen.\n    Isestänni Wäinämöisen\n    Wedet juoxit silmistähän,\n    Kaseammat karpaloita,\n    Pyyliämmät pyyn munia,\n    Reheille rinnoillehen\n    Rinnoiltahan polvvillehen.\n    Jaloilla jalkansa päälle,\n    Putoisit wesi pisarat\n    Läpi wijden willa waipan,\n    Sarka kauhtanan kahexan.\n\n    Sedan satte sig den gamla vördiga Wäinämöinen\n    Sjelf på fiolen (sätet),\n    Tog stränga -- spelet emellan sina fingrar,\n    Vände det utgröpta krokiga instrumentet på sina knän,\n    Harpan stälde han på sin hand.\n    Den vördige _Wäinämöinen_ spelte;\n    Då blef det en fullkomlig glädje utaf,\n    Och spelet liknade en riktig concert.\n    Det var ej i skogen något\n    På fyra fötter löpande,\n    På sina långa ben (belingar) skänglande.\n    Som icke kom at lyss,\n    Då fadren sjelf väkte glädje,\n    Då Wäinämöinen sjelf spelte:\n    Sjelfva björnen äfven sprang häftigt up mot gärdes-gården,\n    Då Wäinåmbinen slog på harpan.\n    Ej fans någon i skogen,\n    Som flyger hvinande med två vingar,\n    Som ej kom lika som ur och damb\n    Ej heller af alt hvad i sjön fans,\n    Som rörs med sex senor,\n    Simmar af och an med åtta årar,\n    Som icke kom at lyss (höra).\n    Sjelfva vatnens moder (hafs-frun),\n    Kastade sig bröstgänges mot sjöstrandgruset,\n    Och makade sig på en strand-hälla,\n    Dragandes sig up besvärligen på buken.\n    Af sjelfva gubben Wäinämöises ögon\n    Tildrade tårarne,\n    Något större än tranbär,\n    Litet drygare än hjerp-ägg,\n    På hans vidöpna, breda, modiga bröst,\n    Och ifrån bröstet på knän,\n    Och dädan på föttren;\n    Hans tårar (vattudroppar) föllo\n    Genom fem ylle-vepor,\n    Genom 8 valmars jackor.\n\nWÄKI TURILAS -- Se _Turilas_. En Jätte och stark Otter.\n\nWÄSI WITA -- _Wäinen poika_ -- En stark Rese; _Wäinämöises_ afföda.\n\nWEDEN EMOINEN eller _Weden Emä_, dref fiskar i nät och notvarp,\nsamma som _Ween eller Wein Emäntä_. Hon kom at lyss på _Wäinämöises_\nståtliga musik. _Itekki Weden-Emäntä wetihin (wetäy) wesi kiwelle,\nwaiwousi wattalolle_ -- Se _Näkki_.\n\nWEEN-KUNINGAS och _Ween Emäntä_, (Neptunus med dess hafs-fru) Sirene,\nanroptes af Fiskare.\n\nHafs-Regenten beskrifves hafva en slokig hatt och vått skägg; til\nhonom lyda orden:\n\n    Rätti-hattu tuores parta,\n    Lähes kanssani kalaan,\n    Kerallani Tuoresehen -- -- --\n    Ween kultanen kuningas,\n    Annas aika ahvenia.\n\nRätti hattu i.e. _ween isäntä, kuningas weesä, We-en armas anti\nwaimo_ -- item:\n\n    Ween Ehtosa Emäntä\n    Sinä olet waimoista wakanen\n    Annas mulle ahvenia,\n    Kuletteles Kuukupoja,\n    Käytteles marut mahoja,\n    Hiekan hieromattomia,\n    Päiwän paistamattomia.\n    Alta aaltojen syvien,\n    Kalaisista kaarteista,\n    Awarasta aitastasi -- -- --\n\nEn _Vattu-Rå_, som _kai iksoxen_ simplement kallas _Uros_ el. _Ukko_.\nEn man, en gubbe; beskrifves som liten, oansenlig, med långt hår och\nskägg; men ganska tiltagsen och stark, som tordes gripa i eld-fisken,\ndet hvarken _Wäinämöinen_ eller _J. Maria_ vågade sig til -- Härom\nlyder _Runan_ til _Uros_, denna karlvulne mannens, heder, vid eldens\nfångst ifrån _Aloen-järvi_; således;\n\n    Mies musta merestä nousi\n    Uros aallosta yleni,\n    kolmen sormen korkuinen,\n    Neljän peukalon pituinen,\n    Wähän kuollutta parembi,\n    katonutta kauhiambi.\n    jalasa kiwiset kengät,\n    Pääsä paasinen kypärä;\n    Hiwus kannolla takana,\n    Parta rinnolla edessä -- -- --\n\n    En svart karl steg up ifrån hafvet,\n    En modig man reste sig up ifrån böljan,\n    Tre fingers hög,\n    Fyra tums lång,\n    Litet bättre än en dod,\n    Haskligare än en afliden.\n    På foten hade han sten-skor,\n    På hufvudet en hjelm af hafs-hällan\n    Dess hår hängde baktil på hälarne,\n    Och skägget frammantil på bröstet -- -- --\n\nDenne tappre _Uros_ blef den skiljesman, som slet trätan imellan\n_Wäinämöinen och Joukkawainen_, då han företedde sig i följande\narmatur.\n\n    Ej ennen ero tullut,\n    Kuin Uros merestä syndyi,\n    Rautalakki lainehista,\n    Rauta kintahat käessä.\n\n    Det blef ingen skilnad.\n    Förän Uros föddes (reste sig up) från hafvet,\n    Den med järn-hjelmen ifrån vågorne,\n    Hafvande järnhandskar på händerna,\n\nDenne Uros mätte vara den samma, som _Meri-Tursas_. Se _Meri-Tursas,\nAloen-järwi, Joukawainen_.\n\n\"Alle forntidens Resar äro icke annat än sinnebilder och varelser,\ndem Skalde- konsten diktat, med hvilka alla gamle folkslag beteknade\nderas _stora förfäder_, när de ville föreställa deras sällsynta\nhjelte-bedrifter. At vara stor på moraliskt sätt, var icke kändt i\ndessa grofva tider; man kände ingen annan storhet än et _vildt mod_\nmed _ovanlig styrka_, och alt bestod uti en laglös våldsamhet.\n\n\"At göra Skalde-bilden så mycket större och förskräckeligare, kunde\nden icke starkare uttryckas än under namn af Jättar och vidunder.\n\n\"Detta är dessutom naturens eget språk, som icke behöfver något härma\noch efterfölja.\n\n\"De gamle Nordiske Folken beskrifva uti sina skalde-qväden alla _sina\nhjeltar_, såsom _dylike Resar_; af samma beskaffenhet aro Grækernas\nnio alnar höge _Aloider och Titaner_, hvilke hade en styrka, som\ningen kunde emotstå, och lade hela berg ofvan på hvarandra -- Djärfve\nnog, at dymedelst vilja bestorma sjelfva himmelen.\" -- Jerusalems\n_Betraktelser öfver Religionens förnämsta Sanningar_, 2 Del. sid, 188.\n\nSådant är språket äfven uti _sångstycken om Wäki Turilas, Uros,\nJoukkawainen_ m.m.\n\nWEINÄMÖINEN WEINEMÖINEN el. WEINEMOINEN, anses af några för et\nfruentimmer, och kallas _Akka vein Emoinen_, -- af _wesi_, vatten --\n_wein_ och _Emoinen_, lilla mor, sjö-fru. Se _Kiwutar_.\n\nWENDLER, Se _Aate_ och _Winder_.\n\nWENNON-HÄRKÄ, En stark drag-oxe, in i tystaste skogen, som upplögde\ndet _Sämpsä Pellervoinen_ sådde med trä-frön.\n\n    Wennon härkä Uljamoinen\n    (Puiden Hevonen, joka puita kynti, wäkewä kyntäjä)\n    Lähti maita kyntämään.\n    Saloja wakoamaan,\n    Suot kynti, kanerwat kaswoi;\n    Mäet kynti, nousi männyt -- --\n\nWESI HIJSI, En ond ande, eller vattu-råderska (Wesi-piru). De\nvidskepplige säga sig än i dag, kunna upmana henne från vatnet, och\nbära henne i et vattu-käril, at skada nästan, i synnerhet tjufvar,\nsom skola plågas af henne, eller blifva sur-ögda m.m. Eljest är\ndenna, naturligtvis, en vattu-syrsa (Larva Dytisci), som upäter agn\noch fisk för fiskare, då fiskeriet vantrifves.\n\nWILLATAR, En troll-häxa, som födde och upammade Ormen. En _Juutases_\nmaitresse.\n\nWILINER, Se _Aate_, _Joter_ och --\n\nWINDER, Et folk, som förmenas hafva gifvit Finland sit namn. Hos dem\nhade visheten sit Tempel.\n\n_Windernes Tempel_ voro upfylda med vidskeppelser. De brände ljus vid\nde dödas grifter och läste där sina sånger.\n\nWINDLAND. Beboddes af Winderna, _Finland_. Det är knapt något land\ni Norden, som til större ymnoghet, under et omildt luftstreck,\ngenom invånarenas outtrötteliga arbetsamhet, gifver alt, hvad til\ndet menskliga lefvernets nödtorft och beqvämlighet betarfvas. Dess\nfördelaktiga hamnar befrämja dessförutan handeln, och dess flaggor\nblifva ärade i de fjärdar, där de synas; invånarena äro höfliga i\nsina åtbörder och behagliga i sit umgänge; Mot sin Konung trogna;\ni sina tankar förvetna, och i alla kroppsens öfningar skickeliga i\nfaran oförskräkte; i segren ädelmodiga och i alla sina beslut snara.\nSe _Adalrik och Göthildas Äfventyr_. 8. Bok: I Del, p. 430, Se\n_Arngrim, Sigmund_.\n\nWINGA, En Satyr, som besofde _Wanga_, hvaraf föddes _Wangamoinen_.\n_Winga wangahan makaisi_-- -- deras afföda blefvo ödlor.\n\nWIRAN-KANNOS, Befordrade hafver-växten.\n\nWUODEN-ALKAJAISET, En slags Högtid, efter Finska nations smak, på\nåtskilliga tider om hösten efter slutad tröskning och inbärgning,\ndå måltider hållas och drickes väldeligen. _Norra Österbotningen_\nfirar _Mickels messan_ eller _Kekri_, Allhelgona, sedan slagten\ngått för sig; då af det slagtade ätes stekt och sjudit. Kallas ock\n_Sonnin-pejjahaiset_ -- d.ä. Ox-graföl -- Se _Ristin-päiwä, Kekri_.\n\nWUOLA-HATTARA, foem. Uxor Vulcani, forte Venus.\n\n_Wuolahetar_, den samma. _Kaut on poika Wuolahinen, Wuolahattarein\ntekemä_, eller _Rauta poika Wuolattaren -- Rauta poika Wulangoisen,\nEmä rauwwan Ruojuatar_.\n\nWUOLANGOINEN. Järnets fader, Vulcanus. Därmed förstås i Runor et\nmyrjärn, som tages up ifrån kärr, myror och lösa dälder. vid.\n_Ruojuatar_.\n\nWUOLAINEN, Den samme, eller en af Cycloperne. _Wuolahatars_ man.\n\nWUOREN-WÄKI. Bergs-Troll. Flere batailloner af dem kunde framvisa\nsig, arbetande i berg, smälte och förädlade metaller -- Röfvade bort\nPrinsessor och vackra flickor. Höres ofta i gamla Sagor. v. _Haltia_.\n\nWUOTAR, En smörje-kokerska och pulfver-häxa. _Wuotar woitein tekijä\nkesät keitti woiteita_ -- -- anropades då man fått contusion af något\nträd.\n\n\nYFVER-BOER, kallas Nordens inbyggare;, och än hos oss, de som bo up i\nlandet i Sockne-skatorne -- Sättas mot _Kainulaiset_.\n\nYME. Dräptes af _Bores_ Söner. Se _Pohjolan poika_ och _Jumo_.\n\nYMES Land, vårt Västerbotn, Umeå och Lappland.\n\nYRJÄNÄ -- Nom. propr, viri. St. _Jöran_, vid. _Jyryn-päiwä_. -- Då\nBoskapen om våren utsläptes ifrån Fähuset, skulle en karl gå så långt\ni skogen, som koerna pläga gå i bete, och ropa öfverljudt 3 gångor\ndessa orden: _Sanct Yrjänä! tuo karjas kotiin_. Detta skulle betyda\nså mycket, at _Sanct Jöran_, som var en _Hus-Gud_, rådande öfver\nhus-folket och gårds-boskapen, skulle drifva kona hem om aftonen, på\ndet de ej måtte blifva i skogen liggande öfver natten.\n\n\nÄINEMÖINEN. Samma som _Wäinämöinen_.\n\nÄMMÄN KOSKI. Samma som _Qwenaström_ i Cajana. Förmenes hafva sin\nuprinnelse af en _källa_, kallad _Kulda-kaiwo_, gullbrun, eller\nguld-källa; ligger under _Maanselkä_ eller Landt-ryggen, å hvilkens\nena sida vatnet löper mot öster Norr ut i Hvita hafvet; men å den\nandra sidan mot väster in Sinum bothnicum. Här var Cajana Borg eller\nSlott bygdt, som sprängdes af Ryssarne 1715.\n\nNB. De öfrige ord, som begynnas på Ä och Ö, sökas under A och O.\n\n\nÔSTERBOTN, Se _Qwenland, Ruskon-kivi, Kainulaiset, Kainunmaa_.\n\nKonung Erik IX gjorde Korsbolm til et Herra-säte, lät befästa det\noch nämnas af det heliga korset. Den ypperste af Riksens Råd i\nSverige, _Erik Puke_, blef A:o Christi 1400 den förste Höfvitsman på\n_Korsbolm_. Han lefde i Engelbrechts och Konung Carl VIII:s Knutssons\ntid. 10 Socknar i _Österbotn_ behålla deras Finska Språk, hvarutinnan\nde fulleligen differera sin emellan i anseende til pronunciation,\noch eljed de, som bo närmare åt Ryska gränsen och Savolax, några\nparticulariteter hafva; men Språket är dock enahanda.\n\nSedan landet kom under Sveriges lydno, är det straxt besatt med\nFöreståndare eller Ståthållare, Domare, Fougdar med flere _Esivallan\npersonat_.\n\nIfrån är 1400 hafva följande _Landshofdingar_ varit här i _Österbotn_\ntil år 1734.\n\n    A:o 1400 Erik _Puuke_ -- på Korsholm.\n        1540 Mats _Mårtensson_ -- på Korsholm.\n        1564 Hans _Swänske_ -- på Korsholm.\n        1570 Petrus _Bagge_ -- på Uhleåborg.\n        1597 Hans _Mönich_ -- på Uhleåborg, då Flemmings\n               klubbekrig stod i Ilmola.\n        1600 Isaak _Behm_ -- på Uhleåborg.\n        1611 Erik _Haare_ -- tilförordnad Befallningsman öfver\n               Uleå och Cajanaborgs Fästning Samt dess Län.\n        1622 Christopher _Werensstedt_ -- på Uleåborg.\n        1626 Johan Månsson _Ulfsparre_ -- på Uleåborg.\n        1630 Ernest _Creutz_ -- på Uleåborg.\n        1635 Melchior _Werenstedt_ -- på Uleåborg och Landshöfdinge\n               öfver Öster-Norrlanden.\n        1646 Hans _Kylle_ -- pä Uhleåborg.\n        1650 Erik Åkeson _Soop_ -- på Uhleåborg.\n        1656 Thure _Ribbing_ -- på Uhleåborg, Landshöfdinge öfver\n               Öster-Norrlanden.\n        1660 Johan _Graan_ -- på Uhleåborg, Landshöfdinge öfver\n               Öster- och Wästerbotn.\n        1676 Diedrich _Wrangel_ -- på Uhleåborg.\n        1687 Guftav _Grasse_ -- på Korsholm.\n        1694 Johan Ehrensköld -- på Korsholm.\n        1707 Lorentz _Clerck_ -- General-Major, Landsh. och Friherre.\n        1720 Reinhold Wilh. von _Essen_, blef Landshöfdinge öfver\n               Österbotn med Cajanaborgs Slått och Län år 1720. Dödde\n               d. 3 Maji 1732 uti Uleå, därest han ock blef begrafven.\n               Var General Major.\n        1733 Broderus _Rålamb_, Landsh. och Friherre. Kom til Österbotn\n               1733. Afsomnade 1734. Var en ganska litterat Herre.\n\nSednare tiders Höga Herrar, detta Lands Styresmän, äro i så färskt\nminne, (såsom Herrar, Grefv. och Riddare, v. Creutz -- G. A. Piper,\nGroth, L. Göös, Jägerhorn, (Carl Magnus) som dog d. 29 Apr. 1782.\nLandshöfdinge i Uhleåborg, den förste efter Österbotns delning i 2:ne\nLän), at man i en urgammal antiquitets samling, ej velat inblanda så\nhöga namn.\n\nHvad för öfrigt rörer Österbotn och dess öden, hörer egenteligen til\nHistorien och Geographien; men denna sidsta Artikel om Österbotn, har\nman endast velat hit foga som appendix, tagen ifrån gamla papper.\n\n\n\n\nFotnoterna:\n\n\n[1] Profess. Henr. G. Porthans _Disp. de poësi Fennica_ P. V:ta\np. 94. -- Adde, quod in plurimis (sc. _Runis Magicis_) _Mythica_\nilla rerum incunabula, quae narrant, studio plerumque indicantur\nobscurius; ac _Mythologia_ praeterea _prisae Fennicae_ ratio hodie\nfere ignoratur, unde munia & attributa _Idolorum Veterum_, quorum\nsaepe mentio injicitur, aegerrime explicantur; ut allusiones taceam\nad _instituta & mores Majorum_ jam antiquatos.\n\n[2] Se Prof. Meiners hist. Doctr. de vero Deo, p. 162. sq. Jämför\nGottfried Less Geschichte von Religion, tr. 1784 i Göttingen i 8:o.\nI. Theil pag. 90.\n\n[3] Af Botins Sv. hist. p. 10\n\n[4] Se Prof. Gadds Företal til Kyrkoh. och Probst. D Nils Idmans\nafhandl. om Finska och Graekiska Språkens gemenskap.\n\n[5] \"Den äldsta Verlds-Historien består af idel Original urkunder\neller Historiska Sånger, såsom de enda minnesmedel hos alla gamla\nfolkslag, och med hvilka de första menniskjorna sökte, at hos sig\nbibehålla och til efterverlden öfverlämna de märkvärdigaste -- --\"\nJerusalem loc. cit. pag. 185.\n\n\"Gamla Kämpe-Visor hafva länge uti Norden förlustat hopetals samlade\nåhörare, och samma bruk är ännu hos de vilda Americaner gångbart.\" En\ngammal Mans Bref til en ung Prisns 2. Del. sid. 304. ed. 1785.\n\n[6] D. N. Idmans Afhandl. l.c, paz. 9. not. c.\n\n[7] De convenientia Lingva Hungarica cum Lapponica, Praeside _Ihre_,\nUpsaliae 1772. cfr. De origine lingvarum P. 11. Praes. _Ihre_,\nUpsaliae 1761.\n\n[8] Nic. Hahns Disp. de Sacris Antiqv. Hyperboreorum. Aboae 1703.\n\n[9] _Soaanut_, Savonica pronunciatio, pro _saanut_, har fått.\n\n[10] Locat. caf. a auttamattuen -essa -- är altid, utan at hjelpa\ncontractum pro auttamattomuessa -- a auttamattomuus -uuden\nhjelplöshet, ogunst.\n\n[11] Doct. och Probst. Nils Idmans afhandl. om Finska och Graekiska\nSpråkens gemenskap pag. 40-41.\n\n\n\n"]