[{"data":1,"prerenderedAt":-1},["ShallowReactive",2],{"$fIAxKHCRL6GlK0XehzloZtW81WIrNKrTAPi0uNcToCN0":3},{"number":4,"title":5,"author":6,"authorBirth":7,"authorDeath":7,"slug":8,"bookId":9,"genreRaw":10,"genre":11,"themes":12,"origin":14,"language":16,"yearPublished":17,"yearPublishedTranslation":18,"wordCount":19,"charCount":20,"usRestricted":21,"gutenbergId":22,"gutenbergSubjects":23,"gutenbergCategories":26,"gutenbergSummary":30,"gutenbergTranslators":31,"gutenbergDownloadCount":33,"aiDescription":34,"preamble":35,"content":36},1789,"Iphigeneia i Aulis","Euripides (n. 480-406 e.Kr.)",null,"1789-eurpides-iphigeneia-i-aulis","1789__Eurpides__Iphigeneia_i_Aulis","(översatt af A. G. Sjöström)","naytelma",[13],"kansanperinne",[15],"klassikot","sv",405,1846,12187,55827,false,57103,[24,25],"Iphigenia (Mythological character) -- Drama","Tragedies (Drama)",[27,28,29],"Classics of Literature","Mythology, Legends & Folklore","Plays/Films/Dramas","\"Iphigeneia i Aulis\" by Euripides is a tragedy written between 408 and 406 BC. At Aulis, the Greek fleet cannot sail to Troy until Agamemnon sacrifices his daughter Iphigenia to appease the goddess Artemis. When Clytemnestra and Iphigenia arrive under false pretenses of a wedding to Achilles, they discover the horrifying truth. The play explores family loyalty versus military duty as Iphigenia faces her fate, while Clytemnestra's rage foreshadows the bloodshed that will follow Agamemnon home from war. (This is an automatically generated summary.)",[32],"Sjöström, Axel Gabriel",263,"Euripideen klassinen tragedia kuvaa tapahtumia ennen Troijan sotaa. Kuningas Agamemnon joutuu vaikean valinnan eteen, kun hänen on uhrattava tyttärensä Iphigeneia jumalatar Artemiille saadakseen sotalaivastolleen suotuisat tuulet.","'Iphigeneia i Aulis' av Euripides är Projekt Lönnrots utgivelse\nnr 1789. E-boken är public domain såväl inom EU som i övriga världen,\nvarför vi inte sätter några som helst restriktioner med hänsyn till\ne-bokens användning eller dess distribution.\n\nDenna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lönnrot.","IPHIGENEIA I AULIS\n\nAf\n\nEuripides\n\n\nÖfversatt och I Disputationer utgifven\n\nAxel Gabriel Sjöström\n\n\n\n\n\nHelsingfors,\nhos J.C. Frenckell & Son,\n1846.\n\n\n\n\n\n\nIPHIGENEIA I AULIS\n\n\n\nPERSONERNE.\n\nAGAMEMNON.\nGUBBEN.\nKHOREN.MENELAOS.\nKLYTAIMNESTRA.\nIPHIENEIA.\nAKHILLEUS.\nSÄNDEBUDET.\n\n\n\nAGAMEMNON.\nO gubbe, utur denna boningen\nTräd ut!\n\nGUBBEN.\n Jag träder. Hvad är ditt bestyr,\nAgamemnon, drott?\n\nAGAMEMNON.\n Hör hit!\n\nGUBBEN.\n Jag har brådt.\nTy mig sömnlös är ålderdomen,\nOch i ögonen skarp är blicken. 5\n\nAGAMEMNON.\nHo är stjernan, som seglar deruppe?\n\nGUBBEN.\nSeirios, nära den sjubanige\nPleias, strålar på hvalfvet midt.\n\nAGAMEMNON.\nEj minsta kny af fåglar hörs,\nEj heller ur sjön, och vindarne tyst 10\nHär öfver Euripos sig laggt.\n\nGUBBEN.\nHvi skyndar du dig ur tältet nu,\nAgamemnon, drott?\nÄnnu härstädes är lugn i Aulis,\nOch orubbade murarnes vakter stå. 15\nFölj mig ditin!\n\nAGAMEMNON.\n Jag dig afundas, gubbe,\nAfundas hvarje dödlig, som ett sorglöst lif\nOkänd tillryggalägga och oberömd;\nDe stora herrar ej afundas jag.\n\nGUBBEN.\nDock _lifvets ära är i storheten_. 20\n\nAGAMEMNON.\nMen sådan ära ganska vansklig är,\n[Och ärelustan]\nVäl ljuf, men skadelig för egaren.\nÄn gudarnes bud, ej tagne i akt,\nFöröda ett lif; än menniskors 25\nMeningar många\nOch vrånga det pläga förbittra.\n\nGUBBEN.\nEj gillar jag slikt tanksätt hos en högsatt man,\nEj till allt det goda har dig fostrat upp,\nAgamemnon, Atreus. 30\nDu glädje och sorg erfara bör;\nTy en dödlig är du. Änskönt du ej vill,\nBlir sådan gudarnes vilja likväl.\nDu har åt dig upptändt facklans ljus,\nOch skrifver ett bref, 35\nJust det, som i handen du bär ännu,\nSamt stryker hvarenda bokstaf ut,\nFörseglar, och bryter upp igen;\nDu kastar din fackla på marken, och gjuter\nÖmniga tårar. Men allt 40\nHvad bakvändt är utföll på din lott,\nFörutom att rasa. Hvad går åt, hvad går åt dig?\nHvad är åfärde, åfärde med dig, min kong?\nO, välan, meddela du saken nu oss!\nDu kan tala till god och redelig man; 45\nTy åt din gemål mig fordom Tyndareus\nSände som hemgift,\nOch brudledsagare täcktes.\n\nAGAMEMNON.\nÅt Leda, Thestios' dotter, föddes flickor tre,\nPhoibe, och Klytaimnestra, som blef min gemål, 50\nSamt Helena, till hvilken kommo, giljande,\nDe mest ansedde ynglingar från Hellas' land.\nMen svåra hotelser och ömsesidig död\nFörspordes från enhvar, som skulle korgen få.\nFör fadren Tyndarens betänklig saken var, 55\nAtt dottren ge, och icke ge, och huru bäst\nHan toge ödet. Nu han detta infall fick,\nAtt svärja borde friarne, och handslag ge\nHvaran inbördes, samt, med bränneoffringar,\nIngå förbund, och heligt sig förpligta så, 60\nAtt den, hvars maka blefve ungmön Tyndaris,\nGemensamt bistå, om man henne röfvade\nIfrån sitt hem, och drefve mannen ur dess bädd,\nBekriga röfvarn, och hans stad med vapenmakt\nFörstöra, om den var barbarisk, om hellensk. 65\nMen när de svurit alle, rådligt Tyndareus,\nDen gamle, friarna med fyndighet besvek,\nTillåtande sin dotter vilja en bland dem,\nTill hvilken förde Aphrodites ljufva flägt.\nHon valde då; -- o, att han aldrig tagit mot! 70\nMenelaos. Kom så ifrän Phrygien han, som dömmt\nGudinnorna, -- så ryktet ibland folket går --\nTill Lakedaimon, blomstrande i kläders ståt,\nOch blank af gull, och af barbarisk pyntighet;\nOch älskande den älskande, han reste bort 75\nMed röfvad Helena till Idas stall; ty hemma var\nEj Menelaos. Se'n kring Hellas, rasande,\nAnförde han den fordna ed till Tyndareus,\nAtt åt den oförrättade man lofvat hämd.\nNu drogo således till strid Hellenerne, 80\nMed väpnad arm, och hit till Aulis' trånga pass\nAnlände de, med skepp och sköldar, och derhos\nMed hästar många, och med vagnar rustade.\nOch mig, som broder, blott för Menelaos' skull,\nDe gjorde till härförare. O, hade dock, 85\nFör mig, en annan vunnit slik utmärkelse!\nNär hären nu församlad var, och sammanförd,\nVi sutto, uti seglingsnöd, på Aulis' kust.\nMen Kalkhas, siaren, oss rådde, i vår nöd,\nIphigeneia, hvilkens fader sjelf jag är, 90\nÅt Artemis att offra, som i landet bor:\nFri segling skulle fås, och Phrygers nederlag,\nIfall vi henne offrade, men eljes ej.\nOch jag, som detta hörde, utan omsvep, bjöd\nTalthybios, att hela hären skicka hän, 95\nDå jag ej ville egen dotter slå ihjäl.\nDock broder min, anförande\nAtt lida allt bevekte mig; då strax ett bref\nJag skref, och skickade till Klytaimnestra bud,\nAtt sända dottren hit, Akhilleus till gemål, 100\nUpphöjande den unge hjeltens värdighet\nMed tillägg, att han följer ej Akhaierna,\nOm ej från oss till Phthia han en maka för.\nFörty gehör inför gemåln blott så jag vann,\nAtt jag om dottren ljög ihop ett giftermål. 105\nVi endast kände saken bland Akhaierna,\nJag, Kalkhas, Odysseus, Meneleos; hvad jag\nDå illa tänkte, bättre nu omskrifves här\nPå detta blad, som du, i nattens skygga, mig\nFörsegla och uppbryta sett, du gamle man. 110\nVälan, emottag brefvet du, och dig begif\nTill Argos! Allt hvad uppå bladen gömms,\nAllt hvad derinne skrifvet står, jag säga vill,\nTy trogen är du mot mitt hus och min gemål.\n\nGUBBEN.\nO säg, meddela, att äfven jag må 115\nFrambära i ord hvad du skrifvit har.\n\nAGAMEMNON.\nJag sänder, uppå mitt förra bref,\nTill dig, o dotter af Leda,\nAtt du ej må akicka ditt hjertebarn\nTill Euboias buktiga tunga, 120\nSqvalpsaknande Aulis.\nTy vi till kommande dagar nu\nUppskjute vår dotters bröllop.\n\nGUBBEN.\nHur akall ej Akhilleus, gäckad på äktenskap,\nUti det stolta sinnet, fatta harm 125\nMot dig, och mot din gemål?\nDet förskräckeligt är. Hur menar du? säg!\n\nAGAMEMNON.\nTomt ord, men ej sak för Akhilleus är allt,\nSom af bröllop ej vet, ej vet, hvad vi göre,\nEj, att jag beslutit min dotter åt honom 130\nTill brudliga famntag\nGifva, och kärlekens sambädd.\n\nGUBBEN.\nDitt spel är nog högt, Agamemnon, drott,\nSom åt gudinnans son din dotter till maka\nLofvande, ville för Danaer offra upp. 135\n\nAGAMEMNON.\nVe mig, från sinnena är jag,\nO ve, jag störtar i ofärd!\nGå derföre, bevinga din fot, och vik\nAllsicke for ålderdomen?\n\nGUBBEN.\n Jag hastar, min drott.\nAGAMEMNON.\nEj nu vid lundernas källor du må 140\nSätta dig ned, ej dåras af sömn!\n\nGUBBEN.\nGoda ord jag begär.\n\nAGAMEMNON.\nÖfverallt der du tager af i vägaskel,\nSe noga till, att dig icke må undgå, 145\nFramsvängande uppå snabba hjul,\nDen vagn, som bringar min dotter\nTill de Danaers skepp!\n\nGUBBEN.\nSkall så ske.\n\nAGAMEMNON.\n Ifall de afrest hemifrån,\nOch du på hitväg skulle möta dem, 150\nVänd då tillbaka, och på betslet rör,\nOch styr till Kyklopernas jettemur!\n\nGUBBEN.\nHur skall jag vinna tro för dessa ord,\nSäg, hos din dotter, och hos din gemål?\n\nAGAMEMNON.\nPitschaftet gömm till denna skrifvelses sigill; 155\nGå! Redan morgonrodna'ns sken,\nOch elden ifrån solens fyrspannsvagn\nUpplysa himlarymden.\nGrip verket an! 160\nAlldeles salig bland de dödliga,\nOch lycklig ingen var;\nTy smärtlös är ingen född.\n\nKHOREN.\nPå sanden jag vandrat hit, _Stroph._\nOch stranden af Aulis' kust, 165\nEuripos' flöden igenom\nFarande, och trånghamniga\nKhalkis lemnande, min stad\nVid hafvet vällande vattnets fostrerska\nI herrliga Arethusa, 170\nAkhaiers här för att skåda få,\nOch Akhaiers skepplänkande årblad,\nHalfgudarnes, hvilka till Troia\npå tusen galejor\nBlondlockig drott Menelaoa, -- 175\nMakar våre det sagt, --\nBringa, och faderbold Agamemnon,\nFör att Helena återta,\nHvilken ifrån rörömnig Eurotas\nParis, koherden, sig fick 180\nTill gåfva utaf Aphrodite,\nEnär, vid daggiga källans rand,\nMed Hera och Pallas en tvist, en tvist\nOm fägringen Kypris hade.\nIgenom mångoffrige Artemis' 185\nLund jag ilande kommit,\nMed kinden i purpurglöd\nUtaf ungdomelig blyghet,\nSköldens värn, och väpnade tält\nHos de Danaer önskande 190\nSkåda, och hästars tropp.\nJag har sett de både Aianters hjeltepar,\nOileus' ättling och Telamons,\nSett Salamis' ärekrans,\nOch Protesilaos, på bänk, 195\nMed brädspelets mångtrassliga bric-\nkor förlustande sig;\nSamt Palamedes; som födde en son af Posei-\ndaon, och Diomedes, för-\ntjusad af diskos' nöjen, 200\nOch bredvid Meriones Ares'\nÄttling, ett under för dödliga,\nOch honom från klippiga ön,\nLaertes' son, och derhos Ni-\nreus, bland Akhaierna skonat. 205\nJa, äfven i fötterna vindlike\nSnabblöparen Akhilleus,\nSom är född af Thetis, och\nKheiron fostrade upp,\nJag såg på den kisliga 210\nStranden löpa, i fulla vapen, fram,\nAnställande täfling i snabblopp\nMed en fyrspannsvagn,\nFör att vinna sig segerpris. 215\nMen vagnåkaren ropade,\nEumelos, Pheretiades,\nHos hvilken de skönsta fålar jag såg,\nGullsirade med mundlag,\nOch stungna med åkarpigg, 220\nDe medlersta under sitt ok,\nSkeckar med hvitsprängdt hår,\nLinlöparne hvardera utanför,\nI buktadt språng snedgående, 225\nEldhårige, och nederst vid oklufven hof\nMångspräcklige, och bredvid dessa störte fram\nPeleidas uti fulla vapen, vid vagnsstoln,\nOch bredvid vagnshjulets naf. 230\n[Till skeppen många jag kommen var, _Stroph._ 1.\nOch osägeligt skådespel,\nFör att qvinnoögats blick\nMätta med ljuflig förtjusning,\nOch på högra flygeln utaf flottan låg 235\nMyrmidoners Phthiotiska här,\nI femtio väldiga skepp.\nOch som gyllene bokstamsbilder\nNereiderna stodo att skåda, 240\nFälttecken för Akhilleus' män.\nDe Argeiers likårade skepp _Motstr._ 1.\nLågo nära invid;\nHvilkas härförare var Mekisteus'\nSon, som fostras af Talaos, fadren; 245\nSamt Kapaneus' son Sthenelos. Från Atthis med\nSextio skepp låg Theseus'\nSon derinvid, som hade\nGudinnan Pallas, i afbild, 250\nUppå bevingad hästvagn ställd,\nLycksamt tjertecken för sjömän.\nDe Boioters flotta, af femtio _Stroph._ 2\nHafsgalejor, jag såg,\nMed bilderverk utsirade; 255\nKadmos dem förde an, hvars skepp en gyllene drake\nHade i akterspegeln.\nLeitos, jordboren drott,\nFörde sjömanshären an 260\nFrån det Phokiske land;\nOch Lokreusers med dem liktaliga skepp\nOileus' ättling, som lemnat\nBerömda Thronions fäste.\nIfrån Kyklopiska Mykenai _Motstr._ 2 265\nSonen af Atreus rustat ut\nEtthundrade skepps församlade män.\nDerhos Adrastos var, försten, vän åt sin vän,\nAtt henne; som rymt från sin hembygd, 270\nFör barbarisk älskogs skull,\nHellas vunne tillbaka.\nOch från Nestors Pylos,\nGerenierns, jag skåda fick\nSkeppsvapen, oxfotadt att se, 275\nGrannguden Alpheios.\nFrån Ainianerna tolf skepp\nRustade voro, som drott Guneus\nFörde, och nära till dessa\nBefunnos de drottar från Elis, 280\nSom Epeier benämde allt folk.\nEurytos var deras kong,\nOch anförde den Taphiske härn,\nDen hvitbeårade, hvars drott Meges\nVar, till Phyleus en ättelägg, 285\nSom lemnat de Ekhinadska,\nFör sjömän otillgänglige öars grupp.\nMen Aias, fosterson af Salamis,\nFörente med den venstra högra flygeln. 290\nHelt nära till de yttersta galejorna\nHan hade tagit ankarplats,\nMed tolf pilsnabba skepp sig lägrande. Jag så\nHörde och skådade\nSjöfolkets här. 295\nHo som bringar med honom i strid\nBarbariska lodjor,\nEj hämtar dem åter.\nSådan jag skåda fick\nFiendtliga flottan, 300\nOch hvad jag hemma hörde, minnes jag\nOm hela sammanbragta hären.]\n\nGUBBEN.\nMenelaos, hvad du icke våga bordt, du vågar djerft.\n\nMENELAOS.\nGå hän! du alltför trogen mot husbonden är.\n\nGUBBEN.\nDen skymf hvarmed du skymfar mig, gör mitt beröm. 305\n\nMENELAOS.\nMen gör du, hvad ej göras bör, du tör få stryk.\n\nGUBBEN.\nDu bör ej bryta upp det bref, jag tog emot.\n\nMENELAOS.\nDu bör ej ofärd bringa på Hellenerna.\n\nGUBBEN.\nMed andra trät; men brefvet mig behålla låt!\n\nMENELAOS.\nJag låter icke. 310\n\nGUBBEN.\n Och ej heller släpper jag.\n\nMENELAOS.\nMed spiran ur din skalle strax jag manar blod.\n\nGUBBEN.\nAtt dö för egen herre, är dock ärofullt.\n\nMENELAOS.\nNog af! som tjenare du håller långa tal.\n\nGUBBEN.\nAck, herre, oss sker orättvisa! Nu ditt bref,\nBortryckande utur min hand med våld, dender 315\nO Agamemnon; vill ej mot oss öfva rätt.\n\nAGAMEMNON.\nO ve!\n Hvad är här i dörrn för väsen? hvilka ohemula ord!\n\nGUBBEN.\nMine ord, och icke dennes, föras an med mera skäl.\n\nAGAMEMNON.\nHvi mot honom, Menelaos, strider du, och öfvar våld?\n\nMENELAOS.\nSe oss an, att jag deraf må taga början till mitt svar. 320\nAGAMEMNON.\nSkulle jag ej öppna ögat, rädd kantänka, Atreus' son?\n\nMENELAOS.\nSer du detta bref, de slemsta tidenders medbringare?\n\nAGAMEMNON.\nJo, jag ser; och till en början, lemna det ur häderna!\n\nMENELAOS.\nEj, förrn jag åt Danaer alla visat hvad der skrifvet står.\n\nAGAMEMNON.\nVet du ock, hvad dig ej anstår veta, som sigillet bröt? 325\n\nMENELAOS.\nÄngslas skall du, när jag yppar ondt, som hemligen du gjort.\n\nAGAMEMNON.\nHvar har du uppfångat brefvet? gudar, hvilken skamlöshet!\n\nMENELAOS.\nVäntande din dotter, om hon kommer ifrån Argos hit.\n\nAGAMEMNON.\nHöfves dig att mig bespeja? är ej detta skamlöshet?\n\nMENELAOS.\nFöll mig in, att sådant vilja: ej är jag din tjenare. 330\n\nAGAMEMNON.\nVackert sagdt! Jag får ej vara herre uti eget hus?\n\nMENELAOS.\nNej; ty falskhet är din tanke, nu, och förr, och framdeles.\n\nAGAMEMNON.\nDu är ganska qvick: talkunnig tunga gör förtappelse.\n\nMENELAOS.\n_Orättvist, för vänner gagnlös, vett förutan stadga är_,\nJag dig önskar öfvertyga, och du ej i vrede, bör 335\nStöta sanningen ifrån dig; svårt jag ej ansätter dig.\nNär du fikte, Danaider att till Ilios föra an,\nIcke viljande, till skenet, men i verket, viljande,\nMinns, hur ödmjuk du dig tedde, fattande hvarenda hand,\nHur du olåst hade dörren för hvar knekt, som ville in; 340\nHur du gaf gehör åt alla, äfven dem, som ej begärt,\nFör att genom slika fukter köpa packets hyllande?\nMen såsnart du egde makten, bytande ditt handlingssätt,\nEmot fordna vänner mera var du icke samme vän,\nUtan inlåst, otillgänglig. Bör dock en rättskaffens man, 345\nNär han makten har i händer, icke byta tankesätt,\nUtan mest mot sina vänner vara tillförlitelig,\nNär han mest dem gitter gagna, under egen lyckas dar.\nDetta först jag nu anmärker, der jag först dig fela såg.\nMen så fort du ländt till Aulis, jemte Allhelleners här, 350\nDu ett intet var, och skrämdes genom gudars skickelse,\nSaknande god vind till Troia. Danaïderne dig då\nBjödo låta skeppen fara, ej i Aulis lida prack.\nHurdan vore nu din anblick och förvirring, hade ej\nMed en här af tusen fartyg du mot Priamos befäl! 355\nMig du frågte: hvad att göra? hvilken utväg finna nu?\nAtt ej, skild ifrån befälet, du om äran miste gick.\nSe'n när, i oraklet, Kalkhas bjöd dig, för en lycksam färd,\nArtemis din dotter offra, vardt du uti själen glad,\nLofvande, att gerna offra, och frivillig sände bud -- 360\nTvungen må du icke säga! -- till gemåln, att skicka hit\nDotter din, med förevändning, att Achilleus maka bli.\nSedan, ändrande din mening, skrifver du ett annat bref,\nAtt du aldrig nånsin blifver egen dotters baneman.\nDenne samme ether hörde dessa orden ur din mund. 365\nUti statens värf har sådant många tusen andra händt:\nVerket de med kraft begynna, och gå se'n med skammen dän,\nGenom medborgsmänners vrånghet dels, och dels af eget fel,\nNär de sjelfve icke gitta fylla sitt åliggande.\nÖfver olyckssälla Hellas aldramest jag suckar dock, 370\nSom mot futtiga barbarer ärnande en hjeltbragd,\nMåste låta dem få slippa hånfullt, för din dotters skull.\n_Ingen för behofvet endast gjorde jag till styresman\nUti freden, eller kriget; höfdingen bör insigt ha\nI sitt värf; enhvar är herre, som besitter vett dertill_. 375\n\nKHOREN.\n_Det förskräckligt är, att bröder mellan hörda ord,\nOch strider uppstå, när de råka osams bli_.\n\nAGAMEMNON.\nJag vill dig upptukta vackert, kort, och icke särdeles\nRynka skonlöst ögenbrynen, utan helt beskedligen;\nTy du är min bror: _rättskaffens man ock hofsam vara plär_: 380\nSäg mig, hvi du så förgrymmas, röjande en blodig blick?\nHo gör dig förnär? hvad vill du? saknar du din äkta bädd?\nSådan kan jag dig ej skaffa; den du egde, skötte du\nDåligt. Jag, som intet brutit, skulle straffas för din skull?\nQväljer dig min ärelystnad? Önskar du i armarna 385\nSluta en behaglig qvinna, sättande allt sundt förnuft,\nOch din pligt åsido? _Sleme lustar bo i nidings bröst_.\nOm jag förr ej tänkte riktigt, men nu klokt beslutit om,\nÄr jag derför galen? Heldre du, som elak maka mist,\nOch vill henne återvinna, om en gud dig lycka ger. 390\nTyndareiska eden svoro illasinnte friarne,\nDe giftsjuke. En gudinna, hoppets menar jag, ändock\nSaken mer tillvägabragte, än du sjelf med all din makt.\nTag dem nu till hjelp, så tror jag, att du inser dårskapen;\nTy ej tanklös är försynen, men hon finna nog förmår,\nHuru dessa eder svoros tvunget och försåtligen. 395\nEgna barn jag aldrig dräper; hvad din fördel kunde bli,\nHämd på brottsliga gemålen, strede emot rättvisan,\nOch jag skulle nätter, dagar smälta uti tårar bort,\nOm jag laglöst och orättvist handlade mot egna barn.\nVare detta dig nu genmäldt kort, och lätt och klarligen! 400\nViil du dig ej väl besinna, väl jag vårdar egen sak.\n\nKHOREN.\nEtt sådant tal är olikt det, scm för en stund\nDu sade: och medrätta skonas egna barn.\n\nMENELAOS.\nO ve! jag, arme man, ej några vänner har.\n\nAGAMEMNON.\nJo visat! om vännerna du ej förderfva vill. 405\n\nMENELAOS.\nSå visa mig, att du är född af samme far!\n\nAGAMEMNON.\nAtt vishet dela, föddes jag, men dårskap ej.\n\nMENELAOS.\nGemensam sorg med vännerna bör vännen ha.\n\nAGAMEMNON.\nMig mana, då du handlar rätt, ej kränker mig!\n\nMENELAOS.\nDu dessa qval med Hellas icke dela vill? 410\n\nAGAMEMNON.\nEn gud har krämpan öfver Hellas sändt, och dig.\n\nMENELAOS.\nForhäf dig öfver spiran, och förskjut din bror!\nMen jag skail vända mig till andra företag,\nOch andra vänner. -- -- --\n\nSÄNDEBUDET.\n O, du Allhelleners drott,\nAgamemnon, med din dotter hit jag kommen är, 415\nSom Iphigeneia du derhemma kallade.\nTillika följer modren, Klytaimnestra, med,\nSamt ung Orestes, att din ögonfägnad bli,\nDu som så länge borta varit hemifrån.\nMen som de långa vägen rest, vid källan nu, 420\nDen vattensköna, hvila de små föttren ut,\nDe sjelfve jemte fålarna; på ängens gräs\nJag dem bar utsläppt, att af betet mätta sig.\nAtt du dem hunne ta emot, jag lupit hit\nFörut; ty hela hären vet derom, och snabbt 425\nGick ryktet vida, att din dotter kommen är.\nOch nu till skådning skyndar hit ikapp all härn,\nFör att din dotter se, ty jordens väldige\nUtmärkas och begapas ibland alla folk.\nMan spörjer: blir här bröllop af? hvad förehas? 430\nHar, längtande att dottren se, Agamemnon drott\nHit flickan bringa låtit? Andre yttra sig:\nÅt Artemis ungjungfrun visst inviga de,\nÅt Aulis' drottning;, hvem skall henne föra fram?\nVälan, så börja du med offerkorgarna, 435\nBekransen hufvut, och du, Menelaos, drott,\nBrudqvädet ordna, och i salarna derhos\nVid lotospipans toner skalle föttrens dån;\nTy denne dag vardt för prinsessan lyckosam.\n\nAGAMEMNON.\nRätt bra och väl! men gå du in emellertid; 440\nDet öfriga, om ödet vill, sig reder nog.\nVe mig! hvad skall jag, arme, säga? börja hvar?\nI hvilka fjettrar af nödvändighet vi snärjts!\nEmellam kom en gudamakt, som visare\nÄn alla mina tankeverk dock vida är. 445\nHur har ej ringa härkomst egna fördelar!\nFör sådant folk att gråta passar ganska väl,\nOch yttra hvad som helst. För den välbördige\nÄr detta oförd. Folkets högste höfvitsmän,\nJag stolt mig känner, och är folkets slaf likväl. 450\nFörty jag blygs, att lemna tårarna sitt lopp;\nAtt icke gråta, likaleds jag, arme, blygs,\nSom råkat ut för aldrastörsta olyckslott.\nLåt se alltså, hvad vill jag säga min gemål?\nHur helsa, och med hvilket öga blicka an? 455\nHon skapat mitt förderf, som kom okallad hit\nI förtid, uti olycksstund, hon kanske följt\nSin dotter, för att gifta henne bort, och ge\nDet käraste, der hon mig finner ondskefull.\nMen ack, den arma jungfrun -- jungfrun, nå? -- 460\nSom mörkrets drott -- så synes det -- snart äkta skall,\nHur jag beklagar! hon mig så anropa tör:\nO, fader, mig du dräpa vill? slikt giftermål\nDu sjelf må fira, och enhvar; som är din vän.\nOrestes, stående bredvid, skall skrika till 465\nFörståndigt, hvad han ej förstår; än är han barn.\nO ve, hur mig förderfvat denne Helenas\nTjuf, sonen utaf Priamos, Paris, som detta gjort.\n\nKHOREN.\nOck jag beklagar; qvinnan ifrån annor land\nDet höfs, att sucka öfver drottars olyckslott. 470\n\nMENELAOS.\nO Broder, tillåt mig ändock ett handslag få?\n\nAGAMEMNON.\nRätt gerna; din är malten; jag en stackars man.\n\nMENELAOS.\nVid Pelops svärjer jag, som vardt min faders far,\nOch din benämd, samt Atreus, som oss båda födt,\nAtt jag vill säga dig ur hjertat redligen, 475\nOch utan allsköns arga list, mitt tankesätt.\nEnär jag såg, hur du ur ögat tårar gjöt,\nMedömkan kände jag, och sjelf brast ut i gråt,\nOch afstår nu ifrån de fordna yrkanden,\nMot dig ej hård, och är på samma punkt, som du, 480\nSamt råder dig, att hvarken dräpa eget barn,\nEj heller mig tillgodose; ej rättvist är,\nAtt du skall sucka, medan mig allting går väl,\nAtt dine dö, men mine skåda dagens ljus.\nHvad vill jag ock? kan jag ej annan maka få, 485\nAf bästa sort, ifall jag önskar gifta mig?\nMen, störtande min egen bror, som jag ej bordt,\nHvi skulle Helena jag föredraga, ondt for godt?\nJag ung och dårlig var, tills, saken nära sedd,\nJag märkte hvad det är, att dräpa egna barn. 490\nDessutom ock miskund med olycksälla mön\nMig påkom, då vår skyldskap jag besinnade;\nHon håller på, att för mitt kränkta äktenskap\nBli offer: hvad har Helena med dotter din?\nMå hären, upplöst, fara ifrån Aulis' hamn! 495\nHör upp att fukta ögonen med tårar, du,\nMin broder, och att mana äfven mig till gråt!\nMen har du fått ett gudasvar om dotter din,\nDet mig ej röre; dig min andel skänker jag.\nTill andra tankar jag mig vändt från hårda ord, 500\nMig skett, hvad rätt och billigt är; jag återgår,\nAtt broder älska: _sådan är rättskaffens mans\nSedvana, att han stannar vid det bästa städs_.\n\nKHOREN.\nDitt tal är ädelt, sjelfve Tantalos, Zeus' son,\nTillständigt; ej stamfäderne få skam af dig. 505\n\nAGAMEMNON.\nHaf tack, o Menelaos, som mot allt mitt hopp,\nDig värdigt, har förändrat fordna tankesätt!\n\nMENELAOS.\nIgenom älskog bröder mellan alstras split,\nOch genom egennytta; men jag afsky här\nFör sådant bittert inbördes förhållande. 510\n\nAGAMEMNON.\nOch mellertid jag råkat i nödvändighet,\nAtt mot min dotter föra ut ett blodigt mord.\n\nMENELAOS.\nHur så? ho skulle kunna dig dertill förmå?\n\nAGAMEMNON.Jo, hela skaran af Akhaiers krigarhär.\n\nMENELAOS.\nEj, om till Argos henne du afsänder hem. 515\n\n\nAGAMEMNON.\nDet ena kunde hemligt ske; det andra ej.\n\nMENELAOS.\nHur så? Man pöbeln ej förmycket frukta bör.\n\nAGAMEMNON.\nKalkhas oraklet röjer för Argeiers här.\n\nMENELAOS.\nEj, om han dessförinnan dör: det händer lätt.\n\nAGAMEMNON.\nHvar siarslägt är äresjuk och ondskefull. 520\n\nMENELAOS.\nOch hvarken redlig eller nyttig någonsin.\n\nAGAMEMNON.\nDu rädes ej för det, som nu mig faller in?\n\nMENELAOS.\nHur kan jag fatta upp den tanke, du ej sagt?\n\nAGAMEMNON.\n\nDet Sisypheiske ynglet af alltsamman vet.\n\nMENELAOS.\nEj kan Odysseus skada dig, ej heller mig. 525\n\nAGAMEMNON.\nHan städs illfundig varit, och en packets man.\n\nMENELAOS.\nAf ärelystnad drifves han; ett stort förderf.\n\nAGAMEMNON.\nVar säker, att han uppstår bland Argeierna,\nOch ropar ut oraklet, som oss Kalkhas gaf,\nOch hur jag lofte offra, och ej håller ord, 530\nÅt Artemis min dotter. Se'n han öfvertalt\nArgeierna, att dräpa dig och mig, han skall\nBe flickan dräpa. Om jag hän till Argos flyr.\nSå komma de, att, jemte Kyklopeiska mura,\nIgrund utplundra landet, och föröda det. 535\nSå gräslig är min ofärd, ack, jag arme man!\nOch till förtviflan genom gudar bringas jag.\nEn sak mig akta, Menelaos, gående\nI lägret, att ej Klytaimnestra veta må\nHärom, förrän åt mörkret jag min dotter vigt, 540\nAtt jag, med minsta tårar, må olycklig bli.\nMen hållen munnen ren, I qvinnor, fremlingar!\n\nKHOREN.\nLycksalige de, som i stilla ro, _Stroph._ 1.\nOch med äkta tro sam-\ndela kärlekens läger, 545\nI lugnet, fjerran ifrån\nUrsinnig brånads glöd! förty\nGuldlockige kärleksguden\nSin båge spänner på tvenne sätt:\nDet ena till lifvets lycka, 550\nTill trassel det andra är.\nJag sådant för brudsäng min,\nSkön Kypris, mig undanber.\nFörunna af fägring åt mig\nLagom, gif kyska begär! 555\nLåt mig njuta af kär-\nleken, skild från dess öfverdrift!\nDe dödliges lynne ej likadant är, _Motstr._ 1.\nSed liknar ej sed; med denrät-\nte är lyckan säker alltid. 560\nUppfostran och vårdad tukt\nKraftfullt föra till dygd;\nTy, att blygas är vishet,\nOch ljuflig förtjusning bereds,\nDå med besinning man inser 565\nDet rätta, der ryktet bringar\nOvanskelig ära åt menskolif.\nStort är, att efter dygden sträfva,\nHos qvinnan, genom stilla kärlek;\nHos mannen annorlunda deremot 570\nEtt inneboende och mångutbil-\ndadt skick ger staten mera glans.\nDu kom, o Paris, från ort, der du _Stroph._ 2\nSom herde vardt fostrad upp\nHos mjella kalfvar på Idas berg, 575\nDer du fremmande toner, på Phrygisk flöjt,\nEfter Olympos', den fordne mästarns,\nExempel, lockade fram.\nJufversköna betade korna, _Motstr._ 2\nNär gudinnornas dom dig förestod, 580\nSom till Hellas kallade dig\nFramför de elfenfogade palat-\nsen, der du äfven i Helenas\nMotblickande ögonklot\nInskickade kärlek, 585\nOch sjelf af kärlek hänfördes. _Epod._\nDerför split och örlig Hellas förde jemte svärd och skepp.\nTill Troias konungaborg,\nO ve!\nStor de stores lycka är. 590\nSen i kongens dotter nu,\nFörstinnan Iphigeneia,\nSamt Tyndareus', Klytaimnestra,\nHur från de stora ledande sin ätt,\nOändlig lycka de uppnått! 595\nDe mäktige gudar bringa sällhetens lott\nÅt osalige menniskornas slägt,\n[Här stannom, Khalkis' döttrar och fosterbarn,\nOch drottningen hjelpom ur vagnen ned, --\nAtt hon ej faller, och stöter sig, -- 600\nGlädtigt med händer och hjertlig vård,\nAtt ej, nykommen, hon skrämmer sig,\nAgamemnons ärade dotter!\nEj oro, ej heller förskräckelse\nHos de Argeiska. 605\n Väninnor, väninnor, vi väcka må!]\n\nKLYTAIMNESTRA.\nVi räkne detta oss till lyckligt förebud,\nPåpassligheten och den varma helsningen;\nOch hopp jag hyser derför, att till godt förbund\nJag brud medbringar. Derför nu ur vagnarna 610\nUtstyrseln bären, som åt flickan jag har med,\nOch bringen allt rätt omsorgsfullt i vårt gemak!\nMen du, miu dotter, lemna vagn och fålar strax.\nOch stig med tjusande och späda foten ut.\nOch J, småjungfrur, henne uti armarna 615\nMottagen och ur vagnen beledsagen hän!\nMig äfven någon låne stödet af sin hand,\nPådet jag sitsen här må kunna lemna väl!\nOch framför redet ställen eder, somlige;\nTy obevekligt skrämmande är hästens blick. 620\nOch denne gosse, konung Agamemnons son,\nOrestes, tagen mot, mitt lilla stackars barn.\nDu sofver, trött af raska åkningen, mitt guld?\nI lycklig stund, till systers brudsång vakna upp,\nTy sjelf af ädel börd, du svåger blifva skall 625\nJemväl åt tapper man, Thetis' gudlike son.\nKom, dotter, kom och sätt dig vackert vid min fot,\nHos moder din, Iphigeneia, och mig gör\nBland dessa fremlingar afundsamt lyckelig,\nOch helsa äfven fader din, som nalkas oss! 630\nO du, min högsta vördnad, Agamemnon drott,\nVi kommit, icke ohörsammande ditt bud.\n\nIPHIGENEIA.\nO moder, strax jag springer fram -- blif icke ond! --\nOch sluta vill mitt bröst intill min faders bröst.\nJag längtar, fader, till din barm, framspringande, 635\nAtt efter många dars förlopp, mig trycka få.\nTy jag din anblick saknar. O, blif icke ond!\n\nKLYTAIMNESTRA.\nGör, dotter, som du vill; städs var du faderkär\nMer än de andra barn, som jag till verlden bar.\n\nIPHIGENEIA.\nMin far, hur gerna jag dig ändtlig återser! 640\n\nAGAMEMNON.\nOch far din dig; det har du lika sagt för två.\n\nIPHIGENEIA.\nHell dig! haf tack, att hit du låtit hämta mig!\n\nAGAMEMNON.\nJag vet ej, hvad jag svara må dertill, mitt barn.\n\nIPHIGENEIA.\nO ve!\nDu skådar mig ej lugnt, som du så gerna ser.\n\nAGAMEMNON.\n_Bekymmer många har en kong och höfvitsman_. 645\n\nIPHIGENEIA.\nDröj nu hos mig, och vänd dig till bekymren ej!\n\nAGAMEMNON.\nHos dig ju endast är jag nu, ej annorstäds.\n\nIPHIGENEIA.\nSänk ögonbrynet, och mig skänk en vänlig blick!\n\nAGAMEMNON.\nSe, åt din anblick glad jag är, så glad, mitt barn!\n\nIPHIGENEIA.\nOch tårar gjuter, du ur ögonen likväl? 650\n\nAGAMEMNON.\nOss varder lång frånvarelsen, som förestår.\n\nIPHIGENEIA.\nJag vet ej, hvad du säger, vet ej, bäste far.\n\nAGAMEMNON.\nKlokt är ditt tal, och väcker min medömkan mer.\n\nIPHIGENEIA.\nOklokt jag tala vill, blott jag kan fägna dig.\n\nAGAMEMNON.\nO ve, ej tiga gitter jag, men prisar dig. 655\n\nIPHIGENEIA.\nBlif, fader, du här hemma qvar hos dina barn!\n\nAGAMEMNON.\nJag ville väl; då jag ej kan, det grämer mig.\n\nIPHIGENEIA.\nMå alla spjut forgås, och Menelaos' harm!\n\nAGAMEMNON.\nFörut skall, hvad min ofärd gjort, ock andras bli.\n\nIPHIGENEIA.\nHur mjcken tid du borta dröjt i Aulis' hamn! 660\n\nAGAMEMNON.\nMig hindrar något, att affärda härn, ännu.\n\nIPHIGENEIA.\nHvar säger man de Phryger bo, min bäste far?\n\nAGAMEMNON.\nDer Paris aldrig, son till Priamos, bordt bo.\n\nIPHIGENEIA.\nDu reser då långt bort, min far, och lemnar mig?\n\nAGAMEMNON.\nDig, dotter, samma förestår, som fader din. 665\n\nIPHIGENEIA.\nO ve!\nAck, om för oss det ginge an, att jag far med.\n\nAGAMEMNON.\nDu ock skall resa dit, der du din fader minns.\n\nIPHIGENEIA.\nSkall jag med modren, eller ensam, segla hän?\n\nAGAMEMNON.\nHelt ensam, ifrån fader skild, och ifrån mor.\n\nIPHIGENEIA.\nDu vill väl icke flytta mig till annat hem? 670\n\nAGAMEMNON.\nTyst -- tyst! den saken icke flickor veta må.\n\nIPHIGENEIA.\nFrån Phryger hasta, när du allt bestyrt, min far!\n\nAGAMEMNON.\nEtt offer offra dessförinnan bör jag här.\n\nIPHIGENEIA.\nVid offer bör man ta i akt hvad heligt är.\n\nAGAMEMNON.\nDet får du se; ty du vid vigvattnet skall stå. 675\n\nIPHIGENEIA.\nKring altaret vi skole khorer ställa, far?\n\nAGAMEMNON.\nMer afuudsvärd än jag är du, som intet vet.\nGå in i salen, för att ses af flickorna,\nSe'n du mig gett en bitter kyss, samt handslag med,\nDu, som sålänge nödgas bo från fader skild! 680\nAck fagra bröst, och kinder, o, du blonda hår,\nHur tung för eder vorden är de Phrygers stad,\nSamt Helena!... Jag slutar här; en brådskad dagg\nUr ögonen mig qväljer, då jag nalkas dig.\nTräd i gemaket! Dig om ursäkt beder jag, 685\nO Ledas dotter, om jag är förmycket rörd,\nNär till Akhilleus jag min dotter gifter bort:\nEtt lyckosamt parti, som sårar mellertid\nFöräldrarna, enär till annor hus en far,\nSom mycket lidit, nu sin dotter lemnar ut. 690\n\nKLYTAIMNESTRA.\nSå oklok är ej jag; och var du viss derom,\nAtt jag hörsammar, utan dina lärdomar,\nNär jag, vid bröllopssånger, följer dotter ut;\nMen landets sed med hennes ålder stämmer in.\nHans namn jag vet, åt hvilken du vår dotter loft; 695\nNu vill jag veta, af hvad slägt och land han är.\n\nAGAMEMNON.\nAigino dotter var till fadren Asopos.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nOch henne äktade en dödlig, eller gud?\n\nAGAMEMNON.\nZeus sjelf, och födde Aiakos, Oinonas drott.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n\nHo var den son, som ärfde Aiakos' palats? 700\n\nAGAMEMNON.\nDet Peleus var, och Peleus Nereus' dotter fick.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nGaf guden, eller tog han emot gudars råd?\n\nAGAMEMNON.\nZeus talman var, och fadren sjelf biföll dertill.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvar höll han bröllop? monne i hafssvallningen?\n\nAGAMEMNON.\nDer Kheiron uppå Pelions helga höjder bor. 705\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDer kertaureiska slägtet sägs sin bostad ha?\n\nAGAMEMNON.\nDer firade drott Peleus' bröllop gudarne.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nThetis har fostrat, eller fadren, Akhilleus?\n\nAGAMEMNON.\nKheiron, att han ej skulle lära dårars sed.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nAck!\nVis fostraren; men han, som gaf, än visare. 710\n\nAGAMEMNON.\nEn sådan man nu blifva skall ditt barns gemål.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nEj tadelvärd; men hvar i Hellas finns hans stad?\n\nAGAMEMNON.\nI Phthias bygder, vid Apidanos flodens strand.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDit skall han då min unga jungfru föra hän?\n\nAGAMEMNON.\nDetder skall bli hans sak, enär han flickan fått. 715\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDem önskas lycka. Men hvad dag sker bröllopet?\n\nAGAMEMNON.\nNär månens lyckosama krets i fyllet står.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHar väl förlofningsoffret re'n gudinnan fått?\n\nAGAMEMNON.\nDet reder jag, och är med saken sysselsatt.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nOch sedan vill du gifva bröllopsmåltiden? 720\n\nAGAMEMNON.\nFörst offret offra, som jag bör, åt gudarna.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvar skole vi ge qvinnorna ett festgelag?\n\nAGAMEMNON.\nHär invid de Argeiers aktergranna skepp.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nBra, och nödvändigt; men bidrag ock du dertill!\n\nAGAMEMNON.\nVet du, o qvinna, hvad som göras bör? lyd mig! 725\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvad vore det? -- att dig hörsamma är jag vand.\n\nAGAMEMNON.\nVi äre äfven der, hvarest brudgumen är.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nJ, utan modren gören hvad jag göra bör?\n\nAGAMEMNON.\nMed Danaïders hjelp bortgifte dottren vi.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nMen jag, hvar bör jag vistas då emellertid? 730\n\nAGAMEMNON.\nRes du till Argos, och tag vård om flickorna!\n\nKLYTAIMNESTRA.\nMin dotter lemnande? och hvem bär facklan då?\n\nAGAMEMNON.\nJag sjelf har ljuset, såsom vid ett bröllop höfs.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n\nSå är ej seden; men du ringa aktar det.\n\nAGAMEMNON.\nDig passar ej, att vistas här i härens stoj. 735\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDet passar, att en mor bortgifter dotter sin.\n\nAGAMEMNON.\nOch att ej flickor ensame i gården bo.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nI säkra jungfruburen väl bevakas de.\n\nAGAMEMNON.\nMig lyd!\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Nej, vid argeiska gudadrottningen!\nGå du, och handla utomhus; jag inomhus 740\nBestyr om det, som kommer unga brudar till.\n\nAGAMEMNON.\nVe mig, som fruktlöst kom, bedragen i mitt hopp,\nAtt fjerran sända från min åsyn min gemål!\nJag smider ränker, och emot de käraste\nUttänker knep, besegrad öfverallt likväl. 745\nMed fågelsiarn Kalkhas jag emellertid\nOm hvad är guden kärt, och mig ej lyckosamt\nVill gå, att undersöka nu, os Hellas' qval.\n_Den vite mannen i sin gård besitta bör\nGod och rättskaffens maka, eller ogift bli_. 750\n\nKHOREN.\nKomma till Simoeis, och _Stroph._\nSilfverhvirflarna skall\nHelleners samtlige här,\nBåde med sköldar och med skepp, 755\nTill Ilios, och till Troias\nPhoibeiska bygder,\nDer om Kassandra jag hört har,\nAtt hon slänger de blonda flätor kring,\nMed lagrens friskgrönskande krans\nSmyckad, hvar gång desa guds 760\nOrakelfläktning förspörjs.\nStå skola på Pergamos borg, _Motstr._\nOch Troias murar omkring\nTroer, då kopparsköldad Ares\nPå sjön, och uti skönstammiga skepp 765\nSig närmar med rodd\nSimuntiska flodens bädd,\nFör att de i ethern boende, två\nDioskurers syster, Helena,\nBringa ur Priamos' borg, 770\nTill Hellas' jord, medelst Akhaiers\nLansmödande sköldar och kastspjut.\nMen Pergamos, Phrygers stad, _Epod._\nSamt stenmurade tornen han\nKringskansar med blodig strid, 775\nAfmejade hufvun i mängd\nSläpande genom Troias stad,\nSom han igrund förstör;\nMånggråtiga flickorna gör han,\nSamt Priamos' maka jemväl. 780\nMen Helena, dottren af Zeus,\nMånggråtig, skall lära sig inse,\nAtt sin make hon svikit. Ej mig,\nEj heller mine barns barn, 785\nDen tanke må falla in,\nHvilken månggyllene\nLydinnor, och Phrygers gemåler\nKasta vid väfstoln fram,\nTill hvarandra ordande så: 790\nHo vill skönflätiga håret mig,\nAtt till ömkelig bågsträng snos,\nFör härjad fosterbygd, afhösta nu?\nDin skulden är, långhalsige svanens dotter;\nOm sann är sägen, 795\nAtt Leda sig hängaf\nÅt vingade fågeln, då\nZeus bytte sin gudagestalt;\nEller om ock, på Pieriska blad,\nDikten till menskorna slikt\nEljes burit och obetänkt. 800\n\nAKHILLEUS.\nHvar är Akhaiernes härförare, monn tro?\nHvem säga vill bland tjenarne, att Peleus' son,\nAkhilleus, söker honom uti portarna?\nMed lika lott vi dröje ej vid Euripus;\nTy andre bland oss, frie än från äktenskap, 805\nOch lemnande derhemma toma boningar,\nPå strändren sitta; andre redan make ha,\nOch barn: så våldsam kärlek Hellas öfverkom\nTill detta härtåg, icke utan gudars råd.\nJag derför tolka måste min rättvisa sak; 810\nMen för sig sjelf en annan orde, om han vill.\nTy lemnande Pharsalos' jord och far Peleus,\nJag bidar här, vid mager fläkt från Euripus,\nOch hejdar Myrmidonerna, som tränga på,\nSamt säga städs: Akhilleus, o, hvi dröje vi? 815\nHur länge bör vår väg till Ilios mätas än?\nGör hvad du gör, och hvarom ej, för hären hem,\nOch bida ej Atreidens dröjsmål längre ut!\n\nKLYTAIMNESTRA.\nO son utaf Nereiden, hörande ditt tal\nDerinnifrån, framför min boning träder jag. 820\n\nAKHILLEUS.\nAck, höga blygsamhet! hvem tro den qvinnan är,\nSom framfor mig jag skådar, dejlig till gestalt?\n\nKLYTAIMNESTRA.\nEj under, att du mig ej känner, som förut\nDu aldrig sett, och din försynthet prisar jag.\n\nAKHILLEUS.\nHo är du, och hvi kom till Danaïders här 825\nDu, qvinna, hit bland män, med sköld beväpnade?\n\nKLYTAIMNESTRA.\nJag Ledas dotter nämns, och Klytaimnestra är\nMitt namn, och min gemål är Agamemnon drott.\n\nAKHILLEUS.\nIkorthet bra du lemnat svar på hufvudsak.\nMig skamligt är, att vexla ord med qvinnorna. 830\n\nKLYTAIMNESTRA.\nBlif qvar! hvi rymmer du? och foga hand i hand\nMed mig, till lycklig början af ett giftermål!\n\nAKHILLEUS.\nHvad säger du? jag hand med dig? jag aktar mer\nAgamemnon, än att komma vid hvad mig ej höfs.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nVisst höfves det, emedan du min dotter dock 835\nSkall äkta, du Nereidens, hafsgudinnans, son.\n\nAKHILLEUS.\nHvad bröllop, qvinna, menar du? jag blir helt stum\nBlott du ej stemplande hopsmider sådant tal?\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHos alla medföddt är, att vörda vännerna,\nDe nya, när de skåda dem, i friarvärf. 840\n\nAKHILLEUS.\nJag till din dotter, qvinna, aldrig friade,\nEj heller ha Atreider talt om giftermål.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvad är dethär? nu åter öfver mina ord\nDu undre; ty ditt tal för mig är underbart.\n\nAKHILLEUS.\nSå gissa då; att gissa oss gemensamt är; 845\nTy ingendera ljuge vi dock troligtvis.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nGår detta ej förlångt? Jag stiftar äktenskap,\nSom, tycks det, icke finnes till: jag blygs derför.\n\nAKHILLEUS.\nKanhända har man drifvit gäck med mig och dig.\nMen slå ur hågen sådantder, och bry ej om! 850\n\nKLYTAIMNESTRA.\nFarväl! Ty aldrig mera möter jag din blick,\nJag, ljugarinna, som har lidit oförskyldt.\n\nAKHILLEUS.\nDig lemnas samma svar af mig; nu din gemål\nJag går att söka inne i palatset strax.\n\nGUBBEN.\nFremling, Aiakos' ättling, bida, att jag språka får med dig! 855\nDig, gudinnans son, jag menar, och dig, Ledas dotter, med.\n\nAKHILLEUS.\nHvem ur öppna dörren ropar? huru rädd han ropar oss!\n\nGUBBEN.\nTjenare; dermed ej prunkar jag; ej ödet det medger.\n\nAKHILLEUS.\nHvilkens? min ej; Agamemnon har jag ej att skaffa med.\n\nGUBBEN.\nHennes, som står der, en gåfva af dess fader Tyndareus. 860\n\nAKHILLEUS.\nSe, jag stannar; låt nu höra, hvarför du mig ropar an.\n\nGUBBEN.\nStån J begge helt allena framför dessa portar nu?\n\nAKHILLEUS.\nTala! ensame vi äre; och ur kongahuset träd!\n\nGUBBEN.\nSlump, och du, min goda vilja, rädda dessa som jag vill!\n\nAKHILLEUS.\nDetta tal åt framtid syftar, och farhåga innebär. 865\n\nKLYTAIMNESTRA.\nVid ditt handslag, bida icke, om du något säga vill!\n\nGUBBEN.\nVet du, hvem jag är, och huru god mot dig och dina barn?\n\nKLYTAIMNESTRA.\nJo, jag vet, att du är gammal tjenare uti mitt hus.\n\nGUBBEN.\nSamt, att mig, bland brudegåfvor, mottog Agamemnon drott.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDu med mig till Argos lände, och var alltid sedan min. 870\n\nGUBBEN.\nJa, och emot dig välvillig, mindre mot din man jag är.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nLåt då nu omsider veta, hvad du har, att säga oss.\n\nGUBBEN.\nMed sin egen hand din dotter ärnar fadren slå ihjäl.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHuru? sådant tal jag afskyr; gubbe, du från vettet är.\n\nGUBBEN.\nMed sitt svärd den arma flickans hvita hals afhugger han! 875\n\nKLYTAIMNESTRA.\nVe mig, arma! är min make vorden så vansinnig nu?\n\nGUBBEN.\nGanska klok, men mot din dotter, och mot dig han vrångsinnt är.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nPå hvad skäl? ho är den niding, som har intalt honom slikt?\n\nGUBBEN.\nEtt orakel, säger Kalkhas, att krigshären sluppe hän.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvart? -- Jag arma, och den arma, som dess fader dräpa vill! 880\n\nGUBBEN.\nHän till Troia. Menelaos återfår så Helena.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nSå af vår Iphigeneia Helenas hemfärd beror?\n\nGUBBEN.\nAllt du vet: din dotter ärnar fadren offra Artemis.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvad var menadt med det bröllop, som mig förde hemifrån.\n\nGUBBEN.\nAtt du skulle bringa gladlig dottren, som Akhilleus' brud. 885\n\nKLYTAIMNESTRA.\nO min dotter, till din ofärd du har kommit, och din mor.\n\nGUBBEN.\nJemmerligt J liden båda: djerft var Agamemnons dåd.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nJag förgås, jag arma; ögat gömmer icke tåren mer.\n\nGUBBEN.\nDerest bittert är att gråta, när man mister sina barn.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDu o, gubbe, säg dock, hvadan du allt detta vet och hört? 890\n\nGUBBEN.\nJag ett bref dig skulle bringa till det förra, som han skref.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nBjöd deri han, eller nekte, föra dottren hit till död?\n\nGUBBEN.\nIcke bringa; ty din make var då vid sitt fulla vett.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDå du hade brefvet, hvarför gaf du det då icke mig?\n\nGUBBEN.\nMenelaos tog det från mig. Han är dessa fasors skuld. 895\n\nKLYTAIMNESTRA.\nÄttling af Nereiden, Peleus' son, förstår du saken nu?\n\nAKHILLEUS.\nJag har hört, hur du är osäll, och det tager jag ej lätt.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDotter min de ärna dräpa, med ditt bröllop i försåt.\n\nAKHILLEUS.\nPå din make jag förargas, och så enkelt det ej tar.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nJag ej derföre bör blygas, att knäböja vid din fot, 900\nDödlig för den gudaborne; ty på hvad högmodas jag?\nMera bör för hvem jag göra, än för egen dotter min?\nAck, gudinnas son, beskärma mig uti olyckans stund!\nVärna henne, som din maka nämdes, fruktlöst; men ändock\nKransande jag förde henne, för att blifva din gemål, 905\nSom jag nu, att slagtas, följer. Dig till nesa lända skall,\nVärnar du ej henne; anskönt ej i äktenskap förent,\nHette du den arma jungfruns hulde make mellertid.\nVid ditt skägg, och vid ditt handslag, vid din mor jag manar dig;\nTy ditt namn mig gjort olycklig, som mig äfven rädda bör; 910\nAnnat altare ej eger jag, att fly till, än ditt knä.\nIngen vän mig nära bidar; Agamemnon har du hört,\nHuru rå han är och vågsam; qvinna, som du skådar, kom\nJag till härn af tygellösa, och till brott forvägna män,\nDock rättskaffens, när de vilja. Om du vågar sträcka hand, 915\nMig till bistånd, är jag räddad; eljes jag förlorad är.\n\nKHOREN.\n_Föräldrakänslan mäktig är, och kärleksvarm,\nOch egna barn försvarar hvar med mund och arm._\n\nAKHILLEUS.\nMitt stolta sinne lyftar sig mot högre rymd,\nMen vet ändock, att smärtas i olyckorna, 920\nOch lagom fröjdas, då när vinden blåser god.\nTy välbetankte äro slike dödlige,\nAtt, med besinning, lefva hela lifvet rätt.\n_Ibland är ljuft, att ej förmycket vara klok,\nIbland är gagneligt, att ega visheten_. 925\nJag, fostrad upp uti försyntaste mans hus,\nI Kheirons, har mig lärt de enkla tankesätt\nAtreiderna, om de oss föra riktigt an,\nJag lyda vill; om icke rätt, ej lyder jag.\nMen der i Troia, städse min sjelfständighet 930\nBevisande, jag tjenar Ares hvad jag kan.\nOch dig, som grymt af dina aldrakärsta led,\nSå mycket som uträttas får af ynglingen,\nMed mitt medlidande jag hjelpsamt värna vill.\nEj nånsin skall din dotter dräpas af sin far, 935\nSe'n mig hon lofvats; ty i sina snaror ej\nDin make någonsin skall snärja min person;\nFörty mitt namn, om ock han icke höjde svärd,\nDin dotter dräpa skall, och orsak är dertill\nDin make. Ren är icke mera min person; 940\nOm genom mig förstöres och mitt giftermål\nDen ungmö, som odrägeligt och mycket led,\nMisshandlad så förvåningsvärdt och oförskyldt\nJag vore bland Argeier aldrasämste man,\nSamt intet värd, och Menelaos kärnekarl, 945\nJag vore icke Peleus' son, men nidingens,\nIfall mitt namn ett mordskäl blir åt din gemål\nVid den uti hafsböljorna uppfostrade\nNereus, gudinnan Thetis', far, och min morfar,\nSkall ej sin dotter komma vid Agamemnon drott, 950\nNej, icke dess lillfinger ens, ej mantelfåll,\nTy eljes Sipylos, barbarers gränsort, hete stad,\nDer desse höfvitsmän sin härkomst begge ha,\nOch Phthias namn ej mer må spörjas någonstäds.\nMen med vigvatten bittert börja skall och mjöl 955\nSpåmannen Kalkhas. _Hvad monntro en spåman är?\nDen litet sannt, men mycket lögner talar ut\nPåmåfå; och när det ej träffar går sin kos_.\nEj tusen flickor, för att sig en make få,\nMin hand och bädd begära, såsom blifvit sagdt; 960\nMen mig med öfvermod bemött Agamemnon drott.\nSjelf hade han begära bordt mitt namn af mig,\nAtt dottren locka; men om Klytaimnestra helst\nJag öfvertalt, att gifva dottren åt en man,\nJag henne skänkt Hellenerna, ifall deraf 965\nBerodde färden hän till Ilios. Jag icke nekt,\nAtt, från min sida, understödja allmänt väl.\nNu är jag intet: _af härföraren beror\nSå lätt, att handla, och att icke handla rätt_.\nSnart vet mitt svärd, som, förrän jag mot Phrygerna 970\nUttågar, jag befukta vill med mord och blod,\nOm dotter din mig någon här fråntaga skall.\nVar derför lugn: en väldig gud för dig jag här\nUppträdt, ännu ej gud, men likväl framdeles.\n\nKHOREN.\nHvad dig är värdigt, Peleus' son, du ordat nu, 975\nSamt hafsgudinnan, vörnadsvärda moder din.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nAck!\nHur skall jag prisa dig med ord, förmycket ej,\nOch ej förlitet, att din ynnest ej förspills?\nRättskaffens männer, som berömmas, på visst sätt 980\nBerömmarn hata, om han nyttjar öfverdrift.\nOck blyges jag, att komma fram med jemmerord,\nDå jag är sjuk, men du från mina krämpor fri.\nEtt svepskäl har, ehuru han från fjerran är,\nEn redlig man, att hjelpa de olyckliga. 985\nFörbarma dig! ty jemmerligt jag lidit har,\nSom trodde först, att du min svärson skulle bli,\nOch hyste dårligt hopp; nu kunde ganska lätt\nMin dräpta dotter för din framtids giftermål\nJertecken blifva, som du bör dig akta för.\nMen väl du början talade, och slutet väl; 990\nTy blott du endast vill, så blir min dotter frelst.\nBör hon, bönfallande, omfatta dina knän?\nDet ojungfruligt vore; men om dig så syns,\nHon med otvunget öga blygsam komma skall;\nKanske, fastän hon borta är, jag vinner det? 995\n\nAKHILLEUS.\nHon stanne inne; ty det sker af blygsamhet.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nSå mycket möjligt är, hon bör sig blygt bete.\n\nAKHILLEUS.\nDu hvarken bör din dotter bringa för min\nEj heller vi blottställa oss för dårlig skymf:\n_Ty talrik krigshär, ifrån hembekymmer fri, 1000\nPlär älska slema samtal och vanhedrande_\nBönfallande, J kommen dock till samma mål,\nSom om du icke alls bönföll; min hufvudsak\nÄr, att ifrån olyckorna aflägsna er.\nNär ett du hört, vet, att jag icke ljuga skall: 1005\nTy om jag ljuger, och bedrägligt sviker er,\nDå må jag dö, men icke, om jag räddar mön.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDig ske allt godt, som lisar de olyckliga!\n\nAKHILLEUS.\nSå hör då nu, att saken sig anordne väl!\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvi säger du mig detta? dig jag lyda bör. 1010\n\nAKHILLEUS.\nIntal om fadren, att han bättre tankar får.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHan elak är, och fruktar hären särdeles.\n\nAKHILLEUS.\nMen skäl emellertid ju öfvervinna skäl.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nMitt hopp är iskallt; säg dock, hvad jag göra bör!\n\nAKHILLEUS.\nBed bonom först, att icke döda dotter sin; 1015\nMen om han sätter sig emot, kom då till mig!\nTy om han dig tillviljes gör, behöfs ej min\nBemedling alls, och räddningen är genast gjord;\nMen jag skall vara bättre stämd emot en vän.\nEj heller hären mig skall förebrå, om jag 1020\nMed skäl uträttar saken heldre än med våld.\nÄr detta väl bestyrdt; det fröjdar vännerna,\noch dig, fastän det utan all min åtgärd sker.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nKlokt är ditt tal. Här måste göras, som du vill.\nMen om jag ej uträtta kan hvad jag begär, 1025\nHvar skall jag åter råka dig? hvart stackare\nVäl gå, att söka upp den hand, som hjelper mig?\n\nAKHILLEUS.\nVi äre dine väktare, der det behöfs,\nSå att dig ingen varsnar, när du uppskrämd går\nIgenom krigshärn; ej du bringe fadrens hus 1030\nPåskam; ty Tyndareus förtjente sannerlig\nEj elakt rykte; stor han är bland Hellas' folk.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nRätt så! gå du förut; jag måste lyda dig,\nOm gudar finnas, skall rättrådig man, som du,\nUpphinna målet; hvarom ej, hvi äflas då? 1035\n\nKHOREN.\nHvad bröllopsqväde ur Libysk flöjt, _Stropk._\nSamt från dansälskelig Kithara,\nOch utur rörfogade Syrin-\nger uppstämde sitt ljud,\nNär på Pelions berg skönflätige 1040\nPierider, vid gudarnes måltid,\nMed guldsandulade foten,\nStampande takt mot mark,\nTill Peleus' bröllop kommo,\nMed melodiska toner Thetis och Aiakidas, 1045\nPå Keutaurers berg låfsjungande,\nUti Peliadiske landen!\nMen Dardanidas, för Zeus'\nLäger en ljuf klenod, 1050\nI kraterers gyllene skålar\nHämtade nektarns skatt,\nDen Phrygiske Ganymedes.\nBredevid hvitglänsande\nSanden sig svängande 1055\nFemtio flickor i khordans,\nNereus' bröllop begingo.\nMed gnistrande facklor och kransadt hår _Motstr._\nHästbetande skaran kom\nAf Keutaurer, till gudarnes 1060\nMåltid och Bakkhos' pokal.\nMen högt utropade: dotter af Nereus!\nDe Thessaliska flickor; och verldens ljus,\nSpåguden Phoibos, och han, som sångmörs'\nSlägtledningar vet, 1065\nKheiron uppnämnde honom,\nSom med Myrmidoners lansväpnade sköldmän\nSkall komma, att Priamos' stolta\nJord föröda med eld, 1070\nKring kroppen med gyllene,\nHephaistosarbetade vapen\nOmvärnad, en gåfva utaf\nGudinnan sin moder\nThetis, som honom födt hade 1075\nLycksalig. De gu-\ndar då den faderherrliga,\nFörsta Nereidens bröllop,\nOch Peleus' högtid firade,\nMen på ditt lockiga hufvud en krans _Epod._ 1080\nSkola Argeierna lägga, liksom på skäckig,\nUtur klippgrottornas natt\nUtkommande, än oskärad hind,\nBlodande, Iphigeneia, din hals,\nDin, som ej vuxit upp vid herdepipan, 1085\nEller vid herdarnes sus och dus,\nUtan en Inakhos' ättling till brud\nAf din moder bildades.\nHvad har väl blygsamheten,\nEller dygden, i anlete röjd, 1090\nFör kraft numera i verlden?\nHär gudlösheten är vorden\nMäktig, och dygd dere-\nmot af dödliga hånas,\nOch lagbrott vinner lag, 1095\nOch ej dödlige samfält lägga sig vinn,\nAtt ej drabbe dem gudars hämd.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nJag gått ur huset, för att söka min gemål,\nSom lemnat det, och redan länge borta är;\nI tårar är beklagansvärda dotter min, 1100\nOch jemmersuckar följa vexelvis hvaran,\nSe'n hon om mordet hört, som reds af hennes far.\nJag ögat haft på honom, som der nära går.\nPå Agamemnon, som rätt snart mot eget barn\nBefinnas skall, föröfvande ett nidingsverk. 1105\n\nAGAMEMNON.\nDig, Ledas dotter, lempligt just jag utomhus\nFår råka, för att, skild från jungfrun, säga ord,\nSom icke anstå höra den, som giftas skall.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvad är det, hvartill läglighet erbjudes dig?\n\nAGAMEMNON.\nLåt dottren följa ut ur huset med sin far! 1110\nVigvatnet redan färdigt står och välbereddt,\nSamt offermjöl, att kastas uti reningseld,\nOch qvigor, till att slaktas före bröllopet\nÅt Artemis, och flåsa ut sin svarta blod.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nI dina ord du talar väl, men gerningen 1115\njag vet ej, under hvilket namn jag gilla skall.\nKom ut, min dotter; ty du känner, hvad din far\nNu förehar; tag under kappan, och led ut\nOrestes, lilla stackars brodren din, mitt barn!\nDer är hon redan, och hörsammar dina bud; 1120\nDet öfriga för henne och för mig jag säga vill.\n\nAGAMEMNON.\nMitt barn, hvi gråter du, och ser ej gladt på mig,\noch fäller ögat ned till jord, med manteln täckt?\n\nKLYTAIMNESTRA.\nO ve!\nHvar skall till dessa mina qval jag början ta?\nTy alla kan jag ställa i det första rum, 1125\nSamt i det sista, ock det medlersta jemväl.\n\nAGAMEMNON.\nHvad är dethär? J alla kommit på ett ut,\nMed idelig förvirring blott och uppskrämd blick.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nSäg mig uppriktigt, make, hvad jag spörjer dig!\n\nAGAMEMNON.\nUppmaning ej behöfves alls; jag spörjas vill. 1130\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDin dotter ärnar du och min nu slå ihjäl?\n\nAGAMEMNON.\nO ve!\nDen arma menar du, misstänksam utan skäl.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nVar lugn,\nOch svara på min första fråga om igen!\n\nAGAMEMNON.\nOm du mig rimligt sporde, finge du slikt svar.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nEj annat spörjer jag, och annat icke säg! 1135\n\nAGAMEMNON.\nDu höga skickelse, och mine ödens gud!\n\nKLYTAIMNESTRA.\nOch mine, hennes: en de tre olyckliges.\n\nAGAMEMNON.\nHvari har man dig kränkt?\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Derom mig spörjer du?\nDitt fina infall utan allsköns finhet är.\n\nAGAMEMNON.\nJag är förlorad, och förrådd min hemlighet. 1140\n\nKLYTAIMNESTRA.\nAllt känner jag, och hört hvad du mig göra tänkt,\nOch just din tystnad utgör din bekännelse,\nOch täta suckar; bry ej om, att säga mer!\n\nAGAMEMNON.\nSe, jag vill tiga, hvarför skulle fräckheten,\nAtt tala lögn jag lägga till vårt olycksmått? 1145\n\nKLYTAIMNESTRA.\nSå hör mig då! Jag saken klart framställa vill,\nOch icke mer begagna gåtors slingringar.\nFörst således, för att dig först det förebrå,\nHar du mig äktat mot min vilja, och med våld,\nSe'n Tantalos, min förre man, du mördade, 1150\nOch med ett dråpslag slog ihjäl mitt arma barn,\nFrån modersbröstet slitande med våldsamhet.\nMen Zeus' två söner, mine bröder begge två,\nMed hästar ståtande, anföllo sedan dig,\nTills gamle fadren Tyndareus dig räddade, 1155\nTillfota fallen, och du återvann min bädd.\nFörsonad sedan -- som du skall intyga sjelf --\nMot dig och gården vankfri qvinna städs jag var,\nI kärleksvärfven sansad, och förkofrande\nDitt hus, så att du kunde alltid träda glad 1160\nInunder eget tak, och lycklig vandra ut.\n_Högst sällsynt fångst för mannen är, att bra gemål\nSig vinna; men på dåliga är ingen brist_.\nJag denne son har födt åt dig samt döttrar tre,\nAf hvilka en du ömkligt mig beröfva vill. 1165\nIfall man sporde, hvi du henne dräpa tänkt,\nSäg, hvad du svarte, eller svarar jag för dig?\nAtt Menelaos Helena må återfå: en vacker sed,\nAtt brottslig qvinna lösa fri med eget barn.\nDet ledaste vi köpe mot det käraste. 1170\nTy om tillstrids du far, och hemma lemnar mig,\nOch dröjer borta under lång frånvarelse,\nHur tror du i palatset att mitt hjerta slår,\nDå hennes platser öfverallt jag toma ser,\nSamt jungfruburen tom? Vid tårar måste jag 1175\nAllena sitta, och begråta henne så:\nÅt dig gaf döden, goda barn, din egen far,\nDig dräpande, ej någon ann, med annor hand,\nOch lemnade de hemmavarande slik lön.\nFörty ett ringa svepskäl här behöfves blott, 1180\nAtt jag och döttrarna, som blifvit hemma qvar,\nDig skulle ta emot på sätt, som vederbör.\nDerför, vid gudarna, ej må du tvinga mig,\nAtt vara mot dig elak, var det icke sjelf!\nLåt se!\nDu offrar dottren; hvilka böner gör du då! 1185\nHvad lycka önskar du, som slagtar eget barn?\nEn neslig hemkomst, då du brottsligt reste hän?\nOch jag, medrätta kan väl jag dig önska godt?\nOvisa skulle vi ju anse gudarna,\nIfall mot barnamördare vi tänkte väl? 1190\nTill Argos land, vill du omfamna dina barn?\nDu får det ej; och hvem vill väl anblicka dig\nBland barnen, att du åter må nedgöra ett?\nHar du den sak besinnat, eller tillhör dig,\nAtt bära spirans glans, och blott anföra härn, 1195\nMen icke föra bland Argeier rättvist språk:\nAkhaier, lyster er en färd till Phrygers land?\nSå dragen lott då, om hvars dotter, som bör dö.\nDet rättvist varit; men du aldrig hade bordt\nÅt Danaïder ge till offring eget barn; 1200\nFastmer Menelaos bordt slagta sin Hermione;\nTy hans var saken. Nu skall jag, som helig höll\nDin äkta bädd, mitt eget barn beröfvad bli,\nMen hon, som brutit, skall sin dotter bringande\nTill Sparta åter, vara den vällottade. 1205\nMig svara, om jag icke riktigt detta talt,\nOch, om jag riktigt talat, o, så döda ej\nDin och min dotter! Då är du en sansad man.\n\nKHOREN.\nGif vika! Rättvist är, att rädda egna barn,\nO Agamemnon; ingen dödlig säger \"nej\" dertill. 1210\n\nIPHIGENEIA.\nAck, fader, om ändock jag egde Orpheus' röst,\nOch kunde sjunga, att mig följde klipporne,\nOch kunde tjusa med min stämma hvem som helst,\nJag flydde dit; men nu är all min talekonst\nBlott tårar, och dem frambär jag; dem har jag nog. 1215\nBönfallande, till dina knän anfogar jag.\nDen kropp, som modren der åt dig till verlden födt,\nAtt du i otid mig ej döde; ljufligt är,\nGuds dager skåda; sänd mig ej till mörkrets hem!\nFörst har jag far dig nämt, mig första dotter du, 1220\nFörst har jag, uppå dina knän mig lägrande,\nDig kyssar gifvit, som af dig jag återfått.\nDå föll ditt tal: \"skall jag väl nånsin, dotter min,\nDig lycklig skåda uti egen makas hus,\nMig värdigt lefvande, och friskt uppblomstrande?\" 1225\nMitt svar, idet jag tryckte pannan till ditt skägg,\nSom jag med handen vidrör nu, var följande:\n\"Skall jag väl dig, som gammal gubbe, möta få,\nO fader, i mitt eget hem, med smekningar,\nOch återgälda min uppfostrings mång besvär?\" 1230\nAf dessa ord ännu jag eger minnet qvar,\nMen du har glömmt dem, och mig ärnar slå ihjäl\nAck nej, vid Pelops, och din far Atreus, gör icke det\nOch vid min moder, som med smärtor födde mig,\nOch nu af samma smärtor andra gång hemsöks. 1235\nHvad angår mig väl Alexandros' frieri\nOch Helenas? Och hvadan kom han, till min ofärd, fader, hit?\nSe på mig, älskade, och gif mig blick och kyss,\nSå att, derest jag måste dö, jag eger qvar\nDet minnet, om du ej beveks af mina ord! 1240\nAck, broder, du är visst en liten bundsförvandt,\nMen gråt ändock med mig, och fadren ödmjukt bed\nAtt han ej syster dräper; hos småbarn också\nOm orättvisan visst en känsla innebor.\nSe, tigande, o fader, han anlitar dig 1245\nVarkunna dig, och far barmhertigt med mitt lif!\nJa, vid ditt skägg, vi käre två, anrope dig,\nDen ene liten en, och syster hans fullvext.\nUti en tanke vill jag sammanfatta allt:\n_Att se guds dager är för menskan ljufsta lott, 1250\nEj underjordens mörker; hvar som önskar dö,\nÄr narr; slemt lefva bättre är, än vackert dö_.\n\nKHOREN.\nOsälla Helena, för dig och din kurtis,\nStor strid Atreiderne ha fått mot egna barn!\n\nAGAMEMNON.\nJag vet nog, hvar barmhertighet behöfs, hvar ej, 1255\nOch älskar egna barn; jag eljes rasade.\nSvårt derför, o min maka, är, att våga slikt,\nOch svårt, att icke våga, ty det måste ske.\nJ skåden denna stora här, på flottan stängd,\nOch dessa Hellas' konungar, i kopparskrud, 1260\nSom icke finna någon väg till Ilios' torn.\nOm jag ej offrar dig, så siarn Kalkhas sagt,\nVi Troias stolta fäste aldrig toge in.\nUrsinnig lust påkommit de Helleners här,\nAtt skyndesamast segla till Barbarers land, 1265\nOch qväsa våld emot Helleners äkta bädd.\nVisst mina döttrar uti Argos dräpa de,\nOch er och mig, om jag ej lyder gudsord.\nEj Menelaos, dotter min, mig kufvat till sin slaf,\nEj heller hans godtycke jag hörsamma skall; 1270\nMen dig för Hellas, vill jag eller vill jag ej,\nJag måste offra, och åtlyda dess befäl.\nFritt måste Hellas vara, hvad på dig, mitt barn,\nOch mig ankommer, samt Helleners äkta säng\nUtaf Barbarerna med våld ej härjad bli. 1275\n\nKLYTAIMNESTRA.\nO, mitt barn, o, J fremlingar,\noch ve mig, arma, då du måste dö!\nDin fader går, och lemnar dig i dödens våld.\n\nIPHIGENEIA.\nO ve mig, moder, moder! densamma\nVisan har fallit uppå bådas lott 1280\nEj mer för mig är guds dag,\nEj solens ljus der skiner.\nO ve!\nVe Phrygers snöhöljda lunder,\nOch Idas berg, der Priamos fordom sitt späda 1285\nBarn utsatte, dess mor beröfvande det,\nFör säker död bestämdt,\nParis, som Idaios, Idaios hette.\n\nIPHIGENEIA\nHette i Pbrygers stad; 1290\nAck måtte han aldrig, vid hjorden\nUppfostrad till herdatjenst,\nAlexandros, fått sig en bostad\nVid klara vattnet, der nymphrens\nKällor välla, 1295\nOch ängen frodas i friska blommors prakt,\nSamt rosors kalkar och hyakinthers gudinnor få plocka åt sig!\nPallas en gång dit lände, 1300\nOch sveksinnt Kypris och Hera,\nOch Hermes, Zeus' sändebud,\nPå kärlekens allmakt trotsande Kypris,\nPå sitt spjut Pallas, och Hero på Zeus', förstens, kongliga läger.\nTill förhatelig dom, till fägringstvist,\nOch mig till död, som skall bringa\nDanaïderna mycken ära. 1310\nJ tärnor, mig tog, till ett förstlingsoffer,\nTill Ilios Artemis.\nMen han, som födde mig arma,\nO moder, o moder,\nMig svikande öfvergifver.\nAck, jag olycksaliga, som såg 1315\nDen vidriga Olyckshelena,\nJag dräpes och jag förgås\nGenom min skändlige faders skandlige mordarsvärd.\nO, hade ej kopparbogsprötige 1320\nSkeppens stammar Aulis tagit emot\nVid dessa kuster, men till Troia\nEn gynnande flägt oss fört!\nO, hade ej motvind\nUti Euripus blåsa låtit\nZeus, som åt dödliga skänka förmår 1325\nNu kultje, att dukarne svälla upp,\nNu sända ångst, nu åter nöd,\nNu fri utfärd, med lustig fart,\nMen dröjsmål snart.\nMångmödofullt är isanning, 1330\nMångmödofullt dödliges slägte,\nOch för olyckan måste vi menniskor råka ut.\nO ve!\nHur stora smärtor, hvad qval utan tal\nDanaïderna tillsändt dottren af Tyndareus! 1335\n\nKHOREN.\nJag ömkar dig, som drabbats utaf olycksfall,\nSom aldrig någonsin dig hade drabba bordt.\n\nIPHIGENEIA.\nO du moder, som mig födde, jag en skara männer ser.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nJa, gudinnans son du skådar, för hvars skull du kommit hit.\nÖppnen salarne, J tärnor, att jsg gömmer min person! 1340\nHvarför flyr du?\n\nIPHIGENEIA.\n För Akhilleus; ty jag blygs att honom se.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nOch hvi så då?\n\nIPHIGENEIA.\n Jo, olyckan af mitt bröllop bringar skam.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nIcke du på rosor vandrar uti detta ögonblick.\nStanna dock; grannlegenhetens verk ej är, hvad vi förmå.\n\nAKHILLEUS.\nArma qvinna, Ledas dotter! 1345\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Icke osannt talar du.\n\nACHILLEUS.\nSkräckligt bland Argeier pratas.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Låt mig veta hvad det är.\n\nAKHILLEUS.\nOm din dotter.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Slemt jertecken ligger uti dina ord.\n\nAKHILLEUS.\nAtt man måste henne dräpa.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Säger ingen deremot?\n\nAKHILLEUS.\nSjelf jag i tumultet råkte.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Fremling, uti hvilket då?\n\nAKHILLEUS.\nUti det, att stenad blifva. 1350\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Räddande min dotter, säg?\n\nAKHILLEUS.\nJust så!\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Ho var väl så dristig, att han tordes röra dig?\n\nAGAMEMNON.\nSamtlige Hellener.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Var ej Myrmidonske härn tillhands?\n\nAKHILLEUS.\nFörste fienden var denne.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Barn, med oss är ute nu.\n\nAKHILLEUS.\nDe mig kallade ovärdig frieri't.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Hvad svarte du?\n\nAKHILLEUS.\nBed dem, att min brud ej dräpa. 1355\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Det var äfven ganska rätt.\n\nAKHILLEUS.\nSom åt mig dess fader lofvat.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Och från Argos eftersändt.\n\nAKHILLEUS.\nJag besegrades af skrålet.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Pöbeln stor olycka är.\n\nAKHILLEUS.\nOch likväl jag skall dig bistå.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n En mot många strider du?\n\nAKHILLEUS.\nSer du dem, som bära vapen?\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Må du glädje få deraf.\n\nAKHILLEUS.\nJa, vi skole alla glädjas. 1360\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Och min dotter slagtas ej?\n\nAKHILLEUS.\nIcke med mitt goda minne.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Skall väl någon fresta på?\n\nAKHILLEUS.\nMånga, dem Odysseus anför.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Ynglet utaf Sisyphos?\n\nAKHILLEUS.\nJust densamme.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Egenmäktigt, eller utaf härn befalld?\n\nAKHILLEUS.\nVald frivillig.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Val är dåligt, att nedsöla sig med blod.\n\nAKHILLEUS.\nJag skall honom hejda. 1365\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Vill han röfva henne härifrån?\n\nAKHILLEUS.\nJa, vid blonda håret släpa.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Hvad bör jag då företa?\n\nAKHILLEUS.\nQvarhåll dotter din.\n\nKLYTAIMNESTRA.\n Och blir hon på det sättet icke dräpt?\n\nAKHILLEUS.\nJo; derhän det dock skall komma.\n\nIPHIGENEIA.\n Moder, hör på mina ord,\nSom jag säger; ty förgäfves jag dig dock förgrymmad ser\nMot din make; hvad omöjligt är att göra, ej försök! 1370\nAlltså för sin goda vilja denne fremling prisas bör;\nMen du må dig äfven akta, att ej klagas an hos härn,\nDå vi icke mer uträtte, men Akhilleus får förtret.\nHvad mig fallit in, o moder, under, grubbleriet, hör:\nDö hos mig är fast beslutet, och det vill jag föra ut 1375\nÄrofullt, samt klart bevisa, af hur ädel ätt jag är.\nSå välan, betänk, o moder, huru rätt jag talat har;\nHela stora Hellas fäster på mig ensam blickarna,\nSkeppens aftåg, och de Phrygers nederlag af mig beror,\nOch att framdeles ej låta, om barbaren vågar det, 1380\nIfrån sälla Hellaslandet röfva äkta hustrur bort,\nSedan Helena man hämnats, hvilken Paris röfvade,\nMed min död allt detta vinna ärnar jag, och mitt beröm\nSedan Hellas jag befriat, i lycksaligt minne blir.\nIcke heller bör jag lifvet hafva öfvermåttan kärt; 1385\nDu åt samtliga Hellener, ej åt dig blott, födde mig.\nSkyddade af sköldar skola flere tusen krigare;\nOch med årar flere tusen; efter fosterlandets skymf;\nVåga fienderna tukta och för Hellas tappert dö.\nBör mitt lif då; detta enda, sätta hinder deremot? 1390\nVore detta väl det rätta? ha vi något svar härpå?\nNu en annan sak: Akhilleus bör ej gifva sig i strid\nEmot samtliga Argeier, för en qvinnas skull; och dö.\n_Mer än tiotusen qvinnor är en man att lefva värd_.\nHar nu Artemis beslutit, att mitt lif beröfva mig, 1395\nMot gudinnan skulle strida jag; en dödlig, rimligen?\nDet omöjligt är: åt Hellas jag uppoffrar min person.\nOffren mig, förstören Troia! detta blir min minnesvård\nI lång framtid, blir mitt bröllop, mina barn och min triumph.\nAtt Hellenerne barbarers herrar varda, det är rätt; 1400\nMen motsatsen ej, min moder: slaf är ej friboren man.\n\nKHOREN.\nDu unga mö, hur skönt är ej ditt tankesätt!\nMen hela felet slumpens och gudinnans är.\n\nAKHILLEUS.\nAgamemnons dotter, någon ibland gudarna 1405\nMig salig gjorde, om jag kunde få din hand.\nJag Hellas prisar för din skull, för Hellas dig;\nDu detta rätt, och fosterlandet värdigt talt;\nAfstående att strida mot en mäktig gud,\nDu pröfvat har, att hvad nödvändigt är, är godt. 1410\nDess mera, att din bädd få dela, längtar jag,\nDå jag ditt sinne skådat, aktningsvärda mö.\nBetänk, jag önskar blifva din välgörare,\nOch hem dig taga; ledsen, vete det Thetis!\nOm jag i strid mot Danaïderne, dig ej 1415\nKan rädda; tänk dock: stor olycka döden är.\n\nIPHIGENEIA.\nJag detta säger, ingen nämd och ingen känd.\nNog Tyndaridskan gitter med sin skönhets makt.\nUppväcka kämpars trid och död, du, fremling, ej\nFör min skull någon döda bör, ej heller dö, 1420\nTillåt mig dock, att Hellas rädda, om jag kan.\n\nAKHILLEUS.\nHvad herrlig föresats! Jag har ej deremot\nInvändning, då dig synes så; ty ädel är\nSlik tanke; bör man icke tala sanningen?\nKanhända du förändrat tankesätt likväl. 1425\nAtt derför riktigt du må fatta mina ord\nJag dessa vapen lägger vid altaret ned,\nTillåtande dig ej att dö, men hindrande.\nKanske du kommer ock att följa detta råd,\nEnär du varsnar svärdet, mot din nacke höjdt. 1430\nJag vill ej låta dig så obetänksamt dö,\nMen strax jag väpnad till gudinnans tempel går,\nOch fäster vid din ankomst der uppmärksam blick.\n\nIPHIGENEIA.\nHvi, moder, fuktar du ditt öga tyst med tårn?\n\nKLYTAIMNESTRA.\nJag, arma, eger goda skäl till hjerteqval. 1435\n\nIPHIGENEIA.\nMig lugna bör du, ej anklaga. Gör du så?\n\nKLYTAIMNESTRA.\nSäg ut, min dotter; utaf mig skall dig ske rätt.\n\nIPHIGENEIA.\nIfall så är, du denna lock ej klippa må,\nEj heller sorgens svarta skrud kringsvepa dig!\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvi säger du mig detta? När jag mistat dig -- -- -- 1440\n\nIPHIGENEIA.\nO nej! jag räddats, och din ära genom mig.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvad säger du? bör jag ej sörja din förlust?\n\nIPHIGENEIA.\nVisst icke; ty min graf ännu ej gräfvas skall.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvi så? är döden ej och grafven samma sak?\n\nIPHIGENEIA.\nZeus' dotters altare min grafvård blifva skall. 1445\n\nKLYTAIMNESTRA.\nMin dotter, jag hörsammar dig; du talat väl.\n\nIPHIGENEIA.\nSom Hellas' räddarinna, hur jag lycklig är!\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHvad tidender skall jag tillföra systrarna?\n\nIPHIGENEIA.\nPå dem ej heller svarta mantlar kläde du.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nSkall ej ett vanligt ord jag bringa dem från dig? 1450\n\nIPHIGENEIA.\nJo, ett farväl. Omhulda du Orestes min!\n\nKLYTAIMNESTRA.\nOmfamna honom, som du sista gången ser.\n\nIPHIGENEIA.\nDyrt älskade, som, hvad du kunnat, vänner hjälpt!\n\nKLYTAIMNESTRA.\nSäg, får jag göra dig i Argos någon tjenst?\n\nIPHIGENEIA.\nMin fader, som din make är, du hate ej! 1455\n\nKLYTAIMNESTRA.\nHan svåra strider måste kämpa ut för dig.\n\nIPHIGENEIA.\nEmot sin vilja han, för Hellas, offrar mig.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nMed list, på nedrigt, icke Atreus värdigt sätt.\n\nIPHIGENEIA.\nHvem följer mig, förrn jag vid luggen slites hän?\n\nKLYTAIMNESTRA.\nJag går med dig. 1460\n\nIPHIGENEIA.\n Du icke; det var illa sagdt\n\nKLYTAIMNESTRA.\nJag fattar i din mantel tag.\n\nIPHIGENEIA.\n Mig, moder lyd!\nBlif här! för mig ock dig det vida bättre är.\nMen en bland fadrens tjenare till Artemis'\nInvigda park mig följe, der jag slagtas skall.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDu går, min dotter? 1465\n\nIPHIGENEIA.\n Och jag kommer aldrig mer.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nDu lemnar mor din?\n\nIPHIGENEIA.\n Som du ser; och oförkyldt.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nBlif qvar, och mig ej öfvergif!\n\nIPHIGENEIA.\n Gråt ej! jag ber.\nInstämmen nu, J alla, unga tärnor, högt\nUti en festsång till Zeus' dotter, Artemis,\nVid ofärd min! dock gånge Danaïder väl! 1470\nFramtagen så mjölkorgarna, och tänden eld\nFör rena förstlingsoffret, och min fader sjelf\nBeröre altarrunden, ty jag hastar hän.\nAtt seger bringa åt Hellenerna och hjelp.\nNu följen mig Ilios' 1475\nOch Phrygers eröfrerska!\nRikligen kransar gifven och brin-\ngen, att sira mitt hår dermed!\nMed tvagningars vattenflod\nDansen templet omkring, 1480\nKring Artemis' altare,\nDen mäktiga Artemis',\nDen saliga; ty, om dét behöfvas, med min\nBlod och mitt offrande 1485\nOraklet jag plånar ut.\nVördade, vördade moder, hur\nGerna åt dig mina tårar skänker jag här;\nTy vid offret ej passar det, 1490\nO, J ungmor,\nBesjungen med mig Artemis,\nPå Khalkis motvänd strand,\nDer fiendtliga lansar bida, 1495\nFör mitt namns skull, uti Aulis'\nTrångbanade ankarplats.\nO du Pelasgiska jord, min moder,\nMykeniske slafvinnor J!\n\nKHOREN.\nAnropar du Perseus' stad, 1500\nKyklopiska händers verk?\n\nIPHIGENEIA.\nDu mig fostrat till Hellas' ära;\nDock ej jag vägrar att dö.\n\nKHOREN.\nDig äran ej öfverger.\n\nIPHIGENEIA.\nO ve! 1505\nDu fackelbegåfvade dag,\nDu ljus från Zeus, ett annat lif, ett an-\nnat öde skall möta mig.\nFarväl, du väne guds dag!\n\nKHOREN.\nO ve!\nSkåden J Ilios', 1510\nOch Phrygers eröfrerska,\nFramtågande? Kransar kring hufvut\nHon bundit, med vigvatten bestänkt,\nOch vid gudinnan Artemis' altare\nDess hals, drypande utaf blodperlor, 1515\nDen dejliga, skördas från kroppen.\nMen utur sköndaggiga källan din far\nSköljvatten åt dottren hämta låter,\nOch Akhaiers krigshär längtar,\nAtt komme till Ilios' stad. 1520\nNu Artemis, dottren af Zeus,\nÅkallom, bland gudar en drottning,\nAtt lyckosam blefve vår lott!\nO du, vördnadsvärda,\nSom gläds åt menniskooffer, till Phrygers 1525\nLand ledsaga Helleners här?\nOch till Troias svekfulla fäste!\nOch Agamemnon, med Hellenka\nKämpar, den stoltaste segerkrans\nTillåt, kring hjessan sin, 1530\nTill everdelig ära, binda!\n\n * * * * *\n\nSÄNDEBUDET.\nO Klytaimnestra, dotter utaf Tyndareus,\nTräd fram ur huset, för att höra mina ord!\n\nKLYTAIMNESTRA.\nFörnimmande din kända röst jag kommit hit,\nJag, arma, bäfvande, och utom mig af skräck, 1535\nAtt du medbringar något annat olycksbud\nTill det jag eger.\n\nSÄNDEBUDET.\n Om din dotter nu alltså\nJag stora, underbara saker orda vill.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nO, dröj då ej, men säg mig allt i största hast!\n\nSÄNDEBUDET.\nAck, bästa fru, du idel sanning höra skall, 1540\nFrån första början, derest min förvirring ej\nGör tungan stapplande uti berättelsen.\nTy knapt vi kommit till Zeus' dotters, Artemis',\nInvigda lund, och blomsterrika ängar fram,\nSå var der samlad de Akhaiers krigarhop, 1545\nDin dotter bringande; påstund Argeiers folk\nHopskockades; och när nu Agamemnon drott\nSin dotter såg till lunden vandra, för att dö,\nHan suckade, och vändande sitt hufvud bort,\nUtbrast i gråt, och manteln höll för ögonen, 1550\nDå trädde hon intill sin fader närmare,\nOch talte detta: o, min fader, här jag står,\nOch denna min person jag för mitt fosterland,\nSamt för den vida Hellasjordens sjelfbestånd\nFrivillig till gudinnans altare nu strax 1555\nSom offer låter bringa, om det så bestämdts.\nDet vare för er välgång gjordt; med segerkrans\nFörvärfvad, kommen till ert fosterland också?\nMig derför röre ingen bland Argeierna;\nTy tyst och modigt fram jag nacken räcka vill. 1560\nSå talte hon; enhvar, som hörde, häpnades\nÅt kongadottrens oförskräckta ädelmod,\nTalthybios i midten stod, som slikt ålåg,\nSamt påbjöd hären tystnad och bevågenhet.\nMen siarn Kalkhas med sin hand i guldsmidd korg 1565\nNedlade hvassa svärdet, som han dragit ut\nUtur sin balja, jungfruns hufvud kransande.\nNu Peleus' son gudinnans altare omkring\nMed offerkorgen lopp och med vigvattnet ock,\nUtropande: Zeus' dotter, Artemis djurdöderska, 1570\nDu, som i natten välfver månens klara klot,\nMottag det offer, som vi nu hembäre dig,\nVi, de Akhaiers här, Agamemnon drott derhos,\nEtt obefläckadt blod utur jungfrulig hals,\nOch gif åt skeppen lyckosam afsegling hän! 1575\nLåt oss intaga Troias borg med vapenmakt!\nMot marken blickade Atreiderne och härn.\nMen presten fattade sitt svärd, och höll en bön;\nOch undersökte halsen, för att hugga till;\nUti mitt hjerta trängde ett ej litet qval, 1580\nDer jag stod lutad. Plötsligt sågs ett underverk;\nTy hugget hörde tydligen hvarendaste,\nMen jungfrun såg man ej, hvarthän hon tagit väg.\nNu presten skrek, och hela hären stämde in,\nBeskådande oväntadt under från en gud, 1585\nSom man ej trodde, fast med egna ögon seddt;\nFörty på marken låg en hind och sprattlade,\nAf största slag, och öfverskön till sin gestalt,\nMed hvilkens blod gudinnans altar öfverstänkts;\nOch huru glad tror du, att Kalkhas då brast ut: 1590\nJ höfvitsmän för samtlige Akhaiers här,\nSen detta offerdjur, som oss gudinnan sändt,\nHitned till altarfoten, bergens snabba hind!\nHon henne hellre önskade än jungfru vår,\nAtt ej nedsöla altaret med ädelt blod. 1595\nHon offret gerna tog emot, och lycksam färd\nVill oss förläna, att vi Ilios' kuster nå.\nDerför hvar sjöman fattade påstunden mod,\nOch vandrade till skeppet; ty än denna dag\nVi måste, Aulis' djupa bukter lemnande, 1600\nAigaiska havet plöja. Sedan offret allt\nUti Hephaistos' låga var till kol förbrändt\nOm allsköns lycka bad han, och god återfär.\nMig Agamemnon hitsändt, för att säga dig,\nHvad öde ifrån gudarne din dotter fick, 1605\nHur oförgänglig ära hon i Hellas har.\nDet säger jag, som var tillstäds, och allting såg,\nDin dotter flög helt säkert upp till gudarna.\nLägg sorgen bort, och vredgas ej på din gemål!\nSå oförmodadt gudars verk för menskan är, 1610\nOch hvem de älska, rädda de. Ty denne dag\nHar sett din dotter död, och åter lefvande.\n\nKHOREN.\nAck; hur jag glädes, då jag detta budskap hör!\nDin dotter lefver ibland gudar, säger han.\n\nKLYTAIMNESTRA.\nMitt barn, hvem ibland gudarne har stulit dig? 1615\nHur skall jag dig tilltala, och på hvilket sätt?\nKanhända slik berättelse hopdiktad är\nTill lindring i min bittra sorg för dotters skull.\n\nKHOREN.\nDer kommer nu drott Agamemnon sjelf,\nFör att dig lemna samma underrättelser. 1620\n\nAGAMEMNON.\nTy ibland gudarna hon verkligt bor.\nTag derföre du Orestes med dig, denna lilla pilt,\nOch till Argos res, ty krigshärn genast seglar af.\nFarväl, farväl! Sentida ifrån Troia spörjs 1625\nMin stämma. O, att städs dig ginge väl!\n\nKHOREN.\nGläd, o Atreides, du komme till Phrygisk jord,\nVände glad tillbaka,\nMed skönaste byte från Troia åt mig!\n\n\n\n"]