[{"data":1,"prerenderedAt":-1},["ShallowReactive",2],{"$f3p5TJzTSwM8LkPbxPBpoupQCrXpAvHLjMbT121jNE3E":3},{"number":4,"title":5,"author":6,"authorBirth":7,"authorDeath":8,"slug":9,"bookId":10,"genreRaw":11,"genre":12,"themes":13,"origin":14,"language":15,"yearPublished":16,"yearPublishedTranslation":17,"wordCount":18,"charCount":19,"usRestricted":20,"gutenbergId":21,"gutenbergSubjects":22,"gutenbergCategories":25,"gutenbergSummary":29,"gutenbergTranslators":30,"gutenbergDownloadCount":31,"aiDescription":32,"preamble":33,"content":34},1948,"Richard Lejonhjerta i hostorien och poesin","Estlander, Carl Gustaf",1834,1910,"1948-estlander-carl-gustaf-richard-lejonhjerta-i-historien-och-poesin","1948__Estlander_Carl_Gustaf__Richard_Lejonhjerta_i_historien_och_poesin","Akademisk afhandling 1859","runous",[],[],"sv",1858,null,31421,170747,false,58544,[23,24],"Richard I, King of England, 1157-1199","Thesis (Ph. D.)",[26,27,28],"History - British","History - Medieval/Middle Ages","Poetry","\"Richard Lejonhjerta i historien och poesin: Akademisk afhandling\" by Carl Gustaf Estlander is an academic thesis written in the mid-19th century. The work analyzes the historical and poetic representations of King Richard the Lionheart, contrasting him with other figures of English folklore, notably Robin Hood. Estlander's exploration highlights the impact of these characters on the national identity of the Normans and Anglo-Saxons during the medieval period.  The opening of the thesis sets the stage for a complex examination of Richard the Lionheart's portrayals in both historical narratives and literary works. Estlander begins by discussing the stark contrasts between Richard, the noble king engaged in the Crusades, and Robin Hood, the outlaw fighting for the oppressed. He asserts that both figures represent the spirit of their respective peoples—the Normans and Anglo-Saxons—and notes how their dual representations in history and poetry contribute to England's cultural landscape. In this preliminary section, Estlander outlines his goals to evaluate Richard's influence, the poetic interpretations of his character, and the social conditions that shaped these narratives. (This is an automatically generated summary.)",[],205,"Akateeminen väitöskirja vuodelta 1858 tarkastelee Englannin kuningas Rikhard I Leijonamieltä historiallisena hahmona ja kirjallisuuden aiheena. Teos analysoi Rikhardin kuvaa normandialaisessa historiassa ja runoudessa sekä vertaa häntä Robin Hoodin kaltaisiin kansanomaisiin legendoihin.","'Richard Lejonhjerta i historien och poesin' av Carl Gustaf Estlander\när Projekt Lönnrots utgivelse nr 1917. E-boken är public domain såväl\ninom EU som i övriga världen, varför vi inte sätter några som helst\nrestriktioner med hänsyn till e-bokens användning eller dess\ndistribution.\n\nDenna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lönnrot.","RICHARD LEJONHJERTA I HISTORIEN OCH POESIN\n\nAkademisk afhandling af\n\nCARL GUSTAF ESTLANDER\n\n\n\n\n\nHelsingfors,\nJ. C. Frenckell Son,\n1858.\n\n\n\n\nAkademisk afhandling af CARL GUSTAF ESTLANDER hvilken, med samtycke\naf den vidtberömda Historisk-filologiska Fakulteten vid Finlands\nUniversitet, och under inseende af FREDRIK CYGNÆUS, Filosofie Magister,\nProfessor i Estetiken och Nyare Litteraturen, Riddare af K. K. S:t\nStanislai Ordens andra klass, till granskning framställe af CARL GUSTAF\nESTLANDER, Magister, uti Hist.--filol. Auditorium d. 11 Decemher 1858\np.v.t.f m.\n\n\n\nINNEHÅLL:\n\n     Företal.\n  I. Richard Lejonhjerta i normandiska historien.\n II. Richard Lejonhjerta i normandiska poesin.\n     Anmärkningar.\n\n\n\n\nFöretal\n\n\nMed genialisk blick har Sir Walter Scott i sin förträffliga roman\nIvanhoe förstått att uppfatta kontrasten emellan tvenne personligheter,\nhvilkas namn i Englands medeltidshistorie och poesi intaga märkeliga\nrum. Den ena är Richard Lejonhjerta, den andra Robin Hood. Vetterligen\nhar ingen personlig beröring dem emellan funnits; och dock kan en\nsannare förändring af den historiska verkligheten icke tänkas, än\nden romanförfattaren tillåtit sig i denna sin sammanställning af\nriddarekonungen på tronen och fribytarekonungen i skogens vildmark. Ty\nhuru omätligt än afståndet kan tyckas ifrån konungen öfver vesterns\nmäktigaste folk, hvars vilja var lag för blomstrande riken och hvars\nfana följdes af medeltidens stoltaste riddareskap, till den rättslöse\nfribytaren, som med sitt vilda följe jagades likt rådjur i Sherwoods\nskogssnår, sammanträffa dock deras karakterer och lif i tvenne\nväsendtliga punkter. Hvardera äro de äkta romantiska personligheter,\npå grund af sin lösbundenhet från det alldagliga lagbundna lifvets\ntriviala förhållanden; hvardera äro de der jemte samtida representanter\naf de tvenne folk, det normandiska och det anglosaxiska, hvilka efter\nslaget vid Hastings inkastades till en blodig samvaro på Englands\ngemensamma jord. Medan Normanderne med hänryckning följa sin hjelte\npå hans verldsberömda riddarefärd till det Heliga Landet, skådar det\nanglosaxiska folket med sorgset mod i Sherwoods fribytare de sista\nförsvinnande kämparne för dess nationela sjelfständighet och tillvaro.\nMotsatsen mellan de bägge personerna vidgar sig sålunda till en motsats\nmellan tvenne folks karakterer, lefnadsvilkor och samhällsställning,\ndet ena herrskande, obändigt, aristokratiskt, det andra förtrampadt,\ngodmodigt, folkmässigt.\n\nSkulle nu förf., sedan denna sammanställning fått makt med honom,\nstadnat helt enkelt vid ofvanantydda sida deraf, hade hans\nuppgift blifvit en rent historisk karaktersteckning af de bägge\nnationalhjeltarne samt, i och med dem, af de bägge folkelementerna, i\nden tidpunkt då striden dem emellan håller på att bortdö och de bereda\nsig att fredligt sammansmälta till en engelsk nation. Men Richard\nLejonhjerta och Robin Hood hafva ännu en tredje punkt, hvari deras\nöden likna hvarandra. Den ena som den andra tillhöra dessa lyckliga\ndödlige, hvilkas odödlighet hvilar icke blott i historiens minnesblad,\nutan äfven i diktens bildersalar, hvarföre, när man forskande skådar\ntillbaka, hvardera ter sig i en dubbelgestalt, allteftersom den\nhistoriska verkligheten eller det fantasispunna omhöljet skymtar fram\nför blicken. Denna deras dubbla tillvaro är så mycket intressantare,\nsom hvardera har sitt folk att tacka för den ena som den andra\ngestalten, sålunda att, under det menestreler och truverer gripit de\nspridda dragen af Richards person och iklädt honom den normandiska\npoesins riddarerustning, minnet af Robin Hoods äfventyrliga lif\nutbildat sig i Anglosaxarnes fantasi till folkvisor och ballader.\nJemför man då den historiska personen med den diktade, är man sålunda,\ngenom att tillse i hvad mon dikten förändrat verkligheten och huru hon\nvid skapandet tillvägagått, i tillfälle att uppskatta hvardera folkets\nskaldelynne, det är, att framställa medeltidens jemförelsevis lärda\ndiktning i bredd med folkdikten.\n\nMen då en sådan dubbel, på en gång historisk och litteraturhistorisk\njemförelse skulle gått vida utom gränsorna för en akademisk afhandling,\noch då förf. af enskild böjelse drogs till den sednare uppgiften,\nmåste sammanställningen uppoffras, i det hvardera hjeltarne skildt\nbehandlades. Uppgiften i efterföljande blad blir sålunda, att i den\nomgestaltning Richard Lejonhjerta i normandiska dikten undergått\nframställa denna diktnings lynne och art, hvartill åter de betingande\nvilkoren måste finnas i nationens samhällslif, tanke och handlingssätt.\nHuruvida, med en dylik plan, det historiska strängt i form af\ngrundlägning bordt skiljas från det litteraturhistoriska, må utvisas af\nsättet hvarpå förf. förstått att lösa sin uppgift. Befunnes han häri\nhafva begått ett misstag, återstår honom blott den djupsinniga trösten:\n\"hvad som engång skett kan ej mera hjelpas.\"\n\nGöres åter anmärkning derom, att den historiska grundlägningen är till\nöfverlopps vidlöftig, tar sig förf. friheten hänvisa till en sednare\nafhandling, der det erfordrades att grunddragen af anglonormandiska\nsamhälls- och stats-skicket vore gifna, för att förstå det anglosaxiska\nfolkets sorgliga ställning.\n\nTill att undvika upprepade citater kan det engång för alla anges,\natt följande arbeten anlitats, vid framställningen af Normandernas\nsamhällsskick och den sociala sidan af Richards lif: _Thierry_,\nConquête de l'Angleterre (Paris 1830), _Turner_, History of England\nduring the Middle Ages (London 1853, vol. I), _Lingard_, History of\nEngland (London 1825, vol. II) -- vid behandling af korståget,\nutom förenämnde arbeten, _Michaud_, Histoire des Croisades (Paris\n1838 vol. II), -- vid undersökning af romandiktningens uppkomst samt\nmenestrelernes lif och verksamhet: _de la Rue_, Essais sur les Bardes\netc. (Caen 1834), _Warton_, History of English Poetry (London 1846) och\n_de la Villemarqué_, Contes populaires des ancies Bretons (Paris 1842),\n-- samt slutligen såsom källor för romanerna om Richard Coeur de Lion:\n_Weber_, Metrical Romances (Edinburg 1810) och _Ellis_, Specimens of\nearly English metrical Romances (London 1848).\n\n\n\n\nI.\n\nRichard Lejonhjerta i normandiska historien.\n\n\nDen normandiska eröfringen af England var icke ett blott underkufvande;\nhon var en invasion, en kolonisation i stort. Hvilka anspråk på Edvard\nConfessorns tron Wilhelm Bastarden än kunde förebära, huru välsignad\nhans fana och huru helgadt än hans fribytartåg, antog den dynastiska\neröfringen dock innan kort karakteren af inkräktande. Det anglosaxiska\nfolket, fastän väl vandt i sin fromma indolens att underkasta sig\nfrämmande eröfrare, fann sig med förskräckelse denna gång hafva fallit\nbyte för vida mer fordrande inkräktare än norska sjöröfvare och danska\nsjökonungar. Desse hade kommit som kraftiga lefnadsfriska naturfolk\ntill ett jemförelsevis högt civiliseradt samhälle, åtnöjt sig med\nnågra sträckor af dess jord, fogat sig i dess former och inom få\ngenerationer fredligt sammansmultit med de beslägtade invånarne. Nu\ngälde det icke blott att afträda mer eller mindre gods och grund samt\nfredligt inrymma nykomlingarne plats jemte sig i de gamla formerna;\ndet gälde att utrymma hela samhällsbygnaden, sjelfva ställa sig\nsom rättslösa medlemmar utom densamma och åskåda huru främlingarne\nplundrade, förstörde och omgestaltade henne. Ty Normanderne medförde\nsjelfva ett samhällsskick, visserligen i grunden mindre sedligt och\nhumant än Anglosaxarnes, men för tiden starkare genom det krigiska\nlynne feodalismen var egnad att väcka och underhålla. Huru mycket än\naf anglosaxiskt ursprung qvarblef och huru mycket än sednare, genom\nsin högre sedlighet, gjorde sig gällande, då de fördrifne åter fingo\nbesittningsrätt i samhället, var det dock vid denna inympningsprocess\nden bittraste smärtan kändes, genom honom normandiska eröfringen\nerhåller sin fasansfulla karakter. Ju längre hunna i kultur och\nutveckling på engång förtryckarne och de förtryckte äro, dess större\norättvisa, dess bittrare kränkning.\n\nDet låg sålunda i sakens natur, att eröfringen för århundraden skulle\nframkalla ett samhällsskick, deri våldet skipade lag och svärdet\nupprätthöll densamma. Men detta låg äfven i eröfrarnes egendomliga,\nkrigiskt vilda lynne. Styrkan och svärdet egde hos dem urgamla anor,\nhärstammande från en tid, då detta tappra folk som skandinaviska\nvikingar gjorde strandhugg på Europas skönaste kuster och skuro sina\nrunor i hjertat af dess rikaste länder, plundrande och mördande med\nsamma kallblodighet, hvarmed de vågade sig sjelfva bland atlantiska\noceanens vågor. Styrkans rätt och svärdets välde erhöllo blott andra\nformer, då Gångerolf bland sina följeslagare utskiftat Neustriens\nödelagda fält jemte dess franco-galliske inbyggare. Sedan dess\nhade visserligen de bofasta vikingarne med förvånansvärd lätthet\nutbytt sitt norræna-mål emot infödingarnes gallicerade latin och\nsina Asa-gudar emot hvite Christ och hans helgon, samt tillochmed i\nreligiös hängifvenhet och kyrklig fromhet så öfverträffat långt äldre\nkristnade folk, att de i slaget vid Hastings genom sina vakor och\nböner med skäl kunde synas Anglosaxarne mera likna munkar än\nstridsmän.[1] Äfven i vetande och bokliga konster hade de fordna\nNorrmännen åtminstone upphunnit det öfriga Europa; ty vid eröfringen\nberömmas de af Lanfrancus inrättade klosterskolorna såsom\ntillflyktsorter för klassiska studier,[2] hvarjemte normandiska\npresterskapet, om ock mera krigiskt än det för andans och fredens män\negnat sig, stod i lärdom vida öfver Anglosaxarnes. Tillochmed i de\nsköna konsterna hafva Normanderna från denna tid lemnat oförgängliga\nspår; deras arkitektoniska minnesmärken från medlet af XI:te årh.\nvittna än i dag, genom den stränga och enkla konseqvens hvarmed\nromaniska stilen i dem utbildats och genom lätt fantastisk\nornamentering, om tvenne genomgående drag i normandiska lynnet: kraft\noch prydlighet.[3] Det förra genomträngde lifgifvande och föryngrande\nhela det förslappade franco-galliska väsendet; det sednare göt sin\nförfining öfver feodallifvets råa seder. Prakt i husgeråd, drägter och\nvapen, ceremoniös ståt i kyrkobruken, lysande fester, belefvenhet i\numgänge, måttlighet i mat och dryck utmärkte numera Skandinaviens\nsjöröfvare framför alla andra nationer i norden af Europa.\n\nMen allt detta oaktadt qvarbodde dock vikingasinnet med dess\nbetydelsefulla egenskaper: en orolig äfventyraranda, lystnad efter\nbyte förvärfdt i blodig idrott, törst efter rykte och ära samt ett\nkänslolöst dödsförakt, som vid en mindre hunnen utvecklingsgrad utgör\ntapperhetens grund och vilkor. Huru många band och intressen än må\nhafva alstrats genom detta folklynnes bindande vid jord och fast\negendom, var dock i och med, feodalförhållandena det väsendtligaste\nvilkoret för ett eröfrande krigarfolk i fullt mått förhanden:\nobehöfligheten af arbete och dermed frånvaron af medborgerlig\nverksamhet. Likalitet som för vikingen på hans drakskepp, der han\nseglade med sin skara af tillgifne kämpar, var för feodalherren med\nvallomslutna borgar, dit han församlade sina numera till vasaller\nförbytte män, ett fredligt arbete någon nödvändighet eller någon\nära. Liksom då, beskattade han andras idoghet, förbehållande sig\nsjelf den gagnlösaste och dock ärofullaste lotten, vapenbrukets.\nI hans förhållande till fordne sjökonungen, numera hertigen af\nNormandie, förändrades genom bosättningen väl formen och namnet,\nmen föga af sjelfva andan. Germanismens urgamla personliga trohets\nförhållande, beroende af den aktning anföraren genom styrka och\ntapperhet förvärfvat, var och förblef det hufvudsakliga sambandet\näfven mellan baronen och hans länsherre; lätt brutet, såsnart den\nlikaså urgamla germaniska sjelfständighetskänslan reste sig deremot\nstarkare, endast i den mon det nu helgades af en mäktigare religion.\nDå emedlertid mera invecklade förhållanden, framförallt den spända\nställningen till frankiske öfverherren och armoricanske vasallen,\nfordrade en större sammanhållighet, samt redan sjelfva bofastheten inom\ngemensamma landamären icke mera kunde tillåta samma oberoende, hvarmed\nden missnöjde vikingen styrde sitt skepp ifrån sjökonungens flotta,\nmåste hertigarne af Normandie hos sig utbilda en annan kraft än blotta\nstyrkans. Ty i detta förhållande torde riktigast grunden böra sökas\ntill den list och förslagenhet, hvarför Normanderna gjorde sig kända\noch fruktade, och hvilken vid eröfringen af England utgjorde styrkan i\nWilhelm Bastardens statskonst.\n\nLikt en planta, förflyttad i frodig jordmån och gynsamt klimat,\nutvecklade sig nu det normandiska lynnet i virrvarret af\nsamhällsförhållanden, som genom eröfringen uppstod. Kufvadt genom\nanförarens list och deras egen tapperhet och öfverlägsna krigskonst,\nlåg ett blomstrande konungarike, utmärkt för handel, konstflit och\nsedlig lagstiftning, öppet för alla eröfrarenes passioner. Icke blott\nWilhelms normandiska och bretagnesiska baroner, hvilka i slaget vid\nHastings anfört egna trupper, icke blott enskildte riddare, hvilka\nifrån när och fjärran strömmat till eröfrarens af påfven helgade banér,\ntillochmed vapendragare och simpla soldater sågo sig plötsligen i\nbesittning af ofantliga domäner. Personer med råa och tygellösa seder\nerhöllo genom en sådan vexling i lefnadsvilkor ett obegränsadt spelrum\nför alla onda böjelser. Äfven desse voro numera af adlig rang och högt\nanseende, medvetne om att under sig, såsom trälar på deras fordna\njord, såsom beroende landbönder, eller åtminstone såsom skattskyldige\nvasaller, hafva landets fordne herrar, thegner som ceorler. Om äfven\njemte dem anglosaxiske jordegare qvarblefvo i besittning af friheten,\nsågo de i desse frankliner och socagers en fiendtlig, föraktad,\nbarbarisk massa, rättslös inför de numera af normandisk grefve eller\nbiskop och normandiska baroner sammansatta shiredomstolarne, utan säte\noch stämma i pärernas församling, talande ett obegripligt språk och\nbeledd för sitt grofva oartiga umgängessätt, sina långa skägg och vida\nmantlar.\n\nHvilken sedlighet och rättskänsla ur sådana förhållanden nödvändigtvis\nmåste framalstras, derpå är historien om de anglonormandiske baronerne\nunder första århundradet efter eröfringen ett vältaligt vittne. Då\nWilhelm Eröfraren, sedan äfven de ödelagda nordliga provinserna\nunderkastat sig hans välde, högtidligen tillförsäkrade Anglosaxarne om\nsamma lagar och styrelse som i \"den gode kung Edvards dagar,\" lofvade\nhan dervid mer än han kunde eller ville hålla. Der ett helt folk i\nsjelfva verket beröfvats sina rättigheter, måste det rätta sjelft\nblifva vacklande, begreppen derom förvridna, och ett näfrättstillstånd\ninträda, der styrkan ensamt fäller domslut. Till lycka för Englands\nframtid lade anglosaxiska statsförfattningen, såsom grundad på\nkommunalväsende icke subinfeudation, den ojemförligt större makten i\nkonungens hand, och denna del af den \"gode kung Edvards lagar\" både\nville och kunde Wilhelm Eröfraren vidmakthålla.\n\nMen vid hans död, så förtäljer Ordericus Vitalis,[4] fördrefvo\nnormandiske baronerne konungens sheriffer och kastellaner, satte sig\ni besittning af slottena som han bygt på deras områden, samt begynte\nanfalla och plundra hvarandra eftersom deras medel tilläto. Inom kort\nuppväxte sådana borgar öfverallt i England, der vid eröfringen knapt\nett fäste förefanns ens till landets försvar. Om äfven nödvändigheten\naf skydd emot en rofgirig granne och mot band af förtviflade\nAnglosaxare, hvilka sammanrotat sig till fribytare i skogar och\notillgängliga moras, gaf upphof åt en del af dessa borgar, kunde de\ndock samt och synnerligen lika lätt tjena till oåtkomliga nästen,\ninom hvars keep[5] den baronliga röfvaren drog sitt byte och sig\nsjelf undan all hämd, och hvars fängelsehålor jemte galgen utgjorde\ninseglet på hans territoriala domsrätt. Den orolige Roger Mowbray,\ngrefve af Northumberland, den beryktade Robert de Belesme, mannen med\nvilddjurssinnet, och den mäktige baron, som tillbragte sitt lif med att\nfrån ett välbefästadt slott företaga härjningståg till kringliggande\nnejder och uppfostrade sina sju söner till samma lefnadssätt, liksom\ntill ett yrke, äro blott några bland de tallösa representanterna af\nen seigneurial sjelfständighet, som tillochmed trotsade den nyckfulle\nWilhelm Rufi och den skoningslöse Henrik Beauclercs öfvermakt, dessmer\nhvilade gisselskarp öfver det värnlösa folket.\n\nUnder den godsinte Stephans regering antogo våldsamheterna fullständigt\ntycke af anarki. Med vanlig trolöshet hade baronerne vid hans, likasom\nvid hans tvenne företrädares tronbestigning brutit en tillförene\nhögtidligen aflagd hyllningsed. Följden deraf blef ett inbördes krig,\nder bägge partierna, konung Stephans och kejsarinnan Mathildas, dels\nför att anskaffa medel dels af blott roflystnad, förde ett fullständigt\nröfvarlif emot hvarandra och emot samhällets fredliga medlemmar.\nStröftåg gjordes på fiendens gods, hvarvid menniskor bortfördes som\nboskap; de baronliga fängelserna fyldes med Anglosaxare, män och\nqvinnor, hvilka på det sinnrikaste marterades, för att aftvingas hvad\nmöjligen af egodelar kunde återstå dem. När intet mera stod att tagas,\nbrändes byar och kyrkor, så att man kunde färdas en hel dag utan att\npåträffa annat än kolade boningar och förödda fält. Geoffroy Grenville\nförvandlade i en hast klostret Ramsey till fästning; Robert Marmion\ngjorde samma bruk af Coventrys berömda kloster och grefve Wilhelm\nAlbemarle af Bridlingtons kyrka; så att på sådant sätt borgarnes\nantal, ensamt under denna regering, växte med 126 nya. \"Ja biskoparne,\nbiskoparne sjelfva, säger en samtida författare, klädda i jern och\nfullständigt utrustade med vapen, plägade på stridshästar draga ut på\nbyte tillsammans med förödarne af deras land,\" och helt högt sade det\nqvalda folket att Kristus och hans helgon voro insomnade.\n\nErinrar man sig härvid det beröm för religiös hängifvenhet Normanderna\nupprepadt tilldelas, förefaller ett slikt gudlöst handlingssätt\noförklarligt. Äfvenså måste man förvånas öfver den vederstyggliga\nhycklande beredvillighet, hvarmed baronerne plötsligen, på påfvens\nbefallning, i Thomas Becket sågo och vördade ett helgon, sedan de\nunder hans lifstid af politiska skäl förföljt honom intill döden.\nMen sådana motsägelser vinna sin lösning, blott man icke vill skåda\nreligiositetens styrka i ett orubbligt vidhängande vid vissa kyrkliga\ndogmer, vissa sinliga symboler och föreställningar, hvilka meränväl\ntillåta att samma sinne på engång beherrskas af ett svärmande trosnit,\nen korsfarar-entusiasm, och af den omenskligaste, sedeslösaste\nråhet, ja af indifferens för alla kristendomens bud. Först i tider\ndå kristendomen verkligen vunnit en objektiv sedlig halt, fylts af\nsamhällets sed och fylt densamma, skulle sådana drag i tidslynnet\nblifva verkliga motsägelser. Redan vid eröfringen visade Normanderna\nhuru litet af kristlig anda, ja af aktning för kyrkan sjelf fanns\nparad med deras asketiska vakande och bedjande. Från klostren\nfördrefvos munkarne, kloster- och kyrkojorden skiftades som krigsbyte,\ndet anglosaxiska presterskapet afsattes och deras helgade drägter\npåkläddes stundom tillochmed soldater och låga tjenstehjon; hvarföre\nock prelaterne ofta nog öfverträffade de verldslige magnaterne i råa\nseder, liksom de icke sällan upphunno dem i våldsamhet och roflystnad.\n\nMed denna skuggsida i det normandiska lynnet sammanhänger en\nannan, ökad liksom hon genom eröfringen, men af vida mörkare art,\noch beteknande en lidelsefullhet, som hos ett folk väl icke är\noförenlig med kraft och styrka, men afgjordt häntyder på ett upplöst\nsamhällsskick, en förslappad moral. Enligt ovedersägliga vittnesbörd\nskola de onaturligaste laster herrskat bland Normanderne samt af dem\nkringspridts i England,[6] och Giraldus Cambrensis har af Wilhelm\nLongchamp teknat en bild, i detta hänseende väl värd en plats bland\nantikens afskyvärdaste.[7] Till konung Henriks beröm förmäles, att\nhan vid sitt tillträde till regeringen strängeligen rensat hofvet från\ndessa veklingar med långa lockar, vidärmade kjortlar och mantlar med\nsläp;[8] men icke destomindre är det mot hans ende son det ofvantydda\nvittnesbördet särskildt andrages.\n\nSjelffallet måste qvinnans ställning under sådana förhållanden vara\nföga betryggad. Ur det våld, hvarmed rika anglosaxiska arftagerskor\nvid eröfringen tvungos till äktenskap, uppkom inom normandiska\nfeodalväsendet den afskyvärda giftomansrätten, hvarigenom länsherren\nkunde så godt som försälja en qvinlig vasall åt den mestbjudande; -- en\naf de betydligaste förändringarne i Anglosaxsarnes lagar, enligt hvilka\nej ens fadren synes egt obetingad rätt att disponera öfver sin dotters\nhand. Der sålunda passionerna kunde ställa sig under sjelfva lagarnes\nskydd, behöfver deras tillvaro icke genom fakta bestyrkas. Endast\nchevaleriet, så långt dess förmildrande kraft inom samhället sträckte\nsig, kom härvid de betryckta till hjelp.\n\nDet kunde med skäl synas underbart, att ett samhälle ur ett sådant\ngäsningstillstånd, icke blott skulle rädda sin tillvaro, utan äfven\nframgå segrande till att, genom sedlig styrka och politisk kraft\nblifva vårt tidehvarfs föredöme och tongifvare. Normandernas energiska\nherrskarenatur har härtill blott delvis bidragit. Äfven Neapel blef\nstålsatt med normandisk kraft, och är dock nu blott ett slagg bland\nnationer. Långt större är det anglosaxiska folkets andel i Englands\nstorhet, genom den tidiga hyllning i dess samhällsförfattning gafs\nåt menniskovärde, jemlikhet inför lag, folklig lagskipning, folklig\nrepresentation, arbete och välstånd. Men ännu en tredje makt har\ninnestående tacksamhetsanspråk hos verldsbeherrskarinnan. Det är\nkonungamakten.\n\nNär annorstädes i Europa feodaladeln i en partikulariserande\nsjelfständighet gjort högsta samhällsmakten till ett blott namn på den\nförste bland pärerne, herrskade deremot anglonormandiska konungen med\nen afgjord öfvermakt öfver sina obändiga vasaller. Derföre hände det\nock, att när till exempel i Frankrike vigtskålen stält sig tvertom och\nadeln sjunkit till en blott hofprydnad åt envåldsmakten, Englands adel\negde sammanhållighet nog att tvinga vigtskålarne till jemvigt, genom\nett klokt användande af den egentliga samhällstyngden, folket; hvaraf\ndet sedan kunde hända att folket, ifrån att vara vigt, blef, som sig\nvederbör, sjelfva de lefvande armar, som på engång uppbära vågskålarne\noch ställa dem i jemvigt.\n\nHärmed skulle vi sagt tillräckligt om normandiska samhällslifvet,\nsåframt ej hjelten i vår afhandling vore en konung, såväl som han är\nbåde baron och riddare. Till att uppfatta en sådan samhällstyp blir det\noss nödvändigt att först, om ock flyktigt, bestämma konungens ställning\nhos Anglonormanderne.\n\nGenom att bibehålla och, såvidt de gälde konungens myndighet, äfven\nupprätthålla den anglosaxiska konstitutionen, grundlade Wilhelm\nEröfraren i England en stark och vidsträckt konungamakt. Ehuru\nvisserligen grefvarnes myndighet i provinserna numera var ärftlig,\nblef den dock aldrig suverän,[9] hvarförutom flere provinser\nförvaltades direkte genom sheriffer. Redan i Henrik II:s tid förekomme\nearldömen som blotta titlar, liksom äfven baroner utan jord. Så\nvåldsam och trotsig än den normandiska adeln var, visade sig dock\nvid alla tillfällen, att konungen var den mäktigaste länsherren i\nsitt rike. Genom bibehållandet af de kommunala shiredomstolarne var\nterritorialdomsrätten på det kännbaraste inskränkt, och, så fal än\nrättvisan hölls vid konungens domstol, upphörde dock aldrig den\nanglosaxiska plägseden att vädja dit, såsom till den högsta instansen.\nÄfven beskattningsrätten hade Wilhelm Eröfraren i utvidgadt mått\ntagit som arf af sina anglosaxiska företrädare. Om äfven tillfälliga\nbeskattningar merändels beslötos i baronernas församling, och derigenom\ngrunden lades till engelska parlamentets rätt att bevilja utskylderna,\nförekommer dock icke intill magna-charta att hon skulle motsatt sig\nkonungens fordringar.\n\nFör att uppehålla en sådan myndighet, behöfdes dock att konungen,\nvid skiftandet af eröfringsbytet, skulle hafva försett sig med\ndomanialbesittningar, öfvervägande hvarje enskildts; hvilket ej heller\naf Wilhelm Eröfraren blef försummadt. Utom anglosaxiska kronans, Edvard\nBekännarens och Godvinska familjens vidsträckta länderier, hade han\ntillskansat sig alla skogar och alla de städer, hvilka icke blifvit\nförskrifna åt någon annan. Förökad genom talrika konfiskationer,\nförsatte denna jordbesittning, jemte skatterna och utpressningarna,\nkonungen i tillfälle att göra sig oberoende af vasallernes krigstjenst\nsamt ersätta den, genom att i sold taga talrika skaror af vandrande\nriddare och äfventyrare.\n\nI sjelfva verket erbjuder den normandiska hären, sedan Englands jord\nblifvit vederbörligen utskiftad, anblicken af en indelt feodalarmé.\nSedan anföraren erhållit ett visst antal riddargods,[10] utdelade\nhan dem bland sina soldater, som sålunda trädde till honom i\nförhållande af krigstjenstpligtige vasaller. Andra åter emottogo\nenskildta riddarelän direkte af konungen. Hit hörde förnämligast\nde talrika skaror af äfventyrare, som strömmat till Wilhelms armé,\noch sålunda stodo oberoende af den normandiska feodalindelningen.[11]\nI detta förhållande fann Wilhelm Eröfraren en utväg att pålägga\nanglonormandiska länsväsendet den största inskränkningen. Anseende\nsig alltfortfarande såsom högsta anförare för de numera landegande\nnormandiska krigarne, kunde han affordra äfven den lägsta medlemmen i\nfeodalkedjan, liksom han i lägret vid Dive affordrat hela hären, tro\noch hyllningsed. Detta skedde tjugu år efter slaget vid Hastings vid\nen allmän sammankomst i Winchester eller Salisbury. Efter detta egde\nlänsherren icke mera _laglig_ rätt att i sina strider med konungen\nfordra understöd af sina vasaller; konungamakten hade trängt, som en\nhögre samhällsmakt, upplösande in i det anglonormandiska länsväsendet.\n\nWerkan deraf dröjde icke att visa sig. Redan under Henrik II hade den\nobändiga adeln blifvit späkt till lydnad, ja till tjenstfärdighet\nunder hans godtycke, såsom den till sin skam visade det i striden emot\nThomas Becket. Redan vid denna tid hade i England feodalväsendets\nkrigiska institution till den grad förslappats, att plikten för\nförsummad krigstjenst ifrån att vara ett straff, till det mesta\nblifvit en stående skatt (escuage), som af konungen uppbars, under\ndet den krigiska delen af adeln tjente bland soldnärerne i hans armé.\nFörmedelst sina kringresande assisdomare utöfvade han myndigt högsta\njurisdiktionen öfver landet, och af inbördes fejder känner man under\nhans regering föga andra än de, som uppväcktes af hans egen familj.\n\nJemte denna betydelse, att vara den normandiska monarkins\nenvåldsperiod, har de tvenne första monarkernes af huset Plantagenet\nregeringstid äfven betydelsen att vara detta underbara eröfrarfolks\nglans- och maktperiod. Liksom med samlad styrka utgick det nu på nya\neröfringar och landvinningar. Irland fängslades för evigt, Skottland,\nder redan tidigare fredlig eröfring gjorts, gaf det sin hyllningsed,\nBretagne var vunnet genom giftermål, och tillochmed de rika och oroliga\nfolken söder om Loire måste finna sig vid att emottaga normandiska\nståthållare i sina provinser, städer och slott. Utom romerska kejsaren\noch Ejubidernes sultan fanns ingen mäktigare monark i verlden. Men\nbygdt som detta välde var blott på svärdet, förgicks det såsnart\nsvärdet, förslöadt emot Saracenernes kroksablar och förrostadt i\nkejsarens fängelse, sjunkit ur den jättestarka arm, som till samtidens\noch efterverldens beundran förde detsamma. I denna sin ställning liknar\nRichard Lejonhjerta Carl XII, så mycket tvenne hjeltar från olika\ntidsåldrar kunna det. Liksom denne, förspilde han med nationens bifall\ndess kraft emot Orientens horder, liksom denne återkom han efter en\näfventyrlig färd genom Europa till sitt land, fullt af inre oro och\nanfallet af yttre fiende, och slutligen föll han liksom denne med\nsvärdet i hand framför fiendtliga vallar, öfverlåtande sitt rike till\nstyckning och till sekellång politisk vanmakt. Men för hvardera ledde\nderas verksamhet till detta resultat derföre, att de voro så ensidigt\nfullständiga representanter af sina nationers lynnen, af deras mannamod\noch styrka. Då detta hos dem var det egentligaste felet, älskas äfven\nbegges deras minnen troget genom tiderna.\n\nKnappast har något folk att uppvisa en så ödediger slägt, som den\nplantagenetska är för England; ej ens Wasaätten undantagen. Sedan den\nsålunda fört sitt folk till undergång och, försjunken i slapphet,\nsplittrat det normandiska väldet, men äfven just derigenom låtit en\nny tingens ordning uppstå i England, stiger den åter upp, höjande\nsig sjelf och sitt nya folk i en bländande ridderlig glans samt\nåtereröfrande mer än den någonsin egt, förverkar så än engång sitt\nvälde på kontinenten och slutar med, att i ett fasansfullt inbördes\nkrig sönderslita sitt land och utrota ända till sista telningen af sin\nstam.\n\nRedan den första familjen bar _inom sig_ detta öde i fullt mått,\nhvilket, ur ett välberäknadt steg till ökadt välde, lät upprinna en\nkälla till inbördes hat, förföljelser och krig. Genom sitt giftermål\nmed Eleonore ökade Henrik II sina ärfda kronor med Aquitaniens\nhertigliga och Poitous grefvekrona, men ökade äfven sina fienders\nantal med den förbittrade franska konungen, med de sjelfständiga, mot\nnormandiska förtrycket spjernande folken i Syd-Gallien samt slutligen\noch sist med sin egen familj. Tillochmed i dessa bistra tider väckte\ndet onaturliga krig, som härur framgick, hos allmänna meningen fasa\noch afsky, och folktron, redobogen att i det öfvernaturliga söka\nförklaringen till det onaturliga, trodde sig finna orsaken i ett\nfiendtligt öde, som för något hemligt missdåds skuld hvilade öfver\nslägten. Så visste man att berätta det Eleonore af Aquitanien, före\nsitt giftermål med Henrik II, stått i kärleksförbindelser med hans\nfader, Geoffroy af Anjou, och om dennes mor hade man att förtälja än\nhemskare och besynnerligare saker. Hennes make skall hafva bemärkt,\natt hon sällan besökte kyrkan och alltid smög sig bort derifrån innan\nmässan begynte. Oroad häröfver, hade han omsider beslutit att förvissa\nsig om förhållandet, genom att med våld låta qvarhålla den misstänkta\ngemålen; men hvarvid hon, afkastande sin mantel, bortflugit genom\nfenstret och aldrig mer återkommit. Tillochmed inom slägten sjelf\nframkallade sådana sägner tron på dess olyckliga öde. När fadrens\nsändebud kom, för att erbjuda fred och försoning åt den tredje af\nsönerna, grefve Gottfrid af Bretagne, skall denne hafva svarat, att han\nicke ville låta sig beröfvas sin arfslott, hvartill sändebudet skyndat\natt invända, det hans fader icke fordrade någon uppoffring på sönernas\nsida. \"Du förstår icke hvad jag menar,\" säges då grefve Gottfrid\ngenmält: \"det är ett arf från våra förfäder, att bland oss den ena kan\nej älska den andra. Se der vår arfvedel, hvilken ingen af oss skall\nfrånträda\".[12]\n\nDet är dock icke svårt att finna en naturligare förklaring. De gamla\nkrönikeskribenterna intyga, att Henrik slutit sin förening med Eleonore\nblott af begär till hennes länderier, hvarföre han äfven innan kort,\nförsmående sin gemåls kärlek, skänkt sina flyktiga böjelser åt en\ntalrik skara af älskarinnor.[13] Eleonores eldiga sydländska sinne\nvar icke skapt att med tålmodighet fördraga en sådan kränkning. När\nderföre hennes trenne äldre söner, Henrik, Richard och Gottfrid ännu\nvoro växande, begynte hon hos dem inplanta hat emot fadren, hvilken i\nderas spädare år omfattat dem med öfverdrifven ömhet, men sednare med\nmisstänksamhet sett dem utveckla sina häftiga och hersklystna lynnen\nunder modrens ledning. I detta omänskliga bemödande understöddes hon\nihärdigt af sin fordna gemål, konung Ludvig VII, som förmälde en af\nsina döttrar med den äldsta bland prinsarne, och öfverlemnade en annan\nden sedan så mångfald olyckliga Alix, åt konung Henrik som Richards\nblifvande gemål. Ledde af samma bevekelsegrunder, att försvaga den\nengelska konungen, deras länsherre, och derjemte hämnas den kränkning\nhan tillfogat sin gemål, deras egen furstinna,[14] underblåste\naquitaniske baronerne, med den berömde Bertrand de Born i spetsen, den\nsålunda tända lågan under hela det femtonåriga familjekriget.\n\nUppfostrad i sådana förhållanden och redan vid sexton års ålder, såsom\ngrefve af Poitou, inkastad i midten af dessa politiska slitningar,\nutbildades Richard, redan då berömd för sitt lejonmod, naturenligt\nnog till en typ af anglonormandisk baron. Af naturen begåfvad med en\nstor och starkt bygd kropp, utmärkt för armarnes längd och böjlighet,\nvar han i fullt mått utrustad med det rörliga ostadiga lynne, den\noförskräckta skoningslösa tapperhet, den hersklystnad, den rofgirighet\noch deri böjelse för prakt och ståt, som var hans nation och slägt\negen. Egendomlig för honom sjelf deremot var en nyckfull spänstighet\nmot alla band och förbindelser samt den öppna godmodighet, hvars\nbehag tillvann honom vänner och ännu tillvinner honom vår medkänsla.\nWi blifva längre fram i tillfälle att anföra mer än ett drag deraf.\nHär må dock försvara sin plats ett yttrande han, med anspelning på\nofvananförda sägen om hans stammoder, den anjouska grefvinnan, plägat\nfälla till sina vänner: \"Är det underligt\", skall han skämtande\nfrågat, \"att vi, som härstamma från en sådan rot, lefva i fiendskap\nmed hvarandra? Den som från Hin Onde utgått, måste till honom\nåtervända\".[15] Wi veta att den gamla grefvinnan dock icke ensam bör\nbära skulden.\n\nDenna sin egensinniga naturs orolighet och våldsamhet uppenbarade han\ninom kort i den egenskap af vasall, hvari han trädt till sin fader;\nbåde genom godtyckligheten, hvarmed han fattade sina beslut och genom\noböjligheten hvarmed han utförde dem. Sedan han hastat att förena sig\nmed sina upproriske bröder, är han den siste i att ingå förlikning med\nfadren. Men, omsider tvungen att bedja om tillgift samt att, läggande\nsina händer i fadrens och böjande knä, svärja honom ny länsed efter\ndet sedvanliga formuläret, hvilket af tiden ansågs för ett starkare\nband än det närmaste blodsförhållande,[16] utför han med nit sin\nförsonade faders uppdrag, att tukta sina fordna bundsförvandter, de\nsvikna baronerne i Poitou och Aquitanien. Han slår dem i en rad af\ndrabbningar ifrån Loire till Pyreneerna, intar deras städer, fästen\noch slott, samt härjar deras länderier med eld och svärd. Hans\nutpressningar voro måttlösa, hvarje den minsta ohörsamhet straffade\nhan grymt, ingen qvinna var tryggad för hans förolämpningar, om ej\nskyddad af slottsmurar.[17] Emedlertid har äldsta brodren Henrik,\nkallad le Jeune,[18] återkommit från sina irrfärder vid utländska hof,\noch blir nu af fadren erkänd som medregent. I denna egenskap fordrar\nhan hyllningsed af sina bröder, grefvarne af Poitou och Bretagne.\nDen sednare lyder, men Richard vägrar häftigt och stolt, och innan\nkort drar Henrik med sin vasall Gottfrid, i härnad emot den oböjlige\nbrodren, sluter förbund med hans förtryckte baroner och tyckes hota\nhonom med en afgjord undergång. Inseende faran, att låta den krönte\nsonen vinna öfvertaget, skyndar fadren till valplatsen, men kunde först\ndå bringa förlikning till stånd, när Henrik lemnat densamma, för att,\nunder ångestqval öfver sitt förhållande emot fadren, nedstiga i sin\nförtidiga graf.\n\nIcke långt derefter fann äfven Gottfrid en brådstört död under hofvarne\naf sin egen häst vid ett tornerspel hos franska konungen; men lugnet\nåtervände det oaktadt icke bland de få medlemmarne af familjen.\nPå Frankrikes tron hade några år förut uppstigit den statskloke\nPhilip II, hvars första handling af ett personligt, ej mindre än\npolitiskt hat emot Richard var att öfverhopa honom med de varmaste\nvänskapsbetygelser. Denne, lika ärlig som passionerad i sina känslor,\nbedårades till en vänskap, hvilken, i förening med andra orsaker till\nmissnöje, åstadkom en ny brytning mellan honom och hans numera af ålder\noch sorger nedböjdte fader; hvarmed besannades, att ett gifvet ord och\nen besvuren förbindelse utgjorde likaså svaga band inom normandiska\nfeodalpolitiken, som dem naturen sjelf faststält och helgat. Ett bland\nde föreburna klagomålen gälde den öfvannämnda prinsessan Alix, hvilken\nnu af de begge vännerna affordrades konung Henrik, för att förmälas\nmed Richard. Äfven sedan hon mognat till jungfru, hade detta giftermål\nblifvit uppskjutet af konung Henrik, såsom samtiden trodde, af skäl,\nhvilka redan genom hans karakter och tidens seder göras sannolika.\nUpptänd af passion till sin unga skydsling, skall han ernat göra henne\ntill sin gemål, men då kyrkan icke beviljade honom skillnad från\nEleonore af Aquitanien, låtit henne intaga den olyckligt förevigade\nRosamund Cliffords plats. Då denna fordran följaktligen vägrades af\nfadren, vände sig Richard till Philip och, läggande sina händer i hans\nsåsom han tillförene lagt dem i sin faders, svor honom hyllnigsed,\nicke blott för Poitou, utan äfven för de öfriga anglonormandiska\nbesittningarne i Gallien. Det krig, som härpå följde, afbröts genom\ntäta underhandlingar, i hvilka kyrkan sökte mäkla fred, för att förmå\nde tvenne konungarne till sitt åtagna korståg. Ständigt gäckad i sina\nförsök, skred den påfliga legaten till sista medlet, det gemenligen\nså fruktade och ofelbara, att belägga Frankrike med interdikt. Philip\nsvarade kardinalen blott skämtande, att han tycktes hafva luktat på\nengelsk sterling, men Richard deremot drog, ursinnig öfver prelatens\ndjerfhet, sitt svärd och kunde endast med våld afhållas från att\nförföra sig på Kristi ståthållares sändebud.\n\nDen åldrige Henrik, dukande under för sitt rågade mått, nedsjönk\nomsider på sotsängen. På allvar längtande till fred, eftergaf han för\nsonens alla fordringar, och denne hastade till fadrens dödsbädd, för\natt under hans sjukdom hinna emottaga fredskyssen, den sedvanliga\nbekräftelsen på försoning, fruktande, säges det, att när fadren skulle\ntillfriskna, han kunde ångra sig och bjuda strängare vilkor.[19]\nKyssen gafs, men vid utgången hörde han sin döende fader med dämpad\nstämma säga: \"Måtte blott Gud icke låta mig dö, innan jag tillfyllest\ntagit hämd på dig!\" Så lång tid förunnades honom icke. Han hann blott,\ninnan han dog, förbanna den dag han föddes och de söner han framfödt.\n\nRichard, återkommen till franska lägret, uppväckte genom berättelsen om\nsitt uppträde med fadren mycken munterhet hos konung Philip och hans\nhoffolk. Vi anföra dock detta blott som ett drag af lättsinnighet; ty\nvid likbegängelsen gret han bittert, och hans första åtgärd blef att\nafskeda sina fordna rådgifvare och draga till sig sin faders. Dermed\ngick han att öfvertaga Normandernas rika krona.\n\nDe egenskaper Richard sålunda lagt i dagen som baron och vasall, fanns\nför honom intet nödtvång att ändra såsom konung. Tvertom tillät det\nöfvertag, vi sett konungamakten ega, dem än friare framträda. Långt\nifrån att behöfva offra något af sitt godtycke och sin tygellösa\nsjelfständighetskänsla för uppfyllande af sina konungsliga pligter emot\nsamhälle och stat, kunde han nu gifva dem luft i en större, i en mer\nhistorisk grad.\n\nOckså har historien ej att uppvisa en handling, der han skulle afsett\nsina länders och nationers välfärd, icke egen nyck eller egen ära. Han\nstiftade knapt en lag till deras fromma, han förde intet krig till\n_deras_ försvar och ära. Skulle i det sednare afseendet hans och deras\nintresse sammanfallit, såsom i försvarskriget emot Philip och Johan,\nblir det dock i utförandet ett blott personligt hämdkrig.\n\nRedan före sin tronbestigning hade han, vid underrättelsen om\nJerusalems fall, antagit korset, liksom hans ridderliga samtid med\nbegärlighet lyssnande till de uppmaningar kyrkan, med stöd af tidens\nreligiösa föreställningar, stälde till dess äfventyrarlust. Hans första\nomsorg såsom konung blef derföre, att ur sitt rike sammanbringa de\nmöjligaste största penningesummor till riddarfärdens företagande. Till\nden ändan lät han öppna alla rikets skattkamrar, kasta skattmästarne\ni fängelse och icke lössläppa dem förr, än de utbetalt till sista\nfyrken både af kronans och sina egna tillgångar. Derpå utsattes kronans\nländerier, privilegier och embeten till offentlig försäljning åt den\nmestbjudande; flere bland städerna, hvilka såsom kunglig egendom varit\nunderkastade de godtyckligaste utpressningar af provosterna, köpte\nsig en fix beskattning och inslogo härmed den väg, hvarpå icke blott\nsamtliga städerne, utan äfven hela engelska folket med tiden skulle\nerhålla sina fri- och rättigheter. Skämtande öfver att kunna göra en\ngammal biskop till ung grefve, sålde Richard Northumberland på lifstid\nåt grefbiskopen af Durham. Åt skottska konungen öfverlemnade han icke\nblott länsherrerättigheten, utan äfven tvenne gränsgrefskaper emot\ntiotusen pund i silfver.[20] Blott för att Richard skulle aflägga all\novänskap, betalte hans naturliga broder Geoffroy tretusen mark, \"Jag\nskulle sälja äfven London, om jag blott kunde finna lämplig köpare\",\nhade han sagt till sina hofmän.[21]\n\nSedan han sålunda, lik tidens öfrige _chevaliers errants_, så att säga\nföryttrat sitt fädernegods, begaf han sig ut på sin äfventyrarfärd, i\nspetsen för en lysande armé och med rikt fylda penningkistor, lemnande\nsitt rike att skötas, så godt sig göra lät, åt de tvenne biskoparne af\nDurham och Ely. Hvad om denna korsfärd, hvilken bildar den egentliga\nriddareperioden i Richards lif, är att sägas, kan lämpligast anföras,\ndå vi hunnit till tredje facen af hans karakter, den ridderliga;\ntillsvidare fortsätta vi att framställa hans betydelse såsom konung.\n\nRichards fyraåriga frånvaro har den, för honom sjelf nog negativa,\nförtjensten att utgöra en vändpunkt i Englands historie. Hittills\nhade konungamakten i jemt stigande vuxit i stadga och kraft. Så\ntallösa än baronernas oroligheter varit, hade de dock städse varit\nblott personliga, aldrig antagit formen af en samhällig opposition\nemot konungens makt.[22] Detta skedde nu för första gången, under\nden afskydde biskop Longchamps af Ely interimsstyrelse. Med större\nöfvermod än klokhet antog denne prelat alla en normandisk konungs\nsedvanor, afsatte misshagliga personer från deras tjenster, öfvade\nplundring och våldsamheter samt omgaf sig med ett lysande följe af\nmer än tusen hästar, så att hvarhelst han drog fram i landet\ntrenne års inkomster icke förslogo att betäcka de kostnader han\nförorsakade.[23] Detta förfarande väckte allmän förbittring. Men då i\nEngland icke funnos dessa stora kronovasaller, hvilka ensamme skulle\nförmått afhålla missbruket, måste adeln sluta sig tillsammans, såsom\nmakt emot makt, och derjemte i sin tur söka stöd hos folket.\n\nOm det öfverhufvud låg i feodalväsendets natur, att massan betraktades\nsom ett rättslöst redskap, till, blott för att bygga de feodala\nborgnästena samt förse herrarnes lif med hvad till dess nödtörft och\nnjutande hörde, måste detta förhållande i England kännas dubbelt\ntryckande, der icke blott ståndsskillnaden, utan äfven nationalhatet\nvidgade svalget. Väl försäkrar en författare under Henrik II, att inom\nde fria klasserna dåförtiden, nationerna blifvit så blandade, att en\nAnglosaxare knappast kunde skiljas från en Normand.[24] Den dagliga\nberöringen och ömsesidiga äktenskap måste härtill bidragit. Icke\ndestomindre visade sig, äfven efter denna tid, en afgjord fiendtlig\nspänning emellan eröfrarnes och de eröfrades afkomlingar. De sednare\negde i sjelfva verket, nedtryckte som de voro af utpressningar, i\nsvett och möda odlande sin jord, i sina grofttimrade plumpa boningar\nutan värn emot adliga fribytare, genom sitt språk, sina seder och\nsitt hat uteslutne från hvarje ärofull och aktad plats i samhället,\nmisstrodde och misstroende, alltför täta påminnelser om de orättvisor\nderas förfäder hundra år tidigare lidit, för att deras förnedrade\nsamhällsställning skulle förefalla dem naturlig. Villigt af hat och\nhämdlust, eller äfven af nödtvång hade de, under de tätt inbördes\nstriderna följt konungen eller baronen, ja äfven varit behjelplige\ni att tillfoga Kymrerne i Wales och Erserne i Irland samma öde, som\nöfvergått dem sjelfve. Men först då, när konungamaktens sammanpressande\ntryck förmått den franska talande baronen att sammanträda med den\nanglosaxiske borgaren och franklinen till en gemensam kamp, var den\nvädjoban funnen, hvarifrån det engelska folket på samma gång som det\nengelska statsskicket, efter en hundraårig strid, framträdde enigt och\nstarkt.\n\nHvad som främst utmärker början deraf, oppositionen emot Guillaume\nLongchamp, är den moderation och den aktning för konungens rätt, som\naf baronerne ådagalades. Då biskopen-regenten, instämd inför deras\nförsamling, icke hörsammade kallelsen, utan inneslöt sig i Towern,\nläto baronerne stormklockan röras och sammankallade Londons borgerskap\ntill S:t Pauls katedral. Genom allmän omröstning förklarade detta\n\"parlement\" biskopen af Ely, med all undersåtlig trohet emot Richard\nokränkt, afsatt från regentskapet. Men utom en viss parlamentarisk\ntakt, vittnar detta deras sätt att gå tillväga om en icke ringa kärlek\noch tillgifvenhet för deras frånvarande ridderlige konung.\n\nDenna tillgifvenhet framträder i än öppnare dag vid de stämplingar\nRichards yngste broder Johan, grefve af Mortaigne, äfven han trogen\ndet plantagenetska familjelynnet, begagnande sig af oppositionen emot\nkonungens viceregent, begynte emot hans krona. Af denne tillitsfullt\nbelänad med flere provinser och villigt understödd af den beräknande\nfranska konungen, sökte han både i England och Normandie att sätta\nsig i besittning af styrelsen. Men på engång äregirig och feg, grym\noch trolös, känslolös och vällustig, var han lika mycket föraktad som\nRichard för sina egenskaper, tillochmed sina fel, var populär och\nälskad. Sjelfmant drogo derföre de mäktigaste bland baronerne i härnad\nemot upprorstiftaren.\n\nEmedlertid hade ett dunkelt rykte spridt sig, förkunnande att deras\nirrande konung, under sin återfärd genom Tyskland, råkat i fångenskap\nhos kejsaren, och nu gälde det att, enligt feodallagarne, sammanbringa\nden dryga lösepenning, hvarför hans frihet skulle köpas. Oaktadt det\ninbördes kriget, åstadkoms med exempellös uppoffring den erfordrade\nsumman af hundratusen mark i silfver. Komissarier genomströfvade\nländerna och uppburo de fördelade summorna; genom försnillning slogo\nde felt på en betydlig del, oaktadt tillochmed kyrkorna beröfvats sina\nheliga kärl och prydnader, och ännu en annan och en tredje insamling\nmåste öfvergå de utblottade undersåterna.\n\nIcke destomindre var glädjen allmän, då Richard sent omsider landade\ni England. Förskräckta som af ett åskslag kapitulerade det ena efter\ndet andra af Johans fästen; endast Nottingham gaf sig icke, oaktadt\ntrumpeter, cymbaler och larmande glädjerop tillkännagifvit den ärorike\nkonungens ankomst till de belägrandes läger. Men sedan han låtit\nuppresa en skyhög galge och deri upphänga fem fångar, blef besättningen\nfullt öfvertygad om hans närvaro och öfverlemnade sig på nåd och\nonåd.[25]\n\nVid denna tid sträckte sig från Nottingham genom Lincolnshire en\naf de omätliga skogar, hvilka då ännu betäckte betydliga delar af\nEnglands yta. Alltfrån eröfringen hade denna obygd, genomströmmad af\nTrent och Don, varit en fruktad tillflyktsort för talrika skaror af\nfogelfrie flyktiga Anglosaxare, hvilka föredragit att, skyddade af\nogenomträngliga skogssnår, föra ett röfvarlif utom samhället, hellre än\natt inom detsamma böja nacken under det främmande oket. Det var här,\ni Sherwoods glada grönskande skogsnejd, anglosaxiska fribytarkonungen\nRobin Hood herrskade vid samma tid, då den normandiska riddarekonungen\nåterkommit från det Heliga Landet och fullbordat Nottinghams belägring.\nBegagnande sig af historiens intyg, att Richard verkligen jagat i den\nfruktade nejden, är det här Walter Scott låter honom som okänd deltaga\ni fribytarnes krigsbragder, och äfven igenkänd dela deras vildmanna\nfestligheter. Derom känner dock historien intet. Tyvärr kan hon ej\nheller bestyrka en sådan human folkvänlighet hos Richard, så nära\ndet än må ligga för en idealiserande fantasi, att utkonstruera denna\negenskap ur hans karakters godmodighet, hvaraf talrika drag qvarstå.\n\nTvertom kändes trycket af hans våldsamma styrelse aldrig hårdare än vid\ndenna tid. Om han vid begynnelsen af sin regering drifvits af blott\nen enda tanke, tanken på korståget och medlen för dess verkställande,\ndrefs han nu af blott en känsla, hämdkänslan emot sin trolöse broder\noch än trolösare vän, franska konungen. Till dess tillfredsställande\nskulle hans rike fullkomligen utblottas genom en oerhördt dryg\nbeskattning. Åtskillige baroner beröfvades sina embeten, hvilka såldes\nåt andra; hvarefter alla köp af slott, egendomar, länderier, dem han\nvid färden till Palestina afslutit, förklarades för blotta pantlån,\npå hvilka köparena genom inkomsterna redan återbekommit den lånade\nsumman. \"Och när nu så är, upplyste han de bestörte köparena, bören I\ninse hvilken synd det är att drifva ocker emot eder egen konung; vi ege\nen skrifvelse från den påfliga stolen, som förbjuder eder detta under\nbannlysningsstraff\".[26] Ett annat enkelt beskattningssätt fann han i\natt låta sönderbryta rikets signet, hvarefter hvarje förläning under\ndet gamla signetet förklarades ogiltig inför domstol och egaren tvangs\natt köpa sig det nya emot nya afgifter. Ej ens chevaleriets noblaste\ntidsfördrif skonades. En hvar som ernade deltaga i ett tornerspel,\nmåste erlägga en dryg afgift, efter den rang han inom riddarskapet\ninnehade. Åt assisdomarne gaf han nya och märkeliga instruktioner,\nbland andra äfven den, att han ville betrakta sig som arfvinge till\nalla de Judars fordringar, hvilka mördats i det gräseliga folkupploppet\nvid början af hans regering. Likaså insatte han sig som fordringsegare\ni sin brors stad och ställe, hvarjemte alla köp och förläningar denne\ngjort förklarades ogjorda. Genom sådana medel skall han på tvenne\nmånader sammanbragt den otroliga summan af elfvahundradetusen mark\nsterling, så att hela England \"his et aliis vexationibus, sive juste\nsive injuste, a mari usque ad mare redacta est ad inopiam,\" försäkrar\nen af tidens annalister, Roger de Hoveden.\n\nMer än engång har, vid en sådan feodallifvets rättslöshet, vid\ndess godtycklighet och vid den öfvermakt åt fysiska styrkan i alla\nförhållanden tillerkändes, den frågan velat tränga sig fram till\nbesvarande: hvar då tidens beprisade dygder, hvar denna ideala\nlyftning, detta svärmande trosnit, denna så berömda loyalitet i\ntänke- och handlingssätt, hvar ädelmodet, sjelfuppoffringen för den\nsvagare, för hedern och äran, stå att sökas? Måhända äro desse ädle\nhjeltar, som villigt drogo sina svärd för enkor och faderlöse, som\nskattade lugn och lif mindre än intet i striden för religionen, för\näran och för hjertats dam, blotta fantasibilder, fostrade af sysslolöse\npoeter, och romantikens mångbesjungna lif intet annat än en fantastisk\ndimverld, som lånar sin rika färgprakt från fantasins solljus, men\nsjelf är uppstigen ur sumpiga osunda nejder?\n\nVi hafva sett att feodalväsendet, såsom statsskick, var långt ifrån\negnadt att uppamma sedliga medborgare. Der den enskildtes förhållande\ntill det allmänna fattades endast som ett personligt beroende af en\nindivid, vasallens af sin länsherre, icke som en helhet af pligter\nemot det allmänna, förefanns icke det högsta begreppet af sedlighet,\nstatens, och i dess ställe inträdde det svaga, af passioner, nycker och\nstridiga intressen lätt brutna bandet mellan tvenne individer: vasallen\noch länsherre-konungen. Icke destomindre låg uti detta samma personliga\nförhållande en sedlig makt, hvarigenom en ny tingenas ordning skulle\nutvecklas. Ty under det länsherren måste respektera vasallernas\n_gemensamma_ vilja såsom den lag, emot hvilken icke var att bryta,\ndå hans styrka just berodde af deras medverkan, blef det för desse\nsednare från yttre nödtvång en moralisk pligtkänsla, att i honom vörda\nsin frikostige herre, sin tappre anförare och rättvise domare. Såsnart\nderföre det allmänna intagit länsherrens plats, var ur medeltidens\nloyalitetskänsla det moderna statsbegreppets utveckling funnen.\n\nPå samma sätt uppsköto, midt bland passionernas tummel\noch tidens rättslöshet, ur samma rot som de, ur den\ngermaniska sjelfständighetskänslan, individualismen, alla dessa\nchevalereska begrepp med makt att föryngra verlden; eller hellre, de\näro ett annat yttringssätt för samma anda. Man har älskat att likna\nmedeltiden vid en mörk och molndiger himmel och chevaleriet vid en\ndagbebådande morgonrodnad, som med sina rosiga strimmor genomstrålar\nde dunkla molnen; men glömmas bör då icke, att dessa sednare äro intet\nannat än en vackrare, en rosenröd färgbrytning i molnen sjelfva.\n\nTill en början var det inom feodalborgarne de urgamla germaniska\nprivatdygderna öfvades och utvecklades. Galanteriet var ännu blott\nen aktning för qvinnan, tapperheten ett dödsförakt utan reglor och\nloyaliteten gälde, som vi sett, endast länsherren. Första steget i den\nprocess, genom hvilken dessa germaniska urdygder förallmänligades till\nsedliga makter, sådana de herrska i det moderna bildade Europa, skedde\ni och med deras utvecklande till lagbud för en egen, ur feodaladeln\nutvuxen klass, riddarne.\n\nHos Normanderne var detta steg vid eröfringen ännu icke uttaget. Väl\nhade de fordne vikingarne förbytt sina vingade drakskepp emot starka\nfastbygda springare, lärt sig att hvila lans,[27] samt utbildat den\nfrån fädren ärfda seden att medelst svärdets omgjordande och händernas\npåläggande förklara den unga ädlingen för \"varaktig,\" d.ä. upptagen\nbland de vapenföres antal. Tillochmed omtalas ett vapenbrödraförbund af\nsålunda adopterade eller dubbade ryttare (cavaliers), benämnande sig\nefter en gemensam symbol Riddarne af Svanen.[28] Harald Godvinsons\ndubbande till normandisk riddare är äfven ett bevis derpå, att redan\nföre eröfringen ett riddareväsende begynt lösa sig från jorden, en\nkrigsadel uppstå bland feodaladeln.\n\nDock var ännu den unge vapensvennen, som, efter att hafva lärt sig\nlydnad genom att förrätta sysslor vid ett baronligt hof och finare\nseder genom umgänget med damerna derstädes, af baronen erhöll\nriddareinsignierna, i de flesta fall en blifvande vasall, och hans\nupptagande sålunda hufvudsakligen en feodalceremoni; hvarföre den\näfven skedde utan helgande af religionen och utan afläggande af\nnågra egentliga riddarelöften.[29] I sjelfva verket är Taillefer, i\nslaget vid Hastings blindt rusande emot fienden, under utöfvande af\nfornnordiska svärdskonster[30] och sjungande en eldig stridssång,\nendast till hälften en kristen riddare; till den andra är han en\nberserk.\n\nI eröfringen erhöll äfventyrarlusten i Normandernes lynne en icke\nmindre riklig näring än våldsamheten. Den plötsliga lycka mången fattig\nkrigare, hvilken landat blott med sin häst, sitt pantsar och svärd,\ngjort på Anglosaxarnes bekostnad, lockade alltfortfarande skaror af\nkrigare att lemna sina knappa egodelar i Normandie, Flandern, Bretagne,\nAnjou, Maine, ja äfven Aquitanien, för att draga ut på äfventyr till\neröfringens gyllene land. Den länge pågående egendomsvexlingen i\nNorthumberland, de jemna inbördes striderna, och sednare eröfringen af\nsödra Wales och Irland underhöllo strömmen intill Richard Lejonhjertas\ntid, genom att öppna för den hemlöse riddaren de mest lysande utsigter,\natt från hästryggen svinga sig upp till grefskaper och baronier, att\nförvandla sitt tveklufna bachelierstandar till banneretens aflånga\nbanér, samt utsira vapnet på sin sköld till ett familjevapen.[31]\n\nDermed hade eröfringen af England verkat till att lösa riddarskapet\nfrån länsväsendet och jorden. Likartadt inflytande utöfvade korstågen.\nÄfven andra orsaker tillkommo. I mången baronlig familj förslog icke\nden ärfda jorden att lifnära medlemmarne, jemte det en allmänt gällande\nförstfödslorätt lemnade de yngre sönerna oförsörjda; eller der uppstod\noenighet. Utan annat arf än sitt namn och sin rustning, obunden af\nfamilje- och samhällsband -- i England äfven befriad från all\nskatt,[32] -- obekymrad om de intressen härur och ur känslan för\nnationalitet och fosterland uppstå, drog medeltidens unge ädling ut att\nvinna gods och guld eller rykte och ära, allteftersom hans håg bjöd\nhonom.[33]\n\nI det vandrande riddarskapet vinner chevaleriet sin fulländning; ty\ndet är först genom ett fullständigt lösande från alla samhälliga\nband, som germanismens, feodalitetens och riddareväsendets gemensamma\ntanke: subjectiviteten kunde i hela sin ensidighet förverkligas. De\nenda lagar som erkändes af chevaleriet, sedan det sålunda begynt\nafsluta sig till en sjelfständig korporation, ett själsadelskap öfver\nbörds- och egendomsadeln,[34] voro de gamla feodala privatdygderna,\nhvilka, genom att icke här bero af de passioner som söndersleto\nsamhället, utvecklades till större renhet och innerlighet. Ickeförthy\nbidrog det anglonormandiska samhället till de chevalereska sedebudens\nutvecklande, derigenom, att dess oupphörliga split och förvirring, dess\ngränslösa förtryck af den starkare öfver den svagare, öppnade rika\ntillfällen för den vandrande riddaren, att i striden visa sin mandom\noch i värnandet af den förtryckte lösa sin ed, att genom äfventyr och\ngenom uppnående af det oupphinneliga vinna lysande ära, medan en lätt\nförvärfvad rikedom manade till slösande frikostighet. Äfven kyrkan\noch poesin trädde till, den förra helgande, den sednare idealiserande\nde chevalereska lärorna. Riddareeden innebär numera något annat än\nen blott feodal förpliktelse. Att värna religionen blef det främsta,\natt bistå de svaga och förtryckta det andra löftet. Den brutala\ntapperheten höjdes till mod och adlades till ädelmod, vinningslystnaden\nblef en brinnande lystnad efter rykte, och frikostigheten ett säkert\nkännetecken på adel.[35] Synnerligast genom skaldernas medverkan\nframgick ur den enkla aktningen för qvinnan galanteriets konstiga\nlärosystem, hvari qvinnan uppsattes som en nyckfull, alltbeherrskande\nidol och kärleken gjordes till pligt.\n\nGenom att sålunda vara stäldt utöfver verkligheten, med dess mödosamma\nnäringsomsorger, dess samhälliga intressen, kraf och pligter, förlorar\nsig riddareväsendet i en idealistisk öfverspändhet, der allvaret\ngöres till lek och af lekar göres blodigt allvar. Praktfulla fester\noch tornerspel af mångfaldiga slag blefvo tidens högskolor, der\nädlingen lärde sig den enda kunskap af honom kräfdes: en lefvande\nkännedom af chevaleriets komplicerade läror. Man kan derföre med\nrätta kalla chevaleriet den glada sidan af feodallifvet, blott dervid\nicke förbises, att de i grunden äro ett, från ett och samma tänkesätt\nutgångna.\n\nTy om man närmare skärskådar detta glada högstämda lif, med dess\nömtåliga känslor för heder och ära, med dess hat emot den låga,\nfega och snikna handlingen, dess sjelfuppoffring för den svaga\noch förtryckta, visar sig dock äfven här det tygellösa godtycket,\nobemantladt nog, såsom herrskande och den fysiska styrkan såsom\nrättskipande; visserligen mindre hårdt och vildt än ute i det politiska\nlifvet, men derföre icke mindre nyckfullt. En trubadur i XII:te seklet\nuttrycker enkelt följande chevalereska grundlära: \"Den chevalier, som\nvill stå i högt värde, har att åtaga sig hårda vedermödor; det fordras\natt han öfvar sin dygd här och der, _att han tager eller gifver_, som\ndet faller sig efter tid och ort.\" Dermed bjöds riddaren att utöfva\nen jemnande rättskipares kall, till afhjelpande af nöd och betryck.\nMen efter en sådan grundsats må man heller icke förtycka markisen\naf Malaspina hans sjelfförsvar, då han af trubaduren Raymbaud de\nVaqueiras beskyldes för röfveri och all möjlig våldsverkan. \"Ja, vid\n Gud, Raymbaud, jag erkänner att jag många gånger tagit af andra deras\nhåfvor, men blott af lust att gifva, icke för att samla mig\nrikedomar och skatter\".[36]\n\nLika falsk som trivial är då den åsigten, hvilken i chevaleriet vill\nskåda en vandrande polis, och dess hufvudsakliga förtjenst i den nytta\ndet gjorde i medeltidens rättslösa samhällsskick.[37] Rättvisans\nskipande har aldrig varit anförtrodt i nyckfullare händer. Äfven\nhandlingar framsprungna ur de noblaste motiver måste misstros, såsnart\ngenom dem en enskildt tar det rätta i sitt våld. Det rätta och det goda\nuppbäres aldrig till fromma för det rätta och goda sjelft på\nlansspetsarn. Det är icke i sådant fall allmän sed, som bestämmer\nhvad rätt och godt är; det är den råa styrkan. Sålänge dessa begrepp,\nlikt drottningarne vid tornerspelen, for tillfället bestämdes af\nden starkaste armen och styfvaste lansen, hjelpte ädelheten och\nhögsintheten i de chevalereska lärorna till föga. Först då, när de\nifrån att vara en kasttillhörighet, konventionela,[38] öfvergått\ntill god sed inom samhället i sin helhet, när de genomträngt dess\nlagar och institutioner samt af detsamma hegynt upprätthållas, då hade\nchevaleriet uppvisat sin höga betydelse, som amma och fostrarinna.\n\nVi hafva härmed vidrört den andra bristen uti chevaleriet. Sålänge det\nstod i sin högsta kraft och fulländning visar det sig, i medvetandet\nom sin dygd, såsom ensidigast och intolerantast. Liksom från dess\nrättigheter, så äfven från dess pligter voro de lägre samhällsklasserna\nuteslutna. Att till riddare dubba en oadlig, var vid strängt straff\nförbjudet, och tillständigt endast för konungen.[39] Till att lindra\nde lägre klassernas förtryck, att afhjelpa deras olyckor, hade riddaren\nicke förbundit sig. Han framträdde i sitt förhållande till dem icke\nannorlunda, än den hårde, snikne, känslolöse feodalbaronen. Medan han,\nbrinnande af kärlek, kunde draga till verldens ända för en nyck af sin\nherrskarinna, behöfde han icke taga ett steg till afvärjande af det\nvåld, som öfvergick roturierens, villainens qvinna. Ena dagen redobogen\natt draga sitt svärd för den förtryckte baronens sak, drog han det\nandra dagen, för att aftvinga en idog krämare hans vinst; hvarföre\näfven en borgare gemenligen gjorde sitt testamente, innan han från\nParis reste till Amiens.[40] Hederskänsla, frikostighet, oförvägen\ntapperhet, ärelystnad, orubblighet i åtagna förbindelser, dyrkan af\nde sköna, artiga manér och fina seder, allt hvad som inbegripes under\nbegreppen _loyalité, courtoisie och valeur_, var icke en bestämning\npå högt menniskovärde, utan på riddarevärde; ty i sin sanning är idén\nom menniskovärde ännu icke ett århundrade gammal.\n\nEj under då, att så få spår af chevalereska motiver bli synliga i\ntidens politiska historia. I dess ensidighet och lösryckta ställning\nutöfver samhället, kunde riddareväsendets direkta inflytande på de\nfeodala institutionerna endast vara af ringa betydenhet, och på\nhistoriens fält måste den ändamålslösa handlingen, huru lekande\nintressant hon genom frånvaro af allvar än må te sig, förkastas såsom\noberättigad, åtminstone förbises såsom värdelös.\n\nUnder denna dom faller Richard Lejonhjertas hela tillvaro, sånär som\npå den ena handlingen: korståget, och den ena egenskapen: att vara\nen tidstyp. Derförutom vore han i sitt rikes tidböcker blott ett\nkonunganamn, vid hvilket man fäste åratalen 1189 och 1199, för att,\nefter gammal vördnadsfull plägsed, sålunda afräkna ett decennium\ni de förenade anglosaxiska och normandiska folkenas lif. Men han\nhar den odödliga lyckan att afspegla en tid, der det för individen\nicke behöfdes, till att vara stor efter tidens sinne, att med sina\nhandlingar utså frön till odödliga frukter, verka sedligt i ett\nallmänt nationalintresse, eller verka stort i mensklighetens tjenst;\nder allt ankom på att natursidan hos individen var stort anlagd, att\nhans mod, hans kropps- och sinnesstyrka voro kraftigt utvecklade,\nsamt hans passioner starka, hvarefter han hade att göra dessa sednare\ngällande enligt tidens moraliska, ofta konventionela föreskrifter;\nderas innehåll må då icke hafva varit allvarsammare, än en obefläckad\nsköld, en skön dams ära, en nyck; följden icke mer, än en bruten lans\neller ett förspildt menniskolif. Tiden sjelf handlade icke annorlunda.\nTvifvelsutan äro korstågen af en stor verldshistorisk betydelse; men\nde äro det icke genom någon ny tanke, som i dem skulle uttalats, ty\nde innebära öfverhufvud ingen förnuftig tanke, de lägga ingen ny sten\ntill den europeiska samhällsbygnaden, ingen ny länk i den menskliga\nbildningens utvecklingskedja; utan de äro det i sina sekundära,\nopåräknade följder, och genom att vara storartade känsloutbrott af\nen reflexionslös tid. Det är derföre mer än en tillfällighet, att\nRichard Lejonhjertas enda bragd af historisk betydelse var ett korståg.\nHvar eljest skulle en ande, på engång så lejonlikt majestätisk och\nlejonlikt vild, söka sig ett spelrum, om icke der, hvarest Europa med\nlejonsprång, liksom af naturdrift, kastade sig öfver den asiatiske\ntigern?\n\nEgenteligen kan endast det första korståget sägas hafva framgått ur ett\nsvärmande trosnit; hvarföre också det ensamt ledde till målet. Huru\nstor ifver än må hafva gripit massorna vid erkebiskoparne Wilhelms\naf Tyrus och Balduins af Canterbury predikningar, är dock det tredje\ntåget mera en riddarfärd i stort. Här utfördes striden emot de otrogne\nicke af fanatiska skaror från alla åldrar och stånd, för deras själars\nfrälsnings skuld, utan af ädle riddare för deras äras skuld. Isynnerhet\nför Richard, var visserligen den Heliga Grafvens eröfrande målet, men\näran af att vara kristenhetens förste riddare hufvudsaken.\n\nOckså iakttog han noggrant hvarje tillfälle under sin färd, att,\nlikmätigt en vandrande riddares pligt, kasta sig i svårigheter och\nuppsöka äfventyr. Qvarlemnande sin här i Marseille, för att invänta\nflottan, hvilken fördröjt sig med att hjelpa Portugiserna till rätta\nemot Morerne, besteg han med få följeslagare några skutor, sökande sig\nfram längs kusten till Salernum och Messina, landsteg i Rom, der han\nsvårt upptuktade en kardinal, som gjort sig känd för simoni, besökte\nreliqvier och undergörande bilder samt tillvann sig allmän beundran\nför sitt nobla handlingssätt. Hit hör äfven följande tilldragelse.\nDå Richard, åtföljd af blott en följeslagare, genomvandrade en by i\ngranskapet af Regio, hörde han ifrån en bondes stuga skriket af en\nsparfhök. Full af ovilja skyndade han in för att borttaga jagtfågeln,\nhvars egande enligt Normandernas lagar var de ofrälse stånden vid\nsträngt straff förmenadt. Men egaren, som icke kunde inse billigheten\ni den främmande riddarens beteende, drog sin knif och understöddes\nkraftigt af tillströmmande bönder med störar och stenar. För den\nridderlige konungen hotade äfventyret att taga den menligaste utgång,\nty då de chevalereska buden förbjödo honom att besudla sin klinga med\nignobelt blod, kunde han endast använda flata sidan af svärdet, som\nbrast i hans hand, hvarefter han genom stenkastning och sluteligen\ngenom flykten måste rädda sig till ett närgränsande kloster.\n\nI Messina, dit han inseglade med en eröfrares pomp, förfor han våldsamt\nsåsom i ett eröfradt land. Munkarne ur ett grekiskt kloster fördrefvos,\nför att lemna rum åt hans krigsförnödenheter, och då Messinas borgare,\ntill hämd för öfvervåld som hans riddare begått, gjort ett infall i\nlägret, intog han deras stad, sjelf stormande från den brantaste sidan,\nsamt öfverlemnade honom till sköflings; Sicilianarnes skepp brändes,\nderas qvinnor bortfördes till lägret och på murarne planterades\nEnglands fana. Derpå eröfrade han ett fäste på calabresiska kusten,\ntillhörigt sicilianske konungen, i afsigt att dermed tvinga denne, att\nåt sin företrädares enka, Richards syster Joan, utelemna arfvet efter\nhennes gemål. Konung Tancred, förskräckt öfver ett sådant sätt att\nuppgöra arfsangelägenheter, skyndade att i förlikning erbjuda sin gäst\nfyratiotusen uns i guld, hvarefter de svuro hvarann fred och vänskap\nsamt vexlade rika skänker. Bland annat skall Richard begåfvat Tancred\nmed Arthurs berömda svärd Calibourn, men emottog af dennes gåfvor\nicke mer än en enkel ring. Åt Philip afstod han, som en gärd åt deras\nvapenbrödraskap, hälften af förlikningsbytet jemte många skepp, och\ninbjöd vid julen hvarje ädling i de förenade härarne till sitt bord,\nhvarvid enhvar efter måltiden begåfvades med en skänk, afpassad efter\nhans rang och värdighet; så att Richard vann stort rykte och pris,\nalldenstund han på en månad bortgaf mer än någon af hans företrädare på\nett helt år.\n\nDet oaktadt bestod vänskapen emellan korsfararekonungarne icke länge.\nDå Richards moder tillförde honom den unga prinsessan Berengaria af\nNavarra såsom blifvande gemål, erinrade sig Philip sin olyckliga syster\nAlix, och förebrådde Richard på det häftigaste, att hafva svikit\nsitt löfte emot denna prinsessa. Denne svarade blott lugnt, att han\nicke kunde hafva till maka den hans fader haft till mätress, hvilken\nbeskyllning, på engång emot sin faders heder och sin trolofvades\noskuld, han inför Philip genom vittnen bevisade. Den statskloke franska\nkonungen fann tiden ännu icke vara inne att bryta med Richard, hvarföre\nöfverenskoms, att denne i fem års tid skulle betala tiotusen mark emot\ntillståndet att få gifta sig med hvem han behagade, hvilken summa af\nPhilip ansågs som ett skäligt skadestånd för systerns vanära. Den\nsålunda återstälda vänskapen bekräftades med ed både på reliqvier och\nevangelium. Tillochmed skall Richard, gripen af plötslig ånger öfver\nsin tvist med en korsfarare, instält sig inför en samling af prelater,\nblottad inpå kroppen och med trenne knippor böjliga spön i sina händer,\nhvarefter han på knä bekänt sina synder, emottagit deras förebråelser\nsamt slutligen med tålamod \"underkastat sig samma gisslande som inför\nPilatus öfvergått verldens Frälsare\".[41]\n\nHärmed hade vintern och en betydlig del af våren 1191 förgått under\nsplit och overksamhet på Sicilien. Före affärden utgåfvos märkeliga\npåbud emot den herrskande passionen för spel; en passion, hvarför\nNormanderne gjort sig kände redan vid eröfringen, och som noga\nöfverensstämde med den tjusning för dem fanns i hvarje risk, der\nnågonting stod att vinna, rikedom eller ryktbarhet. Endast konungarne\negde rättighet att spela efter godtfinnande. Dernäst egde erkebiskopar,\nbiskopar, grefvar och baroner den största friheten. Gemene man var spel\ntillåtet endast i de förres sällskap. Det är med anledning af sådana\nlagar en samtida häfdateknare utbrister: \"Må Gud välsigna dessa vise\noch fromme konungars pilgrimsfärd.\".\n\nInnan ankomsten till Heliga Landet hade Richard lyckan att få bestå\nett äfventyr, som tillfälligtvis äfven blef af vigt för korståget.\nUnder en storm, som förskingrade flottan, strandade tvenne skepp\nemot Cypern, der de plundrades af Grekerne. Endast med nöd undgingo\nde kungliga fruntimmerna samma öde. Richard beslöt att hämmas, och\nefter en kort strid var Cyperns beherrskare tvungen att kasta sig för\nsegrarens fötter, hvilken lät binda honom i kedjor af silfver och guld.\nI detta nyvunna kejsaredöme firade han sin förmälning med Berengaria,\nsom straxt derpå kröntes till drottning af England. Glansen af dessa\nhögtidligheter förhöjdes genom närvaron af Jerusalems exkonung, Guy af\nLusignan, som med ett praktfullt följe tagit sin tillflykt till Richard\npå Cypern.\n\nSå arm och bekymmersam än Jerusalems krona kunde synas, hade icke\ndestomindre en medtäflare uppstått, som sökte göra henne huset Lusignan\nstridig. Tyvärr hade Philip i lägret vid Acre blifvit vunnen för\nmarkisens af Montferrat sak, hvaremot Richard nu rördes till deltagande\nför den flyktige exkonungen. Sålunda var orsak till söndring gifven,\nredan innan Richard anländt.\n\nVid ankomsten uppstodo talrika nya. Utanför Acres hamn hade\nRichard genom sin oförskräckthet seglat ett ofantligt turkiskt\ntransportfartyg i sank,[42] och derigenom väsendtligen bidragit\ntill fästningens utmattande, liksom han genom Cyperns eröfrande\nbetydligt lättat tillförseln för de belägrande. För hvardera af dessa\nbedrifter lofsjöngs han, men ännu mer för sin frikostighet. Ty då\nPhilip vid sin ankomst utdelat blott trenne guldstycken åt hvarje\nriddare, utdelte Richard, som ökt sina skatter med hälften af all\nCyprioternes lösegendom, fyra guldstycken, och Vinisauf, detta korstågs\nhistoriograf, anmärker, att han genast blef den mest populära i\nlägret. Detta anseende, i förening med Richards öfverlägsna tapperhet\noch ridderliga dygder, gjorde honom till sjelfskrifven ledare för\nkorsfararhärens många oberoende trupper; hvilken plats äfven hans\närelystnad pockande fordrade. Men Philip, icke mindre ärelysten, ehuru\nmycket mer förslagen, kunde såsom Richards länsherre icke godvilligt\nafstå företrädet åt sin ridderlige rival, hvilken derförutom, genom en\ngränslös stolthet känslig för den minsta äfven inbillade förolämpning,\nsamt med ett förtryckande öfvermod i att städse vädja till sin\nöfverlägsna styrka, var oförmögen att göra sitt inflytande gällande\nöfver korsfararnes mångfaldiga intressen. Sålänge belägringen varade\ntillbakahölls dock den hotande missämjan, dels af gemensam fara från\nSaladins oupphörliga anfall, men hufvudsakligast af Richards iråkade\nsjukdom, som gjorde honom oförmögen att annorlunda än i en hängbår\nvara med om krigsoperationerna. Men såsnart Acre fallit och en bitter\noenighet uppstått, då Richard låtit nedkasta österrikiske hertigens\nbanér från de eröfrade murarne, var endrägten ohjelpligen förstörd, och\nPhilip bekantgjorde, under förevändning att endast sålunda kunna gagna\nden heliga saken, sitt beslut att återvända hem.\n\nDermed var vinnandet af korstågets ändamål vordet en omöjlighet. I\nsjelfva verket utvisade redan belägringen af Acre, hvilken fortsats\nunder tvenne års tid, deri mer än en half million[43] menniskor från\nalla delar af det kristnade Europa deltagit och trehundratusende\nskola funnit sin graf, att hela Europas förenade styrka, innefattande\ndess tappraste krigare och anförd af dess berömdaste konungar,\nblott med möda varit mägtig att frånrycka Saladin en obetydlig\nfästning, dessmindre skulle förmå återeröfra den Heliga Staden, vid\nhvars besittande Islam icke mindre oryggligt fästat sitt sinne än\nkristenheten. Men belägringen af Acre utvisar derjente, att, mer än\nSaladins anförareskicklighet och outtröttliga vaksamhet, mer än hans\ntallösa vindsnabba ryttarskaror, mer äfven än klimatets brännande sol,\nfebersjukdomar och hungersnöd, förslappningen i det religiösa nitet\noch de verldsliga intressenas öfvermagt gaf åt företaget denna utgång.\nTy förutom konungarnes delade politik, hade under de hundrade år som\nförflutit, sedan Vesterlänningarne i Palestina upprättat sin länsstat,\njemte de tvenne mägtiga riddareordnarne, en länsadel derstädes\nblifvit bofast, hos hvilken länsväsendets sedvanliga split och\nsöndring, samt ett närmare umgänge med de otrogne qväft all religiös\nkänsla; så att tillochmed den åsigten synes trolig, att för deras\nsjelfständighetskänsla de Westerländska monarkernas herravälde varit\nlika förhatligt som Saladins eget.[44] Det ena målet, som hundrade år\ntidigare var så stort, så alltöfvervägande och alla enskildta passioner\nbetvingande, var det icke mera. Allt det mod, den ståndaktighet och\nförsakelse, hvarmed kristna härskarorna stormade fram emot Acres murar\neller afslogo Saracenernes förtviflade avfall, äro grundade i en annan\norsak än denna, i chevaleriets anda. För honom var äran nog, och äran\nkunde vinnas vid Acres murar likasåväl, som vid Jerusalems. Hela detta\nkorståg bevisar sig sålunda som ett sannskyldigt tornerspel i stort,\nder vesterns nationer utsänder blomman af sin adel, för att vid Turons\nhöjder och Belus stränder mäta sina krafter med Orientens riddarskap.\nDet är en förnyad kamp om Troja,[45] med samma ringa stridsorsak och\nsamma stora kraftutveckling, samma söndring och samma hjeltemod, och\nslutligen med likartade hjeltar.\n\nPå god grund har Richard Lejonhjerta blifvit benämnd det kristna\nEuropas Achilles. Med ett likadant ynglingamod förenar han samma\nobändighet och egensinnighet, samma trofasthet i vänskap och generösa\nfrikostighet. I striden är det äfven kring honom allt vänder sig, på\nhans vrede eller försonlighet allt beror. För honom är ock företaget\nhelt och hållet en personlig sak, och sakens framgång af vigt, blott\nsåvidt hans rykte och ära dermed var förenad. Det är icke heller som\nanförare han vinner sin ryktbarhet, det är genom de tallösa bragder han\nmed sitt djerfva mod och sin klinga utför, genom de försakelser han i\nöknarne utstår, genom den sjelfuppoffring, med hvilken han blottställer\nsig för sina följeslagare. Under tåget ifrån Ptolemais till Joppe är\ndet han, som i slagtningen vid Arsur skyndar Hospitaliterriddarene till\nhjelp, der de nedtryckas af svärmande Beduinskaror, han som trenne\nresor, den sista blott med femton riddare vid sin sida, förströr de\notrogne och mejar dem, \"liksom skördemannen den vaggande halmen\"[46]\nNär Tempelriddarne på ett ströftåg öfverraskas af fienden och,\noaktadt under af tapperhet, nödgas ropa efter hjelp, hastar Richard\ntill, endast med få följeslagare och besvarande desses varningar med\norden: \"att han icke vore värdig anföra och benämnas konung, derest de,\nhvilka stält sig under hans ledning, utan hjelp dukade under.\" Omsider\nanländ till närheten af den Heliga Staden, finner man omöjligheten af\ndess eröfrande under instundande vinterregnen och stormarne. Richard\nbesluter då att uppbygga det förstörda Ascalon. Än uppmuntrande, än\nsjelf arbetande med sten och grus, fortdrifver han arbetet. Då bland\nandra förnäma riddare och baroner hertig Leopold af Österrike vägrar\natt deltaga i arbetet med de orden, att han hvarken vore timmerman\neller murare, sparkar honom Richard och förbjuder hans fana att resas i\nlägret; tillfölje hvaraf denne aflägsnade sig och med honom Tyskarne.\nKort derpå öfvergaf äfven hertigen af Burgund företaget jemte\nåterstoden af den franska hären.\n\nNu begynte äfven Richard sjelf misströsta, och de afbrutna\nunderhandlingarne med Saladin återtogos. Bland andra förlikningsförslag\nvar, att Richard skulle förmäla sin syster Joan med Saladins broder\nMalek-Adel, ooh åt dem det Heliga Landet öfverlemnas. Detta förslag\nväckte högljudd förargelse bland korsfararne, isynnerhet presterskapet,\noch knotet ökades vid åsynen af de rika skänker monarkerne tillsände\nhvarandra. För att då rättfärdiga sitt trosnit, lät Richard halshugga\nalla fångar, som befunno sig i hans våld och utställa hufvudena i\nlägret. Med en dylik handling af skoningslös råhet hade han befläckat\nsig redan tidigare. Då sultanen icke uppfylt vilkoren vid Acres\nkapitulation, lät han utföra den fångna besättningen i åsynen af\nsaraceniska lägret, och gaf sina riddare tillstånd att nedhugga dem,\nhvilket de gladeligen gjorde, hvarefter soldaterna, troende sig i\nhedningarnes inelfvor finna ädelstenar och dyrbara läkemedel, på det\ngräsligaste misshandlade likena. Talrika sådana drag förvandla det\nstorartade i Richards karakter till groteskt. Han återkom sällan till\nlägret, berättar Vinisauf, utan att vara åtföljd af ett stort antal\nfångar och medföra tio, tjugu eller trettio hufvuden, som fallit för\nhans slag.\n\nSedan vintern gått till ända, anryckte Richard för andra gången\nemot Jerusalem, under härens jubel och bifall. Men underrättelsen\nom utbrustna oroligheter i hans hemland samt stämplingarne, som tagit\nny fart vid markisens af Montferrat mord, hvilket, så oförenligt än med\nhans öppna karakter, lades Richard till last, hejdade än engång hans\nframsteg. Hans sinne fördystrades, och under bittra tårar beskådade\nhan från höjderna vid Emaus den Heliga Staden, vid hvilken hans ära\nsyntes honom fästad. Sjelf bidrog han genom en oförklarlig nyckfullhet,\natt nedslå krigarnes entusiasm, hvilken upplågat ånyo vid Jerusalems\ngranskap, och inom kort upplöste sig hela hären, hvarefter Richard\nbeslöt att återvända hem. Äfven säges fåfängliga planer emot Cairo och\nvidtutsväfvande emot Babylonien bidragit till denna utgång.[47]\n\nVid den kristna härens upplösning frambröt Saladin åter från Judeén och\nvände sig emot Joppe, hvars ringa garnison icke förmådde skydda staden\noch blott med möda försvara sig i citadellet. Richard, underrättad\nhärom, skyndade från Ptolemais på några galejor de beträngda till\nhjelp, sprang af otålighet till midjan i sjön, och förskingrade som\nen plötslig stormvind Saracenerna ur staden. Men föraktande att\nbefästa sig derinom, slog han läger med sina femtiofem riddare,\naf hvilka blott tio beridna, samt tvåtusen man infanteri utanför\nmurarna. Om natten gjorde Saracenerne ett så plötsligt öfverfall, att\nhan endast till hälften hann beväpna sig. Icke destomindre drefvos\nfienden tillbaka, och af öfverdådig djerfhet begynte Richard förfölja.\nOfverallt der trängseln var som störst, syntes hans högväxta gestalt,\nosårbar, liksom hade den varit af koppar.[48] Vid hans blotta\nåsyn darrade de tapraste bland Masulmännerna och håren reste sig\npå deras hufvuden. Der han frambröt, kunde hvarken enskildte eller\nskaror af otrogne motstå huggen af hans ofantliga slagssvärd, för\nhvilka hufvuden, armar, händer förströddes omkring i luften. Midt\nunder striden berättas honom att Mameluckerna inträngt från en annan\nsida i staden. Med tvenne riddare och några soldater skyndar han\ntill, nedgör de inträngande och återvänder till striden, der han med\nsådan ifver rusar in bland fienden, att han helt och hållet försvann\nfrån de sinas åsyn. Sluteligen störtar hans bäst, och hjeltekonungen\nsväfvar i största fara, till dess Malek-Adel genom stridstumlet sänder\nhonom tvenne arabiska springare. Ryggande för en sådan öfvermensklig\ntapperhet, afstod Saladin omsider från sitt försök emot Joppe, hvars\nräddande äfven för de kristne syntes oförklarligt, och mättad på\nbragder afslöt Richard ett treårs stillestånd, utfästande sig att efter\ndenna tid återvända, för att förnya kampen. När han steg ombord vid\nPtolemais, kunde de kristne icke återhålla sina tårar; de sågo i honom\nsitt värn, sin styrka och sin räddning aflägsna sig; äfven sjelf brast\nhan i gråt.\n\nHittills har Richard Lejonhjerta, på skådeplatsen för sina mest lysande\nbragder, der han bländat tvenne riddareverldar med deras glans och\nvunnit en plats bland sagornas mest beprisade hjeltar, uppträdt i\nspetsen för en lysande här af baroner och riddare, omgifven af ett\nhof, slösande och rofgirig, ädelmodig och grym, i allt följande sina\npassioner, främst ärelystnadens; -- ett verkligt riddareideal.\nHemfärden deremot visar honom beröfvad all glans och prakt, ensam\nirrande genom fiendeland, förföljd, försmäktande i fängelse, i sånger\nklagande öfver sin förlorade frihet och sina vänners otacksamhet; --\näfven häri ett riddareideal. Det är kändt huru en storm förskingrade\nhans flotta och tvang honom att i pilgrimsdrägt, under en köpmans namn,\nföretaga en vandring genom den djupt förolämpade hertigens af Österrike\nländer. Efter att trenne dygn vandrat utan hvila och föda, anlände han\ntill Wien, och tog in i ett litet värdshus i en af förstäderna.\nEmedlertid hade ryktet om hjeltekonungens färd begynt sprida sig och\näfven hunnit till hertigen af Österrike. Af hämdlystnad och snikenhet\nanbefalte denne noggranna efterspaningar, och en dag ertappades hans\npage, som afsändts till torget för att uppköpa lifsmedel, lades på\nsträckbänken och bekände. Värdshuset omringades, och Richard, som till\nen början drog sitt svärd, besluten att sälja lifvet så dyrt som\nmöjligt, underkastade sig omsider att öfverlemna det åt hertigen sjelf,\nsom lät inspärra sitt konungsliga villebråd på slottet Tyernsteign;\nhvarefter köpenskap öppnades mellan honom och kejsar Henrik, samt\nmellan denne och franska konungen.\n\nTrött vid att gyckla med sina fångvaktare och på dem pröfva sin styrka,\nsökte Richard stundom tröst i dikt och strängaspel, hvari han innehade\nett icke ringa grad af konstnärskap. Genom sin moder, den vid de\nprovençaliska \"cours d'amour\" berömda Eleonore af Aquitanien, redan\nfrån barndomen förtrogen med provençalisk skaldekonst, utvecklades hans\nhog och smak än mer under tiden han som grefve af Poitou tillbragte,\nän i förbund än i våldsamma krig med de aquitaniske baronerne. Om än\ndet normandiska blodet aldrig förnekade sig i hans hårda och vilda\nnaturel, intrycktes deri dock af den vekare provençaliska bildningen\nen känslofullhet, som gjorde honom förmögen af poetisk konst, och som\nväsendtligen bidrager att, jemte ädelmodet, adla hans berserkalynne\ntill ridderlighet. Enligt samtida trubadurers vittnesbörd skall han\nkunnat \"adroitement\" skrifva kupletter öfver sköna damers ögon.[49]\nMen framförallt var han berömd genom \"sirventes\", såsom tidens\npolitiska sånger, stridssånger och satirer kallades. Med Bertram de\nBorn skiftade han icke sällan poetiska hugg jemte vapnens, och då\nhertigen af Burgund, vid det andra återtåget från Jerusalem, författat\nen satir, deri han skonat hvarken Richard eller hans fruntimmer, var\ndenne icke sen i att svara.\n\nÄnnu förefinnes en af de sånger Richard diktat i sitt ensliga fängelse.\nDen är förvarad i en gammal roman: _Chronique et fabliaux de la\ncomposition de Richard Roy d'Angleterre_, hvarifrån den öfvergått i en\nsednare roman \"_La tour Tenebreuse_.\" \"Jag har aldrig egt, utbrister\nhan, en följeslagare så ringa, att jag ej skulle köpt hans frihet. Jag\nförebrår eder intet, I baroner; men tvenne vintrar hafva skridit hän,\noch jag är ännu en fånge! Min länsherre härjar mina länder, fastän vi\nsvuro hvarandra trohet. Men min tröst är, att jag icke skall vara sen\ntill att hämnas. Men eder, o skalder, I vänner som jag älskat, älskar\njag än. Sjungen att mina fienders ära må försvinna, då de anfalla mig;\nsjungen att jag aldrig varit dem trolös eller falsk; sjungen huru lågt\ndet är, att anfalla en fånge. O aftonstjerna, du strålande dam, må\nhimlen vårda din skönhet och hennes, som är min, och hvars slaf jag\när\".[50]\n\nDe förebråelser Richard gör sina baroner äro dock så tillvida\noförtjenta, att en lång tid förgick, innan ryktet hann förtälja om det\nöde, som drabbat deras irrande konung. Omsider spred sig en dunkel\nsägen att han satt fängslad på något bergsslott i Tyskland, och det\när då som hans vän, den ädle trubaduren Blondel, skall hafva svurit,\n\"qu'il querroit son seignor en toute terre, tant qu'il l'averoit\ntrové,\" samt begifvit sig ut att uppsöka honom, utan annan ledning än\nsin vänskap och sin sång. Vandrande från slott till slott, skall han\nsluteligen anländt till ett \"tour tenebreuse,\" och derifrån hört en\nsång, hvilken de författat tillsammans, Richard och han.[51] Tyvärr\nsynes denna romantiska handling icke vara historisk, åtminstone såvidt\nden tillskrifves den berömde Blondel de Nesle. Äfven om man antager\nen annan, Guillaume Blondel, såsom Richards skaldevän, torde dock\nhändelsen vara en sednare romantisk tilldiktning, ty den som i sjelfva\nverket öppnade förbindelsen mellan landet och dess fängslade konung,\nvar en ganska trivial person, den landsflyktige exregenten Guillaume\nLongchamp.[52]\n\nDermed begynte underhandlingarne. Iklädd sin kungliga skrud, instälde\nsig Richard för den tyska riksförsamlingen, der han hufvudsakligast\nanklagades för markisens af Montferrat mord, samt att hafva öfvergifvit\nkristenhetens sak i det Heliga Landet. Men så fri och majestätisk\nvar hans hållning, så kraftigt och fast hans försvar, att biskoparne\noch baronerne brusto i tårar och tillochmed kejsaren sjelf rördes\ntill medlidande. Ifrån denna stund utbyttes hans fängelsehåla emot\nen rymligare boning, och hans kedjor aftogos. Men timmen för hans\nbefrielse var ännu långt aflägsen. Den slog först då, när man blifvit\nense om en ofantlig lösepenning, och Richard böjt sin stolthet till\nden visserligen betydelselösa ceremonin, att högtidligen påsätta\nkejsaren sin krona samt sedan emottaga den af honom i förläning,\njemte förpligtelse att betala en årlig tribut. I ersättning belönades\nhan af kejsaren med åtskilliga länder i Frankrike, hvilket så mycket\nlättare kunde ske, som denne öfver dem egde endast en tvifvelaktig\ndispositionsrätt.\n\nÄndtligen i frihet, ilade Richard utför Rhen genom Köln till Antwerpen,\noch då någon större farkost icke fanns förbanden, kastade han sig i en\nköpmans, Alain Trenchemers galeja och landade omsider i England.\n\nJu orättvisare fängslandet, ju hårdare fängelset, och ju nedrigare\nfurstarnes handlingssätt, dess djupare glödde harmen i Richards bröst.\nVecka för vecka hade den ökats under halftannat års pinsam enslighet,\noch Philip af Frankrike, den trolöse menedige vännen, hvars lömska\nköpslageri han med rätta kunde tillskrifva långvarigheten af sin\nfångenskap, var dess hufvudsakliga föremål. Vi hafva sett hvad denna\nvrede kostade England. I denna hejdlösa hämdpassion må äfven orsaken\nsökas, hvarföre kriget som han begynte emot Frankrike, de ofantliga\nutpressningarne oaktadt, och fastän han var sin rival öfverlägsen i mod\noch krigskonst, blef så utan alla frukter. Oförmögen att böja sig till\nen tanke på det allmänna, till ett nationalintresse, förde han kriget\nsom ett tornerspel a outrance, der ett personligt ofall tillfogadt\nPhilip gälde mer, än att kunna beröfva honom en provins och öka eget\nrikes gränsor. Med glädjen af ett tillfredsstäldt hat förtäljer han\ni bref till biskopen af Durham om en drabbning vid Gisors, der han\nåtföljd af en handfull folk slagit Philip och trehundrade franska\nchevalierer på flykten. \"Vi kommo honom att fly, skrifver han\ntriumferande, vi trängde honom vid Gisors portar så att bryggan brast\nunder honom, och vi hafva hört att han fick dricka af vattnet i Epte,\noch att tjugu riddare drunknade. Med en lans stötte vi ur sadeln,\nMathieu Montmorenci, Alain de Rusci och Foulque Gilecoal och togo dem\ntill fånga. Hundrade af hans riddare tillfångatogos\" etc.[53] Också\nföreslog Philip, att striden skulle afgöras genom envige mellan fem\nriddare ömse sidor, hvilket Richard förkastade, då Philip ej sjelf\nville utgöra en af de fem.\n\nIcke mindre tillfredsställelse skänkte biskopens af Beauvais\ntillfångatagande. Denne prelat, som förvärfvat sig det ärofulla ryktet\natt vara en käck och manhaftig stridsman, hade såsom Philips sändebud\nhos kejsar Henrik manat till många af de förödmjukelser, som tillfogats\nRichard. Till hämd blef han kastad i ett djupt fängelse och omenskligt\nbelastad med bojor. Uppbragte öfver embetsbrodrens ovärdiga behandling,\nvände sig de öfrige prelaterne till kyrkans öfverhufvud, som i ett\nbref förmanade Richard att hafva förbarmande med \"hans käre son, den\nbelvacensiske biskopen.\" Richard svarade med att tillsända påfven\nprelatens blodiga pansarskjorta och en vidfästad lapp, hvarpå stodo\nblott de orden: \"Se till, om detta är din sons kjortel\".[54]\n\nDeremot afstod han redoboget, vid ett af de många stillestånden,\nsuveräniteten öfver Auvergne, hvilken Richard egde blott till namnet,\nmen Philip genast förstod att med list och våld verkliggöra. När\nsedan Auvergnaterne reste sig emot de franska tilltagena, lofvade\nRichard dem i hemlighet vapen och understöd, men slöt, vid Philips\ninbrott i Auvergne, utan rimligt skäl ett nytt stillestånd med sin\nrival, öfverlemnande Auvergnaterna åt hans hämd, och deras frihet till\nohjelplig undergång.[55] Mot brodren Johan hade Richard redan vid\nkrigets början öfvat det ridderliga ädelmod, som icke sällan bestämde\nhans handlingssätt. Denne svage furste, hos hvilken tidens sämsta\nolater så att säga iklädt sig ridderlig drägt, hastade darrande vid\nsin lejonhjertade broders ankomst till Normandie, att på böjda knän\ntigga sig tillgift för stämplingarne mot hans krona och frihet. Richard\ntvekade väl först, men förlät honom på deras åldriga moders förböner,\ndock utan att återställa hans länderier och med de orden: \"Må jag så\nlätt förgäta ditt fel, som du skall förgäta att du felat\".[56]\n\nBetydelselöst som hela detta krig är den händelse, hvilken medförde\nhans död. En skatt hade blifvit funnen på grefve Vidomars af Limoges\negor. En del hembjöds konungen, men denne fordrade allt. Då grefven\nvägrade att efterkomma en så orättvis fordran, begynte Richard genast\nbelägra hans slott Chaluz, afslående alla kapitulations vilkor. En dag\nträffades han i skuldran af en pil, gaf i vredesmod tecken till anfall\noch intog slottet, hvars samtliga besätning hängdes, förutom den snälle\nbågskytten. Nu först utdrogs pilhufvudet ur såret, som redan öfvergått\ntill brand, och läkarekonsten förklarade honom icke stå att hjelpas.\nHan lät då införa sin baneman och frågade, hvarför han tagit just honom\ntill mål för sitt skott. \"Vet, o konung, svarade ynglingen oförskräckt,\nmed din egen hand har du dödat min fader och tvenne mina bröder. Jag\när redo för de största qval, blott jag är viss om att du dör, som\nförorsakat så mycket ondt.\" Richard befalte att fången skulle försättas\ni frihet och begåfvas med en penningesumma, hvarefter han afled.\n\nSålunda slöt Richard Lejonhjerta, såsom han lefvat, med svärdet i hand,\nvid fullföljandet af ett äfventyr, hvari hans orättvisa och godtycke\ninvecklat honom. \"Dicebatur ubiqve qvod non erat talis in orbe,\"\nintygar Roger de Hoveden, en samtidig historieförfattare, hvilken\nutförligt behandlat Richards lefnad och bedrifter; långt utförligare,\nän den moderna historieskrifvaren anser honom förtjent att omtalas.\nDess mera begråtes hans död af tidens skalder. \"Ack, min herre, min\nmäktige konung, hvar äro nu våra vapenlekar och våra tornerspel, hvar\ndet lysande hofvet, den präktiga skänken, då du är borta, du som i allt\nvar vårt allt. Hvad skall blifva af dina tjenare, som lefde af din\nmildhet, hvad skall blifva af dem du höjde till lycka och ära? Blott\ngrafven är dem öfrig.\" Så klagar trubaduren Gaucelm Faidit i elegin\nöfver sin gynnares död.\n\nHan säger ock: \"I att drabba Richard, har döden beröfvat verlden all\ndess ära, dess glädje, dess rikedom;\" samt vidare: \"Tusende år skola\nförflyta innan en sådan riddare åter uppstår. Hans like skall aldrig\nkomma i tapperhet, i frikostighet, i ädelmod. Icke Alexander, Darii\nbesegrare, utöfvade en sådan gifmildhet, Charlemagne och Arthur kunna\nmed honom icke mäta sig. En hälft af verlden darrade för honom, den\nandra beundrade honom\".[57]\n\nI dessa omdömen af tidens poesi och tidens historia utsäges, att\nRichard egde alla erforderliga egenskaper, för att de efterkommande\ni honom skulle gifva sin fantasi ett ideal för alla riddare, jemte\ndet trubaduren, genom att ställa honom i jembredd med romantikens\nberömdaste fabelhjeltar, sjelf begynner den idealiseringsprocess, hvars\nfortgång och resultater det nu ingår i vår uppgift att framställa.\n\n\n\n\nII.\n\nRichard Lejonhjerta i normandiska poesin.\n\n\nAtt det gifves en motsvarighet mellan en tids handlingssätt och\npoetiska skapelsesätt, kan på förhand antagas redan ur den filosofiska\nsatsen, att anden är en i alla utvecklingsformerna. Och denna\nsamstämmighet bör icke fattas blott så, att lifvet utgör stoff för\ndikten, -- ty stoff kan äfven en längesen förfluten tid blifva för\nen långt sednare tids fantasi, -- utan så, att sjelfva det poetiska\nuppfattningssättet är i harmoni med andan och toners i tidens lif.\n\nUr det föregående torde hafva framgått, att i medeltiden företrädesvis\nnatursidan hos menniskan erhöll utveckling och berättigande. Ute\ni samhällslifvet herrskade styrka och våld, i stället för sedlig\nordning; i chevaleriet, der likväl naturdrifterna adlats till dygder\neller der rent andliga impulser af heder, ädelmod, frikostighet, voro\nbestämmande, buro dock äfven dessa karakteren af naturmakter, de der\nicke tyglats under samhällets sed; i individens inre utgjorde passionen\ndriffjädern och den subjektiva lusten rättesnöret. Motsvarande denna\nstarkt utvecklade sinlighet i handlingens och viljans verld, står\n_inbillningskraften_ såsom poetisk skapelsekraft.\n\nEhuruväl en beståndsdel deri, är inbillningskraften ännu icke fantasi;\nhan är blott ett i sinligheten försiggående fantasispel. Utan att\nafse kausalsammanhanget, och utan att vårda sig om hvad af det\nåskådade är sant, hvad osant, återspeglar han lifvet daguerrotypiskt,\när sålunda endast reproduktiv, fastklibbad i sina bilder. Men genom\natt derjemte vara en i menniskoandens inre skeende återspegling, är\ninbillningskraften äfven löst ifrån verkligheten, oberoende af tid och\nrum, sammanställande sina porträttartade drag till de onaturligaste\nbilder, dem han drifver i ett ändamålslöst virrvarr, allteftersom\nsensationer, begär, korteligen, den inre sinligheten bjuder.\n\nEtt sådant inbillningskraftens spel uppenbarar sig tydligt i sjelfva\nriddarelifvet. Det lyser fram ur chevaleriets öfverspända handlingar\naf kärlek, tapperhet, heder. Vi erinra blott om skalden Rydell, som så\nlifligt förestälde sig grefvinnans af Tripoli skönhet, att han, dödligt\nkär, företog den långa färden till Palestina, blott för att skåda\noriginalet till sin bild, eller om de talrika riddare, som lemnade\nhem och härd, för att på måfå draga till Babylon och andra Orientens\nunderländer, lockade af de gyckelbilder inbillningskraften målat.[58]\n\nI tidens religiösa föreställningar och i dess naturåskådning\nframträder inbillningskraften än mera verksam. Här samverkade med\nhonom en annan makt: _okunnigheten_, till att frammana den här af\ndels okroppsliga, dels förvridna menniskoartade gestalter samt det\nvirrvarr af nyckfulla tilldragelser, som gifva en så underbar ton åt\nmedeltidens hela åskådningssätt. \"Den kristna Olympens\" (Vischer)\nhelgonskara, de kyrkliga miraklerna, relikdyrkan, afguderiet å ena\nsidan, jättar, troll, elfvor, feer, varulfvar, dvergar å den andra, äro\nbarn af samma moder, inbillningskraften, den tidens okunnighet gjort\nfruktsam. Den sednare gaf dem upphof, den förra form och bild.\n\nI sjelfva verket är okunnigheten den luft, hvari inbillningskraften\negentligast kringsväfvar. Ju klarare insigt i tingens natur en fullare\nbildning medför, dess mer förstår anden att gripa och framställa\nobjektiviteten i dess sanning, såväl i afseende å sammanhang som\ngestalt; dess mer höjes inbillningskraften till fantasi. \"The\nilliterate are ever children,\" säger Bulwer, och det gäller, likasåväl\nom deras sätt att handla, som att åskåda och tänka. I bristen på\nkunskap, såväl om förgångna tiders erfarenheter och rön, som om\nnaturens lagar, finna vi åter en gemensam grund för tidens\nhandlingssått och poetiska skapelsesätt. Hemfallet åt sin egen\nsinlighet, är det obildade sinnet oförmöget att gestalta förhållandena\nefter en förnuftig insigt, oförmöget att gifva passionerna ett\nförnuftigt mål, vare sig det handlar eller åskådar. Naturkrafterna\nsaknar det i samma inom möjligheten att använda i lifvet, som det\nbäfvar tillbaka för fantomerna, som dess inbillningskraft af dem\nskapat.\n\nAtt tvista om källan till vidskepelsen är derföre fåfängligt. Hon\nrinner hvarhelst bildningens solljus icke kommit henne att sina;\ndock så, att hennes färg och halt är olika efter olika folklynnen.\nIntet folk lade så som Skandinaviens i sin barndom känning af den\nkraft och den makt, som bodde i svärdets klinga. I stället för att\ndå finna kraften i armen som förde svärdet, och den demoniska makten\ni menniskosinnet som förde armen, förlade man den i svärdet sjelft.\nMen svärdets jern hemtas ur bergens dunkla inre, och hvadan kunde det\ndemoniska hafva kommit, om det ej der inlagts i klingan af illfundiga\nväsenden! Så skapades Dvergarnes slägten. Skoningslöst slukade\nvågorna vikingarnes bräckliga farkoster; blott en omärklig spricka\ni dess botten, och skeppet drogs oemotståndligen emot djupet. Det\nvar tvifvelsutan en osynlig kraft som gjorde det; men icke en allmän\nnaturlag, utan ett förkroppsligadt troll, en hafsnymf, ett vidunder; så\nmycket afgjordare, som man mer än engång sett dess gestalt i skummet\npå böljornas toppar. I den dunkla höstqvällen uppstiga lätta dimmor ur\nleende källor, insjöar, vikar. Mystiskt smyga de fram öfver fälten,\nsvepa sig kring trädens stammar, dansa om för en vindfläkt. Hur kunde\ndetta för Celternes[59] lättrörliga inbillning te sig som annat än\nfeer och elfvor, hvilka träda dans på den gröna ängen? Skymtar dertill\nännu ett irrbloss genom dimmorna, är för inbillningskraften dörren\ntill de förunderligaste regioner öppnad. Än är det förskräckelsen,\nän vemodet, än glädjen, som vid dessa irrfärder bevingar honom. I\nmedeltiden var, såsom vi sett, kroppsstyrkan den, som gaf ton och\nutslag; dess dygder och känslor stodo för det mesta på styrkans\ngrund. Ej under då, att också den kroppsliga styrkan erhöll sin\npersonifikation i obändiga jättar: ifrån den jättestarka riddaren\nmed svärd och lans var steget icke långt till flere famns jättar med\nklubbor och grymma sinnen. Dertill kommo, dels ur de Hel. Skrifterna,\ndels traditionsvis ur antiken tämda lejon, drakar och hela skaran af de\ngamla gudarne, numera degraderade till menniskofiendtliga väsenden.\n\nAlla dessa skapelser samlade sig ifrån skilda länder och folk i\nden romantiska verldsåskådningen. Då nu poesin utgör den i gestalt\nutträdande åskådningen, förarbetades de här till ett stående romantiskt\ndiktstoff; vidskepelsen ur lifvet blef fantasteri i konsten. Att\nvidhålla detta, är af högsta vigt, till att särskilja romantikens\npoetiska uppfattningssätt från den modernare skaldekonstens, der\nvisserligen dessa skapelser äfven kunna förekomma. De utgöra dock\nnumera ingen beståndsdel i tidens åskådning af lifvet, man tror icke på\ndem, de äro för oss blott ett diktadt poetiskt machineri.\n\nMen utom den andel okunnigheten sålunda eger i tidens vidskepelse,\nd.ä. i det fantastiska åskådningssättet hos poesin, är hennes andel i\nuppkomsten af poesins innehåll icke ringa. Liksom feerna, elfvorna,\njättarne et hoc genus omne, har man sökt härleda den romantiska\npoesins hjeltar och äfventyr ifrån något enskildt folks diktarverk\nsamhet. En teori (_Wharburtons, Wartons_) har funnit roten, hvarur\nde vuxit, i Orienten, synnerligast hos Araberne, en annan (_Percys_)\nhos Skandinaverne. De franska kritikerne hafva om tvistepunkten delat\nsig i tvenne läger: ett provençaliskt och ett nordfransyskt. Vid\nsidan af dessa uppstodo dessutom ett scottskt (_Sir Walter Scott,\nEllis_), och ett armorikanskt (_de la Villemarqué_). Som resultatet\naf de litterära fejderna qvarstår att den romantiska, riddare-poesin\nhemtat sina sagoämnen från de germaniska såväl som de romaniska, de\nskandinaviska såväl som de celtiska folkens åldriga nationalsånger.\nEn hjelte uppstod, anförde sitt folk i striderna för dess ära och\nsjelfbestånd, gaf det lagar, faststälde dess sed. I folkets tacksamma\nhogkomst rotade sig minnet af hvad han gjort och fortlefde generation\nefter generation i sånger och sägner. Vid ungdomens lekar, vid\nkrigarnes och ädlingarnes församlingar, vid folkfesterne ljödo\nsångerna om hans bragder, hans segrar, hans lidanden.[60] Men folkets\ntillgifvenhet för sina välgörare var osvikligare än deras minne af\ndetaljförhållanden. Småningom förvirrades de historiska dragen,\ntraditionerna sammanblandades, tillochmed fixa geografiska förhållanden\nkastades i ett hullerombuller, hvarjemte fantasteriet inbröt i det\nhistoriska med massan af sina skapelser. Det var dock icke par princip\nden historiska sanningen här vanstäldes, icke af någon afsigtlighet;\ndet var af ren okunnighet. Men denna växte ju mera tiden framskred och\nju vidsträcktare ämnet spred sig. I samma grad tilltog förvridningen\ni de ursprungliga dragen, sednare händelser inmängdes, och andan och\ntonen i de traditionela skapelserna förändrades med andan och tonen\ni seklerna de genomvandrade. Omsider framkomna till det egenteligen\nromantiska tidehvarfvet, antingen alltfortfarande i folkets mun, eller\nuppsamlade af skrifkunnige munkar i rimkrönikor och på latin affattade\nhistorier, insattes i de gamla poetiska folkhjeltarne riddarehjertan,\nhvarefter de ikläddes riddarrustningar och sålunda gjordes till\nföremål för den romantiska poesin.\n\nGenom en sådan utveckling är det som folkliga traditioner om Carl\nden Store under tidernas lopp vuxit till en ändlös roman-cykel om\nCharlemagne, i hvilken talrika hjeltar från åtskilliga tider och\nländer sammanförts och utgöra hans vidtberömda Douze-pairs.[61] I\nsjelfva verket återstår af den historiske kejsaren, sådan hans lefnad\ni _Joannis Turpini historia de vita Caroli magni et Rolandi_[62]\nenligt folktraditionerna framställes, föga mer än sjelfva namnet. I\ndenna urkund och grufva för jonglörer, truverer och trubadurer, som\nbearbetade ämnet, är han knapt mer än en kärna, en bark, kringom\nhvilken folkfantasin spunnit den ena tråden efter den andra. På samma\nväg hafva Arthur, Gherait-ab-Erbin, Owen, m.fl. af de britiska hjeltar,\nhvilka i VI:te årh. e.Ch. bestredo Anglosaxarne besittningen af\nWessex, Cornwales, Deira och Berenicia, qvarlefvande i de förträngde\nBriternes hogkomst, med tiden förvandladts till en riddarekonung och\nen tableronde af chevalierer, hvari hela romantiken såg idealet icke\nblott af ett riddarelif, utan äfven af ett riddaresamfund; hvarjemte\nde barder, Aneurin, Taliesin, Merdhin och Lywarch den åldrige, hvilka\nmed harpan i ena och svärdet i den andra handen deltogo i dessa strider\noch besjöngo dem, sjelfva öfvergingo i traditionen och, och siare som\nde voro, blefvo stommen till romantikens mäktigaste besvärjare. Tack\nvare de la Villemarqués forskningar, kan man nästan steg för steg\nfölja utvecklingen af dessa Arthur-sagans hjeltar, från bardernas\nmystiska poemer, genom de prosaiska triaderna och traditionerna, genom\nfolksånger och folksägner, ända till den bretagnesiska kronika, _Brut y\nBrenhined_, hvilken af Walter Calenus öfverfördes till Wales, samt af\nGalfridus de Monumetha öfversattes till latin, och hvarifrån truveren\nWace utdrog på normandiskt mål den första Arthur-romanen.\n\nMed denna vandring hade de romantiska sagoidealerna öfvergått ifrån\nskilda folksägner och sånger till riddardiktningens romaner. På\nvägen hade de omhöljts med allt det poetiska fantasteri, vi funnit\ninbillningskraften och okundigheten i förening hafva skapat. Men äfven\nandra förändringar underkastades de, såväl till anda och innehåll\nsom till dikternas form, ur hvilka det romantiska skapelsesättets\negendomlighet framträder.\n\nSagoidealernas förvandling ifrån folkhjeltar till riddare inträffar\nicke långt efter det chevaleriet utträdt från de feodala borgarne.\nLiksom detta i och med detsamma lösbinder sig från alla nationela och\nsamhälliga intressen, försvinner äfven det nationela ur dikten. Hvilka\nfiktioner folksången än må tillägga sina hjeltar, är det dock städse\nnationens egendomliga anda och lynne, som ur dem tala intill sednaste\nefterverld. Hjeltarne sjelfva handla som folkförare, framträdande\nfrån den fixa bakgrunden af nationela tänkesätt och seder, hvilken\nbakgrund äfven utgör diktarens oreflekterade ståndpunkt. Men sedan\nriddareandan fullständigt ryckt in i de gamla sagoämnena, förblekna\nde folkliga dragen för romantikens kosmopolitism, riddarelifvet intar\nden nationela bakgrundens ställe och de folkliga intressena, kringom\nhvilka hjeltarne samlats, lemna rum för chevaleriets individuela\nbevekelsegrunder af heder och ära, generositet, tacksamhet, kärlek,\nsvårmod, svartsjuka o.s.v. Om derföre chevaleriet var en förkonstlad\nverld utöfver och främmande för de skilda folken, deras lif, lynnen,\nseder och bruk, sväfvar den chevalereska diktningen på samma sätt\nutöfver de skilda folkpoesierna, förtunnande deras kärnfullare\nskapelser till öfverspända fantastiska gestalter, likt i luften\nsimmande moln, hvilka ökas och erhålla sin näring ur jordens vatten,\nmen endast genom att ombilda dessa till lätta ångor af nyckfulla\ngycklande figurationer.\n\nHärmed är ett nytt lif framsatt att af inbillningskraften\ndaguerrotyperas. Subjektiviteten, i form af ett inre känslolif, är\ndiktens absoluta innehåll, i och genom hvilket de yttre kulturformerna\nblott svagt framskymta. Lifvet är en lek, ofta nog blodig som ett\ntornerspel à outrance, men städse utan sedlig betydelse. Egoismen\ngår hand i band med försakelsen; hvad som adlar dem båda, känslan\naf ett allmänt syftemål, saknas. Ur lefnadssättet är det groteska.\nmen ock det enkla och godmodiga försvunnet; så ock sedernas oskuld.\nLidelserna, klent bundna af de chevalereska buden, föda en lastbarhet,\nsom visserligen, af det allmänna tänkesättet fördömmes, men dock\nframträder till åhörarnes inre belåtenhet. Man tänke blott på drottning\nGuenever och riddar Lancelot, på Tristan och den ömma Iseault. Ett\nsådant galanteri trampar icke mer på halmbeströdda golf; det söker\nsig uttryck i ett gladare lefverne, der man föres från blodiga lekar\ntill praktfulla fester, der man bländas af rustningarnas glans, af\ndrägternas kostbarhet, af svajande fanor, der man döfvas af trumpeter\noch cymbaler. Det öfversinliga fantasteriet, som i folkdikterna\nlider af en viss tyngd, blir lättare, än mer fantastiskt, talrikare.\nSkogarne hvimla af feer, jättar, drakar; på förtrollade slott, prinsar\noch prinsessor är lågt pris, såsom naturligt är, då trollkunnige\nproducenter finnas i tallös mängd.\n\nNödvändigtvis inträder med denna förändring i de gamla sagoämnena\näfven en förändring i kompositionssättet. Inbillningskraften, löst\nifrån nationela känslor och intressen, ströfvar här än mer ohejdadt\nomkring i skymningen af tidens okunnighet. I samma mon det teknade\nlifvet blifvit afventyrligt lekande, blir berättelsens gång planlös;\nliksom i handlingssättet, så äfven i kompositionssättet saknas\nändamålet. Oaktadt hela dikten -- eller hellre, just derför att han\nnu är så uteslutande på karakteren och dess inre känslolif anlagd,\nvinner denna i riddarediktningen icke någon sann utveckling, så att\ndess böjelser, åsigter, vilja, skulle träda i full vexelverkan med det\nyttre bestående. Han är dertill alltför innerligt gestaltlös, så att\nsäga glödande i blicken men icke utpräglad till gestalten,[63] dels\ni denna känslofullhet för nyckfullt godtycklig af brist på objektiv\nhalt, för att kunna afgifva den sedliga hållning konsten fordrar.\nRomanen, mera biografi än epos, gör sålunda en ansats till den moderna\npsykologiska diktningen,[64] men hinner icke hennes ståndpunkt\ntillfölje af sin nyckfulla motivering, ja motivlöshet. Hjelten föres\nfrån äfventyr till äfventyr, från en underbarhet till en annan, och,\nkastad mellan dessa motivlösa handlingar och omotiverade händelser,\ntills han ströfvat sig mätt, eller hellre tills den diktande personen\nansåg tiden inne att göra slut, beger han sig omsider i kloster, eller\ndör, eller hegynner lefva ett stilla lif med sin sköna.[65] Med denna\nobundenhet i uppfattning och komposition är den folkliga naivetén till\nviss grad förlorad. Diktaren lägger an på att öfverraska sin publik\nmed det otroliga, att blända honom genom det praktfulla, ja att smeka\nhans lidelser genom det retande. Han prålar med kunskap om förgångna\ntider, och fastän tillochmed hans vetande genom barnslig vidskepelse\nförefaller den moderna läsaren naivt, ställer han sig dock dermed öfver\n_sin_ publik, som, än mera barn än han, kan förvånas öfver undren i\nhans camera-obscura. Medan folksångaren enkelt berättar i den anda\noch ton hans folks skaldelynne drifver, tränger sig här beräkning och\ngodtycke mellan skalden och ämnet.\n\nOch dock är riddaredikten långt ifrån att vara fri konst. Romancieren\när på dubbelt sätt bunden. Vi afse först den hans egenskap, att i\nallmänhet vara ett barn af sin tid, som måste återgifva dess anda\noch lynne. Väl är han häri icke olik den modernaste konstpoet. Men\nhvad som skiljer honom omätligt från denna är, att han, oaktadt sin\nofvanantydda öfverlägsenhet, i kapp med publiken tar fantasiskapelserna\nför full sanning. Må han ock betvifla sanningen af de godtyckliga\nfriheter han sjelf tagit sig med ämnet; verkligheten af hvad han ifrån\nden samfäldta fonden emottagit betviflar han icke. För den ena som de\nandra voro Arthur och Charlemagne med respektiva följen icke diktade\nidealer blott, utan verkliga personer, på hvilkas lif och bragder man\ntrodde lika fullt och fast, som på verkligheten af de hjernfostrade\nandeväsenden. Så intimt äro dikt och sanning förvexlade, att endast den\nallvarligaste kritik förmår skilja dem åt.[66] Samma fabler återkomma\nderföre än som historia, än som poesi. Af Britternas traditioner\ngjorde biskop Geoffroy af Monmouth sin \"Historia Britonum\",[67] af\ndenna Maistre Wace en roman, hvilken af Robert från Gloucester åter\nombildades till en rimmad historia, nu sträckande sig från Brutus\ntill Edvard I, och ur denna hemtade den s.k. Regnorum Chronica, som i\nklostren användes till lärobok, talrika fabler.[68] Så utsväfvande\nfri romancieren i uppfattning och komposition än är, tyckes det dock\nhonom sjelf och andra att han, likt krönikerimmaren och annalisten,\nblott berättar en historia. Deraf det naiva, historiskt-berättande\nframställningssättet, som romanen bibehåller, fastän han upphört att\nvara ett epos, sedan innehållet blifvit allt annat än episkt, blifvit\nindividens inre känslolif. Denna dubbla karakter, af bunden naiv\nfolkdikt och frittskapande karaktersdiktning, ger åt riddareromanen\nhennes ställning af öfvergångsform från epos till modern roman.\n\nMen äfven der, hvarest ämnet är rent af diktadt, i de s.k.\nkärleksromanerna, är framställningen af tidsfantasin så förutbestämd,\natt endast ringa variation blir diktaren öfrig. Man kunde vänta, att\nden obundna kompositionen skulle leda till rik mångfald af karakterer,\nsituationer, vexlande känslor och händelser. Detta är dock långt ifrån\nfallet. Då den inre motiveringen saknas, iklädas karaktererna vid\nutförandet blott en gemensam riddarerustning, under hvilken man väl\nkan igenkänna en starkare eller svagare arm att slå, ett större eller\nmindre mod, ett mer eller mindre belefvadt uppförande, men ur hvars\nslutna hjelmgaller endast få egendomligheter kunna tala. Impulserna\näro få och snart uttömda, stående fiktioner återkomma jemt, och\nskildringarne, ehuru de med lefnadssättets prakt blifvit mera lysande,\nblifva stereotypa, då de icke hemtas ur verklig naturåskådning. Härur\näfven armhet på bilder, som åter betingar ett styft och rått poetiskt\nspråk, fortlöpande i enformiga rim-par.\n\nHärur uppstår det andra slaget af bundenhet: den stereotypa stilen,\nbetingad af torftigheten i det chevalereska lifvet. Oförmögen att\nderur finna nya haltfulla företeelser såsom ämnen för sina dikter, och\ntillfredsstäld med den ringa näring inbillningskraften ur verkligheten\nbehöfver, åtnöjde sig medeltidsdiktaren för det mesta med de poetiska\nfiktioner och uttryckssätt, som före honom funnos kuranta, pålägger\ndem det ämne han behandlar, och blir sålunda fullständigt bunden af\nsin tids poetiska styl. I honom växer han fast, yfves öfver kännedomen\nderaf, betraktar sig, i besittning af denna kunskap, som en _lärd_ man,\nen _man af yrke_, hvilken är mängden öfverlägsen i poetiskt vetande.\nMen denna skråmässiga belåtenhet med den gifna formen stänger för\nhonom vägen till en verklig konstnärsståndpunkt. Han förblir blott\nreproduktiv, icke produktiv. Endast ringa är det nya, som för hvarochen\naf de stora romanerna lägges till den gifna fonden, hvarföre äfven här\nde enskildte diktarne mestadels försvinna blifva namnlösa bland mängden\naf tidens skalder.\n\nJemlik den individuela fantasins ställning till tidsfantasin, är\nsåledes den ställning skalden intog till skalderna. Desse afslöto\nsig till en korporation, hvilken, så att säga i bolag öfvertog\nsagoämnena ur folkpoesin och utarbetade riddarediktningens styl, och i\nhvilken de enskildte diktarne, på några undantag när, namnlöst uppgå.\nTidigare, vid Carl den Stores tid, benämnas sångarne ex professo\n_citharoedi, joculatores, ministrelli l. ministelli_, eller äfven,\nmed afseende å deras dramatiska föreställningar, mimi, histriones;\nmed hvilka benämningar antydas deras handtverkarmässighet,[69] och\natt de som äkta torgsångare beledsagade sången icke blott med\ninstrumenter, utan ock med gester och gycklerier, vare sig då att de\näro vanslägtade afkomlingar af de celtiske barderne, som de la Rue\noch Percy vilja det, eller af det romerska lifvets kringvandrande\nkomedianter, hvilket är Wartons åsigt.[70] Ifrån denna förnedrade\nståndpunkt hos de romaniserade Gallo-Frankerne, höja de sig så, att\naf krönikeskribenternes föraktliga benämningar: joculatores och\nministrelli uppkommit de aktade namnen _jongleurs_ (anglo-norm.\n_jugleours_, engl. _juglers_) och _menestriers, menestrels, minstrels_.\nI skaror, vandrande från trakt till trakt, sjöngo de i borgar och\nslott, på torg eller vid marknader, uppfängande ur folksången de\nnationela ämnena, sjelfva kringspridande dem, och sålunda icke ringa\nbidragande till ämnenas sammanblandning.\n\nMed den öfriga gallo-frankiska kulturen antogo Norrmännen vid sin\nbosättning i Neustrien äfven dess skaldekonst, ehuru visserligen\n\"joculatores\" här i många afseenden påminna om de gamla nordiska\nhofskalderne, som hos Skandinaviens stora och små furstar innehade en\nså betydande ställning, icke blott som lof- och stridssångare,\nutan äfven som tignarmän och gesandter.[71] Denna deras egenskap af\nhofskalder intyga de tidiga sånger, hvari Robert le Diable (antagligen\nRollo), Guillaume Longue-Epée, Richard Sans-Peur, ehuruväl icke\nmera på historiskt-panegyriskt sätt besjungas, och i sjelfva verket\nmåste man i de _joculatores regis_, hvilka enligt krönikornas intyg\nLudvig Ultramarinus fördref vid sitt infall i Normandie,[72] skåda\nen förening af fornnordiskt och romantiskt diktarskap. En sådan\njoculator är äfven den Berdic, åt hvilken Doomesdaybook förtäljer\nWilhelm Eröfraren hafva skänkt åtskilliga gods i Gloucestershire.[73]\nHuru mycket af nordisk skaldekonsts egendomligheter vid denna\nförening öfvergått i den begynnande riddarediktningen, kan ej afgöras,\ndå poetiska minnesmärken från denna period icke finnas. Men det vissa\när, att utvecklingen af den chevalereska diktningen håller ett streck\nmed utvecklingen af det chevalereska lifvet hos Normanderne. Icke\nlång tid efter, sedan den oroliga eröfringsandan och lusten efter\nbyte öfvergått till ridderlig afventyrarlust, sedan den obändiga\nsjelfständighetskänslan nått sin afslutning i chevalierens oberoende\naf samhällets lag och kraf, sedan aktningen för qvinnan uppjagats\ntill galanteri, korteligen, sedan chevaleriet hos Normanderna slagit\nut i blomma, fritog sig äfven dess skaldekonst från det nordiska\nhofskaldskapet å ena sidan, från det franco-romaniska torgsångarskapet\nå den andra, ombildade fritt de ärfda sagoämnena i riddareväsendets\nanda, samt fixerade romantikens styl med dess löpande fiktioner,\nuttryckssätt och versmått.\n\nDe sålunda förändrade hjelteqvädena bära ömsom namn af _chansons des\ngestes_[74] och _romans, romaunts_. Detta sednare namn härleder\nsig från motsatsen mellan det celtiska språket och den ur latinets\nförskämning uppkomna _lingua romana rustica_, hvilken sednare, efter\natt hafva förädlats till _la langue française_, öfverlemnar sitt namn\ntill odelad besittning åt medeltidens större episka dikter. Synnerligen\nrotfäster det sig i England genom den nya motsatsen mellan Normandernes\noch Anglosaxarnes munnarter. Ifrån denna diktart har namnet öfvergått\npå dess moderna fortsättning, romanen.[75] Dels sjungna, dels\nreciterade, med ackompagnement af harpa eller fiol, äfven beledsagade\naf gester, föredrogos dessa metriska berättelser af en eller flere\nsångare, sålunda att, sedan sagoämnena vuxit i vidd, en vidtog der\nden andra slutade. Härigenom sönderfalla de i skilda brancher, af\nhvilka det gifves ända till tjugu tillhörande en och samma chanson.[76]\nHuru författandet tillgick är lättare att föreställa sig än bevisa.\nDels ur manuskript, dels genom mundtligt meddelande lärde sig\nsångaren en dikt, hvilken han i ensamheten, eller äfven under sjelfva\nframsägandet utrustade med nya partier, allteftersom publikens intresse\nför tillfället syntes honom kräfva. Han var sålunda till en betydlig\ndel improvisatör, och det i samma mon oförsyntare än folksångarn, som\npieteten för ett från fädren ärfdt ämne icke hos honom behöfde finnas.\nHvad andel den ene eller andre eger i den sålunda växande dikten, kan\nnaturligtvis icke afgöras. Lyckades det dem att intaga sin publik,\nvoro belöningarne sedvanligen icke ringa. Ofta afklädde sig furstarne\nsina mantlar och smycken, för att dermed belöna dem, eller skänkte dem\nde dyraste springarne ur sina stall. Också underläto de icke att i\nsina chansons framställa förebilder af en sådan frikostig \"gentilesse.\"\nOm Robert af Normandie, korsfararen, förtäljes det, att han åt\njonglörer, snyltgäster och jongleresser -- ty äfven qvinnor medföljde\nredan tidigt de kringvandrande banden -- bortskänkte allt hvad han\nur sitt hertigdöme kunde utpressa, tills omsider baronerne reste sig\noch fördrefvo honom.[77] Vi finna dem i intimaste förhållande till\nkonungar och mäktiga furstar, såsom Guillaume Blondels förhållande\nutvisar, de voro icke sällan af adlig samhällsställning, och när\nkonungar och baroner sjelfva begynte utöfva deras konst, har man svårt\natt särskilja konstnärerne från konstvännerne.\n\nDenna menestrelernes popularitet bekräfta krönikeskribenterne, ehuru\ngemenligen med stor grämelse och förbittring. De underlåta sällan\natt tillägga dem benämningarne \"scurrae\", \"leccatores\", \"famelici\",\n\"nebulones.\" Isynnerhet är den stränge Jobannes Sarisburiensis under\nHenrik II outtömlig i smädeord, och om man äfven afräknar en del\naf tadlet på jalusin som naturligen herrskade emellan den gladare\nskaldekonstens och den alvarliga vetenskapens tjenare, återstå dock\ntillräckligt talande bevis, att stämpla de muntra skarorna som\nuppbärare och kringspridare af tidens lastbarhet. Det icke minst\ntalande är sedeslösheten i deras sånger.\n\nÖfver denna exeqverande och improviserande klass stod _truderernes_,\nehuru gränsen dem emellan icke lätteligen kan uppdragas, om ens någon\nsådan förefanns. Röja de förra tydligt nog sitt torgsångare-ursprung,\nstå deremot desse konstpoeten närmare. Att äfven truveren drog\nomkring från hof till hof eller stod i tjenst hos enskildte, torde\nicke kunna nekas, men skillnaden är, att diktandet, icke sjungandet,\nvar hans uppgift. Han valde sig ett eget sagoämne ur den gemensamma\nfonden, utarbetade det fullständigt till en dikt, satte derpå sitt\nnamn och äfven, hvilket aldrig blir fallet med folkpoeten, en viss\negendomlig prägel, ehuruväl så matt, att endast den öfvade kännaren\nkan särskilja den ena truverens dikter från den andras. Han var icke\nimprovisatör, hans dikt är mera ett sammanhängande helt och stilen\nmera vårdad. Gemenligen uppskrifven på samma gång som författad, röjer\nden ett mindre direkt afseende på publiken, och saknar de vanliga\nuppmaningarna till undseende och frikostighet.[78] Ofverhufvudtaget äro\nflertalet af metriska roman-manuskripter troverernes arbeten, och sedan\nde långa riddare-romanerna vid slutet af XII:te årh. begynte _läsas_\nvid de bildades samqväm samt menestrelernes förmedlande verksamhet\nsålunda blifva öfverflödig, öfvergick denna art af\nmedeltidsdiktningen alltmer till de jemförelsevis lärde diktarene,\ntruvererna.\n\nBland dessa intaga munkarne ett icke obetydande rum. Om mer än en roman\nkänner man, att den leder sitt ursprung från någon from klosterbroders\nlediga stunder, och talrika fabelkrönikor äro återfunna i klostrens\nmanuskripter eller i bibliotekarie-brodrens förteckningar.[79] Att\ndessa andans män, för hvilka det ridderliga lifvet synes hafva bordt\nvara främmande och dödt, icke destomindre uppträda med så rika bidrag\ntill den romantiska diktningen, intygar blott huru allmänt kringspridda\nfabelämnena voro, huru den romantiska uppfattningen låg så att säga\ni luften, och huru enkelt poetens tillgörande vid framställningen i\nsjelfva verket var. Med detta de andliges och lärdes deltagande hade\nromantiska fantasin tagit längsta steget ifrån folkpoesins ståndpunkt.\nTy, om äfven genom deras lärdom tron på det underbara och fabelaktiga\nicke rubbades, om det diktade icke särskiljdes från det historiska, är\ndock lärdomen det skedvatten, som upplöser den förtroliga föreningen\nmellan diktaren och ämnet, för att stöpa det i en form, som han engång\nför alla utsirat med det romantiska lifvets ornamenter. När sednare\ngenom framhemtade klassiska mönster de lärde och bildade erhållit andra\nformer, öfvergifva de för det mesta de gamla ämnena, som nu förlora sig\ni ändlösa prosaromaner, eller ock (åtminstone i England) återvända med\nminstrelerne till folket.\n\nBörjan af romantiska poesins blomstringstid hos Normanderna infaller\nvid tredje korståget. Richard Lejonhjertas regering bildar således\näfven för menestraudien glansperioden, som dock fortfar genom följande\nårhundradet, efter normandiska väldets sönderfallande. Hans egen\npoetiska verksamhet och hans kärlek för skaldekonst bidrog härtill\npå det verksammaste. Hans hof blef samlingspunkten för sångare\noch skalder, hvilka, fördrifna från Philip Augusts, hit togo sin\ntillflykt. Vi hafva sett honom sjelf försäkra, att hans käraste vänner\nvoro skalderna. Företrädesvis var han bevandrad i den provençaliska\nskaldekonsten, i hvars språk och anda hans egna dikter för det mesta\näro affattade. De berömdaste skalderna i hans poetiska omgifning\nvoro, jemte menestrelen Blondel, trubadurerne Gaucelm Faydit och\nFoulque de Marseilles. I denna hans ställning utgör hans uppträdande\ninom tidens litteratur en af de vigtigaste verkande orsaker till en\nintimare beröring mellan de tvenne skaldeverldarne: den normandiska\noch provençaliska, hvilka intill dess temmeligen oberoende delat\nemellan sig den romantiska fantasin och dess sagoämnen. Ifrån\ndenna tid begynner ett erotiskt element allt starkare framträda i\nNordfransonernas diktning; kärlekssången (\"canso\", \"chanson\") får i\nChrestien de Troyes sin första betydelsefullare idkare.[80]\n\nDetta beskyddande af den poetiska konsten och förtroliga umgänge\nmed dess idkare är äfven en af de omständigheter, som gjorde att\ntidsfantasin så begärligt upptog honom bland sina hjeltar. Redan under\nhans lifstid skall en viss Gulielmus Peregrinus, en \"poeta per eam\naetatem excellens\", som medföljt Richard till det Heliga Landet, gjort\nhans bragder till föremål för ett latinskt poem: _Odoeporicon Ricardi\nregis_.[81] Också hafva vi af Faydits _planh_ funnit, huru fantasin\nbegynner panegyriskt med att fullända hans ridderliga dygder till\njemgoda med Arthurs, Charlemagnes och Alisaunders, tills hon i romanen\nslutar med att kalla:\n\n    \"Kyng Rychard the werryor best,\n    That men fynde in ony jeste.\"\n\nTill att vinna en sådan utmärkelse, har han i sjelfva verket\natt vandra samma väg, som den vi funno desse ursprungligen\nhistoriska personligheter hafva tillrygralagt; ehuru visserligen\npoeternes tillgöranden här blifva i samma mon mindre, som Richard redan\ntill sin historiska karakter närmar sig ett riddareideal, och som den\nromantiska poesiskruden redan fanns färdig att påläggas. Till detta\nändamål behöfde Richard Lejonhjerta icke afklädas några nationela drag,\nicke betagas några folkliga intressen och motiver; ty sådana funnos hos\nhonom öfverhufvud icke. Det godtyckliga och nyckfulla samt tapperheten,\ngenerositeten, obändigheten egde hans personlighet på förhand, och på\näfventyr var hans lefnad icke fattig. Att öfverdrifva egenskaperna,\nförvirra det historiska och geografiska, samt tillägga allehanda af\nde löpande fiktionerna, var här fantasins (inbillningskraftens) hela\nuppgift.\n\nTyvärr tillåter icke bristfälligheten hos tidens litterära\nminnesmärken, att historiskt följa arbetet. Först femtio år efter\nRichards död finna vi första spåret deraf. De kungliga räkenskaperne\nunder Henrik III, förvarade i de såkallade \"piperolls,\" innehålla för\når 1246 en anordning, att bepryda Clarendon-palatset med en målning,\nföreställande _historia Antiochiae cum duello regis Ricardi_.[82] I\ndenna anordning finna vi redan tvenne poetiska misstag: att ställa\nRichard i gemenskap med Antiochias belägring, samt att tillskrifva\nhonom en duell, hvilket sednare vi verkligen återfinna i romanen\nbegagnadt och vidlöftigt utfördt. Redan i den närmaste generationens\nminne hade således de historiska händelserna begynt förvirras och\nutsmyckas; och man har antagit, att redan nu en poetisk berättelse\nöfver hans lefnad fanns gängse bland menestrelerna,[83] till en början\nmera autentisk, sednare allt mer och mer romantiserad. Dess tillvaro\nblir dock bestyrkt först genom munkarne Robert af Gloucesters och\nRobert de Brunnes rimkrönikor, den förres skrifven omkring 1300, den\nsednares afslutad 1338; icke blott, att hvardera af dessa omnämna honom\nsåsom uppskrifven och af dem sjelfva läst, utan den sednare begagnar\näfven drag derur vid sin framställning af Richards lefnad, anförande\nsin källa och utan tvekan om dess sanning.[84] Att riddarekonungens\nhistoria under loppet af XIII:de seklet af normandiska diktare\nförvandlats till en metrisk riddareroman, full af fiktioner och fabler,\när sålunda utom allt tvifvel, ehuru originalet på \"la langue française\"\ngått förloradt.\n\nMen förutom denna fabelaktiga bearbetning har en annan pågått, trognare\nanslutande sig till historien och utgörande blott en rimmad version af\nkrönikorna. Äfven till denna är det normandiska originalet förkommet.\nDess tillvaro bevisas dock af ett engelskt manuskript-fragment i de\ns.k. Auchinlek M.S., i Advocates Library i Edinburgh.\n\nSålunda finnes af de originala dikterna om Richard Coeur-de-Lion intet\nöfrigt, eller åtminstone äro deras manuskripter ännu icke framdragna\nur bibliotekernas damm, hvarföre dikten måste sökas i engelska\nöfversättningar.\n\nVi hafva hittills icke afsett det anglosaxiska folkelementets\ndeltagande i medeltids-poesin. Chevaleriet, dess åskådningssätt, seder\noch bruk, så ock dess skaldekonst, var en främmande kulturform, hvilken\naf Normanderne infördes och utbildades i anglosaxiska samhällets sköte.\nEn gren af normandiska kulturen sträckte sig, så att säga, öfver\nkanalen till en annan jordmån, men fortfor dock att erhålla samma\nnäring och ega samma lif som moderstammen. Färgskiftningen, som måhända\nfanns och förorsakades af olika jordmån och olika klimat, är, till den\ndel hon kunde röja sig i sedvanor, lefverne och poesi, till en början\nför ringa att kunna fixeras. Först då, när sambandet under konung\nJohan afskars mellan anglonormandiska grenen och franco-normandiska\nmoderstammen, och den förra rotades ensamt uti Englands jord, kunde\ndenna icke annat än med tiden förändras till en egen moderstam, så\nmycket mera varierande från den normandiska, som de anglosaxiska\nnärande elementerna städse förefunnits och med öfverväldigande styrka\ngjorde sig gällande. I statsskick, seder och bruk vidtager ifrån Johans\noch magna-chartas tider, genom Henrik III:s oroliga, af borgerliga\nstrider sönderslitna regeringstid, utvecklingen af en egendomlig\nkultur, som under Edvarderna visar sig fri och sjelfständig nog, att\nträda i fiendtligt förhållande till den franco-normandiska, numera\nfransyska nationaliteten. Man måste erinra sig den jemförelsevis\nhöga grad af utveckling anglosaxiska samhällsskicket vid eröfringen\ninnehade, samt den starkt utpräglade nationalitet, det egendomliga\nlynne, som röjde sig i dess samhällslif, dess plägseder, drägter,\nlitteratur och äfven poesi, för att kunna fatta möjligheten af\ndess återupprättelse, efter att i nära tvenne sekler hafva varit\nnedträngdt till samhällets lägsta regioner samt derstädes föraktadt och\nförtrampadt.\n\nNödvändigtvis följa språket och litteraturen de öfriga lifsformerna\nåt vid detta uppstigande; ifrån ett armt och förtryckt anglosaxiskt\nfolkspråk, böjer sig det förra, riktadt med ett oberäkneligt antal\nromaniska ord och former, till att vara bildningens språk, erhåller\nanvändning icke blott i enkla och förgängliga folksånger, utan äfven\ni lärd litteratur och konstpoesi. Först då, när detta inträffar,\nerhållas minnesmärken, hvarur engelska språkets utveckling ur det\nanglosaxiska och insteg hos normandiska samhällsklasserna kunna\nföljas. _Chronicon anglosaxonicum_ och Layamons engelska (anglosaxiska)\nversion af Waces _Brut d'Angleterre_, från sednare hälften af XII:te\nårh., äro de tidigaste spåren af dess användande i skrift. Efter\ndenna tid blifva engelska manuskripter allt talrikare. De innehålla\nföreträdesvis legendsamlingar och religiösa poemer; men äfven\nsatiriska dikter förekomma från XII:te århundradet.[85] Af egentlig\nriddarediktning torde Tristram-romanen, skrifven omkring 1250 af en\nThomas of Erceldoune, vara den första engelska,[86] vare sig han då är\noriginal eller öfversättning. Robert de Brunne bestyrker dess tillvaro\npå så \"quaint Inglis\", att han med svårighet kunde förstå den.[87]\nÄfven romanen _Geste of king Horn_, grundad på anglosaxiskt sagoämne,\när af gammalt datum.[88] Från början af följande sekel blir romantisk\ndiktning på engelskt tungomål talrik och otvifvelaktig.\n\nDetta bevisar, att vid denna tid en riddarepublik förefanns, hvilken\ntalade engelskt språk, och för hvilken engelska minstreler diktade och\nsjöngo. Under Edvarderne blir hon den talrikare. De franska talande\naftaga äfven bland högre klasserna. Edvard III utfärdade 1362 påbud om\nengelska språkets begagnande i rättegångsväsendet, och till devis på\nsin sköld bar han ett engelskt måtto.[89] Under Richard II uppstodo\nengelska skolor för de högre klasserna, hvarmed det slutliga intyget\ngafs, att fransyska kulturen var vorden rotlös och öfverflödig i\nEngland.\n\nVid hvilken tidpunkt de tvenne poetiserade berättelserna om Richard\nCoeur-de-Lion iklädts engelsk drägt, låter icke bestämma sig. Som orsak\ntill öfversättandet anges i introduktionen:\n\n    \"In Frensshe bookys this rym is wrought,\n    Lewede menne (laymen) knowe it nought;\n    _Lewede menne cunne French non;\n    Among an hondryd unnethis on_\";\n\naf hvilket förhållande kunde slutas till Edvard III:s eller Richard\nII:s regering. Att romanen i sitt nuvarande skick icke är äldre än\nEdvarderne, upplyses af det ställe, der det förtäljes, att icke blott\n\"erl, byschop and barouns\", utan äfven \"knyghtes, squyers, burgeyses,\nand every freeholdande\" instälde sig till det \"parlement\" Richard höll\nföre sin affärd till Palestina, hvilken parlaments-sammansättning kan\nanses stadgad först med Edvard II:s regering.\n\nÄn mindre kan, i brist på originalerna, afgöras i hvad mon dikten\ngenom öfversättandet förändrats. Men då chevaleriet utan väsendtliga\nmodifikationer kunde uppträda hos olika nationer, behöfde dess diktning\nendast få förändringar undergå, för att öfverflyttas från ena språket\ntill det andra. Hvarförutom de engelska öfversättarne städse visa sig\nsynnerligen samvetsgranna i att återgifva originalerna.[90] Måhända\nkunde man dock i den bitterhet,[91] hvarmed Fransmännen här skildras,\nfinna ett inflytande af det begynnande nationalhatet under Edvard III.\nMen bitterheten kan lika lätt tillskrifvas spänningen mellan franska\noch anglonormandiska diplomatin, hvilken spänning är långt äldre än\ntillvaron af en engelsk nation och engelskt nationalhat.\n\nDet enda fullständigare manuskript af Coeur-de-Lion-romanen, som ännu\nfinnes öfrigt, är Caius-College M.S., Cambridge, hvilket de i början\naf XVI:de årh. tryckta editionerna i det närmaste följt, och äfven\nföljts i den af oss begagnade samlingen af \"Metrical Romances.\" Detta\nmanuskript öfverensstämmer rad för rad med sednare delen af det\nauchinlekska fragmentet, hvilket vi nyss funnit vara en öfversättning\nutaf den historiskt trognare bearbetningen af ämnet. Deremot skilja\nsig dessa manuskripter i framställningen af Richards börd och ungdom,\ni det det sednare äfven här följer historien, det förra i dess ställe\nupptagit gamla fiktioner. Man kan häraf med säkerhet draga slutsatsen,\natt romanen, i den form vi nu ega henne, är en sammansättning af de\ntvenne ursprungligen skilda bearbetningarne: den trognare historiska\noch den fabelaktiga, ur menestreltraditionen uppteknade.[92] I detta\nskick innefattar dikten öfver 7000 versrader, fördelade på tvenne\nbrancher eller \"parts.\"\n\nRedan af ett så mekaniskt sammansättande kan man sluta till hvad plan\nifrågavarande dikt skall kunna ega. Erinrar man sig dertill ännu,\nhuru menestrelerna plägade tillvägagå med nya episoders insättande\noch gamlas omarbetande, måste erkännas, att sättet hvarpå romanen\nuppstått, fullgodt emotsvarar planlösheten i medeltidsfantasins\nskapelsesätt. Det är egenteligen trenne händelser ur Richards lif,\nhvilka här utgöra innehållet: Hans börd och ungdom, striden i det\nHeliga Landet, samt fångenskapen. Genom att sålunda utelemna slutet af\nhans lefnad, är dikten sjelf utan slut, hvilket vi funnit dock vara\nalltför öfverensstämmande med den romantiska diktningens natur. Genom\natt omkasta de två sednare episoderna åter, göres det inre\nförhållandet delarne emellan lika godtyckligt, som det helas afslutning.\nI historien motiveras korståget ur Richards lust för äfventyr samt ur\ntidsomständigheterna; fångenskapen ur dessa och ur det öfvermod,\nhvarmed han förskaffade sig fiender. I motsats till den moderna\nfantasins sätt att grundlägga, genom att klargöra och koncentrera de\nhistoriskt gifna motiverna, borttappas de här helt och hållet.\n\nSedan Richards börd och den underbara tilldragelsen med hans mor\nblifvit skildrade, förtäljes huru han i hemlighet fattade beslut att\nrekognoscera ställningen i Palestina, anställer ett tornerspel i\nändamål att utfinna de tappraste bland sina riddare, och beger sig\ni pilgrimsdrägt ut på färden. På goda skäl antar Ellis (Introd. pg.\n284), att denna rekognosceringsfärd har sin uppkomst i Edvard I:s\ntåg till Palestina 1270, det han företog åtföljd endast af en ringa\nskara. Likaså kan det berömda tornerspel, hvari denne prins deltog i\nChalons, hafva varit romancieren en förebild. Åtminstone vet man icke,\natt Richard skulle uppträdt inom skranket. Huru dermed än må förhålla\nsig, begynner i alla händelser Richards egen historia tydligare\nframträda först med fångenskapen, hvari han råkar på återfärden genom\nden tyska konungens land. Men om ock här det historiska i situationen\nblir igenkänneligt, är dock den historiska motiveringen borta. Så\nåterfinner man visserligen ett historiskt tycke i den scen, der\nRichards fängslande beskrifves. Det sker på ett värdshus, medan han\njemte följeslagarne håller på att tillreda sin måltid.[93] En engelsk\nmenestrel inkommer, erbjuder sig att underhålla dem med sin konst, men\nafvisas af Richard. Uppbragt öfver ett sådant bemötande, söker han\nhämd på pilgrimerne, genom att förråda dem åt konungen af Almayn. Men\nnär nu ingen fiendskap mellan denne och Richard finnes omtalad, ej\nheller någon annan bevekelsegrund anges, måste man åtnöja sig, liksom\nromancieren, med den enkla uppgiften, att konungen kallar Richard sin\n\"dedly foo\", och förevitar honom, att hafva kommit \"with velanye\"\nhans \"londe to spye and sume treson for to don\", och kastar honom i\nfängelse. Med denna episod sammanhänger den tredje ej det ringaste.\nÅterkommen från fångenskapen uppmanas Richard, liksom samtidens öfriga\nfurstar, genom påfven Urbans sändebud, att hasta till det Heliga\nLandet, der tillfölje af _Eerl Joys' och Markes Ferrants_ [94]\nförräderi hela landet _Surry_ (Syrien) gått förloradt och den tappre\n_Duke Milon_, son till Jerusalems konung _Bawdewynys_, nödgats öfverge\nallt försvar. Låter man nu detta gälla som historiska och tillräckliga\nmotiver för Richards andra färd till Palestina, kunde denna del dock\nlika godt vara en skild roman för sig. Att Richard i förbifarten tågar\ngenom Tyskland, för att hämnas på konung Modard, är blott en episod i\nberättelsen om korståget, icke ett motiv till det samma. Hans förra\nfärd omnämnes icke ens, och rekognosceringen kommer honom på intet sätt\ntill godo. Dock är motivet till Richards hemfärd från Palestina det\nrent historiska, att oroligheter utbrustit i England.\n\nEnda verkliga sambandet mellan dessa trenne delar är, att de\nröra sig kring en och samma person, utgöra berättelser i samma\nlefverneshistoria. Vi hafva redan angifvit såsom romanens allmänna\nkarakter, att vara mera biografi än epos, men derjemte funnit att,\nlikalitet som de allmänna kulturformerna episkt uttala sig i den\nhandlande personen, likalitet några allmänna intressen (ideer) gifva\nhalt åt hans passioner och handlingar, hvarför ej heller någon egentlig\nkaraktersteckning kan uppstå. Oaktadt, således de sjutusen versraderna\näro uteslutande egnade åt Richard Lejonhjertas lefnad och bedrifter,\nvinner hans karakter med dem icke så mycken belysning, som Walter\nScott, i sin roman \"The Talisman\", kastar deröfver genom den enda\nrådsförsamlingsscenen, efter det Englands banér blifvit bortröfvadt.\nUndantager man en viss moderation i tal och äfven handling, som han\nunder fångenskapen visar, äro föröfrigt de genomgående grunddragen en\negendomlig jättelikhet både till kropp och själ, en obändig tapperhet,\nstundom ock ett drag af råhet. Alldeles försvunnet är ej det godmodiga\noch loyala; af generositet deremot finnes i hans lynne knapt en skymt.\nÄn mindre har romancieren begagnat sig utaf hans skaldenatur. Af\nden chevalereska kärlekens impulser finner man föga spår i Richards\nhistoria, och dikten har i detta afseende, som i de flesta andra, icke\nförbättrat historien. Öfverhufvudtaget äro de finare, mera andliga\ndragen i karakteren obegagnade, de starka sinliga deremot öfverdrifna\ntill en grotthet, som tillochmed får tycke af kannibalism. Genom denna\ngrofkornighet röjer Richard Coeur-de-Lion en betydlig underlägsenhet,\njemförd med de finkänsligare riddarne af tableronden, en stark\nfrändskap deremot med Charlemagne-sagans hjeltar.\n\nEfter att i diktens anlägning och karaktersteckning igenkänt det\nromantiska skapelsesättets lynne, återstår att genomgå de situationer,\nhvari dikten förlägger Richard, och i dessa förvirrade historiska\ntilldragelser finna en specielare tillämpning af detsamma.\n\nRichards fader är Henry, konung af Yngelonde, som af sina vasaller\nomsider förmås att taga sig en gemål, men blott på det vilkor, att\nde hemta honom den skönaste qvinna i verlden. Kunskapare utsändas.\nUnderbarligen påträffa desse midt på hafvet ett praktfullt skepp,\nhvarpå färdas Corbaring, konung af Antiochia, med sin dotter\nCassodorien. Då denne genom en syn erhållit befallning att resa till\nEngland, tyckes kunskaparne intet tvifvel vara, att ju Cassodorien är\nden sköna de söka. De återvända till konung Henry, som ännu samma afton\nfirar sin förmälning med den fagra okända. Men tyvärr är Cassodorien\nicke lika god kristen, som hon är skön och intagande. Redan följande\nmorgon svimmar hon vid hostians upplyftande och undviker denna ceremoni\nför framtiden. I femton år, under hvilka hon föder åt Henry sönerna\nRichard och John samt en dotter Topyas, njuta de det oaktadt en ostörd\nlycka, tills omsider en erl \"of gret pousté\" får infallet, att göra\nkonungen uppmärksam på detta drottningens oskickliga förhållande, och\näfven lätteligen öfvertalar honom, att med våld qvarhålla henne vid\nceremonin. Följden blef förskräcklig, ty Cassodorien fattade sin dotter\nmed ena handen och prins John med den andra, samt flög i den bestörta\nmenighetens åsyn upp genom taket. Prins John \"fel from the eyr in that\nstounde and brak his tygh on the grounde\", men med dottren försvann\nhon och blef aldrig mera återsedd. Konung Henry undrade öfver hennes\nändalykt så, att han snart kände sitt slut nalkas och lemnade riket åt\nsonen Richard, hvilken, ehuru vid denna tid blott i sitt femtonde år,\n\"was a man of grete powere\", som\n\n    \"Dedes of armes gaff hym to.\n    As falleth for kynges and knyghtes to do.\"\n\n                                     (v.v. 35-250).\n\nI denna fiktion igenkänner man lätteligen de folkliga sägner, som\nenligt krönikorna (Johannes Bromton, hos Script. rer. Angl.) redan\npå Richards tid voro gängse om hans farmor, grefvinnan af Anjou,\noch derifrån af menestrel-traditionen öfverflyttats på hans mor.\nDen plantagenetska slägten är dock icke ensam om en så underbar\nfamiljehistoria. Gervasius af Tilbury, som skref omkr. år 1200,\nförtäljer densamma om en viss dam af Espervel, med den skillnaden, att\nhon vid sin flygt medtog en del af slottets vägg.[95] Tvifvelsutan\nligger till grund för dess öfverförande på Richards mor, det hätska\ndemoniska lynne denna furstinna gjort sig känd för, liksom äfven,\natt hon här förvandlats till en antiocheisk prinsessa, kan anses\nföranledt af hennes skandalösa uppförande i Antiochia under andre\nkorståget.[96] I sakens natur ligger ock, att Richards historia,\nhvars mest lysande del förlöper inom Orienten, så mycket hellre skulle\nförses med en sådan tilldiktning, som orientaliska prinsessor äro\nstående artiklar i medeltidens fiktionsförråd. Öfverhufvud voro de\nskönaste damerna från österlandet. Der är det såväl Guy of Warwick,\nsom isynnerhet Sir Bevis of Hamtoun finner dem. Detta gäller dock i\ngemen alstren af den romantiska inbillningskraften, som, älskande\nhalfskymningen, finner henne ingenstädes mera mystiskt lockande än i\nOrienten, om hvars främmande lif och natur tiden visste jemt och nätt\nså mycket, som erfordrades att låta inbillningen der kringströfva.\nIbland Mahounds-dyrkare, Saracener och Morer kunde, det tillgå ännu\norimligare, än ibland kristne, då hos dem icke fanns samma kristna\nsamvete, då deras handlingar icke leddes af chevaleriets motiver och\ndå de voro, om icke söner af åtminstone nära beslägtade med Hin Onde\nsjelf. En sådan dunkel menskoverld lefde nödvändigtvis i en mystisk\nnaturverld, så att sambandet dem emellan der icke var ledt ens\naf de naturlagar, som dock erkändes af romantiska fantasin i dess\nvesterländska hemland.\n\nUr detta förhållande, att Cassodorien är från ett land, der det ej stod\nså alldeles helt till med kristendomen, vinnes utvecklingen i denna del\naf romanen. Men hennes brist är ingen själsegenskap, hvarföre ock den\nhandling, svimmandet vid hostians upplyftande, som derur framgår, är en\nblott fysisk tilldragelse. Med rätta har derföre hennes demoniska natur\nalls intet inflytande på Richards karakter. Romancieren glömmer det\nhelt och hållet under diktens fortgång.\n\nLikalitet behöfver han finna någon grundlägning deruti, att Richard\nmed sin faders död bestigit en tron och regerar ett helt folk. Vi\nhafva sett, att det för Richard sjelf i verkligheten intet betydde.\nDet enda drag, hvarmed han här visas som konung, är, att han befalte\nenhvar af sina baroner inställa sig vid det tornerspel, han utlyste\ntill Salisbury, \"on forfeyture on lyff and londe\". Sjelf uppträder\nhan dervid okänd som en _knight aventurous_, i trenne olika skepnader.\nFörst rider hat inom skranket på en kolsvart häst, i kolsvart rustning,\npå hvars hjelmkam satt en glupande korp. Kring halsen bar han en klocka\noch i handen ett spjut om fjorton fots längd och tjuguen tums tjocklek.\nBetydelsen af korpen förklarar dikten vara tålamod under mödor och\narbete, samt af klockan beskyddandet af den heliga kyrkan. Efter att\nhafva kastat åtskilliga riddare ur sadeln, återvänder han till skogen,\nhvarifrån han kommit, och framträder ånyo i en röd rustning på en\nblodrõd häst, och på hjelmkammen en röd hund, hvars svans nedhängde\ntill marken, och som antydde hans hat emot hednahundarne. Men då ingen\nville utsätta sig för hans jättespjut, tog han on klubba och red in på\nden berömde riddar Thomas de Multon, mot hvars hjelm han riktade ett\nslag, som ofelbart skulle krossat en mindre utmärkt kämpes hufvud. Sir\nThomas aktade derpå intet och då Richard ger den flegmatiske riddaren\nett än hårdare slag, slår denne tillbaka med sådan kraft, att konungen\nförlorade stigbyglarne och skyndsamt måste draga sig till skogen.\nÄnnu en tredje gång infann han sig rustad i hvitt, med ett rõdt kors\npå skuldran och en hvit dufva på skölden, utför samma manöver emot\nSir Foulke Douyly, men med samma framgång. Efter tornerspelets slut\nkallar han till sig de tvenne bepröfvade hjeltarne och frågar dem om\ntillgången, hvilken af dem ånyo skildras, än mera utförligt och med\nföga granlagenhet emot den okände riddaren, i det den ene ber djefvulen\nhänga honom hvar han må finnas, den andre tror att han var ett\nspöke.[97]\n\n    \"Kyng Rychard sat föl stylle and lough\n    And sayde: Frendys sykerly,\n    Takes nought to greeff; for it was I\";\n\nhvarefter han uppenbarar dem sin rekognosceringsplan, på hvilken de\ngladeligen ingå, kyssa hvarandra och besvära ett trohetsförbund.\n(Vv. 251-612.)\n\nMan kan vid denna skildring icke underlåta att fästa uppmärksamheten\nvid en vigtig beståndsdel i riddarpoesin, symboliserandet. Liknelsen\nspelar öfverhufvudtaget en ringa roll i denna poesis språk och\nuttryckssätt. De stående liknelserna äro endast få och enkla, sådane\nsom \"rede as blood\", \"Whyte as mylk\", m.fl.; icke ofta påträffar man\nen så utförlig som den, då Cassodorien säges vara \"bryght as the\nsunne thorugh the glas\", eller den, då en galeja säges gå så snabbt\n\"as quarrel dos off the arweblast.\" Denna brist sammanhänger med\nmedeltidens åskådning af naturen, hvilken för honom var en sluten,\nmestadels ondskefull verld för sig. Ej underligt om han, med en sådan\nåsigt, ingen likhet kunde finna mellan förhållandena i naturlifvet\noch menskolifvet. Endast med ångest och suckan dvaldes det sednare i\ndet förra. Menniskans rätta hemvist var i himmelens öfvernaturliga\nregioner. Men för att dock kunna föreställa sig dessa, måste han åter\ngripa tillbaka till natur- och jordlifvet. Detta gjordes på tvenne\nsätt: idealiskt, sålunda att han i sin fantasi höjde tingen til\nfullkomlighet, och så kastade dem öfver svalget till Guds rike,[98]\neller symboliskt så, att han lät dem gälla som tecken af sina religiösa\nföreställningar. Så blef korset vägvisaren på den törniga stigen till\nhimmeln, lik en från höjden skallande klocka ljöd kyrkans manande\ntoner till den tröttade och ståndaktige vandraren, från afgrunderna\nvid vägen hördes, som hundars tjut, de onde makternas skrän, lik en\nren och hvit dufva sväfvade den Helige Ande hugsvalande öfver honom\no.s.v. På denna väg var det öfverspända sinnet outtömligt i att utfinna\nlikheter, som i sjelfva verket voro blott helt godtyckligt insatta, och\nsymboliserandet utbreder sig till att betekna äfven moraliska begrepp\noch åsigter, såsom dess användande i det chevalereska lifvet bevisar.\n\nSvårare att förklara än detta egendomliga slag af liknelser, äro\nde talrika drag af onaturlighet, som möta oss i den romantiska\ndiktningen. Vi afse icke här den verld af fantastiska skapelser, som\naf tidens vidskepelse framtrollats; icke heller de underbarheter ett\nöfvernaturligt vetande ansågs frammana. Det gifves dertill ännu tvenne\nslag af onaturlighet, eller hellre osannolikhet, ofta använda i denna\ndiktning, hvilka i väsendtlig grad bidraga, att för moderna läsare\ngifva henne det fantastiska tycket, men i afseende å hvilka både\nden diktandes och åhörarnes mening är svårfattlig. Så kan man icke\nlätteligen besvara den frågan: hvad mente romancieren och hvad tänkte\nsig tidens bildade publik, vid anförandet af de kolossala dimensionerna\npå Richards spjut? Längre fram förtäljes, att han vid stormandet af\nMessina med sitt svärd afhögg sjudubbla kedjor af jern. Hans yxa är af\ntjugu pund stål, och i sitt envige med Saladin fäster han med kedjor\nvid sadelknappen en bjelke om fyratio fots längd, för att dermed\nkullslå Saracenernas leder. Äfven Robert de Brunne i sin rimkrönika har\nupptagit sådana drag,[99] i öfvertygelse om deras sanning. Att här\nsärskilja mellan tidens historia och dess dikt, är icke möjligt. Men\nvare sig publiken fattade dem i den förra eller sednare betydelsen, är\nderas tilläggande karakteristiskt för medeltidens sätt att idealisera.\nTy i sjelfva verket äro ett fjorton fots spjut och en tjugu punds\nklubba blott alltför passande vapen för Richard, sådan han i romanen\nframställes, \"in deed a lyoun, in thought a libbard\".[100] Det är\ngenom sådana poetiska öfverdrifter hans bild utpräglas till jätte mer\nän riddare; man tycker sig se en Colbrand, en Fierabras, hellre än\nen sonnettskrifvande chevalier. Tvifvelsutan ligger i denna ensidiga\nplumpa uppfattning af Richards lynne den sanningen, att tiden mera\nhade känning af hans kroppsstyrka och mod, och att den vackrare sidan\naf hans karakter lemnat vida sparsammare spår i de samtidas minne; men\nderi ligger äfven det vittnesbördet, att tidens diktarlynne var rått,\ngroft, oförmöget att förandliga och förfina sitt ämne.\n\nDet andra slaget af onaturlighet, som ger åt riddaredikten dess\nbizarra habit, är villervallan i anförda geografiska och historiska\nförhållanden; ehuru visserligen intrycket häraf tillkommit först med en\nlängre hunnen vetenskaplig insigt, men deremot för medeltidspubliken\nicke förefanns. När hjeltarne i en handvändning genomströfva hela\nden europeiska kontinenten, när skepp ifrån Asien segla obehindradt\nfram till Cöln,[101] när soudaner (sultaner) i spetsen för miljoner\nSaracener från norden inbryta i Britannien,[102] när soudanen af\nPersien instämmer sin vasall, en kristen riddare, inför en domstol\naf 12 pärer,[103] förefaller det oss som allt fixt och bestående\nvore lemnadt till rof åt inbillningskraften och dikten blivit dröm.\nHänder sig då, att detta hullerombuller är iklädt den torraste\nkrönikeberättelses form, växer det bizarra intrycket. Den summariska\nbeskrifningen af rekognosceringsfärden lemnar ett profstycke, så\nmycket mer förvånande genom okunnighet, som Heliga Landet i mer än ett\nårhundrade utgjort tornerplatsen för kristna till hundratusendetal.\nFrån Flandern vandrade Richard och hans tvenne följeslagare till\nBraundys, seglade till Cypern och Acres,\n\n    \"And so forth to Massedoyne,\n    And to the cité of Babyloyne;\n    And fro thennes to Cesare;\n    Off Nynyve they wer ware.\n    And the cité of Bedlem,\n    And to the cité of Sudan Turry\n    And eke also to Abedy\n    And to the castle Orglious\" etc.\n\nVi hafva anmärkt, att den följande episoden, fångenskapen, endast löst\nsammanhänger med den föregående samt i sin helhet saknar motivering.\nDeremot måste erkännas, att han genom händelsernas vexling är den\nintressantaste delen, och utmärker sig i skildringens liflighet och\nfrihet från longörer.\n\nDet första äfventyret Richard har att bestå är märkeligt, såsom mera\nöfverensstämmande med ett burleskt folklif, än med chevaleriets finare\nseder. Konungen af Almayn hade en son benämnd Ardour, hvilken ansågs\nsom den starkaste man i landet. Han besöker Richard i fängelset och\nfrågar honom:\n\n    Arte thou Richard, that strong man\n    As men sayn in every lond?\n    Wilt thou stand a befet of my hond?\n    And anon I gyfe the leve\n    Another buffet thou me geve.\n\nRichard antar beredvilligt denna stormodiga proposition, och emottar\npå sin kind ett så kraftigt slag, att eld sprang ut af hans ögon. På\nutsatt tid följande morgon inställer sig denne punktligt och framhåller\nkinden för Richard, som derpå lägger sin hand med sådan framgång, att:\n\n    In twoo he brak his cheke bon;\n    He fel doun ded as ony ston.\n\nKonungen, underrättad om denna sin sons olyckliga täflingskamp,\nsvimmar, såsom vanligt, och brister sedan ut i en veklagan, af mera\nkänslofullhet, än gemenligen röjer sig i dessa dikttypers samtal. Äfven\ndrottningen uttrycker icke illa en djup sorg öfver sin enda son:\n\n    \"Whenne the qwene it undyrstood,\n    For sorwe, sertys, sche was nygh wood.\n    Sche gahchyd [gashed] herself in the vysage,\n    As a wymman that wolde be rage;\n    The face fomyd al on blod;\n    Sche rent the robe that sche in stood,\n    Wrong her handes that sche was born.\"\n\nFör Richard medförde det än hårdare fängelse.\n\nEmedlertid får han tillfälle, att äfven på ett annat sätt kännbart\nhämnas sitt orättvisa fängslande. Det händer sig nemligen så, att\nkonungens dotter, den sköna Margery, älskar Richard \"with all her\nmyght\". Hvar hon egenteligen lärt känna hans oöfverträfflighet,\nsäges icke, såframt ej prins Ardours olyckliga slut bibragt henne\nöfvertygelse derom. Hon inleder kärlekshandeln med att midnattstiden,\njemte trenne kammartärnor, inställa sig i Richards fängelse, och när\nhon då\n\n    \"sawe him, with eyen twoo.\n    Her love sche cast upon him tho (then).\n    And sayd: Richard, save God above.\n    Of alle thyng moste I the love!\"\n\nDenne synes icke så frapperad af hennes plötsliga sympati, som läsaren\ntorde vara, utan förklarar blott, att hon väl föga båtnad kunde hafva\naf en stackars fånges kärlek, hvilken i tvenne dagar sett hvarken mat\neller dryck.[104] Prinsessan, rörd af medlidande, befaller fångvaktarn\nicke blott hemta mat och dryck, utan efter supén föra fången i en\nvapendragares drägt till hennes kammare.[105] En så skickligt anlagd\nintrig, om hvilken endast trenne kammarjungfrur och en fångvaktare voro\nmedvetna, lyckas det oaktadt icke, ty på sjunde dagen märker en riddare\nRichards vandringar och för underrättelsen derom till konungen. Denne\nsammankallar i hast sina \"erlis, barouns and wyse klerkes,\" för att\ntill dem hemställa dessa \"wooful werkes\" och sin önskan, att Richard\nmåtte straffas till lifvet, men upplyser dem derjemte om det\nfolkrättsliga stadgande, att \"men schal noo kyng to deth doo.\" Också\nkunna de församlade, efter mer än tvenne dagars rådplägning, icke\nförena sig om något gemensamt beslut, i hvilken förlägenhet konungen\nfår anvisning på en vis man, Sir Eldryd, som väl vore i stånd att\nhjelpa honom derur. Denne efterskickas och finner äfven medlet. Han\nråder konungen att använda sitt starka lejon, genom att svälta det i\ntvenne dagar och sedan insläppa det i Richards fängelse, på hvilket\nsätt han kunde vinna sitt ändamål, utan att handla emot lagen.\n\nMen den sköna Margery är på sin vakt, meddelar Richard deras anslag,\noch föreslår honom att fly jemte sig. Detta afböjer Richard,\nalldenstund det vore emot landets lagar att aflägsna sig utan\ntillstånd, och emedan det så högt skulle bedröfva konungen,[106]\nanhåller blott om fyratio silkesslöjor, hvita som mjölk, och förklarar\nsitt suveräna förakt för lejonet. Aftonen före den afgörande dagen\ntillställa de en \"sopere\" (supé) i Richards fängelse, deri, utom de\nbägge älskande, Richards kamrater samt fångvaktaren och en \"noble\nknyght\" deltaga, den sednare, som det tyckes, blott till rim åt ordet\n\"i-dyght\"; efter hvilken supé Richard icke finner det stridande emot\nlandets lagar och konungens sinnesro, att han\n\n    \"and that swete wyght[107]\n    Dwellyd togedder al that nyght.\"\n\nOm morgonen vill hon icke aflägsna sig, utan försäkrar i trenne skilda\nrim-par, att hon skall dö för sin käraste, hvilket dock afböjes af\nRichard, som derpå ombinder sina armar med de fyratio slöjorna och\nafvaktar lejonets ankomst. Detta inställer sig och gör en \"gret venu\"\n(leap) emot Richard, som behändigt vänder sig åt sidan och dervid ger\nlejonet en spark emot bröstet, så att det finner större uträkning i\natt rytande utsträcka sina tassar emot väggen. Af denna oförsigtighet\nförstår dess motståndare att begagna sig, stryker in sin arm i lejonets\ninre och utsliter hjerta, lefver och andra inelfvor. Richard, som här\nöfverhufvudtaget visar ett fromt och mildt sinnelag, knäfaller och\ntackar himlen för sin räddning, beger sig derpå med hjertat i handen\ntill konungen, som vid denna tid satt till bords med sina hertigar och\ngrefvar. Här utkramar han bloden, doppar hjertat i saltkaret på bordet,\nsamt uppäter det i den bestörta samlingens åsyn. Ehuru han kanske går\nett steg för långt, har konungen dock till en viss del rätt, när han\nutbrister:\n\n    \"This is a devyl and no man,\n    That has my stronge lyoun slawe,\n    The herte out of hys body drawe.\n    And has it eeten with good wylle.\"\n\nDeremot tillmäter han sig något, som egentligen icke är hans verk, då\nhan i anledning häraf säger:\n\n    \"He may be callyd, be ryght skylle,\n    Kyng i-crystenyd off most renoun.\n    Stronge Richard Coer-de-Lyoun.\"\n\nRomanen är naiv nog att glömma, att han ur Richards historiska\ntillnamn skapat berättelsen om lejonhjertat, icke tvertom.[108] När\ntillnamnet _Coeur de Lion_ uppkommit, kunna vi icke afgöra, men det\nvissa är, att romanen icke behöfver större fingervisning af historien\nför att skapa en fiktion.\n\nDenna kraftscen skall nu motsvara hvad i historien fortäljes om\nRichards imponerande uppträdande inför tyska riksförsamlingen, hvilket\nså väsendtligen bidrog att göra ett slut på hans nesliga fångenskap.\nUr förskräckelsen, hvaraf konungen greps vid anblicken af sin fånges\nöfvermenskliga styrka och vilda lynne, söker dikten samma motiv. Man\nkan sålunda, med att här jemföra dem med hvarandra, inse huru omätligt\nunderlägsen den sednare är den förra i motivering af händelsen ur\nkarakteren.\n\nTill de tvenne andra fiktionerna, hvarmed berättelsen om fångenskapen\n(v.v. 649-1249) är utrustad, kan dock ingen skymt af historisk grund\nupptäckas; såframt ej det gyckel han med sina väktare tillät sig, kunde\nsatt berättelser i omlopp, hvarur sedan tilldiktningen om enviget med\nArdur utbildats.[109] Föröfrigt röjer denna, såväl som kärlekshandeln\nmed prinsessan, en grofkornighet i uppfattningen, och den sednare en\nsensualism i känslan, som vittnar starkt nog om publikens råa tycken.\nJemför man detta kärleksäfventyr med riddar Lancelots galantare\nuppoffringar och mannamod kräfvande förhållande till drottning\nGuenever, eller Tristrams glödande, af en trolldryck frammanade\npassion för den trogna Iseault, ehuru äfven de äro uttryck af tidens\nsedeslöshet, visar sig dikten här vida underlägsnare i framställning;\ni synnerhet som kärleksförhållandet här, genom att sednare helt och\nhållet lemnas å sida, tyckes utgå blott på stundens råa njutning.\n\nEndast uttryckssättets naiveté kan härmed försona. Ty, om ock det\nsedeslösa är här, liksom framdeles, tillkommet genom romancierens\nberäkning att intressera, säges dock det fula så enkelt och utan\nomsvep, att det, åtminstone för en modern läsare, förlorar af sin\nvidriga natur. Otympligheten i framträdandet ger det en komisk\nanstrykning, hvaraf vi i vårt referat sökt återgifva intrycket, ehuru\nvisserligen ingen komik ligger i diktarns intention. Ofverhufvudtaget\nsmyger sig ett sådant intryck med genom hela riddarediktningen. De\nofta nog högsinnade känslor och afsigter, och de icke sällan ädla\nhandlingar, stundom tragiska händelser det gäller att framställa, väcka\nförst motsvarande intryck i den moderna läsarens sinne. Men då han\nderpå finner dem iklädda ett omotsvarigt torftigt uttryck, gripes han\naf den putslustiga kontrasten, ungefär som vid anblicken af de celebra\nneu-ruppinska framställningarna ur Frälsarens lefverneshistoria,\neller af dessa ofasonerliga dockor, hvari dock barnasinnet kan skåda\nbilden af verklig menniska. Denna omotsvarighet mellan intentionen och\nuttrycket -- en brist hvaraf folksången egenteligen icke lider -- ökas,\nå ena sidan genom den zirlighet och förfining i känslor, åsigter och\nhandlingar, det chevalereska lifvet vill i dikten hafva uttryckt, å\nden andra genom armheten på bilder och liknelser i diktens stereotypa\nstil, hvilken vi redan angifvit, samt genom otympligheten i denna\nstils diktion. Det ena draget fogas enkelt vid det andra, oftast utan\nnågon annan sammanhörighet mellan satserna, än den simplaste, den af\ngrund och följd, och merändels så, att satsen slutar med versraden.\nStrukturen blir sålunda lik den af en vedtraf, -- _sit venia verbo_,\n-- ur hvilken man kan utdraga ett eller annat träd; högen faller\nsamman, är sig lik som förut, endast med minskade dimensioner. Skulle\nversraden icke väl rymma satsens ord, oaktadt hon kan varieras från sex\ntill tio stafvelser, eller denna icke fylla raden, ändras qvantitet\noch accent efter behag och det stumma _e_ göres ljudande eller icke.\nStörsta vigt deremot lägges på rimmet, för hvars skuld, såsom vi sett,\nen hel riddare saklöst indrages. Vanligare hjelpmedel äro en mängd\nstående betydelselösa uttryck, hvilka derförutom tjena recitatorn till\nhvilopunkter, liksom rimmet tjenar honom att leda minnet. Sådana äro\nt.ex. \"withouten leasing,\" \"withouten let,\" \"the sothe to say,\" \"loud\nand still,\" o.s.v.\n\nHvad som återstår af berättelsen om fångenskapen, är mer eller\nmindre rimmad krönika. Konungen af Alemayn finner vådligheten af en\nsådan obändig fånge som Richard, hvilken slagit hans son, och kränkt\nhans dotter, och sönderslitit hans starka lejon, och besluter att\nemottaga som lösen hälften af Englands kyrkosilfver. Detta meddelas\nRichard högtidligen i tyska riksförsamlingens närvaro. Denne antager\npropositionen, afsänder bref och bud till sina två erkebiskopar och sin\nkansler, hvilka i hast sammanbringa det äskade och utlösa sin konung\njemte hans följeslagare. Desse sednare hafva öfverhufvudtaget föga roll\nspelat under fångenskapen, i öfverensstämmelse med romanens\nallmännaoförmåga, att icke kunna följa mer än en person i sender,\nåtminstone ej använda flere individualiteter till händelsens\nbetingande. Vid återkomsten till England glädja sig hans grefvar och\nbaroner, tackande Gud att de återsågo sin herre lefvande.\n\nErinringarna ur krönikornas berättelser fortsätta sig genom större\ndelen af romanens tredje episod, korståget. Endast hämdtåget emot\nkonungen af Almaigne, som nu kallas Modard, afbryter den historiska\ngången. Sedan Richard utnämnt biskopen af York till kansler, gifvit\nsina domare sträng befallning \"ledes the pore men be ryght\" -- en\nomsorg, hvilken merändels icke bekymrade den historiska Richard, och\nsom bevisar, huru minnet af hans tyranniska styrelse bleknat för minnet\naf hans hjeltedater, -- samlat sin stora flotta lastad med lifsmedel\noch beväpning, hvaribland tretton skepp med bisvärmar, och gifvit Aleyn\nTrenchemer, galeyskepparen, här upphöjd till rang af öfveramiral,\nbefallning att föra den till Marchayle [Marseille]; förklarar han för\nsina riddare, att han och hans\n\n    \"knightes off mayn\n    Wole hastely wende thorwgh Alemayn.\n    To speke with Modard the kyng.\n    To wete why, and for what thyng,\n    That he me in prisoun heelde,\n    But he my tresore agayn yelde,\n    That he off me took with falshede,\n    I schal quyten hym hys mede.\"\n\nOaktadt denna stränga hotelse, visar Richard en oväntad humanitet. Han\nförbjuder allt öfvervåld i det främmande landet, och befaller att alla\nmatvaror böra köpas. Konung Modard å sin sida förbjuder undersåtarne\natt sälja sådane för hvad pris som helst, och hotar sålunda sin\nmotståndare och hans stora armé med en gräslig hungersnöd. Då låter\nRichard samla fikon, russin, nötter och annan frukt samt deraf bereda\nen närande spis, genom att tillägga vax och en mängd af talg och flott,\nmedelst hvilka oväntade insigter i matberedning han tillintetgör det\nförderfliga anslaget. Samtidigt beredes honom en stor hjertefröjd\ngenom den ömma Margerys ankomst med mer än hundrade riddare i sitt\nfölje, hvarefter det oförtäckt intima förhållandet dem emellan åter\nvidtar. Sålunda framtagande öfver städerna Coloyne och Marburette,\ntill Carpentras[110] tränger han konung Modard på lifvet, tills för\nden beträngde som enda utväg återstår, att genom sin dotters bemedling\nsöka blidka honom, hvilket ock sker med den påföljd, att Richard tog\nden knäfallande konungen i sina armar \"and kyste hym ful-fele sythe.\"\nModard icke blott återställer lösesumman, utan tillägger tvenne\nunderbara ringar, hvilkas egenskap han sålunda beskrifver:\n\n    \"Hennes to the lond of Ynde,\n    Better thenne [than they] schalt thou none fynde:\n    For who soo has that on stone,\n    Watyr ne schal hym drenche none;\n    That othyr stone, who soo that bere.\n    Fyr ne schal hym nevyr dere [hurt];\"\n\nen present, som visserligen icke kommer Richard till pass framdeles,\nmen för oss är af intresse, såsom profstycke på den tidens vidskepelse,\nhvilken hvilar på det falska vetandet om naturkrafterna, på trolldom.\n\nTy äfven medeltiden egde en aning om vetandets makt öfver naturen,\nmen icke såsom en insigt i dess lagar, genom hvilken menniskan\nvinner sig kraft att använda dem för sina ändamål, utan såsom en\nöfvernaturlig förmåga, att förvända lagarne sjelfva, helst till fromma\nför njutningslystnaden och passionen. I sednare tider, ju mera vetandet\nlöser sig från öfvertron och begynner bygga på sinlig erfarenhet,\nblir trolldomen i sin tjenst hos lidelsen ett ondt, han blir hexeri.\nMen sålänge han stöder sig på den naiva tron, är han äfven sjelf\noskyldig, afser mestadels kroppsligt bevarande och välbefinnande,\neller tillintetgörande af fysiska hinder för uppnående af något godt,\neller ock blott ett afsigtslöst fantastiskt spel, omhuldas derföre\naf det allmänna tänkesättet, förföljes icke med rep och bål. Med\ndenna karakter ingår han för det mesta i riddarediktningen, som i\nMerlin skapat sig en fullständig typ af trollkarl och besvärjare,\nhvilken, ehuru en ättling af den lede fienden sjelf, genom dop och\nkristendom förbättrats till en national- och general-wohlthäter åt\nkonung Arthur, den der använder sina öfvernaturliga insigter och\nkrafter, till att hemta honom arméer genom luften, och låta tälten\nnedfalla öfver hans fienders hufvuden, att förutsäga honom deras\nföretag, o.s.v. I denna välvilliga gestalt sammanhänger trolldomen,\nå ena sidan med fee-väsendet, hvarifrån talrika nyttiga presenter\nströmma till omhuldade hjeltar och hjeltinnor, -- det är på denna\nväg Arthurs svärd, Escaliborn, erhållit sin underbara kraft, från\ndetta håll Lancelot bekommer sin förtrollade ring med den märkeliga\negenskap, att upptäcka för bäraren när förtrollning egde rum samt\ndymedelst tillintetgöra henne; -- å andra sidan med tidens relikdyrkan\noch amuletväsende. Visserligen saknas icke trolldom med en ond\nmenniskofiendtlig riktning, men som sådan tillhör han det hedniska\nlifvet, isynnerhet Saracenernas, kristendomens erkefiender, hvilkas\ngudar, _Mahound_ och _Termagant_,[111] _Jubyter, Apollyon_ äro, näst\nHin Onde sjelf, de ledaste illvilligaste personnager på jorden. Här\när trolldomen djefvulstyg, svartkonst och necromancie, som den fromme\nriddaren må akta sig för och med Guds hjelp söka öfvervinna, såsom af\nRichards exempel kan ses, vid det tillfälle, då Saladin utmanar honom\ntill envige, att med hjelm och svärd afgöra: \"whether is of more power,\nJesu or Jubyter!\" För att rätt tillförsäkra sig om segern, tillkallar\ndenne en \"noble clerk,\" en \"maytyr [master] Negromacien,\" som af tvenne\nmäktiga \"feendes off the eyr,\" luftandar, genom \"the feendes craft off\nhelle,\" tillskapar ett eldigt sto med dess föl, så beskaffade, att, när\nden förra gnäggade, den sednare af ingen mensklig kraft kunde hindras\natt skynda till för att di, hvilket naturligtvis skulle tillskynda den\nförras ryttare en omätlig öfvervigt. Fölet försändes till Richard,\nsom gladeligen emottar detsamma. Ofelbart skulle äfven det listiga\nanslaget lyckats, såframt ej en engel nedstigit och för Richard\nuppenbarat detsamma jemte medlena att tillintetgöra det, hvilka äro,\natt betsla djuret starkt, lägga på dess nacke den ofvannämnda fyratio\nfots bjelken, samt \"in Goddes name\" uppstiga. Detta efterföljer han\nmed en from besvärjelseformel,[112] tilläggande på eget bevåg den\ntvifvelsutan klokaste åtgärden, att stoppa fölets öron med vax, och\nvinner så en lysande seger öfver Saladin.\n\nÖfverhufvud anträffas i romanen om Richard Coeur-de-Lion mindre af\ntrolldom, liksom äfven mindre af erotisk romantik, än i den rent\nfiktitiva riddarediktningen. Detta söker naturligast sin förklaring i\ndiktens historiska ursprung, eller hellre deri, att tidsfantasin för\nkort tid bearbetat ämnet, innan det fixerades i sin nuvarande form.\nFöreträdesvis skilja sig de nu (fr. v. 1659) följande berättelserna\nom Richards vistelse på Sicilien och Cypern föga mer från krönikorna,\nän man kan antaga att glömska och okunnighet, utan någonslags\nfantasiverksamhet, kunnat åstadkomma. När der talas om ett folk\nbenämndt _Griffouns_, om en konung _Tanker_ af det landet _Poyle_ samt\nom hans son _Roger af Ceyle_; när der förtäljes huru Philip af Fraunce,\ngenom ett bref till Tanker, sökte förtala Richard, men genom Rogers\nmellankomst de begge kungarne försonades; när vidare förtäljes, att\nRichard med största foglighet -- en egenskap som vi tillförene anmärkt\n-- sökte undvika strid, men ytterligare retad,\n\n    \"was wroth and eager of mood,\n    And began to stare as he were wode.\n    The table with his foot he smote\n    That it went on the earth fote-hote,\"\n\nmen att han dock, oaktadt denna vrede och obehaget af en långvarig\nbelägring af staden \"Messene,\" under hvilken tiden för det mesta åtgår\ntill ömsesidig munhugning,[113] då Philyp från hästryggen kastade sig\npå knä och bad om förlåtelse, genast beviljade den under omfamning och\nmilda ord samt tillochmed, då Philyp\n\n    \"gan to preach\n    And bade Richard be his _soules leach,\n    And the tresour yield again than_\n    That he had take of every man,\"\n\nhögsinnadt återställer det byte han vid Messenes eröfring tagit;\nså mötes man visserligen af en mängd dels nya, dels oigenkänneligt\nforvridna namn och förhållanden, samt af en detaljering i lokal och\nsamtal, hvarom historien intet vet. Men af tidens vanliga fiktioner\nfinna vi här intet, någon modern idealisering af historien än mindre;\nblott riddarediktningens vanliga teknik är hvad till historien\ntillkommit.\n\nDeremot kunde det synas, som om vid Richards vistelse på Cypern en\nny episod blifvit agglutinerad. Det händer nemligen, att då Richard\nafsänder trenne baroner, för att af kejsaren återfordra hvad han\nplundrat från hans strandade skepp, denne \"began to rage,\" \"grunte\n[grinded] his theeth and fast blewe\", samt kastade en knif efter dem.\nEmot detta visserligen banditlika beteende vågar hans \"steward\" inlägga\nen manlig protest, med den påföljd att:\n\n    \"The eyen twinkled of the emperour.\n    And smiled as an evil traytour.\"\n\nDöljande sin vrede, vinkar han sin steward till sig, liksom för att\nrådgöra med honom, men begagnar tillfället, då denne fallit på knä,\natt afskära hans näsa. Den misshandlade tar till flykten, öfverlemnar\nnycklarne till alla kejsarens slott i Richards händer, och tillför\nhonom dessutom \"this night The emperours daughter bright.\" Men denna\nsynnerligen lifligt skildrade händelse, baserar sig fullt på historien,\nåtminstone på krönikorna; ty Roger de Hoveden förtäljer i grunden samma\nsak.[114]\n\nÄfven skildringen af sjösegern öfver det turkiska transportfartyget\n\"drowmound\"[115] är blott versifikation af historien, om man afser\nfrån den omständigheten, att romanen låter Richard entra och med ryggen\nstödd emot masten -- en skildring som i lifligt och precisa detaljer\npåminner, fastän aflägset, om de Homeriska stridsbilderna[116] --\nkämpande eröfra fartyget, krönikorna deremot förtälja, att han efter\nett afslaget anfall seglade detsamma i sank. Vid angreppet säger\nromanen:\n\n    \"They rowede hard, and sungge ther too:\n    With heuelow and rumbeloo,\"\n\noch konstaterar sålunda den aktningsvärda åldern hos detta lustiga\nomqväde, som klingar alltän i sjömansvisorna äfven på våra skeppsdeck.\n\nVid inloppet i Acres hamn ger romanen Richard ett tillfälle att pröfva\nsin öfverlägsna styrka, hvilket historien försummat. Genom en kedja\nhar hamnen i sju år varit spärrad, och den kristna belägringshären\ntillfölje deraf bragt i yttersta nöd. Richard låter styra sin galeja\nrakt emot kedjan, ställer sig sjelf i fören och afhugger den med ett\nslag af sin yxa. Landstigen, förtäljes honom af erkebiskopen af Pisa en\nganska problematisk historia om de kristnas olyckor under belägringen,\noch om de ädle kämpar som dervid fallit, bland hvilka främst må nämnas\n\"the emperour of Alemayne\", som dock måtte varit någon annan än\nRichards gode vän Modard the Kyng. Han teknar hungersnöden så kraftigt,\ngenom att uppräkna de enorma priserna på alla nödvändighetsvaror, att\nRichard \"wepte with his eyen bothe\", och omedelbarligen springer till\nhäst. Så börjas belägringen af Acre (med v. 2871).\n\nDermed begynna äfven de ändlösa krigsföretag, belägringar eller\ndrabbningar, som upptaga återstående delen af romanen; betydelselösa,\nutom i att, med hela den skildringens percision som är romanen egen,\nafbilda det romantiska stridssättet, samt i att visa djupet i det\nsuveräna förakt och glödande hat, hvaraf den kristna verlden var\nintagen emot Saracenerna. Ännu vid Acre kan man följa den historiska\ntråden, som virar sig igenom diktens broderier. Vi erna dock icke\nuppehålla oss vid detaljerna. Förklaringsvis må endast tilläggas,\natt bland belägringsanstalterna de tretton skeppslasterna med\nbisvärmar intaga en vigtig plats, genom att inkastas i fästningen\noch plåga Saracenerna ända till ursinne, samt att styrkan i Richards\nanförarekonst låg i det kraftiga sätt, hvarpå han uppmuntrade t.ex. sin\n\"minour\", min-gräfvare, med en dyr ed att, ifall ej den yttersta vallen\nvore instörtad till middagstiden, \"he scholde hym hew to peses [pieces]\nsmall\".\n\nFöreträdesvis uppehåller sig romanen vid Richards sjukdom under\nbelägringen af Acre. Som orsaker till sjukdomen angifvas arbetet på\nsjön, det vexlande klimatet, samt att Richard icke fann i det Heliga\nLandet någon mat eller dryck så närande för kroppen, som den han var\nvan vid i \"Yngelonde\". Förgäfves samla sig vise män och läkare, både\n\"Crystene and Sarezyn, for to loke hys uryn\". Ingen hjelp stod derur\natt finnas, tills hela den kristna hären på sina knän natt och dag\nbådo:\n\n    \"Fadyr, and Sone, and Holy Gost, -- -- --\n    Geve Kyng Richard amendement\".\n\nMen i samma mon han tillfrisknade, återvände hans matlust. Han\ngripes af en oemotståndlig längtan efter svinkött. Sådan föda stod\nnaturligtvis icke att fås i Judarnes gamla hemland. Men ingen af hans\nfolk vågade säga honom det. Omsider hittar en gammal riddare på utväg.\nHan ger dem det rådet, att taga en ung och fet Saracen, slå ihjäl den\ntjufven, öppna och flå honom samt skyndsammeligen steka köttet. Han\nförutser att Richard efter så smaklig måltid skall, genom Guds hjelp\noch hans klokhet, snart blifva frisk och sund. Så sker; hednahunden\nslaktas, rostas och framsättes:\n\n    \"Beffore Kyng Rychard karff a knyght;\n    He eete faster than he karwe myght.\n    The Kyng eet the flesh and gnew the bones,\n    And drank wel afftyr, for the nones:\n    And whenne he hadde eeten inowgh,\n    Hys folk hem tarnyd away and lowgh.\n    He lay stylle, and drowgh in hys arme;\n    Hys chaumberlayn hym wrappyd warm.\"\n\nObegripligt styrkt af denna makalösa spis, till att tukta Saracenerna\nför deras kärlek till Mahound, stiger han upp och utför under af\ntapperhet, men känner vid återkomsten till lägret en synnerlig appetit\nefter hufvudet till det kreatur, han på morgonen med sådan framgång\nätit. Man kan lätteligen föreställa sig hans omgifnings förskräckelse.\nInga undflykter hjelpte. Kocken hotade han:\n\n    \"So god me save,\n    But I see the hed off that swyn\n    Forsothe, thou schalt lesen thyn\".\n\nDarrande för sådana alternativer, framräckte kocken hufvudet. Måhända\nskulle den finaste menniskokännare till kammartjenare icke redt sig\nbättre i en så brydsam ställning. Oaktadt händelsen med lejonhjertat\nbordt gifva någon ledning, kunde denne här näppeligen ana till sin\nchevalereske herres sinnesstämning vid åsynen af anrättningen. Men hans\nfruktan var onödig, ty:\n\n    \"The swarte vys when the Kyng seeth,\n    Hys blacke berd, and whyte teeth,\n    Hou hys lyppys grenned wyde:\n    'What devyl is this?' the Kyng cryde:\n    And gan to laugh as he wer wood.\n    'What is Sarezynys flesch thus good?\n    J and my folk schole eet moo (more)!'\"\n\nÄfven den moderna läsaren torde, efter en sådan kannibalisk scen, icke\nmer vara rådvill vid bedömandet af Richards poetiska personlighet, samt\naf den förmåga medeltidsfantasin egde i att idealisera. Romanen har\ndock än ytterligare arrangerat en scen, som fullständigt förjagar\nalla trifvel om tidens råhet. Ur historien erinrar man sig den vilda\nmassakern af de saraceniska fångarne efter Acres kapitulation.\nGenom detta och dylika drag stämplade sig Richard med karakteren af\nblodtörstig grymhet. Men då dikten nu icke blott upptagit detta stoff\nur verkligheten, utan dertill ännu utsirat det med tilldiktningar i\nen än råare anda, stämplar han ovedersägligen hela tiden med samma\nkarakter, men i stegrad grad. För att utverka lösgifvandet af de\nförnäma saraceniska fångar, \"Prynces, Dukes sons and Konges, Amyralles\nand many Sawdan\", som Richard vid kapitulationen fått i sitt våld,\nskickar Saladin till honom sändebud med rika gåfvor och anbud om dryga\nlösesummor. Richard emottar sändebuden med milda ord och inbjuder dem\natt spisa vid sitt bord, men ger i hemlighet befallning att afslå ett\nvisst antal af de förnämsta fångarnes hufvuden, vanställa ansigtena,\nkoka och framsätta dem för sändebuden samt särskildt ett för honom\nsjelf, hvilket han lofvar skall smaka honom \"as it wer a tendyr chycke\n(chicken)\". När sändebuden fingo sigte på de rykande anletena, och ur\nvidfästade pergamentsrimsor i dem igenkände sina närmaste vänner och\nanhöriga, grepos de af ångest för det öde dem sjelfva förestode; en\nkänsla, som på det högsta måste stegrats vid anblicken af Richards\nglupska appetit och genom de hånande ord, hvarmed han manade dem att\näta.\n\n    \"Every man sat stylle, and pokyd othir,\n    They sayde: 'This is the develys brothir,\n    That sles our men and thus them eetes'.\n    In the erthe they wolde have crope.\"\n\nRichard tröstar dem dock att han, såsom \"Kyng, Crystene and trewe\",\nskulle respektera deras egenskap af sändebud, men ber dem återvända\ntill sin Sawdon och stilla hans _melankoli_ med den underrättelsen,\natt han och hans kristne män funnit ingen spis så närande, som\nSaracenhufvuden, samt att han icke ernade återvända till England förrän\nhan uppätit hvarenda hedning, män, qvinnor och barn. Till yttermera\nvisso repeteras denna scen i sändebudens berättelse inför Saladyn.\nDenne begynner till en början att rasa, men besluter vid närmare\nbesinnande, att erbjuda Richard omätliga länder[117] och den närmsta\nSawdonsplatsen näst honom sjelf, om han ville försaka \"Jesu and Mary\"\noch \"Appolyn to lorde take\"; hvilket anbud Richard afslår med den\nfromma önskan: \"the devyl hange you be a corde!\", och det ultimatum,\natt alla sextiotusen fångarne skola afdagatagas. I verkligheten\nåtföljdes massakern af likenas gräsliga stympande. Dikten finner\ndet mera öfverensstämmande med en kristlig konst, att låta denna\nakt förhöjas genom närvaro af englar, hvilka ropa till de kristne:\n\"Seynyors, tuez, tuez\"!\n\nI känslan af det lyckliga intryck den sednaste skildringen måtte hafva\ngjort på åhörarne, slutar romancieren här sin första \"part\" (med v.\n3730), liksom han begynt den, med en invokation öfver den fromme\nRichard, \"Goddys own palmère\".\n\nNär den sednare menestrelen träder till, begynner äfven han med en\ningress, ehuru helt kort, och af ett egendomligt innehåll. \"Glad är,\nsäger han, vårens tid, då fåglar sjunga sina sånger och blommor pryda\näppel- och päronträn, då glädjen är stor i vik och sjö, då djuren\nleka och spela, då damerna smycka sina jungfruburar med röda rosor\noch liljor samt öppna danserna, då riddarne leka med sköld och lans i\n'joustes and turnementes' och många äfventyr träffa dem.\" Denna ton\naf naturkänsla öfverraskar läsaren, såsom sången af en enslig fågel i\nen nejd, der naturen för resten är stel och ödslig. Ty af naturkänsla\noch naturskildring finnes i romanen för öfrigt intet spår. Användes en\nnaturscen, en skog, ett berg, en lund som lokal för händelsen, äro i\ndetta fall skildringarne stereotypa, nödtorftiga, aldrig för egen skuld\noch af naturlust. Genomkorsad som naturen var af nyckfulla och onda\nväsenden, skydde inbillningen att dröja hos henne, känslan drog sig\nundan derför, eller öfverflyttade sin hemska stämning på de ditförlagda\nväsenden. I denna brist särskiljer sig riddaredikten väsendtligen från\nmedeltidens folkpoesi, der poeten är så förtrogen med naturlifvet, att\ndet omedvetet doftar fram, äfven genom hans enklaste berättelser. Man\nhar derföre all anledning att sluta till, det dessa enstaka utbrott af\nnaturlust -- synnerligen talrika t.ex. i romanerna om Merlin -- äro\nantingen qvarlefvor från den tid dikten lefde i folkets mun, eller ock\ntillkomna genom umgänget med folkpoeterne.\n\nVi hafva tidigare anmärkt som en följd af denna brist på naturkänsla,\nett torftigt poetiskt språk; en annan är saknaden af relief. De\nskildrade händelserna stå icke inne i någon åskådlig lokal, som skulle\nomgifva dem och gifva upphöjning. Belägrar Richard en fästning, ser\nman hvarken berg, slätter eller skogar, som skulle bilda hennes läge.\nSå minutiöst detaljeradt diktarn än tillvägagår, blir den verkliga\nnaturegendomligheten borta. Hans förmåga är här icke större, än vid\nkaraktersteckningen. Streck drages på streck, men ingen skuggning,\ningen fond. Ej klarare, än man i Richards person ser tidens krafter\naftryckta, ser man Palestinas natur afteknad i skildringarne om hans\nhärnadståg.\n\nI hvardera af dessa afseenden ökar sig perspektivlösheten ju mer den\nhistoriska botten försvinner, hvilket med den andra afdelningens\nbörjan åter inträffar. Endast missämjan mellan Richard och Philip\nqvarstår som en historisk ledtråd; men äfven denna groft spunnen\noch borttrasslad i massan af de krigsföretag, som nu utgöra diktens\ninnehåll. Kung Richard uppgör en slags operationsplan, der anförarne\nsträngeligen bjudas, att icke taga någon lösen af hednahundarne,\nutan låta dem samteligen springa öfver klingan, såframt de ej antaga\nkristendom och dop. Likafullt ledes Philip, dels af förbittring öfver\nRichards sjelftagna myndighet, dels af lumpen nidskhet, till att antaga\nkapitulationsanbud af städerne Taburette och Achrane. Emedlertid\nutföra Richard och hans tvenne vapenbröder, Thomas de Multong samt\nFylk Doyly, hvar i spetsen för sin armé, med större omutlighet sina\nuppdrag. Richard belägrar och intar staden Sudan Surry, och lemnar\nderstädes ej en själ vid lif. Samma resultat ger de Multouns anfall\nemot fästet Orgylons, intaget genom list och i grund förödt. Samma\nöde öfvergick den stora staden Ebedy, sju mil i omkrets, med trettio\ntorn och i hvarje torn en \"chef-amyrayle\". Först föllo tornerna för\nFulk Doylys belägringsmaskiner, sedan amiralerna för hans svärd. Efter\nsålunda välbestälda ärender sammanträffa de fyra anförarne vid en\nfestlig middag, och förtälja sina bragder. Philip kan då icke neka\ntill att hafva mottagit lösepenningar. Han öfverhopas af Richard med\nde häftigaste förebråelser, hvarefter de besluta att gemensamt tåga\ntill Taburette och Achrane, för att tillse, huruvida dessa städer,\nenligt öfverenskommelse, erkänna Philips öfvervälde; hvilket de under\noqvädingsord förneka. Sedan städerna ånyo intagits och Richards\nradikala operationssätt äfven på dem användts, företar sig denne,\natt hålla en straffpredikan för sin olydige bundsförvandt: \"Certes,\nPhelyp, säger han, thon art nought wys\"; dock \"The be _forgeven the\nfyrste gylt_\". Men skulle han beträdas än engång med samma förseelse:\n\n    \"sykerly, we schole be wrothe\n    Swylke foyles yiff thou haunte,\n    Sarezynes liff yiff thou graunte;\"\n\nTill sist ber han honom aflägga sin girighet. Vid dessa bannor begynte\nkung Philip \"to morne and held hym stylle\" samt \"gowtyd\" (pouted), och\nlofvade \"withouten noys\": \"In me schal be no delay.\"\n\nVi hafva nu anfört nog, för att visa huru karrikerad historien är i\nmedeltidens barnsligt okunniga föreställning. Vi följa således icke\nde tvenne försonade vännerna på deras krigståg emot Caiphas, icke\nvid deras eröfring af Niniven, verkstäld förmedelst envige mellan\ntrenne kristna riddare och trenne Saracener, icke heller till deras\nföretag emot Babyloyne, under hvars belägring Philip plötsligen\n\"turnyd false for a porcioun off golde\", öfverger korsets fana och\ntågar hem, men hvilket vidlöftiga företag dock af Richard lyckligen\nbringas till slut, efter det ofvanomtaldta enviget mellan honom och\nSaladyn. Vi underlåta att upgifva huru många arméer, gemenligen af\nsextiotusen hvar, och huru många Sowdaner och Amyrayler för Saladyn\nnedgöras, ty sådana reproducerar romanen i oändlighet. Ej heller\nerna vi ytterligare vitsorda romancierernes minne, för det de\nurkrönikorna upptagit Richards tvist med hertigen af Österrike, vid\nåteruppbyggandet af Ascalons murar, ehuru skildringen deraf kunde\nframhållas såsom ett lyckligt utmålande af historiens konturer, och\nehuru anmärkas kunde, att romancieren der antyder, huru den förolämpade\nhertigen sednare hämnas på Richard, glömmande att fångenskapen redan\nförsiggått. Vår afsigt har icke varit att se till _hvad allt_ af\nhistorisk verklighet i dikten qvarstår, utan _på hvad sätt_ hon det\ngör. Dock må ytterligare ett ställe anföras, då der framträder en af\ntidens läror, som visserligen ledde Richard i hans historiska lif,\nmen som i dikten sparsamt kommer till användning. Vi hafva sett huru\ntotalt det ridderliga förhållandet mellan korsfararne och Saladin,\nderas chevalereske motståndare, är ur romanen förkommet. Helt oväntad\nförefaller derföre Richards loyalitet, när en saracenisk öfverlöpare\nförtäljer honom, att en rik karavan var på väg till Saladin samt att\ndess stora betäckning, för tillfället sofvande, lätteligen kunde\nnedhuggas, och Richard då svarar:\n\n    \"Fy! a debles! -- -- I am no traytour\n    To sloo men, whyle they slepe -- --\n    Be cler day upon the feeldes,\n    They schal see cloven helmes and scheeldes.\"\n\nDock bör, till heder för diktens konseqvens, tilläggas, att någon\nignobel handling icke kommit Richard till last, bland alla de många\nbrutala.\n\nÅterstår endast, att tydligare framhålla en egenskap hos\nromandiktningen, som i det föregående här och der antydts. Vi hafva\nfunnit, huru dess framställning både af karakter och situation lider\nbrist på perspektiv, huru armt dess språk är på bilder och liknelser,\nhuru otymplig sjelfva dess diktion. Och dock lyckas hon icke sällan,\natt djupt intrycka sina skildringar i läsarens sinne. Man tänker\nlätt, att en diktande verksamhet, som är bygd på inbillningskraftens\nrörliga fantastiska gestaltande, eger för litet lugn och ro, att\nutbreda sig i detaljerade beskrifningar. En sådan flygtighet röjer hon\nverkeligen i afseende å bildernas sammanhang, men icke i afseende å\nderas utbildande. Tvertom går den här till en motsatt ytterlighet, i\natt hopa drag på drag och göra skildringarne ändlösa. Nu är visserligen\nfallet, att inbillningskraften icke utgallrar de sanna och väsendtliga\ndragena. Men detta hindrar ej, att de drag han framhemtar, kunna ega\nden sinliga bestämdhet och precision, som gör bilden klar och liflig.\nSå bestämmer han Richards kolossala spjut på fot och tum; då vreden\nhos Cyperns kejsare beskrifves, heter det att han \"_grunte his teeth\nand fast blewe_\"; efter den afskyvärda måltiden säges om Richard,\natt han \"lay stylle and _drowgh in hys arme_\". Belägras en fästning,\nsäges precist hvilka delar som angrepos, och med hvilka sorts vapen.\nRichards rustning får man känna från hjessan till fotabjellet. På denna\nromandiktningens förmåga kan den sista skildringen, Joppes befrielse,\ntjena som exempel. Tydligt ser man huru den betryckta garnisonen samlar\nsig på vallarne under glädjerop vid Richards ankomst, huru denne från\nsin galeja hoppar i land, huru han genast nedgör ett dussin Saracener,\noch huru de öfriga, tillfölje af trängseln i portarna, nödgas öfver\nvallarne fly ur staden. I sitt läger utanför staden sitter Richard\ntill bords med sina få baroner, förplägande dem med öl och vin samt\nmuntrande dem med sitt skämt. Framför honom inställa sig Saladins\nsändebud, klädda i guld och silke, med långa skägg, hållande hvarandra\ni handen. I striden nedslår han den ene så att halfva kroppen faller\ntill marken, andra halfva qvarblir i sadeln, en annan så att häst och\nkarl af ett hugg nedfalla döda, en tredje klyfves till sadelbommen, en\nfjerde träffas i hufvudet, o.s.v.\n\nDå emedlertid armheten på bilder och diktionens styfhet icke\ndestomindre gör skildringarna torftiga, söker diktaren ersättning i det\npraktfulla och kostbara. På den romantiska diktens förmåga i den vägen\nerbjuder romanen om Coeur-de-Lion ett lysande exempel i beskrifningen på\ndet fartyg, med hvilket Corbaring färdas jemte sin dotter till England.\nSkeppet är af hvitt hvalrossben, hvarje spik af guld, af guld äfven\nstäfven; masten är af elfenben, seglena af sammet, tågena af silke. Der\nsitter Konungen på en stol af karbunkel, maten framsättes på silkestyg\noch når Cassodorien stiger i land, utbredes för hennes fötter mattor\naf gyllenduk. Häri liknar dikten på det närmaste de miniaturmålningar,\nsom från denna tid äro bevarade. På typiskt uppfattade, uttryckslösa,\nmen med yttersta noggranhet teknade gestalter är lagd en lysande\nfärgprakt. Men konstnären har ej förstått, att blanda sina färger. Han\nmåste upprepadt begagna samma, och kan sålunda ej förebygga, att genom\nfärglägningens prakt den inre torftigheten framlyser.\n\nHvad nu vidkommer romanens slut, hafva vi redan anmärkt, att ett sådant\negenteligen icke finnes. Sedan diktaren skildrat Joppes befrielse och\nuppräknat fredsvilkoren med Saladin, säger han blott i korthet, att\nRichard återvände till England, regerade der i tio år, samt sedan blef\nskjuten i \"Castel-Gaylard\". Anseende sig sålunda hafva uttömt sitt\nämne, tillägger han en from bön för Richards och alla närvarandes\nfridfulla ändalyckt, samt det sedvanliga _Amen, Explicit_.\n\n\n\n\nAnmärkningar.\n\n\n[1] Se skildringen af slaget vid Hastings hos A. Thierry, Sharon\nTurner, samt Bulwer i hans roman \"Harold, the last of Saxon kings.\"\nDenne sistnämnde karakteriserar Normanden väl med att kalla honom\n\"Crusader and Templar before Crusades were yet preached, or the\nTemplars yet dreamed of.\"\n\n[2] Jfr. Abbé de la Rue, t. I. pagg. LXXI. ff.\n[3] Kugler, Handb. d. Kunstgeshichte, Stuttgart 1842, pg. 449.\n\n[4] Sharon Turner, pg. 409.\n\n[5] Så benämnes utrycksfult den fyrkantiga bygnad, som utgjorde\nslottets kärna och hvars murar vanligen skola hållit sina tio fot i\ntjocklek. Se beskrifningen å de anglonormandiske borgarne hos Lingard,\npg. 245 not.\n\n[6] Thierry, vol. II, pg. 399.\n\n[7] Warton, vol. I, pg. 117, not j.\n\n[8] _Effoeminatos curia propellans, lucernarum usum noctibus in curia\nrestituit, qvi fuerat tempore fratris intermissus_. Man har mycket\ntvistat om meningen med detta återställande af facklornas bruk. I\ndet sammanhang annalisten anför det synes dock klart, att det afsåg\nplägseden att efter qvälsvarden släcka facklorna till döljande af de\nvederstyggligaste utsväfningar. Lingard, vol. II, pg. 154. Jfr. James,\nForest Days, ed. Tauchn. pg. 239.\n\n[9] Undantag gör grefskapet Chester, hvilket egdes som\ndomanialbesittning af Hugo de Avranches.\n\n[10] \"Knihts fiefs l. fees.\" Ehuru feodalförfattning icke kan sägas\nhafva funnits hos Anglosaxarne, funnos der dock krigarlän, i det\nsoldater ex professo (knihts) hade dels af kronan, dels af enskildte --\nty äfven dessa egde sina house-carles -- mindre jordagods, gemenligen 5\nstora plogland, i förläning emot skyldighet att göra krigstjenst. Dessa\nkrigarlän blefvo grunden för jordens fördelning vid eröfringen.\n\n[11] Thierry, vol. II, pgg. 32-35.\n\n[12] Thierry, vol. III, pagg. 331, 2, ff., ur Johannes Bromtons krönika\nhos \"Script. rer. Angl.\"\n\n[13] Dens., pag. 280, enl. Gervasius Dorobernensis.\n\n[14] Att detta verkligen hos dem var en bevekelsegrund, se Thierry,\nanf. del., pag. 9.\n\n\n[15] Thierry, anf. st. pg. 331.\n\n[16] Ad omnem sinistram suspicionem penitus amovendam, homagium atgue\nligantiam patri suo facere omnibus modis instituerunt -- Thierry, a.\nvol. pg. 324.\n\n[17] Lingard pg. 426.\n\n[18] _Jeune_ betydde på tidens skaldespråk ädel, nobel.\n\n[19] Se framställningen om Henriks död hos Thierry.\n\n[20] Således icke just af den rättskänsla Walter Scott, i sin roman\n\"the Talisman\", visserligen med fantasins rätt, låter Richard\ntillskrifta sig sjelf som motiv, i samtalet mellan honom och riddaren\naf Leoparden.\n\n[21] Guillelmus Neubrig., anf. af Thierry, vol. IV, pg. 80.\n\n[22] Hallam, vol. II., pg. 98.\n\n[23] Jfr. hvad som förtäljes om konung Henriks framfart, Lingard, pg.\n194. -- Om biskopen sjunges i en gammal ballad:\n\n    He was left a vice-roy here,\n    Who, like a potent emperor,\n    Did proudly domineer.\n\n    Our Chronicles of him report,\n    That commonly he rode\n    With a thousand horse from court to court;\n    Where he would make abode.\n\nRitson, Robin Hood, London 1885, vol. I, pg. 137.\n\n[24] Dialogue de Scaccario, -- \"sic permixtæ sunt nationes, ut vix\ndiscerni possit hodie (de liberis loquor) qvis Anglicus qvis Normannus\nsit genere\", etc. Hallam, vol. II, pg. 77.\n\n[25] Se Thierry, vol. IV, pg. 76 ff.; Vi äro icke i tillfälle att\nbedömma huru grundad denna framställning må vara.\n\n[26] \"Rescriptum apostolicae sedis, qvo prohibimini regi proprio\nfenerari;\" Thierry, anf. ur \"Script. rer. Francic.\"\n\n[27] Konsten att couchera lansen, så vigtig vid riddarestridesättet, är\nmåhända en normandisk uppfinning. Se Turner, pgg. 78, 429.\n\n[28] -- ab illis famosis militibus, qvi a cycni nomine intitulabantur.\nMathias Paris., anf, af Thierry, vol. II, p. 80.\n\n[29] Hvartill kan slutas af det sätt, på hvilket Harald Godvinson af\nhert. Wilhelm dubbades. Jfr. Bulwer, ofvanciterade roman, vol. II, Pg.\n93.\n\n[30] Sådan konst räknar Snorre Sturleson (ed. Peringsköld, vol. I, pg.\n311) bland andra kon. Olof Tryggwasons berömmelser, förtäljande att han\nkunde \"lek at tremur handsöxum.\"\n\n[31] Insignierna å sköldarna öfvergingo i XII:te årh. från personliga\ntill familjevapen. Som sådant kan man anse äfven Tempelriddarnes:\ntvenne personer ridande på samma häst. Ivanhoe, pg. 85.\n\n[32] Turner, 1, pg. 420.\n\n[33] -- -- -- An errant knight,\n     He nor of castles, nor of land was lord.\n     Houseless, he reap'd the harrest of the sword\n     And now, not more on fame than profit bent,\n     Rode with blythe heart unto the tournement;\n     For cowardice he held a deadly sin,\n     -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --\n     It seem'd that he, such pomp his train bewray'd,\n     Had shap'd a goodly fortune by his blade.\n\nUr Parthenopex de Blois, anf. af Scott, i \"Essay on Chivalry\" (Prose\nWorks, Edinburgh 1847, pg. 515).\n\n[34] Fauriel, Histoire de la poesie Provençale. Paris 1846, vol. I,\npassim.\n\n[35] \"Den håller jag för ädel, sjunger Bertrand de Born, hvars hus\nkostar mycket, och som gifver utan måtta.\" Fauriel, n. a. vol. 1. Pg.\n494.\n\n[36] Fauriel, anf. arb. vol. 1. 487 & 493.\n\n[37] Den förtjenstfulle Sharon Turners. Han ser uti \"Knight-errantry\"\nen \"popular and lucrative profession\" och i \"Knight-adventurers\" en\nklass, än hvilken ingen \"could be more valued or even useful\", då den\ntvingade \"the great to respect the voice of law and feel the punishment\nof offended justice.\" - A. a. pgg. 410, 411. -- Märkeligt nog ser Scott\n(a. a. pg. 547) uti Bachelorskapet nära nog detsamma. -- Fauriels\nåsigt, att chevaleriet afsigtligen frammanats af presterskapet, är en\nbesynnerlig konstruktion. -- A. a. Pg. 479.\n\n[38] Vi känna hur vågadt detta uttryck är, men finna intet lämpligare.\n\n[39] Hallam, a. a. vol. II, pg. 687. I södra Gallien synes i detta\nafseende större frisinthet hafva herrskat. Jfr. Fauriel, a. a. vol. I.\npg. 515.\n\n[40] Villemain, Tableau de la Littérature de moyen Age; Paris 1846,\nvol. I. pg. 250.\n\n[41] Detta efter Bromton. En annan annalist förlägger händelsen till\nRichards död; hvilket dock af tid och omständigheter göres föga\nsannolikt: Se Michaud, pg. 427.\n\n[42] \"Englands första sjöseger.\" (Michaud). -- Bland andra\nkrigsförnödenheter, hvarmed detta skepp varit lastadt, omtalas grekisk\neld, hvilken spelade en stor roll i den österländska försvarskonsten,\nsamt \"serpents\", som dels anses för giftiga ormar, dels för ett slags\nbrännbara piecer, att kastas in bland de belägrandes slung- och\nkastmachiner (_petrariæ, mangonelli, balistæ_), samt öfver stormtaken\noch murstegorna (_kattor_ kallade).\n\n[43] Enligt Bohadin, Saladins biograf. Förlusten uppges af Finisani,\nhvilken sjelf bivistade belägringen. På ett år skola 120 tusen lik\nblifvit begrafna. -- Se Lingard, vol. II. pg. 457.\n\n[44] Härpå är det som Scott i \"The Talisman\" grundar Stormästarns\nför Tempelorden och markisens af Montserrat handlingssätt; en\nframställning, som bär prägel af att vara väl stödd på forskning.\n\n[45] Denna jemförelse är gjord redan af korstågets krönikeskrifvare,\nGauthier Vinisauf. Se Michaud.\n\n[46] En gammal krönikeskrifvares liknelse.\n\n[47] Turner, Pg. 351.\n\n[48] Vinisauf, som sammanställer honom med Anteus, Achilles, Alexander,\nJudas Maccabeus och Roland, säger: \"caro tamquam ænea nullorum\ncedebat armorum generibus.\" Michaud, Pg. 509.\n\n[49] Warton, vol. I. pg. 116 not 1.\n\n[50] Turner, pg. 361. Jfr. Warton, vol. I. pg. 117.\n\n[51] Sången finnes bevarad och är på provençaliska; vi anföra den här i\nen välgjord engl. imit. som ett prof på tidens lyrik:\n\n    Your beauty, lady fair,\n    None views without delight;\n    But still so cold an air\n    No passion can excite:\n    Yet this I patient see,\n    While all are shun'd like me.\n\n    No nymph my heart can wound\n    If favour she divide,\n    And smiles on all around\n    Unwilling to decide:\n    I'd rather hatred bear\n    Than love with others share.\n\nUr Percys \"Reliques of ancient Poetry.\"\n\n[52] Lingard, pg. 484.\n\n[53] Anfördt af Turner, pg. 360.\n\n[54] Lingard, Pg. 492. ff.\n\n[55] Thierry, vol. IV, pg. 115. ff.\n\n[56] Camden, Remains; anf. af Turner, pg. 361.\n\n[57] Turner, pg. 360, 361.\n\n[58] Villemain, a. a. vol. I. pg. 251.\n\n[59] Att elfvor och feer hafva de celtiska folken att tacka för\nsin uppkomst, om ej till namn, åtminstone till gestalt, antager af\nScott (_Demonology and Witchcraft_, Letter IV), ehuru han finner dem\nsednare bemängda med Skandinavernas dystrare dvergskapelser. -- Jfr. om\nuppkomsten af dessa andeväsenden Prices _Preface_ till 1824-års ed. af\nWartons _History_, hvari han, emot W., förfäktar åsigten om desammas\ngenuina opprinnelse, ehuru under skilda namn och med skild lokalfärg,\nhos Europas folk, antika som moderna.\n\n[60] Synnerligen belysande för detta faktum är, hvad Fauriel anför om\nuppkomsten af romanerna om Guillaume Courtnez, vol. II. pg. 406. ff.\n-- Scott utvecklar samma åsigt i _Essay of Romance_, pg. 557 (\"Prose\nWorks\").\n\n[61] Den i litterärt hänseende märkeligaste bland dessa är\n_Ogier-le-Danois_, hvilket sagostoff förmodeligen genom Frankernas\nandra invasion inkommit till Gallien från Tyskland, der det bearbetats\ni sammanhang med Niebelungensagorna, jemte hvilka det uppgår i den\nnordiska heroologin, der Ogier återfinnes i folkhjelten _Holger\nDanske_. -- Jamieson, \"Popular heroic and romantic Ballads\" Pg. 266.\nuti \"Illustrations on Northern Antiqvities,\" Edinburgh 1814.\n\n[62] Denna krönika, i tiden tillskrifven Carl d. Stores erkebiskop\nTurpin, är författad mellan 1:sta korståget och 1122, då den af påfven\n\"sanktionerades till historisk autenticite.\" Bland bevisen för att\nsagorna om _Douze-pairs_ äro af långt äldre datum, kan nämnas att bisk.\nFlodeard af Rheims omk. 960 omtalar dem i sin krönika. Warton, Dissert.\nPg. XVI. -- Ellis, Pg. 344.\n\n[63] Viscber, Esthetik, erste Auflage, vol. II. pgg. 480, 481. \"Der\nAusdruck geht ueber sein begrenztes Organ unendlich hinaus.\"\n\n[64] Dens., vol. III., Die Dichtkunst, § 877.\n\n[65] Som undantag härifrån må nämnas _la Charrette_ af Chrestien de\nTroyes, der Guenevers befriande genom Lancelot utgör det begränsade\nämnet, och der en motivering är synbar, i det hjeltens oförsiktighet\natt åka på en bondkärra och det vanrykte han dermed ådrager sig till en\ndel är orsaken till hans missöden. Äfven romanen om _Libius Disconius_\n(Le beaux disconus) har en slags motiverad anlägning.\n\n[66] \"The fabulous knights of romance were so completely identified\nwith those of real history, that graver historians qvote the actions of\nthe former in illustration of, and as a corollary to, the events they\nnarrate. Ex.g. Barbour.\" Scott, Ess. on Rom. pg. 568.\n\n[67] Hvari bland annat förtäljes, huru Brutus härjade Aquitanien och\nsluteligen anlände till trakten af nuvarande Tours, \"såsom Homerus\nintygar.\" Warton, vol. I., Pg. 128.\n\n[68] Warton, vol. I. pg. 84.\n\n[69] Se de la Rue, vol. I., pg. 105; Percy, a. a. \"Essay on the ancient\nminstrels\", Not. A. & C. -- Ducange ger en annan härledning ifrån\nminister, hoftjensteman, då under Pipin d. Lille en minister skulle\nfunnits som anförare för musiken.\n\n[70] Vol. II., Pg. 516, Prices not.\n\n[71] En blick i Heimskringla öfvertygar derom. Sigwatur, kon. Olaf den\nHeliges stallare, är ett exempel.\n\n[72] De la Rue, vol. II., pg. 8.\n\n[73] Warton, vol. I., pg. 11.\n\n[74] Af gesta, gestes; deraf namnet gestours för sångarne sjelfva,\nhvardera äfven skrifna jestes, jestours: ursprunget till det engelska\njest, gyckel i ord och åtbörder, hvarmed på engång antydes det mimiska\ni medeltidssångarens konst och det förfall hvari hon råkade.\n\n[75] Enl. engelskt språkbruk benämnes det berättande medeltidsepos\nsåväl som den moderna romanen _romance_ (ifall Scotts definition får\nantas gällande, a. a. pg. 554; Johnsons är en annan). Samma begrepp\nbetekna Tyskar och Fransmän med ordet _roman_, besparande namnet\n_romance_ för de mindre, mera lyriska, ofta sångbara styckena, som\näfven i svenskan benämnas _romanser_. Då ett namn för medeltidens\nriddareberättelser, oss veterligen, icke är stadgadt, och roman som\nromans kan vara lika förvillande och lika klart, hafva vi godtyckligt\nbeslutit oss för det förra; der vi icke kunnat undvika det.\n\n[76] De la Rue, vol. I. pg. 145. ff.\n\n[77] Thierry, vol. II, pg. 237.\n\n[78] Percy, Essay on the ancient etc., Notes, vol. I. pg. LXXVI. -- Jfr\nde la Rue, vol. I. Chapitre cinquième. Denne går dock uppenbarligen för\nlångt i särskiljandet mellan medeltidssångarne ach diktarne.\n\n[79] Warton, vol. I. pg. 80.\n\n[80] Ej ens de la Rue, den ifrige förfäktaren af Normandernas\nprioritet, vågar fullt förneka Provençalerne försteget i denna art\naf lyrik; hvaremot han synes tillfullo bevisat, att hjeltesången\n(chanson de geste) samt de många slag af lyrik, hvilka, med olika namn,\ndels efter instrumentet som ackompagnerade, dels efter metern, kunna\nsammanfattas under ett gemensamt namn, sirventes, äro, om ock icke en\ntidigare, åtminstone en sjelfständig produkt hos Nordfransonerne. Se\nhans a. a. vol. I. Article troisième.\n\n[81] Warton, vol. II, pg. 15, not i.\n\n[82] Warton, vol. I. pg. 119. Märkeligt nog instämmer W. sjelf i dessa\nmisstag, då han i noten (k) säger: \"Richard the First performed great\nfeats at the siege of Antioch in the Crusade. The _Duellum_ was another\nof his exploits among the Saracens.\"\n\n[83] Ellis, Specimens, Introduction to Richard Coeur-de-Lion. Warton\n(anf. st. samt pg. 143) antar tillochmed, att denna roman skulle\ninnehållits redan i den stora _liber romancis regis_, om hvars\nbeprydande piperolls för 1287 gifva upplysning. Hans kommentatorer\nförkasta dock hypotesen.\n\n[84] Rob. af Gloucester intygar:\n\n     In romance of him ymade we it may find ywrite;\n\nRob. de Brunne säger:\n\n     He tellis in the romaunt, sen Acre wonnen was\n     How God gaf hin fair chance at the bataile of Cayfas.\n     Sithen at Japhet was slayn fauuelle his stede\n     The romans tellis gret pas ther of his doubty dede o.s.v.\n\n[85] Warton, vol. I, pg. 8-26.\n\n[86] Detta är Scotts åsigt, som antages af Fauriel, a. a. vol. II.\n28. 426, och understödes af Ellis, a. a. pgg. 36, 37. -- Enligt denne\nskulle Thomas of Erceldoune hemtat Tristram-sagan direkte från\nbrittiska lokal-traditioner, genom riket Strathclyde fortplantade på\n\"The Scottish border\", och der bearbetade af de skottska minstrelerne,\nhvarefter hon sedan öfvergått till truvererne. Denna åsigt vederlägger\nPrice, (Warton, vol. I. pgg. 45-112), åtminstone hvad förf. i homas\nvidkommer. Deremot torde tiden för dess uppkomst icke kunna betviflas.\n\n[87] Warton, vol. I. pg. 69.\n\n[88] Dersammast. pgg. 36-42. Jfr. Ellis, anf. st.\n\n[89] _Hay, hay, the wythe swan, By Godis soule J am thy man_. Warton,\nvol. II. pg. 32 n.a.\n\n[90] \"There is perhaps no one instance in which our early translators\nhave ventured to alter any material circumstances in the story, which\nthey undertook to give in English.\" Ellis, Specimens, Pg. 283.\n\n[91] The Frensche men be covaytous;\n     Fyghte they cunne with wurdes lowde,\n     And telle, no man is her [their] pere;\n     But, when they come to the myster [métier],\n     And see men begynne strokes dele,\n     Anon they ginne to turne her hele.\n\nRichard Coer-de-Lion, v. v. 3823, 30-34.\n\n[92] Jfr. Ellis, Introd. to Richard Coeur-de-Lion.\n\n[93] Att Richard verkligen var så sysselsatt, då hert. Leopolds män\nöfverraskade honom, söker Ellis bevisa ur ett gammalt latinskt poem,\nhvilket 1196 öfverlemnats åt Henrik VI och är författadt af Petrus de\nEbulo.\n\n[94] I den förre af dessa igenkänner man måhända den unge furst\n_Josselin_ af Edessa, hvars sorgliga öde under ruinerna af hans stad\nicke kunnat uti sången försona hans tidigare hoglöshet. Den sednare är\nutan tvifvel markisen af Montserrat, hvilken, liksom till hämd för de\nbeskylningar Richard för hans skald fick uppbära, i anglonorm. dikten\nbär anklagelse för förräderi.\n\n[95] Ellis, pg. 285.\n\n[96] Derom se Michaud, Pg. 210.\n\n[97] _Pouke_, dåförtiden en af de manliga feerna; numera ett skogsrå.\n\n[98] I Galicien finnes en kyrka, \"los Angeles\", om hvilken folket än i\ndag vet berätta, att den är uppbygd af englar, nedstigna från himmeln,\nhvilka som grundlägning medförde en _bjelke från taket af Guds boning_.\nDenna är af guld och så lång, att den sträcker sig under jorden flere\nmil till S:t Jago de Compostellas katedral. Ur Borrows \"Bible in\nSpain.\"\n\n[99] Notes upon \"Richard Coer-de-Lion\" hos Weber.\n\n[100] Leopard.\n\n[101] Denna färd gjordes ofta, t.ex. af Sir Bevis of Hamptoun.\n\n[102] I romanerna om Merlin.\n\n[103] I romanen om Guy of Warwick.\n\n[104] \"Allas, -- he sayde in that stounde --\n      With wrong am I brought to grounde;\n      What myght my love doo to thee?\n      A pore prisoner, as thou may see.\n      This is that other day i-gon\n      That meete ne drynk ne hadde I non!\"\n\n[105] \"And aftyr soper, in the evenyng,\n      To my chaumbyr thou hym bryng,\n      In tho atyr of a squyer:\n      Myselff thenne schal kepe hym ther.\"\n\n[106] \"Rychard sayde: I undyrstande\n      That wer agayn the lawe of lande,\n      Away to wende withouten leve:\n      The kyng ne woll I nought so greve.\n      Off the lyoun ne geve I nought;\n      Hym to sle now have I thought.\"\n\n[107] Person; begagnas i denna tidens språk hvarken i föraktlig eller\nironisk betydelse.\n\n[108] Jfr. Percy. vol. III. pgg. 15. ff.\n\n[109] Se Turner, kap, om Richard I.\n\n[110] Att \"Coloyne\" är Cöln och \"Marburette\" är Marburg, kan väl\nantagas; men huru Carpentras i sydvestra Frankrike kunde ligga i vägen,\när svårt att inse.\n\n[111] _Termagant l. Tervagaunte_, troligast af det anglosax. _ter_,\nmycket ... och _magan_, mäktig, urspr. ett germaniskt gudanamn,\nsedermera öfverflyttadt på Saracenernas Gud. Ännu qvarstår ordet i\nengl. språket. Percy, I. pg. 56.\n\n[112] \"Be the apostles twelve,\n      Though thou be the devyl himselve,\n      Thou schalt me serve at this nede!\n      He that on the rood gan blede,\n      And suffryd grymly woundes fyve,\n      And sethen rose from deth to lyve,\n      And boughte hankynd out off helle\n      And, sithen, the fendes pousté gan felle\n      And aftyr fleygh up into hevene,\n      Now God, for hys names sevene,\n      That is on [one] God in Trinité,\n      In hys name I comaunde thé\n      That thou serve me at wylle!\"\n\n[113] Ett ständigt återkommande Öknamn för Richard är \"taylard\",\n\"tayled\", hvars förklaring, om än det antages betyda \"besvansad\", dock\när omöjlig att finna, då den normandiska riddaredrägten i sådan måtte\nicke skiljde sig från andra nationers.\n\n[114] \"Iratus vero imperator propter hunc sermonem, percussit eum cum\ncultello quem tenebat, et amputavit nasum ejus, qui consilium illud\ndederat. Post prandium, abiit ad regem Angliæ et adhesit illi.\" Weber,\nNotes, III. 354.\n\n[115] Dromones, redan i Cod. Just. ett slags fartyg, af det grekiska\n_drómon_.\n\n[116] \"A strong batayle ther began,\n      Betwene the hethene men and tham,\n      With swerdes, speres, dartes kene;\n      Arwes and quarelles fleyght betewene,\n      Also thykke, withouten stynt (stop),\n      As hayl, afftyr thundyr dynt:\n      And in the bykyr [battle] that was so hard,\n      Into the drowmound come kyng Richard.\n      Whenne he was comen in in haste,\n      He dressyd his bak into the maste,\n      With hys ax that he ovir-raughte,\n      Hastely hys deth he caughte.\n      Some he hytte on the bacyn,\n      That he cleff hym to the chyn;\n      And some to the gyrdyl stede,\n      And some unto the schyppys brede;\n      Some in the hals so hytte he,\n      That hed and helm fleygh into the see:\n      For non armour withstood his ax,\n      No more than a knyff does in the wax.\"\n\n[117] Dessa äro: \"Surrey\", \"Egypte, that ryche thyng\", \"Damas\",\n\"Babyloune\", \"Arabye\", \"Cessoyne\", \"Affryke\", \"Bogye\", \"Alysaundryes\nlond\", \"grete Greece\", dertill \"mony ryche empyre\", och \"al Yude\" ända\ntill \"Preter Ihons\" distrikt.\n\n\n\n"]