[{"data":1,"prerenderedAt":-1},["ShallowReactive",2],{"$fTlum87Mex_HO8aAMV64NUuWmQzByZ_J6ulH83S13Y-8":3},{"number":4,"title":5,"author":6,"authorBirth":7,"authorDeath":7,"slug":8,"bookId":9,"genreRaw":10,"genre":11,"themes":12,"origin":14,"language":15,"yearPublished":16,"yearPublishedTranslation":17,"wordCount":18,"charCount":19,"usRestricted":20,"gutenbergId":21,"gutenbergSubjects":22,"gutenbergCategories":24,"gutenbergSummary":27,"gutenbergTranslators":28,"gutenbergDownloadCount":30,"aiDescription":31,"preamble":32,"content":33},2079,"Helena","Euripides (n. 480-406 e.Kr.)",null,"2079-euripides-helena-ofversatt-af-a-g-sjostrom","2079__Euripides__Helena_(öfversatt_af_A._G._Sjöström)","(översatt af A. G. Sjöström)","romaani",[13],"rakkaus",[],"sv",-412,1845,13017,58083,false,28620,[23],"Swedish fiction -- Translations into Finnish",[25,26],"Historical Novels","Romance","\"Helena Wrede: Romanttinen kertomus Kustaavi II Adolfin ajalta\" by G. H. Mellin is a historical novel written in the late 19th century. The book delves into the intertwining tales of love, war, and the human heart, focusing on the life of the titular character, Heleena Wrede, amid conflicts during King Gustavus II Adolphus’ reign. Readers can expect a rich exploration of emotions and relationships set against a backdrop of historical events. At the start of the narrative, readers are introduced to the emotional landscape of the characters through rhetorical musings about the complexities of the human heart, which govern both happiness and despair. The scene transitions to the humble home of an old pastor and his wife, where a beautiful yet troubled fifteen-year-old girl, Heleena, is seen lost in her thoughts. As the story unfolds, the old pastor encounters mysterious soldiers seeking refuge, introducing tension and foreshadowing potential danger. The opening sets a contemplative tone, hinting at the intertwining fates of love and tragedy that are to come. (This is an automatically generated summary.)",[29],"Mellin, Robert",338,"Euripideen antiikin kreikkalainen näytelmä esittää muunnelman Troijan Helenan myytistä. Tarinassa Helena onkin Egyptissä, missä hän kohtaa sodasta palaavan puolisonsa Menelaoksen. He yrittävät yhdessä pakoa kuninkaan hovista takaisin kotiin Spartaan.","'Helena' av Euripides är Projekt Lönnrots utgivelse nr 2079. E-boken\när public domain såväl inom EU som i övriga världen, varför vi inte\nsätter några som helst restriktioner med hänsyn till e-bokens\nanvändning eller dess distribution.\n\nDenna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lönnrot.","HELENA\n\naf\n\nEuripides\n\n\nÖfversatt af\n\nAxel Gabriel Sjöström\n\n\n\n EURIPIDIS HELENA.\n\n SVETHICE REDDITA\n cuius\n Particulam Primam\nVENIA AMPLISSIMAE FACULTATIS PHILOSOPHICAE\nAD IMPERIALEM ALEXANDREAM IN FENNIA UNIVEBSITATEM\n\n PRAESIDE\n\nAXELIO GABRIELE SJÖSTRÖM\nLiteraturae Graecae Professore Publico et Ordinario\nImper. Ord. de St. Wladimiro in IV Classe Equite\n P.P.\n RESPONDENS\n ALEXANDER HULTIN\n\nStipendiarius Quintae Cohortis Pyrobolorum Savono-Carelus\nIn Auditorio Philos. die 1 Nov. 1843\nh.p.m.4.\n\n\n\n\n\nHelsingfors,\nhos J.C. Frenckell & Son,\n1845.\n\n\n\n\nPERSONERNE:\n\nHelena.\nTeukros.\nKhoren.\nMenelaos.\nGumman.\nBudet.\nThronoe.\nTheoklymenos.\n[Andra budet]\nDioskurerne.\n\n\n\n\nHELENA.\n\n Här rinner Nilens nymphbebodda vatten fram,\n Hans, som, i stället för den himmelska regnskurn,\n Egyptens åkrar vattnar, när hvit snö bortsmällt.\n Sålänge Proteus lefde, var han landets drott,\n Och bodde uppå Pharos' ö, Egyptens kong. 5\n Bland vattnets tärnor en han valde till gemål,\n Psamathe, såsnart hon öfvergiftit Aiakos.\n Hon födde sedan tvenne barn i denna borg,\n En son Theoklymenos, som from mot gudarna.\n Sitt lif framlefde, och en dotter, underskön, 10\n Sin moders ögonsten, sålänge barn hon var;\n Men när hon vuxit upp, och var giftvuxen mö,\n Hon kallades Theonoe, ty gudaråd\n Hon kände alla, varande och vardande;\n Utaf sin morfar Nereus hon den gåfvan fått. 15\n Mitt fosterland är icke heller oberömdt,\n Sparta; min far är Tyndareus; ett rykte går,\n Att Zeus en gång inställde sig hos moder min,\n Leda, se'n han sig tagit skepnad af en svan,\n Samt sof hos henne stjälandes, liksom han flytt 20\n Ur örnens klor, ifall den sägn trovärdig är.\n Sjelf Helena jag kallas, och de qval jag haft,\n Jag vill förtälja: tre gudinnor ställde sig\n För Alexandros, i Idaiska grottan fram,\n Hera, och Kypris, och zeusborna gudamön, 25\n Och önskade få höra fälld sin skönhets dom.\n Min fägring satte, om hvad osällt fägring är,\n Kypris till pris åt Alexandros, med min hand:\n Och vann. Idaiske Paris stallen lemnade,\n Och kom till Sparta, för att dela bädd' med mig. 30\n Hera, misstyckande, att priset hon ej vann,\n Tillintetgjorde Alexandros' giftermål,\n Och gaf ej mig åt honom, men en själfull bild\n Af mig, som var af himlens ether sammansatt,\n Åt sonen af drott Priamos, som trodde sig 35\n Mig ega fåfäng tro! och egde ej; men Zeus\n Med denna ofärd andra planer sammanknöt.\n Ett krig han bragte öfver de Helleners land,\n Och olycksälla Phryger, att från menskomängd\n Och hvimmel så befria jorden, allas mor, 40\n Och låta störste man i Hellas ärad bli.\n Nu för de Phrygers mod utsattes jag, ej jag,\n Men blott mitt namn till kamppris åt Hellenerna.\n Då lade mig Hermes i etherslöjorna,\n Betäckande med moln; ty mig ej Zeus förglömt, 45\n Och bragte sedan hit till Proteus' kongaborg,\n Som kyskast han ansåg bland alla dödliga,\n Att Menelaos' bädd jag hölle så i helgd.\n Här är jag nu, och mellertid min arme man,\n Med samlad här, utkräfver mig, bortröfvade, 50\n Mot Ilios' vallar dragande i härnad ut.\n För min skull månge kämpar vid Skamandriske\n Flodstranden dött; men jag, som alla qvalen bär,\n Förbannas, och man tror att jag, förrådande\n Min make bland Hellener väckt det stora krig. 55\n Hvi lefver jag då? Af en gud jag rösten hört,\n Utaf Hermes, att jag får bo i Spartas land,\n Det stolta, med min make, när han hör, att jag\n Till Ilios ej kom, ej redde annans bädd.\n Sålänge detta solens ljus än skådade 60\n Proteus, jag var för bröllop fredad; se'n han gömms\n I jordens mörker, mig den hädangångens son\n Att äkta jäktar. Men af aktning för gemåln\n Här invid Proteus' minnesvård knäböjer jag,\n Bönfallande, att han må skydda fordna band, 65\n Så att, om jag vanryktadt namn i Hellas bär,\n Jag ej härstädes nesa mig åsamka må.\n\nTEUKROS.\n\n Ho är, som makten har i detta välbefästa hus?\n En rik man värdig denna boning synes mig,\n Med konungslig omgifning, och sköntinnad borg. 70\n O Ve!\n O gudar, hvilken syn! Förhatlig skådar jag,\n Och blodig bild af qvinnan, som min ofärd var,\n Och samtlige Akhaiers. Dig, som liknar så\n Helena, förskjute gudarne! Och stode jag 75\n Ej här på okänd jord, för säkert slungad sten\n Du strax umgällde, att du är Zeus dottersbild.\n\nHELENA.\n\n Hvarför du usle, ho du är, afskyr du mig,\n Och hatar mig, för hennes olyckshändelser?\n\nTEUKROS.\n\n Förlåt! För vreden vek jag mera, än jag bordt; 80\n Ty hela Hellas bär ju till Zeus dotter hat.\n Och derför, qvinna, tag ej illa mina ord!\n\nHELENA.\n\n Ho är du? från hvad bygder kommer du till oss?\n\n\nTEUKROS.\n\n En bland Akhaierna jag är, de stackrarna.\n\nHELENA.\n\n Alltså ej under, att du hatar Helena. 85\n Men hvem du är, hvarfrån, hvars son, du säga bör.\n\nTEUKROS.\n\n Mitt eget namn är Teukros, och min faders namn\n Är Telamon, och fosterlandets Salamis.\n\nHELENA.\n\n Hvi är du kommen hit till Nilens åkerfält?\n\nTEUKROS.\n\n Landsflyktig drefs jag bort utur min fosterbygd. 90\n\nHELENA.\n\n Ack, stackars karl! ho körde dig ur landet hän?\n\nTEUKROS.\n\n Min fader Telamon, som vara bordt min vän.\n\nHELENA.\n\n Och hvarför det? den saken din olycka gör.\n\nTEUKROS.\n\n Min broder Aias skulden var, vid Troia fälld.\n\nHELENA.\n\n Hur så? hans lif föröddes då utaf ditt svärd? 95\n\nTEUKROS.\n\n Frivilligt språng mot eget svärd hans bane var.\n\nHELENA.\n\n Var han då galen? hvilken sansad gjorde så?\n\nTEUKROS.\n\n Du visst Akhilleus känna torde, Peleus' son?\n\nHELENA.\n\n Som vi hört sägas, Helenas friare han var.\n\nTEUKROS.\n\n Död, väckte han bland vännerna om vapnen tvist. 100\n\nHELENA.\n\n Och hvilken skada hade Aias derutaf?\n\nTEUKROS.\n\n Då vapnen annan fick, från lifvet skildes han.\n\nHELENA.\n\n Du lider då gemensamt med hans lidanden?\n\nTEUKROS.\n\n Emedan jag med honom ej tillsamman dog.\n\nHELENA.\n\n Du kom då äfven med till Ilios' stolta stad? 105\n\nTEUKROS.\n\n Olycklig blef jag, se'n jag hjelpt att öda den.\n\nHELENA.\n\n Är den då redan bränd, och genom eld förstörd?\n\nTEUKROS.\n\n Så, att ett tydligt spår ej finns af murarna.\n\nHELENA.\n\n Osälla Helena, för din skull Phrygerne förgås!\n\nTEUKROS.\n\n Akhaierne derhos; ty ondt är mycket gjordt. 110\n\nHELENA.\n\n Hur lång tid har nu gått, sen staden härjades?\n\nTEUKROS.\n\n Man nära sju års frukter sedan bärgat in.\n\nHELENA.\n\n Hur lång tid eljes haden J vid Troia dröjt?\n\nTEUKROS.\n\n Rätt många månar, lupna genom tio år.\n\nHELENA.\n\n Säg, togen J den Spartiatska qvinnan ock? 115\n\nTEUKROS.\n\n Sjelf Menelaos henne ifrån luggen drog.\n\nHELENA.\n\n Såg du den arma, eller hörde prat derom?\n\nTEUKROS.\n\n Som dig jag ser med ögonen, ej mindre alls.\n\nHELENA.\n\n Sen till, att det synvilla ej från gudar var!\n\nTEUKROS.\n\n Säg eljes hvad du vill men nämn synvilla ej! 120\n\nHELENA.\n\n Tron J synvillan tillförlitlig vara då?\n\nTEUKROS.\n Jag sjelf med egna ögon sett, och vettet ser.\n\nHELENA.\n\n Är redan hemma med gemåln Menelaos?\n\nTEUKROS.\n\n I Argos ej, ej heller vid Eurotas' flod.\n\nHELENA.\n\n Aj aj! du illa sagt för dem du illa sagt. 125\n\nTEUKROS.\n\n Han jemte sin gemål försvunnen vara sägs.\n\nHELENA.\n\n Togs ej af samtliga Argeier samma väg?\n\nTEUKROS.\n\n Togs visst; men stormen dref en hit, en annan dit.\n\nHELENA.\n\n På hvilka böljors ryggar gjorde de sin färd?\n\nTEUKROS.\n\n Tversöfver det Aigaiske hafvet foro de. 130\n\nHELENA.\n\n Har ingen se'n sett Menelaos återländ?\n\nTEUKROS.\n\n Allsingen; men för död i Hellas hålles han.\n\nHELENA.\n\n Med oss är slut; men Thestios' dotter, lefver hon?\n\nTEUKROS.\n\n Du Leda menar? redan hon afliden är.\n\nHELENA.\n\n Visst gjorde Helenas vanrykte hennes död? 135\n\nTEUKROS.\n\n Man säger, att hon snaran knöt kring ädel hals.\n\nHELENA.\n\n De Tyndarider, lefva de väl, eller ej?\n\nTEUKROS.\n\n De dött; de icke dött: tu tal man har derom.\n\nHELENA.\n\n Och hvilkendera tror man mest? o ve mig, ve!\n\nTEUKROS.\n\n I stjernors skepnad anses de för gudar två. 140\n\nHELENA.\n\n Detder du vackert sagt; hur lyder andre sägn?\n\nTEUKROS.\n\n Att för sin systers skull, de genom sjelfmord dött.\n Men nog är taladt; jag ej dubbelt sucka vill.\n Nu, för hvars skull jag kom till denna kongaborg,\n För att orakelqvinnan Theonoe få se, 145\n Var mig behjelplig, att hon ger mig gudasvar,\n Hvarthän jag styra bör mitt skepp, för förlig vind\n Att Kypros' kuster hinna, der Apollon sjelf\n Mig förespått, att fästa bo, och Salamis\n Mitt nya hem benämna, för det gamlas skull. 150\n\nHELENA.\n\n Det skall dig sjelfva färden lära. Lemnande\n Vårt land, fly hädan, fremling, förrän Proteus' son\n Dig sett, som här är konung, men nu bortastada,\n Af sina trogna hundar följd, på blodig jagt.\n Ty hvar Hellen, som han påträffar, dräper han, 155\n Och hvarföre derom du icke spörja må,\n Och jag ej säger; ty hvad båtade det dig?\n\nTEUKROS.\n\n Du talat väl, o qvinna! måtte gudarne\n Dig riklig vedergällning ge för goda ord!\n Du till gestalt visst liknar Helena, men ej 160\n Ett likdant sinne, utan mycket olikt har.\n Hon snöpligt må förgås, och till Eurotas' stad\n Ej hinna; men du vare alltid lyckelig!\n\nHELENA.\n\n Ve mig, som i skräckliga smärtors skräckliga qval är kastad!\n Hur skall jag bekämpa min sorg? hvad qväde försöka, 165\n Med tårar, jemmerskri, eller suckar? ve!\n Unga, bevingade mör, _Stroph. 1._\n Döttrar af moder Jord,\n Seirener, måtte ni mina qval\n Dela, med Libyska 170\n Lotosflöjtens eller Syringens ljud,\n Skänkande smärtorna ymniga tårar,\n Qvalena qval, och tonerna toner!\n Sånger, till sucken samljudiga,\n Skicke mig Phersephassa, 175\n Blodiga, blodiga, att hon, på tårar, må\n Från mig, i de nattliga salar, undfå\n Härjade skuggors låfsång.\n\nKHOREN.\n\n Vid dunkla vattnet jag satt _Motstr. 1._\n På klasige gräsets bädd, 180\n De purpurskimrande mantlarna\n I solens gyllene strålglöd\n Värmande, samt i skogen af vassen.\n Dän ljöd då en jemmerklagan,\n Och jag hörde en ömklig, qvidande stämma. 185\n Så suckar med verop mången gång\n Najaden, när uppå berget hon\n Sörjer den flyktande älskaren,\n Eller när hon i klippans klyfta, i grottan hos Pan\n Beklagar det gäckade bröllop. 190\n\nHELENA.\n\n O ve, o ve! _Stroph. 2._\n Du byte på barbarens skepp,\n Helleniska flickehop,\n Ho bland Akhaiers seglare kom väl, ja, kom väl,\n Bringande tårar på tårar åt mig, 195\n Bud om Ilios' undergång,\n Genom ödande elden skedd,\n För mig mångdråparinnan,\n Och för min skull mångplågarinnan?\n Leda, i snarans streck, 200\n Emottog döden,\n Af sorg öfver nesan min.\n och, på sjön kringirrande, bortdog\n Min olycksälle gemål.\n Men Kastors och dess sambroders 205\n Tvillingborna ära, försvunnen,\n Försvunnen, hemlandet, hästtrampade ängen lemnade\n Och skolorna vid den säfvige\n Eurotas, sin ungdoms äflan.\n\nKHOREN.\n\n O ve, o ve! _Motstr. 2._ 210\n Mångsuckige olyckan din,\n O qvinna, och ödet ditt!\n Olycklig den stund må man kalla, man kalla,\n Då hos modren dig aflade\n Zeus, herrlig i ethern, 215\n Snöhyig, med vinge af svan,\n Ty hvilken ofärd tryter dig?\n Och hvad qval har ej du utstått?\n Död är din mor,\n Och ej heller af Zeus 220\n De tvillingssöner haft trefnad.\n Och fädernejorden ej skådar du,\n Men i all verlden går\n Det prat, som åt annors bädd\n Dig, vördade, öfverlemnar. 225\n Och din make i sjön och i böljorna lifvet förlorat;\n Ej någonsin mera fädernesalen,\n Ej koppartemplet du lyckliggör.\n\nHELENA.\n\n O ve, ove! ho var det bland Phrygers folk? _Stroph. 3._\n Eller ho från Helleniska landet 230\n Har timrat för Ilios gråtvärd\n Fura? hvaraf hopfogande\n Osälla galejan se'n\n Priamiden seglande kom på barbarisk båt,\n Till min födernehärd, 235\n För min menliga\n Fägrings skull, att roffa mitt bröllop.\n Men den falska mångdråparinnan Kypris\n Danaiderna bragte och Priamiderna död;\n Ve mig, olyckliga! 240\n Och hon på den gyllene thron, _Motstr. 3._\n Zeus höga omfamning, Hera,\n Snabbfotade sonen af Maia sände,\n Som mig, de friska rosenblad, inunder kappan,\n Samlande, bjöd till koppartemplig Athena 245\n Komma; men genom ethern bortröfvande,\n Till detta osaliga landet,\n Till en split, en split bestämde\n För Hellas och Priamos söner.\n Och mitt namn vid Simuntiska böljan har 250\n Ett vanskeligt rykte fått.\n\nKHOREN.\n\n Jag vet, att du olycklig är; dock båtar dig,\n Att bära lifvets händelser med tålamod.\n\nHELENA.\n\n Väninnor, vid hvad öde är jag sammanfäst? 255\n Har till järtecken modren mig åt menskor födt?\n Ty ej Hellenska, ej Barbarska nånsin än\n I hvitt foderal till verlden sina foster släppt,\n Hvari mig Leda säges hafva fått af Zeus.\n Ett under äro mine öden, och mitt lif, 260\n Dels genom Hera, dels ock för min fägrings skull.\n O, måtte jag, utsuddad som ett konterfej,\n För denna vackra, få en fulare gestalt!\n Och alla onda öden, som jag lider nu,\n Hellenerne ha glömmt; men de ej onda de 265\n Nog minnas, likasom de onda ödena.\n Den som, enär han afser blott ett olycksfall,\n Af gudar hemsöks, bär det tungt, men måste dock,\n Men jag i många olycksöden ligger snärjd.\n Ty fastän icke brottslig, jag vanryktad är. 270\n Och den olyckan större, än en verklig blir,\n När brott, som icke finnas, man påbördar\n Mig äfven gudarna från fosterbyggden sändt\n Ibland barbarer, och, beröfvad vännerna,\n Jag är slafvinna vorden, som dock föddes fri. 275\n Ty hos barbaren allt är slaf, förutom en.\n Och nu det ankar, som mig ensamt uppehöll,\n Att komma skulle min gemål, och frälsa mig,\n Nu är han död, och finnes icke mera till.\n Ock mor min dött, och jag dess mördarinna är, 280\n Väl oförskyldt, men sjelfva skulden dock är min.\n och hon, som husets prydnad var, och min också,\n Min dotter, grånar bort som ogift mö.\n Och sjelfve Dioskurerne, Zeus sönerne\n Ej finnas till; men jag i allt olyckelig, 285\n I mina öden dött, men icke verkligen.\n Det sista blir, att, om jag kommer hem igen,\n I fängslet kastas utaf dem, som hålla för,\n Att jag från Ilios följde Menelaos åt.\n Ty om min make lefde, kände vi hvaran 290\n Af vissa tecken, endast klara för oss två.\n Nu är ej så; och aldrig nånsin räddas han.\n Hvi lefver jag väl längre? hvad afbider jag?\n Att, bytande olycka emot giftermål,\n Tillsammanbo med en barbar, och sätta mig 295\n vid kräsligt bord? Men då en vrångsinnt äkta man\n Med qvinna bor, hvars hela väsen vrångsinnt är,\n Är bäst att dö; dock huru skall jag vackert dö?\n Otäck är snaran, den i höjden sväfvande,\n Samt oanständig ock bland slafvar anses hon; 300\n Men svärdet något skönt och ädelt innebär,\n Och kort är dödens rätta ögonblick också.\n Ty jag i sådant djup af olyckor är bragt,\n Att andra qvinnor sälla genom skönheten\n Befinnas, men just hon mig gör olyckelig. 305\n\nKHOREN.\n\n Helena, den fremmande, som kom, eho han är,\n Ej bör du tänka, att han idel sanning talt.\n\nHELENA.\n\n Bestämdt likväl han sade, att min make dött.\n\nKHOREN.\n\n _Osanning finns emellertid med sanning mängd._\n\nHELENA.\n\n Och tvertemot är tillförlitlig sanningen. 310\n\nKHOREN.\n\n I lyckans ställe bringas du i ofärd nu.\n\nHELENA.\n\n Farhågan griper mig, och gör förskräckelse.\n\n\nKHOREN.\n\n Hvad välbevågenhet sker dig i detta slott?\n\nHELENA.\n\n Der äro alle vänner, utom friaren.\n\nKHOREN.\n\n Säg, vet du hvad? Nu minnesvården lemnande. 315\n\nHELENA.\n\n Hvad är din mening, eller hvartill råder du?\n\n\nKHOREN.\n\n Gå in, och henne, som om allting kunskap har,\n Nereidens dotter der, hafsnymphens, Theonoe,\n Bespörj, om din gemål ännu vid lifvet är,\n Om han är hädangången. Och när allt du vet, 320\n Derefter rätta sedan både fröjd och sorg,\n Men förrn du intet säkert vet, hvad båtar dig,\n Att ängslig vara? nej, hörsamma mina råd!\n Gå hän från denna graf, och uppsök sierskan,\n Af hvilken du all sanning sedan veta får; 325\n I detta slott, hvad blickar du väl efter mer?\n Jag äfven vill ditin med dig begifva mig,\n Och jemte dig hos jungfrun be om gudasvar;\n Ty _qvinna bör med qvinna dela ärende_.\n\nHELENA.\n\n Väninnor, jag ert råd tar an, 330\n Kommen, kommen ditin,\n Att derinne J höra fån\n Samtliga mina qval!\n\nKHOREN.\n\n Den villiga du manar lätt.\n\nHELENA.\n\n Ve, osalige dag! 335\n Hvad, eländiga, hvad gråt-\n värdt ord nu förnimmer jag?\n\nKHOREN.\n\n Spå dig ej qvalen påförhand,\n Goda, och sucka i förtid ej!\n\nHELENA.\n\n Hvad har händt min arma gemål? 340\n Skådar han dagens ljus,\n Och solgudens fyrspann,\n Och stjernornas banor än;\n Eller delar han under jorden\n Med de döda, skuggors lott? 345\n\nKHOREN.\n\n _Du bör till det bästa vända\n Hvad i en framtid kan hända._\n\nHELENA.\n\n Dig jag åkalla vill, dig jag besvärja vill,\n Du vattenrika, och säfgröna\n Eurotas, om sannt är ryktet, 350\n Som går om min makes död.\n\nKHOREN.\n\n Hvarför så dårligt prat?\n\nHELENA.\n\n En mördande snara\n Kring halsen jag binda skall;\n Eller med mordsvärds anfall 355\n Drabba min strupe tversgenom, förfärligt,\n Rof för gudinnorna trenne,\n Och Priamiden på Ida, som blå-\n ste på syrinxpipan vid stallen en gång.\n\nKHOREN.\n\n All ofärd fjerran från dig 360\n Vike, och säll må du bli!\n\nHELENA.\n\n Olyckliga Troi, ve!\n För saklös sak du har fallit, och lidit hårdt\n Min gåfva var det, att Kypris dig sände\n Rikelig blod, och rikliga tårar, och smärta på smärta,\n Och tårar på tårar ökte ditt qval. 365\n Mödrarne söner förlorade;\n Och jungfrur, de dödes förvandter,\n Sig lockarna skördade af, vid Skamandros'\n Phrygiska bölja.\n Men Hellas ett jemmerskri 370\n Hof upp, och ropade ve,\n Och drabbade hufvut med händren,\n Och bestänkte finhyiga kinden\n Med nagelns blodiga slag,\n Lycksaliga mö i Arkadien, o Kallisto, som Zeus' 375\n Läger med fyra fötter besteg,\n Hur mycket sällare var du, än moder min!\n Du som i ludenkäftige djurets skick,\n Med blodig blick, björninnas gestalt\n Antog, till kränkningens råga. 380\n Mer salig var hon, som Artemis slöt ur dansen,\n Gullhornade hinden, Merops, Titanidens dotter,\n För fägringens skull. Min skönhet har\n Förstört, förstört Dardaniens Pergama,\n Samt olycksälla Akhaier. 385\n\nMENELAOS.\n\n Du, som i Pisa med Oinomaos' fyrspannsvagn,\n O Pelops, i fordna dagar hurtigt åkte kapp,\n Ack, att du då, när du till spis åt gudarna\n Framsattes styckad, mist bland gudarna ditt lif,\n Förrän du nånsin Atreus födde, fader min, 390\n Som med min mor Aeropa framaflade\n Agamemnon, och mig, Menelaos, ett hjeltepar!\n Ty största krigshär -- och jag talar utan skryt, --\n På flottan menar jag mig ha till Troia fört,\n Härförare och konung, utan minsta tvång, 395\n Frivilligt folk från Hellas land beherrskande.\n Dem, som ej mera finnas till, man räkna kan\n Och dem som gladligt sig ur hafvet räddade,\n Till hemmet återbringande de dödes namn.\n Jag, arme, uppå blåe hafvets vida svall 400\n Kringirrat lika länge, som jag Ilios' torn\n Förstörde; och till fosterlandet sträfvande,\n Mig gudarne tillstädja ej, att detta nå.\n Men Libyens öknar, och hvar ogästvänlig strand\n Jag har besökt; och när jag hemmet nära var, 405\n Dref stormen mig tillbaka; aldrig seglet mitt\n Frisk kultje fyllde att jag hade hemmet nått.\n Och nu, med vännernas förlust, skeppsbruten man,\n Jag kastats hit, och emot klipporna mitt skepp\n Uti tallösa spillror sönderkrossades. 410\n Af alla bjelklag kölen blott mig återstod,\n På hvilken, mot förmodan, knapt jag räddad är,\n Samt Helena, som jag från Troia tog igen.\n Hvad namn nu detta landet har, och folket här,\n Jag vet ej; störta mig i hopen blygdes jag, 415\n Att lumpna drägten ingen skulle skåda få,\n Min ofärd döljande, af skam: högt uppsatt man,\n _När illa går, i svårare förlägenhet\n Plär falla, än den längese'n vanlottade._\n Mig tränger nöd; ty icke något mundförråd 420\n Jag har; ej kläder på min kropp; du sjelf nog kan\n Det skönja, med skeppstrasor mig omhöljer jag.\n De fordna mantlar och glansrika överplagg,\n Och smycken hafvet röfvade; i grottans vrå\n Jag gömde makan, som mig alla lidandens 425\n Upphof har varit, nödgande qvarlemnade\n Bland vännerna, att om gemålen taga vård.\n Jag ensam kommer, sökande åt vännerna\n Undsättning här, ifall jag kunde finna den.\n Då denna borg, med tinnar kringbesatt, jag såg. 430\n Och dessa stolta portar hos en mäktig man,\n Jag nalkades; sjömannen hoppas någonting\n Dock hos den rike få; men de, som intet ha,\n Änskönt de ville, kunna icke bistånd ge.\n Ohe! vill ingen portvakt låta skåda sig, 435\n Som om min ofärd bragte tidender ditin?\n\nGUMMAN.\n\n Ho är vid porten? laga du dig härifrån,\n Och stå ej längre der bakom, åbringande\n Omak åt herrskapet! du eljes måste dö,\n Förty Hellen du är, och fågelfri alltså. 440\n\nMENELAOS.\n\n Min gumma, detta allt du ordade med skäl,\n Ty det går an; jag lyder; men håll inne dock!\n\nGUMMAN.\n\n Gå hän, du fremling! ty mig blifvit anbefaldt,\n Att bland Hellener ingen släppa i vår borg.\n\nMENELAOS.\n\n Träng icke på med handen, knuffas icke så! 445\n\nGUMMAN.\n\n På mina ord du aktar ej; ditt felet är.\n\nMENELAOS.\n\n Säg till härom derinne hos ditt herrskapsfolk!\n\nGUMMAN.\n\n Ett bittert budskap, tror jag, bli dem dine ord.\n\nMENELAOS.\n\n Jag fremling är, skeppsbruten, och okränklig karl.\n\nGUMMAN.\n\n Drag härifrån till annat hus, och oss förbi! 450\n\nMENELAOS.\n\n O nej, här måste jag gå in; vik undan, du!\n\nGUMMAN.\n\n Du oregerlig är; med våld möts våld rättnu.\n\nMENELAOS.\n\n Fördömdt! hvar äro mine stolte härar nu?\n\nGUMMAN.\n\n Hos dessa vördnadsvärdig var du; icke här.\n\nMENELAOS.\n\n O gud, hur oförskyldt vi bli missfirmead! 455\n\nGUMMAN.\n\n Hvi fuktas ögat af en tår, så jemmerligt?\n\nMENELAOS.\n\n Vid fordna sälla tiders minne händer det\n\nGUMMAN.\n\n Gå hän! och tårarna åt dina vänner gif!\n\nMENELAOS.\n\n Hur heter landet? hvems är denne kongaborg?\n\nGUMMAN.\n\n Proteus i borgen bor; Aigyptos landet nämns. 460\n\nMENELAOS.\n\n Aigyptos? stackars man, hvart har jag kosan ställt?\n\nGUMMAN.\n\n Hos Neilos' slägte hvad har du att tadla då?\n\nMENELAOS.\n\n Jag det ej tadlar; egen ofärd suckar jag.\n\nGUMMAN.\n\n För mången annan illa gått, ej endast dig.\n\nMENELAOS.\n\n Finns konungen, hvars namn du sade, i sin borg? 465\n\nGUMMAN.\n\n Der är hans grafvård, och hans son är landets kong.\n\nMENELAOS.\n\n Hvar kan han vara? borta eller hemma nu?\n\nGUMMAN.\n\n Ej hemma; mot Hellener dock fiendtligast.\n\nMENELAOS.\n\n Hvad har han då för skäl dertill, som angår mig?\n\nGUMMAN.\n\n Jo, Helena, Zeus' dotter, finns i denna borg. 470\n\nMENELAOS.\n\n Hvad pratar du? hur föll ditt ord? säg om en gång!\n\nGUMMAN.\n\n Just Tyndariden, som i Sparta fordom bott.\n\nMENELAOS.\n\n Och hvadan kom hon? och i hvilket ärende?\n\nGUMMAN.\n\n Till våra bygder lände hon från Lakedaimons jord.\n\nMENELAOS.\n\n När då? ur grottan dock hon icke röfvades? 475\n\nGUMMAN.\n\n Re'n förrn Akhaierne mot Troia ryckte ut.\n Men drag du hädan! ty derinnanföre finns\n En ting, hvaraf vår kongaborg uppskakad är.\n Du kommit ej i läglig tid; om herrskaren\n Dig fånga skulle, din gästgåfva döden blef. 480\n Jag älskar er, Hellener; fastän bittra ord\n Jag gaf dig nyss, af fruktan för min herrskare.\n\nMENELAOS.\n\n Hvad skall jag säga, då jag hör, att ny ofärd\n Sig till de gamla sammanfogar ömkligen,\n Ifall jag kommit, ifrån Troia min gemål 485\n Befriande, som nu i grottan undangömma,\n Men någon annan qvinna med detsamma namn,\n Som min gemåls, i dessa kongasalar bor,\n Och säger, att hon dotter är också af Zeus?\n Och finns väl någon dödelig med gudens namn 490\n Vid Nilens stränder? Han i himlen är blott en.\n Hvar finns ett Sparta på vår jord, om icke der,\n Allenast der skönsäfvige Eurotas går?\n Och blott en ende Tyndareus bar detta namn.\n Finns väl med Lakedaimon landskap likbenämndt, 495\n Och Troia? Jag ej gitter lemna svar derpå.\n Ty månge, som det syns, uppå den vida jord,\n Besitta samma namn, med stad en annan stad,\n Med qvinna qvinna: det är icke undransvärdt.\n Ock skole vi ej rädas alls för gummans hot; 500\n Ty ingen dödlig finnes, så till sinnet rå,\n Att han ej, hörande mitt namn, mig ger en bit.\n Ryktbar är Troias brand, och jag, som tände den,\n Jag, Menelaos, okänd ej på jordens rymd.\n Jag borgens drott vill vänta, och försiktighet 505\n Tvefaldt iaktta: om han är en vildsinnt man,\n Jag döljer mig, och återgår till skeppens vrak;\n Men om han visar sig godhjertad, jag begär\n Hvad nyttigt vara kan i denna nödens stund.\n Den störste ofärd blir för mig, olycklige, 510\n Att andra drottar, fast jag är en konung sjelf,\n Om lifskost bedja; men det oundvikligt är.\n Ty vis mans ord, och ej mitt påhitt, lyda så:\n _När nöden tränger, ingen är så stark som hon._\n\nKHOREN.\n\n Af siarinnan jag har försport, 515\n Som spående trädde fram\n I kongaborgen, att Menelaos ännu\n Till kolsvart erebos ej\n Sin kosa tog, i jorden gömd.\n Och fastän länge på hafvets svall. 520\n Ängslad, sin fosterjords\n Hamn han ej hunnit än;\n Men irrar omkring,\n Olyckelig och vännelös,\n På mångvexlande jord 525\n Sättande foten, se'n han med åran drog\n Bort från de Troers land.\n\nHELENA.\n\n Hit åter jag till denne minnesvård nu är\n Ankommen, med godt budskap från Theonoe,\n Som allt sannfärdigt vet. Nu säger hon, att än 530\n Min make lefver, och guds dager skåda får,\n Men irrar kring på tusen vägar, seglande\n Hitåt och dit, samt efter dessa irringar\n Att han skall komma, när han funnit qvalens slut.\n Ett hon ej sade om han kommer frälsad hem; 535\n Men jag medflit att spörja sådant underlät,\n Belåten, att hon sade mig: han lefver än!\n Hon mente, att han är här nära någorstäds,\n Ur skeppsbrott frälst, med några få af vännerna.\n Ack, att du komme, du för mig kärälsklige! 540\n Vet hvem är denne? Lägger man mot mig försåt,\n Igenom Proteus sleme sons tillställningar?\n Lik fotsnabb fåle, eller lik en yr Bakkhant,\n Bör jag väl nu till grafven ila? Vild är han\n Till sin gestalt, som äflas, att mig fånga der. 545\n\nMENELAOS.\n\n Dig, som till grafvens dystra grop så hastar fram,\n Och till de stekta offerkakor, beder jag:\n Stå stilla! o, hvi flyr du? Vid din anblick väcks\n Hos mig förstumning och förvåning särdeles.\n\nHELENA.\n\n Man gör oss illa; qvinnor; ty vi stängas ut 550\n Från grafven af den mannen der, som gripande\n Vill gifta bort mig åt den drott, som jag afskyr.\n\nMENELAOS.\n\n Vi äre inga tjufvar, ej våldgerningsmän.\n\nHELENA.\n\n Åtminstone vanprydlig drägt omhöljer dig.\n\nMENELAOS.\n\n Lägg bort all fruktan, hejda en bevingad fot! 555\n\nHELENA.\n\n Jag stannar redan, se'n jag hunnit denna plats.\n\nMENELAOS.\n\n Ho är du, qvinna, du, hvars anblick möter mig?\n\nHELENA.\n\n Och hvem är du? densamma frågan anstår mig.\n\nMENELAOS.\n\n Jag ingen sett, som henne mera liknade.\n\nHELENA.\n\n O gud! att känna vännen sin, är gudaskänk. 560\n\nMENELAOS.\n\n Är du Hellenska, eller landsmaninna här?\n\nHELENA.\n\n Helleniska? men säg mig ock ditt fosterland.\n\nMENELAOS.\n\n Hin Helena du liknar mest af dem jag sett.\n\nHELENA.\n\n Min Menelaos du; jag mer ej säga kan.\n\nMENELAOS.\n\n Den högst olycklige du riktigt kännt igen. 565\n\nHELENA.\n\n Ack, huru sent din makes famn du närmar dig!\n\nMENELAOS.\n\n Min makas, huru? icke vid min kappa rör!\n\nHELENA.\n\n Hon, som du fick af Tyndareus, min egen far.\n\nMENELAOS.\n\n Ljusbringarinna Hekate, huldt spöke sänd!\n\nHELENA.\n\n Du väggudinnans nattphantom i mig ej ser. 570\n\nMENELAOS.\n\n Jag är väl dock ej vorden, jag, två hustrurs man.\n\nHELENA.\n\n Nå, hvilken annan hustrus herre är du väl?\n\nMENELAOS.\n\n Hon gömms i grottan, från de Phryger återförd.\n\nHELENA.\n\n Jag är din enda maka; ingen annan finns.\n\nMENELAOS.\n\n Jag tänker rätt kanske, men ögat vilsefar. 575\n\nHELENA.\n\n Mig skådande, du tror dig ej din maka se?\n\nMENELAOS.\n\n Gestalten liknar; men mig tryter vissheten.\n\nHELENA.\n\n Se på mig! mer behöfs ej, att förvissad bli.\n\nMENELAOS.\n\n Visst är du lik: det kan jag icke neka till.\n\nHELENA.\n\n Hvem annan skall dig lära det, än ögonen? 580\n\nMENELAOS.\n\n Deri är knuten, att jag har en ann gemål.\n\nHELENA.\n\n Till Troers land ej lände jag; min skuggbild blott.\n\nMENELAOS.\n\n Hvem kan väl skapa skepnader, som ögon ha?\n\nHELENA.\n\n Densamme ether, som dig gaf gudgjord gemål.\n\nMENELAOS.\n\n Hvem ibland gudar? oförmodadt är ditt tal. 585\n\nHELENA.\n\n Hera, förvexling skett, att mig Paris ej fick.\n\nMENELAOS.\n\n Hur var du då i Troia samtidigt, och här?\n\nHELENA.\n\n Ett namn kan vara mångenstäds, personen ej.\n\nMENELAOS.\n\n Låt bli mig! nog jag lidit har på vägen hit.\n\nHELENA.\n\n Du lemnar mig, och bringar toma bilden hän? 590\n\nMENELAOS.\n\n Farväl! Ty utaf Helena du tycke har.\n\nHELENA.\n\n O ve! gemålen, som jag fick, jag miste strax.\n\nMENELAOS.\n\n Mig böjer qvalens mängd, som der jag led; ej du.\n\nHELENA.\n\n Ve mig! ho är väl ömkansvärdare, än jag?\n Mig vännen öfverger, och jag ej nalkas får 595\n Hellener nånsin mera, och mitt fosterland.\n\n (_Budet inträder_)\n\nBUDET.\n\n Dig, Menelaos, sökande jag finner knapt,\n Änskönt Barbarerlandet jag kringströfvat har,\n Utaf qvarlemnade kamrater skickad hit.\n\nMENELAOS.\n\n Hvad nu? säg, om ni plundrats af barbarerna? 600\n\nBUDET.\n\n Ett under händt, till namnet mindre, än i sak.\n\nMENELAOS.\n\n Säg ut, hvad nytt med sådan ifver bringar du?\n\nBUDET.\n\n Jag säger, att millioner qval du fruktlöst led.\n\nMENELAOS.\n\n Du gråter öfver gamla qval. Hvad nytt förspörjs?\n\nBUDET.\n\n Din maka sig begifvit har till etherns rymd, 605\n Ifrån vår åsyn höjd, och gömms i himmelen,\n Den grotta, dit vi henne räddat, lemnande,\n Så ordande beklagansvärde Phrygier,\n Och J, Akhaier, som uppå Skamandros' strand,\n Igenom Heras ränker, stupaden för mig, 610\n I tro, att Paris, som ej hade, hade Helena!\n Nu, sedan jag så länge dröjt, som nödigt var,\n Och ödet kräfde, till min far i himmelen\n Jag går. Men stackars dottren utaf Tyndareus\n I vanrop står, fastän hon intet brutit har. 615\n O, hell dig, Ledas dotter! var härstädes du?\n Men jag förtäljde, att till stjernors rymder du\n Uppstigit; jag ej visste, att bevingad kropp\n Du egde; framdeles jag ej tillstädjer dig,\n Oss skymfa derför, att du väckt i Ilios 620\n Åt dina vänner och gemål talrika qval.\n\nMENELAOS.\n\n Der ha vi saken! Budets ord inträffade\n Med hennes; ack, du önskansvärde dag,\n Som åt mitt famntag Helena har återgett!\n\nHELENA.\n\n O Menelaos, kärste ibland dödliga! mig tiden var 625\n En evighet; men nu är glädjen hemma här.\n Glad jag återfick min gemål, väninnor,\n Som nu jag slutar i älskande.\n Famn, se'n mången morgon sig randat.\n\nMENELAOS.\n\n Jag äfven dig; med många ord på tungan, dock 630\n Jag icke vet, hvarmed jag först begynna skall.\n\nHELENA.\n\n Jag är så glad, och tornar mina lockars skatt,\n Likt vingar opp, och gjuter tårar ut,\n Och sluter om dig armarna,\n För att glädje få. 635\n O, du min make, min käraste anblick!\n\nHELENA.\n\n Jag knotar ej. Ty jag har\n Zeus' dotter till maka och Ledas,\n Hvilken, vid facklors sken,\n Hvitfålige sambröder hyllade, hyllade 640\n I fordna dar; men gudarne dig aflägsnade ifrån min borg.\n\nHELENA.\n\n Nu ödet bringat oss till annan lott,\n Som bättre är, -- af ondt blef godt --\n Och bringat oss samman, min make,\n Omsider. Gud gifve, i lycklig stund! 645\n\nMENELAOS.\n\n Ja, i en lycklig stund! detsamma önskar jag.\n Ty ibland tvenne en ej osäll är, en säll.\n\nHELENA.\n\n Väninnor, väninnor, det fordna\n Ej suckar, ej sörjer jag mer.\n Ty min make jag har, jag har, som jag bidde, 650\n Bidde från Troia att komma i många år.\n\nMENELAOS.\n\n Ja, du har mig, och jag har dig; gudinnans list,\n I tusen solhvarf pröfvande, jag undgått dock.\n Nu mine tårar i glädjen mer\n Tjusning, än smärta ha. 655\n\nHELENA.\n\n Hvad säger jag? hvem hoppades väl nånsin slikt?\n Jag dig oväntad trycker till mitt bröst.\n\nMENELAOS.\n\n Och jag dig, som till Idaiske staden jag trott\n Ha farit, och Ilios' usla torn.\n Vid gudarna, hur kom du bort utur min borg? 660\n\nHELENA.\n\n Ve, ve, till bitter början du återgår!\n Ve, bitter fråga du kastar fram!\n\nMENELAOS.\n\n Säg ut! ty hvarje gudaskänk man höra bör.\n\nHELENA.\n\n Den sak jag afskyr, som jag nu förtälja skall.\n\nMENELAOS.\n\n Säg dock! _Att höra sina lidanden är ljuft._ 665\n\nHELENA.\n\n Ej kom jag till fremmande ynglings bädd,\n Med bevingad köl,\n Men laglöst bröllops bevingade kärlek.\n\nMENELAOS.\n\n Säg, hvilken gud beröfvar dig ditt fosterland?\n\nHELENA.\n\n Min gemål, det var Zeus', det var Zeus' son, 670\n Som mig bragte till Nilen.\n\nMENELAOS.\n\n Befängdt! han bragte dig? o gryme ord!\n\nHELENA.\n\n Jag gråter, och fuktar mitt ögonlock\n Med tårar; Zeus' maka min ofärd var.\n\nMENELAOS.\n\n Hera? hvad till vår ofärd lägga ville hon? 675\n\nHELENA.\n\n O ve, min ofärd, källan, och det bad,\n Der gudinnor sin fägring\n Förhöjde! ty domen kom derifrån.\n\nMENELAOS.\n\n Har Hera dig för Paris' dom slik ofärd sändt?\n\nHELENA.\n\n Att Kypris mig beröfva -- -- 680\n\nMENELAOS.\n\n Hur då? säg ut!\n\nHELENA.\n\n Och Paris, som hon loft mig åt.\n\nMENELAOS.\n\n Olyckliga!\n\nHELENA.\n\n Ack ja! ack ja! och så jag till Egypten kom.\n\nMENELAOS.\n\n Skuggbild hon gaf istället, som af dig jag hör.\n\nHELENA.\n\n Och derhemma bekymren, bekymren, o mo-\n der, ve mig! 685\n\nMENELAOS.\n\n Hvad säger du?\n\nHELENA.\n\n Min mor ej lefver; med hängsnaran hon\n sig dräpte, för nesliga frieriet.\n\nMENELAOS.\n\n Ve mig! vår dotter, Hermione, säg, lefver hon?\n\nHELENA.\n\n Min make, bröllopslös, och barnlös suckar hon\n Öfver sin moders nesliga älskogsbragd. 690\n\nMENELAOS.\n\n Ack, han, som allt mitt hus igrund förstört, Paris,\n Har din, och hennes ofärd gjort, och tusendes\n Bland kopparväpnade Danaer!\n\nHELENA.\n\n Mig från fosterlandet, osälla, fördömds,\n Bortjagade en gud, och från stad, och från dig, 695\n Derför att borg och bädd jag lemnade, ej lemmande,\n För skamligt frieri.\n\nKHOREN.\n\n O, måtte dock en framtids öden välfva sig\n Mer lycklige, och bota fordne smärtors sår!\n\nBUDET.\n\n O Menelaos, gif mig ock af eder glädje del, 700\n Som jag förnimmer, men ej riktigt fatta kan!\n\nMENELAOS.\n\n Men, gamle man, du har ju åhört hvad vi talt.\n\nBUDET (pekande på Helena.)\n\n Var hon ej lidandens vid Ilios gifverska?\n\nMENELAOS.\n\n Hon icke; utaf gudarna bedrogos vi,\n Med olycksalig molnbild uti händerna. 705\n\nBUDET.\n\n Hvad säger du?\n Blott för en molnbild ledo vi då fruktlöst allt?\n\nMENELAOS.\n\n Ja, Heras verk var det, och tre gudinnors split.\n\nBUDET.\n\n Men hon, som här står, verkligen är din gemål?\n\nMENELAOS.\n\n Hon sjelf, och deruti du mina ord kan tro. 710\n\nBUDET.\n\n Min dotter, hur _guds vilja är föränderlig,\n Och outgrundligt hon omvälfver allt så lätt,\n Omsättande hitåt och dit; en lider qval;\n En annan, som ej några led, dock slätt förgås,\n Och eger ingen säkerhet för allan tid._ 715\n Så du och din gemål hemsökts af lidanden;\n Du genom pratet; han igenom stridsbegär.\n Då när han fikte, fick han intet; men nu allt,\n Och af sig sjelf hans största lycka kommen är.\n Ej heller Dioskurerna, och gammal fader du 720\n Vanärat, icke gjort hvad sqvallret vill.\n Din bröllopshögtid nu igen förnyar jag,\n Och minns de facklor, dem jag uti fyrspannsvagn\n Framför dig förde åkande; i stolen du,\n Som brud, med denne, lemnade ditt rika hem. 725\n _Ty niding den, som icke ärar husbondefolk,\n Och delar glädjen, som han delar sorgerna!_\n Ack, vore jag, änskönt blott född till dagakarl,\n Dock räknad ibland ädelsinnte tjenares\n Antal, ehuru jag ej bär friborens namn, 730\n Men tankesätt! Att ha af tvenne onda ting\n Blott ett, är bättre: att vanartigt sinne ha,\n Att heta slaf i alla andra menskors mund.\n\nMENELAOS.\n\n Välan, du gamle, du som mången hjeltebragd\n Har mödosamt, inunder mitt befäl, utfört, 735\n Gå, äfven nu deltagande uti min fröjd,\n Och tillsäg vännerna, som qvar vi lemnade,\n Hur allt du funnit, och hvad lycka oss har händt;\n Att de på stranden bida, och afpassa der\n De strider, som jag tror mig skola förestå; 740\n Samt hur vi henne må ur landet stjäla bort,\n Och hur vi, delande gemensamt ödes lott,\n Må frälsas ur Barbarers våld, om möjligt är.\n\nBUDET.\n\n Det skall så ske, min konung; men jag siarns konst\n Nu inser, hur den ringa är, och full at lögn. 745\n Ty af eldsflamman ingen fromma hade vi,\n Och ej af fåglalåten heller; _dårligt är,\n Inbilla sig, att menskan utaf fåglen lär!_\n Ty Kalkhas sade ej, och tolkade för härn,\n Ehur han för en molnbild vännerna såg dö; 750\n Ej Helenos; men fruktlös Troia sköflades.\n Man kunde säga: guden ville icke så.\n Hvi låter man sig spå? man bör af gudarna,\n Med offer, om det goda be, ej låta spå.\n _Ty signeriet till en lockmat funnits opp; 755\n Och ingen lätting riktat sig med eldprof än:\n Men vett och redlighet är bästa siarkonst._\n\nKHOREN.\n\n Om sinne densamma tanken väcks hos mig,\n Som här hos gubben: _den som eger gudarna\n Till vänner, har i gården båsta siarkonst._ 760\n\nHELENA.\n\n Må vara så! och hittills allt är godt och väl\n Dock hur du, arme, ifrån Troia räddades,\n Att veta, ingen fromma är; men vännerne\n Om vänners ofärd gerna höra hvad förspörjs.\n\nMENELAOS.\n\n Isanning mycket om en enda färd du sport. 765\n Hvad säga om all ofärd på Aigaiska sjön,\n Och Nauplios falska eldar från Euboias strand,\n Och Kreta, Libyen, och de städer, jag förödt,\n Och Perseus' vårdtorn? dig tillfreds ej ställde jag\n Med orden; men berättelsen mig qvalde blott, 770\n Af qvalen trötte tvefald plåga blefve vår.\n\nHELENA.\n\n Du vackrare har svarat, än jag sporde dig.\n Blott ett mig säg, och lemna allt: hur länge du\n På hafvets rygg, olyckelig kringirrade.\n\nMENELAOS.\n\n År ut, år in, till tio år vid Ilias 775\n Jag hela sju års kretsar har tillryggalaggt.\n\nHELENA.\n\n O ve, min stackars man, lång tid du räknade!\n Och räddad dän, du kommit hit, att mördad bli.\n\nMENELAOS.\n\n Hvad säger du, som bringar öfver mig förderf?\n\nHELENA.\n\n [Aflägsna dig från detta land, och fly nu strax!] 780\n Af mannen der, hvars borg du ser, du dräpas skall.\n\nMENELAOS.\n\n Hvad har jag gjort, som vore sådan ofärd värdt?\n\nHELENA.\n\n Oväntad, blir du hinder för mitt giftermål.\n\nMENELAOS.\n\n Har någon velat dela bädd med min gemål?\n\nHELENA.\n\n Och skymfa mig med sådan skymf, som jag utstått, 785\n\nMENELAOS.\n\n Är han en enskilt herre, eller landets kong?\n\nHELENA.\n\n Just Proteus' son, som här i landet konung är.\n\nMENELAOS.\n\n Der ha vi gåtan, som af tärnan jag förnam.\n\nHELENA.\n\n Vid hvilken af barbarers portar stående?\n\nMENELAOS.\n\n Vid den, dän jag, som tiggare, bortjagades. 790\n\nHELENA.\n\n Begärde du dig mat? ve mig, olyckliga!\n\nMENELAOS.\n\n Sak samma var det; men jag gaf ej samma namn.\n\nHELENA.\n\n Du vet då allt -- så tycks det -- om mitt giftermål.\n\nMENELAOS.\n\n Jag vet; men om du saken sluppit, vet jag ej.\n\nHELENA.\n\n Din äkta bädd bevarad är okränkt åt dig, 795\n\nMENELAOS.\n\n Hur kan jag tro det? ljuft är talet ditt, om sannt.\n\nHELENA.\n\n Ser du min jämmerliga plats vid griften här?\n\nMENELAOS.\n\n Jag lägret ser, du arma; men hvad rör det dig?\n\nHELENA.\n\n Att giftermålet undgå, här knäböjer jag,\n\nMENELAOS.\n\n Af brist på altar, eller på barbarers vis? 800\n\nHELENA.\n\n Likt gudars tempel, denna grift min räddning var.\n\nMENELAOS.\n\n Mig ej tillåtas tör, att segla hän med dig?\n\nHELENA.\n\n Ett svärd dig snarare förbidar, än min bädd.\n\nMENELAOS.\n\n Då vore jag den uslaste bland dödliga.\n\nHELENA.\n\n Blygs ej för sådant, utan fly ur detta land! 805\n\nMENELAOS.\n\n Dig lemnande, för hvars skull Troia jag förödt?\n\nHELENA.\n\n Det bättre är, än att min bädd din bane blir.\n\nMENELAOS.\n\n Du för ett fegt, och Ilios ovärdigt tal.\n\nHELENA.\n\n Du ej tyrannen dödar, som du vill kanske.\n\nMENELAOS.\n\n Har han en kropp då, som med svärd ej såras kan? 810\n\nHELENA.\n\n Får se! _Omöjligt våga, aldrig vis man höfs._\n\nMENELAOS.\n\n Skall tigande jag låta fjettra händerna?\n\nHELENA.\n\n Nu är du rådvill, här behöfves fintlighet.\n\nMENELAOS.\n\n _Mer ljuft är, efter bragden dö, än utan bragd._\n\nHELENA.\n\n Ett hopp står qvar, hvaraf vår räddning helt beror. 815\n\nMENELAOS.\n\n Bör räddning köpas, fås med våld, med goda ord?\n\nHELENA.\n\n Om ej tyrannen visste, att du kommit hit.\n\nMENELAOS.\n\n Hvem säger det? Han ej kan veta, ho jag är.\n\nHELENA.\n\n Han har en bundsförvandt derinne, gudar lik.\n\nMENELAOS.\n\n Orakel, sittande fördoldt i borgens vrå? 820\n\nHELENA.\n\n Nej! men en syster: _Theonoe_ så heter hon.\n\nMENELAOS.\n\n Orakelmessigt namnet är; hvad gör hon? säg!\n\nHELENA.\n\n Allt vet hon; och din ankomst säger åt sin bror.\n\nMENELAOS.\n\n Låt oss då dö! ty jag omöjligt döljas kan.\n\nHELENA.\n\n Ifall vi kunde röra henne, bedjande? 825\n\nMENELAOS.\n\n Att göra hvad? på hvilka tankar för du mig?\n\nHELENA.\n\n Att ej för brodren nämna om din ankomst hit.\n\nMENELAOS.\n\n Om hon bevekes, skulle vi bege oss hän?\n\nHELENA.\n\n Med hennes vetskap ganska lätt; men eljes ej.\n\nMENELAOS.\n\n Det vara må din sak! Bäst qvinna qvinna höfs. 830\n\nHELENA.\n\n Med mina händer hennes knän vidrörer jag.\n\nMENELAOS.\n\n Nåväl; men om hon ej beveks af våra ord?\n\nHELENA.\n\n Då dräps du, och jag, arma, blir med våld förmäld.\n\nMENELAOS.\n\n Jag vore då förrädare, och våldförd du.\n\nHELENA.\n\n Men vid ditt hufvud svärjer jag en helig ed. 835\n\nMENELAOS.\n\n Nvad säger du? att hellre dö, än byta bädd?\n\nHELENA.\n\n För samma svärd, som du, och falla bredvid dig.\n\nMENELAOS.\n\n Till yttermera visso, tag mig nu i hand!\n\nHELENA.\n\n Rättså! och när du dör, guds dager lemnar jag.\n\nMENELAOS.\n\n Beröfvad dig, jag äfven gör på lifvet slut. 840\n\nHELENA.\n\n Hur dö vi, att vi måtte ära ha deraf?\n\nMENELAOS.\n\n Se'n dig jag dräpt på grafven här, jag dräper mig.\n Dock först vi skole kämpa ut en väldig kamp\n Om din besittning; ho som vill, kan skåde på!\n Min Troer ära ärnar jag ej spilla bort, 845\n Ej heller, länd till Hellas, lida mycket hån,\n Jag, som beröfvade Thetis sin hjelteson,\n Som Telamonske Aias mordsvärd skådade,\n Och Nestor sonlös. Skulle jag mig undandra,\n Att döden möta, för min egen makas skull? 850\n O nej! _ifall allvise äro gudarne,\n Den tappre mannen, som af fienderna dräps,\n I grafvens djup omsluta de med otung jord;\n Men på den fege kasta de tung börda mull._\n\nKHOREN.\n\n O gudar, måtte alltid bli vällyckelig 855\n Den Tantaleiske slägten, från olyckor skild!\n\nHELENA.\n\n O, ve mig arma! ty mitt öde sådant är.\n Ack, Menelaos, det är slut med oss! ur slottet går\n Orakelqvinnan Theonoe; ett slammer hörs\n Af undanskjutna riglar: fly! -- men hvarför fly? 860\n Frånvarande, närvarande, hon vet att du\n Hitkommit, stackars jag! med mig är slut.\n Så, ifrån Troia räddad, och barbarers land,\n Emot barbarers svärd du åter störta skall.\n\nTHEONOE.\n\n Gå du förut, och bär framför mig facklors glans; 865\n Och etherns rymder, uppå heligt vis, vig in,\n Att utaf himlens rena flägt vi mötas må.\n Du åter vägen, om af någon oren fot\n Den trampad är, åt helga reningsflamman gif,\n Och skaka facklan, att jag sedan vandrar fram. 870\n Men när ni gudarna min gärd hemburit, ni\n På borgens härd dess eld tillbakabringen strax.\n O Helena, hvad hörs? hur slog min spådom in\n Din make Menelaos, hitländ skådar du,\n Din skugggestalt beröfvad, liksom sina skepp; 875\n Du arme man, hvad faror du undsluppit har!\n Och vet ej, om du kommer hem, om stannar här.\n Ty split bland gudar ställes till, och samladt råd\n Hos Zeus om dig, och dina öden, denna dag.\n Hera, som dig tillförene fiendtlig var, 880\n Nu är bevågen, och till hemmet rädda vill\n Med Helena, att Hellas klarligt finna må,\n Hur Alexandros lycka, Kypris skänk, var falsk.\n Men Kypris deremot din hemkomst hindra vill,\n Att hon ej röjas må, ej synas handlat, för 885\n Helenas skull, med gäckad bädd, sin fägrings pris.\n Af mig beror nu, om, hvad Kypris önskar, jag\n Din hitkomst röjer för min bror, och störtar dig,\n Om jag, med Hera hållande, dig rädda vill,\n Och tiga för min broder, som mig dock befallt 890\n Tillsäga, när du kommen vore till vårt land.\n Ho vill nu till min broder gå med tidningen\n Derom, på det jag sedan lefva må i ro?\n\nHELENA.\n\n Du gudamö, jag faller ned vid dina knän,\n Och tager in en ingalunda lycklig plats, 895\n För min skull, och för hans, jag, omsider sedd,\n Är i beråd, att se med egna ögon dräpt.\n O, må du icke för din broder min gemåls\n Hitkomst berätta, som i kärsta armar ländt!\n Ack, rädda honom, ber jag dig, och mot din bror 900\n En sådan systerkärlek aldrig nånsin röj,\n Som köpes på bekostnaden af pligt och rätt!\n _Gud hatar öfvervåld, samt bjuder menskorna\n Sitt eget gods besitta, och ej gå på rof.\n Man måste låta fara orätt fången skatt, 905\n Gemensam himmelen för alla dödliga,\n Och jorden är, på hvilken, riktande sitt hus,\n Man annor gods ej hafva bör, och ta med våld._\n På gudars bud, men högst olyckeligt för mig,\n Mig Hermes gaf åt fader din, att räddas så 910\n Åt denne make, som mig återtaga vill.\n Hur skulle, dräpen, han mig återfå? och hur\n Din fader åt den döde ge den lefvande?\n Besinna nu, hvad himlen fordrar och din far,\n Om både guden och den döde vilja, om 915\n De icke vilja, att man andras återger.\n Det förra, tror jag; och derför din vrånge bror\n Ej bör du mera lyda, än din frome far.\n Men om du, som orakelgifverska, ändock\n Din fars rättvisa fordringar tillintetgör, 920\n Men orättvise brodrens önskan fyller opp,\n Det skamligt är, att gudars råd du alla vet,\n Vet hvad som är, hvad ej; men ej, hvad rätt.\n Mig arma, som i sådan ofärd är försänkt,\n Befria, och den blinde slumpens verk förstör! 925\n Ej finns en dödlig, som ej hatar Helena,\n Om hvilken det i Hellas heter, att, min man\n Förrådande, jag bott i Phrygers gullpalats.\n Men om jag Hellas' trampa får och Spartas jord,\n Och de få se och höra, huru gudars svek 930\n Dem ödde, och förräderskan var icke jag,\n Bland kyska makars tal de åter teckna mig,\n Och jag styr ut min dotter, som ej anbud haft,\n Och lyktande mitt smärtesama irrtåg här,\n Jag njuter rikligen af hemmets öfverflöd. 935\n Ty hade han -- med ett ord sagdt -- i striden dräpts,\n Med tårar åt den mistade jag hyllning gett,\n Men skall man nu den räddade beröfva mig?\n O nej, du gudamö, hos dig bönfaller jag:\n Mig visa denna ynnest, och din ädle far 940\n I seder likna; ty _för barn är skönsta pris,\n Att den som eger en rättskaffens fader, sjelf\n Ådagalägger samma tankesätt, som han._\n\nTHEONOE.\n\n Bedröfvelig är visst framställningen, du gjort,\n Bedröfvelig din lott; men gerna önskar jag 945\n Af Menelaos äfven höra ord i sak.\n\nMENELAOS.\n\n Mig egnar ej på knä för dig att falla ned,\n Ej heller fukta ögonen med tårar; ty\n Jag öfver Troia, genom vekhet, bragte skam.\n Visst säger folket: _höfves nog välbördig man, 950\n Att låta tåren, i olyckan, trilla ned._\n Men denna ära, om det eljes ära är,\n Jag aldrig öfver goda modet ställa vill.\n Dock, om dig synes godt, att rädda fremlingen,\n Som rättvist fordrar, att sin maka återfå, 955\n Så gif, och rädda! Om ej detta lyster dig,\n Jag ej för första gången nu, men mången gång\n Olycklig var, och nedrig qvinna heter du.\n Men hvad jag anser värdigt mig och rättvisan,\n Och hvad som aldramest ditt hjerta gripa skall, 960\n Det vill jag vid din faders grift uttala varmt:\n Du gamle man, som denna graf af sten bebor,\n Min maka återgif, som jag af dig begär,\n Som Zeus hitsände, för att räddas mig af dig!\n Nog vet jag, att ej du, som död, kan återge; 965\n Men ej sin fader, den ur graf anropade,\n Och ärofulle, någonsin hon önska kan\n Vanrykte nu, då saken är i hennes våld,\n O, dödsgud Hades, äfven dig åkallar jag,\n Dig, som just för min makas skull mång offer fick, 970\n Utaf min glafven härjade, och har din lön:\n Dem allesamman lefvande tillbakasänd!\n Om ej, så tvinga henne, att, sin frome far\n Ej olik, hon tillbakagifver min gemål!\n Men om min maka J beröfva ärnen mig, 975\n Hvad hon i talet gick förbi, framställer jag.\n Af ed jag bindes, gudamö, besinna det!\n Att först inlåta mig i tvekamp med din bror,\n Om han skall stupa, eller jag: helt enkel sagdt.\n Men om han ej tillstrids vill ställa fot mot fot, 980\n Och medelst hunger jagar oss, bönfallande,\n Jag fast beslutit döda henne, och dernäst\n I hjertat störta detta mitt tvehvässta svärd,\n På sjelfva kumlet här, att blodets rännilar\n I grafven nederdrypa, och vi ligga må 985\n Två lik invid hvarandra, på välpyntad graf,\n Åt dig till evig smärta, åt din far till skam.\n Ty henne ingen äkta skall; ej broder din,\n Ej någon annan, men jag bringar henne hän,\n Om ej till mina, till de dödes boningar. 990\n Hvad nu? igenom tårarna förqvinnligad,\n Jag vore mera ömkelig, än bragderik.\n Dräp, om dig lyster! nesligt du ej dräper mig;\n Låt dig beveka heldre dock af mina ord:\n Då är du rättvis, och jag makan återfår. 995\n\nKHOREN.\n\n Af dig beror, du gudamö, utgången nu;\n Fäll sådan dom, att alles bifall lemnas dig!\n\nTHEONOE.\n\n Fromsinnad är jag af natur och böjelse,\n Mig sjelf jag älskar, och min faders goda namn\n Jag ej vill smutsa, och min bror ett gunstbevis 1000\n Ej heller gifva, som vanryktad gjorde mig.\n Ett herrligt tempel åt Rättvisan finnes redd\n Uti mitt bröst, och då jag det utaf Nereus\n I arf har fått, jag Menelaos rädda skall.\n Och efter Hera vill dig visa välbehag, 1005\n Med henne delar jag beslut, men Kypris mig\n Bevågen vare, fast vi ej gå samma väg,\n Och jag vill bjuda till, att evigt jungfru bli!\n I hvad du här vid grafven förebrår min far,\n Jag åsigt delar: orätt vore gjordt af mig, 1010\n Om jag ej gåfve; ty ifall han lefde, sjelf\n Åt dig han skulle henne ge, åt henne dig.\n En sådan rätt tillkommer alla menniskor,\n Såväl inunder jord, som ofvan jord. Och själn\n Utaf de döda lefver ej, men eger qvar 1015\n Odödligt vett, upp till odödlig ether flydd.\n Att derför göra saken kort, jag tiga vill\n Med hvad nu bönfallit om deltagerska\n Uti min broders galenskap jag aldrig blir.\n Så gör jag honom verklig tjenst, fast jag ej tycks, 1020\n Ifall jag vänder honom bort från gudlöshet.\n Utfinnen derför sjelfve rätta vägarna,\n Men jag vill stiga undan, och förblifva stum.\n Från gudarna begynnen, och anropen först\n Kypris, att hon till fosterlandet släpper dig, 1025\n Och Hera sedan, att vid gammal gunst hon blir,\n Som för din räddning, och för din gemåls hon hyst,\n Och du min döde fader, allt hvad jag förmår,\n För gudahörsam, aldrig gudlös heta skall.\n\nKHOREN.\n\n _Den orättfärdige ej nånsin lycklig var; 1030\n Men hopp om räddning uti sig rättvisan har._\n\nHELENA.\n\n O Menelaos, gudamön har räddat oss;\n Nu återstår för dig, att öfverväga grannt,\n Och ett gemensamt räddningsmedel tänka ut.\n\nMENELAOS.\n\n Så hör mig nu; ty du är husvarm längese'n, 1035\n Och har med kongens tjenare tillhopabott!\n\nHELENA.\n\n Hvi sade du mig det? du ger förhoppningar,\n Som om du något ärnade för bådas väl.\n\nMENELAOS.\n\n Bland dem, som styra fyrspannsvagnar, kunde du\n Väl någon öfvertala, att oss lemna en? 1040\n\nHELENA.\n\n Javäl! men huru kunde väl vi rymma bort,\n Vi, som ej fälten känne i barbarers land?\n\nMENELAOS.\n\n Det blir omöjligt. Hvad? om jag i borgen dold,\n Dess konung skulle dräpa med mitt tvebettssvärd?\n\nHELENA.\n\n Ej systren dig fördroge, ej förtege det, 1045\n Ifall du mörda ärnade dess egen bror.\n\nMENELAOS.\n\n Ock finns ej skepp, hvarpå vi kunde rädda oss\n Med flygten; ty det skepp, vi haft, rår hafvet om,\n\nHELENA.\n\n Hör på, om qvinna ock kan tala kloka ord!\n Vill du, man _säger_, att du dött, fast du ej dött? 1050\n\nMENELAOS.\n\n Ett svårt jertecken! Om det båtar mig, likväl\n Jag är beredd, att _heta_ död, fast jag ej dött.\n\nHELENA.\n\n Jag redo är, att med hårklippning och med gråt,\n På qvinnovis, beveka den gudlöse karln.\n\nMENELAOS.\n\n För oss hvad räddningsmedel finns väl deruti? 1055\n Utslitet redan är ett sådant talesätt.\n\nHELENA.\n\n Liksom åt den, som dött i sjö, en hedersvård\n Åt dig, att resa, jag begär af landets drott.\n\nMENELAOS.\n\n Om han tillåter det, hur kunne vi ändock\n Förutan skepp oss rädda, se'n vi vården rest? 1060\n\nHELENA.\n\n En farkost jag begär, hvarmed vi sänke ned\n I hafvets armar din begrafuings prydnader.\n\nMENELAOS.\n\n Det allt är bra, förutom ett: om han påland\n Befaller vården resa, duger finten ej.\n\nHELENA.\n\n Vi skole säga, att i Hellas sed ej är, 1065\n Att dem påland begrafva, som ha dött i sjö.\n\nMENELAOS.\n\n Deri du visst har rätt; och jag vill följa med,\n Och lägga tillbehöret allt på sagde skepp!\n\nHELENA.\n\n Du framför allt bör vara med, och dine män\n Hvarendaste, som ur skeppsbrottet räddades. 1070\n\nMENELAOS.\n\n Och om jag träffar egna män på ankarplats,\n svärdväpnad kämpe der vid kämpe uppställd står.\n\nHELENA.\n\n Om detta allt du vårda bör; men blefve blott\n För våra segel vinden god, och skeppets fart!\n\nMENELAOS.\n\n Skall ske! ty gudar göra slut på mina qval. 1075\n Af hvem skall du dock säga, att min död försports?\n\nHELENA.\n\n Af dig! och säg, att ensam du med lifvet slapp,\n Hitseglande med Atreus' son, som du såg dö.\n\nMENELAOS.\n\n Och dessa trasor, hvilka hänga kring min kropp,\n De skola om mitt skeppsbrott bära vittnesbörd. 1080\n\nHELENA.\n\n Nu kom det lägligt, som olägligt mistes då\n Och denna ofärd kunde lätt vår lycka bli.\n\nMENELAOS.\n\n Behöfver jag med dig i kongaborgen gå?\n Kanske vi sitte stilla här på denna graf.\n\nHELENA.\n\n Blif qvar! ty om han öfverdådigt sig beter 1085\n Så skall dig denne grafvård rädda, och ditt svärd.\n Men jag vill gå ditin, afklippa lockarna,\n Och byta bort den hvita kappan mot en svart,\n Och med en blodig nagel rista kindens hy.\n Ty stor är frågan, och jag ser två hufvudmål: 1090\n Om jag ertappas stemplande, jag måste dö;\n I annat fall jag hemmet når, och räddar dig.\n Du, dyrkansvärda, delande din bädd med Zeus,\n O Hera, lindra du två arme menskors qval!\n Derom vi bedje, sträckta armar lyftande 1095\n Mot himlen, der du ber i stjernors etherglans!\n Och du, som, för mitt bröllop, skönhetspriset vann,\n Dionas dotter, Kypris, ej min ofärd gör!\n Nog är den skymf, hvarmed du re'n beskymfat mig,\n Blottställande mitt namn, ej mig, bland Troerna. 1100\n Men om du vill mig dräpa, så tillåt mig dö\n I fosterlandet! Hvi omättelig på qval,\n Bestyr du städs om kärlek, svek, bedrägeri,\n Om arga funder, blodiga förödelser?\n Ty om du hofsam vore, ibland gudarna 1105\n För menskor ljufvast vore du: det säger jag.\n\nKHOREN.\n\n Dig, som inunder löfsmyckade tak _Stroph._ 1.\n Sitter, på ljudande gren, åkallar jag,\n Dig, sköntonande, melodiska fågel,\n Gråtande näktergal! 1110\n\nHELENA.\n\n Kom, drillande, ack, med din fina näbb,\n Och understöd mina tårar;\n Den stackars Helenas hjertqval,\n Och Iliadernas ömk-\n liga ofärd sjungande. 1115\n Under Akhaters spjut,\n Då när han kom, han kom, som med barbariska årblad\n Öfver brusande fälten lopp, åt Priamiderna futtig brud\n Från Lakedaimon bringande,\n Dig, o Helena, Paris, den svårgifte, 1120\n Ledsagad af Aphrodite.\n Akhaier många, af spjut och af stenkast _Motstr. 1._\n Kufvade, bo i ömklige Hades tjell,\n Och makarna jemmerligt afklippt håret,\n I ödsliga sofgemak 1125\n Akhaier många, se'n flammande eld han tändt\n Uppå kringflutna Euboia,\n Ensam Nauplios ock\n Mot Kaphareiske klippan vrok,\n Och Argeiska stranden, 1130\n Genom ett svekfullt bloss.\n Hemnlös är den Maleska klippestrand, för barbarens tåg,\n Då från fädernelandet fjerran han kom, vid stormars ras,\n Jertecken, ej jertecken, bringande,\n Utan Danaers split, ombord, 1135\n Heras heliga molnbild.\n Hvad som är gud, eller ej gud, eller midtemellan, Str. 2.\n Ho bland dödliga har,\n Forskande aldralängst, upp-\n täckt, skådande gudars verk, 1140\n Huru de hit och dit, och dit,\n Och åter hit, med motsatt\n Vexling löpa, och oförmodad?\n Du, o Helena, är dock dotter af Zeus;\n Ty vingad fader uti Le- 1145\n das sköte dig lade ned.\n Och se'n utskreks du i Hellas,\n Som brottslig, okysk, trolös, gudlös; jag vet ej\n Något, som säkert är bland menskliga ting;\n I gudars ord jag funnit sanning. 1150\n Dårar J ären alle, som ära i härnaden Motstr. 2.\n Finnen, med svärdsegg\n Sökande obetänkt\n Dämma de dödliges hjerteqval.\n Skola de stillas med blodig fejd, 1155\n Varder på split ej ände\n Nånsin i menskors städer,\n Som lemnade Priamiska landets sofgemak,\n Änskönt de kunnat slita med ord\n Din tvist, o Helena. 1160\n Nu bo de der nere i Hades värd,\n och liksom en blixt från Zeus, har murarna härjat eld,\n Bringande qval på qval med qval\n I [svåra] Iliska nederlagen.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hell dig, min faders minnesvård! vid borgens dörr 1165\n Jag dig begrof, o Proteus, att dig här tilltala få,\n Ty alltid, då han vandrar ut, och kommer hem,\n Theoklymenos, din son, anropar, fader, dig.\n Nu derför hundarna och villebrådets nät\n I försteborgen bringen in, J tjenare! 1170\n Jag många gånger redan bannat upp mig sjelf,\n För det vi ej med dödsstraff näpse nidingar.\n Och nu jag hört, att en Hellen helt uppenbart\n Till landet kommit, obemärkt af spejarne,\n Sjelf en spion kanske ock för att stjäla bort 1175\n Min Helena; och han skall dödas, om han grips.\n O ve!\n Men, som det synes, allting redan undanjordt\n Jag finner; ty sin plats vid vården lemnande,\n Har Tyndaridskan seglat hän från detta land.\n Hollah! frånskjuten riglarna, och hästarna 1180\n Från krubban lösen, och framdragen vagnarna,\n Att, för besvärets skull, ej stjälandes bortförs\n Ur denna bygd den qvinna, som jag håller kär.\n Men stilla! ty Jag skådar dem jag jaga tänkt,\n Närvarande i borgen, och ej flyktade. 1185\n Säg, qvinna, hvi du klädt svart mantel dig uppå,\n Utbytande mot hvit? och hvi du lockarna\n Ifrån det stolta hufvudet med saxen klippt?\n Och hvi du fuktar kinderna med tårars dagg,\n Så gråtande? Af nattens dröm kanske bevekt, 1190\n Du suckar; eller har du hemifrån försport\n Ett rykte, som ditt sinneslugn har ödelaggt?\n\nHELENA.\n\n Min herrskare! det namnet redan ger jag dig:\n Jag är förlorad; allt är slut, jag finns ej mer.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hvad är åfärde? hvad olycka hände dig? 1195\n\nHELENA.\n\n Hur säga ut det? Menelaos dött! o ve!\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Jag glädes icke åt ditt tal, som gör mig säll.\n Hur vet du detta? har Theonoe det sagt?\n\nHELENA.\n\n Hon sjelf, och en, som var tillstädes, då han dog.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Är någon hitländ, som förvisso säger det? 1200\n\nHELENA.\n\n Visst är han kommen; må han fara, som jag vill!\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hvem är han? och hvar är han? gif mig fullt besked!\n\nHELENA.\n\n Han är det, som vid minnesvården sitter skrämd.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Ack, vid Apollon, hvad hans drägt ohygglig är!\n\nHELENA.\n\n Ve mig! jag menar, att min makes är likdan. 1205\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hvad landsman är han? hvadan lände han till oss?\n\nHELENA.\n\n Hellen; ibland Akhaier en, som följt min man.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n På hvad sätt säger han, att Menelaos dog?\n\nHELENA.\n\n På aldraömkligaste sätt i hafvets svall.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hvar seglade han då uppå barbarers våg? 1210\n\nHELENA.\n\n Mot Libyens hamnlösa klippor upp han kastades.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hur kommer det sig, att ej dog hans reskamrat?\n\nHELENA.\n\n Mer lycka än den store har en ringa man.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hvar lemnade han skeppets vrak, hitkommande?\n\nHELENA.\n\n Der han bordt ömkligt dö, men ej Meneleos. 1215\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Han dog då, han; uppå hvad båt kom denne hit?\n\nHELENA.\n\n Af okändt sjöfolk säger han sig tagen upp.\n\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hvar är, för dig, till Troia skickad olycksbild?\n\nHELENA.\n\n Du menar molngestalten? hon till ethern for.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n O Priamos, och Troias jord, hvad lumpet slut! 1220\n\nHELENA.\n\n Jag äfven delar Priamiders olyckslott.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Din make han med jord betäckte, eller ej?\n\nHELENA.\n\n O nej! ve mig, olycklige, för mina qval!\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Fördenskull blonde hårets lockar klippte du?\n\nHELENA.\n\n Min vän, kantänka, är hvaren, som träffas här. 1225\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Är det medrätta detta olycksfall begråts?\n\nHELENA.\n\n Du toge lätt, ifall din syster skulle dö?\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Visst ej! -- hvad nu? du vill bo qvar på denna vård?\n\nHELENA.\n\n Hvi skymfa mig, och icke ge den döde ro?\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Du är din make trogen, du, och afskyr mig? 1230\n\nHELENA.\n\n Visst icke mera; ställ du till med bröllopet!\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Du kommer sent; men jag likväl belåten är.\n\nHELENA.\n\n Vet du en sak? det gamla må vi glömma bort!\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Uppå hvad vilkor? Ära bör mot ära ges.\n\nHELENA.\n\n Vi stifte fred, och du med mig försonar dig. 1235\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Allt groll jag lemnar, som må vara fågelfritt.\n\nHELENA.\n\n Vid dessa dina knän alltså, min vordne vän, -- -- --\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hvad äflas du, och sträcker händren bedjande?\n\nHELENA.\n\n Min drunknade gemål jag gerna jorda vill.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Han ju försvunnit; vill du skuggan jorda ned? 1240\n\nHELENA.\n\n Det är Helleners sed, när någon dött i sjön.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Att göra hvad? I sådant vis är Pelops' ätt.\n\nHELENA.\n\n Att jorda uti toma mantlars väfnader.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Begraf, och res en vård hvarhelst du nånsin vill!\n\nHELENA.\n\n Sjömän, som drunknat, icke så begrafve vi. 1245\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hur i all verlden? Jag ej vet Helleners bruk.\n\nHELENA.\n\n På sjön vi bringe hvad de döda görs behof.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hvad fordrar du, att jag den döde gifva skall?\n\nHELENA.\n\n Jag, oerfarna, vet det ej, förr lyckelig.\n\nTHEOKLYMENOS (till Menelaos.)\n\n Du, fremling, glada tidender medbragte hit. 1250\n\nMENELAOS.\n\n Ej för mig sjelf, ej heller för min döde drott.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Säg, huru J begrafven dem, som dött i sjö?\n\nMENELAOS.\n\n Allt som en hvar har råd dertill och lägenhet.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Det koste, hvad det kosta vill, för hennes skull.\n\nMENELAOS.\n\n Åt de aflidna offras, till en början, blod. 1255\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hvems blod? låt höra, och jag dig hörsamma vill.\n\nMENELAOS.\n\n Afgör det sjelf! ty hvad du ger, tillräckligt blir.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Häst eller tjur, är brukligt hos Barbarerna.\n\nMENELAOS.\n\n Och när du ger, så ge hvad anstår riddersman!\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n I mina rika hjordar finns allsingen brist. 1260\n\nMENELAOS.\n\n Medtages ock uppbäddad säng, men eljes tom.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Skall ske! Hvad annat att medtaga brukar man?\n\nMENELAOS.\n\n En kopparrustning, ty han var ju vapnets vän.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Allt hvad jag ger skall Pelopider värdigt bli.\n\nMENELAOS.\n\n Och vidare de sköna alster jorden bär. 1265\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hur, och på hvad sätt anförtron J det åt sjön?\n\nMENELAOS.\n\n Ett skepp bör vara ock tillhands med roddare.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n På hvilket afstånd bör från land farkosten stå?\n\nMENELAOS.\n\n Så att från land med njuggan nöd man svallet ser,\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Utaf hvad orsak vördar Hellas detta bruk? 1270\n\nMENELAOS.\n\n Att vågen ej må bära gåfvorna till land.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Pheinikisk snabb galeja strax skall vara här.\n\nMENELAOS.\n\n Det vore skönt, och Menelaos till behag.\n\nTHEOKLYMENOS (pekande på Helena)\n\n Kan du ej ensam, utan henne, göra allt?\n\nMENELAOS.\n\n Det värfvet är en moders, makas, eller barns. 1275\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Är, -- som du säger -- hennes pligt mot sin gemål.\n\nMENELAOS.\n\n _På sista äran fromheten ej döden svek._\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hon må då gå! from maka fostra, mig tillhör.\n Jag hastar in, och väljer ut begrafningsskänk,\n Och dig ej heller tomhändt hän affärdar jag, 1280\n Se'n henne du tillnöjes gjort. Emedan du\n Mig bringat goda tidender, för trasorna,\n Du kläder får och mat, så att ditt fosterland\n Du hinna må, som nu jag så eländig ser.\n Men, stackars qvinna, ej du bör för ingenting 1285\n Här qvälja dig; Meneleos sin bane fått:\n Din döde make aldrig mera lefva tör.\n\nMENELAOS.\n\n Det är din pligt, du unga toka, att gemåln,\n Som här står, älska, och förgäta den som dött;\n Det är i denna stunden för dig aldrabäst. 1290\n Men kommer jag till Hellas än, och räddad blir,\n Från fordna tadlet jag dig friar, om du är\n En sådan qvinna, som du bör, mot din gemål.\n\nHELENA.\n\n Rätt så! och aldrig tadla skall gemålen mig,\n Och du, som vittne är dertill, skall veta det. 1295\n Men, arme man, gå in, och skaffa dig ett bad,\n Och andra kläder äfven; uppå uppskof ej\n Jag tjenar dig; ty så du dock välvilligast\n Åt Menelaos, kärstan min, den sista tjenst\n Bevisar, om i mig du träffar den du bör. 1300\n\nKHOREN.\n\n Gudars borgboende moder förr _Stroph. 1._\n Ströfvade kring på ilande fot,\n Genom skogrika lunder,\n Genom flodernas vattenbädd,\n Och hafvets brusande böljor, 1305\n Af saknad efter bortfaren mö,\n Hvars namn ej nämnas får.\n Och de Bromiske skramlor ett gällande\n Ljud ifrån sig gåfvo,\n Då okade drakars par 1310\n Gudinnan spänndes för ståtvagn,\n Och for, att söka bortröfvad mö;\n Ifrån jungfruliga danser ryckt.\n Derhos stormfotige tärnorne\n Voro, med bågen Artemis, och 1315\n Med spjut försedda Gorgonen,\n Men ljungande från himmelens höjd\n Zeus annat öde beskärde.\n Mångirrande färdens mödor när _Motstr._ 1.\n Modren bringat till slut, 1320\n Spanande efter sin dotters\n Svekliga, gåtlika bortkomst,\n Hon ödde Idaiska Nymphrens\n Snöfostrade vårdtorn,\n Och, af sorg, sig kastade ned 1325\n I snöymniga snår på berget.\n Men åt dödliga jordens vissnade fält\n Ej plöjdes, ej gåfvo frukt,\n Och hon ödde menniskors slägt.\n Åt hjordarna sände hon ej 1330\n Skönbladige klasars friska spis;\n Lifvet för mången slöts;\n Ej offer åt gudar räddades,\n Ej bullar för altaret gräddades,\n De daggiga källor förbjöd hon, 1335\n Utlemna sin silfverskatt,\n Vid sin dotters eviga saknad.\n Och när hon gjort slut på festgelag _Stroph._ 2.\n För gudar och dödliges slägt,\n Zeus, för att stilla modrens harm,\n Den hiskliga, talte så: 1340\n Gån, J vins Khariter,\n Gån, och vreden hos Deo,\n Smärtan för dottrens skull,\n Hejden med jubelljud,\n Gån, sångmör, med dans och sång! 1345\n Nu kopparns skräckliga stämma,\n Från skinnbespännda pukorna,\n Väckte den skönsta bland gudar först,\n Kypris: gudinnan log,\n Och i händren tog 1350\n Djupljudige flöjten,\n Af dess toner förtjust.\n Och Aïdes, hvilket ej rättvist var, _Motstr._ 2.\n Du tände med kärlekens glöd,\n Och ådrog dig stormäktig mors 1355\n Harm, o dotter, gudinnans\n Fester ej vördande.\n Mycket förmå hjortkalfvars\n Mångskiftande skinn,\n Och med murgrön virad blomsterstjelk 1360\n Kring heliga thyrser,\n Och trollhjuls luftige rörelse,\n Svängde i kretsad fart;\n Och hårets lockar, som svalla vildt,\n Vid gudinnans helnattliga fest, 1365\n Som, efter dagarnas slut,\n För sig utvalde Selana.\n Du var stolt på din fägring blott.\n\nHELENA.\n\n Väninnor, allting går för oss derinne bra,\n Ty Proteus' dotter, understödjande vår list, 1370\n När hon tillspordes, om min make vore här,\n Ej röjde för sin bror, men sade, mig till tjenst,\n Att han, i jorden gömd, ej skådar dagens ljus.\n Också min make klädt sig skönsta vapen på,\n Ty skölden, som han skulle sänka ned i sjön, 1375\n Instickande igenom grepet ädel hand,\n Nu sjelf han bär, och spjutet håller han jemväl,\n I fullt beråd, att äran åt den döde ge.\n Och välbetänkt till värn han sig beväpnat har,\n Till många tusende barbarers nederlag, 1380\n Såsnart ombord vi stigit på beårad båt,\n Emot skeppsbrutna drägten har han kläder bytt,\n Som jag åt honom stökat till, se'n bad jag redt,\n Umburet långa tider, utaf flodens dagg.\n St.! utur kongaborgen tågar han, som tror 1385\n Sig uti händren ha mitt bröllop, färdiggjordt:\n Jag tiga måste, men af dig utkräfve vi\n Välvilja och tystlåtenhet, ihändelse\n Vi sjelfve frelste, kunde äfven frelsa dig.\n\nTHEOKLYMENOS (framträdande).\n\n Irad, irad! som eder fremlingen befallt, 1390\n J tjenstekarlar, bärande hafsoffrena!\n Men Helena, om du ej menar, att jag pratar dumt\n Gör mig tillviljes, och blif qvar! Ty samma tjenst\n Sker ju din make, om du följer, eller ej\n Förty jag rädes, att en lystnad kommer på, 1395\n Som lockar dig, att störta ned i vågens svall,\n Af kärleken förvillad till din fordne man:\n Så häftigt honom sörjer du, som mer ej finns.\n\nHELENA.\n\n Ack, dn min nye make, oundvikligt är,\n Sitt första gifte, och ungdomliga förbund 1400\n Att ära; ja, af kärlek till gemålen, jag\n Med honom doge; men hvad glädje hade väl\n Den döde af min död? derför tillåt mig gå,\n Och bringa honom sjelf begrafnings-skänkerna!\n Dig gifve gudarne hvad jag dig gernast vill, 1405\n Samt denna fremling, derför att han hjelper mig!\n Mig skall du finna sådan, som du hafva bör\n Husfru i huset, då mot Menelaos du\n Och mig är godsinnt: denna saken sidor har.\n Nu, ho som skepp skall gifva, hvarpå gåfvan går, 1410\n Befall! på det din ynnest jag mottage fullt.\n\nTHEOKLYMENOS (till en tjenare).\n\n Gå du, och lemna dessa ett Sidoniskt skepp\n Af femti åror, och derjemte roddare!\n\nHELENA.\n\n Bör han ej skeppsbefälet ha, som ståten styr?\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Ja visst! och mine sjömän lyssne till hans bud. 1415\n\nHELENA.\n\n Befall en gång ännu, att rätt de dig förstå!\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n En gång ännu, en tredje äfven, om du vill.\n\nHELENA.\n\n Dig önskas lycka; gånge ock mitt anslag väl!\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Öd ej med tårar mellertid din fina hy!\n\nHELENA.\n\n Dig denna dag min tacksamhet bevisa skall. 1420\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Utaf de döda intet vinnes, möda blott.\n\nHELENA.\n\n Det som jag menar, vederfars dig här och der.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Jag blir dig lika buld gemål, som Menelcos.\n\nHELENA.\n\n Du är visst makalös; mig sakens utgång bryr.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Af dig beror, om du mig ger välvillighet. 1425\n\nHELENA.\n\n Att vänner älska, skall ej nu man lära mig.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Vill du, att sjelf i edert tåg jag tager del?\n\nHELENA.\n\n Visst icke; blif ej egne slafvars slaf, min drott!\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Rätt så! ej Pelopiders plägsed aktar jag.\n Ty mitt palats är rent; ej heller andan här 1430\n Uppgaf Meneleos; strax någon måste gå,\n Samt bjuda mina höfvitsmän, att bröllopets\n Prunksmycken bära till min borg; den vida jord\n I saliga låfsånger måste skrika ut\n Ett afundsvärdt biläger mellan mig och Helena. 1435\n Du, fremling, res åstad, och se'n du anförtrott\n I hafvets famn, åt hennes fordne man, en gärd,\n Till borgen åter, med min maka, skynda dig,\n Att, när du bröllopsmåltiden med mig förtärt,\n Hemvända, eller, dröjande, välplägas här. 1440\n\nHELENA.\n\n O Zeus, du kallas fader vår, och allvis gud,\n Se till oss neder, och från onde fria oss!\n Till oss, som dragas med den största olyckslott,\n Ditt bistånd sänd! om du oss med lillfingret rör,\n Vi skole nå det målet, som vi önske nå; 1445\n Ty vedermödor redan pröfvade vi nog.\n J gudar, hören, och förlänen hvad mig godt\n Och nyttigt är! Ej bör jag städs olycklig bli,\n Men stå på stadig fot. Om denna enda gunst\n J skänken, gören J mig säll för evig tid. 1450\n\nKHOREN.\n\n O du Phoinikiska, Sidonska _Stroph._ 1.\n Snabba galeja, plaskvågors mor,\n Roddens väninna,\n Khorförarinna, för fagra\n Delphiner, då hafvets bryn 1455\n Af fläktar ej upprördt är,\n Och sjöns klarblickiga dotter,\n Vindstilla, sig yttrar så:\n Hissen segel, åt vindarna\n Lemnande makt, 1460\n Och fatten i åror af furu,\n O sjömän, o sjömän,\n Till den Perseiska stads\n Skönhamniga strand bringande Helena hän!\n Träffa du torde vid flodens brädd _Motstr._ 1. 1465\n Leukippiska flickorna, eller framför\n Pallas' tempel kanske,\n Omsider i danser mängd,\n Eller Hyakinthos' festgelag, --\n De nattliga fröjders, -- 1470\n Hans, som i täflingen,\n Med diskos rullande tallrik\n Dräptes af Phoibos; thy det Lakainska land\n Högtidelig offerdag\n Zeus' son att fira befallte. 1475\n Men Helena lemnat derhemma en dotter,\n * * * * * * * * * *\n Vid hvars bröllop ännu ej facklor lyst\n I luftens rymder, ack, _Stroph._ 2.\n Att vi vore de Libyske\n Vandringsfåglar ändock, 1480\n Som, lemnande vinterlig regnskur,\n Resa, den aldraälsta\n Flöjt hörsammande,\n Herdens, som, vattenfri,\n Fruktgifvande ängd på vår jord 1485\n Öfverflygande, jublar.\n J vingade, och långhalsige,\n Som faren med himlens moln ikapp,\n Inunder Pleiaderna ilen,\n Och Orion, den nattlige, 1490\n Ack, förkunnen det budskap,\n När till Eurotas J ländt,\n Att Menelaos, som Dardanos'\n Stad intagit, skall lända hem!\n O, kommen i ridderlig vagn, _Motstr._ 2. 1495\n Genom ethern hastande,\n J söner af Tyndareus,\n Vid tindrande stjernors stormkast,\n J, som i himlen bon,\n Helenas räddare, 1500\n Till hafvets dunkla vågor,\n Och böljors mörkhyiga svall\n Uti grå och brusande sjö,\n Skeppsmännerne gynnsam flägt\n Bringande med från Zeus! 1505\n Välfven från egen syster bort\n Barbariske bäddens skam,\n Som, för Idaiska tvisters skull\n Plågad, hon ådrog sig; men likväl\n Aldrig till Ilios kom, 1510\n Och den Phoibeiske borg.\n\nBUDET.\n\n Min konung, sent omsider dig jag råkar här,\n Då utaf mig ny ofärd strax du höra skall.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Hvad är åfärde?\n\nBUDET.\n\n Ställ du till ett frieri\n Till annan qvinna! Helena ur landet drog. 1515\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n På vingar lyftad? eller gick hon hän till fots?\n\nBUDET.\n\n Menelaos henne färjat bort ifrån vårt land,\n Som lände sjelf med tidender om egen död.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Besynnerligt! hvad vore väl för rederi,\n Som honom bragte från vårt land? Jag tror dig ej. 1520\n\nBUDET.\n\n Detsamma, som du gästen gaf: med dina män\n Han reste, att i korthet allt du veta må.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Mig lyster höra, hur det gick; ej trodde jag,\n Att en person sig kunde smyga bort ifrån\n Så många karlar, som till följesmän du fick. 1525\n\nBUDET.\n\n Såsnart hon, lemnande din konungsliga borg,\n Zeus' dotter, var ledsagad ned till hafvets strand,\n Försigtigt förande sin nätta fot, hon gret\n Vid sidan gående gemåln, som ej var död.\n Och när vi hunno till ditt skeppsvarfs hägnader, 1530\n Vi halade förstseglande Sidonskan ut,\n Med tofter femtio, och åror likaleds\n Försedd, och nu besvär besväret löste af:\n Den ene reste masten, åran fattade\n Med handen en, och hvita seglen hissades 1535\n Och rodret surrades med sina remmar fast\n Oss skådade, i sådan äflan, mellertid\n Hellenske männer som med Menelaos följt,\n Och kusten nalkades, uti skeppsbrutnes drägt\n Insvepte, stolte nog, men ruskige att se. 1540\n När nu dem Atreus' son antågande förnam\n Han sade, för att röja falsk medlidsamhet:\n J usle, huru, och på hvad Akhaiskt skepp,\n Som sönderkrossats, ären J ankomne hit?\n Visst hjelpen J oss jorda Atreus' döda son, 1545\n Som Helena frånvarande tomgrafva vill?\n Nu desse, gjutande en tår, af tillgjordhet,\n Till skeppet kommo, bärande åt Menelaos\n Sjögåfvorna; men dock misstanke var bland oss,\n Och prat inbördes vexlades, då karlarnes 1550\n Tal var så stort; men det oaktadt tego vi,\n Af lydnad för ditt bud; ty när du fremlingen\n Bjöd skeppet styra, du bortskämde all vår sak.\n Nu allt det andra togo vi, och buro lätt\n Ombord på skeppet; endast en halsstarrig tjur 1555\n Ej ville opp till däcket gå sin raka väg,\n Men råmade, och välfde ögat rundomkring,\n och krökte ryggen, och, åt hornet blickande,\n Oss rådde, sig ej nalkas. Helenas gemål\n Utropte då: o J, som Ilios förstört, 1560\n Välan, uppbrande på de Helleners vis,\n Med unga skuldror, tjurens kropp, inkasten den\n På fördäck, (och derjemte svärdet välberedd\n Han drager ut) till offer åt Meneleos!\n På denna maning kommo de, och fattade 1565\n I tjuren tag, och ledde in på tofterna.\n Nu bindelprydda nacken Menelaos strök,\n Och pannan, nödgande vår tjur, att träda fram.\n Men när galejan ändtligen mottagit allt,\n Berörande trappstegen med skönknölig fot, 1570\n Sjelf Helena kom upp, och uppå toften satte sig,\n och han, som mer ej nämndes, Menelaos bredvid.\n De öfrige till höger och till venster ock\n Sig satte man vid man, fördöljade ett svärd\n In under klädren, och hafssqvalpet fylldes upp 1575\n Af jemmerskri, enär vi hörde skeppsherrns bud.\n Och när vi voro icke mycket långt från land,\n Men icke nära heller, sporde styrman så:\n O fremling, är det bra såhär? säg, segle vi\n Än längre fram? ty skeppsbefälet hör dig till. 1580\n Han svarte: nog för mig! och, dragande sitt svärd,\n Till fören rännde, och för tjurens slagtande\n Tog ställning, - om den döde nämndes intet ord.\n I det han strupen afskar, bad han: du, som bor\n I sjön, Poseidon, och J, Nereus' väna mör, 1585\n Till Nauplik strand mig rädden jemte min gemål\n Helbregda hädan! Dem, till lyckligt förebud,\n Blodströmmen sprutade i sjön ur tjurens hals.\n Då utbrast mången: ränkefull är denna färd,\n Jag menar, att vi vände om. Befall det du! 1590\n Och du, vänd rodret! Efter tjurens slaktande,\n Framträdde Atreus' son, och manade sitt folk:\n Hvi dröjen J, kärnkarlar ifrån Hellas land,\n Att slå och flå Barbarerna, samt ned i sjön\n Ur skeppet vräka? Deremot till dina män 1595\n Utropade skeppshöfdingen ett slikt befäl:\n Nun, smider gripen dock till vapnen nu!\n En krosse toften, losse åran ifrån tulln,\n Och presse blod ur fremlingarnas skallar ut.\n Upp foro alle; men de våre stock och staf 1600\n I händren höllo; fremlingarne höllo svärd.\n Blod flöt på skeppet, och från akterdäcket gick\n Helenas maning, hvar är Troisk ära nu?\n Inför Barbarer visen den! I brådskan stalp\n En här omkull; en reste sig, och mången död 1605\n Man ligga såg. Menelaos, beväpnad sjelf,\n Ehvar han egna bussar uti trångmål såg,\n Dit förde han i handen ock sitt hjeltesvärd,\n Så att de våre summo dän, och årorna\n Sin vård betog; sen drotten steg till rodret fram, 1610\n Förkunnande, att han till Hellas styrde nu.\n De reste masten, och så kom en gynnsam vind;\n Då lade de från land, och jag, som undgått död,\n Mig hissade vid ankaret i hafvet ned.\n Sånär jag drunknat; men då stack man mig ett rep, 1615\n Drog mig ur hafvet, och upplyftade på land,\n Att bringa bud till dig. Varsamt misstroende,\n Mer än allt annat, är för menskor helsosamt.\n\nKHOREN.\n\n Jag aldrig trodde, att dig, konung, eller oss\n Så Menelaos undgå skulle, som han gjort. 1620\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Ve, hur genom qvinnoränker, arme man, jag fångad är,\n Och hur bröllopet besvek mig! Kunde skeppet än jag nå,\n Fremlingarna jag förföljde, och uppfångade påstund,\n Nu vi vilje systren straffa, henne, som förrådde oss\n Som i huset Menelaos skådade, och angaf ej. 1625\n Visst en annan man med spåkonst aldrig mera hon bedrar.\n\nKHOREN.\n\n Ack säg, hvart ärnar du dig, drott, till hvilket mord!\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Dit mig rättvisan manar; gå ur vägen strax!\n\nKHOREN.\n\n Din mantei jag ej släpper: till stort brott du går.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Du, slaf, vill bjuda öfver herrn? 1630\n\nKHOREN.\n\n Jag menar väl.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Med mig ej, om du vägrar mig -- -- --\n\nKHOREN.\n Jag släpper ej.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Att slemsta syster dräpa.\n\nKHOREN.\n\n Aldrafrommaste.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Som mig förrådde?\n\nKHOREN.\n\n Skönt förräderi, att handla rätt\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Som gaf min bädd åt annor man?\n\nKHOREN.\n\n Befogad mer.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Befogad öfver mitt? 1635\n\nKHOREN.\n\n Som fått af hennes far.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Åt mig gaf slumpen.\n\nKHOREN.\n\n Det som ödet återtog.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Du bör ej dömma i min sak.\n\nKHOREN.\n\n Om rätt jag har.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Vi styras; styre ej?\n\nKHOREN.\n\n Till orätt ej; men rätt.\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n Du syns mig önska döden.\n\nKHOREN.\n\n Dräp! Din syster ej\n Du dräper med mitt bifall. _Dö för husbondfolk, 1640\n Är största ära för välfrejdad tjenare._\n\nDIOSKURERNE.\n\n Din vrede hejda, hvaraf du hänföres blindt,\n Theoklymenos, kong här i landet! Begge dig,\n Vi Dioskurer, mane, hvilka Leda sjelf\n Har födt samt Helena, som rymmt utur din borg. 1645\n Du harmas öfver giftermål, ej ämnadt dig;\n Också ej gudatärnan, af Nereïs född,\n Dig kränker, systren Theonoe, som gudarnes\n Rättvisa bud, och egen fars, hörsammar blott.\n Ty ändatill den tidpunkt, som nu inne är, 1650\n Åt Helena var förelaggdt, att bo hos dig;\n Men sedan Troias konsborg var ödelaggd,\n Och hennes namn bland gudarnes -- ej längre mer.\n Uti sitt laga äktenskap hon stanna bör,\n Och resa hem, och med sin make sammanbo. 1655\n Det blanka svärd, som systren heter, återhåll,\n Och anse henne häruti ha handlat rätt!\n Vår syster längesedan re'n vi hade frälst,\n Emedan Zeus försatte oss bland gudarne;\n Men ödet underlägsne voro vi ändock, 1660\n Samt gudarna, som hade fattat slikt beslut.\n Dig detta säger jag, och manar syster min,\n Att maken följa. Tjenlig vind J skolen få;\n Och dine bröder, båda två, vi räddarne,\n Som rida invid sjön, till hemmet följe dig. 1665\n Men när du vänder om, och lyktar lefnaden,\n Gudinna nämns du, och med Dioskurerna\n Gjutofer får, och gåfvor utaf jordens folk,\n Med oss tillhopa. Ty det så behagar Zeus.\n Den ort, dit Maias son från Sparta förde dig, 1670\n När han från himlens rymder stal din skuggestalt,\n Att Paris dig ej nånsin skulle äkta få, --\n Jag menar den, som vakt, vid Akte sträckta ön --\n Skall framdels heta Helena bland dödliga,\n Emedan dig från hemmet stulen, hon tog mot. 1675\n Åt vandringsmannen Menelaos gudarne\n Beskärt, att han skall bo uppå de Sällas ö:\n _Förty odödlige, de hata ej välättad man,\n Men qvalen äro oftast lumpne karlars lott._\n\nTHEOKLYMENOS.\n\n J söner utaf Leda och af Zeus, den fordna tvist 1680\n om eder syster vill jag lemna nu derhän.\n Ej heller egen syster min jag dräpa må,\n Men hon kan gå i slottet, om det gudar täcks.\n Ock veten, att J ären ju samättade,\n Af samma blod med bästa syster, och försyntaste! 1685\n Nu faren väl, för Helenas skull, den vettigstas!\n _Hos alla qvinnor vettet icke innebor._\n\nKHOREN.\n\n Mångfaldig art ha gudars verk;\n Mångt mot förmodan gudar gjort;\n Det icke händt, som hända bordt: 1690\n Gud hittar väg. Den sak bemärk!\n\n Slik blef nu vårt Styckes utgång.\n\n\n\n"]