[{"data":1,"prerenderedAt":-1},["ShallowReactive",2],{"$fMn7FjoFKT1b_ewvDZGdULbSSODvwc8jPHWwK05YTv1M":3},{"number":4,"title":5,"author":6,"authorBirth":7,"authorDeath":7,"slug":8,"bookId":9,"genreRaw":7,"genre":10,"themes":11,"origin":12,"language":13,"yearPublished":14,"yearPublishedTranslation":7,"wordCount":15,"charCount":16,"usRestricted":17,"gutenbergId":7,"gutenbergSubjects":18,"gutenbergCategories":19,"gutenbergSummary":7,"gutenbergTranslators":20,"gutenbergDownloadCount":7,"aiDescription":21,"preamble":22,"content":23},2533,"Tankar om Tammerfors stad","N. N. (tekijä tuntematon)",null,"2533-n-n-tankar-om-tammerfors-stad","2533__N._N.__Tankar_om_Tammerfors_stad","runous",[],[],"sv",1801,1122,5181,false,[],[],[],"Runomuotoinen kuvaus Tampereen kaupungista ja sen luonnonoloista. Teos ylistää kaupungin sijaintia, Tammerkosken voimaa ja teollista potentiaalia sekä kunnioittaa kuningas Kustaa III:n roolia kaupungin perustamisessa.","'Tankar om Tammerfors stad' är Projekt Lönnrots utgivelse nr 2533.\nE-boken är public domain såväl inom EU som i övriga världen, varför\nvi inte sätter några som helst restriktioner med hänsyn till\ne-bokens användning eller dess distribution.\n\nDenna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lönnrot.","TANKAR OM TAMMERFORS STAD.(a)\n\n\n\n\n\nÅno,\nTryckte hos Mag. Joh. Christoph. Frenckell,\n1801,\nFör Auctorns rakning.\n\n\n\n\n\n\n      ... Tuit haec Sapicntia quondam\n      publica privatis secernere.\n\n                             Horat.\n\n\n\n\n    Han,(b) som Europas vördnad njutit,\n    Hvars namn så pryder häfderna,\n    Han sjelf i denna nejden brutit\n    De laf-beväxta Alarna.\n    Hvar dag med känsla jag det finner,\n    Då Strömmen (c) uti bugter rinner\n    Och ler mot Finska högderna.\n\n    Så glad var aldrig Finska bygden,\n    Som då sin Kung och Landets Far\n    Hon kunde ge den trogna skygden,\n    Och Honom uti skötet bar.\n    Han ville denna trohet löna,\n    Vid Näsijärvi (d) stränder röna,\n    Hvad värde Finska jorden har?\n\n    Ja länge ock skal Finland prisa\n    Hans Ära och Odödlighet.\n    Ren hann vår ort förträffligt visa\n    En frukt af GUSTAVS rådighet.\n    Det Verk (e) som Jansson fordom timrat,\n    Och på sin tid för andra skimrat,\n    Är än af hög beskaffenhet.\n\n    Än vinkar här Naturens Höga\n    För Patriotens ädla blick;\n    Och ingen ting kan här förtröga,\n    Om ställct (f) blott en odling fick.\n    Ja, grunden sjelf af djupet bjuder\n    Det som i konstens händer ljuder\n    Sen det har fått et hårdadt skick.\n\n    Lycksalige i efterverlden\n    Här fägnas må af hamrars ljud,\n    Och räcka Riket denna gården,\n    Som af Naturen är Dess skrud!\n    Än må, til Statens gagn, berusas\n    Af Forsen verk -- och konsten tjusas\n    I öfningen af sina bud!\n\n    Hur denna syn (g) mit öga rörer\n    Och väcker mig, högtidligt rörd!\n    Hur detta dån, mit öra hörer,\n    Är vördnadsfullt -- blott för dess börd!\n    Hur dessa vattnets krafter svalla,\n    Som med et redligt sus tycks kalla\n    Så många menniskjor til skörd.\n\n    Ja -- detta sus så lifligt målar\n    Den drift som Staters lycka gör.\n    När män den dag i Östern strålar,\n    Som oss til verkligheten för?\n    Här suckande Najader tala,\n    Och alt som fins i denna dvala,\n    Är konstens eget tilbehör.\n\n    Än från sin höjd beständigt stupar,\n    Som Tantalus, den Finska Sjön,\n    I många hvirflar sig fördjupar\n    At måla konstens sköna rön:\n    Än hvilande i tysta bygden,\n    Då Laxen blickar uti skygden\n    Af tufvan, Våren målat grön.\n\n    Ack! om en gång den höga synen,\n    Af täflan ibland Element,\n    Så akönt beprydde vattenbrynen,\n    At den colonn (k) aom Elden tändt,\n    Lik den Vesuv med fasa skjuter,\n    Förstördes af den vattnet gjuter\n    Och som et moln mot högden sändt!\n\n    Ack! om jag än så lycklig blefve\n    At se en våg åt Nordens rand,\n    Som med förmånlig utsigt drefve\n    Dess alster til vår lugna strand\n    Och ilande från högden buren,\n    Och tågande som stilla skuren\n    Jag hastade mot Tavastland!\n\n    Mit Fosterland! Det är din heder,\n    Som denna önskan nå till grund.\n    Din sällhet blott min tanke leder\n    Som redlig Svensk hvar enda stund,\n    Då jag dig tidig förmon önskar,\n    Och våren, som med tjusning grönskar,\n    Mit sällskap är i denna lund.\n\n    Jäg önskar ej i mörkrets klyfta --\n    Min önskan blott är möjlighet --\n    Ack! om jag sjelf förmådde lyfta\n    Den första stens besvärlighet;\n    Blott Du -- mit Fosterland! fick njuta,\n    Jag gärna ville lifvet sluta\n    I patriotisk salighet.\n\n    Du -- min Kung! min önskan hörde\n    Och i en lycklig stund det blef\n    Din Faders tysta röst, som förde\n    Til Dig hvad nu mit hjerta skref,\n    Du skulle -- Gode Konung! unna\n    Dit Rike väl -- och oss förkunna\n    Vår önskan med et enda bref (i).\n\n    Må Finlands lärda Gille finna\n    Här föremål för ädel nit,\n    Och Staden Nürnbergs höjd än hinna\n    Igenom driftighet och flit!\n    O at min önskan kunde röra,\n    Och Fosterbygdens vänner föra\n    Med sina ådla tankar hit!\n\n    Vår Stad vist icke vil begära\n    Af Rikets medel understöd.\n    Vi ren med glädje kunne skära,\n    Som Svenska barn, vårt eget bröd:\n    Blott redligt nit vil ifrigt yrka,\n    Vår Stad skal bidra til den styrka\n    Som hjelper Staten ur Dess nöd.\n\n    Men skal Naturen kunna bota\n    Vi känne den Erfarenhet --\n    Och af sig sjelf et ondt utrot,\n    Vist fordras Läkarns färdighet.\n    Den bästa Åkren är förgäfves,\n    Om den af Tistelen förqvåfves,\n    Och ingen af den samma vet.\n\n    Blott friheter vår Stad förunnas,\n    Vi än til höjden kunne gå;\n    Och at oss Lag af en (k) förkunnas,\n    Som kan vår hela vördnad få,\n    Utaf hvars hand vi vinken lyda\n    Och icke kunne mer förtyda,\n    At han för Stadens väl skal stå!\n\n    Men om förgäfves jag här tyder\n    Mit ädla nit -- sä redligen,\n    Jag likväl lydt och evigt lyder\n    Den fordom kända sanningen:\n    Den som på Jorden sorglöst träder.\n    Han trampar på de döda Fäder\n    vid hvarje fjät -- förbannelsen.\n\n\n(a) Författaren tror sig ej hafva felat, om han, oaktadt han är ingen\nting mindre än poet, skrifvit i bunden stil; så vida det är et mer än\ngammalt rön, at verser, så väl ypperliga som dåliga, förorsaka mer\nupamärksamhet än prosa.\n\n(b) Konung GUSTAV den III högstsalig i åminnelse.\n\n(c) Man behöfver blott nämna det härifrån en half fjerdedels mil\nbelägna _Hatanpää_ där den mäst förtjusande utsigt vinkade Konungen, at\nvid Stadens anläggande, tilbringa några glada stunder, för at bevisa,\ndet detta uttryck ej är öfverdrifvet.\n\n(d) Är en nog vidlöftig sjö, belägen straxt ofvanföre Staden, hvartil\npactikabla vattendrag ända ifrån Vasa län (15 mil härifrån) komma\nat förena sig med det neder om staden belägna Pyhävesi, och vidare\nderifrån (oaktadt än ofarbart) til Björneborg. Dessa vatten skola\nenligt säker grund, innehålla mycket järnmalm, Pyhäjärvi ligger 62\nfot lägre än Näsijärvi.\n\n(e) Inrättningen af Krono-Brännerierna, ehuru ofta oförsigtigt\nklandrad, var äfven i det afseendet högst nyttig för landet,\nat vid goda spanmåls år, et stadgadt pris blef vunnet på denna\nnödvändighetsvara, då Kronan upköpte et quantum, hvaraf tilverkades\nbrännvin; och då missväxt inföll, hade allmänheten altid stöd af\nKrono-Magazinerna, och Brännvinstilverkningen uphörde.\n\n(f) Utan alt tvifvel det lägligaste til inrättande af det bästa\nJärnbruk.\n\n(g) Det är mer än vackert, mer än intagande, at se denna Fors, som uti\ntusende bugter vrider sig omkring häll och tufva med det angenämaste\nsus.\n\n(h) Författaren önskar, at en gång röken och hettan af en Masugn, måtte\ntäfla med den molnlika dimma, som Forsens störtning i fallet förorsakar.\n\n(i) Otvifvelaktigt är det, at Konungen, som grundlade Staden, har\nhaft de betydligaste afsigter med den samma. -- Läget är i synnerhet\net öfvertygande bevis härpå. Och icke allenast Finska, utan hela\nSvenska Allmänheten hade bordt draga nytta af en så vis Konungs\nanstalt, hvilken än kan, genom goda och fördelaktiga privilegier för\nInrättningar af flera slag, säkerligen gå uti fullbordan.\n\n(k) Ibland de betydligaste hinder för Stadens upkomst, är\notvifvelaktigt det, at man måste önska, det Staden finge fägna sig af\nen Borgmästare, försedd med värdighet och myndighet -- Det vore äfven\nen ganska liten afsaknad för det hela, om Hon blefve befriad ifrån\nalla utskylder på 20 år. Em omständighet, som kunde vara lika värd\nupmärksamhet.\n\n\n\n"]