[{"data":1,"prerenderedAt":-1},["ShallowReactive",2],{"$fs6gnLj5b8Loy2kBBw6MJWO0Blan8rfjki9FoyKBgrJE":3},{"number":4,"title":5,"author":6,"authorBirth":7,"authorDeath":8,"slug":9,"bookId":10,"genreRaw":11,"genre":12,"themes":13,"origin":15,"language":16,"yearPublished":17,"yearPublishedTranslation":18,"wordCount":19,"charCount":20,"usRestricted":21,"gutenbergId":22,"gutenbergSubjects":23,"gutenbergCategories":27,"gutenbergSummary":30,"gutenbergTranslators":31,"gutenbergDownloadCount":32,"aiDescription":33,"preamble":34,"content":35},3174,"Judith och Holofernes","Tavaststjerna, Karl August",1860,1898,"3174-tavaststjerna-karl-august-judith-och-holofrnes","3174__Tavaststjerna_Karl_August__Judith_och_Holofrnes","Historiskt skådespel i 4 akter","naytelma",[14],"kansanperinne",[],"sv",1880,null,12545,54968,false,74078,[24,25,26],"Bible plays","Judith (Biblical figure) -- Drama","Swedish drama",[28,29],"Mythology, Legends & Folklore","Plays/Films/Dramas","\"Judith och Holofernes: Historiskt skådespel i 4 akter och 8 tablåer\" by August Tavaststjerna is a historical drama likely written in the late 19th century. The play explores the biblical story of Judith, a Jewish widow, and her encounter with Holofernes, the Assyrian general. Central to the narrative is Judith's cunning and bravery as she attempts to save her city from impending doom, making her a key figure in this tale of resilience and empowerment.  The opening of the play sets an intense and dramatic tone, taking place in Holofernes' camp, where he is preparing to sacrifice Ahalibama, a young beauty captured from the Ammonites. Amidst the fervor of warriors worshipping Nebucadnezar’s idol, Holofernes reveals his disdain for the gods and his desire for power. As he becomes infatuated with Ahalibama, he grants her freedom from her sacrifice, illuminated by his own twisted notions of love and conquest. The scenes shift from the preparation of war and bloodshed to Judith's emerging role as a protagonist, revealing her determination to save her people. This establishes a gripping backdrop for the unfolding drama that promises themes of courage, love, betrayal, and divine intervention. (This is an automatically generated summary.)",[],221,"Nelinäytöksinen historiallinen näytelmä perustuu raamatulliseen kertomukseen juutalaisesta leskestä Judithista ja assyrialaisesta sotapäälliköstä Holoferneestä. Teos kuvaa Bethulian kaupungin piiritystä ja Judithin päättäväisyyttä kansansa pelastamiseksi vihollisen leirissä.","'Judith och Holofernes' av August Tavaststjerna är Projekt Lönnrots\nutgivelse nr 3174. E-boken är public domain såväl inom EU som i övriga världen,\nvarför vi inte sätter några som helst restriktioner med hänsyn till\ne-bokens användning eller dess distribution.\n\nDenna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lönnrot.","JUDITH OCH HOLOFERNES\n\nHistoriskt skådespel i 4 akter\n\n\nAf\n\nAUGUST TAVASTSTJERNA.\n\n\n\n\n\nHelsingfors,\nG. W. Edlunds Förlag,\n1880.\n\n\n\n\n\n\nPERSONERNA:\n\n_Holofernes_, Konung Nebucadnezars fältherre.\n_Judith_, Judinna, ung enka.\n_Abra_, Judiths tjenarinna.\n_Osias_, öÖfversteprest i Jerusalem.\n_Bagoa_, Holofernes’ kammartjenare, f.d. furste af Ragau.\n_Achior_, Ammoniternas öfverste.\n_Ahalibama_, Hans Dotter, Holofernes’ slafvinna.\n_Saphan_, en krigare hos Holofernes.\n_En hednisk offerprest_.\n_Tvenne judiska skyttar_.\n_En judisk qvinna_.\nHedniska krigare, judiska borgare och judinnor.\n\nScenen försiggår i Bethulia samt i lägret utanför staden.\n\n\n\n\nFÖRSTA AKTEN.\n\n\n\nFörsta Tablån.\n\n\n    Holofernes' läger. I fonden en förgyld afgudabild, föreställande\n    Nebucadnezar. Krigare omringa bilden, för  hvilken de under sång\n    knäböja. En offerhärd, framför hvilken synes en hednisk prest.\n    Ahalibama, fastbunden vid ett träd, bestämd till offer. På afstånd\n   synes Bethulia.\n\n\nFörsta scen.\n\n    Bagoa, Saphan, en hednisk offerprest, krigare, Ahalibama.\n\nCHÖR AF KRIGARE.\n\n    Nebucadnezar,\n    Du stolte furste,\n    Du kungars konung,\n    Du hjeltars hjelte,\n    Hör oss!\n\n\nAndra scen (melodram).\n\n    Holofernes inkommer. Sången tystnar. Presten lemnar offerhärden\n   och följer Holofernes fram på scenen. Bagoa och Saphan äfvenså.\n\nPRESTEN.\n\nPå din befallning, höge Holofernes,\nI dag vi offra åt Nebucadnezar\nDen skönsta qvinnan af Ammoniens döttrar.\n\nHOLOFERNES.\n\nSå är Nebucadnezars höga vilja.\nFörbrännas skola alla andra gudar.\n\nPRESTEN (sång).\n\nFörbränd är Baal, förbränd är Moloch,\nOch guldet flöt från deras gyllne kronor\nI klara vågor ned i Jordans böljor.\n\nCHÖR.\n\nFörbränd är Baal, förbränd är Baal!\n\nHOLOFERNES (melodram).\n\nDet första offret för Nebucadnezar\nJag sjelf vill döda. Gif mig offerknifven?\n\nAHALIBAMA (sång).\n\nO ve mig arma, —\nskall jag då dö den fasansfulla döden.\n\nCHÖR.\n\nTill offerhärden!\n\nPRESTEN.\n\nTill offerhärden!\n\nAHALIBAMA.\n\nFarväl du jord.\n\n    Under sången betraktar Holofernes Ahalibama med hänförelse.\n\nHOLOFERNES (afsides).\n\nHa, hon är skön! — för skön för offerhärden; —\nFörbrännas må hon hellre af den glöd,\nSom lågar i mitt bröst. Nebucadnezar!\nHon offras ej åt dig. — Hon tillhör mig! (Högt.)\nTag knifven, prest; — den qvinnan slagtas ej!\nHon är för ung, — för ung för nya gudar—.\nFör Moloch och den gamle skurken Baal\nVar barnablod en värdig offerlåga;\nMen för Nebucadnezar duger blott\nDet blod, som gjuts ur tappra krigarhjertan.\nBefrien henne! Hon är min slafvinna;\nGån! — Böjen er i stoftet, usle slafvar,\nOch vågen ej att edra blickar höja\nTill eder herrskarinna! — Gån!\n\nAHALIBAMA. (Sedan hon blifvit lösbunden, framträder befriad på scenen.\nKrigarne försvinna, — endast Bagoa qvarstannar i fonden. Holofernes\nbetraktar Ahalibama på afstånd.)\n\n\nTredje scen.\n\n    Holofernes, Alialibaina, Bagoa i fonden.\n    Ahalibama. Recit. och Aria.\n\nHa, jag är fri, — jag får då lefva, är det en\ndröm, jag får då lefva, är jag ej död ännu, nej, nej,\nnej, jag andas åter.\n\n    Rysligt det är att se, när bödeln sänker\n    I offrets bröst sitt skarpa svärd,\n    Rysligt det är att se, hur stålet blänker,\n    Att dödad bli på offerhärd.\n    Rysligt det är!\n\n    Hemsk och förfärlig nalkas dödsminuten,\n    Då mörkrets gud sitt offer tar;\n    Kinden är blek och ögats låga bruten.\n    Af lifvets eld är askan qvar.\n    Rysligt det är!\n\nHa, der kommer döden åter,\nVe mig, ve mig, Ahalibama är ej mer!\n\n    Under slutet af sången närmar sig Holofernes obemärkt\n    Ahalibama och lägger sin hand på hennes skuldra.\n\nHOLOFERNES.\n\nDitt namn?\n\nAHALIBAMA (med stolthet).\n\nAhalibama!\n\nHOLOFERNES.\n\nDin blick är stolt. Godt. Jag är van att möta\nPilspetsar ur två fylda koger. Fortfar!\n\nAHALIBAMA.\n\nJag är en furstedotter!\n\nHOLOFERNES.\n\n                        Och hvad mer?\nJag är din herre.\n\nAHALIBAMA.\n\n                 Höge Holofernes,\nJag beder dig vid våra gudars aska:\nVar mild, och döda ej för andra gången\nDet värdelösa lif du återgaf!\nÄr jag ditt offer, led mig då till bålet,\nMen jag vill icke bära ditt förakt;\nJag är ej sämre, jag, än du.\n\nHOLOFERNES.\n\n                             Förmätna!\nHvad vet du om den eld, som bor i mig?\nBetrakta mig! — Jag är den Holofernes,\nSom badar hvarje dag i blod och vällust\nOch som ej aktar någonting på jorden,\nEj engång qvinnotårar.\n\nAHALIBAMA.\n\n                       Gråter jag?\nSå torr är ingen sand i Ammons öknar,\nSom mina ögonlock.\n\nHOLOFERNES.\n\n                   Ahalibama!\nDin stolthet räddat dig. — Jag svär vid Baal\nAtt aldrig kyssa dina sköna lockar,\nFörr än du sjelfmant sagt mig: Holofernes,\nJag älskar dig!! — Hit Bagoa!\n\nBAGOA.\n\n                              Min herre!\nHvad har du att befalla?\n\nHOLOFERNES.\n\nMin slafvinna\nJag lemnar i din värd. Gif henne allt\nHvad hon begär. Det bästa tält i lägret\nDu pryda skall som för en konungs dotter\nOch gifva henne. Gå! Låt Saphan komma!\n\n    (Bagoa går med Ahalibama.)\n\n\nFjerde scen.\n\n    Holofernes (ensam).\n\nHOLOFERNES.\n\nAtt krossa folk, att ödelägga länder,\nAtt vada genom strömmar utaf blod,\nAtt se beständigt slafvar vid sin fot,\nDet är dock intet! Men att tämja hat\nOch vända det till kärlek, — det är något!\nMig älskar ingen på den vida jorden:\nDet var min största njutning härintills,\nMen det blir tröttsamt. Evigt enahanda\nFörlamar tidens flygt och själens nerf.\nAtt vara älskad, det är piltars nöje,\nAtt vara fruktad, det är männers lust;\nMen ombyte förnöjer—. Saphan!\n\n    (Saphan inkommer med Bagoa.)\n\n\nFemte scen.\n\n    Holofernes, Saphan, Bagoa.\n\nSAPHAN.\n\nHär är din slaf! — Hvad har du att befalla?\n\nHOLOFERNES.\n\nHvad nytt i dag ifrån Bethuliens berg?\nMan trotsar mig?\n\nSAPHAN.\n\n                 Så är det, höge herre!\nMan öfverallt befästar bergens höjder\nOch reder sig till motstånd. Nya murar\nUppstå som vålnader i nattens mörker.\nBethulia tages icke lätt.\n\nHOLOFERNES.\n\n                          Välan,\nAn hafva våra pilar skärpa nog.\nDe trotsa mig. De trotsa Holofernes!\nDe dårarne! — De vilja trotsa hafvet\nMed vallar utaf vass. Jag icke glömt,\nHur dessa judar djerfdes hålla fångne\nNebucadnezars sändebud hos sig\nI trenne dygn. — Och ville de försona\nHvart dygn med trettitusen offers blod,\nDet vor’ för litet! — Samla mina härar!\nI morgon blir Bethulias sista dag.\nGör allt i ordning. Innan solen sänker\nSitt sista skimmer uti vesterhafvet,\nFins en stad mindre uti detta land.\nLåt kalla ACHIOR. Han skall säga mig,\nHvad för ett folk det är, som bor på bergen.\n\n    (Saphan går.)\n\n\nSjette scen.\n\n    Holofernes, Bagoa.\n\nBAGOA (närmande sig Holofernes).\n\nTillåt din slaf, o store Holofernes,\nAtt i sin enfald gifva dig ett råd!\n\nHOLOFERNES.\n\nDin herre, Bagoa, begär ej råd;\nHan rådgör med sig sjelf och ej med andra.\nDock låt mig höra!\n\nBAGOA.\n\n                   Herre, må din skugga\nFörlängas öfver hela jordens rymd.\nFörr än du sänder dina tappra härar\nI dödlig kamp och till en oviss seger\nMot dessa usla myrors lilla stack,\nSå låt dem hellre törsta och förtvina.\nVi spärra vattenledningen till staden.\nDå får man se, hur länge fogeln flaxar\nUti sitt bo på torra hälleberget.\n\nHOLOFERNES.\n\nDen väntan blir för lång.\n\nBAGOA.\n\n                          Blott tretio dagar.\nPå mindre tid förtorka deras strupar\nSom ökensand.\n\nHOLOFERNES.\n\nMed hvad vill Bagoa\nSin herres tid i tretio dar fördrifva?\n\nBAGOA.\n\nMed vin och kärlek! -— Har ej Holofernes\nI dag en ny och tjusande slafvinna,\nDe Ammoniters sköna furstedotter?\nOch har ej Bagoa den gyllne bägar’n\nMed ljufva drycken, som ditt sinne gläder?\n\nHOLOFERNES.\n\nJa, du har rätt! Ditt gamla vin är godt.\nAhalibama är uti mitt våld;\nJag dödar henne, om så lyster mig,\nMen hon skall älska mig. Det är min vilja.\n\nBAGOA.\n\nSlafvinnor älska? Herre, du är munter.\nMen om du så befaller, hvarför icke?\nHon måste lyda. Qvinnor finnas nog.\nBefall! — och Bagoa bland Juda döttrar\nUppsöker snart åt dig en annan perla\nAf större glans.\n\nHOLOFERNES.\n\nBehåll ditt köpta kram!\nAhalibama skall af egen vilja\nMin egen vilja underdånig bli.\nFörstår du, slaf, att blott en sådan qvinna\nÄr värd att offras gudarne och mig!\n\n\nSjunde scen.\n\n    Achior, Saphan, de förre.\n\nSAPHAN.\n\nDe Ammoniters öfverste!\n\nHOLOFERNES.\n\n                        Han komme.\n\nACHIOR.\n\nDu kallat mig?\n\nHOLOFERNES.\n\n               Ja, jag har kallat dig.\n\nACHIOR.\n\nAtt återgifva mig min arma dotter,\nMitt enda barn?\n\nHOLOFERNES.\n\nVar lugn. Hon tillhör mig,\nJag räddat hennes lif från offerhärden,\nEj något ondt skall henne vederfaras.\n\nACHIOR.\n\nTag, höge herre, alla mina skatter,\nJag äger gnid och gömda ädelstenar,\nMen gif min dotter åter.\n\nHOLOFERNES.\n\nSpar ditt guld!\nOch tacka dina gudar att du än\nDin tunga har att gäcka Holofernes!\n\nACHIOR.\n\nJag äger intet mer! — Du tog min fröjd,\nMitt hopp, min glädje, — min AHALIBAMA.\nHon var min enda rikdom. Jag förbannar\nDe falske gudar, som dig makten skänkt\nAtt allt förstöra. Jag förbannar dem,\nTy de förtrampa sina egna lagar.\n\nHOLOFERNES.\n\nOch om jag hängde dig i första träd?\nHvad? Hädar du vår gud? Gå, böj ditt knä\nFör bilden der! — Han är den ende guden.\n\n    (Saphan för Achior till Nebucadnezars bild, för hvilken\n    den förre böjer knä, medan Achior står upprätt.)\n\nDu böjer ej ditt knä? Nåväl, låt vara!\nTörhända jag förlåter dig, om du\nVill köpa lifvet med att tala sanning. (Listigt.)\nJag kallat dig, att du må säga mig\nHvad folk det är, som krälar der på bergen.\nSå säg mig, hvad du vet om Israel.\n\nACHIOR.\n\nHvad folk det är? Du herre frågar det:\nSå vill jag säga dig hvad folk det är,\nOch må du döma mig, när du mig hört.\nDet är ett folk, som trotsar dina gudar\nAf sten och marmor, och föraktar dem.\nDet folket tror uppå en enda gud,\nSom skapat himmelen och skapat jorden,\nSom fört det genom öknens heta sand\nTill Canaans land, — till stranden af Jordan.\nHan skyddat dem mot hedningarnas våld,\nOch gör det än, om de blott icke syndat.\nEj något strå på deras hjessa skall\nAf dig beröras, om ej denne gud\nDet vill; — ty han är maktens gud.\n\n    (Pekar på Nebucadnezars bild.)\n\nSe der din gud, som sjelf du format har\nAf sten, af guld, af tråd och af juveler!\nMen det är Israels gud, som skapat stenen,\nSom gaf dig guldet, — som dig visat vägen\nI dolda djup till perlan och juvelen.\nAllt är ju hans! Ja, hör mig Holofernes;\nDin arm är stark, — din makt är obegränsad,\nDu äger mer än någon hittills ägt.\nMen all din makt och rikdom är ett stoft\nInför den mäktige, som bor i höjden.\nDitt stål förrostar, dina pilar murkna,\nOch bäfva skola både jord och himmel\nEngång för Israels gud!\n\nHOLOFERNES.\n\n                         Är det ditt svar?\nEländige! — Uti ditt vanvett har du\nDitt usla lif förspillt. Du är den förste,\nSom vågat tala så till HOLOFERNES.\nJag svär vid himlens sol, och alla gudar,\nAtt jag dig slagta skall på offerhärden,\nSom jag vill resa upp för Israels folk. —\nHa, bleka judar på Bethuliens höjder,\nI hafven i Jerusalem ett tempel,\nI bedjen till en gud, sum dold bland molnen\nI aldrig sett och aldrig skolen se.\nJag trotsar honom, som jag trotsar er.\nOch jag vill hämnas. Dessa hundars blod\nSkall strömma öfver Molochs offerflamma.\n(Till SAPHAN.)\nFör honom genast till Bethulias murar;\nBind honom der vid första, närmsta träd.\nLät juden taga honom.\n    (Till Achior.)\n                      Der vill jag\nFörgöra dig med hela judesvärmen\nI deras kupa.\n\n    (Achior föres bort af SAPHAN.)\n\n\nÅttonde scen.\n\n    Holofernes, Bagoa.\n\nHOLOFERNES.\n\nNu jag följer\nDitt råd. Bevaka brunnarna vid staden!\nFörstör all vattenledning. Ej en droppe\nAf källans helsodryck skall mera svalka\nDet törstande Bethulia. Slaf, se till,\nAtt ej Ahalibama flyr från lägret!\nDu med ditt hufvud svarar mig för henne.\nMärk väl: ditt hufvud. (Går.)\n\n\nNionde scen.\n\n    Bagoa (ensam).\n\nBAGOA.\n\nStolte Holofernes,\nJag är din slaf, — förtrampa mig i stoft,\nFörakta skorpionen, tryck din fot\nPå krypets hjessa, du! Men akta dig,\nHan har en gadd, han kunde stinga dig\nDen uslingen, som krälar der i mullen;\nHans lynne är att döda när han kryper.\nDu följde dock mitt råd; — jag vunnit tid,\nJag vill betänka mig. Kryp ännu mask\nOch låt din herre frossa uti kärlek;\nHans älskarinna vill jag troget vårda —\nFör hvem? För hvad? Det vet jag ej ännu.\nHon är mitt vapen, är det gröna blad,\nSom ger sitt gift åt skorpionens gadd.\nVid hennes åsyn minnes jag min maka, —\nJa, hon var lika skön. Det tycks mig stundom,\nSom vore anletsdragen ock desamma,\nSom hörde jag den silfverklara rösten.\nDå tycks mig min förflutna glädje nära.\nHvar är min maka, Holofernes? — Ha,\nDet vet blott bödelns svärd och Euphrats djup.\nHvar är mitt barn? — Den usle slafven frågar. —\nHan vågar tänka, minnas och förtvifla.\nHan vågar ropa på de döde. Ja,\nDu segrare vid Ragau, jag mins,\nHur jorden var betäckt af blod och lik;\nDu segrade dock ej med egna krafter,\nDe fega folken ifrån Euphrats stränder,\nFrån Tigris och Hydaspes, hulpo dig.\nFörskingrad och förjagad var vår här,\nOch våra byar, våra städer brunno.\nBland gvinnoskrik och barnajemmer stod du.\n\nSom segrade och hånade de döde.\nI kolsvart natt, belyst af stridens lågor,\nJag sökte i förtviflan, blödande,\nMitt hus, min hustru och mitt barn. Då såg jag\nMin trogna maka i mordbrännarns armar,\nSåg, huru barnet slets från modrens famn;\nJag föll vanmäktig mot den hårda klippan.\nMen hämnden gaf mig lif. Jag andas än,\nOch följer dig, du mördare och bödel.\nJag är din slaf, din onda skugga är jag,\nSom större blir, ju mer din sol sig sänker.\n\nAria.\n\nHatets gudinna, hör hvad jag beder,\nTänd i mitt hjerta din flammande gnista;\nDöda jag vill den giftiga ormen,\nGif mig ditt gift, ditt svärd och din bila!\nHatets gudinna, hör hvad jag beder,\nDöda jag vill den giftiga ormen,\nHatets gudinna, o, hör min bön!\nMå med tusende marter han pinas,\nDväljas i plågor, hör hvad jag beder.\nAfgrundens andar, tagen hans lemmar\nNeder till eder, hör hvad jag beder,\nHatets gudinna, o, hör min bön.\n\n    Slut på första tablån.\n\n\n\nAndra Tablån.\n\n\n    Ahalibamas tält till venster, i hvilket hon sitter sorgsen och\n    drömmande. I fonden synas 2;ne vakthafvande krigare.\n\n\nFörsta scen.\n\n    Entreakt.\n    Ahalibama (ensam).\n\nAHALIBAMA\n\n            Aria.\n\n    Milde gudar, skydden mig,\n    Följen mig på farans stig!\n    Kärlekens vilda makt mitt sinne berusar,\n    Hur skall jag arma fly den orm, som mig tjusar?\n    Jag vill ej lefva mer,\n    Död, som emot mig ler,\n    Tag mitt hjerta, o, tag mitt hjerta\n    O, tag mig ned till dig!\n\n(Under sängen inkommer Bago a och lyssnar pä afständ.)\n\n    Duo (mellan Bagoa och Ahalibama, som träder ut från tältet).\n\nBAGOA.\n\n    Ahalibama, lugna ditt sorgsna sinne,\n    Lugna dig, lugna ditt sinne.\n    Lifvet emot dig ler, lugna dig i din smärta,\n    Öppna för mig ditt hjerta,\n    Milde gudar skydda dig.\n\nAHALIBAMA.\n\n    Bagoa, hur kan jag vara lugn med döden i mitt hjerta?\n    Se, jag förgås af qval uti min vilda smärta.\n    Jag vill ej lefva mer; nej, du skall döda mig,\n    Förbarma dig, gif mig ditt svärd, din dolk och döda mig. Gudar,\n    skydden mig!\n\nAHALIBAMA (talar).\n\nHvad har min herres skugga att förkunna\nHans skuggas skugga? Är det ord af tröst?\n\nBAGOA.\n\nEtt sådant ord är ej sä lätt att finna\nDer Holofernes andas. Hvad vet jag?\nHan har befallt att du skall älska honom.\nSin herre bör man lyda.\n\nAHALIBAMA.\n\n                        Rädda mig!\nHans kärlek är hvar dag för mig en pläga.\nDen blick, som flammar ur hans herrskaröga,\nFörbränner mig till aska, Bagoa!\n\nBAGOA.\n\nBah, aska! Om du icke älskar honom,\nÄr du förlorad. Om du älskar honom,\nÄn säkrare är du förlorad då,\nTy Holofernes dödar den han älskat.\nDet är ett muntert val: Dö, om du lyder.\nOch om du icke lyder, dö ändå!\n\nAHALIBAMA.\n\nVe mig! Ahalibama måste dö!\nMin kraft försvinner, mina sinnen bländas;\nJag vill ej dö och kan dock icke lefva.\nEn orm mig tjusar, rädda, rädda mig!\n\nBAGOA.\n\nJag kunde rädda dig, ahalibama.\nHvad gifver du mig, om jag räddar dig?\n\nAHALIBAMA.\n\nO, Bagoa, hvad kan du väl begära\nUtaf slafvinnan, som ej äger mer\nAn sina tårar och sitt brustna hjerta?\n\nBAGOA (med låg röst).\n\nHör, och begraf mitt ord! Vet, äfven jag\nEtt hjerta har, som brustit af förtviflan.\nJag blef ej född till slaf; — Ett oblidt öde\nMig kastade i Holofernes’ väg;\nTill sin liftjenare han valde mig.\nMed hycklad trohet följer jag den grymme\nOch är den ende, som hans ynnest har.\nDet tycks mig stundom, som en röst mig sade:\nLägg gift i vinet! Rädda dina bröder!\nDet är blott ur din hand han tager bägarn.\n\nAHALIBAMA.\n\nHvad? döda honom! Du, en usel slaf.\nOch han, så stolt, så furstligt hög och herrlig!\nHan får ej dö; — hans varma krigarhjerta\nFår icke kallna af ett svekfullt gift.\n\nBAGOA.\n\nOch om jag ville rädda så ditt lif?\n\nAHALIBAMA.\n\nMitt lif, — ja, du hur rätt, — jag vill ej dö;\nEj nu—. men fins ej någon annan väg\nTill räddning?\n\nBAGOA.\n\n               Jo, ännu en väg jag har.\n\nAHALIBAMA.\n\nSå säg mig den!\n\nBAGOA.\n\n                Skall jag dig säga den?\nVälan, sä hör mig. Du är ung och skön:\nKan du din bödel tjusa, är du räddad.\nDelila var ej skönare än du,\nOch hon besegrade den starke Simson,\nDe Philisteers grymme fiende.\nKan ej Ahalibamas öga tämja\nEn listig leopard? Ditt öga kan det!\nJag ser det i den eld, som lågar derutur.\nGör honom tam och spak, och när han ligger\nVid dina fötter, när hans tunga slickar\nDin hvita hand, och han af vällust sluter\nSin druckna blick, — så drag din dolk och —.\n\nAHALIBAMA.\n\n              Döda!\nJag skulle döda honom? Aldrig! aldrig!\n\nBAGOA.\n\nDå kunna gudarne ej rädda dig.\nDu dör, Ahalibama, — ja, du är förlorad,\nSom alla, dem han före dig har älskat.\nHar skändat och förkrossat. Innan kort\nHar han en annan kärlek — — —\n\nEN KRIGARE (ropar firån höjden).\n\nHolofernes! (Bagoa akyndar emot honom.)\n\nAHALIBAMA.\n\nAnnan kärlek?\nO gudar, skydden mig! Då kunde jag—.\n\n    (Går in i teltet.)\n\n\nAndra scen.\n\n    Holofernes, Bagoa (qvarstannar i fonden), Ahalibama.\n\nHOLOFERNES (afsides).\n\nHvad vill det säga: en osynlig gud?\nAr han så stor och mäktig, som man sagt mig,\nSå borde han doek synas! Är han åter\nEn fjerran stjema blott på himlahvalfvet,\nSå slocknar han som hon, och dunstar bort—. .\nOch för en sådan gud Bethuliens folk\nEtt tempel bygt och häda vill de gudar.\nSom vi oss skapat af det finsta guld——\nAtt söka honom i den höga rymden\nÄr blott förlorad tid, förlorad möda. —\nHan är en skugga! — men på spöken tror\nEj Holofernes, — fruktar dem ej heller. —\nJag är min egen gud, — och mig tillbedja\nDe tusen folk jag kufvat och besegrat.\nFins än en annan gud, så må han då\nMig vägen spärra på min krigarbana,\nOch för hvar droppe blod, som jag förspilt,\nMed tusen marter mig tillintetgöra.\nEn sådan gud är Holofernes’ gud,\nTy blott den starkare kan jag tillbedja.\n\n(Ahalibama visar sig i tältets dörr.)\n\nAhalibama! Du är min gudinna.\nÄr det ej så?\n\nAHALIBAMA.\n\n              Nej, din slafvinna är jag!\n\nHOLOFERNES.\n\nMen har ej Holofernes gifvit dig\nMer än en konungs dotter önska kan?\nHar lian ej tålamod ined dina nycker?\n\nAHALIBAMA.\n\nJa, höge herre! — ja, det har du väl,\nMen ack, så länge för din blick jag bäfvar,\nJag vågar ej dig älska—.\n\nHOLOFERNES.\n\n                          Skygga dufva,\nDu är då rädd för mig; — Du fruktar bödeln.\nSom med ett slag förvandlar lif till död!\nFörsök att vänja dig vid mina seder\nOch vid mitt lynne.\n\nAHALIBAMA.\n\n                    O, om jag det kunde!\n\nHOLOFERNES.\n\nDu måste kunna, — det är jag, som vill det!\n\nAHALIBAMA.\n\nNär så du talar, jag förvirrad blir,\nJag vågar ej uti ditt öga blicka.\nMitt hjerta isas, — mina lemmar darra;\nDen fasansfulla döden ser jag der.\n\nHOLOFERNES.\n\nHvad sen? En blixt kan icke evigt ljunga,\nOch den, som engång älskat Holofernes,\nKan gerna dö.\n\nAHALIBAMA.\n\nNej, säg mig hellre då,\nAtt du med blicken ur ditt herrskaröga\nKan gjuta lif uti den döda marmorn,\nOch att din kärlek är ett evigt lif.\nDå vill jag älska dig!\n\nHOLOFERNES.\n\nEtt evigt lif!\nDu narr! Vet du hvar evigheten bor?\nDen bor i bägarns djup, — kom, låt oss dricka!\nOdödligheten är ett himmelskt rus,\nUr hvilket Holofernes ej vill vakna.\nHit Bagoa!\n\n    (Bagoa nalkas.)\n\nOch nu, Ahalibama.\nJag följer dig, för att med dig få smaka\nOdödlighetens fröjder!\n\n    (Alla gå in i tältet. Bagoa fyller den gyllene bägaren med vin).\n\n                       Bagoa sjung!\nEn munter sång om vin och kärlek. Sjung!\n\nBAGOA.\n\n            Dryckesvisa.\n\n    Kärlek och vin dig gudarne gifvit,\n    Hjerta, som klappar, en tärna så varm,\n    Glädje och vällust, fröjd uti lifvet,\n    Glödande kinder och svällande barm.\n\n    Drick för att segra, drick för att döda,\n    Drick för ast tjusa den svärmande mö,\n    Drick för de tusen offer som blöda,\n    Drick för att njuta, älska och dö.\n\n    Drick ut! Häll i!\n    Vinet ger must åt ditt blod,\n    Kärlek ger kraft och mod.\n\nSlut på första akten.\n\n\n\n\nANDRA AKTEN.\n\n\n\nTredje Tablån.\n\n\n    Scenen föreställer ett öppet torg i Bethulia.\n    I fonden ett tempel, hvarifrån sång höres. Under\n    sången visar sig Judith i templets dörr,\n    samt framkommer senare på scenen.\n\n\nFörsta scen.\n\n    Chör i Templet.\n\n    Himmelens fader, hör våra böner,\n    Du, som från höjden oss alltid är när.\n    Skydda Jerusalem! Bädda Jerusalem!\n    Tag ej din hand från Israels söner,\n    Hör hvad ditt folk i sin ångest begär!\n\n\nAndra scen.\n\n    Judith, män och qvinnor (som utkomma från templet).\n    En borgare.\n\nDet är förbi!\n\nEN ANNAN.\n\n              Nu dricker Belial\nUr alla brunnar på Bethuliens slätter,\nOch lifvets källor sina. Vi förgås.\n\nDEN FÖRSTA.\n\nAssyrern känner våra fasta murar.\nHan tagit törstens djefvul i sin sold;\nVi måste öppna portarna.\n\nEN RÖST UR HOPEN.\n\n                          Nej låt oss\nFly alla bort till hedningarnes läger.\n\nDEN FÖRSTA BORGAREN.\n\nOch gifva oss till de Assyrers trälar.\n\nJUDITH.\n\nI ären fege män och svaga qvinnor.\nI kommen ut från edra fäders tempel\nMed jemmerklagan. Är det eder tröst?\nHvi gifver Israels gud ej mer den styrka,\nSom förr han eder gaf från Sinai berg?\nI hafven glömt att bedja, tro och hoppas,\nI hafven glömt, hvad edra fäder lidit,\nHur Jacob brottades med Herren Gud!\nI hafven syndat, — viljen synda mera,\nOch derför, derför straffar Herren oss.\nSå är det. Utan Gud är detta folk.\nOch derför dör det.\n\nEN BORGARE (afsides till hopen).\n\n                    Det rika Judith är,\nSom hjelpt så mången uti nödens stund.\nSe, huru klädd hon är! Den sämsta qvinna\nUti Bethulia har bättre kläder.\n\nEN ANNAN.\n\nDet sägs, att hon har varit sinnesrubbad\nAllt sedan hennes man Manasse dog.\n\nDEN FÖRSTA BORGAREN (högt).\n\nFör Judith är det lätt att oss fördöma:\nHon har ej någon mer att sörja för.\nHon hör ej barnets skri, ej modrens jemmer.\nHon tänker på sig sjelf och smädar oss.\n\nJUDITH.\n\nHvem är som talar? Ensam är jag visst,\nOch Judith vet ej mer hvad sällhet är.\nMen vore jag vår stora moder Sarah,\nSå sade jag i dag till sonen Isak:\nÄr du det löftets barn, som Herren bergat\nFrån offerbålet, — hvi förtvillar du?\n\nEN RÖST.\n\nHon talar vanvett. Hör ej denna qvinna.\nOsias är den ende, som oss gifver\nDet bästa råd.\n\nALLA.\n\n               Ja, gå vi till Osias?\n\n    (De vända sig för att gå, men möta Osias,\n    som kommer ut från templet.)\n\n\nTredje scen.\n\n    Osias, de förre.\n\nEN BORGARE.\n\nDer kommer han.\n\nEN ANNAN.\n\n                Osias, dyre fader!\nVår nöd är stor, — råd oss, hvad är att göra?\nAf törst försmäkta vi.\n\nOSIAS.\n\n                       I skolen bedja\nTill Herren gud, som förr har hjelpit oss.\nNär Moses ropade till hälleberget,\nHvem var' det, som lät vattenstrålen välla,\nOch lät de läppar, som så nyss förtviflat,\nSig läska af den friska källans dryck?\nHvem var det, som, när varmt Elias bad,\nLät Baal i spillror störta för hans fötter?\nFörtviflen ej! — Än lefver Israels gud,\nOch han skall rädda eder!\n\nDEN FÖRSTA BORGAREN.\n\n                                        Gode fader,\nHan hjelper oss ej mer, ty vi ha syndat.\nNu skola våra barn och qvinnor mördas,\nOm dessa hedningar vi längre reta.\nSå gif oss nycklarna till stadens portar!\nVi vilja ut, ut, ut till Holofernes!\nVi böja knä för honom. Abraham\nSkall se vår nöd, förlåta oss vår synd.\n\nJUDITH.\n\nRes kopparormen upp! Böj knä för Baal,\nOch säg: Hvad tycks dig fader Abraham\nOm våra gudar?\n\nEN RÖST.\n\n               Qvinnan yrar.\n\nOSIAS.\n\nDu känner ej den ande, som profetiskt\nNu talar här till oss ur Judiths mun.\nSå hjelpe Gud. Om någon hjelp ej kommer,\nFörr än den femte dagen gryr härefter,\nDå är det tid att öppna stadens portar.\n\n(    Achior synes i fonden, förd af 2:ne\n     skyttar. Hans händer äro bundna.)\n\n\nFjerde scen.\n\n    Achior, Skyttar, de förre.\n\nEN RÖST UR HOPEN.\n\nEn bunden fånge föres hit af skyttar.\n\nOSIAS.\n\nHvad ser jag, vänner, — det är Achior,\nDe Ammoniters stolte öfverste.\nHans händer lösen! — Han ej kommit hit\nAtt skada oss.\n\nACHIOR.\n\n               Jag tackar dig, Osias.\n\nOSIAS.\n\nMen säg oss, hvad har händt?\n\nEN SKYTTE.\n\n                            Vi funno honom\nEj långt från staden, bunden vid ett träd,\nOch trodde honom död.\n\nOSIAS.\n\n                      Förklara dig!\n\nACHIOR.\n\nJag kommer nu från Holofernes’ läger.\nHan sändt mig hit för att med eder dö.\nFrån mig han röfvade mitt fosterbarn,\nMin enda dotter, min Ahalibama.\nFörbannad vare han!\n\nALLA.\n\n                    Säg vidare!\n\nACHIOR.\n\nDe Ammoniters land han äfven tog\nOch tvang oss der, att våra egna gudar\nMed eld förstöra, sen han från oss röfvat\nAllt hvad vi ägde uti guld och perlor.\nNebucadnezars bild han för oss stälde\nOch vill, att vi blott denna gud tillbedja.\n\nOSIAS.\n\nFörr må vi törsta inom, dessa murar\nOch digna ned i våra fäders stad,\nÄn knä vi böja för Nebucadnezar!\n\nACHIOR.\n\nJa, eder stolta stad han vill förstöra\nOch grusa edra fäders gamla tempel.\nOm för Assyriens kung Nebucadnezar\nI ej i stoftet eder böjen!\n\nOSIAS.\n\n                           Aldrig\nSkall Israels folk en annan gud tillbedja!\n\nACHIOR.\n\nO, Israels söner! — Israels ädla döttrar!\nDet är med edert blod och edra barns\nHan vill begjuta offerhärdens lågor.\nHvar är det slagregn, som skall släcka bålet?\nHvar är den åskvigg, som af höjden ljungar\nAtt splittra facklan i mordbrännarns hand?\nJa, ja, du Israels ädla, blyga dotter!\nBetäck ditt anlete för tjusarns blickar,\nBetäck din runda barm och fly hans åsyn,\nAtt ej din skönhets glans hans sinne bländar.\nHan älskar med en dåres vildhet; ja,\nHans blick förbränner... dödar! — —\n\nJUDITH (afsides).\n\n                                    Denne man\nUti mitt sinne väcker vilda tankar!\nKan Holofernes tjusas af en blick,\nSå gif mig, Gud, det skönsta qvinnoöga,\nGif mig en qvinnobarm af lif och vällust\nOch tusen lågor gif åt mina läppar!\nJag honom tjusa vill! Han måste dö\nVid Judiths hjerta och af Judiths kärlek!\n\nOSIAS. (till Achior).\n\nO, Achior, du kom att dö med oss!\nVar helsad, vän i nöden. Kom att dela\nDet enda, som oss återstår: vår tro!\n\nCHÖR (höres på afstänä från hedningarnes läger).\n\n    Bäfva Jerusalem!\n    Dina murar skola ramla!\n\nSOLOQVARTETT (på scenen).\n\n    O, Gud, som är barmhertig,\n    Rädda ditt folk, förlåt oss våra synder!\n    Rädda oss, Zebaoth!\n\n    Slut på tredje tablån.\n\n\n\nFjerde Tablån.\n\n\n    Judiths kammare. Hon ligger i sin morgondrägt\n    och talar sofvande med afbrutna ord. Abra sitter\n    vid hennes sida. Lampan brinner. Det dagas.\n\n\nFörsta scen.\n\n    Judith, Abra.\n\nJUDITH (melodram).\n\nJag hör dig Zebaoth, — nåd, — nåd! —\nJag kan ej — Du vill — jag går — han kommer — svärd!!\nBlod! —\n\n    (Spritter till och vaknar.)\n\nRecit. och Duo.\n\nJUDITH.\n\n                    O, Abra, hvar var jag?\n    O, Simeons Gud, jag hör ditt bud,\n    Jag såg din klarhet, Herre Zebaoth.\n    Du ropar mig, jag lyder dig,\n    Din vilje ske; jag följer utan knot\n    Ditt helga bud,\n    O, Herre Gud,\n    Min Gud och fader.\n\nABRA.\n\n    Bland moln och sky\n    De drömmar gry;\n    Dig nattens spöken blott förvilla.\n    Var lugn och stilla,\n    Var lugn och stilla,\n    Och snart skall drömmens oro fly.\n    Lugna dig, o Judith, lugna dig!\n\nJUDITH (talar).\n\nDet var en ryslig dröm!\nEtt svärd af lågor höll jag i min hand,\nOch jag såg blod, som flöt i strida strömmar. —\nDet är din vilja — och jag lyder dig.\n\nABRA.\n\nHvad drömde du, min goda herrskarinna?\n\nJUDITH.\n\nTyst, Abra, tyst! — Jag hörde dock en röst,\nJag såg det, som en qvinnas öga aldrig\nKan utan fasa se.\n\nABRA.\n\n                  En villa blott:\nMan skall ej tro på nattens onda drömmar.\n\nJUDITH.\n\nNej, nej: den högsta sanningen har talat.\nJag strider mot, min själ uppreser sig\nI uppror mot sin skapare, och dock —\nFörgäfves vägrar jag. Jag får ej lugn,\nFörr än jag vet, att vi från våra murar\nFörjagat denne grymme Holofernes.\nBeständigt ropar rösten inom mig:\nBethulia får icke falla!\nBethulia är Zions fasta förmur,\nGuds fästes fäste är Bethulia!\nHvad skall jag svara? Råd mig, trogna Abra!\nHvad skall jag svara rösten? Skall jag svara:\nJerusalem må falla; Herren vikit\nIfrån sitt folk. Den stora starkhets ande,\nSom gaf Deborah makt mot tiotusen\nI vapen klädde män, fins icke mer.\n\nABRA.\n\nGud kallar hvem han vill, och när han vill.\nMän bära svärd. Det hör ej qvinnan till.\n\nJUDITH.\n\nHvem Herren vill, och när han vill. Rätt så.\nEn pilt var David och en mö Deborah,\nOch af Guds kraft kan Sarons minsta törnros\nEtt öknens lejon stinga i dess häl.\nGif kraft, Gud Zebaoth, som hoppet gaf.\nOch jag vill rädda dig, Jerusalem.\n\nABRA.\n\nBetänk dig, ädla Judith! Holofernes\nNu tyckes tveka. Redan tretio dagar\nHan overksam uti sitt läger hvilar;\nÄn finnes räddning. —\n\nJUDITH.\n\n                       Ja, en räddning fins,\nMen endast en. Oss skydde Israels Gud;\nJag lyder honom. Mitt beslut är fattadt.\nVill du mig följa på en vådlig färd?\n\nABRA.\n\nHvart Judith går, dit följer Abra med.\n\nJUDITH.\n\nSä följ mig då till Holofernes’ läger.\n\nABRA.\n\nHvad säger du? till Holofernes?\n\nJUDITH.\n\n                                Ja!\n\nABRA.\n\nAtt dödas.\n\nJUDITH.\n\n           Ja, att dödas— eller — döda!\n\nABRA.\n\nDitt tal är dunkelt, — jag kan det ej fatta...\nMen bäfvar att förstå dig alltför väl.\n\nJUDITH.\n\nSå bed Osias genast komma till mig,\nMen yppa ej för någon hvad du anar.\n\n    (Abra går.)\n\n\nAndra scen.\n\n    Judith (ensam).\n\nJUDITH\n\n              Bön.\n\n    Herre, min fader, Simeons gud,\n    Hjelp mig och gif mig styrka!\n    Hjelp mig, o Herre Zebaoth!\n    Herre, min fader, hör min bön,\n    Rädda Jerusalem!\n\n(Talar.)\n\nNu vill jag smycka mig ännu en gång\nSom i min ungdoms och min glädjes dagar,\nLik Jephtas dotter smyckad gå att dö.\n\n    (Hon går.)\n\n\nTredje scen.\n\n    Abra (återkommer).\n\nABRA.\n\nJag fann Osias talande till folket\nVid porten af vårt hus. Han snart är här.\nHvad skall han råda? Är det skick, jag frågar.\nAtt ärbar qvinna lemnar vind för våg\nSitt hus och hem och går till hednahundar,\nSom Moabs barn, med falskhet i sitt hjerta?\nGud tröste oss, det är en usel tid\nVi lefva i, det är då visst och sant.\n\n\nFjerde scen.\n\n    Osias, Abra.\n\nOSIAS.\n\nJag kommer, som du bad. Hvad önskar Judith?\n\nABRA.\n\nHon önskar råd af er, min dyre fader!\n\nOSIAS.\n\nBegär hon tröst af mig, så kan Osias\nEj trösta någon mer. Mitt hopp är ute.\nEj dag, ej natt, min trötta själ får hvila.\nDet är förbi med oss!\n\nABRA.\n\n                      Misströsta ej.\nOm du, min far, förlorat hoppets staf,\nHvad stöd står då oss åter?\n\nOSIAS.\n\n                            Bönen, bönen,\nAtt dödens stund ej alltför bitter blir.\nDet är det enda, som oss återstår.\nVårt folk försmäktar, — öfverallt förtviflan;\nHvarthän jag vänder mig, — hvarthän jag går,\nJag hör dem ropa: vatten, vatten, vatten!\nO, kunde med mitt eget blod jag läska\nDe torra läpparna, — jag gjorde det.\n\n\nFemte scen.\n\n    Judith inkommer i högtidsdrägt, smyckad med perlor och juveler.\n    Osias, Judith, Abra.\n\nOSIAS (afsides).\n\nI högtidsskrud, liksom till glädjefester!\n\nABRA (afsides).\n\nBevara oss, nu har hon blifvit tokig!\n\nJUDITH.\n\nOsias, fader, signe Gud din ingång!\n\nOSIAS (högt)\n\nMin dotter kallat mig. — Men hvad betyda\nDin sköna högtidsdrägt och dina smycken,\nDå hela staden går i säck och aska?\n\nJUDITH.\n\nHvad de betyda, vill jag säga dig.\nJag går till fest, ja, till en offerfest\nFör Herrans allmakt och min fosterbygd;\nJa, fader, jag är denna hvita dufva,\nSom flög ur arken, när der rundtomkring\nVar död och vattuflod, men återvände\nMed hopp och räddning. Derför har\nJag nu mig herrligt smyckat. Gud till ära\nOch fienden till fall.\n\nOSIAS.\n\n                       Du talar gåtor.\n\nJUDITH.\n\nHör mig, dyre fader!\nMen fråga icke, ty jag kan ej svara,\nÄnnu i denna natt jag måste bort!\nDu har ju sagt: \"när femte dagen gryr,\nFör Holofernes öppnas stadens portar\".\nI tid jag måste nu mitt värf fullborda.\nMen gif mig din välsignelse, min fader,\nTy jag behöfver den.\n\nOSIAS.\n\n                     Betänk, mitt barn!\n\nJUDITH.\n\nJag är beredd på allt, — jag är omgjordad\nMed Davids rustning emot Goliath:\nBlott skölden fattas: din välsignelse!\n\nOSIAS.\n\nFast dunkla äro dina ord som natten\nI Hinnoms dal, och fast mitt öga ej\nKan se den väg du vandra skall, så talar\nEn hög, profetisk ande ur din mun.\nGå alltså, gå välsignad Herrens vägar.\nHans stjernor lyse dig på nattens stig,\nTill frid och seger han ledsage dig!\n\n(Osias välsignar JUDITH.)\n\n    Slut på andra akten.\n\n\n\n\nTREDJE AKTEN.\n\n\n\nFemte Tablån.\n\n\n    Holofernes läger. En mängd krigare. Några äro\n    sysselsatta med rengöring af sina vapen, — andra\n    dricka och dansa omkring Nebucadnezars bild.\n\n\nFörsta scen.\n\n    Saphan, Krigare.\n    Dans af krigare.\n\nSAPHAN.\n\nDet är nu tretio dagar vi legat framför detta fördömda getingbo,\noch ännu surrar svärmen derinne. Hvem häller en sikel guld?\n\nEN KRIGARE.\n\nJag. — Deras gud hjelper dem, säger Achior,\n\n    (De kasta tärning.)\n\nSAPHAN.\n\nAchior är ett dumhufvud. Vi ha många gudar,\noch de ha icke flere än en. Så måste väl de många\nvara mäktigare, än den ena.\n\nDEN FÖRSTE KRIGAREN.\n\nMen hvem synes der på afstånd? Två qvinnor!\n\nDEN ANDRE KRIGAREN.\n\nDe komma hitåt.\n\nDEN FÖRSTE.\n\nAmmonitiska skönheter, som förälskat sig i Saphan.\n\nDEN ANDRE.\n\nPä drägten tyckas de vara Israelitiska qvinnor.\n\n\nAndra scen.\n\n    Judith, Abra, de förre.\n    Judith inträder med stolthet. Alla krigare vilja\n    omringa henne, men vika tillbaka för hennes blickar.\n\nJUDITH (betraktande dem).\n\nHvar är er fältherre?\n\nEN KRIGARE.\n\nTill din tjenst, sköna främling. Vi äro allesamman fältherrar.\n\nJUDITH.\n\nHvar är er fältherre, Holofernes?\n\nSAPHAN.\n\nSäg mig först, hvem är du, som beskuggar jorden med dina ögonlock?\n\nJUDITH.\n\nJag är en Israelitisk qvinna från Jerusalem.\n\nFLERE KRIGARE.\n\nFrån Jerusalem?\n\nJUDITH.\n\nJag har vigtiga saker att meddela er fältherre.\n\nSAPHAN.\n\nErt namn?\n\nJUDITH.\n\nJudith!\n\nSAPHAN.\n\nSköna Judith! — Man kommer ej så lätt till Assyriens konungs\nfältherre. (Afsides) Jag afundas honom.\n\nJUDITH (befallande).\n\nSlaf, inga invändningar! För mig till Holofernes!\n\nDEN FÖRSTE KRIGAREN (till Saphan).\n\nAstaroth sjelf kan ej vara skönare!\n\nSAPHAN (framträdande djerft till Judith utan att betrakta henne).\n\nIcke så spotsk, min rara pelikan!\n    (Vändande sig mot henne.)\nSköna Judith! — Hvad du har att säga\nHolofernes, kan du säga mig i mitt tält.\n\nALLA.\n\nHalloh, en vilddufva!\n\n    (De omringa henne. Saphan drager sitt svärd\n    och ställer sig framför Judith.)\n\nSAPHAN.\n\nHvad nu, korpar? Akten eder för hökens klor.\n\n    (Alla gripa till vapen.)\n\nCHÖR MED SOLOQUARTETT.\n\nJUDITH OCH ABRA.\n\n    Tillbaka! Ha, hvilken strid!\n    Skönhet är segerns lön.\n    Må dödens blixtar rasa!\n    För skönhet oeh behag tillbaka, slafvar!\n\nSAPHAN.\n\n    Tillbaka! Hon tillhör mig:\n    Må dödens blixtar rasa!\n    Skönhet är segerns lön.\n    Förvägne! Tillbaka! Bäfven!\n\nEN KRIGARE.\n\n    Tillbaka, hon är min!\n    Må dödens blixtar rasa!\n    Skönhet är segerns lön.\n    Förvägne! Tillbaka! Bäfven!\n\nCHÖR AF KRIGARE.\n\n    Tillbaka! Kom Judith och följ mig,\n    Må dödens blixtar rasa!\n    För skönhet och behag\n    Tillbaka! Förvägne, bäfven!\n\nJUDITH.\n\nI djerfve män, som lansar bryta\nFör Judiths skönhet, hören mig!\nFörgäfves här ert blod skall flyta;\nHon fruktar ej ert vilda krig.\n\nHon trotsar er, förvägna trälar.\nTillbaka! Bäfven för min hämd!\nEj Judith är för er bestämd,\nHon säljes ej åt hednasjälar!\n\nABRA.\n\nMå dödens blixtar rasa\nFör skönhet och behag!\nTillbaka, trälar! Hon trotsar er.\n\nSAPHAN OCH EN KRIGARE.\n\nO, Judith, hör min bön!\nHvarför är du så skön?\nDu tillhör mig, o hör min bön!\nO, följ mig, Judith, o, hör min bön.\nDu trotsar mig!\n\nCHÖR.\n\nHur skön hon är, hur englaskön!\nO, Judith, huru skön du är!\nDu trotsar mig!\n\n\nTredje scen.\n\n    Bagoa, de förre (som fortfara att strida).\n\nBAGOA.\n\nHvad larm i lägret?\n\nSAPHAN.\n\n                    Bagoa, drag ditt svärd\nOch hjelp mig klyfva skall'n på dessa hundar!\nMin är hon, min!\n\nBAGOA.\n\n                 Ha, ha, roffoglar alla,\nFort in med klorna! För en qvinnas skull\nI viljen klösa här ihjäl hvarandra:\nDet lönar knappast mödan. Holofernes\nVill veta, hvem af eder, tappre män,\nHan strypa skall för dylikt öfverdåd.\n\n    (Alla sticka in sina svärd; — Bagoa betraktar Judith.)\n\n(Afsidas.) Ha, ser jag rätt? — Hvems hund är Bagoa\nAtt detta villbråd (Högt.) Undan fort god vänner!\nAllt kungligt byte tillhör Holofernes.\nHvem vägar rycka skygga antilopen\nFrån lejonkulan? (Till Judith.) Kom, jag följer dig\nTill vår beherrskare (Afsidas.) Ahalibama,\nNu har jag funnit din medtäflarinna.\n\n    (Judith och Abra skynda ut med Bagoa.\n    Saphan vill följa dem men hindras af krigame.)\n\n\nFjerde scen.\n\n    Saphan, Krigare.\n\nSAPHAN.\n\nOch den shakalen röfvar bort mitt byte!\n\nEN KRIGARE (till saphan).\n\nLåt honom gå; — Du vet, att Holofernes\nÄnnu sin leksak har, — Ahalibama:\nDen nya tänker jag han lemnar oss.\nTvå krukor ställer man ej vid hvarandra,\nOm man ej vill slå båda platt i kras.\n\n    Slut på femte tablån.\n\n\n\nSjette Tablån.\n\n\n    Ahalibamas tält Holofernes betraktar\n    ett ögonblick stum AHALIBAMA.\n\n\nFörsta scen.\n\n    Holofernes. Alialibania.\n\nHOLOFERNES.\n\nFarväl, Ahalibama, — än en kyss\nFör vår odödlighet! (Kysser henne och gär.)\n\n\nAndra scen.\n\n    Ahalibama (ensam).\n\nAHALIBAMA\n\n              Du går, du går\nSå lugn, så stolt? Du segrat, segerherre!\nYfs, att den starke örnen kramade\nTill döds en stackars lärka — — Holofernes!\nDn dödat mig! Min vinge är förlamad.\nJag kan ej flyga, kan ej sjunga mer.\nMin far,... hvad ord? ... Hvem ropade min far?\nGå bort! gå bort! — Jag vill ej se dig mer.\nJag druckit elden ur den gyllne bägarn.\nMin själ är aska. Fins der ingen gnista?\nMitt hat, hvar är du? Kärlek, hvar är du?\nHär!... här!... Alltså, en gnista finnes qvar.\nOch den skall flamma upp ännu en gång,\nFör att förbränna... hvem? — mig eller honom?\nMig eller honom? Ack, det vet jag icke,\nJag vet ej ens, hvem denna gnista är\nOm hon är stjernan, som förljufvar natten,\nOm hon är sista glöden af en brand,\nI hvilken allt förgåtts...\n\n\nTredje scen.\n\n    (Bagoa synes i fonden med Judith och Abra.)\n    Bagoa, Judith, Abra Och Ahalibamn.\n\nAHALIBAMA.\n\nHvem nalkas?\n\nBAGOA.\n\n             Bagoa, din slaf, din vän.\n\nAHALIBAMA.\n\nDu irrar dig. Min vän var offerknifven,\nMin fiende den hand, som räddat mig.\n\nBAGOA (pekande på Judith).\n\nDig Holofernes sänder denna qvinna,\nTag henne, om du vill, till din slafvinna!\nHon skall betjena dig och dig förströ\nUti din sorgsenhet.\n\nAHALIBAMA.\n\nJag tackar Holofernes.\n    (Till Judith.)\nKom närmare! (Afsides.) Det är en fager qvinna.\n    (Skarpt till Baboa.)\nOch denna qvinna sänder Holofernes\nAtt tjena mig?\n\nBAGOA (afsides till Ahalibama).\n\n               Var lugn, var klok! — jag hoppas,\nAtt han vid hennes anblick snart förgäter\nAhalibama, — och då är du fri!\n\nJUDITH (högt).\n\nDet sägs, att du är Achiors stolta dotter!\nJag bringar dig en helsning från din far.\n\nAHALIBAMA (förströdd).\n\nMin far? Så, så! Hvar är han?\n\nJUDITH.\n\n                               I Bethulia,\nDer han begråter dig.\n\nAHALIBAMA (som förut).\n\n                      Ja, jag är död.\n\nJUDITH.\n\nDu lefver dock, men icke mer för honom.\n\nAHALIBAMA (uppbrusande).\n\nHvad säger du, eländiga slafvinna?\nAhalibama är en furstedotter!\nDu svarar, när du frågas: endast då.\n\nJUDITH.\n\nÄr jag slafvinna, säg, hvad är då du?\nUppå din sänkta panna ser jag icke\nDe ädla dragen af en furstedotter.\nJag läser något der, som säger mig,\nAtt du långt hellre ville vara en slafvinnas\nSlafvinna, än att vara den du är.\n\nBAGOA (afsides).\n\nDet liknar sig till strid på lif och död:\nTvå qvinnor och en man, — det är en fackla,\nSom brinner mellan öppna oljetunnor.\n\nAHALIBAMA.\n\nDu vågar smäda mig och Holofernes!\nJudinna, akta dig! — En enda vink\nAf denna hand, och i ett nu jag kunde\nFörvandla dina rosenkinders glöd\nTill kol och aska.\n\nJUDITH.\n\n                   Dock du häfvar sjelf\nFör blicken ur judinnans dunkla öga: —\nTy denna blick förvandla kan din kärlek\nTill afgrunds plågor.\n\nQVARTETT.\n\nAHALIBAMA.\n\n    Förmätna, du smädar mig!\n    Fräcka qvinna, fly och bäfva,\n    Fly, om du ännu vill lefva!\n    Ha, du vägar smäda mig.\n    Bäfva för min hämd!\n    Ha, judinna, jag dödar dig!\n\nJUDITH.\n\n    Ja, din vrede trotsar jag;\n    Jag är stark och du är svag,\n    Judith bäfvar ej.\n\nABRA.\n\n    Ack, mitt hjerta bäfvar;\n    Fly, o Judith, rädda dig!\n\nBAGOA.\n\n    Judith segra skall:\n    Judith bäfvar ej för dig.\n\nAHALIBAMA (talar till Bagoa).\n\nJag går till Holofernes! Denna qvinna\nDu lemna skall åt krigarhopens fröjder;\nTy en judinna, som från bröder flyktat,\nSom lemnat vänner uti farans stund,\nFör att bland hedningar sin lycka söka,\nBör roa sig! Snart från Bethulias höjder\nI vilda vågor Israels blod skall strömma.\nGif henne då en bägare, — och fyll den\nMed hennes bröders blod, att hon må dricka\nEn välgångsskål för alla glada vänner\nI Holofernes’ läger.\n\n    (Går häftigt bort.)\n\n\nFjerde scen.\n\n    Bagoa, Judith, Abra.\n\nBAGOA (afsidss).\n\nPlanen lyckas'\nSnart är det slut med dig, AHALIBAMA.\nJag misstog mig dä ej. Du älskar honom,\nOch du är svartsjuk, stolt, men vek som vax.\nMed vax ej spetsar jägarn sina pilar,\nMen vaxet har en mjuk natur. Det formas\nAf handens tryckning, — och jag formar dig\nNu till ett verktyg för min hämd.\n\nABRA (till Judith).\n\n                                  O, Judith!\nHvad har du gjort? Se, denna qvinnas vrede\nDig störta skall!\n\nJUDITH.\n\n                  Var lugn, min Abra!\n\nBAGOA.\n\n                                      Judith!\nJag har ett ord att säga dig.\n\nJUDITH.\n\n                              Hvad vill du?\n\nBAGOA.\n\nJag är din vän.\n\nJUDITH (kallt).\n\nEn vän skall pröfvas, liksom guld i eld.\nHvad borgen ger du mig, att jag kan lita\nPå dina ord?\n\nBAGOA.\n\n             Ahalibamas fall.\n\nJUDITH.\n\nFör mig till Holofernes!\n\nBAGOA.\n\n                         Dit jag för dig,\nOm du vill lofva mig att med din skönhet\nFörtjusa honom.\n\nJUDITH.\n\n                Kanske. Men hvarför?\n\nBAGOA.\n\nHvarför? Nyfiken bör man icke vara.\nMen vill du veta det...När lejon leka.\nSå fruktar ej kamelen deras klor.\n\nJUDITH.\n\nNå väl, jag lofvar dig, att Holofernes skall\nTillhöra mig och icke någon annan.\n\nBAGOA.\n\nJag skyndar nu till honom. Stanna här,\nSå blir ditt öde afgjordt, ty han kommer\nMed krigarskaran hit och med slafvinnan. (Går.)\n\n\nFemte scen.\n\n    (En krigsmarsch höres på afstånd.)\n    Judith. Abra.\n\nDUO.\n\n    Hemsk och förfärlig grafsången ljuder;\n    Ha, Holofernes till bröllopp oss bjuder,\n    Brudskaran nalkas, dödstimman slår,\n    Hvila du får.\n    Israels fader, hjelp oss i faran!\n    Israels fader, o, hur vår bön!\n\n\nSjette scen.\n\n    Under musik inkommer Holofernes med Ahalibama och en hop\n    af krigare. Judith och Abra draga sig tillbaka och\n    blifva stående på sidan af scenen. Bagoa fyller den\n    gyllne bägaren och räcker den åt Holofernes.\n\nHolofernes, Ahalibama, Bagoa, Saphan, Judith, Abra, Krigare.\n\nHOLOFERNES (dricker, till krigarne).\n\nPå knä för mig och för Nebucadnezar!\n    (Till Bagoa.)\nHäll i! häll i!\n    (Till hopen.)\n                  — och sen på knä för henne.\nFör min Ahalibama, som mig gaf\nodödlighetens dryck.\n\nKRIGARNE (knäböja).\n\n                     Ahalibama!\n\nSAPHAN (som sett Judith, närmar sig henne).\n\nDu är förlorad, Judith! Följ med mig!\nJag älskar dig! —\n\nJUDITH.\n\n                  Tillbaka, usle träl!\n\nEN KRIGARE (sagta till Saphan).\n\nBom sköt den jägarn!\n\nHOLOFERNES.\n\n                     Men hvar är Saphan?\n\nSAPHAN.\n\nHär är jag, herre!\n\nHOLOFERNES.\n\n                   Hör mig, Saphan;\nAhalibama sagt mig, att en qvinna\nIfrån Bethulien till lägret kommit.\nDet billigt är, att Holofernes delar\nMed er de sköna fångster, som han gör.\nI dag jag nådig är och skänker dig\nJudinnan, Saphan.\n\nSAPHAN (afsides).\n\nSå blir hon min!\n\nHOLOFERNES.\n\n                 Du har förtjent det, — ty på stridens fält\nJag alltid såg dig främst ibland de tappre.\nSå tacka mig! Står icke karlen der\nSom en förälskad narr. Sänd hit judinnan,\nNyfiken är jag dock att se din flamma.\nHa, ha, — när så jag ser dig, Saphan,\nDu liknar mer en kuttrande fasan\nÄn någon stridstupp...\n\nSAPHAN.\n\n                     Höge herrskare,\nFörvirrad är jag af din stora ynnest.\n\nAHALIBAMA (afsides till Holofernes).\n\nOm du en annan qvinna skåda vill,\nSå låt mig dö!\n\nHOLOFERNES (till Ahalibama).\n\n               Hvad har väl mandelblomman,\nEn drottning lik, att frukta af en vildros?\nDu är den skönaste, och med ditt lif\nDu plikta skall, om jag en annan finner\nMer tjusande än du! — Hvar är den andra?\n\nAHALIBAMA (afsides).\n\nLif, kärlek, allt, farväl!\n\nBAGOA.\n\n                           Här är hon, herre!\n\nHOLOFERNES (afsides).\n\nAssyriens krona! — Skön som morgonsolen! (Högt.)\nHvad vill du här, du dotter af Jordan?\n\nJUDITH.\n\nJag kom att söka dig.\n\nHOLOFERNES.\n\n                     Att söka mig:\nDet är att söka kärlek eller... döden.\n\nAHALIBAMA (afsides).\n\nDet är att söka båda.\n\nJUDITH (kneböjande).\n\n                       Höge herre,\nEn qvinna dödas ej af Holofernes!\nMitt namn är Judith, från Bethulia;\nJag höjer knä för dig, på det jag månde\nEn dag ännu få skåda solens ljus.\n\nHOLOFERNES.\n\nEj så, stå upp! Mig skall du ej tillbedja.\nAnnu har jag ej hunnit gudars höjd...\nNebucadnezar är vår ende gud;\nFör honom böj ditt sköna hufvud, Judith!\n(Till folket.)\nAflägsnen eder; jag vill vara ensam! (De gå.)\n\nAHALIBAMA.\n\nSkall äfven jag dig lemna?\n\nHOLOFERNES.\n\n                           Gå!\n\n    (Ahalibama aflägsnar sig.)\n\n\nSjunde scen.\n\n    Holofernes, Judith, Abra i fonden.\n\nHOLOFERNES.\n\nNu sköna Judith,\nFörtro åt mig allt hvad ditt hjerta önskar!\nHvi har du lemnat dina fäders stad?\n\nJUDITH.\n\nDu bjuder, och din tjenarinna talar.\nDå ryktet kom om Holofernes’ segrar,\nHans makt, hans mod, hans stora hjeltebragder;\nDå darrade Jerusalem, som hinden\nVid källan darrar, när han hör i öknen\nEtt lejon ryta. Bäfvan var ditt budskap.\nDu stod i spetsen för Assyriens härar,\nDu tagit Carmel, Libanon och Kedar,\nCilicien, Damaskus, Galileen,\nBamarien och hela landet Gesem,\nOch före dig en dödsblek fasa gick!\nDu nalkades, du kom. Mitt folk från bergen\nSåg Tabor glimma som en skog af lansar\nOch Kedars hyddor skälfva. I sin ångest\nHar folket vändt sig till sin ende Gud,\nAtt söka hjelp och räddning; men då hördes\nEn röst från höjden: \"Israels folk har syndat,\nDet har förglömt sin ed och mitt förbund;\nJag gifver det i de Assyrers hand\nOch jag vill göra af Jerusalem\nDe unga lejons kula, full af rof\".\nJag hörde detta fasans hot från höjden\nOch... skyndade till dig...\n\nHOLOFERNES.\n\n                            Till mig... o, Judith!\n\nJUDITH.\n\nJag sökte räddning.\n\nHOLOFERNES.\n\n                    Och du sökte den\nHos mig? En gud dig gifvit i min hand.\n\nJUDITH.\n\nHvar fins ett skydd, om ej så nära svärdet.\nAtt lyftad arm ej hugget måtta kan?\nHvar fins ett fäste, om ej örnens bo?\nEn värnlös qvinna kan du ej förskjuta.\n(Faller på knä och räcker sina händer mot Holofernes.)\n\nHOLOFERNES (tar hennes händer och betraktar henne förvånad).\n\nJag kunde det! — Men dina ögons glans\nBesegrat den förut okufvade,\nSom dödat allt, — som aldrig känt förskoning;\nÄr du en qvinna, du? — Jag sett så många,\nMen aldrig förr jag skådat en, som du.\nVänd icke bort din sköna blick, o Judith:\nMitt mörker dagas, när du ser på mig.\n\nJUDITH.\n\nO, kunde mina blickar lysa natten,\nDen höga natten i en hjeltesjäl!\n\nHOLOFERNES.\n\nSol, stjerna, irrbloss, hvad du än må vara,\nDu bränner mig! (Vill omfamna henne, men ryggar\ntillbaka för Judiths blickar, som i lamma ögonblick\nträffa honom.)\n\nJUDITH (afsides).\n\nO, Gud, som gaf mig denna tjusningskraft.\nJag tackar dig!\n\nHOLOFERNES (afsides).\n\n    (Under följande monolog går Judith till Abra i fonden.)\n\n                Vid Baal, är det en qvinna,\nSå har jag aldrig sett en qvinna förr?\nÄr detta kärlek, har jag aldrig älskat,\nÄr detta vanvett, vill jag dåre bli?\nJag vågar icke röra hennes lockar,\nJag vågar icke möta hennes blick,\nOch likväl ha’ vid Holofernes’ bröst\nDe skönsta qvinnor uti verlden hvilat.\nHvarthelst jag kom, jag ständigt segrade,\nMen hvilka segrar! Tårar i hvar blick,\nFörtviflan, fruktan, köld, en hemlig afsky.\nOch djupt fördoldt ett hat i hvarje hjerta.\nOch denna qvinna från Bethulia,\nSom ej mitt byte var, — hon sjelfmant kommer\nOch ger mig allt hvad jag så länge sökt!\nHon darrar ej, — men jag, — jag vågar icke\nAtt möta hennes blick och röra vid\nEn vilsen lock af hennes mörka hår!\nO Judith! Judith!\n\nJUDITH.\n\nHerre, jag är här!\n\nHOLOFERNES.\n\nVill du mig följa, förr än natten flyr?\n\nJUDITH.\n\nJag fruktar intet mer. Jag följer dig.\nMen jag en tjenarinna har. (Pekar pi Abra.)\n\nHOLOFERNES.\n\nFör henne bereder jag en plats uti vårt läger.\n\n(Går till fonden och hvisslar.)\n\nJUDITH (afsides till Abra),\n\nI morgon räddar jag Jerusalem!\n\nABRA.\n\nJag bäfvar för ditt lif!\n\nJUDITH.\n\nÄr det ej skrifvet:\nPå ormar skall du gå, — på lejon trampa?\nI mig fins något, som besegrar allt.\n\n\nÅttonde scen.\n\n    Bagoa, de förra.\n\nHOLOFERNES (till Bagoa, visande på Abra).\n\nDu ger åt denna qvinna i vårt läger\nEtt enskildt tält och ställer vakt omkring.\nVill hon gå ut, så äger hon sin frihet,\nOch ingen följa får.\n\nJUDITH (afsides till Abra).\n\n                    Då natten kommer,\nSå smyg dig tyst till Holofernes’ tält;\nJag kan behöfva dig.\n\nHOLOFERNES.\n\n                     Kom, Judith, kom\nSe, nattens stjernor mana dina stjernor\nAtt slockna under ögonlockens moln,\nOch hvila är de höge gudars gåfva.\nSof uti ro. Jag vakar ju för dig.\n\nJUDITH.\n\nJa, slumra vill jag. Krafter jag behöfver.\n\n    Slut på tredje akten.\n\n\n\n\nFJERDE AKTEN.\n\n\nHolofernes' läger. Hans tält till venster. I tältet ett bord och\nen hvit soffa. På tältets vägg hänger ett blankt svärd, synligt för\nåskådaren. Ahalibama kommer långsamt in på scenen med förvirrad\nuppsyn och utslaget hår.\n\n\nFörsta scen.\n\n    Ahalibama, ensam.\n\nAHALIBAMA\n\nDu är ej här? — Min herrskare, hvar är du?\nDu, som mig döda skall, hvar dväljes du?\nJag kommer ju till dig att söka döden.\nHvar är ditt stål? — Jag fruktar dig ej mer.\nHär är min barm, — och här mitt brustna hjerta.\nJag gaf dig båda uti lif och död.\nMin smärta blott och mina afgrundsplågor,\nDe blefvo qvar för mig. Tag äfven dem.\nFörr än ditt offer dignar under bördan.\n\n\nAndra scen.\n\n    (Bagoa inkommer oförmörkt och lyssnar.)\n\nBAGOA.\n\nDå jag var liten, — såg, hur solen sken\nI Euphrats böljor, såg, hur tusen stjernor\nSig speglade uti den klara vågen,\nDå sjönk jag till min moders bröst och sade:\nMin mor, se huru skön naturen är,\nO, lät mig länge lefva, för att skåda\nDen klara himlen och dess tusen ljus.\nDå gret min mor och sade: O, mitt barn,\nEn fara hotar oss, -— Nebucadnezar nalkas,\nOch han skall döda, härja och förbränna\nVårt ädla land. — Vårt sköna Ragau\nSkall bli en ödemark för vilda tigrar,\nOch vi, vi måste fly! — Snart hörde jag,\nHur sköldar klungo och hur vapen brötos.\nHur hingstar stampade, och luften genljöd\nAf klagoskri, af jemmer och förtviflan!\nMin sköna jord var full af blod och lik,\nOch alla stjernor på min sköna himmel,\nDe hade slocknat. Och jag slets från dig;\nHvarthän, det vet jag ej, — men sedan dess\nJag såg dig aldrig mer. Hvar lägger nu\nAhalibama ner sitt trötta hufvud?\n\nBAGOA (afsides).\n\nDet är mitt barn jag ser! Ah, hvilken Gud\nHar skänkt mig henne åter?\n\nAHALIBAMA.\n\n                           Du, min fader,\nHvar är du, hvar? Du Ragaus stolte furste,\nDu var en konung, du! Jag är din dotter.\nSå säga alla, men de ljuga, ljuga!\nKom hit och se ditt barn, — kom, se slafvinnan!\nHon är en vissnad blomma, — är en...\n(Betäcter ansigtet med händerna.)\n\nBAGOA (afsides).\n\nMitt arma barn. Skall så jag återse dig!\n\nAHALIBAMA (något lugnare).\n\nMin moder gaf mig denna amulett;\nHon tog den från sin barm och sade: dotter.\nEn dylik bär också din arme fader.\nBär den, som han, och lyckan skall dig följa.\nO, hvar är lyckan nu?\n\nBAGOA (högt).\n\nAhalibama!\nHon är dig närmare, än du kan ana.\n\nAHALIBAMA (häftigt).\n\nNej, usle slaf! Gif hit din droppe gift,\nOch låt mig dricka döden!\n\nBAGOA.\n\n                          Svaga barn!\nUtaf mitt gift du skulle dock ej dö.\nNej, du skall lefva, lefva! Se på mig;\nJag är din far, Ahalibama!\n\nAHALIBAMA (med hån).\n\nDu?\nDu är min far? Det är då sant, o Gudar,\nAtt blodet, som i mina ådror flyter,\nAr blodet af en träl...\n\nBAGOA.\n\n                        Du tviflar, barn?\nJag är din fader, Ragaus fallne furste.\nSe här! (Tager från sitt bröst en amulett och\nvisar den åt Ahalibama.)\n\nAHALIBAMA.\n\nJa, det är du! O, rädda mig!\n(Kastar sig i Bagoas armar.)\n\nBAGOA.\n\nJa, du skall räddas, och du hämnas skall;\nDet svär jag vid din döda moders aska.\nNu, Holofernes, är det slut med dig,\nTy mogen är min hämd.\n\nAHALIBAMA (slitande sig ur Bagoas armar.)\n\n                      Och _min_ är mogen.\n\nBAGOA.\n\nBort härifrån! Han får ej se dig nu,\nDin moders mördare.\n\nAHALIBAMA.\n\n                    Det var då han?\nVe, ve dig, Holofernes!\n\nBAGOA.\n\n                        Skynda dig,\nBort härifrån!\n\nAHALIBAMA.\n\nFarväl, vi träffas snart!\n\n    (Omfamnar Bagoa och går.)\n\n\nTredje scen.\n\n    Bagoa (ensam, framtager en liten flaska).\n\nBAGOA.\n\nJag nalkas nu mitt mål. Härinne döljes\nÄnnu ditt dödsqval, dina tusen marter...\nDet är en skänk af afgrundens gudinna.\nDet dödar långsamt, men det dödar säkert.\nJa, Holofernes, sista bägarn töm\nMitt vin du prisat, prisa nu min hämd.\n\n\nFjerde scen.\n\n    Holofernes (går tu i tältet och sätter sig).\n    Bagoa (fyller den gyllene bägaren samt räcker\n    den åt Holofernes).\n\nHOLOFERNES.\n\nFyll bägaren till randen, Bagoa!\nDet är dock skönt att lefva; — icke sant?\nJag vill, att också du är lycklig, slaf.\n\nBAGOA.\n\nDin blick ger lif, — din blick ger eld och kärlek.\nDet är din gudakraft!\n\nHOLOFERNES.\n\n                      Du gamle tok.\nVår gud är ögonblickets snabba lust.\nKan jag uttänja den till seklers mått?\nDet kan jag icke, bryr mig ej derom,\nMen njuta den, förgäta allt och herrska\nI denna droppe lif, — det är gudomligt.\n\nBAGOA.\n\nI dag du vänlig är mot Bagoa:\nJag har en bön.\n\nHOLOFERNES.\n\nBegär, — men våga ej\nAf mig begära något lumpet ting.\nDu vet, att Holofernes djupt föraktar\nEn lumpen gifvare af lumpen gåfvä.\n\nBAGOA.\n\nAhalibamas lif.\n\nHOLOFERNES.\n\n                Hon måste dö!\nDen, hvilken Holofernes engång älskat,\nFår ingen, ingen annan älska mer.\n\nBAGOA.\n\nHvem tager upp den drufva vingårdsmannen\nHar pressat ut?\n\nHOLOFERNES.\n\n                Slafvinnan måste dö!\nGlöm icke Bagoa: när tvenne gånger\nDig Holofernes sagt, att hon skall dö,\nSå dör hon.\n\nBAGOA (afsides).\n\nHa, nu nalkas hämdens timma!\n\n    (Ahalibama, som under tiden inkommit och närmat sig\n    tältet, har lyssnat till Holofernes' sista ord. Med\n    utslaget hår och förvirrad uppsyn störtar hon in i\n    Holofernes’ tält.)\n\n\nFemte scen.\n\n    Ahalibama, de förra.\n\nHOLOFERNES (uppspringande).\n\nVid Baal, — hvad vågar denna djerfva qvinna!\n\nAHALIBAMA (lugnt).\n\nDen, som skall dö, har intet mer att frukta!\n\nHOLOFERNES (sätter sig leende).\n\nSå låt mig höra dina klagovisor;\nSjung ut, Ahalibama! — Du mig hatar,\nÄr det ej så?\n\nAHALIBAMA.\n\n              Jag skulle hata dig!\nMan hatar endast den, man engång älskat.\nFöraktat har jag dig, föraktat, hör du,\nIfrån den stund du ryckt mig från min rot.\nFörbannat dig ifrån det ögonblick\nDu stal från mig mitt lugn, min samvetsfrid.\nOch än en gång vill jag förbanna dig,\nFörr än du stöter dolken i mitt hjerta!...\nMå hvarje grässtrå, som din fot förtrampar,\nFörtorkas under dina fötter! — Må den källa,\nHvarur du släcka vill din törst, förtorka, —\nDet bröd, du äter, varda gift, — och luften,\nSom du inandas, bli till pest förvandlad,\nAtt nattens rofdjur, som engång dig sluka,\nMå dö af giftet i ditt usla blod.\nDö hatad, dö förbannad, att ditt namn\nMå nämnas som en skamfläck uppå jorden!\n\nHOLOFERNES (lugn och leende).\n\nDin sång är vacker, — sjung Ahalibama!\nDu har dock älskat mig.\n\nAHALIBAMA.\n\n                        Dig! aldrig! aldrig!\nJag hycklat kärlek. Och med denna dolk\n(Rycker fram dolken.)\nJag aftvår fläcken af de falska kyssar,\nSom du på mina svaga läppar tryckt.\n\nHOLOFERNES (med samma lugn).\n\nMed vällust hör jag nu för första gången\nDen ljufva sången af ett bittert hat.\nJag vore frestad, min Ahalibama,\nAtt älska dig ånyo!\n(Rusar häftigt upp och öppnar bröstet.)\nHvar är stålet?\nHugg djupt, men säkert, ty jag svär vid Baal,\nAtt, om du felar, — du mig älskat har!\n(Ahalibama fattar dolken, men faller den,\ni samma ögonblick hon vill göra hugget,\noch faller afdånad till golfvet. Bagoa fattar dolken\noch gömmer den. Holofernes betraktar ett ögonblick\nstum den afdånade.)\nEn man som jag dör ej för qvinnohand!\nEj mensklig makt förmår att krossa gudar! (Till BAGOA)\nTag henne, Bagoa! Hon tillhör dig!\nTy för det mod hon visat, må hon lefva.\nEn glädjefest skall du i dag tillreda, —\nFör qvinnan bort!\n\n    (Går.)\n\n\nSjette scen.\n\n    Bagoa. Ahalibama.\n\nBAGOA.\n\nAhalibama, vakna'\nHan borta är, — hos dig din fader är.\nOch du är fri.\n\nAHALIBAMA.\n\nHvar är jag, hvar? O, säg mig.\nAr jag ej död ännu? Jag såg dock bödeln.\nSom hänryekt log åt mina bittra qval.\n\nBAGOA.\n\nDu lefver! — skynda dig, — bort härifrån!\n\nAHALIBAMA.\n\nHvarthän på jorden kan jag fly mig sjelf?\n\nBAGOA.\n\nKom, bödeln återvänder; löften brytas.\n\nAHALIBAMA.\n\nFör bort mig, bort, ifrån hans åsyn bort!\nHvart? Lika godt. Till hvad? Det gör mig lika.\nBlott icke han...\n\n    (De aflägsna sig.)\n\n\nSjunde scen.\n\n    Saphan, Krigare.\n\nEN KRIGARE.\n\nDen stackars karln ser fasligt snopen ut.\nHan lurad blef.\n\nEN ANNAN.\n\n                Ja, hvem blef icke lurad?\n\nDEN FÖRSTE (till Saphan).\n\nSlå sorgen bort! Se här, låt gå en sikel!\nNåå, kasta vi?\n\nDEN ANDRE.\n\n              Om Holofernes anar,\nAtt du är kär, — han hänger dig på fläcken.\n\nSAPHAN.\n\nSå må han hänga mig. — Hans fursteord\nJag fick!\n\nDEN FÖRSTE.\n\n          En furste lofvar, hvad han vill,\nOch håller, hvad han vill.\n\nDEN ANDRE.\n\nAhalibama var lycklig nog. Hon är hos Bagoa.\n\nDEN FÖRSTE.\n\nOch efter några dar skall Judith vandra\nFrån Holofernes tält —\n\nEN KRIGARE.\n\n                       Till mig!\n\nEN ANNAN.\n\n                                 Till mig!\n\nALLA.\n\n      Till mig! till mig!\n\n\nÅttonde scen.\n\n    Bagoa (inkommer häftigt), de förre.\n\nBAGOA.\n\nÄr allt i ordning? Holofernes kommer!\nI dag det blir en fest för Astaroth.\nDet bästa vin, som Bagoa har qvar,\nHan ger i dag till pris åt eder alla.\nSå Holofernes vill!\n\nEN KRIGARE.\n\nVill Holofernes,\nStå våra halsar till hans nådes tjenst\nHur helst hon önskar. Hit med bägare!\n\n    (Hastigt framställas af tjenare bord, och\n    krukor med vin. Bagoa ordnar Holofernes’ tält).\n\n\nNionde scen.\n\n    Holofernes, Judith, Abra, de forre.\n    Holofernes mötes af Bagoa med bägaren.\n    Alla taga sina bägare, utom Saphan.\n\nALLA (utom Saphan).\n\nDin välgång, Holofernes!\n\nHOLOFERNES.\n\n                         Dricken, vänner!\nI dag är fest för kärlekens gudinna,\nFör Astaroth. Må alla prisa henne\nSom Holofernes gör, — ty han är lycklig!\n(Afsides.) En furstekrona vil! jag skänka bort\nFör hvarje lock på Judiths stolta panna,\nOch tusen perlor för hvarenda blick,\nSom strålande af kärlek hon mig gifver.\n(Högt.) Nu tömmen bägaren till sista droppen\nFör krigarns’ byte och för segerns lön.\nDen skönsta qvinna jorden ännu bar!\n\nSAPHAN (till Judith).\n\nDig vare Astaroth beständigt huld!\n\n    (Alla närma sig Judith, buga sig, och tömma\n    sina bägare. Judith dricker ur Holofernes' bägare.)\n\nABRA (afsides).\n\n               Hon dricker\nUr kärl, besmittadt utaf hednamun!\n\nJUDITH.\n\nFör första gången i mitt lif jag druckit\nSå herrligt vin! Också för första gången\nSå sköna män jag skådat. Holofernes!\nOm alla dina krigsmän likna dessa,\nSå är din här den skönaste på jorden.\nJag tömmer bägaren för eder välgång\nOch för Jerusalem, der snart, vi träffas,\nTy dit jag eder föra vill. (Hon dricker. Alla dricka.)\n\nHOLOFERNES.\n\nO, Judith!\nDu blir mitt sista, skönsta segerbyte.\nRäck mig min bägare, och dricken alla!\nSjung Saphan, sjung en munter visa.\n\nSAPHAN (afsides).\n\nHan vill att ödlan, trampad af hans fot,\nSkall sjunga glädjesånger.\n\nHOLOFERNES (kallt).\n\n                           Sjung, trumpet!\n\nSAPHAN.\n\n              Dryckesvisa.\n\n    Tappre krigare,\n    Töm din bägare!\n    Drick, låt vinet berusa ditt sinne!\n    Drick, låt ditt vin i strömmar rinna,\n    Dric k för din sköna herrskarinna!\n    Ha, Holofernes, må i din bägare\n    Gudarne gjuta gift och förderf!\n\nALLA.\n\nVäl galadt, väderhane! Vacker sång!\n(Alla dricka med honom.)\n\nJUDITH (till Saphan).\n\nMin tappre krigare, jag tackar dig!\n\nSAPHAN (afsides).\n\nDet fattades att hon mig säger tack.\n\nHOLOFERNES (afsides till Bagoa).\n\nJag läser något uti Saphans öga,\nSom gör, att han ej bör se dagen gry.\n\nBAGOA (afsides till Holofernes).\n\nHans lif skall slockna, förrän solen tänds.\n\nHOLOFERNES (afsides).\n\nNu till mitt tält. Judinnan följer mig.\nDen fot, som träder sen mitt tält för nära,\nSkall icke trampa jordens grönska mer.\n\nBAGOA.\n\nVar trygg, min herrskare! På hundra famnar\nSkall ingen krigare ditt tält sig närma.\nDessutom äro alla vinets slafvar\nTill morgonstunden.\n\nHOLOFERNES.\n\n                    Gå, du ock, din väg!\nMin trogne Bagoa, — gå nu till hvila!\n\nBAGOA.\n\nJag tackar dig: jag här ett Ararat\nPå ögonlocken.\n\n(Går in i tältet och ställer vin och bägare på bordet.)\n\nHOLOFERNES (högt).\n\n               Ännu en bägare!\nTöm den, att natten må bli lång och lycklig!\n\n    (De dricka.)\n\nABRA (afsides till Judith).\n\nSkall jag i natt — —\n\nJUDITH.\n\n                       Ja, kom med tysta fjät!\n\n    (Abra går.)\n\nBAGOA (från tältet).\n\nMin herrskare, dig väntar nattens skugga,\nSe, töcken lägra sig kring Libanon,\nOch Karmel står i moln.\n\nALLA (rusiga).\n\n                        Bit mera vin!\n\n(Holofernes och Judith gå in i tältet.)\n\nBAGOA (utkommer från tältet).\n\nHvad grubblar Saphan? Må gudarne\nFörunna dig att länge njuta lifvet.\n\nSAPHAN.\n\nPest i din ettertunga! (Afsides.) Hon är hans!\n\nBAGOA.\n\nNu, tappre vänner, sista bägarn går.\nI botten för Jerusalems förstöring!\n\nJUDITH (i tältet).\n\nJa, för Jerusalem! Drick. Holofernes!\n\nHOLOFERNES.\n\nOch vore det ett haf af smälthett guld,\nJag dricker det för dig.\n\n    (De dricka.)\n\nBAGOA (till krigarno).\n\nNu bort! Vår herrskare har strängt befalt,\nAtt hvarje fot, som innan solens uppgång\nSig närmar till hans tält på hundra famnar\nSkall icke mera trampa jordens grönska.\n\n    (De aflägsna sig rusiga. Saphan vill\n    återvända, men föres bort af Bagoa).\n\n\nTionde scen.\n\n    Holofernes, Judith.\n\nHOLOFERNES.\n\nHvad du är skön! Hvarför är du så skön?\nHar du sett Babel brinna?\n\nJUDITH.\n\n                          Hej, min furste!\n\nHOLOFERNES.\n\nJag har sett Babel brinna. Det var natt\nOch svarta moln. Pä engång flammade\nI hjertat af den verldsberömda staden\nAssyriens facklor. Himmelshöga lågan\nSlog ut emot den stjernelösa natten\nUr jättestora, störtande palats,\nOch Euphrath färgades så purpurröd,\nSom dina kinder... Det är likväl något\nUti din blick, som liknar återskenet\nAf Babels brand.\n\nJUDITH.\n\n                 Min höge herre skämtar\nMed sin slafvinnas ringhet.\n\nHOLOFERNES.\n\n                            Något är det\nI dessa blickars bottenlösa djup,\nSom kunde komma män att darra. Jag,\nJag älskar dig dess mer, ju mer der är\nUti ditt väsen något, på en gång\nOändligt ljuft, förfärligt fruktansvärdt.\n\nJUDITH.\n\nDet är en hjeltes lust att älska faran,\nOch du, du älskar så det fruktansvärda,\nAtt du det söker i en blommas doft.\nNej, mycket större ar ditt hjeltemod.\nÄn Judiths skönhet. Men, den arma dufvan\nHon tjusas af den starke, som förlamar\nDen han vill sönderslita. Aldrig gaf jag\nMitt hjerta förr åt någon man. Men du,\nHvem är den gud, som gjorde dig så stolt,\nSå hjeltestor, att sjelfva marmorn smälter\nFör dina blickars glöd?\n\nHOLOFERNES.\n\n                        Blixt i ditt öga!\nSäg om de orden!\n\nJUDITH.\n\n                 Herre, Moses' lag\nFörbjuder oss att med det minsta finger\nVidröra det en hednings hand berört,\nOch jag, judinnan, dricker drufvans saft\nUr samma bägare, som du!\n\nHOLOFERNES.\n\n                         Drick, Judith!\nEn droppe för de bleka, tysta offren\nAf mina villor! Och en annan droppe\nDrick för den enda qvinna, som förstått\nAtt tämja en förstörande vulkan!\nOm du är min, — om jag är din, — likgodt!\nVi båda skola gå att kufva verlden.\nEld af min eld! Kraft af min kraft! Först nu,\nNär två verldsflammor vuxit till en enda,\nVet Holofernes klart sin banas mål.\nVi båda skola gå att störta narren,\nSom kallar sig en gud i Ninive,\nOch resa på ruinen af hans tron\nVerldsherraväldet öfver alla folk.\nDen starka viljan är allena Gud,\nOch verlden har till denna dag ej skådat\nTvå starka andar, såsom du och jag.\nMin drottning, myriader böja knä\nFör dig!\n\nJUDITH (kysser honom).\n\n         Min konung, alla jordens riken\nNedfalla för din thron!\n\n    (Abra har med en säck på armen under dialogen\n    visat sig i fonden och lyssnat till de sista orden.\n    Scenen förmörkas.)\n\n\nElfte scen.\n\n    Abra, de förre.\n\nABRA (afsides).\n\nDet var en dödens kyss hon honom gaf!\n\nJUDITH.\n\nDrick, Holofernes, drick! — och slumra sen\nTill herraväldet öfver verlden.\n\nHOLOFERNES (dricker och lägger sitt hufvud på Judiths knä).\n\nDitt vin berusar mig. Sjung om vår kärlek!\nSjung, Judith... sjung... ty bort... till andra... rymder...\nJag flykta... vill... med sista... sista ljudet...\nAf... dina... kärleks... toner...\n\n    (Somnar.)\n\nJUDITH.\n\n          Slummersång.\n\n    Brusande våg, stormande sjö.\n    Böljor, som rasa, tystna och dö.\n    Slumra hjerta, slumra stilla,\n    Slumra i lugn och frid,\n    Somna sakta, kärleken vakar,\n    Somna från storm och strid,\n    Glöm vid drömmens stilla barm:\n    Lifvets sorger och dess harm\n    Slumra stilla, Judith hos dig vakar.\n\n(Judith lägger sakta Holofernes’ hufvud på soffdynan\noch kommer ut från tältet till Abra. Mörkret tilltager.)\n\nRecit. och Duo.\n\nJUDITH.\n\n                          O, ve mig, Abra, ve mig!\n    O, Abra, jag är svag, o, låt oss skynda hän!\n\nABRA.\n\n    Du tvekar, Judith, kinden bleknar,\n    Jag likväl hemtat, hvad du begärt.\n    Se här är säcken, den skall fyllas.\n    Ditt hjerta bäfvar, din arm är svag,\n    I dag är hämdens, är dödens dag.\n    Betänk, o Judith, att Israels trogna bröder\n    Af qval försmäkta, o, mitt hjerta blöder;\n    Var stark, o Judith, rädda Israels barn.\n\nJUDITH.\n\n    O, Abra, ve mig, han får ej dö.\n    Mitt hjerta bäfvar, min arm är svag;\n    I dag är hämdens, är dödens dag.\n    Jag kun ej rädda Israels trogna bröder,\n    Min hand har domnat och mitt hjerta blöder.\n\nJUDITH (talar).\n\nHan sofver, Abra, — sofver lugnt och stilla,\nSom hafvets bölja vid en blommig strand.\n\nABRA.\n\nDu tvekar, Judith! Dina händer darra.\n\nJUDITH.\n\nO Abra, ser du detta sköna hufvud,\nSom aldrig böjt sig för ett menskligt väsen,\nHur lugnt det hvilar!\n\nABRA.\n\n                      Hvarför gick du hit?\nI Herrans tempel beder man för dig.\nNu, då det gäller Israels lif och död,\nBetänk, hvad denna hedning ondt har stiftat,\nHans usla lif... hans nidingsdåd... hans laster...\nHans hotelser att Herrans tempel störta.\nGif honom döden! — Han är döden värd.\n\nJUDITH.\n\nO Abra, Abra, — är ej detta hjerta\nEtt qvinnohjerta? Se, hur skön han är!\nSe detta löje på hans friska läppar!\nSkall jag från dessa drömda fröjder rycka\nHans själ till... Abra, nej, begär ej det!\nDet finnes ej en själ, så full af synd,\nAtt ej hon renas kan och blifva salig\nAf kärleks makt.\n\nABRA.\n\n                 Hjelp, fader Abraham!\nHon för en hednings kärlek glömmer allt:\nSitt folk, sin Gud och sina fäders tro!\nMå himlen öppna sig!!\n\n    (En chör af judar och judinnor höros på afstånd.)\n\nCHÖR\n\n    Himmelens fader, hör våra böner,\n    Du, som från höjden oss alltid är när.\n    Skydda Jerusalem! Bädda Jerusalem!\n    Tag ej din hand från Israels söner,\n    Hör hvad ditt folk i sin ångest begär!\n\nJUDITH (som åhört sången).\n\nHvad var det, Abra?\n\nABRA.\n\nNu blåser vinden från Bethulia\nOch för till oss i nattens tystnad ljud\nAf våra landsmäns bön. Men Judith tvekar!\nHon tvekar, ty hon älskar deras bödel.\n\nJUDITH.\n\nDet måste ske!\n\n(Hon instörtar i tältet, hvars förhänge faller.)\n\nABRA (ensam).\n\n               När hon var litet barn\nOch såg en dufva dö för offerknifven,\nDå föll hon mig om halsen, gret och sade:\nHur blef den hvita dufvan nu så röd?\nJag sade: det är blod! Då gret hon åter\nOch sade: Abra, jag vill ej se blod!\nMitt barn, sad’ jag: det är till Herrans ära.\nAck, sade hon, jag är så rädd att smutsa\nMin hvita klädning med det stygga blodet.\nOch nu... hjelp, himmel! Hvad sker nu derinne?\n\nJUDITH (utkommer från tältet med det blodiga svärdet, med half röst).\n\nDet är förbi! Jag dödat honom!\n\n    (Sjunker vanmäktig ned.)\n\nABRA.\n\nMitt barn, mitt barn, hvad är det, som du gjort?\n\nJUDITH.\n\nDet löfte, som jag gaf åt Israels gud,\nHar jag fullbordat.\n\n(Abra närmar sig tältets dörr, men fasar tillbaka.)\n\nABRA.\n\n                    Hur hans ögon stirra!\nKom, låt oss fly!\n\nJUDITH.\n\n                  Nej, gå, min goda Abra,\nOch lägg den dödes hufvud i din säck.\nJag kan det icke.\n\nABRA.\n\n                  Jag? — — Skall jag gå dit?\nFörr vill jag sticka in min bara hand\nI tjugu skorpioners bo.\n\nJUDITH.\n\n                        Du vill ej?\nSå måste jag, som mördat... Döde man,\nDin hämd begynner!\n\n(Rycker säcken af Abra, — störtar in i tältet och\nutkommer derifrån med säcken fyld af Holofernes' hufvud.)\n\nHär Abra, tag! Nu till Bethulia!\n\n    (De skynda hastigt derifrån.)\n\n    Slut på sjunde tablån.\n\n\n\nÅttonde Tablån.\n\n\n    Bethulia. Samma tempel som i 2:dra Akten\n    och samma dekorationer. Daggryning.\n\n\nFörsta scen.\n\n    Judar och Judinnor (i templet), Achior (på scenen).\n\n\nCHÖR (i templet).\n\n    Himmelens fader, hör våra böner,\n    Du, som från höjden oss alltid är när.\n    Skydda Jerusalem! Bädda Jerusalem!\n    Tag ej din hand från Israels söner,\n    Hör hvad ditt folk i sin ångest begär!\n\nACHIOR.\n\nDe bedja till sin gud, de lycklige,\nSinn ha en gud. Till hvem skall jag då bedja?\nJag har förbannat mina egna gudar,\nOch Israels gud ej känner Achior.\n\n\nAndra scen.\n\n    (En qvinna utkommer från templet med ett barn på armen).\n    Achior, Qvinnan.\n\nQVINNAN.\n\nEn droppe vatten! Se, mitt barn försmäktar!\nEn droppe vatten! Fins ej någon här,\nSom köper en slafvinna?... Du, som står der\nSå känslolös, du är ej törstig, du!\nVälan, så köp mig! Det är billigt pris,\nJag kostar ju en droppe vatten blott!\nSe, jag är ung och stark, ej heller ful.\nJag gör dig nytta, jag kan vrida qvarnen\nOch sopa golfvet... jag skall icke äta\nMer än en handfull majs om dagen. Köp mig!\nEn droppe, blott en droppe för mitt barn!\nDu har din Gud!\n\nACHIOR.\n\n                Han hjelpe dig — —\n\nQVINNAN.\n\nMin Gud,\nHan lefver icke mer, ty om han lefde,\nSå skulle ej mitt barn dö i min famn.\n(Ilar bort.)\n\n\nTredje scen.\n\n    Judarne utkomma ur templet i botdrägt, sorgsne och nedslagne.\n    Osias, Achior, Judar och Judinnor.\n\nOSIAS (till folket).\n\nHåll, biden än ett ögonblick! Ännu\nHar solen ej gått upp, och inför Herren\nAr en minut jemngod med tusen år.\n\nEN JUDE.\n\nI dag är femte dagen!\n\nEN ANNAN.\n\n                      Femte dagen!\n\nDEN FÖRSTE.\n\nHör du det, falske gudars falske prest?\nI dag går löftet ut. I dag skall du\nMed oss nedfalla för Assyriens Baal.\nKom, låt oss gå att öppna stadens portar!\n\nOSIAS.\n\nGån! — men ej förr än solen runnit upp.\nJag stannar här att dö i Herrans tempel.\n\nACHIOR (för sig).\n\nEn sällsam ande kommer öfver mig,\nEn okänd makt min tunga rör. (Högt.) Hör mig,\n    (Med förändrad röst.)\nDu folk af Israel! Din Gud har sändt mig. —\nFörnim hans ord! — Det är ej jag, som talar.\nSå säger Herren; Svårt har detta folk\nFörsyndat sig i otro emot mig,\nMen för de två rättfärdige, som tro,\nNär alla tvifla, vill jag lyfta oket\nFrån deras hjessa, lägga ned den starke\nFör deras fötter, låta honung drypa\nUr hälleberg och sända spenabarnen\nAtt dia lejon än i denna dag\n(Uppvaknar som ur en dröm.)\nHvar är jag? -  Hvem var det, som talade?\nHvad har jag sagt?\n\nANDRE JUDEN.\n\n                   Det är en galen hedning.\nRÖST UR HOPEN.\n\nSå stena honom! Han har hädat Gud.\n\nFLERE RÖSTER.\n\nJa stena' honom! Stena, stena honom!\n(De omringa honom, några lyfta stenar.)\n\nOSIAS (ställande sig framför Achior).\n\nTillbaka! Första stenen träffar mig.\n\n\nFjerde scen.\n\n    En Bågskytt, de förre.\n\nSKYTTEN.\n\nTvå qvinnor närma sig till stadens portar;\nEn liknar Judith och den andra Abra.\n\n    (Solen går upp.)\n\nOSIAS.\n\nNu uppgår solen öfver Juda land,\nOch Han, som låter nattens mörker vika,\nKan ock från våra skuldror lyfta oket.\nLåt oss förbida Judith!\n\nACHIOR.\n\n                        Sådan tro\nHar jag ej skådat förr. Osias, Herren\nHar rört mitt hjerta. Jag bekänner honom\nSom ende Gud. Invig mig till din tro!\n\nOSIAS.\n\nSå var från denna stund Israelit!\n\n\nFemte scen.\n\n    Judith, Abra, Judar, de förre.\n\nJUDITH (knäfaller midt på scenen).\n\nLof, pris och ära vare Israels Gud,\nSom kan den starkes bågar sönderbryta\nOch blodig rustning bränna upp i eld!\n(Till folket, pekande på Abras säck.)\nHär är det stolta hufvud, som så nyss\nFrån Holofernes’ skuldra såg med hot\nBethulia an. Det har ej mer en arm\nAtt döda ens den minsta fältets myra.\nEtt hufvud utan kropp är Holofernes,\nOch kropp förutan hufvud är hans här.\n\nFÖRSTE JUDEN (skådar in i Bäcken).\n\nDet är han sjelf!\n\nDEN ANDRE (likaså).\n\n                  Ja, Holofernes är det!\nHögt lefve Judith!\n\nALLA.\n\n                   Lefve, lefve Judith!\n\nJUDITH.\n\nGån, fästen skyndsamt detta hjeltehufvud\nUppå en lans; det ställen ut vid muren,\nAtt de Assyrer må det se med skräck!\nOch sedan ut, ut allt hvad ande har!\nSlån portarne å gafvel! Hvarje pilt\nMå gripa svärd och hvarje qvinna stenar,\nAtt falla öfver hedningarnes här!\nEn pilt skall jaga tusende. En qvinna\nSkall krossa tiotusen. Nu är dagen,\nNär allt till fota faller för Guds makt.\n\nOSIAS.\n\nSom hon har sagt, så gören! Tiden hastar.\nGån ut! Med eder vare Gideons Gud.\n\nALLA.\n\nHit vapen! Vapen! Ut!\n\n    (De skynda ut.)\n\n\nSjette scen.\n\n    Judith, Abra, Achior, Osias.\n\nJUDITH.\n\n                      Nu är det sagdt.\nMin hand är blodig och mitt hjerta bäfvar.\nHvad har jag gjort? (stum paus.)\nOsias, kom ej när mig!\nMin hand, min hand är fläckad utaf blod.\nOch alla svala böljor i Jordan\nFörmå ej tvätta dessa fläckar bort.\n\nOSIAS.\n\nEtt redskap är du för den Högstes makt.\nEn offerdufva på hans altare,\nOch blöda skall dn af det dubbla sår,\nSom svärdet gaf din fiende och dig;\nMen Israel skall lefva! Segergladt\nSkall Juda kämpa för sin stora framtid.\nHvad frågar stormen efter bräckta blommor.\nNär han går fram att rensa verldens luft.\nFörblöd, allenast Herrens vilja sker!\n\nACHIOR (till Judith).\n\nSäg, har du sett mitt barn, Ahalibama?\n\nJUDITH.\n\nHon lefver!\n\n\nSjunde scen.\n\n    Bågskyttar inkomma med Bagoa och Ahalibama.\n    Bagoa, Ahalibama, Bågskyttar, de forre.\n\nACHIOR.\n\nHon är här! — Jag har dig äter!\n\nAHALIBAMA.\n\nMin dyre, dyre fader!\n\nEN BÅGSKYTT (pekande på Bagoa).\n\n                      Denne hedning\nHar utan vapen villigt gifvit sig,\nAssyrierne flykta och förföljas.\n\nOSIAS.\n\nTag fången i förvar!\n\nAHALIBAMA (till Achior).\n\nHan räddat har mitt lif!\n\nACHIOR (till Osias).\n\nFörskona honom!\n\nOSIAS.\n\n                Fången är ej min.\nHvi har du icke flytt med dina bröder?\n\nBAGOA.\n\nDå Holofernes’ blod jag flyta såg,\nTog jag Ahalibama i min famn\nOch skyndade igenom krigarhopen,\nSom sökte mörderskan.\n\nJUDITH.\n\n                      Förskona honom!\nHan har förrådt sin herre liksom jag.\nHans dom är derföre min dom också.\n\nACHIOR.\n\nHvem är du då?\n\nBAGOA.\n\n               Ahalibamas far!\n\nACHIOR OCH OSIAS.\n\nAhalibamas far!\n\nBAGOA.\n\n                Ja, Ragaus furste!\nDå konung Arphaxad vid Ragau blef slagen\nOch Holofernes segrat, stal den grymme\nMin unga maka och lät döda henne.\nMitt barn försvann, jag trodde henne död.\n\nACHIOR.\n\nAhalibama blef mig anförtrodd\nUtaf en krigare ifrån Hydaspes,\nSom räddat henne under stridens larm\nOch dog hos mig af sina svåra sår.\nSjelf var jag barnlös, och med glädje tog jag\nEmot den vackra gåfvan.\n\nBAGOA.\n\n                        Adle man,\nMitt barn du älskat. Måtte gudarne\nDerför belöna dig. Jag kan det ej.\n\nACHIOR.\n\nJag tror ej mer på dem, — — blott på den Ende!\n\nAHALIBAMA.\n\nBed honom då, min dyre fosterfar,\nFörlåta synderskan Ahalibama.\n\nJUDITH (afsides).\n\nOch äfven mig!\n\nBAGOA.\n\n               För mig till edert tempel!\nMin boja fallen är, och jag är fri.\nOch denna frihet gaf mig eder Gud.\n\nACHIOR.\n\nFarväl, Ahalibama, du min glädje!\nJag skiljs från dig, dock nu ej mer för evigt.\n\n\nÅttonde scen.\n\n    Flere Krigare, Qvinnor, de förre.\n\nEN BÅGSKYTT.\n\nI vild förtviflan fienden har flyktat\nOch lemnat oss till byte lägrets skatter,\nMed deras afgud utaf guld och perlor.\n\nOSIAS.\n\nFörföljas skola de till landets gränser!\nOch nu till Herrans tempel. Prisad vare\nVår Herre Zebaoth i evighet!\n\n    Alla gå in i templet utom Judith, Ahalibama, Achior\n    och Bagoa. De tre senare stanna vid templets dörr.\n\nJUDITH (ensam).\n\nHör, hur de jubla! Segerropen dåna!\nNu stormar Juda ut, som hafvets våg\nUr bräckta dammar. Blott en enda sörjer;\nEtt brustet hjerta, en förvissnad hand.\nJa, segra Israel! Blott jag skall falla:\nJag älskat Holofernes, och jag dödat\nDen, som jag älskat...\n\n    Slut på sista akten.\n\n\n\n"]